De tvivelaktiga fondråden

Har du ett fondsparande? Du lär inte vara ensam....

I stort sett alla svenskar har idag ett fondsparande om inte "fritt tillgängligt" så inom ramen för pensionsförsäkringar av olika slag och PPM sparande.

Då i stort sett alla svenskar äger fonder och detta är vårt finansiella sparande i stor utsträckning så finns det mängder med råd att ösa ur. Både från banker och mer oberoende aktörer

Idag råder det någon form av konsensus för hur man skall fondspara. De råden går kortfattat ut på bestämma sitt fondsparande i två steg.

1. fastställ vilken risk du är beredd att ta. Här är oftast någon form av lågrisk, medelrisk eller högrisk man skall identifiera sig med.

Lågriskspararen skall välja mestadels räntefonder, medelspararen skall blanda aktier och räntefonder och högrisk skall välja renodlat med aktiefonder.

Det jag vänder mig mot här i detta läge  är att råden för att vara lite kategorisk är helt oberoende av hur det ser ut på den finansiella marknaden och marknadens utveckling! Börsen kan ha tokrasat 60% eller stigit iväg 300%, räntan kan vara hög eller istort sett noll... Råden blir exakt de samma och inga förändringar av råden. Häpnadsväckande egentligen. Som att rekommendera bilister att alltid köra i samma hastighet.

2. nästa steg i rådgivningen är sedan att fastställa en klokt "fondpaket" inom ramen för sin riskprofil.

På detta steg i rådgivningen verkar det idag råda någon form av konsensus från bankernas att man skall välja någon form av "basfonder" eller liknande i botten. Med "basfonder" verkar menas globalfonder och sverigefonder. Sedan över basfonderna skall man sedan välja att spetsa till det och välja vad som brukar omnämnas "tillväxtfonder" eller kryddor.

Vad som är besynnerligt i sammanhanget är att dessa kryddor och tillväxtfonder i stort sett alltid har högre avgifter än "basfonder". Vilket i sig är värt ett separat blogginlägg då fondavgifter inte har det minsta att göra med fondernas innehåll. Det finns absolut ingen logik i varför t.ex en rysslandsfond ska ha högre fondavgift än en Sverige eller globalfond. 

Så genom att ge rådet att blanda och mixa för en bra allokering så får man totalt sett högre fondavgifter och bankerna kan ändå prata om hur bra det är med lågkostnadsindexfonder samtidigt som man säljer kryddor.

Finns det något som tyder på att dessa kryddor och tillväxtfonder skulle vara bättre val än fonder med klart lägre avgifter? knappast...avgiftsskillnaderna är något som obönhörligen slår mot avkastningen över tid.

Indexfiering blir grogrunden nästa bubbla?

Den gode bloggaren Lundaluppen skrev ett mycket intressant inlägg  kring den indexfiering som är idag. Det finns otroligt mycket intressant i detta konstaterade som är väl värda att utveckla kring index och hetsen kring detta.  Jag har uppfattningen att vi idag lever i indexinvesteringens tidevarv och det är både något gott och ont som jag skall försöka utveckla nedan.

För att förenkla allt i detta inlägg väljer jag här att hänvisa till OMXS30 index vilket är det vanligaste indexet på Stockholmsbörsen men kunde precis lika gärna valt något annat index. 

I ”alla tider” har vi alltid jämfört oss med börsindex och vi har alltid hört och läst uttryck som ”idag steg börsen med 0,7%” eller vice versa.  Fonder och aktieportföljer har jämförts mot index vilket avgjort om man varit skicklig eller oskicklig investerare. Vi har fått lära oss att fonder med höga avgifter får svårt att slå index över tid då avgifterna urholkar oddsen att slå index. I praktiken har det visat sig att de bästa fonderna över riktigt lång tid är indexfonderna med allra lägst avgift, och det är bara att krasst konstertera att de flesta aktierportföljer efter skatt, avgifter, transaktioner osv. oftast inte slår index. 

Rent logiskt, över mycket lång tid är en av de bättre investeringarna att passivt äga index till lägsta möjliga kostnad. Det gamla djungelordspråket ”if you can’t beat them, join them” stammer bra in.

Som jag ser det har det skett ett paradigmskifte succesivt. Index har utvecklats från att vara en måttstock och jämförelsetal till att bli en investeringsstrategi. Inget är idag hetare än att investera i just index. Som jag upplever det  har det skett en enorm överflyttning från  ”aktiva placeringar” till indexplaceringar.

Stora livbolag som förvaltar mångmiljardförmögenheter har avvecklat hela sina miljardomfattande aktieförvaltning från att aktivt välja placeringar till att följa index. Från att ”snegla” på index har man blivit rena  indexplacerare, vilket i investeringsteorin ger bättre avkastning till lägre kostnad.

Givetvis finns det både gott och vad jag även vill påstå ont i detta.
Vi kan exempelvis se aktiva privatsparare som sparat i fonder. Går vi tillbaka 1-15 år på t.ex. DI Börssnack och privata affärers hemsida så var den vanligaste diskussioner om det var den eller den fonden som var det bästa valet. Idag är vanligaste fonden att diskutera banken Avanzas Zerofond och då gärna i kombination med någon mer eller mindre komplicerad teori om att hoppa av när börsen går ned.

Sedan har vi alla dessa som vill ta en positiv mot börsindex fast med hävstång och här har vi ju Handelsbankens omåttligt populära börshandlade fonder XACT BULL/BEAR.

På bankontoret och rådgivningens till pensionär Ulla visas ofta en aktieindexobligation som följer avkastningen på börsindex men ger ett garantivärde.

och så fortsätter det hela tiden med ett fokus på "indexprodukter"

Jag skulle dock vilja flagga lite för några varnande signaler, då vi idag så smått börjar fokusera att mer på index som en investeringsform och vi verkar glömma bort att index faktiskt består av företag av "kött och blod" bakom. Får den  finansiella industrin fritt spelrum kreativt tänkande så kan vi snart bygga upp bubblor i form av indexspeglande produkter utan koppling till den reala ekonomin.

