tisdag 24 mars 2015

Ursvik Ultra racerapport






I helgen så sprang jag årets första tävling. Den "korta" klassen på Ursvik Ultra. Denna korta klass innebär att man med start kl 03:00 på natten springer tre varv på ett dryg 15 km långt omväxlande terrängspår som har en hyfsad kupering på drygt 340 höjdmeter per varv. Spåret är i Stockholm benämnt som "Ursvik Extreme". Huruvida det är extremt eller inte skall man nog inte göra några större utvikningar om.


Jag hade sedan länge bestämt att jag skulle ta tävlingen som ett rent träningspass då frånvaron av riktigt långa löppass har gjort sig gällande. Sista veckan innan loppet var dessutom riktig misär med en sjuk sambo, mycket dålig sömn, småkrasslig kropp och näst intill obefintligt med träning. Annars har jag tränat helt okej i vinter.

 Så sent som på fredagen var jag osäker på om jag skulle starta överhuvudtaget pga sista veckans misär men sagt och gjort så tog jag och packade väskan och begav mig med tåg till Sundbyberg, på tåget slöt jag också upp med Rickard och Stefan från klubben, som båda skulle springa 75km klassen (dom gjorde de båda mycket bra tycker jag). Vi tog en lättare måltid i Sundbyberg centrum innan vi tog SL-bussen ut till Ursvik. Fick vila några timmar på mitt liggunderlag för så mycket till sömn blev det inte då den lilla gymnastikhallen hade rörelsedetektor och ljuset inte gick att släcka.

Före loppet
Jag bestämde mig under lördagen att förutom att ta det som ett träningspass också våga gå lite utanför boxen och våga prova saker som egentligen inte är prestationsbefrämjande. Med anledning av att jag ska springa längre lopp i sommar så valde jag när jag packade västen med lite extra vikt och var nog en av få som sprang med "barlast". En annan sak jag bestämde mig för var att våga att springa med väldigt lite energiintag under loppet, mest för att se vad som skulle hända då jag i vinter tycker jag blivit allt bättr epå mindre energi. Ultralöpare är ju annars  allmänt kända för att moffa i sig både det ena och det andra under lopp vilket så klart är bra då det håller upp energinivån i kroppen samtidigt så finns det en klar uppfattning att "train low, race high (mycket energi enbart på tävling)" när det gäller energi är av godo.

Ultradistanser handlar mycket om att vänja kroppen vara energisnål och därmed hålla distansen in i mål. Och då detta var träning så skulle det bli "low". Tanken var att helt lämna gottebordet vid varvning som arrangörerna ställt upp innan jag kom i mål. Jag bestämde mig också för att ta det ganska lungt och kontrollerat under loppet vad avser fart.

Loppet
Före start så stod jag och småprata med multisportaren Malin  som enligt utsago skulle ta det lungt men bakom hennes ständiga leeende och den slimmade packningen kunde man nog ana att här skulle det gå undan. Förra våren sprang jag några dagar med Malin i Storlien på fjället och vet om att hon riktigt stark, speciellt i uppförsbackar (vilket är något av min svaghet) men jag hänger med henne i nedförsbackar.

Startskottet löd och vi gav oss iväg. Jag lade mig snabbt i ryggen på Malin men märke väl redan efter 100m att det nog är ganska så dumt att springa i denna fart så jag saktade ner lite och lufsade på i lagom lunk. Kilometrarna  gick och  jag tog väl första klunken vatten efter ca. 25 min löpning och det var skönt när man väl kom in på de mindre stigarna framför de hårdare större varianterna. Jag insåg nog att mitt skoval (Inov-8 X-talon 212) nog passade bättre där och man egentligen skulle valt en mer normal joggingsko för det hårda underlaget. Jag promenerade uppför de två värsta branterna under det första varvet annars sprang/joggade jag rakt igenom, i de sista långa backen på första varvet tog jag en liten gel (High5) och i övrigt drack jag bara en liten klunk vatten vi enstaka tillfälle.

Första varvet passerades på 1:23 och jag joggade förbi med avunsjuk blick på gottebordet när andra stannade och tog för sig av. Det var förhållandevis kallt under gryning och det var gränsfall på att jag hade för lite kläder på mig, läs, det hade varit skönt med vantar i de rådande minusgraderna på 6-8 kallgrader.

Redan på andra varvet hade det börjat ljusna och var snart så ljust att pannlampan knappt behövdes med jag lät den sitta på huvudet under hela loppet in i mål. Sprang större delen av andra varvet ensam i stor omfattning och det var ganska skönt och småfilosofera för sig själv. Tog väl något promenadsteg mer än på det första varvet och vart lite stelare. Vad som nu började bli ett problem var att mina flaskor på bröstet hade frusit båda två och det var lagom mysigt att få en isklunk i sig så jag bestämde mig på andra varvet att bara ta små små vattenslurkar för att fukta läpparna. Precis i samma backe som jag tog gelen på första varvet så tog jag nu min andra gel, det blev också dagens sista. Andra varvet gick på 1:24 så tempot var jämnt och fint. Då jag druckit för lite vatten från isflaska så bestämde jag mig här för att lyxa till det lite i varvning med att dricka en halv mugg varm blåbärssoppa.himmelskt gott, de lockande chips, godis mm som låg vackert uppdukat lät jag bli. Skulle man sett mina ögon kunde man nog ana besvikelsen hos mig.

Sista varvet började okej i ungefär samma fart som de två förgående men jag började nu bl allt mer stel i benen och märkte i uppförsbackarna att energinivån i kroppen hade en hel del i övrigt att önska och det blev några fler promenadsteg, men tyckte nog inte jag tappat så mycket ändå. Märktes att fler deltagare nu tog det varligare med farten och jag sprang förbi en hel del 75 km löpare som nu hade rejält ont i kroppen sedan starten kl 00:00. Ungefär halvvägs på banan så skymtade jag en välbekant rygg från Örebro AIK med lång svallande hårtofs. Klubbkamraten Sara och glädjande verkade jag springa fortare än henne då ryggen kom närmare. Låg bakom i en uppförsbacke och tjoade till och frågade hur formen var. Ingen reaktion, hon verkade vara i sin egen bubbla. Så jag tog mod till mig att springa upp jämnsides om henne och lade armen om henne. (...gör inte det på joggingturen, kära läsare) och logiskt ryckte hon till som om det vore en våldsverkare som gav sig på henne pga av min framfusighet. Glad att jag slapp smockan och fick nu förklaringen till hennes frånvaro av respons på tilltal då hon lyssnade på P1 program på radion i hörlurar. Bildning och idrott i skön harmoni.

Joggande någon minut med Sara och småpratade men tyckte jag hade bra fart så jag lika gärna kunde springa in i mål och vinkade adjö. Klart övermodigt skulle det snart visa sig och det dröjde nu inte länge för jag började känna mig riktigt matt och trött. Inte så konstigt egentligen då jag helt avstod från både dricka och all form av energi på sista varvet. Gick tom helt enkelt och blev succesivt trött, tröttare och sista 3 km tröttast av dem alla med stela pinnar till ben med promenad i varje uppförsbacke. Tappade väl intresset också skall väl medge när några konkurrenter sprang om bara de sista kilometerna. Precis före målgång kom Sara glatt joggande ikapp och och såg fantastisk fräsch ut och gav sig raskt ut på hennes sista varv och fullföljade de 5 varvet som tvåa bland damerna. Sluttiden på sista varvet blev för mig svaga 1:36 och måltiden på klockans loggade 47 kilometer blev 4:26.

Energimässigt så fick jag totalt sett i mig under loppet, enbart två små energigeler (High5), ca. 5dl vatten och en halv mugg blåbärssoppa. Inte mycket på knappa 4,5 timme löptid eller rättare sagt alldeles, alldeles för lite. Men samtidigt en nyttig erfarenhet. Efter målgång smakade det gott med både chips, korv, godis, blåbärssoppa mm.

Eftermäle
Sammantaget var jag ganska besviken efter målgång och tyckte jag nog gjort ett bra dumt genomförande efter de tröttsamma sista kilometrarna. Samtidigt med barlast och låg energi, hålla en snittfart på 5:39 per km under de 47 km på kuperade stigar med pannlampa var ändå helt okej, maratondistansen passerades på 3:58 på klockan och det är ju helt okej även det. Så med några dagars distans så känns det helt okej.

Tyvärr verkar någon ha tagit en flaska (Ultimate direction står det på den om någon fick med den av misstag) från mig som jag glömde kvar vid målplatsen innan jag lade mig på min madrass. Då den var puts väck när jag skulle hämta den innan jag tog bussen tillbaka till tåget.

Kronan på verket blev sedan tågresan hem där jag snålat och inte bokat sitsplats och resultatet på ett fullt tåg blev ståplats första biten för de trötta benen.

