Mogen nog att prata pension?

Jag har en årlig tradition att jag brukar försöka göra något kul att mitt orangea kuvert. I år så fick det bli en giraff.

Pensionsmyndigheten talar också om för mig att jag i genomsnitt förvaltat min premiepension med 7% i årlig avkastning, ganska så i mitten på normalfördelningskurvan kan jag anta?

 Nu handlar det ju vid min ålder (knappt 32) knappast om några direkt stora summor utan premiepensionen ligger några kronor under 90 000kr så det dröjer nog ett bra tag tills man kan bli pensionär vid 75 års ålder. Ang placeringsinriktning så göra jag mycket likartat som Lundaluppen där man blandar aktiefonder och räntefonder i lämplig mix.

Min dyra dator

Idag så håller Apple en av sina smått upphaussade event där man nu kommer presentera nya produkter. Ryktena denna gång handlar om att den kommer en ny iPad och en ny AppleTV. Tidningarna kommer väl köra livebevakning och många intresserade kommer dregla över läckerheterna som numera verkar ta världens med storm.

Själv så gick jag över till appledator år 2006, en vit 17” iMac. Detta sedan en god vän till mig ringt och sagt att NU, skulle man köpa en apple dator för man hade gått över till Interprocessorer och ett då nytt operativsystem (OS X Tiger) som enkelt kunde köra Windowsprogram på dessa datorer också. En revolution låg i fatet enligt min Applefrälste vän. Sagt och gjort då vågade jag ta steget över till ”den andra sidan”. Mycket vatten har runnit under bron sedan dess där Apple har gått från en mindre aktörer till att bli världens största tillverkare av persondatorer, ha lanserat mobiltelefon och surfplattor. Men min gamla dator från 2006 puttrar och går lika bra idag som då. Fast jag använder den mera sällan då mitt surfande mer och mer övergått till en vit iPad som löser de mesta av de banala problem jag har.

Det var förstås en mycket dum sak att köpa denna dator 2006. Jag skulle givetvis ha avstått och istället köpt aktier i Apple i stället för en dator vid detta tillfälle. Hade jag avstått från datorn och satsat på aktierna så hade jag kunna sälja dessa aktier idag och köpa flera iMac, iPhone, iPad och apple TV… Aktierna har sedan dessa gett en sisådär 6-7 ggr pengarna. Nog för att det är okej andrahandsvärden på produkter från Apple men så bra är det inte.

Från det kommunala bostadsbolaget till Japanska obligationsinvesterare

 Du som läser detta blogginlägg är delägare i en mängd olika företagsverksamhet. Statliga bolag, olika bolag som bedrivs på regions och landstingsnivå och såklart kommunala bolag som kanske ligger lite närmare och konkretare den egna intressesfären. En kommun har som bekant oftast ett par kommunala bolag. Kommunala bolag är i normal fallet fristående från den kommunala balansräkningen och finansierar sig själva. Dvs kommunen behöver i sin balansräkning inte redovisa den nettoskuld som ett kommunalt bolag har utan man kan enbart redovisa en tillgång i form av att man äger aktier i ett bolag med ett visst hypotetiskt värde, i normalfallet värdet på det egna kapitalet i bolaget.
Oftast är de största kommunala bolagen de kommunala bostadsbolagen som i många fall är en stor och omfattande verksamhet. Kommunala bostadsbolag finns i stort sett varenda kommun och försörjer kommuner med hyresrätter. Detta göra man utifrån dubbla perspektiv, dels givetvis i form av ekonomiska principer där verksamheten ska gå med vinst (om än mycket låg) med också  i form av ett socialt perspektiv  där exempelvis en nyskild småbarnsmamma går före i kön och i den bästa av världar snabbt får en ny bostad istället för att hamna på gatan eller inneboende hos vänner. 

