lördag 28 mars 2020

Tankar i en kris.


Det är dramatiska och skrämmande tider vi lever i. Cororonaviruset har satt skräck i oss människor i västvärlden och döden har krupit in i vårt sinne på ett sätt som inte upplevts sedan anda världskriget. Världsekonomin har fått hjärtinfarkt, och vi befinner oss mitt i epicentrum.

Vår tro på vår egna kunskap att besegra all världens sjukdomar har återigen kommit på skam och vi står nu inför en smärtsam pandemi. När detta är över kommer vi alla troligen känna människor i vår närhet som dött och blev allvarligt sjuka.

Jag hade själv ett fantastiskt samtal med min mormor härom dagen när hon beskrev sin egen upplevelse av den senaste stora pandemin som drabbade Sverige rejält, "Asiaten" 1957. Min mormor blev sjuk och sängliggande i två veckor med lunginflammation som följdkomplikation. Hennes granne född en av mina mors lekkamrater i över 40 graders feber. I samma telefonsamtal fick jag berättat för mig att min mormors mormor, dog i spanska sjukan i början av 1920-talet.

Många hoppas nu att Coronakrisen blir kort och övergående. Förhoppningsvis blir den det men med största sannolikhet leder den nu till en global lågkonjunktur som kommer ta år att ta oss ur. nästan en fjärdedel av den amerikanska arbetskraften är just utan arbete, det är siffror vi inte upplevt sedan 30-talet och "The great depression". Detta kommer sätta djupa spår, och USA roll i världsekonomin kommer förändras är min tro.

Men samtidigt finns det skäl att börja bli optimistisk inför framtiden, för det är just i kriser som dessa som framtidens storföretag skapas.

En kris av denna amplituden innebär ett enormt starkt förändringstryck i ekonomin. Företag måste helt enkelt utveckla affärsidéer som håller även under och efter Coronakrisen. Do or die. Många av dessa ny affärsidéer kommer bli framtidens. Man kanske inte skall spekulera allt för mycket om specifika förändringar men tydliga exempel är ju digitalisering som nu slår igenom globalt med en stark kraft och betydligt starkare än den gjort de senaste åren. helt plötsligt börjar dina äldre släktingar lära sig beställa mediciner via internet, helt plötsligt blir digitala möten en ny norm på arbetsplatser och varje människa präglas nu av krisen och förändrar sig i snabbare takt än på decennier. Många gånger sker dessa förändringar tyvärr i ytterst smärtsamma processer, med arbetslöshet och livsverk i företag slagna i bitar. Troligen har vi byggt för många affärshotell om vårt resande i tjänsten går ned.

Tittar man på många av dagens största företag så är det väldigt vanligt skulle jag säga att dom fick sin skapelse eller sitt stora genombrott just i dessa enorma kriser vi nu igen genomlider.

Låt oss ta ett gyllene exempel. ICA, som har sina rötter till 1917, förvisso då under ett helt annat företagsnamn. Det kanske värsta året i den svenska historien de senaste 150 åren. Sverige stod utanför kriget men vi stod på tröskeln för en revolution och samhällskollaps. Allmän och lika rösträtt som röstades fram 1918,  kom inte som en god reform, den kom för att skydda oss från en total samhällsomstöpning.  vår grannland Finland kastades in i inbördeskrig efter friheten från Tsarriket som kollapsade.

Men tillbaka till ICA  och 1917.
Kriget slog hårt på vårt lands livsmedelsförsörjning. Gränserna till Europa var stängda, det var brist på livsmedel. vanliga svenskar hungrade och svalt. Dagligvaruhandeln fick inte tag i vad kunderna efterfrågade, priserna på baslivsmedel steg brant. Mindre handlare slogs ut på bred front och butiker plundrades. Det var brödbaronernas (grossisterna) och jordbrukarnas tid. Deras makt gentemot dagligvaruhandeln var starkare än någonsin.

Mitt i denna kris, 1917 startade Hakon Swensson ett eget företag efter hans idéer hade förkastats hos sin arbetsgivare. Ideén var ju närmast absurd. Att handlare som konkurrerar med varandra, tillsammans skulle gå ihop och äga sin egen grossiströrelse. Man skulle  helt enkelt hjälpa sina konkurrenter! Sättet på varför detta skulle fungera var att man skulle gemensamt äga grossisten. Med tiden blev ICA en maktfaktor och helt plötsligt svängde makten tillbaka till handlarna som nu dessutom fick tag i varor till ett billigare pris då Hakonbolaget kunde köpa in stora volymer än handlare som köpte in själva. Idag finns inte en dagligvaruhandel som inte också har grossiströrelse. Krisen i sig skapade förändringstrycket för detta.

Är ICA unika om att ha startats under kriser? Inte alls! Exempelvis SCA skapades i 20-talskrisen, 1937 skapades Kinnevik, 1914 Investor, Handelsbanken fick ta över konkursade företag och drev dem vidare och delade sedan ut investmentbolaget Industrivärden på 40-talet. Både Lundbergs och Wallenstam skapades mitt under kriget 1944 när behoven av lägenheter snart skulle skjuta i höjden. Många av dagens stora fastighetsmagnater som exempelvis Erik Selin har sin förmögenhet att tacka 90-talskrisen för mycket. Våra rikaste svenskar byggde sin förmögenhet under krisen.

Det är nu mitt i krisen, som framtidens börsgiganter byggs och troligen är det andra företag än de som är det idag.


torsdag 28 september 2017

Lärdomar från Algots


Med dagens rapport från H&M så är det dags att skriva lite näringslivshistoria kring kläder. Dra inga paralleller utan se det som en sedelärande historia.

I mitten av 60-talet börsintroducerades företaget Algots (Algot Johansson AB) från Sjuhärdsbygden på Stockholmsbörsen.

Det var på tiden en stor börsintroduktion av ett framgångsrikt företag. Från att på 1910- talet ha startats med hjälp av några kronor på fickan, arbetskraft och idéer hade företaget vid börsintroduktionen växt explosionsartat under 50 år. När bolaget börsintroducerades var man Skandinaviens största konfektionsföretag och tillverkade miljontals klädesplagg. Nästan varje svensk hade på 50- och 60-talet några prima kvalietskläder från Algots. 

Vid introduktionen berömde affärspressen företaget för solida finanser och synnerligen god likviditet. Detta trots den på den tiden häpnadsväckande expansionen, vilket för företag oftast är påfrestande för finanserna, inte minst klädföretag. Algots var i början av 60-talet ett svenskt mönsterföretag  där grundaren var styrelseordförande och nästkommande generationer arbetade sig upp inom företaget. Fördjupar mig inte här men det fanns som oftast med framgångsrika entreprenörer också lite personliga moraliska tveksamheter krigs ägarfamiljerna (dom var två stora aktieägare). 