Rebalansering

De allra flesta som investerar pengar på kapitalmarknaden i form av aktier, obligationer, fonder etc har i år fått en mycket god avkastning på pengarna. Faktum är att svenskarnas finansiella förmögenhet  numera är större än någonsin. Dags att bunkra upp bubblande drycker, för vi är rikare än någonsin.

Jag tror också många börjar känna en liten oro komma smygande i magen. Hur lång tid skall börsuppgången pågå? När tar det stopp och går ned? Men så länge det går upp så vill man ju vara med på festen?

I denna situation så är det lätt att säga att man ska äga så mycket aktier man bara kan när det går upp och sedan när det går ner hoppa av i nedgången. I teorin helt rätt att göra och skulle leda till fenomenal avkasnting med tiden. Praktiken och verkligheten desto svårare. lätt hänt att inte sälja på toppen och när man sedan sålt på vägen ner kan man ge sig sjutton att det vänder upp sedan igen kraftigt.

Det jag i denna situtation när nu börsen har gått bra ett tag och optimismen åter börjar flöda och det till och med kanske börja pratas om en och annan aktie i fikarummet igen. Då om något är det dags att börja tänka på diversifiering och rebalansering. 

Diversifiering handlar ju om att inte lägga alla ägg i samma korg. Vill man äga aktier, så äger man några olika. Sedan fundera på hur mycket man skall binda i aktier, räntebärande och reala tillgångar. 

Rebalansering handlar om att leva efter det man faktiskt tänkt. 

Låt säga att man gick in i 2013 med 50% av sitt sparande i form av aktier och 50% i form av ränteplaceringar. En medveten strategi och riskval. Aktierna i år kanske har avkastat 25% och räntetillgångarna 2% (i bästa fall). Situationen blir då att vi idag då sitter med 55% av våra tillgångar i aktier och 45% i räntebärande. Utan att vi har gjort någonting så har vår riskbenägenhet ökat och vi är i högre grad exponerade mot börsen. Eftersom börsen dessutom gått upp så kraftigt kan man också anta att risken mot för ett år sedan ökat en del. Vår risk är alltså klart högre idag. Börsen kommer ge förmodat sämre avkastning framåt och vi är samtidigt mer exponerade mot börsen.

Rebalansering handlar dom att återställa sitt riskval. En passiv strategi är att återställa till det ursprungliga läget dvs 50/50 och vi då säljer av aktier och köper räntebärande för pengar så vi igen får 50/50. Vill man ta en mer aktiv strategi så kanske vi nu när börsen gått upp rejält väljer att minska ner aktiedelen till 40% och räntor till 60%. Fortsätter å andra sida börsen upp var ju detta ett mindre lyckat val.

Jag skulle nog säga att ett klokt val i förhållande mellan räntor och aktiedel är något som passar de allra flesta och genom regelbunden rebalansering efter de finansiella marknadernas upp och nedgångar skapar med tiden en god riskjusterad avkastning, till en förhållandevis godtagbar risk. Okej det är ingenting du kommer bli stenrik på, men helt okej avkastning då du köper lite aktier när börseen står lågt och säljer av lite när den står högt utan att direkt behöva tänka och ta stora "alexanderhugg".

P3 dokumentär om Ivar Kruger

I helgen sändes i Sveriges radio en lång dokumentär om en av Sveriges mest betydelsefulla företagsledare genom tiderna, Ivar Kruger. Gick i slutändan inte så bra för honom men när han stod på topp så var värdet i hans holdingbolag 900mdr i dagens penningvärde. Inte ens om man buntar ihop värdet på samtliga dagens börsnoterade svenska investmentbolag kommer man upp i denna ofattbara summa.

Obligatorisk lyssning för den med intresse för ekonomisk historia.
http://m.sverigesradio.se/program/index/2519

Höga berg och djupa dalar

 Återigen har vi fått sett ett mindre börsnoterat bolag med många mindre ägare vara med om en mycket kraftig och brutal nedgång i aktiekursen efter "finansieringsproblem", en ren och skär slakt. Som sig brukligt i dessa fall är det allt som oftast bolag inom råvaruindustrin eller forskningsintensiv högteknologisk verksamhet. Denna gång var det det "norska" bolaget Northland Resources vars aktiekurs nästintill kollapsat efter bolaget behöver mer pengar till att driva sin alldeles nystartade gruva.

Fallet denna gång innehåller många mycket intressanta aspekter. För det första avhandlar det ett företag med en verksamhet som fått stort massmedial uppmärksamhet. Ingen har nog undgått gruvruschen i Pajala sista åren men nya järnmalmsgruvan. Vidare är det ett bolag med riktigt många svenska småsparare i allmänhet och norrländska diton i synnerhet.

En annan intressant aspekt som berörs i just detta fall är skillnaden mellan "svenskt" och "kanadensiskt" sätt att genomföra nyemissioner, dvs få in pengar i en verksamhet i finansiella trångmål. i Sverige har vi en tradition av att bolagets huvudägare går in som garanterar för en stor del av emissionsbeloppet, varje aktieägare blir tilldelad teckningsrätter för vare innehavd aktie och ett visst antal teckningsrätter ger rätt att teckna nya aktier till en given kurs. Vidare erbjuds oftast något som heter subsidär företrädesrätt dvs aktieägare kan ansöka om att teckna extra aktier i fall emissionen inte blir fulltecknad dvs aktieägare går före ev. icke aktieägare. Det är en förhållandevis komplicerad sak att genomföra en nyemission i Sverige. Det kräver bolagsstämma, prospekt, en administrativ procedur som tar tid för att slutligen få in pengar. Långsamt och ganska dyrt men samtidigt så behandlas alla aktieägare lika och önskar man inte teckna nya aktier så kan man sälja av teckningsrätter som ger ett visst värde.

Så går det oftast inte till i  "utlandet". Här ligger istället ett mycket större fokus på styrelsen. Bolaget behöver pengar. Styrelsen går ut och "raggar pengar" och säljer nyemitterade aktier i bolaget med viss rabatt till oftast bolagets huvudägare ett stora institutionella investerare. oftast i någon "book-buildingprocess" via någon investmentbank med fint namn. Sedan godkänner en bolagsstämma emissionen i efterhand. Fördelen är att processen är synnerligen snabb. I normalfallet rör det sig om enstaka dagar. Det behöver inte vara så stora rabatt till nuvarande kurs och emission blir således i idealfallet "billig" för de som äger gamla aktie i form av mindre utspädning. Det finns dock stora problem med detta sätt att genomföra emissioner.

