I Industrivärden intet nytt

Industrivärden är ett intressant bolag. Synnerligen enkel affärsidé, förvaltning av börsnoterade aktier i främst stora svenska industriföretag. Bolaget har en helt transparent portfölj som går att följa dag för dag. Och bolaget omhuldas också av skatteregler som gör det enkelt att förstå utdelningar från bolaget osv.

Industrivärden är också i mångt och mycket en maktspelare där man tar ett aktivt ansvar i några svenska ”klendoder” som man kommit över vid olika tillfällen. Grunden är Handelsbanken, en gång i tiden Industrivärdens moder och från det bolag som man 1944 blev utdelat och använde sin maktbas till att köpa just Handelsbanks aktier för att säkra ägarmakten i detta bolag. Industrivärden blev sedan förvaltare av Handelsbankens övertagna panter från Kreugerkraschen t.ex. SCA och Ericsson. Andra bolag har man köpt över ett gammalt statligt bolag som t.ex. SSAB och i andra fall så har man ”bråkat” och styckat bolag t.ex. när man ihop med andra ägare gjorde slarvsylta av gamla Skånska cementgjuteriet och på köpet då snodde med sig Sandvikens Jernverk ett gammalt Stenbeckbolag. Sean har man ibland hör och häpna fatiskt sålt av stora aktieinnehav som t.ex. AGA och PLM. Oftast (men inte de senaste 5-6åren) så har Industrivärden också haft onoterade bolag. (likt Ratos t.ex.). Man gjorde under 90-talskrisen t.ex. ett bra köp när man köpte upp ett annat investmentbolag (Bahco) väntade in lite bättre konjunktur och har sedan sålt av några småbolag som t.ex. Besam som man sålde till AssaAbloy.

I industrivärden händer det sällan någonting direkt märkvärdigt utan orden status Quo är nog de lämpligaste , eller vad sägs om DI rubriken, ”Industrivärden gjorde ingenting senaste kvartalet”. Det går oftast decennier mellan de riktigt stora affärerna på senare tid t.ex. intåget i Volvo 2007 och dess för innan Sandvik ung. 10 år tidigare…det är med den tidshorisonten man bör bedöma deras förvaltning och industriella kunnande. Resten ja det är helt enkelt att man förvaltar ett antal bolag och har årsstämmor där man klubbar igenom årliga trevliga styrelsearvoden och bjuder på saft och bulle till småspararna. Industrivärden är mao ingen actionfilm med Bruce Willis utan nog mer någon överdrivet lång svart-vit stumfil från Ivar Krugers dagar.

Det intressanta är att mången massmedia och analytiker direkt missar hur bolaget fungerar. Man ältar sig över att inget händer, om man har för mycket skulder eller är för passiv osv. och allt som oftast så missar man ändå de små ”finesserna” i förvaltningen utan väntar in saker som händer med 10 år mellanrum. Och man missar det viktigaste faktumen att kärninnehaven är de som bestämmer avkastningen. Just nu så är det muntra miner när substansvärdet åkt upp över 70% i år och någon annan skriver förmanade om att faran inte är över för bolaget stora skuldsättning. Detta kvartalet som nu är genomgånget så gjorde däremot Industrivärden som alltid lite ”småjusteraringar” som fastiskt inte alltid är så små.

Man har börjat sälja av ”lite” aktier i Sandvik och SSAB sista tiden och man har inte köpt aktie för lika mycket utan i själva verket så har bolagets skulder börjat sjunka ned till lite mer behagliga nivåer. Man har också köpt aktier i Ericsson och tidigare under året i SCA. Ericsson tror jag faktisk att det var 7-8 år sedan man senast köpte aktier i. och dessa små affärer stärker i alla fall min uppfattning att Industrivärden börjar bli lite rädd om sitt eget kassaflöde och att två bolag som kommer sänka sin utdelning just är bla. Sandvik. Genom att sälja aktier i den egna portföljen med lite sämre direktavkastning och istället köpa aktier med lite högre direktavkastning så ökar Industrivärdens möjligheter att ha högre utdelningar som till 15% går direkt ned i fickan på familjen Lundbergs.

Intressant också att substansrabatten i aktien gått upp till ung. 25% numera mot hälften vid årsskiftet, vilket jag tolkar som att substansrabatten på aktien är en synnerligen dålig värdering av aktien.

