Industrivärden lånar till 0%

Mycket skall man ju läsa innan öronen trillar av. Industrivärden offentliggjorde igår att man placerar ett 5 årigt obligationslån i marknaden för att refinansiera delar av sina skulder.

Lånet/obligationen är på 4,4mdr och löper med den fantastiska räntan 0%. Ja du läste rätt, man betalar ingen ränta alls. Istället så har man ett litet erbjudande till obligationsägarna. Industrivärden kopplar sitt innehav i ICA gruppen till obligationerna genom att obligationsägarna ges rätt att erhålla ett belopp alt. aktier (industrivärden väljer själva) i ICA gruppen om denna uppgår till minst 130% av den dagens kurs på ICA med slutdatum 2019.

Vad innebär då detta i praktiken för Industrivärden?
Så länge ICA gruppens aktier håller sig under den ungefärliga kursen 282kr så lånar Industrivärden pengar gratis (och gör därigenom en säker vinst på ca. 3-4% per år på utebliven ränta). Om däremot ICA gruppens aktier fortsatt skulle utvecklas bra, så kommer Industrivärdens skulder att öka och Industrivärden kommer inte få ta del av fortsatt värdeökning över 280kr/ aktie (om detta sker innan år 2019). Bolagets likviditet ökar betydligt med placeringen och ICAs aktier kan tom sjunka någon procent om året och Industrivärden göra ändå en total vinst på affären. Finns säkert olika derivataffärer bakom som Industrivärden säkerligen också kan göra.

Till saken skall väl också nämnas att ICA aktie givit en avkastning till Industrivärden på knappa +100% det dryga år Industrivärden ägt aktien. Hittills, en riktigt kanonaffär.

Industrivärden kan nu, från dagens kurs på ICA fortsatt få en avkastning på max ca. 5% per år på ICA aktiens utveckling + 3-4% i utebliven räntebetalning (säkrad vinst så fort lånet är placerat). Det är i mina ögonen bra affär med tanke på ICAs starka kursutveckling senaste året. och det är också en mycket klok affär att nu se över sin sin situation vad när börsen rusat på en del sista tiden och öka sin "krisberedskap" med förbättrad likviditet och lägre finansiella kostnader.

Uppenbarligen är vi på väg till baka till en tid med allt mer komplicerade form av räntebärande produkter som ges ut av företagen själva som ett alternativ till banken.

Vill bla. minnas att undertecknad en gång i tiden (vi pratar ca. 10 år bort i tiden) hade företagsobligationer i i bolaget Vostok Nafta med ett liknande upplägg. Tror jag fick 6% i årlig ränta plus att jag fick en bonusränta om bolagets substansvärde ökade med mer än 10% per år.

Handelsbankens interntransaktioner

I dagens mediarapportering kan vi läsa att Handelsbankens banken gjort en interntransaktion som består av att man köpt innehav av sina pensionsstiftelser vilket innebär att SHB blir ägare av mer än 10% av rösterna i både SCA och Industrivärden och därigenom inte blir en renodlad bank längre och kan undkomma vissa delar av påtvingade regelverk från EU.

I exempelvis Dagens industri och organisationen Aktiespararna verkar det enligt mig råda viss okunskap kring hur SHB-sfären är uppbyggd, historiken och strukturen och vilka tillgångar som idag finns i SHB.

Först kommer här en mycket förkortad historielektion som är helt nödvändig för att förstå nuvarande situation.

I begynnelsen fanns Handelsbanken. En privatbank startad på 1800-talet, precis som exempelvis Stockholms enskilda Bank, Göteborgs Bank och Skandinaviska Banken. Grundarna var avhoppare från SEB. Privat bank som tjänar pengar till sina aktieägare, tillskillnad mot exempelvis sparbanker.

Handelsbanken tjänade pengar och expanderade, man förvärvade och växte organiskt. Handelsbanken var en bank för näringslivet och lånade därigenom ut pengar till företag. Efter förvärvet av Norrlandsbanken 1917 blev SHB det i särklass dominerande kreditgivaren till svensk skogsindustri. Under 1920-talets första del stora ekonomiska kris genomförde SHB (som kreditgivare) tillsammans med dåtidens stora industrialist Kruger och en annan stor kreditgivare, Skandinaviska banken stora rationaliseringar i Norrlands skogsindustri och dessa mängder av småbolag samlades i ett nystartat bolag vid namn Svensk cellulosa Aktiebolag (SCA) och skogsföretagens krafttillgångar samlades i bla AB Hammarforsen (som sedan blev uppköpt av SCA och sedan sålt från SCA till Syndkraft/EON).