Det avgörande steget för att företaget blev framgångsrikast tog man mitt under den värsta delen av 30-talskrisen i spåren av Krugerkrashen. Då började Algots successivt avsluta det traditionella sättet att sy kläder, hemsömnad där kvinnor i bygden sydde kläder i sitt hem och som sedan lämnades in för vidare försäljning av grossister (som kallas Knallar i Sjuhärdsbygden). Nej Algots såg framtiden komma och var först med det nya. Han lät inte bara tyget spinnas av maskiner utan nu introducerade man löpande-bandet produktion. Kvinnor fick jobb på toppmoderna fabriker som var effektiviserade efter amerikanskt snitt precis som på Ford eller Chrysler. In med tyg i ena änden och ut med färdiga kvalietetsplagg i andra änden.

Ett helt nytt sätt att sy kläder!

Framgången blev oerhörd av denna förändringstid. De största problemen Algots hade var brist på arbetskraft och råvaror och det gick att lösa. Ny arbetskraft flögs bokstavligen in från Finland och Jugoslavien och bolaget byggde tom nya bostäder åt de nya anställda i egen regi och råvaruinköpare köpte in tyger för glatta livet.

Algots konkurrerade under expansionen ut många av sina konkurrenter och blev till slut det största konfektionsföretaget i Skandinavien.

Mot slutet av 60-talet började företaget hacka så smått, men det var bara lite hack i kurvan. Bolagets kunder började dra ner sina beställningar till följd av att utländska konkurrenter kunde sälja så mycket billigare kläder. Detta trots att Algots var bland de första klädesföretagen att sälja kläder direkt på postorder och då kunde kapa bort butiksledet. Postorderförsäljningen gjorde för övrigt Algots kund Ellos sura som slutade köpa kläder av Algots till sina kataloger och importerade kläder istället.

I takt med de första frihandelsavtalen under 60- och 70-talen så kunde entreprenörer med lönsamhet börja sälja kläder mellan europeiska länder när tullar, restriktioner och handelshinder började försvinna allt mer. Vilket i sig var en revolution och omställningsfaktor i näringslivet.  Plötsligt började de höga svenska arbetskraftskostnaderna inom textilindustrin bli allt mer kännbara för den arbetsintensiva textilindustrin. Konkurrenter betalde bara 10%(!) av lönerna för textilanställda i ex Portugal och kunde då producera kläderbetydligt billigare som svenska butikskedjor sedan sålde. 

Men på Algots förstod man vad som skulle komma. Här gällde det att möta framtiden med tillförsikt och ställa om företaget till den nya verkligheten.

Algots startade upp produktion i Portugal, i Finland och skulle själva bli en lågkostnadsproducent fast med med den svenska höga kvaliteten i botten och på så sätt bli bäst på båda planhalvor.  Man fick också statligt stöd för produktion i Västerbotten vilket man utnyttjade. 

Tyvärrr lyckades inte Algots ställa om företaget tillräckligt snabbt, man kom på efterkälken. Man lyckades inte skapa tillräcklig lönsamhet i det nya och tillväxten i portugisiska fabriker var inte tillräcklig kraftig samtidigt som den svenska tillverkningen rasade samman. 1977 tog det slut och Algots ansökte om konkurs, året efteråt avled företagets åldersstigna grundare. 

Ett av Sveriges mer framgångsrika och solida företag hade på bara ca 15år från toppen efter 50 års nästan oavbruten expansion kraschlandat. Från en solid stjärna till ett konkursbo övertaget av bankerna och statlig konkursförvaltare. 

Ja vad kan vi lära oss av detta? 

torsdag 16 mars 2017

Generationsväxlingarnas tid

Fredrik Lundberg är troligtvis den mest inflytelserika ägarpersonligheten i det svenska näringslivet just nu. Han står just nu på toppen av en, får man säga synnerligen framgångsrik karriär.

Fredrik Lundberg är idag först av allt VD och störste ägare i Lundbergföretagen med ett börsvärde på 73Mdr. Kompletterat till detta har han bisysslor i form av styrelseordförande i Industrivärden, Styrelseordförande i Holmen, Huvudstaden och Indutrade och kompletterar sedan med Styrelseuppdrag i Handelsbanken och Skanska. Digra arbetsveckor kan man nog tro.

Lundberg blir i år 66 år gammal och även om detta inte är en ålder i stil med Warren Buffett eller Ingvar Kamprad så är det nog dags att successivt börja tänka på refrängen då vår stund här på jorden är tidsbegränsad. Detta även om han har många år kvar och ge.

En av Sveriges största investerare de senaste 30 åren lämnar i år scenen från allt för aktiva uppdrag i form av Melker Schörling som är 4 år äldre än herr Lundberg. Här sker nu generationsskiftet ganska så hastigt pga hälsoproblem hos Melker Schörling.

Bakom båda dessa två herrar finns på vardera sidan två döttrar om nu skall vidareförädla respektive familjs förmögenhet på bästa sätt. Både systrarna Schörling och Lindh/Martinsson har idag en del styrelseuppdrag men har nog en ganska så undanskymd roll mot den uppgiften att man inom några år kommer sitta på några av Sveriges största förmögenheter och vara med och utse ledningar och styrelser i en stor mängd bolag.

Mycket av "Lundbergsfären" kretsar just kring Fredrik Lundberg på gott och ont.
Det finns givetvis kontakter och nätverk men inga i mitt tycke ledande lojala tjänstemän som familjen Wallenberg har varit så duktiga på att alltid omge sig med i samband med generationsskiften. Claes Dahlbäck är ju ett lysande exempel.

Med tanke på Lundbergs ålder måste nu i mitt tycke generationsskiftet säkras och Lousie Lindh och Katarina Martinsson måste få tydligare ansvarsförhållanden och ledande tjänstemän behöver knytas till "sfären". Kanske inte minst mot den bakgrunden att själva orsaken till att Lundbergföretag finns på börsen idag är att föregående generationsskifte ledde till att en av syskonen tog över makten....

onsdag 15 mars 2017

Omställningens tid är här för H&M

Under senaste veckan har jag lyssnat på boken Handelsmännen som är en bok som beskriver företaget H&M. Boken är en god beskrivning över företaget och går igenom historik, personporträtt och kulturen bakom detta fantastiska företag. Boken skrevs år 2001 så det är ingen purfärsk bok utan i själva verket lite av en historisk skrift, om än intressant.

Sett med ungefär 15 år i backspegeln är den i mina tycken en väl intressant bok då det ger många bra beskrivningar till varför H&M befinner sig där man gör just nu. För H&M är idag inte vad man en gång var, eller för att vara rakt på sak i mitt tycke. H&M är just precis vad man var för 15 år sedan, med de fördelar och nackdelar detta inneburit. En skomakare blir ju lätt vid sin läst om man en gång var framgångsrik.

Först en liten historisk tillbakablick mellan år 2001 (då boken skrevs) och idag och det senaste bokslutet.