En hel del fina kaassaflöden

Efter att ha läst ett antal kvartalsrapporter från diverse börsbolag så kan man konstatera att många bolag inte direkt har några lysande rörelseresultat i långkonjunkturens spår och att efterfrågan för det stora flertalet bolag ligger klart lägre i år än för ett år sedan men att man nu börjar se lite tecken på att efterfrågan är bättre än tidigare i år. Den stora tusenkronorsfrågan är om vilken som nu är ”nivån” på efterfrågan och hur mycket av denna efterfrågan som utgöra av olika statliga stimulanser.

På en punkt har däremot en del bolag fantastiska siffror, deras kassaflöden. I många bolag rinner det in rejält med pengar numera till aktieägarnas fromma och i många fall så är också kassaflödena betydligt bättre än vad bolagens redovisade resultat är.

Ett bolag som fått upp sitt kassaflöde ordentligt är exempelvis SCA. På månaderna juli till september så hade bolaget ett operativt kassaflöde om 4,8Mdr(!!) Vilket var mer dubbelt så mycket som det redovisade resultatet före skatt. Ett bolag som Sandvik redovisade förluster men hade ändå klarat att få in rejält med pengar i bolaget så att man kunnat betala av sin nettoskuld.

Vad beror då dessa i många fall direkt urstarka kassaflöden på? Och varför är det en så stor skillnad mot de redovisade resultaten?

Många bolag har i lågkonjunkturens spår gjort stora kostnadsbesparingar. Man har sagt upp personal, man har skaffat mindre lokaler, man har försökt minska sina lager osv. En annan hjälp på traven har många företag också fått av riksbanken om sänkt sina räntor vilket medför att många företag nu har lägre ränteutgifter än tidigare. En del av dessa kostnadsbesparingar syns i resultaträkningen direkt som te.x. minskade ränteutgifter och mindre löneutbetalningar. Andra syns inte i resultat.

Om ett företag säljer av sitt lager så märks detta inte speciellt mycket i resultaträkningen (såvida man säljer för upptaget värde i balansräkningen) nej detta påverkas i mångt och mycket inte alls. Däremot så medför det givetvis att kassaflödet in i bolaget blir bättre på bekostnad att man då säljer av tillgångar i balansräkningen. Vi kan t.ex. ta liknelsen med en familj som får 40 000kr i månadslön efter skatt varje månad och har en miljon i bostadslån. Och månatliga utgifter på låt säga 20 000kr i månaden. Om denna familj nu bestämmer sig för att sälja bilen en månad så medför ju detta att familjen får extra inkomster på kanske 80 000kr om bilen nu är värd så mycket. Det gör inte familjen rikare eller fattigare men däremot så kanske familjen har möjlighet att betala av sina lån med 80 000kr, precis så fungerar det fört.ex. Sandvik när dom säljer av delar av sitt enorma nickellager inget som syns i deras resultat, men i deras kassaflöden i rena pengar. Trots att dom går med förlust så får dom in mycket pengar och kan tom betala av lån.

Om vi t.ex. tar SCA som brukar vara ganska så stabilt från kvartal till kvartal så medför ett kassaflöde på 4,8Mdr som dom redovisade för senaste kvartalet en årstakt på 19,2Mdr, tror man att detta är SCA uthålliga kassaflödesnivå så framstår ju dagens aktiekurs som rena rånet då det operativa kassaflödet då blir 27kr per aktie och aktien då handlas i lite knappt ett pris på 4ggr kassaflödet (tänk 25% i årlig ränta) vilket är rejält billigt. Givetvis är så inte fallet (troligtvis) utan mycket av dessa kassaflöden är precis som SCA VD sa i kvartalsrapporten, en form av engångseffekter en lagarneddragning kan man som sagt bara göra ”en gång”. Precis som familjen som sålde av bilen som får det svårt att skaffa sig extra inkomster på 80 000kr månaden efteråt.

Också Handelsbanken har några lik i garderoben

Handelsbanken är ”änna rejääler bank” (ett visst mått av västgötsk accent) och något så ovanligt som en storbank som idag både har bra lönsamhet, nöjda kunder och välavlönad personal.