Träningsvärken efter loppet tycker jag lovar riktigt gott. Enbart muskulär stelhet, lika ont i musklerna på hög som vänster sida och inga problem alls med knäleder, fotleder eller andra tänkbara svagheter. Tar det som ett kvitto på att träningen i vinter har varit helt okej. Simmade en kortis på måndagen för att mjuka upp kroppen.

onsdag 18 februari 2015

Kort om Tomra


Det är bokslutstider och bland ett av bolagen som idag lämnade sitt bokslut finns det norska bolaget Tomra. Tomra är ett relativt okänt företag i Sverige men deras produkter är förhållandevis kända, då deras pantautomater finns hos i stort sett hos varje dagligvaruhandel i Sverige. Tomra  har också en svensk huvudägare i form av investmentbolaget Latour.

Företaget
Tomra grundades i början av 70-talet och har sitt ursprung ur sorteringsmaskiner för flaskor. Bolaget fick sitt stora genombrott i just Sverige då Systembolaget införde Tomras system. Bolaget var bland de första i världen att kunna hantera pantflaskor och betala ut ett kvitto på panten. Tomra har vuxit med tiden men ändå med bibehållen grundidé. Sedan några år tillbaka är Tomras huvudägare det svenska Investmentbolaget Latour. Tomra har maa samma huvudägare som exempelvis AssaAbloy, Securitas, Nobia Nederman, Fagerhult.

Tomra delar idag in sin verksamhet i två divisioner, Collection och Sorting. Dessa två divisionerna hanterar båda optiska sensorbaserade system. Dvs system som med laser undersöker vad det är för produkt och vidtar åtgärder utifrån denna information.

Den första (collection) handlar helt sonika om retursystem för förpackningar. Dvs maskinen som gör att du får pengar tillbaka i pant på din Coca-colaburk. och burken går tillbaka till återvinning och blir en ny burk.

Sorting innefattar sorteringsystem. Exempel på applikationer för detta är sortering av grönsaker och metaller. Syftet med denna typ av maskiner är exempelvis att man via sorterar ut en potatis storlek till vad som skall bli bakpotatis och vad som skall bli potatischips exempelvis.

Inom Collection är Tomra störst i världen. Vilket kanske inte är så konstigt då det inte är speciellt många länder som idag har pantsystem  vilket är en förutsättning för att även ha pantmaskiner och Tomra var först på dessa system. Verksamheten växer dock då fler länder runt om i världen inför pantsystem. Tomra har vad jag bedömer ett rejält försteg mot andra företag med en verksamhet med lagom grad av teknikinnehåll som är fokuserade på denna idé och inte en tilläggsprodukt hos andra större företag. Jag skulle kunna tänka mig att det kräver rejält stort utvecklingskostnader att börja konkurrera med Tomra och osäker försäljning.

De senaste åren har Sorting växt som andel av företaget. Delvis genom förvärv men främst genom att man har sålt kloka produkter. Produkter som ökar kundernas produktivitet och som minskar spill och förbättrad hushållning av råvaruresurser.

Finansiellt
Under 2014 omsatte Tomra ca 4.7 mdr NOK. Det var den största omsättningen i företagets historia. Bolaget redovisar en svagt växande orderstock idag. Lönsamheten är för att vara ett industriföretag förhållandevis god, 10-15% brukar det vara på nedersta raden innan skatt. Bolaget delar ut ungefär hälften av nettovinsten i utdelning sedan flera år tillbaka.

Det finns mycket att tycka om hos Tomra tycker jag. Gedigna produkter med visst mått av hi-tech, någorlunda tillväxt, stark marknadsposition där man är världsledande (7ggr större än närmsta konkurrent) men bolagets marknad finns idag bara i några få länder men där allt fler länder inför pantsystem, stark huvudägare som är van att lotsa mindre företag ut i världen och bolaget bygger på en affärsidé kring hållbarhet.

Värderingen av företagets aktie få väl dock knappast ses som billig idag, p/e talet ligger upp mot 20-25, inget direkt substansklipp och direktavkastningen ligger runt 2%, det kommer ta några år innan bolaget hinner växa in i dagens kostym. Säkerligen finns det ordentlig fallhöjd i aktien om det blir grus i maskineriet.

Men det är en spännande resa att följa. För bolaget växer, verkar i en god global trend där allt mer återvinns. Man har goda vallgravar kring sin verksamhet och Huvudägaren Latour är en mycket kompetent ägare som varit med på exempelvis Assas resa ut i världen och vet vad som krävs. Man kan också konstatera att Tomra mätt i ursprungligt investerat kapital är Latour största investering någonsin. Bara det värt en notis som verkar ha gått affärspressen förbi.

måndag 9 februari 2015

Kravanalys bergslöpning


Sedan hösten 2012 har jag successivt tränat mer än 5 års perioden mellan 2007-2012 . Det har varit en kul resa att med små steg ha blivit bättre i kroppen än den varit några år. Träningen har min vana trogen varit ganska så varierad med olika aktiviteter beroende på säsong, men ett fokus har varit löpning i terräng.

Under fjolåret var jag med i ett antal lopp i bergs och fjällterräng något jag gillar och det har varit kul att återigen komma tillbaka till denna typ av lopp som jag gjort sedan sena tonåren. höjdpunkten förra året var det rumänska loppet Transylvania Trail Travserse som jag genomförde på ett bra sätt tycker jag vilket omnämndes här på bloggen. Men jag är inte (än) tillbaka till min tidigare prestationsförmåga och får leva på gamla meriter än så länge.

I år, 2015 är min förhoppning att jag kan träna något mer och strukturerat. Jag skall väl inte sticka under stolen att jag har vissa ambitioner att komma tillbaka till "gammalt gott slag". Jag har också en klar målsättning för i år, då jag har fått en plats i Ultra Trail Mont-Blanc veckan i Chamonix där jag kommer tävla i det tekniska loppet, dvs TDS som är 119km långt och har 7250 höjdmeter och något mer tekniskt underlag än de andra loppen.

Nedan tänker jag skriva en "kravprofil" på bergslöpning. Den skriver jag för mig själv men även för andra intresserade så därför lägger jag den  öppet här. Definitionsmässigt är det skrivet för lopp till fots som sträcker sig från 5-50 timmar, går på besvärligt underlag och har en kupering på minst 2000 höjdmeter per 4 mil. Kravprofilen nedan är skriven utifrån mina egna erfarenheter av lopp och träning i berg, skog, obanat och fjällterräng både i Sverige och utomlands, samt också lite högskolestudier  i anatomi och fysiologi som jag har som jag tänker använda mig av. Jämförelser kommer göras med löpning i stort med viss slagsida mot "ultralöpning". Intensitetsnivåer som beskrivs kommer göras utifrån A1-An skalan (sv skidförbundets skala?).

Uthållighetsmässiga krav
Bergslöpning ställer betydande uthållighetsmässiga krav. Det är en mycket lång tävlingstid där grunden utgörs i form av aerob prestationsförmåga.

Terrängen i bergslopp gör att skillnaden i ansträngningsnivå under loppet är varierande. Jämförelsen med vanliga längre löplopp kan göras där framgångsfaktorn är att starta lugnt och finna en ansträngningsnivå som man orkar hålla under hela tävlingstiden och i bästa fall spurta på slutet. I bergslopp finns inte dessa förutsättningar att göra utan din ansträngning kommer variera utifrån höjdprofilen i loppet. I uppförsbackar, trots att du går/promenerar kommer du har en högre ansträngning än i utförslöpningen där kommer din puls att gå ner till följd av fysikens lagar. Den som enbart är tränad för riktigt jämn belastning kommer få svårt vid genomförande av bergslopp.

Framgångsfaktorerna blir således flera, dels måste du bygga upp en förmåga till återhämtning i utförslöpningen och dels måste du under bergslopp klara av att periodvis ha en högre puls än vad som vad för tävlingstiden vore optimalt. Min tolkning är här att bergslöpning ställer högre krav på syreupptagningsförmåga per kg kroppsvikt än ultralöpning där du kan ha en jämn låg ansträngningsnivå loppet igenom och du inte behöver lyfta din kropp uppför på samma sätt. Du måste också ha en högre tröskelförmåga i bergslöpning än i ultralöpning för att inte producera mjölksyra vid för låg puls.

Bergslöpning ställer också krav på mycket god specifik löpekonomi dvs att med så låg ansträngning som möjligt kunna springa i teknisk terräng, med betoning på utförslöpningen. Genom avslappnad teknik i utförsbackar ligger här nyckeln till återhämtning efter perioderna av högre ansträngning som naturligt uppstår. Utan denna återhämtning kommer man få svårigheter att genomföra längre lopp med bra prestation är min uppfattning. Du måste således vara så bra tränad att du kan springa förhållandevis fort på stenigt underlag utför och trots det ha en mycket låg puls för att få återhämtning som krävs efter uppförsbackarna.