Bostadspolitik vara namnet och en viktig kommunal verksamhet. Ett privat fastighetsbolag där man kan ju hyra ut vakanta lägenheter till mer elle rmindre vem man vill (observera besittningsskyddet när man väl hyr bostaden) och dessutom så kan man göra detta enbart i syfte att tjäna en massa pengar. Någon social omtanke behöver inte en privat hyresvärd visa.
Själv så växte jag upp i den lilla kommunen Mark i södra Västergötland så vi kan ta detta kommunala bostadsbolag som heter Marks bsotads AB som exempel. Marks bostads AB verkar som sagt i Marks kommun, en kommun med ca. 35 000 invånare om jag minns det rätt. Markbostads AB ska då enligt gällande regelverk bedriva en bostadsfastighetsrörelse som vilar både på företagsekonomiska principer och social omtanke om invånarna i Mark.
Marks bostad har enligt deras hemsida ett eget kapital på 146 mkr och en balansomslutning på 772mkr, En soliditet på lite lägre än 20% mao. Nettoskulden i bolaget är lite drygt en halv miljard för att höfta, en nettoskuld på omkring 16 000kr per kommuninvånare för enbart detta kommunala bostadsbolag. Barnfamiljen med mamma, pappa och två knoddar i Hyssna, Sätila eller Horred står indirekt i borgen för ett lån på 68000kr, ganska mycket pengar.

Nu äger ju detta kommunla bostadsbolag först och främst bostadsfastigheter som har en låg vakansgrad och därigenom en låg oprationell risk i verksamheten. Men jämför man siffrorna med de fastighetsbolag som finns på börsen så är den finansiella risken i bolaget hög och den kan vara detta pga att det konkret eller indirekt finns en kommunalt borgensåtagande. Om det kommunala bostadsbolaget får problem så kommer kommunen mao gå in som en räddande ängel och det är då sett ur utlånarens sida en lite lägre risk att låna ut pengar till detta kommunala bostadsbolag än till ett börsnoterat bolag som lättare går i konkurs för det här inte finns några aktieägare som med garanti ställer upp med pengar. 

20% i eget kapital och 80% lån är ingalunda några exceptionellt svaga siffror när det gäller kommunala bostadsbolag, det finns kommunala bostadsbolag som bedrivs med mindre än 10% i soliditet. Dvs dom lånar mer pengar i % av tillgångarnas värde än vad en privatperson rekommenderas göra i lånetaket på 85% av bostadens värde.
Ett kommunalt bolag kan låna pengar på både banken och kapitalmarknaden i övrigt. För att enklare komma åt den sk. kapitalmarknaden så har landets kommuner och landsting bildat bolaget Kommuninvest, som för övrigt har sitt ursprung från den landsända som jag själv bor idag (Närke) där länets kommuner gick ihop för att få bättre lånevillkor. Det Kommuninvest gör idag är att sälja obligationer till investerare som används för att försörja landets kommuner, landsting och därtill hörande kommunala bolag med billiga krediter. 

Genom att bunta ihop alla behov av krediter som finns inom hela denna sektorn i så kan man sälja obligationer med hög kreditvärdigheter till exempelvis pensionsfonder, försäkringsbolag och andra investerare som vill ha denna typ av investeringar. Nu har jag ingen aning om Marks Bostads AB är ansluten till  Kommuninvest eller om man lånat upp alla sina pengar på exempelvis Sjuhärads sparbank men i teorin så skulle man kunnat låna pengar på kommuninvest som ett alternativ till banken.
Hur har då i sin tur Kommuninvest finansierat sig? Ja för det första så bedrivs själv kommuninvest med ett minimalt eget kapital, omkring 0,5% av balansomslutning! Men kan bedriva verksamheten med så lite eget kapital genom att det finns ett solidariskt borgens åtagande mellan de kommuner som är medlemmar i kommuninvest. Dvs skulle Kommuninvest få ekonomiska problem så måste de kommuner som är anslutna skjuta till mer pengar enligt deras andelstal i den ekonomiska föreningen som Kommuninvest är. 