Så man skulle kunna skriva många rader om hur duktiga dom är på ”banken” och hur trevligt det blir för aktieägarna när banken tjänar bra med pengar. Läsarna på denna blogg har säkert kunnat konstatera att även jag har en förkärlek trevliga och välskötta banker som t.ex. fristående sparbanker och Handelsbanken, lite grovt, i de flesta fall . Men i och med att många andra skribenter skriver så fint om ”banken” med stort B just nu (t.ex. också den notoriske pessimisten Per Lindwall på SvD så tänkte jag att det vore lite kul i alla välmening att vara lite motvalls och istället prata om SHBs dotterbolag Handelsbanken Liv.
Handelsbanken Liv är SHB försäkringsbolag/livbolag och förvaltare av t.ex. tradtionella pensionsförsäkringar ,pensionsförsäkringar där banken väljer placeringar och du som kund inte behöver bry dig om några fondval eller andra ”konstigheter” men också bolaget som säljer fondförsäkringar, kapitalförsäkringar och sakförsäkringar. Handelsbanken Liv är sk. Vinstutdelande försäkringsbolag vilket betyder att bolaget ägs av Handelsbanken i motsats av t.ex. Skandia Liv som ägs av pensionsspararna själva. Detta betyder Handelsbanken kan ta del av vinster i livförvaltningen om det går bra men handelsbankens aktieägare står också risken om det går dåligt. Medan i de av pensionsspararna ägda Livbolagen så är det spararna som tar del av alla vinster (och inte bara 90% av vinsten som hos Handelsbanken) och alla risker medan Handelsbanken står för hela nedåtrisken utan att belasta pensionsspararna. Men det viktigaste är ju givetvis att förvaltningen ger bra långsiktig avkastning alldeles oavsett vilket konstruktion livbolaget har.

Om man som kund idag tecknar en traditionell pensionsförsäkring hos Handelsbanken Liv så sätter man då in pengarna till något som växer ”tryggt och säkert tills du behöver pengarna” som man brukar höra i floskel-reklamen från pensionsbolagen. I Handelsbanken Livs fall har man en ”hög” garanterad ränta pga att bolaget är vinstutdelande, den är 3% före skatt och avgifter givetvis. En ränta som man alltid får på sitt insatta kapital. Sedan kan man givetvis få lite extra återbäringsränta om det går bra också.

Även om det går ned några dagar på börsen så har ju nådens år 2009 varit en ”hyggligt” år att tjäna pengar i. Världens börser har varit raketer, råvarupriser har börjat gå upp osv. Rikedomar har återigen börjat skapats och jag kan nog tänka mig att en och annan småsparare börja känna lite hopp om livet efter fjolårets rejäla ras. Tom Livbolagen hos pensionsföretagen har också börjat kvicka till och flera bolag har börjat betala återbäringsränta till sina kunder igen.

I detta gyllene år så har givetvis Livbolagen haft hyfsad avkastning . Sedan finns de bolag som inte haft så god avkastning, trots den goda investeringsmiljön. Handelsbanken Liv är definitivt ett sådant bolag som inte lyckats så bra, för bolaget har nästan lyckas med det omöjliga detta år och fram till sista september så var årets totalavkastning -1,2% (ja det var rätt med ett minustecken), och då hade man ändå gått på plus under tredje kvartalet, hur är detta möjligt med minus När börsen är upp nästan 40% och allt annat. Jo Handelsbanken Liv trodde nog på fortsatt börsfall då deras portfölj vid senaste årsskifte bestod av 77% obligationer, 10% aktier, 6% fastigheter och 7% övrigt. Idag så fortsätter man satsa på långa svenska statsobligationer som ger någon ynka procent i årsränta och 83% av portföljen är obligationer och aktiedelen är nere på 7%, 5% fastigheter och 5% övrigt (tex. ägande i Skogsfastigheter genom det onoterade bolaget Bergvik Skog). Defensivt som det förslår och får vi ränteuppgångar (vilket för övrigt handelsbankens chefsekonomer tror på) ja då kommer deras Livbolagsförvaltning få än svårare att täjäna pengar.

229Mkr har detta debackel kostat Handelsbankens aktieägare, de första 9 månader , då denna skara av investerare ytterst är de som står för garantin i pensionsförsäkringarna. Summan är faktiskt mer än dubbelt så mycket som Handelsbankens reserveringar för kreditförluster i utlåning till byggföretag i år.