Under 30-talskrisen gick Krugerkoncernen i konkurs. Vilket drabbade stora delar av svenskt näringsliv i allmänhet och även SHB led tungt i denna kris dock hade man en stor och rejäl krigskassa. Handelsbankens satt helt plötsligt med stora mängder nödlidande krediter i företag man lånat ut pengar till. Ett antal av dessa krediter resulterade i att SHB tog över ägandet av en mängd bolag genom dotterbolaget AB Handel och Industri som förvaltades i SHB. Bland ägarandelar som hamnade i detta bolag kan nämnas Ericsson, bergvik, Fagersta, SCA, Amledahl, Munktell mfl.

Under slutet av 30-talet och början av 40-talet förändrades lagstiftningen i den mån att man förbjöd banker att långsiktigt äga industriföretag vilket SHB då gjorde gjorde. Övertagandet av ägarandelar under 30-talet hade då skapat stora värden för ett antal banker som behövde förvaltas på annat sätt för aktieägarnas bästa. För att komma runt regelverket bildade SHB bolaget Industrivärden, Stockholms Enskilda Bank bildade bolaget Providentia och Skandinaviska banken bildade AB Custos. Dessa bolag delades sedan ut till bankernas respektive aktieägare och bankens ledning var också med i styrelsen i Industrivärden. I Handelsbanken så var många stora ägare av Banken just anställda vilket innebär att det genom Industrivärden uppstod redan från början ett korsägande mellan Industrivärden och SHB, till i motsats på Providentia där familjen Wallenberg ägde större delen av kapitalet och Providentia delades ut till familjen Wallenberg i stor omfatttning. (Providentia och det äldre Investor AB kom sedan att fusioneras)

Då bankerna genom förpliktelser gentemot sina anställda hade pensionsskulder så skapade SHB också en intern ”pensionskassa” (OBS ej Oktogonen den tillkom betydligt senare) istället för att teckna försäkringar hos förförsäkringsbolag som skulle säkra dessa pensioner. Initialt så lades innehavet i SCA (som ansåg särskilt långsiktigt och strategiskt) i pensionsstiftelser. För att säkerställa SCAs pensionsskulder så skapades här också pensionsstiftelser där tillgångar av aktier i bla SHB och Industrivärden inköptes. Respektive bolag utser sedan respektive stiftelses styrelse. Utöver pensionsstiftelserna har SHB sedan 1970-talet också satt upp forskningsstiftelser som årligen donerar pengar till vetenskaplig forskning i vad man skulle säga är inom bankens intresseområden. 

Även dessa stiftelser förvaltar SHB, Industrivärden och SCA aktier. Sedan har också SHB satt upp en vinstandelsstiftelse  vid namn Oktogonen som är en form av bonussystem för bankens anställda där insättningar sker från banken om lönsamheten är högre än jämförbara banker och att bankens aktieutdelning bibehålls eller ökar. 

Andelarna i denna stiftelse är lika för samtliga bankens anställda oavsett befattning. Även här har tillgångar i form av SHB, SCA och Industrivärden aktier.

Sammantaget har korsägandet bestått och de olika företagen äger i stora delar varandra med en förvisso också stor mängd fria aktier som du och jag kan köpa på börsen inom SHB sfären.

För att skydda denna konstruktion med banken med stort B i så finns en röstbegränsning på max 10% för varje aktieägare i SHB. Så genom pensionsstiftelser i både SCA och SHB och genom Industrivärden så innehar ”Sfären” mer eller mindre fullständig  kontroll över SHB, SCA och Industrivärden uppdelat på flera olika juridiska ägare. Konstruktionen gynnar mao att dela upp aktieinnehav på flera händer likt man gjort i SHB. (Familjen Wallenbergs ägande är konstruerat i annan form genom sk. ”ask-i-ask ägande” vilket är helt annorlunda i sin uppbyggd.