Sedan då den andra delen av Kommuninvest finansiering det som inte är eget kapital utan skulder. Kommuninvest har ju som bekant ingen inlåning som banker (tänk bankonton som man kan sätta in pengar på) utan man har endast upplåning genom att man löpande ger ut obligationer. I högsta grad är Kommuninvest en internationell verksamhet. För visso säljer man sina obligationer till svenska banker, försäkringsbolag och pensionsfonder men upplåningen i SEK är faktiskt så låg som 32% av totalen av upplåningen. Nästan 70% går till den internationella kapitalmarknaden som det så vackert heter. I första hand sker upplåning i amerikanska dollar och japanska Yen och utöver detta mindre upplåning i CHF,  NOK, Euro, AUD osv.  Denna upplåning i internationell valuta swappas sedan om så att det i normalfallet inte skall finnas någon valutarisk i kommuninvests verksamhet så att man på förhand vet vilken kostnad bolag har för utgivna obligationer mätt i svenska kronor .
Så det där nya kommunala bostadsprojektet i din hemkommun kan det mycket väl vara japanska pensionärer som är med och finansierar...

De 10 000 småaktieägarna som försvann

Investment AB Öresund har som bekant delats i två olika bolag i en synnerligen komplicerad process sedan de båda huvudägarna hade så stora samarbetsproblem att dom inte längre kunna verka i samma bolag. Istället för som brukligt vid ägardispyter där någon av ägarna säljer sina aktier så har man av olika skäl för herrarnas egna personliga skull istället styckat bolaget i två delar. En sak som komplicerat till saken är ju att familjen Qviberg ägt aktier privat i  Öresund och Hagström ägt sin post via bolaget Biovestor. Nyskapelsen i form av förvaltningsbolaget Creades börsnoteras i slutet av februari (Hagströmers andel).

För ett par veckor sedan skickade Öresund ut ett pressmeddelande i stilen med ”hög anslutning iinlösenerbjudandet”. Jag kan nästan tycka det är anmärkningsvärt att det inte har skrivits något i media media och bloggar om just detta pressmeddelande om anslutningsgraden i programmet. För bakom den fina pressmeddelanderaden så döljs ganska så intressanta fakta. Anslutningsgraden i inlösenprogrammet uppgick till 92,8%. Det låter ju fint att "nästan alla"  deltagit i styckningsprocessen. Men likväl, 7,2% av aktiekapitalet gjorde det inte och förlorar såldes stora tillgångar sammantaget, då deras eventuella ägarandel i Creades nu spädes ut bland alla aktieägare i rest-Öresund.

För 7,2% av kapitalet kanske inte låter så mycket men är i praktiken synnerligen mycket om man ser till antalet aktieägare! Låt oss jämföra lite siffror. Vid årsskiftet (innan processen var avslutad) hade Öresund 22 566 aktieägare. 16014 av dessa aktieägare var mycket små aktieägare som ägde mindre än 500 aktier var. Dessa 16014 aktieägare representerade tillsammans en ägarandel i Öresund om 4,9%. Och betänk nu att 7,2% av aktiekapitalet inte deltog i inlösenprogrammet så förstår man omfattningen.

I praktiken betyder detta att en stor del av småspararna i Öresund fullkomligt ignorerade processen. Gissningsvis upp mot cirkus 10-tusentals av bolagets 22566 aktieägare struntade i det. Majoriteten av  antalet aktieägare var inte ens delaktiga i processen av uppdelningen. Eller visst det kan förstås också vara en del större okunnigare aktieägare som struntade i programmet också så att det inte är fullkomligt så illa, men att mer än hälften av aktieägarna struntade i programmet kan man nog ta för givet vilket också stöds när man tittar på antalet aktieägare som Creades skriver på sin hemsida.