Den första aspekten är att små aktieägare inte ges möjlighet att teckna nyemitterade aktier. Dessa får vacker köpa/sälja via börsen om man önskar öka eller minska sin insats i bolaget. En annan aspekt finns också, det är i dessa fall helt nödvändigt att emissionsprocessen går riktigt snabbt och att information inte läcker. För om styrelsens behov att dra in pengar i en emission blir allmänt känt utan att processen dras igång så finns det givetvis ett stort intresse för eventuellt nya aktieägare att aktiekursen blir så låg som möjligt på nya aktier. En allmänt vedertagen hedgemetod bland stora hedgefonder är ju att först blanka aktien och sedan hedga blankningen genom att teckna aktier i nyemissionen och ställa upp och rädda företaget. Hedgefonden gör då en kassaskåpssäker vinst om emissionskursen på nya aktier blir lägre än blankningskursen. just denna specifika tekniken funkar inte i svenska emissioner då dessa innehåller teckningsrätter.

Personligen så tror jag nog den svenska modellen för nyemissioner har klara fördelar. Inte minst fallet  Northland visar detta.

Lär dig skilja på försäljningar av aktier och nyemissioner

Som aktieägare, bankkund, medlem i Aktiespararna, är allmänt smårik eller prenumererar på någon obskyr tidning som inriktar sig till en förmodat välbeställd målgrupp så möts man ibland av investeringserjudanden.

De brukar vara någon inlaga på någon sida, en liten reklamplats eller i dessa digitala tiden kanske ett mail eller reklam på hemsida. Om vi bortser från bankernas försäljning av konstruerade produkter såsom aktieindexoligationer, certifikat och annat så brukar det antingen röra sig som någon form av lån till ett bolag i form av erbjudande om obligationer eller så ägarandel i ett bolag i form av aktier. Det vanligaste är såklart aktier så jag tänkte låta detta inlägg handla om aktier. 

Grunden är ju att man år någon form av emissionserbjudande om ett företag med en fantastisk produkt, otroligt eftertraktade tjänster, man vill kanske göra ett förvärv  och i alla stycken så kan man väl tro att företaget har fantastiskt fina framtidsutsikter. Ja ni har sett dessa erbjudande om investeringar är jag helt säker på.

Vad problemet är att man brukar läsa dessa erbjudanden med samma ögon. Man tittar lite på företagets verksamhet, ledning eller man kanske känner dom på pulsen i form av en företagspresentation. Sedan bildar man sig en uppfattning om man vill investera eller inte. Får räknar i dessa lägen. Man kanske inte ens kan räkna då företaget är nystartat och istället bildar man sig en syn på dessa framtidsutsikter

En sak brukar man nästan alltid bortse i från och det är trist då detta i högsta grad är en central fråga. Om erbjudandet om investering är i form av en nyemission i företaget i fråga eller en försäljning av aktier från bolaget huvudägare. Ytterst central fråga, men sällan att skrivs så mycket om detta i prospekt och erbjudandehandlingar. Brukar nämnas på någon rad i början översiktligt och detaljer om transaktionen brukar stå i kapitlen med de lite högre numren långt bak i prospektet.

Varför är då detta så centralt? Alternativ ett med nyemission av aktier är den alldeles primära uppgiften att förse företag med riskkapital. Pengar att använda till en verksamhet, pengar att riskera och pengar att betala löner till anställda. Utan dessa riksvilliga pengar stannar mycket av funktionssättet i det svenska näringslivet. Dina pengar du satsa blir faktiskt till en maskin, en rysk fastighet, eller en diamantgruva.

Alternativ två, dvs där syftet med erbjudandet av investering är att sälja bolaget från en större ägare är inte en central uppgift för aktiemarknaden. Här handlar det rakt ut att "casha in" likt du själv när du säljer din begagnade bil på Blocket. Du vill ha så mycket pengar som möjligt och inget konstigt med detta utan bara en normal kapitalistisk grundtanke om att tjäna pengar. Dina pengar du investerar blir ingenting annat än pengar i handen på någon som som troligtvis dricker champagne efter försäljningen lyckades.

I vissa fall så genomförs försäljningen av aktien i form av en ägarspridning och bolaget börsnoteras i  i samma veva som huvudägaren säljer av en del av sitt ägande. Detta fall är egentligen ganska så klokt, jämför när t.ex. Industrivärden noterade Indutrade eller företaget Nibe såldes in på börsen. Bolaget har kvar en tydlig huvudägare (som tjänat lite pengar) och du som investerare får en marknadsnoterad tillgång som du kan realisera om du så skulle vilja. En marknadsnotering ställer också krav på informationsspridning mm. I vissa fall går det åt pipan, i andra fall lyckande placeringar. Men du har alltid möjligheten att på ett enkelt och billigt sätt avyttra din tillgång.

Tyvärr finns det också många väldigt tragiska fall i dessa nyemissioner och försäljningar. Kortfattat finns det så många sätt att blåsa små aktieägare att det nästan är svårt att räkna upp dessa i ett normalt långt inlägg men kortfattat så kan det i en nyemission var ett snett förhållande mellan "nya" och "gamla" pengar  men detta är förhållandevis enkelt om man har vissa form av matematiska och ekonomiska kunskaper.

Allra störst risker tar man anser jag om man köper aktier, av en huvudägare som säljer (dvs bolaget i sig tillförs inga pengar) i ett onoterat bolag utan notering i samband med affären. I vissa än mer tragiska fall har det i dessa situation tom sålts på folk kapitalförsäkringar och andra dyra förvaltningsskal runt investeringen som i sig blir extremt riskfylld. Än värre är det kanske att ett par entreprenörer startat ett bolag för egna pengar. Sedan startar ett annat bolag (inte sälllan på någon junfru-ö), köper det första bolaget och säljer sedan en del av aktierna till ett betydligt högre pris till småsparare. Resultatet är att bolaget i sig kan bli underfinansierat men den anonyma huvudägaren (vilket oftast är ledande befattningshavare) blir rikt som sålt aktier till överpris. Och med rikedomen så kan man ju blåsa småspararna igen genom att genomföra nyemission med kraftig utspädning och garantera nyemission och således köpa tillbaka sitt ägande än billigare.