Reglering mellan dess tre bolag SHB, SCA och Industrivärden är med största sannolikhet omhuldade av en mängd olika aktieägaravtal sedan urminnes tider. 

Media lyfter ofta fram ”herrklubben” som sitter i varandras styrelser och det är såklart en bedrövlighet i detta men det är också ett resultat av att ”banken”/”sfären” utöver ett betydande inflytande över varandra. 

Det finns också historiska orsaker till varför ledningar och styrelser är en blandning mellan ”bankens folk” och ”industrins folk”. (t.ex. ex. på Industrivärden som haft en styrelseordförande varannan gång från ”banken” och varannan gång från ”industrin” ända tillbaka till 1944.

Nu till problemet här och nu. Den mängd av nya regelverk som sköljer över bankerna från EU och Sveriges riksdag (precis som regelförändringarna efter 30-talet där banker förbjöds långsiktigt äga rörelsedrivande bolag.) innebär en mängd olika restriktioner som gör det svårt för SHB att bedriva verksamhet på det sätt man gör idag. Ang SHB ägarinflytande i SCA och Industrivärden så verkar en del journalister idag har missat det faktum att banken redan idag har ett betydande ägande i just dessa bolag (hittills ”dolt” genom korsägande stiftelse, ett ägande som man måste förvalta att då VD eller Styrelseordförande i banken medverkar i dessa styrelser. Något som med kommande regelverk mer eller mindre blir förbjudet.

Gårdagens affär mellan stiftelserna och banken kan på lång sikt faktiskt göra SHB sfären mer transparent kan jag tro och det är i grunden bra.

 

Aktiestinsen och sparandelinjen

Idag är det officiellt att 98-årige legendaren Lennart "aktiestinsen" Israelsson kandiderar för Centerpartiet till höstens kommunfullmäktigeval i Nässjö. Jag själv kommer kandidera både till riksdagen och Kumla kommun. Har läst några rykten om det på Twitter så hade det på känn men kul ändå! Man är som sagt aldrig för gammal för att engagera sig. 

Aktiestinsens kandidatur för Centerpartiet är ett utmärkt tillfälle att lyfta fram Centerpartiets förslag om sparandelinje som man hitills helt ärligt ska säga inte rönt någon större framgång med. 

Översiktligt går sparandelinjen ut på att det skall bli mer lönsamt att bli sparsam och det skall finansieras genom att det skall bli mindre lönsamt att låna. Idag är det mer aktuellt än någonsin då svenskarnas benägenhet att låna ökar med stadiga 5% om året samtidigt som sparsamheten förblir låg, ohållbart i längden och ökad sårbarhet i samhället.

En sparandelinje är också viktigt att ta fram då det svenska området för finansiellt sparande nu genomgår vissa förändringar. Det ena som verkat i något år är Investeringsparkonton som går ut på att det skall bli enklare att äga fonder och aktier och är en sparform som schablonbeskattas och många svenskarna ser i dagarna för första gången i sin deklaration hur de förtryckta uppgifterna ser ut i deklarationen. En annan förändring är att skatten för fonder är omgjorda under 2013 och man nu betalar en låg schablonskatt på 0,12% på innehav istället för att fonder genom skatteregler tvingas ge utdelningar som beskattas med 30%. Den tredje och största förändringen är att avdraget för insättningar i pensionsförsäkringar är på väg att försvinna. Detta lär leda till att de allra flesta kommer sluta spara i pensionsförsäkringar och i den bästa av världar övergå till investeringssparkonto.

Summa av dessa förändringar är att fler svenskas kan antas få schablonskattemässiga kapitalinkomster. Av de som har ett sparande som sagt, då allt för få sparar.

Det finns fler sätt att effektuera en sparandelinje. Man skulle kunna tänka sig sänkt kapitalskatt och ränteavdrag. Med mera. Alla olika lösningar har sina för och nackdelar. En generellt sänkt skattesats för inkomst och utgift av kapital på 20% skulle exemplevis får stora förmögenhetsmässiga effekter och främst gynna de 10% av svenskarna som har 70% av den samlade förmögenheten.