Men kortfattat kan man säga att programmets konstruktion i stort sett enbart fungerade för större och insatta aktieägare. I själva verket har ju de större/kunnigare aktieägarna gynnats på mindre aktieägares bekostnad (de som ej utnyttjade de inlösenrätter man hade) bekostnad. Familjen Qviberg torde ha tjänat ett par miljoner på att Kalle, Lotta och Lisa inte utnyttjat sina inlösenrätter då han nu får en ägarandel ca. 30% ägarandel i deras värden i form av Creades aktier som nu ligger kvar i Öresund. Bara att gratulera Mats Q och familjen.

Att 7,2% av aktiekapitalet inte deltog i programmet medför också att rest-Öresund blivit delägare i Creades med 7,2% av aktiekapitalet och blir således en av bolagets tredje största aktieägare och aktieposten i Creades blir en av öresunds största aktieposter. En aktiepost värd cirkus 240Mkr (varav ca. 30% indirekt nu ägs av Mats Q, förlåt framförallt Mats Qs barn). Men räkna med att det här kommer någon affär som eliminerar detta. En logisk affär hade väl varit om Creades köper dessa aktier, stryker aktierna och på så sätt kanske jobbar på att mota bort sin substansrabatt också.

Är vi mindre likvida idag?

På nationalekonomibloggen Ekonomistasskrevs häromdagen ett synnerligen intressant blogginlägg som förtjänar att kommenteras. I inlägget beskrivs den svenska hushållsutlåningen i relation till BNP (tänk inflationskorrigerad ung.) och hur denna har stigit sedan i mitten av 90-talet.  Föga överraskande har ju hushållens skulder ökat betänkligt de senaste åren. Till att idag vara ungefär 1,6ggr BNP. I förhållande till hur mycket ekonomiskt mervärde i ekonomin som vi vanliga dödliga bidrar så har vi alltså idag lite drygt 3 ggr så mycket lån som i mitten av 90-talet, räntan är väl en tredjedel mot då så det går väl jämt ut i räntekostnader kan jag tro.

Inget revolutionerande, för våra bostadspriser har ju gått upp sedan dess vet vi ju alla och då är det ju lätt hänt att man ökar på sina lån vid bostadsbyten eller när man köper den där fina svarta BMWn som står på garageuppfarten.

Men i inlägget på ekonomistas finns det också vackra diagram för den svenska förmögenhetsutvecklingen med vackra bostäder, aktier, pensionsförsäkringar mm. också detta relaterat till  BNP och här börjar det bli riktigt intressant. 

Några intressanta reflektioner kan man göra utifrån diagrammet. För det första så har vi såklart tagit allt mer lån, i relation till våra inkomster för att köpa bostäder och i viss mån ett ökat pensionssparande som våra kära banker och försäkringsbolag har sålt på oss i form av en salladsdressingsblandning med en del skräckpropaganda och två delar "sätt guldkant på ålderdomen". Att vi tar lån för att pensionsspara kan man ju tycka är en synnerligen "intressant" reflektion...

Detta medför att den genomsnittlige svensken har fått ett större bundet kapital i relation till mer lättillgängliga tillgångar. Vad som också är intressant är att den genomsnittlige svensken sedan i mitten av 90-talet blivit fattigare, om man bortser från feta pensionsförsäkringar och fantastiskt ljusa och fräscha bostäder. Mindre pengar i plånboken och på aktiedepån, men snyggare kök så att säga. Toppnoteringen 1999 hade vi en finansiell förmögenhet på 0,75 av BNP till idag 0,2. BNP justerat så har vi alltså "tappat" 2/3 delar av våra lätt realiserbara tillgångar. (fast vi har ju blivit så rika så det gör ju inget....)