Låt oss börja med aktien.
Vid utgången av år 2001 stod aktien i ungefär 100kr och idag efter en besvikelse över försäljningssiffror senaste månaden så står aktien i 235kr. Pengarna i aktien har mer än fördubblats och utdelningarna har distribueras punktmässigt.

Låt oss då titta på försäljningen.
År 2001 sålde H&M för 46,5Mdr, i senaste bokslutet 222,8Mdr. En god utveckling som kommit ifrån av att H&M öppnat fler butiker runt om i världen.

Övergår då till vinsten på nedersta raden.
År 2001 summerade den till 3,8Mdr medan vinsten idag är 18,6Mdr. Per aktie motsvarar detta lite drygt 11kr idag.

På 16 års sikt så har H&M presterat väl. Inget snack om saken. Studerar man tidsperioden närmare under dessa 17 år så finner man dock att den mest positiva utvecklingen togs under de första åren och lite slarvrigt så kan man säga att de sista 8-9 åren så har vinsten i bolaget stått still med lite variationer medan försäljningen ökat ständigt genom att man har fortsatt att hela tiden öka antalet butiker. Just butiksantalet, butiksexpansionen, jakt på de bästa butikslägena är något som är inrutat i H&M och som beskrivs mycket gott i boken enligt ovan. samt något som också grannlaga redovisats i varenda kvartalsrapport även om man nu skall sluta redovisa denna magiska siffra i antalet butiker.

Så vad är då problemet? Har man ett problem som är bestående eller är det temporärt?
H&M levererar ju uppenbarligen långsiktigt i alla fall på 16 års sikt. Men har hackat de sista åren, "sista åren" som numera börjar bli ganska många år och vi kan börja prata om en trend. Studerar man balansräkningen i H&M närmare under de sista 10 åren så är det uppenbart att H&M använt sin mycket starka finansiella position till att expandera. Då lönsamheten svikit så har balansräkningen i takt med expansionen blivit svagare.

Västvärldens handelsmönster avseende kläder är nu i en ganska så kraftig brytningstid, det kan man nog säga utan att behöva utge sig för att vara någon expert. Några klädhandlare växer så det knakar (Tänk Zalando), medan vissa har dukat under (tänk mindre kedjor) och sist så har vi en del som vuxit som marknaden (tänk H&M).  Starka varumärken växer gott, resten är utsatta för hård priskonkurrens.

Jag hade häromveckan en diskussion med en vän till mig kring just H&M och han beskrev problem synnerligen gott i en mening.

"Till H&M går man för att handla kläder."

Låt mig problematisera meningen för att beskriva hur jag tänker.
1. Man går till H&M dvs man går i sina skor på stora gatan och kliver in i butiken.
2. Man är på H&M (butiken) och handlar kläder. Dvs varumärket H&M är nog betydligt tydligare associerat med just själva butiken som alltid ligger på bästa stället som alla vet än själva varumärket på de kläder man faktiskt säljer(!).

H&M är i mina tycken drottningen på klädeshandel på stan. God kvalité, till lågt pris och butiken lägligt placerad just där man faktiskt går förbi och det är lätt att slinka in när man ändå behöver en ny skjorta eller någon ny topp till festen på lördag. Att man råkar ha en H&M topp på festen är sedan något man knappt själv inte ens tänker på mer än att den satt bra och var snygg.

Brytningstiden som klädhandeln befinner sig i är just problemet för H&M.

1. Allt fler människor runt om jorden har fått högre disponibla ekonomiska medel. 
Detta ökar klädesförsäljningen generellt (främst länder med lägre BNP) men för ett land som Sverige så betyder inte mer pengar i plånboken att man handlar mer skjortor och toppar. Nej man byter ut den lite billigare skjortan, mot en lite finare skjorta så man på kontoret eller i skolan kan visa upp loggan som förklarar vilken typ av människa man är. (för undertecknads del , om man skall ironisera över sig själv så kanske ett sportigt varumärke som tar bästa ansvaret för miljön?).  Denna trend där fler får mer pengar över i plånboken har varit mumma för starka varumärken med en tydlig nisch, se inte minst på LVMH. Det är med andra ord inget konstigt att nya köpcentrum är fulla av diverse "concepts stores" och "show rooms" och företag som är mer av varuhuskaraktär (tänk Åhlens...) allt mer blir en mindre del av stadsbilden.
För H&M är detta en möjlighet men framför allt en utmaning då man konkurrerar allt mer med starka varumärken och allt mindre med duktiga detaljister. H&M har svarat med att bygga upp lite nya egna varumärken, ja jag har lite svårt att komma på nu vad dom hette bara....

2. Allt fler konsumenter börjar successivt handla kläder online.
Här behövs väl ingen förklaring men väl en liten reflektion (hänvisar återigen till mina egna val)
Hur gör man då om låt säga behöver ett par nya jeans?. Först uppstår tanken på att jag behöver ett par jeans, sedan tänker man lätt på varumärket XX sedan söker man i sökmotorn eller går kanske direkt till en prisjämförelsesajt för att se vart just ett par XX modell YY går att köpa till lägsta pris. Några klick senare så hamnar man hos ett företag som råkar sälja just detta varumärke, som man konstigt nog tänkte på. Försök gärna själv några gånger och inse att du kommer in rätt ofta på Zalando och motsvarande och rätt lite på H&M...

Summasummarum.
Brytningstiden är här för H&M. klarar man av att förändra sig lika framgångsrikt som man gjort tidigare, när brytningen nu handlar om själva kärnan bakom H&M? Just nu ser det i mitt tycke väldigt mörk ut och fortsätter utvecklingen de senaste åren börjar vi närma oss det "otänkbara" att H&M nog behöver sänka sina utdelningar....