Rent träningsmässigt innebär ovanstående uthållighetsmässiga krav att bergslöpning kräver ett större mått av träning på A3/tröskelnivå än ultralöpning. Gärna i form av snabb promenad i kraftiga uppförsbackar då detta är grenspecifikt och bör även öka VO2 max. Detta bör kombineras med löpning i A1 på tekniskt underlag och utförsbackar i syfte att skapa god löpekonomi för tekniskt underlag och skapa en förmåga att återhämta sig. Intervallträning i olika former med längre intervaller (gärna fartlek, naturlig intervall) torde vara bra att träna då detta svarar mot en naturlig variation i ansträngningsnivå.Träning i A2 bör genomföras i mindre omfattning enligt mig för att kunna lägga fokus på dessa ytterligheter.

Styrkemässiga krav
Bergslopp ställer höga krav på muskulär styrka. Din kropp kommer utsättas för mycket stor belastning. Ett stort krav är att upprätthålla en god kroppsposition (core) under längre tid. Till följd av det tekniska underlaget kommer kommer det vara många rörelser även i sidled och varje steg kommer bli olika till följd av kupering och underlag. Detta är i grunden bra för att minska förslitningsskador men ställer högre krav på genomtränad kropp som orkar hålla kroppspostionen (rygg, buk osv)

Knästyrka är helt central. Bergslöpning innebär smått enorma, uthållighetsmässiga styrkekrav på knästyrka. Uppför kommer hela tiden kroppstyngden att ligga på dina knän och utför kommer du till följd av nedförlöpningen ha en mångdubbelt större belastning. Hamstringsmuskulaturen kräver således specifik träning och är en prestationsbegränsande muskel.

Höftleder är en annan helt central muskulatur som kommer ansträngas hårt under bergslopp, värre än under lopp i flack terräng. Iliopsoas är således precis som hamstring en muskel som är viktig ur prestationshänseende i bergslöpning och behöver specifik träning.

Dina fotleder är en annan del som utsätts för hårda påfrestningar och de behöver vara starka för att orka med belastningen.

Min slutsats maa ovanstående ur träningssynpunkt är att det behövs en hel del styrketräning för bergslöpning. Styrketräningen bör delas in i "core" dvs övningar för rygg, buk, sidomuskler osv. där. Enkla grundmässiga styrketräningsövningar som går att variera i det oändliga. Fokus bör vara på uthållighetsstyrka men det är nog inga problem egentligen att även köra något tuffare träning med färre reps.

Specifik träning behövs sedan för höftböjaren, lårmuskel och fotleder. Fotleder kan ske i form av balansövningar, och  kan exempelvis vara stå på tå på ett ben och borta tänderna, kanske i kombination med tåhävningar. Givetvis kombineras med mycket uthållighetsträning i kuperad terräng.

Hamstrings kan tränas genom benböj i olika former med och utan vikter och på ett eller två ben. Med eller utan belastning. Enklare skivstångsövningar är att rekommendera.

Höftböjaren kan också tränas med olika form av benpendlingar, höftlyft, upphopp, nedhopp mm. Kombinerade styrkeövningar är klokt (t.ex. burpees) för träning av höftböjaren.

Rörlighet och skadeproblem
Bergslöpning är riskfyllt ur skadeaspekt. Den första aspekten är risken för traumaskador, vrickningar, fallskador och liknande. Jag har själv exempelvis brutit revben under lopp och otaliga skador med vrickningar och skadade handleder.

Den andra formen av skador är överbelastnings och förslitningsskador. Min erfarenhet säger mig att risken för överbelastningsskador är högst för fotleder, knän, höft och ryggproblematik.

Traumaskadorna är svåra att förebygga mer än betona vikten av att ha mycket god löpekonomi och rörelseförmåga i nedförsbackar. Fokus i skadeförebyggande träning bör därför ligga på förslitningsskadorna samt corestyrketräning i syfte att orka upprätthålla en god kroppshållning.

Träningsmässigt är min uppfattning att det behövs kompletterande styrke och rörlighetsträning med fokus på fotleder, knän, höft och rygg. Enkla basic övningar som skapar styrka i de muskler som böjer dessa skadedrabbade leder. En annan aspekt är att kroppen behöver tid för återhämtning och läkeprocesser efter genomförda lopp, lopp som bör ske i måttlig omfattning sett över ett år . Min tolkning här är att det är en stor fördel om man ägnar sig åter alternativ träning särskilt då perioder efter lopp men även i viss form kontinuerligt över tid. Tänkbara aktiviteter är alla former av aeroba idrotter såsom cykling, skidor, skridskor, mm. Men även idrotter som minskar stötar såsom simning  eller yoga som borde främja muskulär återhämtning genom aktiv vila.

Enklare klätterträning torde vara bra för att hantera scramblingpassager under loppen.

Psykologiska aspekter
Alla idrotter med tävlingstider på 5-30 timmar ställer stora psykologiska krav. Du måste kunna hantera trötthet, sömnbrist, vilja att ge upp, smärta mm. i den mån skiljer detta ingenting mot ultralöpning. Vad som är grenspecifikt inom bergslöpning är du måste kunna hantera rädslor i olika former. Rädsla för höga höjder är ett exempel, en sak i dagsljus och en sak i mörker. Andra aspekter är rädslan att springa fel, bergslopp är oftast svåra att snitsla eller är rent av gjorda på orienteringskarta. Andra förmågor är förmågan att hantera yttre klimat. Väder och temperatur kan variera oerhört i kraftigt kuperad terräng. Skillnad i 15 grader mellan dal och topp är inte ovanligt och ställer krav framförallt i längre lopp (mer än dygn).

Rent träningsmässigt skulle jag säga att den bästa psykologiska träningen är att utsätta sig för situationerna genom tävlingar. Att tävla i bergsterräng kräver stort mått av erfarenhet för att optimera sin prestation, alldeles oavsett om det handlar om att vinna lopp eller ta sig i mål. 

Taktiska och praktiska förmågor
Taktiskt genomförande av loppet är att yttersta vikt för genomförande av bergslopp. Många väl förberedda deltagare har bundit ris åt sin rygg genom taktiskt felaktigt genomförda lopp. Exempel på vanliga misstag jag själv och andra har gjort:

  • Börjat för hårt i början (i stort sett samtliga tävlingar börjar med en längre uppförsbacke. Med onödig energiförlust och påföljande mentala problem med deltagare som springer förbi i strid ström.
  • Sprungit fel längs banan då man inte varit observant eller tillräckligt skicklig i orienteringsmomenten.
  • Börjat äta och dricka för sent in i loppet.
  • Fullföljer inte sin kostplan med resultatet att man i nästan alla fall får i sig för lite energi.
  • Är ej tidseffektiva i checkpoints och det tar både tid och man kyler ner sig. 
  • Hamnar i en psykisk situation (gärna i kombination med kyla och mörker) där man helt sonika glömmer bort att äta/dricka/springa rätt med följdverkan att det blir svårt att fullfölja loppet.
  • Är för dålig på att hantera sin utrustning t.ex. är långsam på att hantera mat, jacka och övriga förstärkningsplagg. Man tappar tid och skapar problem åt sig själv.
  • Rädsla och felaktigt hantering i dåligt väder.
  • För dåligt med sömn innan loppen. Skall man vara igång 40 tim är detta en direkt "killer" att inte sova innan loppet.

Tillförsel av energi är en konst i sig på bergslopp. Kroppen behöver en jämn tillförsel av energi i prioriteringsordningen kolhydrater, proteiner och fett utöver detta saler och elktrolyter i olika form samt vätska. Terrängen och loppens karaktär gör detta svårt, det är inte som på ett ultralopp där stationer duggar tätt, eller där varje löpsteg är lika. Uppför har du stavar i händerna och det är olika svårt att få tag i packningen, det är kallt och blåsigt vilket ger dig stela fingrar, det är tekniska nedförsbackar där det rent sagt är farligt att "ta upp en kaka" samtidigt som man springer. Detta låter kanske konstigt men detta är förmågor du behöver träna.

 Jag tror på varianten att till viss del anpassa energiupptaget efter terrängen. Det är bättre och mer tidsbesparande enligt mig att ta majoriteten av energin i uppförsbackar när man går än utför när man springer. Detta innebär att man kan få något oreglbundet intag av energi under ett bergslopp, men är något man måste vänja kroppen vid.

Årscykel
Bergslopp (tävling) till fots sker normalt sett under perioden maj-oktober. Årscykel är sedan skapad utifrån ovanstående kravprofil.

Bergsterräng är också svårt att nå under vinterhalvåret såvida du inte håller på med skidalpinism eller vinterklättring (borde vara mycket relevant träning).

Det gör att det finns en tydlig årscykel. Ett vinterhalvår där du tränar på annat plats än berg och ett sommarhalvår när du i alla fall periodvis tränar i bergsterräng.