Människorna bakom

Det har varit en hel del skrivet om ekonomibloggare sista tiden bla. att Avanzas nättidning placera.nu genomfört en intervju med ”finansmamman” och sveriges populäraste ekonomibloggar, tom min blogg fick man se en liten skymt på. Kul tycker jag, med detta bloggintresse och varför inte ta tillfället i akt och göra lite personliga reflektioner om just ekonomibloggsfenomenet.

Senaste året så har jag haft förmånen att personligen träffa ett fåtal mer eller mindre ”kända” ”ekonomibloggare” och duktiga skribenter på ekonomiforum som dock inte har en blogg. Öga mot öga över en kopp kaffe eller något glas vin, lite snabbmat, en liten kajaktur och tom visat upp mitt eget hem, tänka sig. Alla dessa bloggare är anonyma och jag tänker givetvis inte berätta vem, hur och var jag träffat dessa. Men det har varit fantastiskt roligt att träffa individer bakom dessa mer eller mindre ”hemliga” pseudonym och givetvis också både intressant och lika skrämmande att själv bjuda på sig med ett handslag och ett "hej på dig". Så här efter att nu träffat en handfull ekonomibloggare så skall jag berätta lite sammanfattande reflektioner om ”människorna bakom”

En vanlig missuppfattning tror jag är att man som läsare av en blogg lätt kategoriserar in individer som en samlig nördar som sover, tänker och skriver ekonomi och aktier, så tror jag absolut inte är fallet, absolut inte bland de jag träffat! Mina reflektioner är att ”ekonomibloggare” är precis som vilken svensson som helst och många gånger med väldigt skiftande intressen och levnadssituation en del har varit piloter, andra brinner för discomusik, någon är en riktigt sport och friluftsnörd, någon har en sommarstuga på västkusten medan andra längtar till värmen vid medelhavet. Och det borde nog också finnas ornitologer och jazzpianister även bland ”ekonomibloggare”. En del är trångbodda singlar med andra har stor familj. Kort och gott precis som vi alla är med väldigt olika bakgrund, ålder och personlighet men med ett gemensamt intresse för att skriva blogg inom ekonomins sfär och säkerligen med lite mer modesta konsumtionsmönster än gemene man och kivnna.

Och tro mig, det är lätt att bilda sig en uppfattning om en individ som kan visa sig ganska annorlunda mot verkligheten.

Personligen så bjuder jag gärna lite på mig själv, särskilt om någon bjuder på middag eller lite fika :-) och jag hoppas också att ni som jag träffat och kanske läser detta inlägg att det varit angenämt att ses även ni.

Fertilitet

Bioteknik är verkligen inte min sak. Det ligger rejält utanför min ”circle of competence” och något som jag nästan aldrig skrivit om här. Jag får ibland en del mail från bloggläsare om allehanda bioteknikbolag och jag måste göra er besvikna på att jag verkligen kan ingenting om dessa bolag, tyvärr, frågorna ställs till fel person.

Däremot så finns det ett bioteknikbolag som jag har mycket känslor för men där jag aldrig ägt några aktier i och inte direkt är superintresserad av att göra heller men det skadar ju aldrig att läsa på och skriva några personliga ord.. Skälet för dessa känslor i det aktuella bolaget är att jag i högsta använd deras produkter, tyvärr alla gånger med misslyckade resultat genom fyra stycken misslyckade provrörsbefruktningar för mig och min fru. Är inte så fertil av mig kort och gott så att säga.

Företaget? Ja det är det lilla göteborgsbolaget Vitrolife som arbetar med den lilla udda produkten näringslösningar till fertilitetsbehandlingar, något som jag med andra ord haft en del av mina spermier i tillsammans med frugans ägg. Utöver denna produkt så håller man också på med transplationslösningar (oftast även här näringslösningar) samt vad man skulle kunna kalla FoU verksamhet inom stamcellsforskning.

Vitrolife har haft en god försäljningsutveckling över tiden med fertilitetsbehandlingar som den största drivkraften där bolaget de senaste åren växer med ung. 15% om året och där omsättning på så sätt dubblas ung. vart 5:e år och samma tillväxt takt verkar även gälla i år, om inte mer.