onsdag 1 juli 2015

Förändringar i Wallenbergsfären

För ett antal år sedan så tillkom bolaget FAM (Foundation Asset mangement) som ett förvaltningsbolag av Wallenbergstiftelsernas ägande i bolagen som tillhör Wallenbergsfären. Vid tillkomsten blev detta som jag ser det ett onödigt extra mellansteg mellan Wallenbergarnas stiftelser och innehaven i form av Ask-i-ask ägande (med extra dyra styrelsearvoden).  FAM förvaltade med höga kostnader  stiftelsernas kapital i form av den stora posten med Investoraktier, och de innehav som ligger utanför Investor exempelvis StoraEnso, SKF, Bergvik mm. Investor förvaltade sedan exempelvis AtlasCopco, ABB och AstraZeneca. Ask-i-ask.
Under 2013 genomfördes en stor förändring av Wallenbergsfärens ägande i form av att Investoraktierna bröts ut ur FAM och nu förvaltas direkt av stiftelserna. FAM blev därefter ett investmentbolag med de innehav som ligger utanför Investor, kostnadsnivån har sänkts i både FAM och Investor. Huxflux så ägde Wallenbergsfären två investmentbolag. Investor och FAM. Helt åtskilda, med olika styrelser och med helt olika innehav. FAM är numera heller inget litet investmentbolag med ett substansvärde på omkring 40 Mdr. 
I kommande rapport från Investor som presenterar om några veckor så kommer Investors nya organisation att tydliggöras i form av att man har delat upp Investor i två separata delar (dock inom samma bolag) i form av det nytillkomna bolaget Patricia Industries. I Patricia så samlas Investors helägda bolag  exklusive ägandet i EQT fonder och rena finansiella investeringar i tradingportföljen som blir kvar i Investors hägn. Dvs bolag som hamnar i Patrica är exempelvis Mölnlycke, 3 och Aleris.  Enligt mig en fullt logisk uppdelning i takt med att Investors helägda bolagsportfölj har ökat och nu börjar ge ett löpande kassaflöde till Investor
Det intressanta i fallet Patrica om jag förstår saken rätt är att detta kommer skötas väldigt avskilt resten av Investor med en helt egen styrelse med mandat att fatta egna beslut med en egen kassa som initialt uppgår till 6 Mdr utan att hanteras i Investors huvudstyrelse. VD för Patricia blir Investors avgående VD Börje Ekholm som nu kommer ur medieskuggan men fortsatt får en mycket framträdande VD roll i Wallenbergsfären.
I praktiken eller hur man nu skall se det finns det tre investmentbolag inom Wallenbergsfären.  Till detta skall väl även läggas fondbolaget EQT där Wallenbergs är stor ägare och största investeraren i EQTs fonder.
Jag gillar Wallenbergnas allt mer tydliga bolagsstyrning de sista åren. När Handelsbankssfären grottat in sig i ett allt mer trassligt korsägande med personunioner som satte varandras löner så har Wallenbergs ägarkonstellelationer  blivit allt mer lättbegripliga med en pyramid där stiftelserna äger FAM och Investor och dessa båda investmentbolag sedan äger innehav, rent och tydligt även om sfären är stor och omfattande med många företag. Som jag tolkar det finns det heller inga direkta jävsförhållanden som det fram till i våras gjort i SHB sfären.

torsdag 30 april 2015

Så skulle Handelsbankssfären kunna börja stöpas om

En del tidningsnotiser, intervjuer och analyser med anledning av turbulensen i Industrivärden berör att flera minoritetsägare i form av institutionella investerare ser framför sig att korsägandet inom Industrivärden sfären avvecklas och Handelsbanken och SCA görs självständiga till Industrivärden.

Historiskt sett har jämförbara Wallenbergsfären också haft inslag av korsägande men detta idag är avvecklat då Wallenbergs ägande nu skulle kunna sägas vara en pyramid eller Ask-i-ask med stiftelserna i botten som är största ägare i Investor + kärninnehav som Investor inte äger aktier i (ex. SKF och SAS), Investor äger sedan kärninnehaven. Stiftelserna utöver ägarmakt i Innestår och Innestår i exempelvis SEB och Atlas Copco, rent och tydligt.

Men att återgå till Industrivärden. Som sagt så består Industrivärdensfären av ett mycket invecklat korsägande mellan tre olika bolag i sfären, Industrivärden, Handelsbanken och SCA, samt tillhörande stiftelser knutna till dessa bolag samt även Handelsbankens fondbolag som äger aktier i alla bolagen. För att reda ut turerna så får vi lov att ta bolag var för sig med utgångspunkten i ägarförhållandet i Industrivärden, där nu korsägandets knutpunkt finns.

Låt oss börja med banken, Svenska Handelsbanken.
Under det senaste året har Handelsbanken gjort en del intressanta interna affärer med sina stiftelser vilket kan läsas i en undernot till en not på sidan 139 i SHB årsredovisning, tydligt och fint eller något sådant J  Dessa affärer går kort och gott ut på att Handelsbanken har sålt egna ägda aktieinnehav till stiftelserna i banken och som köpelikvid bytt till sig aktier i Industrivärden och SCA. Själva banken som du kan köpa aktier i på börsen äger idag mao om mina siffror är korrekt 29 445 526st aktier i Industrivärden, ingen dålig post och idag värda ca. 5,2mdr som ligger i SHB balansräkning.

För att trygga de anställdas pensioner på SHB så har banken bildat en pensionsstiftelse och en pensionskassa. Skall villigt erkänna att jag inte har koll på vad skillnaden mellan dessa är. Dessa stiftelserna har också stora ägarposter i Industrivärden 32 047 097 st och 17 526 642st aktier. Pensionstiftelserna är inte tillgängliga för banken utan är just fristående stiftelser med passusen att Handelsbanken är skyldig att knuffa till pengar om de inte skulle räcka för att täcka pensionsskulder.

Utöver detta har banken en personalstiftelse som får pengar av aktieägarna om räntabiliteten är högre än jämförbara konkurrenter. Denna heter Oktogonen och ägs då av de anställda och fd anställda i Handelsbanken, således inte aktieägarna i Handelsbanken heller. Oktogonen var tidigare stor ägare i Industrivärden men verkar de senaste åren ha sålt av lite aktier i specifikt Industrivärden. 

Utöver detta finns det även i banken ett antal forskningsstiftelser som skänker pengar till universitet och högskolor och är en stor finansiär av ekonomisk forskning. Även dessa äger stor poster Industrivärden aktier och är fristående från banken ägarmässigt men om jag förstår rätt företräds av en gemensam styrelse bestående av nestorerna de gamla SHB ordföranden Tom Hedelius och Tore Browald, samt nuvarande Pär Boman. Tom Hedelius är Industrivärdens tidigare styrelseordförande, har idag avgått ur styrelsen men i praktiken utövar han en stor ägarmakt genom stiftelserna i banken.

Det andra bolaget att titta vidare på är då SCA. 
Om jag förstår saken rätt har SCA aktieposter i Industrivärden i dels moderbolaget i form av 12108 723  A-aktier och dels har man även aktier i ett tyskt dotterbolag i form av 9 514 630 A-aktier. Summa 21 623 353 aktier. 

Utöver detta har SCA precis som SHB pensionsstiftelser och dessa äger knappt 24,5 miljon aktier även här rejält stora poster. Om jag förstår saken är styrelseordförande i SCA den som utövar ägarmakten för SCA innehav i Industrivärden. Dvs Sverker Martin-Löf fram till mitt av april i år och därefter Pär Boman som nyligen tillträtt. 

Så hur skulle nu ett första steg i ett avvecklade av korsägandet kunna se ut i denna "röra" för att få en ren och tydlig ägarstruktur och dessutom renodla Industrivärden till kapitalförvaltning.

Ett logiskt första steg, som jag ser det är att Handelsbanken och SCA helt sonika till sina aktieägare delar ut sina respektive direktägda innehav i Industrivärden. 