Jag tror beroende på denna problematik att man kan dela upp träningsåret i följande faser (anpassas efter ditt personliga tävlingsschema:

återhämtning = några veckor efter tävlingsslut
grundträning = november - april
specifik träning= maj-juli
tävlingssäsong =juli-oktober

Återhämtning
Fokusera på att läka skador och aktiv vila med lämpliga aktiviteter. Fokus på att bli frisk och få igång regelbunden träning.

Grundträning
Fokus ligger på att bygga upp syreupptagningsförmågan genom längre intervaller, regelbunden träning i övrigt,  alternativ träning, regelbunden grundstyrka och mot slutet mer specifik styrketräning mot knä och höftbörjare. samt gärna några långa pass i tufft klimat. Jag skulle säga att grunden för bra prestationer i tävlingar ligger här och det är under denna period man bör bygga sin syreupptagningsförmåga. Ca 20% av uthållighetsträningen bör vara A3 eller högre. 


Specifik träning
Fokus är att få längre lugna pass i tävlingsrelevant terräng. borde vara klassisk tid för träningsläger. Springa lungt i relevant terräng, få in långa pass ganska så tävlingslikt. perioden bör innehålla en hel del styrketräning för att stärka upp kroppens hållning. Viktigt är att hålla sig skadefri denna period.

Tävlingssäsong
Genomförande av tävlingar, där mellan återhämtning, skadeläkning och regelbunden träning i så relevant terräng som möjligt. Då tävlingarna sliter mycket på kroppen och det finns ett stort behov av aktiv vila torde det även vara en tidpunkt för alternativ träning i viss mån mellan loppen.

Så, det får nog räcka för detta blogginlägg. Jag kommer nog återkomma med med handfasta träningstips.

torsdag 22 januari 2015

Förändringens vindar blåser efter Martin-Löf sorti.

Ja som sagt idag offentliggjordes att Sverker Martin-Löf avgår från samtliga styrelseuppdrag vid vårens bolagsstämmor.

SML avgång utlöser närmast lavinartade förändringar i Industrivärden-sfären. Ungefär likvärdigt mot förändringarna 2002 när Bo Rydin avgick både som styrelseordföranden i SCA och Industrivärden. Bland dagens förändringarna är bla att Pär Boman avgår som VD för SHB och blir styrelseordförande i banken och Anders Nyrén gör samma resa i Industrivärden. Många styrelseplatser blir lediga, du har läst om det i tidningarna idag så det behöver inte upprepas.

Dagens pressmeddelande från Industrivärden lär stötas och blötas mycket framöver i många medier och bloggar men då jag skrivit en hel del om sfären på denna blogg vill jag här ge mina tankar kring dagens historiska händelser.

1. Anders Nyrén blir styrelseordförande i Industrivärden. Detta är helt unikt. Historiskt har Industrivärdens styrelseordförande utsetts av tidigare styrelseordförande i antingen SCA eller Handelsbanken och VD i Industrivärden har snabbt försvunnit ut efter förrättat förvärv i bolaget. Jag tror helt ärligt att detta har reglerats i ett aktieägaravtal mellan SCA och SHB då successionen varit så konsekvent. Sverker (SCAs man) efterträdde Tom (SHB), som i sin tur efterträdde Bo (SCA) som efterträdde Tore (SHB)..... Med dagens besked rämnar detta och Fredrik Lundberg blir nu i praktiken räknad som ägare med makt att utse styrelseordförande precis som SHB. Man kan konstatera att Nyren idag är en ordförande både SHB och Lundbergs kan acceptera.

2. Pressmeddelandet medför att Handelsbanken i praktiken nu är SCA störste ägare. Farfarprincipen försvinner i SCA och banktjänstemannen Pär Boman  blir nu styrelseordförande i SCA, första gången sedan SCA börsnotering. Detta medför att  SCA anställda tappar ägarförerädandet  över de viktiga stiftelserna i SCA som är stor ägare i Industrivärden bla. Dessa poster kommer nu kontrolleras av SHB med dess representant Pär Boman. I praktiken innebär detta, Industrivärden får två huvudägare SHB samt Lundbergs som bestämmer.

3. Ledande befattningshavare i innehavsbolag skall enligt överenskommelsen bara i undantagsfall sitta korsstyrelser. Också detta unikt. Tidigare så har såväl VD i SHB och SCA och övriga innehav (som har bytts med åren) varit notoriska styrelseledamöter i flera styrelser inom sfären för att successivt stöpas in mot den innersta kretsen. Nu blir det stopp för detta och för VDn i SCA blir man nu en ren tjänsteman som ska driva SCA, punkt. Likaså kommer VDn i SHB en uppgift att bara vara VD i banken. Ägarförerädande och styrelserepresentanter blir man först som styrelseordförande ( i banken). Summan av denna kardemumma blir att det blir viktigare att vara stor ägare i  just Industrivärden. Fredriks Lundberg och hans arvtagare får Mao en rejält större maktposition än tidigare.

4. Det innehavsbolag som nu får störst förändringar är SCA och jag skulle nog säga att det med ganska stor sannolikhet nu kan ske rejält stora förändringar i SCA. SML och hans företrädare Bo Rydin är de som har skapat dagens SCA i dess struktur och tillgångar. Jag bedömer att ledningen i SCA får större svängrum i strukturaffärer än idag. En gissning är kanske att Lundbergs innehav Holmen köper upp SCA svenska tryckpappersverksamhet? Kanske blir SCA Forest products eget börsbolag och SCA blir ett rent hygienbolag med en ägarpost i Industrivärden? Eller säljs aktieposten i Industrivärden från SCA till Handelsbanken för att tydliggöra ägarförhållanden i Industrivärden?

5. Jag skulle gissa att Katarina Martinsson och Louise Lindh snart väljs in i styrelser inom sfären. På mandat från Lundbergs,från idag än tydligare en av de viktigaste  ägarfamiljerna i svenskt näringsliv. Och det är inte otänkbart tror jag att det kan bli en kvinna som VD i Handelsbanken.....





måndag 19 januari 2015

Ligger det en fusion mellan Öresund och Svolder runt hörnet?

Sista året har vi kunnat läsa att investmentbolaget Öresund succesivt har köpt aktier i ett annat betydligt mindre investmentbolag, Svolder. Köpen har genomfört förhållandevis systematiskt över tid.

Svolder är ett rent investmentbolag som köper och säljer aktier i ”mindre” börsnoterade företag. Bolaget bildades av ett antal investerare mitt under 90-talskrisen i Sverige för att dra nytta av investeringsläget. Man har  (hadde)som policy att dela ut ung 5% av substansen varje år (i alla fall hade man det historiskt) i aktieutdelning.

Idag äger Öresund ungefär 15% av Svolder och är kapitalmässigt största ägare i Svolder om än inte riktigt röstmässigt pga A och B aktier.

Vad är då poängen med att ett investmentbolag köper aktier i ett annat investmentbolag? Jag det första och mest logiska är att Öresund har sett en god placering genom att köpa aktier. Så har Investment AB Öresund gjort flera gånger förrut och såväl Investor, Industrivärden som Custos har varit bland bolagets större placeringar. Genom att köpa aktier i Svolder har  hitills varit en god affär

Svolder är i grunden ett trevligt investmentbolag som handlas med lite rabatt mot substansvärdet. Dock har Svolder höga förvaltningskostnader kontra den förvaltade volymen kapital, mycket av bolagets kapitaltillväxt har ju delat ut genom frikostiga utdelningar. Dessutom, det krävs mycket kapital för att ha flera anställda, ett kontor på fina gatan i Stockholm samt administration osv…

Även Öresund har de senaste åren ”krympt” till följd av skilsmässan mellan Qviberg och Hagströmer (investmentbolaget Creades). Den minskade mängden kapital drabbar också Öresund då kostnaderna är relativt höga kontra förvaltningskapitalet. Precis likvärdiga problem.

Jag kan också se en liten trend i att Svolder sista åren har koncentrerat sin portfölj något. Idag är man bland de största ägarna i de bolag man placerar i. tillskillnad mot tidigare då man oftast var helt utan ambition att ta stora ägarpositioner. Jag tror denna förändring till viss del kan locka Öresund.

En tänkbar upplösning av dramat att ett ägarbolag köpt aktier i ett annat ägarbolag är att de båda bolagen genomför en omvändning styckning och fusioneras. Enligt mig skulle Öresund och Svolder gynnas av detta. Ett sammanslaget bolag skulle få större förvaltningsvolym och kostnaderna skulle kunna reduceras betänkligt i förvaltningen. kapitalet skulle också kunna användas för goda ägarpostioner såsom gamla Öresund hade i en hel del bolag.

Styrkeförhållanden mellan Öresund och Svolder är att Svolder har ett substansvärde på 1,3Mdr och Öresund har ett substansvärde på ca. 3,6mdr. Det ger ett styrkeförhållande där Svolder utgör ca. 26% och Öresund utgör 74%. Det troligaste är således att öresund lägger ett bud på Svolder där man betalar med egna aktier. Det torde gå att finna en kompromiss mellan bolagen om lämplig förvärvskurs.

tisdag 11 november 2014

Herr och Fr medelsvenssson börjar amortera

Idag meddelas att Finansinspektionen föreslår (formellt är vi i fasen att man skickar ut på remiss) ett amorteringskrav på nytagna bostadslån.