Jag skulle nästan vilja gå så långt att jag i generella termer alltid skulle vilja avråda från dessa investeringsmöjligheter som inte är börsnoterade och där du inte finansierat företaget utan istället dess ägare, om det inte handlar om någon egen form av näringsverksamhet där man har ett stort inflytande/ägarandel i rörelsen. Får du en ägarandel på  0,05% av ett bolag och kontakten är pressmeddelanden och i bästa fall en årsredovisning, ja då finns det roligare saker att lägga pengarna på, om tillgången är onoterad och du inte har något personligt inflytande.

En pizza blir inte godare för att man skär den i fyra delar

Cornucopia skriver idag ett blogginlägg om att han anser att svenska aktiebolag bör dela upp aktieutdelningen ifrån en stora pizza till fyra stycken lagom anpassade pizzaportioner jämt utspridda över månaderna som passerar från jultomten till jultomtens återkomst.

Det kan förstås tänkas vara mer attraktivt att få sin utdelning utspridd via fyra tillfällen mot att få den i klump på våren, det håller jag med om. Helst lite varje dag hade väl varit ännu mer trevligt? Vi lever ju på 10-talet och då borde man väl kunna skicka pengar elektroniskt till aktieägarna varje dag, när bolaget ändå gör vinster, eller? Få dagens lunch betalad av lite pengar som kommer in på kontot?

Det finns dock en mycket stor skillnad i varför exempelvis amerikanska bolag har aktieutdelning fyra gånger per år och svenska bolag enbart vid ett tillfälle per år. Skillnaden är vem som beslutar om aktieutdelning. I Sverige är det bolagets aktieägarna som fattar beslut om utdelning, icke så i USA utan här är det istället bolagets styrelse som fattar beslutet om utdelning.  Detta får stora konsekvenser för hur utdelningar betalas ut. I USA så kan styrelsen fatta lite beslut hipp som happ om hur man vill att utdelningen ska delas ut, i vissa bolag så delas det ut utdelningar varje månad till och med, man får lov att betala utdelning så länge det finns utdelningsbara medel och bolagets överlevnad inte äventyras (då stäms den stackars styrelsen inför det härliga amerikanska rättssystemet).  

I Sverige sker det som sagt en gång om året, en stor fet pizza i april-maj oftast och i sann byråkratisk anda får utdelning enbart betalas ut efter beslut av aktieägarna, dvs årsstämman. Och på årsstämman ska det läggas fram bokslut, aktieägarna ska dyka ner i siffrorna, skärskåda styrelsens förslag och slutligen med hjärtat i halsgropen fatta beslut att dela ut kontanter till sig själva.

Skulle man då inte kunna fatta beslut i Sverige att dessa pengar skulle betalas ut vid exempelvis fyra tillfällen? Jodå självklart. Men om du får välja mellan at få 10kr i näven  idag, mot 2,50kr nu, 2,50kr om 3 mån, 2,50kr om 6 mån och 2,50kr om 9 månader? Skulle du vilja att de grånande herrarna på podiet där framme tog räntan från dina pengar? Nej så klart inte, det är ju bättre du tar hand om pengarna själv och spenderar eller sparar eller vad sjutton du nu önskar göra med din utdelning. Därför kommer som sagt den svenska utdelningen i klump.

Men som sagt, en pizza är en pizza även om man skär den i fyra aptitliga delar eller tuggar i den i klump.

Amerikansk sida bäst på nyckeltal i svenska bolag

Som så många andra så tycker jag det är bekvämt att titta på andrahandsuppgifter om historiska nyckeltal, lönsamhet, osv osv... gärna uppställda i snygga diagram och tabeller.

Nyckeltal över investeringsbara företag finns som sagt i många former, vi har te.x. eminenta bloggaren 4020 skapelse borsdata.se som visar information och nyckeltal i form av, historiska aktiekurser, kvartalsvinster, årsvinster och utdelningar,  omsättning och marginal samt historiska np/e tal. Gott så för en gratis tjänst.

Tittar vi exempelvis på Sandvik som jag skrev om i föregående inlägg så ser deras historiska nycktaltal och annan information ut så här på börsdata.se

I annat fall är man hänvisad till att enbart titta på nyckeltal och aktiedata och hur detta ser ut idag och avsaknad av historik. Exempelvis Avanza Bank har ju gratisuppgifter om detta. Tittar vi återigen på Sandvik kan vi se följande statistik Ett annat alternativ är att exempelvis se på Bloomberg

Sedan finns det ju lite mer intressanta tjänster även om man då kanske får betala för tjänsterna som exempelvis Aktiesparas hitta kursvinnare eller att man helt sonika blir kund hos någon bank och får ta del av deras analyser, prognoser och nyckeltal vilket också är trevlig läsning.

Men personligen så tycker jag nog att sidan 4-traders.com  står i särsklass. På denna sida finns det gräsligt med information och lätttillgänliga diagram och tabeller. Även för ett svenskt bolag som Sandvik där omsättninghistorik, vinster, marginaler, skuldsättning, gisssningar prognoser......

Man kan t.ex. titta på hur analytikerna rankar Sandvik

Eller bolagets historiska lönsamhet (inkl. gissningar prognoser)

Eller varför inte lite historik och prognoser över bolagets finansiella skuldsättning

Eller vilka som är bolagets största ägare

och mängder med annan information.

Fast man ska komma ihåg att lätttillgängliga andrapartsfakta alltid är vanskliga! Självfallet måste man läsa bolagets egen information. Däremot kan det vara en god hjälp på vägen att snabbt "skanna" av intressanta företag (och dess konkurrenter)

Asset Allocation

Nä en ha lita penga i plånboka så ät ju ganska så brau um en sparer i lita olika tellgångar för i garderoba hemma så gör dum inga nötta. Först å allt, skau en absolut int sätta alla pennniga på den sytliga börsa för de vetju inge hur den nöckfulla sauka utveklas, de kan gau riktigt illavûlet um de vell se ella. 