Om jag överslagsräknat rätt så innebär det faktiskt att formeln blir den samma för både SCA och Handelsbanksaktier. För varje 21 ägda aktier i SHB eller SCA så får man en aktie utdelad i Industrivärden. Då Industrivärden är största ägare i SHB och SCA innebär detta att Industrivärden får aktier i sig själv och dessa aktier då kan makuleras precis som aktieåterköp över börsen genom stämmobeslut vilket ökar substansvärdet per aktie i Industrivärden då substansen skall fördelas på färre totala utestående aktier. En intressant aspekt är sedan att Handelsbanken skulle få aktier i Industrivärden genom att man också äger aktier i SCA. Så det är ju lämpligt att ett sådant beslut först klubbas på SCA och sedan på banken så ägarposter inte ligger kvar på banken.

Då jag inte ställt upp kalkylen i excel så uppskattar jag att huvudräknat ca. 6 500 000 av antalet aktier i Industrivärden kommer makuleras det innebär ca. 1,5% av totala antalet aktier i Industrivärden.

Transaktionen ovan innebär då att aktieägarna i Handelsbanken och SCA får ett större inflytande över Industrivärden och det råder heller inte en korskoppling där innehavsbolag i sfären äger. Stiftelserna i SCA och Handelsbanken skulle då få större men tydligare ägarmakt i Industrivärden. och det borde ju vara fullt möjligt att bilda ett förvaltningsbolag ihop typ FAM som förvaltar Wallenbergsstiftelserna.

En annan stor vinnare på en sådan transaktion skulle vara Lundbergs. Dels är han indag en av Industrivärdens största ägare men då han också är en av de större ägarna i Handelsbanken skulle han genom denna aktiepost få än mer aktier i Industrivärden samtidigt som antalet aktier minskade totalt sett i Industrivärden och varje aktie han har idag skulle bli mer värd i morgon. 

Lite för komplicerat för ett kort blogginlägg och det kräver en del utredningsarbete med att beskriva ägarbilden före och efter en sådan transaktion men jag skulle tippa att den skulle bli så att Lundberg hamnar på ca. 25% i ägarandel och SCA och SHB stiftelser skulle hamna på cirkus 40-45%, gemensamt tillsammans men mindre än Lundberg var för sig.  



tisdag 28 april 2015

Kort om siffror för aktieinvesterare

Som investerare i form av aktieägare i publika bolag ställs man inför ett förhållande med siffror från bolaget man har investerat i. Siffror i form av rapporter, bokslut och årsredovisningar som bolaget skickar ut till marknaden.  Marknaden tar sedan emot dessa siffor i form av att de ställs mot de förväntningar som marknaden haft inför bolagets rapport. Det blir allt som oftast sedan en marknadsreaktion där bolagets aktie går upp eller ner. 

Som aktieägare måste man vara beredd att bolagets olika siffror allt som oftast går i otakt med varandra och det är aldrig lätt att hänga med på varför en aktie åker hiss till himmeln eller rakt ned i källarens nedre våningar.

Jag tänkte nedan gå igenom ett antal basic siffor som är bra att lära sig förhållandet mellan och sedan exemplifiera detta med årets första rapport från norska företaget Tomra som kom härom veckan.

Det som först och främst är att ett företag har en orderingång där man mottagit beställningar på sina produkter. Beroende på hur lång tid det är mellan leverans av bolagets produkter/tjänster och mottagen order så är detta lite olika intressant. I vissa fall så köper man varan direkt över disk och orderingång och omsättning infaller i stort sett samtidigt. I andra fall så går det förhållandevis lång tid mellan företaget har tagit emot beställningen till man skickar fakturan. Skanska och Volvo är två exempel. . Finanskrisen 2008-2009 innebar exempelvis att många av Volvos kunder hann boka av beställningen innan leverans och orderingången var under några månader tom negativ.

Orderingången är i grund och botten kanske den allra viktigaste siffran då denna visar att det finns en efterfrågan på bolagets varor och tjänster.

Sedan då omsättningen dvs när man levererat och skickat fakturan. Ibland är denna siffra högre eller lägre än orderingången (i fall denna redovisas) en orderingång lägre än omsättningen kan innebära en vikande efterfrågan och omvänt det omvända. Ibland kan man nog säga att det beror en del på slumpen och ”naturlig variation” och inte skall tillmätas allt för stort intresse.

Sedan har vi vinsten som också marknaden har förväntningar om, ja eller i värsta fall förluster. Vinsten påverkas av många olika faktorer och det kräver ett ganska tränat öga att ibland förstå sambanden. I grunden är ”inkomst – utgift” –förhållandet som utgör grunden för vinsten men bolagen brukar allt mer ofta enligt mig lägga in ”engångsposter” i form av nedskrivningar, kostnader för omstrukturering av bolaget, ”extra ordinära kostnader” i form av kanske bråk med skatteverk eller stora kunder. I vissa bolag är det lätt att få en uppfattning om vad som borde vara en normal nivå på vinsterna, i andra fall stört omöjligt och värst av allt är bolag som inte vet själva och mest målar bilder om en ljusnande framtid för aktieägarna.

En annan viktig siffra är bolagets kassaflöden. Dvs hur mycket pengar som rinner in och ut bolaget. Många vill nog påstå att detta är det viktigaste att hålla koll på bolaget kan redovisa mycket konstigheter i redovisningen men man kan aldrig trixa med pengar in och ut från bankboken. I vissa fall är  det en stor differens mellan redovisade vinster och att pengar faktiskt rullar in i bolaget, i vissa fall är detta av godo då bolagets expansion innebär att man måste bygga upp större lager, anställa mer folk och allmänt öka sina utgifter för att svara mot en ökad efterfrågan. I andra fall bör man fälla ett kritiskt öga över förhållandet, särskilt då om bolaget växer måttligt men ändå ideligen levererar dålig kassaflöden, då kan det vara illa skött eller bara kort och gott en knaper affärsmodell. Om bolagets orderingång börjar krympa till följd av exempelvis lite allmänt sämre tider så är det inte ovanligt att bolagets kassaflöde förbättras vilket har sin naturliga förklaring i exempelvis att bolaget minskar sin produktion, sina inköp och säljer av sina lager.

Så då över till Bolaget Tomra och deras senaste kvartalsrapport. Bolaget redovisade en omsättning och vinst understigande marknadens förväntningar, dessutom lägre än fjolåret men ändå så sticker bolagets aktie upp 6%, hur är det möjligt? Det hade ju känts mer logiskt att aktien sjunker om omsättning och vinst gör det och det är dessutom att det är lägre än förväntningarna?


Svaret denna gång är att bolagets försäljning varit framgångsrik och man redovisade en mycket bra orderingång och den största orderstocken någonsin i bolagets historia. Marknaden tolkade väl detta som om bolagets omsättning och vinster i nära framtid kommer öka. Vad kan då detta stötvisa förhållandet bero på hos Tomra? En tänkbar positiv tolkning är att bolagets affärsmodell är lite stötvis då exempelvis nya länder öppnar upp för helt nya pantsystem och Tomra då i samband med detta får order av större dagligvaruhandelsföretag (tänk pantburksautomater på ICA, i många ICA butiker samtidigt). Vill man höja ett varningens finger kan det ju också bero på att Tomra haft lie leveransproblem och inte kunna skicka iväg sina varor till sina kunder? Nåväl just denna gång var det marknadens positiva tolkning som gavs företräde.

måndag 27 april 2015

Förändringens tider i Industrivärden

Måndagen 27 april 2015 blir en dag Industrivärdens aktieägare sent ska glömma och mycket skall man höra innan öronen trillar av.