Vitrolifes produkter är rejält lönsamma med bruttomarginaler på över 70% men sedan så är ju företaget ganska så litet så att bla. admidsitration och FoU äter upp en stor del av vinsterna men nettomarginaler brukar i alla ligga kring 10-12% på sista raden sedan finns det då anledning att tro att centrala kostnader fördelas på större intäkter i framtiden och även nettomarginalen blir bättre med tiden. I dagens läge i och för sig 10% i nettomarginal inte så illa heller men alla bolag som gör förluster och det är ju inte helt ovanligt även med bioteknikbolag som gör förluster om man säger så.

Vitrolife kategoriserar själva sin produkter mer som medicinteknik eller mediciner/bioteknik och deras användning ligger närmare t.ex. Mölnlycke och deras sårvårdsprodukter än mediciner. Tillväxten i bolaget sker idag främst genom geografisk spridning, kärnan har varit Sverige/Norden men nu ökar försäljningen runt om i världen. Den stora potentialen ligger enligt bolaget själva i Nordamerika där man idag enbart har ca. 15% av försäljningen. Tillväxten i Asien har senaste åren varit mycket bra och Kina har numera gått om Sverige som bolagets enskilt största försäljningsland.

Fertilitetsbehandlingar som är det som är bolagets viktigaste kundgrupp är något som idag organiskt växer ganska så mycket. Den främsta orsaken till detta är inte att det föds så mycket fler barn idag utan att fertiliteten hos befolkningen blir sämre och sämre. Orsaken till detta är kort och gott att vi blir allt äldre när vi skaffar barn. Vi är som allra mest fertila i våra kroppar mellan 18-22 men de flesta väljer idag inte att skaffa barn innan man är ca. 30, något som då leder till betydligt fler som får problem med skaffa barn. Men även rensat för ålderskofficienten så har faktiskt fertiliteten gått ned pga sämre folkhälsa med övervikt som en viktig faktor.

Vitrolife har en föredömlig balansräkning om man tycker om stabilitet. Man har idag en soliditet på 88%. Upp 3% sedan årsskiftet pga gjorda vinster. Bolaget har idag räntebärande skulder på lite drygt 5Mkr medan egna likvida medel t.ex. är 8,5Mkr. Och varulagret och kundfordringar på lite drygt 80Mkr är mångdubbelt större än leverantörsskulder och annat. Det är väl tänkbart även om bolaget är mycket litet att man kanske letar ett mindre förvärv kan jag tro. Den goda tillväxten, hyfsade lönsamheten och stabila balansräkningen medför nu att Vitrolife tom börjat betala aktieutdelningar och denna lär kanske höjas ett litet snäpp till våren.

Vitrolife har som klart dominerande huvudägare Skanditek bolaget som nu skall gå samman med Bure.

och ni förstår kanske att det krävdes lite självförtroende att skriva just fertilitet för min egen del…..

Får East capitals fondsparare vad dom betalar för?

Svenska dagbladet har igår på nätet en artikel om att många svenska PPM sparare tar en devalveringsrisk genom att investera i baltikumfonder som ev. enligt svenska dagbladet kanske får se rejäla valutaförluster om de baltiska länderna med Lettland i spetsen genomför en devalvering av de inhemska valutorna.

Baltikum är en idag liten aktiemarknad och det är inte speciellt många företag som är börsnoterade i respektive land och dessutom med förhållandevis dålig likviditet och omsättning. När svenska småsparare rusar in och ur baltikumfonder är det något som kan skapa rejält huvudbry för förvaltaren av fonderna då det kan vara svårt att köpa och sälja aktier i de volymer som kundernas in/utflöden motsvarar och det är till och med så att exempelvis East Capitals baltikumfond helt sonika har fått stänga för att hantera dessa problem. Detta berörs också lite ytligt i artikeln.

Baltikum är ju också en ”tillväxtmarknad” som många fondbolag har synnerligen dyra fonder i. East Capitals Baltikum t.ex. tar ut en fondavgift på 2,5% årligen. Är väl i och för sig en del rabatterad i PPM kan jag tro. Inget av detta berörs av dagbladets artikel.