 

Nej först ska en ha e lita slant på bånkboka för en vejju aldriger när en behöva lita penninga te och renovera baudrumma eller köpe nött fårastängsel äller um en blir alldeles leâbrûten å inte kan gå te jobbe’. E å annen gulltåcka kan en gärne ha i bånkfacke för en vettu aldrier när rössa kommer över gränsa å en behöver fly mä familja te norrbaggarna elle ta fram älgastudsna å skjutna ner’n dendäringa rössen, nej då kan'et va bra å plocka fram gulltåcka.

 

Faust um ett bler fred å lita inflationa kummer fram så ät ganska bra å ha i alle fall lita penga i åktier för då stige ju dera vensta å utdelninga så en få lita penga på de sätta. Fast um en ha åktier så ät bäst att en int´ lägga alla penga i samme åktie utan en ska sprida sina besparinga. Menst fem te ti åktier ä nog bästa å sprida de pengar en ha på börsa eller så taur en å köpa sånne där investmen…ä skit samme va de heter, men e kan osså ta rögg på de däringa rikepajkarna på börsa sum Wallenberga å han norrköpingapajken, va en nu heta. Å inga sketåktier i massa tråmsföretaginga, de skau en inte ha! Sen ska en la egentliga ha lite i bonnatillgånga i form av e skaug å en å an åker med lite pärer på så en få kompensationa när prisera bliir dyra i mataffärn å på brägårn. 

 

Men kanske ät änna bästa att först å allt betala å sina skulda lit så en inte behöva söva ouroligt um att inte få brö på boort hemma.  De geringa e par procenta i åkastning eller fåvauro å utgifta i alle fall.

Nej lite av vaer ska en nog ha, för då kan en va ganska gla åt i alla fall någating som går öpp när nåt anent går näjr.

 

Sen um en e lita åktiv i sina placeringa så kan en sälje å lita av de som stiger å köpa litt mer å den som sjungker men de bruka inte va så lycka um en prata om enbart åktier. nä där ska en satsa på de goda företaginga. Män nu tellaexempel när prisa på gulltacker steget öpp i hemmla så sälja en å lita sånt å köpa mer av det som gått näjr, sum åktier i år. För då behöver’n inte va lika aouroliger för att gulllpriset skau åka ner ejän å en behöva inte ligga för tongt i e tellgång sum gått opp. Himmla makkligt å göra sau estället faur å gessa hela tia um framida och måximera sina resker.

Nä en sa ta å plocka hem lita vinster då å då um vart annet, de et no de bästa. Fast en sa nog änna va lite långsiktier ändå, för de staure vinstena de får int’ på e da uten de tar flere år innan de växter te sig ordentliger så haull inte på å feppla söönder pörtfölja i töprahemma.

Så lita å vaert i portfölja käre bluggläser, de et no ett ganske bra raud å ge te er.

Men vektigas å allt är la att en försöka lev’  lit åckså för den seste svepninga ha inga fecker, å tida den ta snar slut sen legger en där i grava.

PS. Nu undrar du säkerligen varför jag skrev "bluggläser" och inte kanske mer korrekta "blåggläser" på Marbodialekt och detta beror på min Morfar, född 1924 och still going strong är Hallänning och säger "Blugg" och inte mer marbodialektala "Blågg". Morfar har förresten inte en dator men han går till biblioteket i Tvååker och läser min blogg vilket jag tycker är helt fantastiskt. Hej på dig Morfar om du läser detta!

30-talet går igen

På bild, stenansiktet Jakob Wallenberg 1892-1980

Man ska ju passa sig för att dra allt för långtgående paralleller mellan historiska skeenden och idag men samtidigt så ska man också passa sig för att tro att allting är annorlunda idag mot förr.  Trots allt är väldigt mycket samma förr som idag. Man behövde förtjäna sitt uppehälle, företag och privatpersoner behövde låna pengar, investerare som hade pengar ville få avkastning och privatpersoner behövde trygga sin ålderdom.1930-talet och 2010-talet har således många likheter.

De allra flesta har hört talas om 30-talsdepressionen och krisen som då drabbade oss. De brutala börsfallen i spåren av en uppumpad aktiemarknad i slutet av 20-talet med efterföljande lågkonjunktur och krugerkrasch. Aktiemarknaden nådde en mycket låg nivå år 1932. Detta vet som sagt alla. Däremot så är det många som tror att 1932 var ett fantastiskt år att investera och från 1932 så steg börsen i ”evig tid”. Nej så var så klart inte fallet, vilket jag kommer beskriva lite nedan. För det finns mycket stora likheter mellan 1930-talet som helhet och idag och hur börsen, räntor och statsskulder har utvecklats.

Vi börjar med statsskulderna. Ett sätt att rädda världen under 30-talsdepressionen var som sagt att sätta igång stora offentliga ”räddningspaket”, då som nu. USA satte igång ”New deal” och vi i Sverige började vi bygga ut vårt vägnät, elförsörjning, vattenkraftverk (exempelvis Krångede Vattenkraftverk), skolor och sjukvård. Detta trots att vi egentligen inte hade pengar. I slutet av 1930-talet fick vi därför kraftigt ökade statsskulder runt om i världen. Ser vi till I Sverige ökade statsskulden från ca. 20% av BNP till 50% av BNP.  Det är en rejäl försämring av statsfinanserna som sagt.

Kraftigt ökade statsskulder och sämre kreditvärdighet bland stater borde som sagt lett till ökade räntor. Men icke, istället sjönk räntenivåerna ner till riktigt låga nivåer då det var stark riskaversion bland investerare, så det blev räntenivåer som inte synts till innan idag då. Intresset för statsobligationer med försämrad kreditvärdighet är alltså lika då som nu.  Investerare var brända på börskraschen i början av 30-talet och nu så tog man det säkra före det osäkra och placerade mer kapital i statsobligationer med följden att prisnivåerna på dessa steg och avkastningen minskade.