Industrivärdens valberedning har ändrat sitt förslag till styrelse för Industrivärden. Fd vd Anders Nyrén som tidigare föreslagits som ny styrelseordförande petas bort och ersätts av Fredrik Lundberg himself. Valberedningens deltagare i form av Industrivärdens nuvarande styrelseordförande Sverker Martin-Löf protesterar offentligt genom att avge en avvikande uppfattning och dessutom avgår de två oberoende styrelsemedlemmarna Boel Flodgren och Stuart Graham med omedelbar verkan, vilka båda var tilltänkta som styrelsemedlemmar även nästa år och ersätts med Sandviks förre VD Lars Pettersson (som fick sparken av Nyrén och nu sitter i Lundbergs styrelse) och den tillförordnande VDn Bengt Kjell.

Fredrik Lundberg gör intervju i Dagens Industri om att Nyrén var olämplig som ny VD och nuvarande Styrelseordföranden Martin-Löf intervjuas av SvD om att det har föreslagits ett kuppartat övertagande av Industrivärden av Lundberg och balansen i bolagets styrelse mellan de olika huvudägarna radikalt förändras.

---
Jag har ju skrivit en hel del om Industrivärden och sfären som omges detta bolag så jag skall nedan försöka ge min syn på vad som hänt/händer.
---

Först av allt måste man förstå Industrivärdens korslika ägarförhållande. Industrivärden har på pappret tre huvudägare, Handelsbanken (med dess olika former av stiftelser), SCA (med dess olika former av stiftelser) och Investeringsbolag Lundbergföretagen med dessutom betydande personliga innehav av Fredrik Lundberg och familj. SCA ägs (aka huvudägare) i sin tur av  Industrivärden och Handelsbanken. Handelsbanken ägs av Industrivärden och olika ”stiftelser” inom banken och SCA.  I Handelsbankens bolagsordning finns sedan en unik klausul som innebär att ingen enskild aktieägare får rösta för mer än 10%. Vilket innebär ett mycket starkt skydd mot ”obehöriga”. 

Både Handelsbanken och SCA har historiskt sett tillämpat ”farfarsprincipen” dvs att VD blir Styrelseordförande och en av de viktigaste uppgifterna för styrelseordförande är att utöva ägarmakt för bolagets stiftelser som VD inte haft tillträde till. De senaste årens har det rått en ”himla röra” inom sfären genom 1. Handelsbankens styrelseordförande Arne Mårtensson säger upp sig och blir heltidsseglare i söderhavet. 2. Handelsbankens VD Grönstedt blir Styrelseordförande utan mandat att företräda stiftelserna som istället företräds som jag förstår det av nestorn och förre VD och Styrelseordförande Tom Hedelius för att sedan själv få sparken och ersättas av en mer ”oberoende” person i form av Hans Larsson.  SCA sparkade sin VD Åström och rekryterade Jan Johansson istället och Sverker Martin-Löf fick sitta kvar på övertid.

Turbulensen med vidlyftig representation i SCA innebär sedan att både VD och Styrelseordförande avgår.  SCA huvudägare i form av Handelsbanken och Industrivärden enas i denna situation om att Handelsbankens avgående VD Pär Boman som också blir ny styrelseordförande i Handelsbanken väljs till ny Styrelseordförande i SCA, vilket skedde 15 april. Helt unikt rubbas nu för första gången på mycket länge maktbalansen i hela sfären när i praktiken Handelsbankens man Pär Boman tar över hela SCA ägande i Industrivärden.

Industrivärden går den 15 april i år från tre till i praktiken två huvudägare, Handelsbanken och Lundbergs.  Personifierade av Pär Boman och Fredrik Lundberg.
Det är nog ingen vågad gissning att Pär Boman och Lundberg kommit väl överens de senaste åren och det är mellan dessa båda herrar som beslutet att sparka Nyrén som VD för Industrivärden tas. Han kommer troligtvis också att bli av med samtliga sina andra styrelseuppdrag (räkna med att Volvo och Ericsson lär kalla till extra bolagstämma i närtid).  Boman har de första 10 dagarna på nya jobbet minsann inte vilat på hanen då Nyrén nu lyfts bort.

Med avgångarna av Boel Flodgren och Stuart Graham kan man lugnt dra slutsatsen att besluten kring VD, ordförande i Industrivärden har tagits helt utan inverkan av Industrivärdens styrelse(!) utan ”i lugn och ro” kunnat tas på tu man hand med Boman och Lundberg.

Vad kommer nu att ske? 
Ja säg den som vet men det är en rejäl omstöpningstid som Industrivärden går igenom och det är väl ingen vågad gissning att det kan komma att ske förändringar på många håll och kanter. Sverker-Martin Löf har givetvis rätt i att Lundberg har ”kuppat” Industrivärden men kuppen har inte skett idag utan den skedde den 15 april på SCA bolagsstämma. Handelsbanken har idag mer än 50% ägande av Industrivärden, Lundberg omkring 20-25%. För att tydliggöra detta vore det nästan rimligt enligt mig att Handelsbanken köpte SCA direktägda aktier i Industrivärden så slipper denna post tynga SCA balansräkning och SCA på så sätt blir ett ”vanligt” kärninnehav i Industrivärden precis som exempelvis Sandvik, Ericsson och Volvo.

Både Lundberg och Boman upplever jag som två personer som vill hålla sig till tydliga affärsideér och med ett begränsat risktagande så det är troligt att Industrivärdens nya, ännu okända VD få ett tydligt förvaltande uppdrag att utföra. Jag tror inte det är helt orimligt att anta att Boman och Lundberg vill driva Industrivärden med konservativa innehav, förhållandevis låg skuldsättning och det kan nog komma att ske strukturaffärer, antingen i form av interna strukturaffärer där innehavsbolag säljer av delar eller att Industrivärden väljer att avyttra hela innehav.

Det finns helt klart problematik med Lundberg som styrelseordförande det ska man inte sticka under stolen med. Holmen och SCA har vissa konkurrerande verksamheter och till viss del sitter Lundberg här på dubbla roller, både Lundberg och Industrivärden bedriver mer kortsiktig kapitalförvaltning.

Men långsiktigt då?
Det finns säkert de som tror att Industrivärden i sin helhet löses upp med tiden men dit är det ännu mycket långt kvar. Nu blir det upp till bevis för Lundberg att axla sin nya roll i Industrivärden, rekrytera en VD och ha en tydligt strategi för bolaget.