Men vad som svenska dagbladet istället med lite grävande journalistik enligt mig borde grottat ned sig i när det gäller East Capitals baltikumfond är hur East Capital nu valt att hantera alla dessa problem med stora in/utflöden och likviditetsproblemen i de baltiska marknaderna. Vi tar och tittar in lite i fondens senaste rapporterade innehåll.

Fondens största innehav är det estniska detaljhandelsbolaget Tallinna Kaubamaja, det näst störst med drygt 6% av fonden är svenska statsskuldsväxlar(!!). Svenska statsskuldsväxlar är och för sig en trygg placering men att köpa dessa i stort sett nollräntegivande ränteplaceringar i en aktiefond som har en förvaltningsavgift på 2,5% låter som en bra affär främst för fondbolaget. Tittar vi vidare i placeringsinnehaven så hittar vi på tredje plats den svenska storbanken Swedbank, har ju i och för sig en hel del verksamhet i Baltikum men får nog anses som ett svenskt bolag eller? Och för att diversifiera sig lite så hittar vi också wallenbergarnas stolthet SEB bland de större innehaven samt det finska bolaget Olvi och dessutom har man också lite aktier i sig själv genom börsbolaget East Capital explorer. Ett av fondens större innehav är Eesti Telecom och dom är ju just nu under uppköp så jag kan tänka mig att East Capital nu ersätter denna placering med lite Telia aktier eller?

Egen pappersmassa lyfter Kinnevik?

Investmentboalget Kinnevik redovisade en god och stabil kvartalsrapport för några dagar sedan mycket givetvis beroende på de generella börsuppgångarna för bolagets stora aktieinnehav i bla. Tele2 och Millicom. Men det som sticker ut är inte de redan kända förändringarna utan i mångt och mycket också tack vare att Kinneviks helägda skogsindustrirörelse nu börjar ”kvickna till” och leverera bättre rörelseresultat än på ett bra tag.

I media så har det skrivits en hel del om den goda utvecklingen för Kinnevik generellt och de stora innehaven som tele2 och möjligtvis också en del om Korsnäs. Men det går nästan inte att hitta ett enda litet ord om en synnerligen (i alla fall fram till dags dato) mycket lyckad investering som Kinnevik gjort under året oh som redan börjat betala avkastning. Det lila pappersmassebruket Rockhammar som redovisas inom Korsnäs och som Kinnevik köpte utav det i våras näst intill konkursfärdiga Rottneros.

Rockhammars som är ett rent pappersmasse bruk, gamla ägare Rottneros tillhör en av de skogsbolagen som inte helt oväntat direkt blivit drabbade av stora skogsdöden när skogskonjunkturen var som sämst i höstas och i våras. För hålla sig vid liv i sista spasmiska ryck så tvingades ”råttan” till såväl nyemission som försäljning av sina tillgångar där Rockhammar var en av bruken som såldes, i detta fall för 147Mkr.

Köparen Kinnevik/Korsnäs har sedan länge varit Rockhammars vikigaste kund och är huvudleverantören av pappersmassan som används i vätskekartongtillverkningen inom Korsnäs. Storleken på Rockhammars produktionskapacitet motsvarar idag ca. 2/3 delar av hela Korsnäs behov av pappersmassa och Rockhammar håller just nu på med en process med att utöka kapitatitet så att man kan leverera hela Korsnäs behov av pappersmassa. Och för Korsnäs är pappersmassa en mycket viktig produkt. Mellan 30-40% av Korsnäs kostnader har just bestått av pappersmassa för övrigt nästan dubbelt så mycket som bolagets personalkostnader. Och för dessa 30-40% av Korsnäs kostnader så har man betalat 147Mkr, inte mycket även om man givetvis nu övertar Rockhammars kostnader.

I alla fall för mig klart förvånat så har ju nästan på dagen sedan denna försäljning/köp genomfördes så har affärsklimatet för skogsbolagen i allmänhet och pappersmassebruken i synnerhet förbättras radikalt. Förlustmaskinen Rockhammar har helt sonika sedan Korsnäs tog över faktiskt gått med vinst trots integrationskostnader för passa in i Korsnäs och bidragit till Korsnäs ganska så okej resultatförbättring på sista tiden. Men den viktiga effekten på sikt blir att Korsnäs genom köpet av Rockhammar förhoppningsvis kan kapa en hel del kostnader, främst i nästa högkonjunktur då pappersmassa är en produkt med närmst våldsamma svängningar i pris, något som varit problematiskt för Korsnäs då deras huvudprodukt, vätskekartong inte alls har samma svängningar i pris utan är en stabil verksamhet.