Föreskriften är förhållandevis enkel och innebär kort och gott att den som har ett bostadslån med en skuldsättning över 50% av bostadens värde skall amortera minst 1% av skulden per år och den som har en skuldsättning över 70% skall amortera minst 2% per år.

Tidningarna säljer extranummer och nyheterna fylls till bredden med detta "kraftiga" "chockartade" besked från FI. Eller kraftigt och kraftigt, det handlar alltså om att de mest högst skuldsättning skall amortera i en takt på 50år, jag skulle nog vilja kalla det ganska så mycket sunt förnuft.

Låt oss göra en genomsnittlig kalkyl för herr och fru Medelsvensson, boende i en genomsnittligt gammal sverigevilla i den genomsnittliga småstaden.

En genomsnittlig villa i Sverige kostar idag ca. 2,1Mkr. Mer i våra större städer och mindre ute på "landsbygden". Men varken stockholmspriser eller villapriser i Ställdalen är något för herr och fru, för de bor ju en den genomsnittliga småstadsidyllen där villan kostar 2,1mkr som den i genomsnitt gör.

Sedan några år tillbaka finns ett krav på kontantinsats på 15% av köpeskillingen. Herr och fru Medelsvensson kommer således tillsammans ha ett lån på 1 785 000kr om man lägger sig på "maximal" belåning, den dagen man går till banken. Säga vad man vill men det är väl nästan denna belåning herr och fru medelsvenssons har när man köper sin första villa.

Med FI nya amorteringskrav kommer Herr och fru Medelsvensson "tvingas" att amortera 2% per år på sitt bostadslån. Vilket i reda pengar är 2975kr per månad för familjen. Det är så här FI amorteringskrav i genomsnitt kommer slå.

Kostnaden för att bo i ett hus med bostadslån blir således husets driftskostnader, underhållskostnader, ränta på bostadslånet och amorteringen. Räntan är snitträntan på bostadslånet under tiden som lånet nyttjas (inte vad den är idag vilket nog kan antas vara klart lägre än normalt). För enkelhetens skull kan vi räkna på den 10-åriga bunda bolåneräntan från Handelsbanken som idag är 3.62%. herr och fru medelsvensson har också prutat ner denna ränta med medelsumman 0.3% vilket dom är genomsnittligt nöjda med, med en genomsnittlig ränta över tid på 3,62%

Herr och fru medelsvenssons 2.1 miljoners kåk i den medelstora staden kommer således kosta dem:

Ränta 4938kr per månad (före ränteavdrag)
Driftsostnader. ska vi säga genomsnittligt 3000kr?
Underhållskostnader ligger på kanske 1500-2000kr per månad?
Amorteringen blir 2975kr

Summa summarum:  12 663kr före ränteavdrag och 11 182kr per månad efter. Denna kostnad är då jämförlig med att bo en hyresrätt, dvs dom driftar och underhåller sitt lilla genomsnittliga hus och betalar räntor och amortering sin bankmans bonus. Det bör även påpekas att amorteringen inte i formell mening är en kostnad men vi räknar i detta fallet kassaflödet som flyter in och ut. Jag tror de flesta ser på amortering på detta sättet.

För att ha högst 30% boendekostnader så behöver herr och fru medelsvensson ha en genomsnittlig hushållsinkomst om 37 273kr i månaden efter skatt för att bo med trygga marginaler.

Vi bör också ta upp en trygghetsfaktor. För i genomsnitt så kommer herr och fru medelsvensson att separera, vilket idag ca. 60% av gifta par gör, så också herr och fru medelsvenssons. och gör dom det inte kan man ge sig sjutton på att någon av dem blir sjuk eller långtidsarbetslös. En separation kan också ibland olyckligtvis sammanfalla med prisfall på bostaden. Vilket skydd ger amorteringskravet och kontantinsatsen mot detta? För amortering ger trygghet, i alla fall på lång sikt. Kortsiktigt hanterar man risker genom en kapitalbuffert.

Ja det första är ju kontantinsatsen på 15%, den ger ett omedelbart skydd. Utöver detta amorterar man 2% per år. Efter några få år, så klarar herr och fru medelsvensson således klara av ett boprisfall på 20%. Ett prisfall på 30% hanterar man av under en dryg 7 års period. Visst man förlorar en massa sparpengar men det är ju inte hela världen, utan det viktigaste är att herr och fru kan sälja utan att ta med sig skulder, när olyckan dyker upp.

Är detta revolutionerade med amorteringskravet? Inte alls vill jag säga. Att vi idag har 10-åriga bunda bolåneräntor på drygt 3,5% pekar i själva verket på att det är ett gyllene tillfälle att införa amorteringskrav! 

För sällan har vi haft så mycket över i plånboken som idag i svenska hushåll.

lördag 18 oktober 2014

Transylvania Trail Traverse -Dracula Course-min version


För en dryg månad sedan genomförde jag ett av mina lite större äventyr i år när det gäller kroppsliga ansträngingar då jag var i Rumänien och genomförde Transylvania Trail Traverse som är ett äventyrslopp på drygt 106 km och knappt 9000 meter stigning. Loppet går med halvt otillgängliga stigar i Transylvanien.

Tänkte berätta lite om min story..

Förberedelserna
Jag har sista året i grunden tränat bra och kontinuerligt om än  till nästan uteslutande del med lägre intensitet. Med en del styrketräning och en hel del simning så är kropp rätt så stark för att säga det själv i jämförelse med hur det sett ut de senaste åren sedan jag genomgick en skilsmässa.

I min planering för året hade jag planerat för 4 stycken lopp som uppladdning plus ett antal träningsläger i lite mer kuperad terräng. Dels träningsloppet Salomon trailtour Kolmården 21 km, (där jag ramlade och slog knät och så gick det loppet skit), en mycket kuperad Olympisk triathlon i Örebro, som gick helt okej, även om jag cyklade på en cykelcross när andra kom med tempohojar :-). Sedan de två "bergsloppen" Sweden Sky race och Axa Fjällmaraton. Sweden Skyrace gick otroligt bra i början fram jag snubblade och slog sönder ett revben, fullföljde dock loppet med smärtor. Axa fungerade inte alls då revben och efterföljande ryggproblem inte alls hade läkt och där var loppet en enda lång pina.

Utöver detta har jag haft några "träningsläger" i Spanien, Sälen och Storlien. Så rent generellt hade jag förberett mig bra med i snitt ca. en timme träning/dag sista året innan jag åkte ner till Rumänien. Bra.

Efter missödet på SSR så var jag smått övertygad om att byta ner mig i klass på Rumänien då det trasiga revbenet inverkat en hel del på träningen såväl på psyket såklart. Men efter övertalningsförsök från vännen Henrik och i takt med kroppen började kännas bättre så bestämde jag mig på att försöka ta mig runt hela den långa banan, som jag planeringsmässigt räknade med skulle ta omkring 30 timmar.

Resan
Inför tävlingen hade jag pratat ihop mig med  Henrik om att göra loppet tillsammans och det kändes helt rätt. Henrik har tränat på riktigt bra och gjorde ett riktigt starkt resultat på Ultravasan så jag var övertygad om att här vill det till att bromsa och bara se till att hänga med för egen del.

När jag sitter på på tåget på väg till Eskilstuna där Henrik bor känner jag viss oro komma krypande om att jag och Henrik kanske inte hade pratat ihop oss om genomförande av själva loppet. Jag har viss erfarenheten att falla tillbaka på ang bergslopp men att skall man genomföra ett lopp tillsammans så är det otroligt viktigt att man som ett lag hanterar situationer som med största sannolikhet uppstår längs vägen. Man kommer med största sannolikhet inte gå helt jämt och det kan uppstå problem med utrustning

Jag hade också viss oro för själva genomförandet av loppet och att vi skulle göra loppet "i takt". När jag gör bergslopp försöker jag alltid utnyttja uppförsbackar för äta och dricka och nedförsbackar där krävs det en större koncentration för att hålla fart. Helst tycker jag man skall vara i rörelse så mycket som möjligt och vill helst inte stå still för länge i checkpoints där man får lite mat och dricka.

Hur som helst pratade vi igenom loppet och genomförandet över en kopp te innan det var kudden och dags att åka till Arlanda. Turen till Arlanda blev nästan väl spännande då vi checkde in 2 min innan stäning och boardade på final call, men det är en annan historia.

Dagarna innan loppet i Rumänien ägnades mest åt vila och lite allmänt turistande till bla slottet i Bran (Dracula).