Om vi översätter situationen till att vara ett företag så är det min uppfattning att vi privatpersoner har fått en sämre likviditetssitatuation även om vi skaffat oss större tillgångar. Den genomsnittligare svensken sitter i dagens situation mao lite trängre till om man hamnar i trångmål, får man ett ”kassaflödesbortfall” i form av arbetslöshet, sjukdom, skilsmässa så är det betydligt fler idag som måste realisera fasta tillgångar (dvs sälja drömkåken med det fina köket eller BMWn) i en sådan situation mot att det . pensionsförsäkringen kan nog bli synnerligen svår att realisera På samhällsnivå innebär detta såklart systemrisker enligt mig då den genomsnittlige svenskens förmåga att hantera inkomstbortfall har blivit ”trögare”, visst man är rikare idag, men knappast mer flexibel med pengar på kontot eller aktier idag än i mitten av 90-talet. 

Aktiebolaget kvadraten söker ny VD (humor)

Som VD förväntas du leverera på topp och vara en riktig hungrig tiger som är hård i förhandlingarna med bankerna för våra stora lånefinansierade förvärv som styrelsen beslutar om. Vi ser gärna att du åker runt och köper upp så mycket bolag det bara går.

Som VD på Kvadraten rör du dig i en internationell toppmiljö vilket innebär att du själv kan välja helt och hållet vad du vill bo och ha ditt kontor enligt vår praxis. Lönen är förstås konkurrenskraftig (1-2 mille i månaden cirkus), räkna med att som brukligt så betala skatt ( i valfritt land) på halva lönen och resten löser vi ut via lite bolag som vi har i Peru, Hongkong osv lite varierande på hur den dagaktuella skattelagstiftningen i världen ser ut. Ett hoper optioner, aktier, skattefria pensionsavsättningar osv fixar vi givetvis ut åt dig också. De finansiella värdepapperna kan ju vara bra att ta till i nödfall om skatteverket skulle vilja titta till i deklarationen.

VD jobbet hos oss på kvadratens huvudkontor i Stockholm är givetvis inte mer än en trevlig bisyssla där du förväntas vara anställd av oss på moderbolaget sisdär lagom många dagar så att du inte får någon "betydande anknytning" till oss enligt praxis vi har i firman. Räkna med en 60-70 dagar per år som VD, resten av tiden så kan du vara anställd av av någon lämpligt dotterbolag inom koncernen på en plats du själv önskar så att får betala din skatt på "rätt plats", eller "ute i myllan" som vi säger på kontoret. Räkna dock med att du får betala svensk skatt på några tusenlappar i styrelsearvodesutbetalningar, men då bjuder på på något fint vin vi dessa tillställningar istället.

Det utländska dotterbolaget hyr sedan ut dig som konsult om det skulle behövas några extra dagar i Stockholm. Självfallet så ser vi gärna att du skaffar dig en fin svensk sportbil och en rejäl svenskreggad båt för de 60-70 dagar du är här, lite roligt vill vi ju att du ska ha. Tidigare har vi alltid haft som tradition att VDn bjuder in oss andra i styrelsen för lite midsommarfirande, gärna också en lägenhet i trevlig svensk skidort också för styrelsemöten under vintertid.

Under de 60-70 dagar om året du är i Sverige så ordnar vi såklart med en trevlig liten övernattningsbostad och vi är ganska så flexbila med vad du vill ha för lösning allt från lilla villan till kanske en lägenhet. Vi brukar säga att det inte får kosta mer än ungefär 40miljoner som vi köper in för. Vi på kontoret har för denna uppgift skapat oss ett litet praktiskt svenskt dotterbolag som har till uppgift att förvalta VD-bostaden inkl lite hemhjälp, båtpersonal och annat som kan behövas, då det ger oss fina avdragsgilla kostnader i Sverige (bolagsskatten är ju så hög nu för tiden).  För boendet betalar du givetvis marknadsmässig hyra dvs gratis så länge du är VD hos oss. Vill du sedan låta någon god vän eller liknande göra en hacka i samband med att du byter bostad så löser vi givetvis detta åt sig också, ett par miljoner hit eller dit är inte hela världen.