En av de största frågorna han har att lösa är sin egen succession och det är mycket klokt enligt mig att han lagt över en hel del aktieposter på sina båda döttrar och vill dom axla sin fars roll måste dom nu ta större roller själva eller rekrytera externa personer in på ledande positioner inom Lundbergs med omnejd.

Mer lär följa i denna historia.


För övrigt befinner jag mig just nu några tusen meter över Pyrenéerna, solen på väg ned, fantastiskt med detta med flyg och internet. 

tisdag 24 mars 2015

Ursvik Ultra racerapport






I helgen så sprang jag årets första tävling. Den "korta" klassen på Ursvik Ultra. Denna korta klass innebär att man med start kl 03:00 på natten springer tre varv på ett dryg 15 km långt omväxlande terrängspår som har en hyfsad kupering på drygt 340 höjdmeter per varv. Spåret är i Stockholm benämnt som "Ursvik Extreme". Huruvida det är extremt eller inte skall man nog inte göra några större utvikningar om.


Jag hade sedan länge bestämt att jag skulle ta tävlingen som ett rent träningspass då frånvaron av riktigt långa löppass har gjort sig gällande. Sista veckan innan loppet var dessutom riktig misär med en sjuk sambo, mycket dålig sömn, småkrasslig kropp och näst intill obefintligt med träning. Annars har jag tränat helt okej i vinter.

 Så sent som på fredagen var jag osäker på om jag skulle starta överhuvudtaget pga sista veckans misär men sagt och gjort så tog jag och packade väskan och begav mig med tåg till Sundbyberg, på tåget slöt jag också upp med Rickard och Stefan från klubben, som båda skulle springa 75km klassen (dom gjorde de båda mycket bra tycker jag). Vi tog en lättare måltid i Sundbyberg centrum innan vi tog SL-bussen ut till Ursvik. Fick vila några timmar på mitt liggunderlag för så mycket till sömn blev det inte då den lilla gymnastikhallen hade rörelsedetektor och ljuset inte gick att släcka.

Före loppet
Jag bestämde mig under lördagen att förutom att ta det som ett träningspass också våga gå lite utanför boxen och våga prova saker som egentligen inte är prestationsbefrämjande. Med anledning av att jag ska springa längre lopp i sommar så valde jag när jag packade västen med lite extra vikt och var nog en av få som sprang med "barlast". En annan sak jag bestämde mig för var att våga att springa med väldigt lite energiintag under loppet, mest för att se vad som skulle hända då jag i vinter tycker jag blivit allt bättr epå mindre energi. Ultralöpare är ju annars  allmänt kända för att moffa i sig både det ena och det andra under lopp vilket så klart är bra då det håller upp energinivån i kroppen samtidigt så finns det en klar uppfattning att "train low, race high (mycket energi enbart på tävling)" när det gäller energi är av godo.

Ultradistanser handlar mycket om att vänja kroppen vara energisnål och därmed hålla distansen in i mål. Och då detta var träning så skulle det bli "low". Tanken var att helt lämna gottebordet vid varvning som arrangörerna ställt upp innan jag kom i mål. Jag bestämde mig också för att ta det ganska lungt och kontrollerat under loppet vad avser fart.

Loppet
Före start så stod jag och småprata med multisportaren Malin  som enligt utsago skulle ta det lungt men bakom hennes ständiga leeende och den slimmade packningen kunde man nog ana att här skulle det gå undan. Förra våren sprang jag några dagar med Malin i Storlien på fjället och vet om att hon riktigt stark, speciellt i uppförsbackar (vilket är något av min svaghet) men jag hänger med henne i nedförsbackar.

Startskottet löd och vi gav oss iväg. Jag lade mig snabbt i ryggen på Malin men märke väl redan efter 100m att det nog är ganska så dumt att springa i denna fart så jag saktade ner lite och lufsade på i lagom lunk. Kilometrarna  gick och  jag tog väl första klunken vatten efter ca. 25 min löpning och det var skönt när man väl kom in på de mindre stigarna framför de hårdare större varianterna. Jag insåg nog att mitt skoval (Inov-8 X-talon 212) nog passade bättre där och man egentligen skulle valt en mer normal joggingsko för det hårda underlaget. Jag promenerade uppför de två värsta branterna under det första varvet annars sprang/joggade jag rakt igenom, i de sista långa backen på första varvet tog jag en liten gel (High5) och i övrigt drack jag bara en liten klunk vatten vi enstaka tillfälle.

Första varvet passerades på 1:23 och jag joggade förbi med avunsjuk blick på gottebordet när andra stannade och tog för sig av. Det var förhållandevis kallt under gryning och det var gränsfall på att jag hade för lite kläder på mig, läs, det hade varit skönt med vantar i de rådande minusgraderna på 6-8 kallgrader.

Redan på andra varvet hade det börjat ljusna och var snart så ljust att pannlampan knappt behövdes med jag lät den sitta på huvudet under hela loppet in i mål. Sprang större delen av andra varvet ensam i stor omfattning och det var ganska skönt och småfilosofera för sig själv. Tog väl något promenadsteg mer än på det första varvet och vart lite stelare. Vad som nu började bli ett problem var att mina flaskor på bröstet hade frusit båda två och det var lagom mysigt att få en isklunk i sig så jag bestämde mig på andra varvet att bara ta små små vattenslurkar för att fukta läpparna. Precis i samma backe som jag tog gelen på första varvet så tog jag nu min andra gel, det blev också dagens sista. Andra varvet gick på 1:24 så tempot var jämnt och fint. Då jag druckit för lite vatten från isflaska så bestämde jag mig här för att lyxa till det lite i varvning med att dricka en halv mugg varm blåbärssoppa.himmelskt gott, de lockande chips, godis mm som låg vackert uppdukat lät jag bli. Skulle man sett mina ögon kunde man nog ana besvikelsen hos mig.

Sista varvet började okej i ungefär samma fart som de två förgående men jag började nu bl allt mer stel i benen och märkte i uppförsbackarna att energinivån i kroppen hade en hel del i övrigt att önska och det blev några fler promenadsteg, men tyckte nog inte jag tappat så mycket ändå. Märktes att fler deltagare nu tog det varligare med farten och jag sprang förbi en hel del 75 km löpare som nu hade rejält ont i kroppen sedan starten kl 00:00. Ungefär halvvägs på banan så skymtade jag en välbekant rygg från Örebro AIK med lång svallande hårtofs. Klubbkamraten Sara och glädjande verkade jag springa fortare än henne då ryggen kom närmare. Låg bakom i en uppförsbacke och tjoade till och frågade hur formen var. Ingen reaktion, hon verkade vara i sin egen bubbla. Så jag tog mod till mig att springa upp jämnsides om henne och lade armen om henne. (...gör inte det på joggingturen, kära läsare) och logiskt ryckte hon till som om det vore en våldsverkare som gav sig på henne pga av min framfusighet. Glad att jag slapp smockan och fick nu förklaringen till hennes frånvaro av respons på tilltal då hon lyssnade på P1 program på radion i hörlurar. Bildning och idrott i skön harmoni.