Loppet
Vaknade upp av väckarklockan som tycktes ringde väl tidigt och det var klart jag sovit alldeles för dåligt. Nere i frukostmatsalen inser jag till min glädje att jag nästan är helt först så jag kunde äta frukost i godan ro, något som jag alltid uppskattar.

Kl 05 blev vi ivägskickade med buss upp till starten och den traditionsenliga nervositeten infann sig. Lyckades faktiskt med bedriften att nicka till under någon sekund i bussen så jag tror ändå min stressnivå var lagom avslappnad. Efter den obligatoriska (något slarviga i mitt tycke) utrustningschecken var det en viss väntan på start när man väl lagt sin dropbag på plats i varvningen.

Punkenligt kl 6 smälldes startskottet av och jag och Henrik hade lagt oss sist i startfältet och började promenera på i sakta mak uppåt backen då vi hade gissat att det var ca. 3 timmar uppförsbacke till första toppen. Jag funderade en hel del på några saker, dels var det i mina ögon många som hade för mycket kläder på sig i starten för en lång uppförsbacke och dels var det många som när startskottet gick hade eventuella stavar packade på ryggsäcken, vilket är märkligt då just stavar är bra för uppförsbackar. Att många joggade till en början tog jag med ro. Inte helt oväntat fick jag och Henrik redan de första kilometerna gå förbli medtävlare som stuvade ner tröjor, jackor och tog fram stavar.

Första delen var småslingrande skogsstigar som en mellansvensk skog och det bar ideligen uppåt. Vi tog det lungt och försiktigt och tycker nog vi fick en riktigt bra start.

Skogen skiftar karaktär ett par gånger i höjd, först frodig lövskog som succesivt innehåller mer barr, sedan blir barrträden lägre och övergår till slut i buskar, för att sedan bli ett mycket kuperat hedlandskap för att sista biten över 2100m bli bergsterräng. Omväxlande sa bill, jobbigt med uppför sa bull.

Strax före den första toppen börjar det blåsa ordentligt och det är dags att ta på sig jackan. Sikten är trots allt bra så det är inga problem på det sättet.

Ner från första toppen är det en förhållandevis utmanande nedförsbacke och jag personligen tycker det är riktigt skönt när pulsen går ner och benen får flyga lite lättare fram. Jag märker här att Henrik har det lite tuffare i den kuperade nedförslöpning men tycker ändå det går riktigt bra.

Nere efter höjden så planar det knappt utan utan börjar gå uppför nästan direkt. och det blir brant, riktigt brant och stenigt. I slutet av denna uppförsbacke (som tar några timmar) pratarjag och Henrik igenom att dela på oss. Henrik har haft det lite jobbigt och jag känner mig förvånansvärt pigg. Vi tar det ganska lungt upp och tar ett antal kortare pauser i den steniga terrängen.

Efter vi delar på oss, infaller sig en viss obehagskänsla i mig. Du är själv nu Cristoffer och du har många timmar tuff terräng framför dig. Jag har nu under en period ökat tempot en del och jag känner ändå att jag har en mycket bra energisituation. Jag passerar flera löpare under den sista delen på uppförsbacken och i den efterföljande nedförsbacken ner till checkpoint 4.

Efter CP 4 är det ett mycket tekniskt avsnitt på några kilometer när man tar sig fram i en kanjon med stegar, enklare scrambling och vissa grottpassager. Detta avsnittet är jag helt själv och tycker det är allmänt kul med den mycket tekniska terrängen. Uppe på "toppen" efter denna passage är det ett lättlöpt parti där det under sammanhållande sträcka går att jogga ihållande.

Landsskapet här en blandat hed och skogslandskap och det är en hel del får och andra djur ute. Jag tar mig förbi någon deltagare och det känns fortsatt bra och jag börjar nu tror att jag faktiskt skall klara av detta.

Jag springer i harmoni längs en stig bland får och PANG springer jag förbi ett litet skjul där en vallhund låg på andra sidan. En mycket stor och ilsken vallhund... Hunden går till Attack mot mig och jag försöker enligt konstens alla regler göra mig stor och farlig och ta befälet över hunden. Undviker mirakulöst att inte bli biten. Vad värre är att hundens skall har lockat till sig två andra vallhundar som kommer rusade. Hundarna agerar precis som man ska när det finns ett hot och jag bli omringad och utskälld. Jag bli både rädd och min puls går upp i max. Jag har ingen större chans att ta mig helskinnad ur situationen men mirakulöst så börjar en fåraherde en bit bort ropa något på rumänska och vips slutar hundrarna skälla och jag tar mig ur ringen.

Mycket skärrad och uppstressad joggar jag vidare mor CP 5. Mitt stresspåslag innebär att jag vid ett stigbyte springer fel och får vända efter ett par hundra meter. Just nu känns det inte bra i humöret skall medges. och jag skall nog vara tacksam att dessa händelser är en ljuset på eftermiddagen och inte under natt.

En lång nedförsbacke tar mig ner till målet för den första slingan. Målet där jag har min drop-bag. Det har nu gått ca. 12 timmar och det är på väg mot sen eftermiddag. i målet/varvningen ser jag deltagare som är slut och väljer att bryta vilket nästan får mig mer taggad att ge mig ut. igen.

Jag väljer här att byta kläder, nya strumpor, på med långbyxor och ny tröja. Jag gör i ordning en laddning med "astronautmat" vilket är en blandning som man fyller med kallt vatten. Slurp, 450kcal på 3 minuter. Precis vad kroppen här behövde (och en kopp kaffe). Jag får även här den glada möjligheten att byta karta. Arrangörernas intygan att kartan var vattentålig visar sig helt fel och min karta är i stort sett smul efter att dessutom ha tappat den i en bäck.

Jag ger mig efter några minuter i kast med den långa, långa uppförsbacken. Den jag i förhand skall tro vara den jobbigaste backen. Jag gör lite beräkningar för mig själv att kanske kanske hinner jag ta mig upp ur skogen i ljus och inte behöver använda pannlampa innan på toppen.

Uppförsbacken är ganska jämbrant och harmonisk och det är ju bara att promenera på. glädjande hinner jag komma upp ur skogen innan det blir allt för mörkt och jag hinner komma en bra bit upppå berget innan jag behöver stanna och ta fram pannlampa. Även jackan åker på här igen. Det är ju äventyret börjar intalar jag mig själv för uppe på höjden har nu vädret försämrats betydligt, det blåser, dimbankar och mörker. tar fram lite gamla erfarenheter från tidigare äventyr och skrockar för mig själv att dåligt väder brukar vara min grej.

Efter en stund kommer jag upp till toppstugan på 2600möh som utgör en checkpoint. Möts av ett väldigt tråkigt besked, arrangörerna funderar på att stoppa tävlingen under natten pga vädret och man tror att många i delen efter stugan har gått vilse. Delen som nu följer innehåller en del enklare orientering. Surnar till skall sägas men packar ändå om, äter och dricker och tar på mig vantar och mössa. Efter ett övertalningsförsök med den rumänske arrangören i stugan så övertygar jag honom att jag har utrustningen, jag är tillräckligt fräsch och dessutom tävlat en del i nattorientering.

Ger mig av och ser redan ett par hundra meter efter stugan mellan dimbankarna pannlampssken som definitivt är på fel plats. Jag tar det lugnt och metodiskt, läser kartan noggrant och har koll på kompassen som jag har direkt på kartan. Går helt klockrent och jag kan efter loppet utläsa att de följande timmarna är jag snabbast i hela tävlingen. Jag går förbi någon deltagare och fångar upp två förvirrade belgare som är fysiska starka men som haft dålig koll på kartan. Utan diskussion så slår mer eller mindre följe. Delen här är riktigt trevlig, förhållandevis "flackt" och vi är på hög höjd hela tiden. ner till CP 8 som ligger efter vi tagit oss neråt.

När man kommer ner i skogen är det rejält mörkt och nu börjar det kännas att man varit igång länge. Efter CP 9 är det en mycket lång teknisk nedförsbacke. Jag är fräsch och springer på riktigt bra, springer periodvis ifrån belgarna men väljer att vänta in dem fast jag nedför är klart starkare. Nere i byn Busteni som utgör CP 10 får vi reda på att vi ligger riktigt bra till, ca 2 timmar efter ledarna som är tre otroligt starka tjejer vilket inte är förvånande på mig då minst 2 av dessa är världsstjärnor.

I Busteni blir vi också varnade för att vi nu befinner oss i en mycket björnrikt område och dom ber oss vara observanta och hålla ihop. Sträckan härifrån och några timmar framåt är tråkiga, riktigt trist stig med först uppför en backe och en kontroll uppe vid en slalombacke och sedan ner på en större å väg som går uppför, uppför, uppför. Kommer fram till en checkpoint och det fortsätter gå uppför. Jag börjar bli trött och sliten och går igenom vilka alternativ jag har. Det viktigaste för mig är att jag inte vill vara själv så jag lägger mig främst av oss tre (jag och de två belgarna) och är i stort sett först under flera timmar, sköter dessutom all orientering. Flera gånger hallicinerar jag och tycker mig se ögon i skogen överallt, bland annat står vi still i flera minuter och tror att två gula ögon först är en Björn, sedan en varg och givetvis var det bara en liten räv...