Jag personligen gillar centerpartiets förslag om ett grundavdrag på kapitalinkomster. Förslaget jag sett här är att kapitalinkomster på upp till 5000kr blir skattefria. Detta skulle gynna "mindre förmögenheter" hos vanligt folk som får någon tusenlapp eller två i plånboken om dom är sparsamma men för dem med större tillgångar knappt skulle vara märkbart. Detta kan bli en stimulans för en generellt ökad sparsamhet och inöste minst leda till att Skatteverket kan slippa skicka ut tusentals deklarationer till barn vars föräldrar sparat ihop lite fonder eller pengar och där Skatteverket med noggrannhet kräver in de där futtiga hundralapparna i skatt på kapitalinkomsterna för dessa barn. 

Med ett grundavdrag på sparande kan alla, för egen tjänade peng spara ihop de där månadslönerna på bankboken eller i aktiesparande och denna summa kan innehas skattefritt.

Hur kan då finansieringen för detta grundavdrag se ut?

Vi bör verkligen göra något av de generösa ränteavdragen. Kanske sänka gränsen på 100 00kr i ränteutgifter som toppen för 30% ränteavdrag är, ner till kanske 50 000kr per år? Här är jag öppen för en mängd olika förslag på lösningar i syfte att stimulera sparsamhet och minska incitamenten till att leva på kredit.

Tribute to Morfar

Den 18 mars år 1924 föddes min Morfar. Idag exakt 90 år sedan och dagen till ära intervjuas han i tidningen Hallands nyheter. Morfar Olle är helt klart en av mina idoler och det är väl bara att erkänna att man ärvt en hel del efter honom, samhällsengagemang (morfar har under lång tid haft förtroendeuppdrag i Centerpartiet bl.a.) intresse för näringsliv, sport, historia och aktier. Och han tycker det är roligt att skriva.

Jag hade glädjen att hälsa på min morfar i helgen och gratulera honom. Han visade då upp sitt senaste inköp, en surfplatta där han han han hade inlagt aktieappar(!) och han hade några hemsidor inlagda som favoriter, bland annat denna blogg och han är trots 90 år en inbiten läsare.

Morfar föddes som sagt 1924 så låt oss göra en tillbakablick till en svunnen tid genom att dyka ner i Investors årsredovisning anno just 1924.

Man bör först främst vara observant på att redovisningsreglerna på denna tid nog hade en hel del att önska från en enskild aktieägares synvinkel (innan det blev mer ordning efter krugerkraschen). 1924 hade Investor AB redovisade tillgångar på 66mkr varav aktier knappa 48mkr och resten obligationsupplägg. 28 Mkr i lån. Substansvärdet 1924 torde Mao vara lägre än man idag ger ledningen i lön...

Investors största innehav 1924 var följande:

1. Halmstad-Nässjö järnväg (!)

2. Svenska Ostindiska kompaniet (!)

3. SKF (observera att detta vara före Volvo delades ut till aktieägarna i SKF)

4. Järnvägen Stockholm-Saltsjön 

5.Fastighetsbolaget Västberga

6. Svenska oljeslageriaktiebolaget

7. AB Kol och Koks

Bland andra lite mindre innehav kan vi t.ex. En plantage för clementiner, diverse järnvägar runt om landet och diamantborriningsbolaget (en av ursprungen till Atlas Copco), Marabou choklad.

Som sagt 1924 var en annan tid och intressant i vilka stora insatser Investor hade satsat i realtillgångar som mark och järnvägar på denna mark.

Ska försöka göra en djupdykning i vilken avkastning man kan tänkas ha fått om man köpt en aktie i Investor år 1924 när tid ges.

Morfar

Vikten av en god buffert

Bland "ekonomibloggar" (är väl nästan så off numera att jag knappt kvalar in i denna kategori numera) så pratas det ofta om investeringar och olika sammanställningar hur ens ekonomiska förehavanden och ställning ser. Väldigt sällan så skrivs det om bufferten man har i form av pengar på ett bankkonto. Tyvärr upplever jag ibland att många räknar in denna summa i någon form av investeringstillgång vilket jag nog skulle vilja varna lite för. Livserfarenheten i alla fall för mig är att denna kategori av tillgångar fylls på regelbundet varje månad och med oregelbundna tillfällen så förbrukas der lite större summor. Dvs det går knappast att se som ett sparande utan skall nog mer ses som pengar för att hantera hushållets avskrivningar av tillgångar i form av bostad och lösöre.