Vad som dock är mindre känt är att vi i slutet av 30-talet är att vi i slutet av 1930-talet fick en ”dubbel-dipp” i ekonomin, inte minst på börsen. Då börsen under perioden från årsskiftet 37/38-40/41 sjönk med -24,4% (exl. utdelningar), vilket faktiskt är ungefär lika med den börskrasch som nu varit med den skillnaden att kraschen kom väldigt snabbt idag relativt 1937-40 då kraschen drog ut på tiden 2,5år mot ett halvår nu. Men det kan väl tänkas att det går upp och ner även framgent.

Nedan visas börsindex (exl. utdelningar) under 1930-talet  

Denna ”dubbel-dip” blev dock inte alls lika allvarlig som i början av 30-talet i den verkliga ekonomin även om vinsterna så klart minskade. Vi kan ju exempelvis ta Svenska Kullagerfabriken som har publicerade årsredovisningar från år 1907 på nätet som var och är  ett brett verkstadsbolag där kan man i historiken utläsa att vinsterna sjönk från 24Mkr år 1937 till 20Mkr år 1938 och 1939, vinsterna sjönk mao omkring 20%. Att det inte blev så allvarligare än så berodde främst  pga av att många företag hade haft några år när man var sparsam och företagen hade bunkrat upp balansräkningarna efter infernot några år tidigare. konjunkturen klarade sig hyfsat trots att statsfinanserna i många länder var mycket ansträngda, inte minst i Tyskland. PÅ börsen handlas som bekant den privata sektorn.

Många företag hade också i väldigt friskt minne att det inte var så lätt att låna på banken när man som bäst behövde det och det vara klokt att då ha egna pengar. Men så är det ju som bekant, har man bränt sig på het gröt så börjar man blåsa på frukostyoghurten.

Men det finns också många andra likheter med 30-talet mot idag. En stor likhet är frånvaron av realränta i slutet av 30-talet. Den korta bankräntan var konstant längre än inflationen 1937-1940, med ett kort undantag 1938 när situationen var en realränta på cirkus 0% hur kul nu detta är. Även den långa (5åringa statsobligationer) gav negativ realränta till följd av de upptrissade priserna på populära statsobligationer.

Man kan mao konstatera att perioden från 1937 till 1940 var usel som investeringsperiod. Börsindex gick ned ca. 25% (utdelningar oräknat), En kort ränteplacering (jmf med att ha pengar på bankonto) gav negativ real avkastning och en lång obligation gav ingenting heller, i värsta fall förlust även här.

 

Allra värsta året var 1940. Inflationen steg i det närmande krigets spår till 13,5%(!), Börsen sjönk med 19%, den korta räntan var 3,3% (bankboken på sparbanken gav omkring 2% i ränta kan jag då gissa) och även bankboken tappade mao rejält i värde realt sett. Än värre var det för innehavare av längre statsobligationer där räntan steg från 2,9% till 3,9% vilket med dagens mått innebär att den som ägde en  säker ”obligationsfond” (fanns troligt en inte denna nymodighet då) fick förluster. För en 5% riktigt lång obligation innebär en sådan räntestegring att priset på obligationen sjunker från ca. 170 till 130… nästan sämre än investeringen än börsen.

 

Långsiktigt var dock 1940 ett riktigt bra år att investera i aktier. För med de höga riskpremier som då fanns på aktier så fanns det inte så mycket alternativ till att aktier framgent fick lov att följa vinstutvecklingen i företagen. Företagens varor är som bekant det som vi betalar för så omsättning och vinster steg i den tilltagande inflationens spår. Direktavkastningen på börsen vid detta tillfälle var också klart gynnsam och präglad av två börsnedgångar som präglade investerare.

 

Då kan man ju ställa sig det högsta relevanta frågan om inflationen återkommer även idag precis som på slutet av 30-talet trots att statsobligationsräntorna något år innan inte signalerade det? Ingen aning, framtiden får vi lov att uppleva.

 

Nu skulle man så klart också skrivet något om guldpriset, fastighetspriser, priser på skog under denna period men jag passar bollen till någon annan bloggare att ta vid från detta inlägg.

Datorer som handlar med aktier inget hot mot andra aktieägare

Ända sedan datorn Deep Blue besegrade schackvärldsmästaren Gary Kasparov i slutet av 90-talet i två rafflande omgångar med sista resultatet 3½–2½ så är det nog bara att inse att datorer kan programmeras att utföra oerhört avancerade saker med hög kvalité som överstiger kapaciteten i den övre kroppshalvan hos oss normalbegåvade. Förhoppningsvis är det dock inte så illa att datorerna likt någon Sci-fi film tar över världen från oss människor...förhoppningsvis.

Senaste tiden har det skrivit väldigt mycket kring datorer som programmeras att handla aktier Häromdagen kunde man läsa i någon tidning att stockholmsbörsens största aktör numera inte är SEB, Carnegie eller Handelsbanken utan helt sonika någon tradingfirma med okänt namn där hela firman kan ha personalfest i ett enda kontorsrum om bolagets dataservrar ställs utanför. Jag hörde också häromdagen en äldre herre ringa in till SR programmet Ring P1 och säga att det inte är lönt att köpa aktier längre när datorerna nu tagit över ock man alltid får köpa till högsta pris och sälja till lägsta.

Handeln är helt automatiserad dvs man har fyllt sina serverar med diverse tradingstrategier som försöker utnyttja köp och sälj som genomförs på börsen. Fullt av fina algoritmer som slaviskt utför exakt det man programmet dem att göra utan några mänskliga känslor och tillkortakommanden.

Hur påverkar detta oss dödliga? Är det likt Kasparov bara att inse att datorerna besegrat oss? Kommer datorernas framfart resultera i enorma börskrascher och hausse i form av kraftigt ökad volalitet? Innebär datorerna att det blir mer riskfyllt? Kan datorernas trading rent av framkalla bankkriser och depressioner av rena knapptryckningsfel? Man kan ju i alla fall ställa sig frågan då många verkar vilja gå in och begränsa hur dator ska få lov att handla och andra ställer sig frågan om det som privatperson ens är lönt att handla aktier nu när datorerna tagit över.