Stigen gr uppför men inte så brant men det blir brantare och brantare, och så sakteliga börjar det ljusna. Jag börjar få lite ont i höger fotled och vänster knä men håller fortfarande god min och går först i spåret. Märker väl mer och mer att belgarna bakom går med mer och mer överskott. CP 14 är en liten Mountain rescue stuga där jag springer iväg på en toalett och får lite chips och lite att dricka. Vi hastar iväg och jag är pga toabesöket lite sen och hamnar sist i ledet av oss tre. Direkt efter denna stuga är en en mycket brant smal, teknisk stig som skall bestigas. Jag är trött, blir ännu tröttare och orkar helt enkelt inte följa de två mycket starka belgarna som försvinner meter för meter framför mig.

Försöker peppa mig själv att kämpa, det är ju bara denna uppförsbacke och sedan är det två timmar nedför till mål och jag har ju varit stark nedför tidigare under loppet. Kommer upp på den höga sista höjden och belgarna är nu utom synhåll, jag stapplar och tvingas ta det mycket lungt och har ont främst i knät nu. Stämplar den sista höjden och packar ned stavarna och jackan nu där det ljusnat.

Intalar mig själv att jag borde ha en chans att komma i kapp. Springer några steg, nej det går inte alls. Fotleden tar helt stryk, knät värker. Jag kan inte springa! jag får småhoppa på något sätt. jag har nu varit ute i 28 timmar, börjar ju tänka, jaha undrar när dom kommer ikapp bakom...förbi springer segraren i den kortaste banan som har startat på morgonen och har samma avslutning. Herregud vilket tempo hinner jag tänka när han swischar förbi.

Haltar på ner mot målet och börjar ge upp att klara 30 timmar och backen nedför tycks aldrig ta slut. Plötsligt från ingenstans ser jag helt plötsligt målet, kollar klockan, shit jag klarar 30 tim! joggar in under portalen och höjer armarna i skyn, det kommer tårar i ögonvrån.

Kramas om av arrangörerna och får medalj och ett bältesspänne (som enbart de som tar sig i mål på den allra längsta banan får). Ingen sprang förbi mig på slutet och min placering blir 8:a och 5:a i herrklassen. Av 64 startande bryter alla utom 14.

Få skjuts tillbaka till hotellet, där jag möts av Henrik som ger mig den bästa kram man kan få. Stoltheten som uppstår..

Utrustning och mat
Ganska genomgående använde jag beprövad utrustning under loppet som jag visste fungerade och jag hade inte minst lilla missöde med utrustningen. En pryl var dock ny och mer eller mindre oprövad innan loppet och det var att jag hade skaffat mig en ny pannlampa. En nyutkommen Petzl Tikka RXP (220lumen). Det är en riktigt lätt pannlampa med reflective lightning som bländar av automatiskt när man t.ex. läser kartan.

Batteriet till denna lilla me pannlampa hade jag programmet för 5 timmar var och bytte batteri halvägs. Fungerade helt okej.

Skovalet föll denna gång (som nästan alltid) på Inov-8 X-talon 212. och den gjorde mig väl inte direkt  besviken. Utan nöjd. Inte ett enda skavsår på fötterna trots de besvärliga

Västen/ryggsäcken jag använde var en Ultimate direction PB adventure vest. Fungerade helt klockrent.

Maten bestod av flapjacks, gel, russin, nötter, sportdryckpulver och är mycket nöjd med genomförandet av mat och dricka.

Min Suuntoklocka (Ambit 2) loggar hela loppet utan anmärkning och siffrorna finns att beskåda på http://www.movescount.com/sv/moves/move40191459

Skulle förstås lagt in massa bilder här men det får bli annan gång. Annars finns ett antal på min Facebook, Instagram och Twitter. :)

fredag 9 maj 2014

Industrivärden lånar till 0%


Mycket skall man ju läsa innan öronen trillar av. Industrivärden offentliggjorde igår att man placerar ett 5 årigt obligationslån i marknaden för att refinansiera delar av sina skulder.

Lånet/obligationen är på 4,4mdr och löper med den fantastiska räntan 0%. Ja du läste rätt, man betalar ingen ränta alls. Istället så har man ett litet erbjudande till obligationsägarna. Industrivärden kopplar sitt innehav i ICA gruppen till obligationerna genom att obligationsägarna ges rätt att erhålla ett belopp alt. aktier (industrivärden väljer själva) i ICA gruppen om denna uppgår till minst 130% av den dagens kurs på ICA med slutdatum 2019.

Vad innebär då detta i praktiken för Industrivärden?
Så länge ICA gruppens aktier håller sig under den ungefärliga kursen 282kr så lånar Industrivärden pengar gratis (och gör därigenom en säker vinst på ca. 3-4% per år på utebliven ränta). Om däremot ICA gruppens aktier fortsatt skulle utvecklas bra, så kommer Industrivärdens skulder att öka och Industrivärden kommer inte få ta del av fortsatt värdeökning över 280kr/ aktie (om detta sker innan år 2019). Bolagets likviditet ökar betydligt med placeringen och ICAs aktier kan tom sjunka någon procent om året och Industrivärden göra ändå en total vinst på affären. Finns säkert olika derivataffärer bakom som Industrivärden säkerligen också kan göra.

Till saken skall väl också nämnas att ICA aktie givit en avkastning till Industrivärden på knappa +100% det dryga år Industrivärden ägt aktien. Hittills, en riktigt kanonaffär.

Industrivärden kan nu, från dagens kurs på ICA fortsatt få en avkastning på max ca. 5% per år på ICA aktiens utveckling + 3-4% i utebliven räntebetalning (säkrad vinst så fort lånet är placerat). Det är i mina ögonen bra affär med tanke på ICAs starka kursutveckling senaste året. och det är också en mycket klok affär att nu se över sin sin situation vad när börsen rusat på en del sista tiden och öka sin "krisberedskap" med förbättrad likviditet och lägre finansiella kostnader.

Uppenbarligen är vi på väg till baka till en tid med allt mer komplicerade form av räntebärande produkter som ges ut av företagen själva som ett alternativ till banken.

Vill bla. minnas att undertecknad en gång i tiden (vi pratar ca. 10 år bort i tiden) hade företagsobligationer i i bolaget Vostok Nafta med ett liknande upplägg. Tror jag fick 6% i årlig ränta plus att jag fick en bonusränta om bolagets substansvärde ökade med mer än 10% per år.

onsdag 26 mars 2014

Handelsbankens interntransaktioner

I dagens mediarapportering kan vi läsa att Handelsbankens banken gjort en interntransaktion som består av att man köpt innehav av sina pensionsstiftelser vilket innebär att SHB blir ägare av mer än 10% av rösterna i både SCA och Industrivärden och därigenom inte blir en renodlad bank längre och kan undkomma vissa delar av påtvingade regelverk från EU.

I exempelvis Dagens industri och organisationen Aktiespararna verkar det enligt mig råda viss okunskap kring hur SHB-sfären är uppbyggd, historiken och strukturen och vilka tillgångar som idag finns i SHB.

Först kommer här en mycket förkortad historielektion som är helt nödvändig för att förstå nuvarande situation.

I begynnelsen fanns Handelsbanken. En privatbank startad på 1800-talet, precis som exempelvis Stockholms enskilda Bank, Göteborgs Bank och Skandinaviska Banken. Grundarna var avhoppare från SEB. Privat bank som tjänar pengar till sina aktieägare, tillskillnad mot exempelvis sparbanker.

Handelsbanken tjänade pengar och expanderade, man förvärvade och växte organiskt. Handelsbanken var en bank för näringslivet och lånade därigenom ut pengar till företag. Efter förvärvet av Norrlandsbanken 1917 blev SHB det i särklass dominerande kreditgivaren till svensk skogsindustri. Under 1920-talets första del stora ekonomiska kris genomförde SHB (som kreditgivare) tillsammans med dåtidens stora industrialist Kruger och en annan stor kreditgivare, Skandinaviska banken stora rationaliseringar i Norrlands skogsindustri och dessa mängder av småbolag samlades i ett nystartat bolag vid namn Svensk cellulosa Aktiebolag (SCA) och skogsföretagens krafttillgångar samlades i bla AB Hammarforsen (som sedan blev uppköpt av SCA och sedan sålt från SCA till Syndkraft/EON).

