Stenbecksfären gör idag en rejäl strukturaffär där Kinnevik köper innehaven i Emesco, Jan Stenbecks dödsbo och trust med obegripligt namn i utbyte mot nyemitterade aktier i just Kinnevik. En väldigt god affär kan jag spontant tycka. Affären stärker definitivt Kinnevik då man inte betalar något för dessa innehav i bla. Tele2, metro och MTG mer än fler aktier att fördela tillgångarna på i Kinnevik och att substansvärdet per aktie därmed blir konstant men tillgångsmassan ökar. Men det viktigaste av allt blir att Kinnevik nu växer i omfånget medan bolagets skulder förblir på samma nivå och den tidigare höga skuldsättningsgraden därmed minskar. Att få ett större utrymme för att göra affärer i dagens marknad är av stor vikt.
Strukturaffären medför också att förekomsten av korsägande och knepiga konstruktioner som varit ett signum för stenbecksfären nu går mot ett definitivt slut och där Stenbeckssfären koncentreras till Kinnevik och där de andra delarna av Stenbecksfären äger just, Kinnevikaktier. Enklare, tydligare och bättre möjligheter för Kinnevik att agera som långsiktig ägare där också Kinnevik blir på riktigt blir basen och där minoritetsägarna i Kinnevik slipper bli en spelbricka i diverse maktspel. Nu var det väl någon form av under eller överpris i denna transaktionen och ”problemet” är väl som alltid när det gäller investmentbolag att dessa allt som oftast handlas med en rabatt och investmentbolaget måste betala en liten premie om
man köper med egna aktier istället för reda pengar pga av substansrabatten.
Wallenbergssfären har också gjort sina strukturaffärer genom åren med fusioner av de olika investmentbolagen till dagens Investor och bytesaffärer med wallenbergstiftelser där nu allt färre bolag har olika ägare (idag är det väl i stort sett bara SEB som både ägs av Investor och stiftelserna?) och stiftelserna exempelvis är huvudägare i Stora, SKF och SAS och Investor i resten.
Well done Christina, jag lyfter på hatten!
Man kan också fråga sig om strukturaffärer som dessa även kan komma väl till pass också inom den snårskogiga Handelsbankssfären och det ganska så högbelånade Industrivärden (idag dock enbart ca. 24-25% i belåningsgrad). Varför inte exempelvis låta Lundbergs sälja sina innehav i Sandvik och Handelsbanken till Industrivärden som i gengäld betalar med egna nytryckta aktier? Eller varför inte göra en strukturaffär med Oktogenen? Eller Stiftelserna som har koppling till
Handelsbanksfären för att tydligare gå mot Industrivärden är investmentbolaget och de andra intressenterna äger aktier i Industrivärden. Industrivärden skulle då enligt mig bättre kunna ta vara på dagens affärsmöjligheter.
Håller helt med om applåden till Christina - men jag vill applådera Mia Brunell också, jag tror att hon är underskattad som VD. Hon har bakgrund som finanschef inom koncernen - det märks, det mesta har varit rationellt och klarsynt i sådana frågor (dock ej återköpen för ett år sedan)
SvaraRaderaInvestorstiftelserna har haft några fantastiska aktier att äga den senaste åren SAS, Stora och SEB - kan det bli mycket sämre? SKF är dock ett kvalitetsbolag rakt igenom och hade platsat i Investor.
Visst skulle IndV, Lundberg, Oktogonen etc - kunna hitta på något trevligt och rationellt. Men jag tror inte på sådana här förändringar i SHB-sfären; Sverker-Martin och Tom Hedelius sätter stopp.
Riskminimeraren skrev detta...
SvaraRaderaSaab är nog också ett bolag som ocksåp fortfarande ägs av både investr och stiftelserna..
SvaraRaderaHandelsbanksfären för att tydligare gå mot Industrivärden är investmentbolaget och de andra intressenterna äger aktier i Industrivärden. Industrivärden skulle då enligt mig bättre kunna ta vara på dagens affärsmöjligheter.
SvaraRaderaHur menar du nu, jag hänger inte med?