För mer uppgifter om anställningen kontakta styrelseordförande Farbror Melker

Arne Karlssons gloria på sned?

En av börsens mest mytomspunna och tillika den bäst orienterande börs-VD kan blicka tillbaka på ett tungt år. För det har inte direkt varit något lysande år för Arne Karlsson och Ratos. Den magiska touchen som varit kring Ratos affärer verkar i år vara bruten. 2011 verkar bli ett år  då goda reavinster lyser med sin frånvaro. Medize såldes i somras för 910Mkr och totalavkastning på detta innehav blev 4% per år, och innehavet Superfos som också är bokförda i år och där blev totalavkastningen 2% per år.  Så låga totalavkastningar på innehavsbolag tillhör inte vanligheter då Ratos målsättning och också resultatet över tid ligger på en avkastning om 20% på investerat kapital. Så i år verkar det gått i stå och året har varit ett år då man främst förvärvat nya dotterbolag och tilläggsförvärvat i befintliga innehav. Ser man det ur positiv synvinkel så bygger man för framtiden....

Även idag meddelade att Ratos att man säljer två barn-barns bolag då dotterbolaget Contex säljer två av sina dotterbolag. Resultatet blir såklart pengar i plånboken och Contex kan betala tillbaka lån och kan genomföra en utdelning till Ratos, men det blir en bokföringsmässig förlust av affären. 

Även operationellt i bolagen har det varit ett tungt år för Ratos. Vinstnivåerna har varit sjunkande i flera innehav även om en hel del kan förklaras med att Ratos tagit kostnader av engångs och strukturskäl. Något som förhoppningsvis ökar dotterbolagens förmåga att generera vinster kommande år.  Även omsättningsmässigt är det inget höjdarår med en omsättningsökning på den sammanlagda portföljen om 1% (tom sista sept). På sista raden har det i det närmaste varit fritt fall och vinsten är ned 63% totalt sett. Tredje kvartalet genererande Ratos innehavsbolag med knapp nöd vinst över huvudtaget (+10Mkr) på aggregerad nivå. De bolag som haft det värst är badrumsbolaget Hafa (som i år förlorat sin största kund), DIAB (underleverantör till vindkraft), och AH Industries (även dom underleverantörer till bla. vindkraft mm.).

Även på börsen har Ratos aktie till skillnad mot så ofta förr inte rosat marknaden. Aktiekursen är ned från ca. 130 till i dagsläget ca. 70kr och till detta skall dock läggas en frikostig aktieutdelning på 5,25kr. klart sämre än börsen som helhet mao.

Ratos balansräkning tycker jag inte ser direkt rocksteady ut i dagsläget som den gjorde vid ingången till lågkonjunkturen 2008-2009 då Ratos ett tag nästan hade 5,5Mdr i nettokassa. Förvisso har manidag en nettokassa på 900mkr  men ska man upprepa fjolårets utdelning på 5,25kr per aktie (ca. 1,7mdr) så måste utnyttja sina kreditmöjligheter i moderbolaget och ta upp lån för att dela ut pengar.( Kreditlinan i Ratos moderbolag räcker till två års utdelningar räknat från noll i nettokassa.)  Visst är Ratos moderbolag starkt ekonomiskt, men det behövs då många dotterbolag har en förhållandevis aggressiv kapitalstruktur. Kanske inte i jämförelse med andra riskkapitalbolag men likväl mer skulder än genomsnittet på börsen. och med högre skuldsättning så ökar bolagens känslighet för nedgångar i lönsamhet. Ett bra exempel på detta är "den lilla fotnoten" Ratos har i sin rapport om att man de senaste månaderna har tvingas skjuta till 55mkr i dotterbolaget GS-Hydro, enbart för att stärka upp balansräkningen. Om konjunkturen försämras markant blir det mer av denna varan och utdelningen till aktieägarna lär bli mer osäker.