Joggande någon minut med Sara och småpratade men tyckte jag hade bra fart så jag lika gärna kunde springa in i mål och vinkade adjö. Klart övermodigt skulle det snart visa sig och det dröjde nu inte länge för jag började känna mig riktigt matt och trött. Inte så konstigt egentligen då jag helt avstod från både dricka och all form av energi på sista varvet. Gick tom helt enkelt och blev succesivt trött, tröttare och sista 3 km tröttast av dem alla med stela pinnar till ben med promenad i varje uppförsbacke. Tappade väl intresset också skall väl medge när några konkurrenter sprang om bara de sista kilometerna. Precis före målgång kom Sara glatt joggande ikapp och och såg fantastisk fräsch ut och gav sig raskt ut på hennes sista varv och fullföljade de 5 varvet som tvåa bland damerna. Sluttiden på sista varvet blev för mig svaga 1:36 och måltiden på klockans loggade 47 kilometer blev 4:26.

Energimässigt så fick jag totalt sett i mig under loppet, enbart två små energigeler (High5), ca. 5dl vatten och en halv mugg blåbärssoppa. Inte mycket på knappa 4,5 timme löptid eller rättare sagt alldeles, alldeles för lite. Men samtidigt en nyttig erfarenhet. Efter målgång smakade det gott med både chips, korv, godis, blåbärssoppa mm.

Eftermäle
Sammantaget var jag ganska besviken efter målgång och tyckte jag nog gjort ett bra dumt genomförande efter de tröttsamma sista kilometrarna. Samtidigt med barlast och låg energi, hålla en snittfart på 5:39 per km under de 47 km på kuperade stigar med pannlampa var ändå helt okej, maratondistansen passerades på 3:58 på klockan och det är ju helt okej även det. Så med några dagars distans så känns det helt okej.

Tyvärr verkar någon ha tagit en flaska (Ultimate direction står det på den om någon fick med den av misstag) från mig som jag glömde kvar vid målplatsen innan jag lade mig på min madrass. Då den var puts väck när jag skulle hämta den innan jag tog bussen tillbaka till tåget.

Kronan på verket blev sedan tågresan hem där jag snålat och inte bokat sitsplats och resultatet på ett fullt tåg blev ståplats första biten för de trötta benen.

Träningsvärken efter loppet tycker jag lovar riktigt gott. Enbart muskulär stelhet, lika ont i musklerna på hög som vänster sida och inga problem alls med knäleder, fotleder eller andra tänkbara svagheter. Tar det som ett kvitto på att träningen i vinter har varit helt okej. Simmade en kortis på måndagen för att mjuka upp kroppen.

onsdag 18 februari 2015

Kort om Tomra


Det är bokslutstider och bland ett av bolagen som idag lämnade sitt bokslut finns det norska bolaget Tomra. Tomra är ett relativt okänt företag i Sverige men deras produkter är förhållandevis kända, då deras pantautomater finns hos i stort sett hos varje dagligvaruhandel i Sverige. Tomra  har också en svensk huvudägare i form av investmentbolaget Latour.

Företaget
Tomra grundades i början av 70-talet och har sitt ursprung ur sorteringsmaskiner för flaskor. Bolaget fick sitt stora genombrott i just Sverige då Systembolaget införde Tomras system. Bolaget var bland de första i världen att kunna hantera pantflaskor och betala ut ett kvitto på panten. Tomra har vuxit med tiden men ändå med bibehållen grundidé. Sedan några år tillbaka är Tomras huvudägare det svenska Investmentbolaget Latour. Tomra har maa samma huvudägare som exempelvis AssaAbloy, Securitas, Nobia Nederman, Fagerhult.

Tomra delar idag in sin verksamhet i två divisioner, Collection och Sorting. Dessa två divisionerna hanterar båda optiska sensorbaserade system. Dvs system som med laser undersöker vad det är för produkt och vidtar åtgärder utifrån denna information.

Den första (collection) handlar helt sonika om retursystem för förpackningar. Dvs maskinen som gör att du får pengar tillbaka i pant på din Coca-colaburk. och burken går tillbaka till återvinning och blir en ny burk.

Sorting innefattar sorteringsystem. Exempel på applikationer för detta är sortering av grönsaker och metaller. Syftet med denna typ av maskiner är exempelvis att man via sorterar ut en potatis storlek till vad som skall bli bakpotatis och vad som skall bli potatischips exempelvis.

Inom Collection är Tomra störst i världen. Vilket kanske inte är så konstigt då det inte är speciellt många länder som idag har pantsystem  vilket är en förutsättning för att även ha pantmaskiner och Tomra var först på dessa system. Verksamheten växer dock då fler länder runt om i världen inför pantsystem. Tomra har vad jag bedömer ett rejält försteg mot andra företag med en verksamhet med lagom grad av teknikinnehåll som är fokuserade på denna idé och inte en tilläggsprodukt hos andra större företag. Jag skulle kunna tänka mig att det kräver rejält stort utvecklingskostnader att börja konkurrera med Tomra och osäker försäljning.

De senaste åren har Sorting växt som andel av företaget. Delvis genom förvärv men främst genom att man har sålt kloka produkter. Produkter som ökar kundernas produktivitet och som minskar spill och förbättrad hushållning av råvaruresurser.

Finansiellt
Under 2014 omsatte Tomra ca 4.7 mdr NOK. Det var den största omsättningen i företagets historia. Bolaget redovisar en svagt växande orderstock idag. Lönsamheten är för att vara ett industriföretag förhållandevis god, 10-15% brukar det vara på nedersta raden innan skatt. Bolaget delar ut ungefär hälften av nettovinsten i utdelning sedan flera år tillbaka.

Det finns mycket att tycka om hos Tomra tycker jag. Gedigna produkter med visst mått av hi-tech, någorlunda tillväxt, stark marknadsposition där man är världsledande (7ggr större än närmsta konkurrent) men bolagets marknad finns idag bara i några få länder men där allt fler länder inför pantsystem, stark huvudägare som är van att lotsa mindre företag ut i världen och bolaget bygger på en affärsidé kring hållbarhet.

Värderingen av företagets aktie få väl dock knappast ses som billig idag, p/e talet ligger upp mot 20-25, inget direkt substansklipp och direktavkastningen ligger runt 2%, det kommer ta några år innan bolaget hinner växa in i dagens kostym. Säkerligen finns det ordentlig fallhöjd i aktien om det blir grus i maskineriet.

Men det är en spännande resa att följa. För bolaget växer, verkar i en god global trend där allt mer återvinns. Man har goda vallgravar kring sin verksamhet och Huvudägaren Latour är en mycket kompetent ägare som varit med på exempelvis Assas resa ut i världen och vet vad som krävs. Man kan också konstatera att Tomra mätt i ursprungligt investerat kapital är Latour största investering någonsin. Bara det värt en notis som verkar ha gått affärspressen förbi.