För egen del har jag just nu varit i situationen där jag fått behov av bufferten ganska så kraftigt. Självförvållat då det handlar om att jag håller på att renovera mitt badrum i huset jag bor i. 

Man planerar noggrant, räknar, tar in flera offerter osv och tillslut så kommer man till en summa/budget för projektet. 

Sedan när hantverkarna börjar riva nuvarande badrum så visar det sig att föregående renovering på denna plats var snålgenomförd. Vilket i mitt fall där badrum och kök ligger vägg i vägg med tvättstugan under, visar sig att vattenledningar i dessa tre rum är sammankopplade och vips så behövs mer material och jobb och en knapp månadslön till utöver budget fladdrade iväg...

Exemplet från verkligheten visar tydligt av vikten med en rejäl buffert och bor man i hus skulle jag nog säga att man bör ha summor nästan upp mot en årslön som toppunkt på en buffert innan i alla fall jag skulle vara helt bekväm med att hantera "livets dilemman" med renoveringar, hantera ev sjukdom, ev bil osv innan man skall börja tänka på aktier för att pensionera sig tidigt eller vad man nu har för mål i livet. 

De tvivelaktiga fondråden

Har du ett fondsparande? Du lär inte vara ensam....

I stort sett alla svenskar har idag ett fondsparande om inte "fritt tillgängligt" så inom ramen för pensionsförsäkringar av olika slag och PPM sparande.

Då i stort sett alla svenskar äger fonder och detta är vårt finansiella sparande i stor utsträckning så finns det mängder med råd att ösa ur. Både från banker och mer oberoende aktörer

Idag råder det någon form av konsensus för hur man skall fondspara. De råden går kortfattat ut på bestämma sitt fondsparande i två steg.

1. fastställ vilken risk du är beredd att ta. Här är oftast någon form av lågrisk, medelrisk eller högrisk man skall identifiera sig med.

Lågriskspararen skall välja mestadels räntefonder, medelspararen skall blanda aktier och räntefonder och högrisk skall välja renodlat med aktiefonder.

Det jag vänder mig mot här i detta läge  är att råden för att vara lite kategorisk är helt oberoende av hur det ser ut på den finansiella marknaden och marknadens utveckling! Börsen kan ha tokrasat 60% eller stigit iväg 300%, räntan kan vara hög eller istort sett noll... Råden blir exakt de samma och inga förändringar av råden. Häpnadsväckande egentligen. Som att rekommendera bilister att alltid köra i samma hastighet.

2. nästa steg i rådgivningen är sedan att fastställa en klokt "fondpaket" inom ramen för sin riskprofil.

På detta steg i rådgivningen verkar det idag råda någon form av konsensus från bankernas att man skall välja någon form av "basfonder" eller liknande i botten. Med "basfonder" verkar menas globalfonder och sverigefonder. Sedan över basfonderna skall man sedan välja att spetsa till det och välja vad som brukar omnämnas "tillväxtfonder" eller kryddor.

Vad som är besynnerligt i sammanhanget är att dessa kryddor och tillväxtfonder i stort sett alltid har högre avgifter än "basfonder". Vilket i sig är värt ett separat blogginlägg då fondavgifter inte har det minsta att göra med fondernas innehåll. Det finns absolut ingen logik i varför t.ex en rysslandsfond ska ha högre fondavgift än en Sverige eller globalfond. 

Så genom att ge rådet att blanda och mixa för en bra allokering så får man totalt sett högre fondavgifter och bankerna kan ändå prata om hur bra det är med lågkostnadsindexfonder samtidigt som man säljer kryddor.

Finns det något som tyder på att dessa kryddor och tillväxtfonder skulle vara bättre val än fonder med klart lägre avgifter? knappast...avgiftsskillnaderna är något som obönhörligen slår mot avkastningen över tid.

Finsk-svenska stål aktiebolag

 

Även om året bara nått till början av februari så kan man så smått anta att en av årets riktigt stora affärer i svenskt näringsliv redan är offentliggjorda i form av "samgåendet" mellan SSAB och Rautarukki som nyligen annonserades. Så mycket till samgående vette tusan om jag skulle vilja kalla det för utan jag ser det mer  som ett förvärv där SSAB köper Rautarukki men betalningen sker med egna nytryckta aktier.