Jag brukar i mina inlägg kring Ratos återkoppla till ett enkelt sätt att värdera Ratos. Ratos målsättning är som sagt att generera en avkastning på 20% på genomföra investeringar.  Detta är ett värde som förväntas bli över tid (och också ett resultat man haft sedan 1999 då man lade om strategin till den nuvarande). En liten del av denna avkastning kommer från innehavens löpande vinster och utdelningar och det mesta förväntas komma från reavinster då man säljer innehav då man förhoppningsvis får bättre betalt då man ökat bolagens förmåga till vinstförmåga och därmed pris.

Idag har Ratos ett eget kapital om 44kr per aktie (total ca. 14Mdr) mestadels i form av investerat i bolag men också en nettokassa om ca. 900Mkr i moderbolaget. En avkastning om 20%kan med andra ord förväntas generera vinster på 8,8kr per aktie sett över tiden. Räknar lite överlagsmässigt att 10% av dessa vinster tillfaller moderbolagets anställda, knappt 8kr mao. Detta då OM Ratos även fortsatt över tid uppfyller sitt höga avkastningsmål. Räknar vi med ex. 15% i avkastning på investerat kapital hamnar avkastningen (både kapitaluppbyggnad och utdelningar) till aktieägarna på ca. 6kr. Sett till dagens kursnivå på 70kr ger detta en avkastning på ca. 8%, vilket återigen gör att Ratos aktie hamnar på acceptabla avkastningsnivåer även om det kanske inte är tillräckligt billigt än så länge.

De bakomliggande orsakerna till livbolagskrisen

Krisen för landets livbolag fortsätter med oförminskad styrka även om det inte skrivs mycket i media om det, idag tar t.ex. till och med mainstreammedia, eller etablerade författaren eller vad tusan-man-nu-ska-kalla honom Cornucopia upp att Swedbank är nästa aktör att få problem med sitt livbolag och tradförsäkringar. 

Värst drabbat verkar dock i mina ögon Länsförsäkringar vara, observera, ur min högt subjektiva synvinkel och inte speciellt vetenskapligt undersökt då jag som humorfylld bloggskribent i kommentarer blivit beskylld för att lida av hybris så ta mig inte på för stort allvar.

Länsförsäkringar har nu genomfört följande åtgärder för att undgå tvångsförvaltning av finansinspektionen. Man har satt enåterbäringsränta till 0%, helt stoppat nyteckning avtradförsäkringar, man har sålt ägandet av fonder från Livbolagettill sakförsäkringsbolaget och man har också gjort den drastiska åtgärden att sälja hela(!!) börsportföljen av aktier och livbolagets aktier består nu enbart av illlikvida aktier i företrädesvis onoterade bolag såsom t.ex. Bergvik Skog och Hemfosa mm. 

Priset på Länsförsäkringar fonder verkar vara sålt till ett hyfsat överpris så med andra ord så känns det som Länsförsäkringar Sak har dränerats på pengar. Kanske blir det dyrare bilförsäkring nu? Länsförsäkringars livbolag är också farligt nära gränsen när man kommer få mer frekventa besök från finansinspektionen.

Det är lite lätt att förstå sig på varifrån krisen för livbolagen kommer. Att börsen gått ned är förstås en delförklaring men det är endast en liten del. Den största delen är att de svenska statspappersräntorna har sjunkit ner till nivåer som inte setts sedan gamla kungars tider, då investerare springer som galningar till att köpa svenska statsobligationer. Sjunkande statslåneräntor medför också förstås att livbolagens tillgångar ökar i värde, men det medför också att livbolagens skulder(pensioner som ska betalas ut i framtiden) ökar.

Så vi tar ett litet räkneexempel, för att exemplifiera detta på ett mycket förenklat sätt. Jag bortser i detta exempel helt och hållet från avgifter för sparandet.