Jag är en människa av förhållandevis lugn natur som inte hetsar upp mig i onödan och jag tror nog även när det gäller automatiserad programmerad datorhandel att vi generellt överdriver farhågorna.  Är det något vi ska vara rädd för är det dock "skit bakom spakarna"

Automatiserad algoritmhandel har egentligen absolut ingenting att göra med det bakomliggande värdet hos aktier utan är helt och hållet trading med papperspriser. Gissningsvis är det många gånger ganska så avancerade strategier som inte ensa tjänar pengar på börskurser förmodas gå upp eller ner utan arbitrage mellan olika marknadsplatser, agera på både köp och säljsidan osv. i oändliga möjligheter. Värdeskapandet i företagen bryr sig inte herr och fru aktierobot om. 

Kortfattat innebär den ökade automatiserade handeln (ja det är kanske inte alls rätt begrepp) att omsättningen i aktier ökar då det utförs fler köp och säljordrar. Att omsättningen ökar är egentligen enbart av godo, det medför (i generella drag) mindre skillnader mellan köp-sälj och ofta mindre ”ticksize” dvs att en aktie kanske handlas till kursen 86,35 istället för 86,5kr eller 86kr.

En sak har dock den ökade algoritmhandeln på Stockholmsbörsen medfört skulle jag utan att ha något som helt bevis föroch det är att det har blivit betydligt svårare för många banker att tjäna tradingpengar i egen bok då konkurrensen hårdnat betydligt då det blir trångt om samma pengar. Flera banker har också gjort neddragningar med trading och market making. Sannolikt möter även privatpersoner som ägnar sig åt aktiv korttidstrading precis samma problem att det blir svårare.

För de som lägger in algoritmer i avancerade tradingstrategier så önskar jag varmt lycka till! Ni står inför samma svårigheter som alla andra som handlat på marknader av alla de slag sedan babylons tid. Men det grundläggande värdet hos aktier dvs (vinstgenereringsförmåga och tillgångar-skulder)  är helt oberoende huruvida datorer eller inte handlar aktier och för långsiktiga placerare är det just detta som är det intressanta att förhålla sig till.

Börsrashistorik

Peter ”börsen-stiger-20%” Malmqvist skriver idag en intressant bloggpost på sin hemsida angående återhämtning efter börsras och vad han kallar ”historiska bottenlägen” som tål att diskuteras vidare och länkas till. 

 

Malmqvist tar i börsposten upp de nio kraftiga börsras som börsen haft sedan 1985. Det första vi kan dra som slutsats är att det inte alls är ovanligt med börsras, i själva verket inträffar dessa var 3,5:e år vilket gör våren och sommarens börsras statistiskt normalt. I genomsnitt har börsen vid dessa börsras gått ned med 33,7%. Spridningen är från det lilla börsraset hösten 1997 på 16% till ”the great one” från sommaren 2007 till hösten 2008 då börsen gick ned 59%.

Det är med andra ord en stor spridning mellan hur stora börsrasen normalt sett blir. För att åskådliggöra detta så kan man först tänka sig att börsen rasar 16% och då börjar kategoriseras som ett börsras. En del individer kanske då börjar ana köpläge för att börsen gått ned och blivit "billigare". Fast om det blir ett börsras på 59%, så kommer faktiskt börsen rasa ytterligare..*trumvirvel*.. 51%(!), efter det att det har rasat 16%... mao mycket stor skillnad, med medelvärdet att börsen går ned 33,7%.

Malmqvist skriver också om den initiala återhämtningsfasen efter det att ett börsras inträffat och botten uppnådd (vilket man med andra ord aldrig kan veta). I dessa nio börsras så är det oftast en kraftig uppgång första veckan efter börsraset med i genomsnitt ca +10% upp på en enda vecka (vilket för övrigt är mer än en hel årsavkastning på börsen i genomsnitt sedan början av 1900-talet).  Andra veckan efter börsbotten är däremot börsen i genomsnittlig historisk synvinkel svag i många fall svagt minus.

Om vi hypotetiskt och konspiratoriskt tänker oss att börsraset våren/sommar 2011 som vi nu genomled inte blir värre än så här (minus ung 25% alltså)  så har vi i förra veckan haft en god positiv vecka så kan det finnas lite skäl att vara skeptisk till just denna vecka som just nu börjat. Idag måndag har börsen gått bra ser jag just nu och då bör det bära ner resten av veckan men med högre börsbotten än lägsta punkt för knappa två veckor sedan.

Men som sagt -25% är mindre än genomsnittliga börsras och är det ett genomsnittligt börsras så ska börsrasbotten vara cirkus 12% lägre än nu uppnådd botten.

Lögn, förbannad dikt och statistik…

Aktier vs. amortering ur ett kassaflödesperspektiv

Sin vana trogen slår riksbanken inte till med några stora överraskningar utan fortsätter sista tidens trend med att i sakta mak höja den svenska reporäntan i takt med att de svenska konjunkturen förbättras. Denna trend kommer fortsätta en bra bit framåt och riksbanken ser inte några direkt stora moln vid horisonten utan trenden på räntan är kort sagt upp för att Sverige långsiktigt ska uppfylla sitt inflationsmål om 2% per år.  

Räntenivån påverkar oss alla, vare sig vi har lån eller inte, bor i hyresrätt eller slott, arbetar eller är pensionärer. En höjd ränta medför att det blir dyrare att ha lån, avkastningen på sparande blir större, det blir lite dyrare för företag att genomföra investeringar och man får lov att räkna med hyran för den som bor i hyresrätt kommer öka i lite snabbare takt, pensionsbolagen får lättare att uppfylla sina garanterade åtagande och tusen andra faktorer som sagt. En höjd ränta har kort och gott en åtstramande effekt även om vi nog ännu inte direkt är på de nivåer att det är direkt mycket till åtstramning.

Vad som mest hänt att är att den svenska krona har stärkts mot de flesta andra valutor vilket inte är direkt konstigt då vara statsfinanser är bättre än på många andra håll, vår tillväxt är bland de bättre och nu även en lite högre räntenivå än många andra länder i vår närhet. Svenska statsobligationer har därmed blivit synnerligen poppis bland ränteinvesterare i relation till mer riskfyllda Euroditon.