Att det nu är en part (SSAB) som nu troligtvis går in ganska bryskt och styr över "fusionen" tror jag kan smärta mycket i de finska hjärtanen när nationalklenoden nu ska heta Svenskt stål men å andra sidan ger detta bättre förutsättningar än någon jämkningsförfarande där man delar och turas om i ledningen. Det är nog så svårt och komplext med förvärv har ju historien visat...ingen nämnd eller glömd.

Affären kan diskuteras utifrån många synvinklar och när det gäller de finansiella bitarna i "fusionen" kan jag t.ex. hänvisa till Lundaluppens blogg. Finns inte så mycket att tillägga när det gäller dessa bitar. Dock tycker jag det är glädjande att betalningen sker i aktier maa SSAB svaga finansiella ställning vilket annars hade krävt en rejält stor nyemission och troligen än mer svagare finansiär med ökad upplåning som följd. Finansierna är anstränga så gott dom än är redan

Sedan då den industriella logiken här finns desto mer att prata om när det gäller affären tycker jag. Stålverk är även om det kan verka som så en basic och enkel verksamhet så är den synnerligen industriellt komplex. Varför? Jo maa storskaligheten och de små möjligheterna till anpassningar i produktion efter efterfrågan. Det är synnerligen komplext att "slå av en stund" eller "gå på halvfart" osv. likt man kan göra enklare i tillverkningsindustrin. Kort och gott det går nästan inte i stålverket, utan lönsamheten på verksamheten är beroende på en jämn avsättning av slutprodukten till ett bra pris i relation på inköpspriset på kol och järnmalm/skrot. Något som bekant går upp och ner i konjunkturens nycker, och därav stålindustrin stora konjunkturkänslighet mellan bra och dåliga år.

SSAB av idag (innan förvärvet) har produktion i Sverige och USA. Dessa verksamheter på olika sidan Atlanten är tillverkningsmässigt skilda från varandra. Verksamheten i USA är skrotbaserad som sedan bearbetas färdigt i USA dvs återvinning av metall medan verksamheten i Sverige är baserad på ett flöde av järnmalm från norra Sverige till masugnar i Luleå och Oxelösund. Råstålen från Luleå används sedan i tunnplåtsproduktion i Borlänge medan verksamheten i Oxelösund är integrerad där man producerar kylda stål.

Raturukki har en förhållandevis likartad verksamhet med masugnar och vidareföräldling från råstål till slutprodukter i totalt till antalet några få anläggningar då detta är karaktären av idag. Rukki och SSAB har givetvis lite olika strategier och nischer på sitt stål och lite olika marknader men jag kan nog tycka att dom kompletterar varandra med lite överlappande verksamhet.

 

I vad uppstår då logiken för affären, industriellt?

Jag tror att en viktig aspekt är att ett sammanslaget Rukki och SSAB kan få en betydligt större flexibilitet än de båda bolagen var för sig. Det finns upparbetade transportvägar över bottenviken mellan de båda företagens anläggningar i Finland och Sverige vilket kan klart förbättra möjligheterna till produktionsanpassningar beroende på marknadens efterfrågan. Inte minst får man fler masugnar och kan planera underhållsstopp, produktionsneddragningar och uppgångar på ett flexiblare sätt än idag. Säkerligen kan man också genomföra besparingar på administration och inte minst inköp då man med affären öppnar för att till viss del handla ifrån andra än LKAB. Valuta aspekterna att både ha viktig produktion och marknad i SEK och Euro skall inte underskattas.

Å andra sidan. Det är ett rejält mörker i stålbranschen idag och man skulle mycket väl kunna se affären mellan SSAB och Rukki som att en blind leder en halt eller något. Branschen präglas av stor överkapacitet sedan stora investeringar runt om i värden genomfördes 2003-2008 detta har sedan finanskrisen rejält dämpat priset på slutprodukten och det hör inte till vanligheten att stålverk tjänar så bra med pengar. Ur denna negativa aspekt kan man ställa sig frågan om SSAB mäktar med att behålla nuvarande produktionsanlägngingar eller om bolaget kommer rationalisera och avveckla någon/några orter vilket troligtvis kan inveera negativt på de förmodade vinsterna.

Skall bli spännande att se utvecklingen. Förhopppningsvis har intregrationen kommit en bit på vägen innan det börjar vända upp lite för stålindustrin i nästa sväng. Dit har vi än en lång väg att gå...