Hur trovärdiga är Volvos finansiella mål?

Det här blir ett kort blogginlägg. ”Investment” AB Volvo har ett finansiellt mål att skuldsättningsgraden i bolagen inte skall vara över 40%. Dvs bolagets nettoskuld/eget kapital. Idag i senaste rapporten så redovisar AB Volvo en skuldsättningad på 85%. Nåväl att en sådan skuldsättningsbolag är låg i private equity sammanhang och det finns mängder med industribolagsbollegor likt t.ex. Trelleborg som varit upp nästan mot 150% men ändå, vad för trovärdighet signalerar Volvo sina finansiella mål?

Enligt mig så vore det nog bra för Volvo att genomföra en nyemission inom det närmsta året för att komma till rätta med sin i relation till sina finansiella mål höga skuldsättning men uppenbarligen så verkar bolagets styrelse ganska så obekymrad över mångmiljardskulderna. I och för sig vänder konjunkturen upp så lär det ju bli en rejäl hävstång på resultatutvecklingen.

Ett annat börsbolag som ”fuskar” med sina finansiella mål är fastighetsbolaget Kungsleden som idag har ränteäckningsgrader inte så där mycket över ”break-even” när målet är att ha ränteteckningsgrad aldrig under 1,5%. Vilket om man inte talar fikonspråk betyder att man har som mål att driftsnettot (dvs hyresintäkter-utgifter ex. ränta) skall vara 50% högre än bolagets ränteutgifter. När man idag bara ha en ”marginal” på ung. 10%. Men man är väl på Kungsleden inte direkt oroliga för räntehöjningar…

Midway måste lära sig förklara bättre

Midway Holding är ett gammalt klassiskt blandat konglomerat dvs ett rörelsedrivande drivande bolag med dotterbolag inom vitt skilda områden som egentligen inte har så mycket med varandra att göra mer än att kassflöden kan som koncernbidrag lämnas mellan bolagen med ett moderbolag som ”paraply”. Midway är också blandat i den omfattningen att man också har en kapitalförvaltningsverksamhet där man som ett komplement till de rörelsedrivande bolagen också har en inte oäven börsaktieverksamhet.

Midway har en mycket spartansk ekonomisk redovisning och det är inte lätt som utomstående att alla gånger förstå vad som händer och sker inom bolaget. Kortfattat så kan man säga att man delar upp sin redovisning i affärsområdena teknikföretag, handelsföretag och kapitalförvaltning och kort och gått nöjer sig med en summarisk resultat och balansräkning samt en kassaflödesredovisning. Så det är rena rama motsatsen till det uppsatsskrivande som många andra bolag numera glädjande enligt mig ägnar sig åt för att redovisa för omvärlden vad man är för typ av bolag och hur den finansiella situationen ser ut. Midways redovisning är idag ungefär lika upphetsande som att läsa Investor årsredovisningar från 1930-talet.

Hur kapitalförvaltningsverksamheten ser ut i bolaget är i mångt och mycket även den höjd i dunkel och den enda informationen man får är resultatet i respektive rapport och sedan så brukar det gömma sig en och annan not i årsredovisningen som talar om de större innehaven vid respektive årsskifte. Man brukar dock ibland även starta dotterbolag som har som uppgift att äga belånade aktier i något större börsbolag. År 2007 gjorde Midway t.ex. en rejäl vinst på TeliaSonera aktier på detta sätt. Vad som kanske är desto knepigare är att Midway i alla fall vad jag upplever det som ibland gör olika former av saminvesteringar med Sten K Johnson (huvudaktieägaren i Midway)och hans glada vänner investeringsbolaget i Telia t.ex. var enbart delägt av Midway och för vara minoritetsaktieägare i Midway så måste man ha benhård tro på Sten K Johnsson ibland har han tom gjort affärer med Midway genom att köpa loss fastigheter och hela dotterbolag ibland. Men baserat på historiska prestationer så är han bevisligen framgångsrik.