För investeringar i aktier påverkar också räntan förstås. Allt annat lika så innebär en högre räntenivå att vi får ett högre avkastningskrav dvs det blir rimligt med lägre p/e tal och högre direktavkastning  på våra aktier när räntan stiger då vi kan få avkastning på annat håll. Omvänt när vi har en låg ränta så är det förstås rimligt med högre p/e tal och lägre direktavkastning. När räntan är under procenten stimuleras vi i att ta risker som sagt. 

Även som privatperson är min uppfattning att man till viss del bör hålla koll på förhållandet mellan ränta och aktier. Särskilt de individer som samtidigt har lån (t.ex. bostadslån) och en aktieportfölj. Det mest rimliga jämförelsen att då göra är den mellan den rörliga bostadslåneräntan och direktavkastningen på de egna aktierna. För den som är skuldfri är jämförelsen mot bankboken mest relevatnt. 

Idag är situationen att rörliga bostadslån har en listränta på omkring 3,5% och det är nog rimligt att anta att en välspridd aktieportfölj har någon liknande direktavkastning som bolåneräntan idag. Kassaflödesmässigt innebär detta att det är ett neutralt förhållande mellan aktier och amorteringar som ”sparform”. De två senaste årens extremt glada investeringsdagar är nog att betrakta att ha gått in i en annan fas då räntenivån sakta men säkert återgår mot ett normalläge. Men man behöver väl inte helt springa benen av sig att sälja aktier, men kanske bli desto mer försiktig med ”nya pengar” då amortering blir mer lönsamt ur kassaflödesperspektiv, väl värt att tänka över när vårens utdelningar trillar in i depåer och försäkringar. Om man gud förbjude har rena konsumtionslån så blir det förstås än mer lönsamt ur kassaflödesperspektiv att betala av på dessa lån mot att investera i aktier.

Desto högre räntan de kommande åren når desto högre krav bör vi ställa på våra finansiella innehav av det enkla skälet att amortering blir en allt bättre sparform ur kassaflödessynpunkt. Hamnar vi på räntenivåer på 6% exempelvis så måste vi har mycket god tro på vinst och utdelningstillväxt på aktieinnehav, eller att p/e talen sjunker och direktavkastningen på börsen är mycket hög. Annars blir det helt enkelt ”dyrt”.  Blir det ett mycket stort ”glapp” mellan direktavkastningen på aktier och bolåneräntan kan det finnas skäl att helt sonika sälja aktier och betala av på lån för de som har sådana (alt. sätta in pengar på sparkonton med bunden ränta).

Sedan finns förstås alternativet att både spara och amortera samtidigt. Kanske är detta ett bra råd att ge idag när situationen ser ganska så neutral ut.

Många bra inlägg

Senaste tiden har det enligt mig skrivits en hel del riktigt kul blogginlägg av bloggare såsom Cornucopia, Flute, Lundaluppen och 4020. Själv har jag senaste veckan befunnit mig en liten stuga bortom mobiltelefontäckning, rekommenderas då man inser att man trots allt börjar bli ganska van med kommunikation om man säger så. Men desto mer tid för snöbollskrig och skidåkning vilket var huvudsaken.

Tillbaka till blogginlägg. Jag är helt klart svag för vackra diagram och tabeller över långa serier. Flute och Cornucopia har i vackra diagram visat stockholmsbörsen reala avkastning sett över 20 års cykler. L kursutvecklingen över en så lång period som 20 år blir direkt upplyftande. Det finns tom perioder där aktieutvecklingen inte ens täckt inflationen utan givet sina innehavare negativ real avkastning. Genomsnitt över tid bli att den reala avkastningen hamnar på någon ynka procent plus.

Vad skall man nu dra för slutsatser av detta?

Den första slutsatsen blir givetvis att aktier under alla förutsättningar är ett bra långsiktigt sparande. Ibland kan aktier rent ut sagt ge dålig avkastning. Det handlar säkerligen precis lika mycket om att inte köpa aktier vid helt fel tillfällen som att köpa vid helt rätt tillfällen.  

Den andra slutsatsen i alla fall jag drar är betydelsen av utdelningar. Precis som Ratos VD  Arne Karlsson skrev i något VD ord för knappt 10 år edan om jag minns rätt så står utdelningar för ung hälften av aktiers långsiktiga avkastning. Divedens dont lie som sagt. Det är utdelningar som skapar edge i företagande, företags vinster och omsättning är det rimligt att anta att det inte blir mer än inflationen, annat vore ju egentligen ganska så konstigt sett över tid.  Men sammantaget några procent i utdelning om året på insatt kapital och ett insatt kapital som följer inflationen är trots allt en mycket god avkastning, det är betydligt sämre att spara i obligationer. Där man i bästa fall kompenseras för inflationen av räntan men där det insatta kapitalet urholkas i värde.

En annan slutsats man kan dra är att avkastningen på obligationer, aktier och reala tillgångar helt klart går i cykler och även om aktier är det som på 40-50 år avkastat bäst finns det långa perioder där obligationer varit bästa valet, och säkerligen också perioder där reala tillgångar såsom fastigheter, skog eller guldlkimpar givit bästa avkastningen.

Utan att ha gjort någon hel djupdykning ner i Flutes och Cornucopias statistiska material så känns det också som om aktier är valet i långa perioder av låg inflation. I tider av högre inflation så gynnas normalt sett andra placeringstillgångar, inte minst av det skälet att varje vinstkrona i ett företag värderas ner i lägen av höga räntor, kostnadsinflation och bra alternativa placeringar.

 Vill man inte ”chansa” som en lite mer passiva placerare bör man därför diversifiera sina tillgångar lika mycket mellan tillgångsslag som mellan olika aktier. En del på börsen, en del på banken och en del i reala tillgångar och betala av sina lån om man råkar ha sådana.

Den aktiva placeraren försöker istället finna tillgångarna där den bästa ”intrinsic value” finns. Det är inte alls säkert att det är aktier, kan lika gärna vara obligationer eller fastigheter. Lundaluppens synnerligen kloka sammanställning över fastighetsbolagen visar ganska klart att det krävs bibehållna aktie/fastighetspriser och högre hyresintäkter för att avkastningen på fastigheter skall bli mer attraktiv än vad den kanske borde vara i dagens läge.