Indexfiering blir grogrunden nästa bubbla?

Den gode bloggaren Lundaluppen skrev ett mycket intressant inlägg  kring den indexfiering som är idag. Det finns otroligt mycket intressant i detta konstaterade som är väl värda att utveckla kring index och hetsen kring detta.  Jag har uppfattningen att vi idag lever i indexinvesteringens tidevarv och det är både något gott och ont som jag skall försöka utveckla nedan.

För att förenkla allt i detta inlägg väljer jag här att hänvisa till OMXS30 index vilket är det vanligaste indexet på Stockholmsbörsen men kunde precis lika gärna valt något annat index. 

I ”alla tider” har vi alltid jämfört oss med börsindex och vi har alltid hört och läst uttryck som ”idag steg börsen med 0,7%” eller vice versa.  Fonder och aktieportföljer har jämförts mot index vilket avgjort om man varit skicklig eller oskicklig investerare. Vi har fått lära oss att fonder med höga avgifter får svårt att slå index över tid då avgifterna urholkar oddsen att slå index. I praktiken har det visat sig att de bästa fonderna över riktigt lång tid är indexfonderna med allra lägst avgift, och det är bara att krasst konstertera att de flesta aktierportföljer efter skatt, avgifter, transaktioner osv. oftast inte slår index. 

Rent logiskt, över mycket lång tid är en av de bättre investeringarna att passivt äga index till lägsta möjliga kostnad. Det gamla djungelordspråket ”if you can’t beat them, join them” stammer bra in.

Som jag ser det har det skett ett paradigmskifte succesivt. Index har utvecklats från att vara en måttstock och jämförelsetal till att bli en investeringsstrategi. Inget är idag hetare än att investera i just index. Som jag upplever det  har det skett en enorm överflyttning från  ”aktiva placeringar” till indexplaceringar.

Stora livbolag som förvaltar mångmiljardförmögenheter har avvecklat hela sina miljardomfattande aktieförvaltning från att aktivt välja placeringar till att följa index. Från att ”snegla” på index har man blivit rena  indexplacerare, vilket i investeringsteorin ger bättre avkastning till lägre kostnad.

Givetvis finns det både gott och vad jag även vill påstå ont i detta.
Vi kan exempelvis se aktiva privatsparare som sparat i fonder. Går vi tillbaka 1-15 år på t.ex. DI Börssnack och privata affärers hemsida så var den vanligaste diskussioner om det var den eller den fonden som var det bästa valet. Idag är vanligaste fonden att diskutera banken Avanzas Zerofond och då gärna i kombination med någon mer eller mindre komplicerad teori om att hoppa av när börsen går ned.

Sedan har vi alla dessa som vill ta en positiv mot börsindex fast med hävstång och här har vi ju Handelsbankens omåttligt populära börshandlade fonder XACT BULL/BEAR.

På bankontoret och rådgivningens till pensionär Ulla visas ofta en aktieindexobligation som följer avkastningen på börsindex men ger ett garantivärde.

och så fortsätter det hela tiden med ett fokus på "indexprodukter"

Jag skulle dock vilja flagga lite för några varnande signaler, då vi idag så smått börjar fokusera att mer på index som en investeringsform och vi verkar glömma bort att index faktiskt består av företag av "kött och blod" bakom. Får den  finansiella industrin fritt spelrum kreativt tänkande så kan vi snart bygga upp bubblor i form av indexspeglande produkter utan koppling till den reala ekonomin.

Årsbokslut börsen

Börsutvecklingen under 2013 har varit mycket stark och jag tror de allra flesta fått en mycket god avkastning på sitt sparkapital som varit investerat i aktiemarknaden. Uppgången som började under hösten 2012 har fortsatt under hela 2013 med några små undantag.

För egen del har 2013 som för de flesta andra varit ett gott år avkastningsmässigt. Skall helt ärligt säga att den starka börsutvecklingen under 2013 har förvånat mig, inte minst då flera tidigare "stabila tråkaktier" jag ägt i flera år just 2013 fått se rejäla skutt. Jag har inte en sammanställd bild över avkastningen men kan konstatera att lika olika konton/försäkringar utvecklats gott.