En annan sak som man bör ta sig en funderare kring är att Midway i alla fall enligt mig har en synnerligen konservativ redovisning och här redovisas minsann inga vinster i onödan och hela balansräkningen är ”hard assets” och det bolaget prioriterar är kort och gott kassaflöden. Även om kassaflödensanalysen är svår att helt vara införstådd i och hur mycket som är kapitalförvaltning respektive rörelsedrivandebolag. Även där får man nöja sig till att få reda på mer en gång om årets i årsredovisningen.

Kort och gott Midway är ett mycket välskött och konservativt skött bolag med god ordning på sina siffror men när det gäller att förklara detta för omvärlden så finns det mycket övrigt att önska. Man borde enligt mig precis som Ratos löpande redovisa resultaten för respektive dotterbolag och sedan så kanske man också borde likt Kinnevik och Latour och redovisa en uppskattning av hur bolagets substansvärde kan se ut.

Kasta efterlevandeskyddet i sjön!

Läste som hastigast ett blogginlägg från en privatekonom på Länsförsäkringar som skrev mycket förnuftigt att man i sitt pensionsval för ev. tjänstepension inte skulle kasta pengarna i sjön genom att ha ett efterlevandeskydd fast man kanske inte ens kan använda sig av skyddet då man i alla fall inte har några efterlevande (exempelvis en ogift man/kvinna utan barn) man betalar då en massa avgifter för någonting som inte är användbart för fem öre.

Tyvärr är det så att många bank och försäkringsbolag marknadsför efterlevandeskydd i pensionsförsäkringar ibland med skrämselpropaganda. När man har en värdefull pensionsförsäkring så vill man givetvis sin respektive och eventuella barn sitt allra bästa för tänk om man dör? Pengarna man då har i en pensionsförsäkring försvinner upp i rök och hur skall det då gå för barnen? Allt vill ju sin respektive och barn väl så vad kan vara mer barmhärtigt än att ha ett efterlevandeskydd på pensionsförsäkringen?

Jag håller med privatekonomen på länsförsäkringar i det hon skriver att man inte skall kasta pengarna i sjön när det gäller efterlevandeskydd. Ett betydligt bättre val för nästan alla är att kasta efterlevandeskyddet på arbetsgivarbetalda pensionsförsäkringar i sjön istället. Att ha pensionsförsäkringar där man år ut och år in betalar försäkringspremier utöver då försäkringsbolagets alla kostnader leder till en lägre pension men också ibland falsk trygghet.

En tragisk bieffekt är att ett efterlevandeskydd i en pensionsförsäkring ger mycket dåligt skydd när man behöver skyddet som mest. När man som kanske 30 åring står med förhållandevis nyköpt villa och miljonlån så ger efterlevandeskyddet i stort sett inget skydd alls mer än kanske 50 000kr eller något sådant. Sedan som pensionär med färdigamorterat hus, utflugna barn och kanske en rejäl besparing på banken dessutom ja då ökar värdet av efterlevandeskyddet då mer pengar är inbetalt i pensionsförsäkringen man kan ju fråga sig vilken familj som är mest sårbar?

Precis på samma sätt som man lämpligtvis inte tecknar en försäkring på sporthandeln på de nya skidorna eller försäkringen på Tvn och videokameran utan istället har en separat hemförsäkring så gör sig efterlevandeskydd och livförsäkringar bäst separat.

Bor man som singel i hyresrätt så behöver man givetvis knappt något försäkringsskydd alls men när behovet att skydd är större med kanske, hus barn och skulder ja då är alternativet att teckna en privat livförsäkring och kanske och en sjuk(skrivnings)försäkring ett mycket bättre alternativ än att ha efterlevandeskydd på pensionsförsäkringen.

En livförsäkring på en kvarts miljon kostar inte mer än några tior per månado hos t.ex. länsförsäkringar eller Skandia och lägg till några tior till och du har en försäkring som där du får några tusenlappar till varje månad om du skulle bli långvarigt sjuk. En fristående försäkring från efterlevandeskyddet ger direkt vid tecknandet bästa skyddet. Genom att hålla försäkringen utanför pensionsförsäkringen så kommer också din pension (om du nu lever den dagen) också som en bisak att bli lite högre.