Under 30-talskrisen gick Krugerkoncernen i konkurs. Vilket drabbade stora delar av svenskt näringsliv i allmänhet och även SHB led tungt i denna kris dock hade man en stor och rejäl krigskassa. Handelsbankens satt helt plötsligt med stora mängder nödlidande krediter i företag man lånat ut pengar till. Ett antal av dessa krediter resulterade i att SHB tog över ägandet av en mängd bolag genom dotterbolaget AB Handel och Industri som förvaltades i SHB. Bland ägarandelar som hamnade i detta bolag kan nämnas Ericsson, bergvik, Fagersta, SCA, Amledahl, Munktell mfl.

Under slutet av 30-talet och början av 40-talet förändrades lagstiftningen i den mån att man förbjöd banker att långsiktigt äga industriföretag vilket SHB då gjorde gjorde. Övertagandet av ägarandelar under 30-talet hade då skapat stora värden för ett antal banker som behövde förvaltas på annat sätt för aktieägarnas bästa. För att komma runt regelverket bildade SHB bolaget Industrivärden, Stockholms Enskilda Bank bildade bolaget Providentia och Skandinaviska banken bildade AB Custos. Dessa bolag delades sedan ut till bankernas respektive aktieägare och bankens ledning var också med i styrelsen i Industrivärden. I Handelsbanken så var många stora ägare av Banken just anställda vilket innebär att det genom Industrivärden uppstod redan från början ett korsägande mellan Industrivärden och SHB, till i motsats på Providentia där familjen Wallenberg ägde större delen av kapitalet och Providentia delades ut till familjen Wallenberg i stor omfatttning. (Providentia och det äldre Investor AB kom sedan att fusioneras)

Då bankerna genom förpliktelser gentemot sina anställda hade pensionsskulder så skapade SHB också en intern ”pensionskassa” (OBS ej Oktogonen den tillkom betydligt senare) istället för att teckna försäkringar hos förförsäkringsbolag som skulle säkra dessa pensioner. Initialt så lades innehavet i SCA (som ansåg särskilt långsiktigt och strategiskt) i pensionsstiftelser. För att säkerställa SCAs pensionsskulder så skapades här också pensionsstiftelser där tillgångar av aktier i bla SHB och Industrivärden inköptes. Respektive bolag utser sedan respektive stiftelses styrelse. Utöver pensionsstiftelserna har SHB sedan 1970-talet också satt upp forskningsstiftelser som årligen donerar pengar till vetenskaplig forskning i vad man skulle säga är inom bankens intresseområden. 

Även dessa stiftelser förvaltar SHB, Industrivärden och SCA aktier. Sedan har också SHB satt upp en vinstandelsstiftelse  vid namn Oktogonen som är en form av bonussystem för bankens anställda där insättningar sker från banken om lönsamheten är högre än jämförbara banker och att bankens aktieutdelning bibehålls eller ökar. 

Andelarna i denna stiftelse är lika för samtliga bankens anställda oavsett befattning. Även här har tillgångar i form av SHB, SCA och Industrivärden aktier.

Sammantaget har korsägandet bestått och de olika företagen äger i stora delar varandra med en förvisso också stor mängd fria aktier som du och jag kan köpa på börsen inom SHB sfären.

För att skydda denna konstruktion med banken med stort B i så finns en röstbegränsning på max 10% för varje aktieägare i SHB. Så genom pensionsstiftelser i både SCA och SHB och genom Industrivärden så innehar ”Sfären” mer eller mindre fullständig  kontroll över SHB, SCA och Industrivärden uppdelat på flera olika juridiska ägare. Konstruktionen gynnar mao att dela upp aktieinnehav på flera händer likt man gjort i SHB. (Familjen Wallenbergs ägande är konstruerat i annan form genom sk. ”ask-i-ask ägande” vilket är helt annorlunda i sin uppbyggd.

Reglering mellan dess tre bolag SHB, SCA och Industrivärden är med största sannolikhet omhuldade av en mängd olika aktieägaravtal sedan urminnes tider. 

Media lyfter ofta fram ”herrklubben” som sitter i varandras styrelser och det är såklart en bedrövlighet i detta men det är också ett resultat av att ”banken”/”sfären” utöver ett betydande inflytande över varandra. 

Det finns också historiska orsaker till varför ledningar och styrelser är en blandning mellan ”bankens folk” och ”industrins folk”. (t.ex. ex. på Industrivärden som haft en styrelseordförande varannan gång från ”banken” och varannan gång från ”industrin” ända tillbaka till 1944.

Nu till problemet här och nu. Den mängd av nya regelverk som sköljer över bankerna från EU och Sveriges riksdag (precis som regelförändringarna efter 30-talet där banker förbjöds långsiktigt äga rörelsedrivande bolag.) innebär en mängd olika restriktioner som gör det svårt för SHB att bedriva verksamhet på det sätt man gör idag. Ang SHB ägarinflytande i SCA och Industrivärden så verkar en del journalister idag har missat det faktum att banken redan idag har ett betydande ägande i just dessa bolag (hittills ”dolt” genom korsägande stiftelse, ett ägande som man måste förvalta att då VD eller Styrelseordförande i banken medverkar i dessa styrelser. Något som med kommande regelverk mer eller mindre blir förbjudet.

Gårdagens affär mellan stiftelserna och banken kan på lång sikt faktiskt göra SHB sfären mer transparent kan jag tro och det är i grunden bra.

 

lördag 22 mars 2014

Aktiestinsen och sparandelinjen

Idag är det officiellt att 98-årige legendaren Lennart "aktiestinsen" Israelsson kandiderar för Centerpartiet till höstens kommunfullmäktigeval i Nässjö. Jag själv kommer kandidera både till riksdagen och Kumla kommun. Har läst några rykten om det på Twitter så hade det på känn men kul ändå! Man är som sagt aldrig för gammal för att engagera sig. 

Aktiestinsens kandidatur för Centerpartiet är ett utmärkt tillfälle att lyfta fram Centerpartiets förslag om sparandelinje som man hitills helt ärligt ska säga inte rönt någon större framgång med. 

Översiktligt går sparandelinjen ut på att det skall bli mer lönsamt att bli sparsam och det skall finansieras genom att det skall bli mindre lönsamt att låna. Idag är det mer aktuellt än någonsin då svenskarnas benägenhet att låna ökar med stadiga 5% om året samtidigt som sparsamheten förblir låg, ohållbart i längden och ökad sårbarhet i samhället.

En sparandelinje är också viktigt att ta fram då det svenska området för finansiellt sparande nu genomgår vissa förändringar. Det ena som verkat i något år är Investeringsparkonton som går ut på att det skall bli enklare att äga fonder och aktier och är en sparform som schablonbeskattas och många svenskarna ser i dagarna för första gången i sin deklaration hur de förtryckta uppgifterna ser ut i deklarationen. En annan förändring är att skatten för fonder är omgjorda under 2013 och man nu betalar en låg schablonskatt på 0,12% på innehav istället för att fonder genom skatteregler tvingas ge utdelningar som beskattas med 30%. Den tredje och största förändringen är att avdraget för insättningar i pensionsförsäkringar är på väg att försvinna. Detta lär leda till att de allra flesta kommer sluta spara i pensionsförsäkringar och i den bästa av världar övergå till investeringssparkonto.

Summa av dessa förändringar är att fler svenskas kan antas få schablonskattemässiga kapitalinkomster. Av de som har ett sparande som sagt, då allt för få sparar.

Det finns fler sätt att effektuera en sparandelinje. Man skulle kunna tänka sig sänkt kapitalskatt och ränteavdrag. Med mera. Alla olika lösningar har sina för och nackdelar. En generellt sänkt skattesats för inkomst och utgift av kapital på 20% skulle exemplevis får stora förmögenhetsmässiga effekter och främst gynna de 10% av svenskarna som har 70% av den samlade förmögenheten.

Jag personligen gillar centerpartiets förslag om ett grundavdrag på kapitalinkomster. Förslaget jag sett här är att kapitalinkomster på upp till 5000kr blir skattefria. Detta skulle gynna "mindre förmögenheter" hos vanligt folk som får någon tusenlapp eller två i plånboken om dom är sparsamma men för dem med större tillgångar knappt skulle vara märkbart. Detta kan bli en stimulans för en generellt ökad sparsamhet och inöste minst leda till att Skatteverket kan slippa skicka ut tusentals deklarationer till barn vars föräldrar sparat ihop lite fonder eller pengar och där Skatteverket med noggrannhet kräver in de där futtiga hundralapparna i skatt på kapitalinkomsterna för dessa barn. 

Med ett grundavdrag på sparande kan alla, för egen tjänade peng spara ihop de där månadslönerna på bankboken eller i aktiesparande och denna summa kan innehas skattefritt.

Hur kan då finansieringen för detta grundavdrag se ut?
Vi bör verkligen göra något av de generösa ränteavdragen. Kanske sänka gränsen på 100 00kr i ränteutgifter som toppen för 30% ränteavdrag är, ner till kanske 50 000kr per år? Här är jag öppen för en mängd olika förslag på lösningar i syfte att stimulera sparsamhet och minska incitamenten till att leva på kredit.

Facebook Share