Jag har under 2013 varit mycket passiv i mitt aktiesparande och har väl i stort sett inte gjort någonting förutom litet nysparande, mestadels i likvider och amortering av bostadslån som inte syns i följande bilder.

Pensionskapital har jag dock förvaltat konservativt efter en modell som jag använder och där har avkastningen klart underpresterat OMXSPI och t.ex. mitt PPM konto fick avkastningen +17% under 2013, vilket jag tror är sämre än majoriteten av alla svenskar.

Spontant så skall jag nog medge att jag i dagsläget har en ganska så pessimistisk syn på börsen och tycker nog man skall ha ganska så gott om räntebärande tillgångar och likvider i dagsläget. Efter flera års uppgång är det tid att minska ned risker, är i alla fall min uppfattning.

Årsbokslut solceller

Då var det dags att göra årsbokslut över min solcellsanläggning jag har på taket

Som jag tidigare skrivit så är min anläggning av det lite mindre slaget (2,7kW) och det är placerad i ganska östlig riktning då jag saknar sluttande tak helt mot söder. Lutningen är lite lägre än optimalt vilket sammantaget gör att min anläggning producerar en del under andra mer optimalt placerade anläggningar. Huset värms upp på fjärrvärme så elen som förbrukas i huset är enbart hushållsel i en normal svensk 60-tals villa med tvättmaskin, fjärrvärmepump,  extra frysbox och allt som finns i en normal svensk villa.  Nedan ska jag försöka pedagogiskt redovisa hur det fungerar.


Siffrorna för solcellerna ser ut som följer

Solcellselsproduktion under 2013:
2356 kWh
Varav såld el på elnätet:
1809 kWh

Varav Matchad el:

547 kWh

I ekonomiska termer räknar jag  schablonmässigt med 1,60kr per kWh i besparing på matchad el (dvs där jag förbrukar, egen producerad el inom husets väggar) och 1,1kr per kWh på såld el dvs när elen går ut på elnätet. Siffrorna inkluderar både rörliga elnätkostnader, elpriskostnader, ett fast försäljningspris på 1kr/kW och nätnyttaersättning med dagens ungefärliga priser. Intäkten räknas exklusive avskrivningen på anläggningen som är beroende på det pris man betalat för den.

Ekonomisk kalkyl blir således enligt följande:
Såld el: 1809*1,1=1990kr
Matchad el: 547*1,6=875kr
Total besparing: 2865 kr under 2013

Givetvis har jag också behövt köpa el under den tiden på dygnen när det är mörkt eller då solcellerna inte givit tillräckligt med kraft för att täcka upp för förbrukningen i huset.

Den köpta elen uppgår till 1862kWh och således är min nettoförbrukning av el i huset, 53kWh, för hela 2013.

I strikt ekonomiska termer kan jag efter några få år (installation under 2012) med solceller dra följande slutsatser. Det är med dagens elpriser en tveksam ekonomisk investering och det är med största sannolikhet mer lönsamt att sänka sina boendekostnader genom att amortera bostadslån eller genomföra investeringar med en avkastning med högre än 0% real avkastning. troligtvis är energibesparingsåtgärder i hemmet mer lönsamma än solceller även om dessa har en stor kapitalkostnad kontra besparingen.

Dock är min personliga sårbarhet för elprisutvecklingen, mycket låg och chockpriser på el är något som inte direkt kommer drabba hushållskassan. Jag har också lyckats sänka husets driftskostnader och sommartid får jag pengar utbetalt vilket i sig kan upplevas stimulerande kassaflödesmässigt. Skall bli intressant att följa den kommande 10 års perioden.

-------

Det kommersiella priset för den typ av anläggning jag har ligger idag omkring 50 000kr om man prutar väl (paketpris inkl. montering av hantverkare och elektriker). Det finns möjlighet att få ett statligt bidrag på idag 35% av investeringskostnaden. Tyvärr är potten för solceller lågt kontra efterfrågan och det är idag kö på bidraget.

Nettokostnaden efter bidraget (om man får detta) blir således idag omkring 32 500kr. Med en rak avskrivning på 15 år blir den årliga kostnaden 2167kr. Jämför man med mina siffror för i år ger anläggningen ett ekonomiskt överskott på 698kr och kalkylräntan på detta kontra mot investeringskostnaden blir således 2,1% per år i avkastning.