Jag har i detta exempel valt personen fröken Söt som socker som både är blond och blåögd men det går precis lika bra att ta undertecknad (han med bybris i sina blogginlägg), som istället är tunnhårig och 31 år (suck börjar tom få vissa gråa hår..). Undertecknad har också en tradförsäkring på tvång genom en kollektivavtalad tjänstepension utan valmöjlighet.

Fröken Söt som socker är 30 år gammal (om du nu inte valt undertecknad som exempel) och sätter in en pigg och fräsch hundralapp hos Livbolaget Risky Business i en tradförsäkring. Fröken söt som socker har valt just en tradförsäkring för att hon själv inte vill förvalta sina pengar och hon vill ha ett tryggt och säkert sparande med låga avgifter. Livbolaget Risky business har en garanterad ränta på 2% per år. Utöver denna ränta så kan bolaget såklart ge återbäring om man lyckas väl med sin förvaltning. 

Fröken söt som socker har då fått ett löfte/garanti om att sin enda hundralapp när hon är 65år gammal och går i ålderspension ska vara värd minst 200kr (minimum 2% ränta i 35år). Om hon sedan tar ut sin pensionsförsäkring på 10års tid till hon fyller 75år så kommer då denna enda hundralapp ge henne minst en månadsutbetalning på ca. 1kr och 60öre varje månad mellan 65 och 75 år. Väldigt överslagsmässigt beräknat.

Gott så för fröken Söt som socker, hon kan nu planera sin pension och en insatt 100lapp blir inflationssäkrad om riksbanken de kommande 35 åren når sitt inflationsmål på 2% per år.

Ur livbolaget Riskybusiness sida så ser det ju ut på följande sätt: 

Dom har fått en ny pigg och fräsch hundralapp bland sina förvaltningstillgångar, kravet och garantin som dom ställt ut är att om 35 år ha 200kr tillgängliga att betala ut till unga fröken söt som socker. Dessa 200kr blir såklart en skuld för livbolaget, tillgången är hundralappen man har att förvalta. 

Skulden (200kr) ska dock inte betalas ut nu, utan om 35 år detta medför att man i försäkringsteknisk synvinkel ska diskontera denna summa. Hundralappen bland tillgångarna kommer ju som sagt att generera avkastning de kommande 35 åren (ränta-på-ränta). Diskonteringsräntan som livbolagen använder brukar vara räntan på lite längre statsobligationer som också brukar vara de allra vanligaste placeringstillgångarna i livbolaget.

Här inträder de kusliga effekterna. 

Även om jag i detta exempel använder lite väl förenklade räknemetoder. Om vi diskonterar 200kr på 35 år med räntan 3% som kanske är ett lågt normalläge så har livbolaget idag en skuld på ca. 69kr och en nyinsatt tillgång på 100kr. Det känns ganska så bra, då kan livbolaget mycket kortfattat ha en bra buffert (gentemot tillgången man fått på 100kr) och kan placera i en del aktier utöver statspapperstillgångarna som ligger i botten och täcker upp för garantin.

MEN, om diskonteringsräntan blir 1,5% som är räntan på svenska statsobligationer idag (ja jag höftar), så blir de 200kr diskonterade till 117kr i skuld för risky business (matteformel X=200*0,985^35, rätta mig gärna om jag har fel, jag gör ofta fort och fel). Här inträder då de stora problemen, tillgångarna ökar med en hundring genom insättningen och skulderna med 117kr(!) för livbolaget. Livbolaget hamnar mao för just denna nya insättning i ett underskott och måste i bokföringsteknisk synvinkel ta från reserverna/överskottet eller vad man nu kallar det för att få tillgångar och skulder att gå ihop. Resultatet blir en försämrad solvens (förhållandet mellan tillgångar och skulder i livbolaget) innebär att bolaget måste sänka sina risker så man inte äventyrar pensionsspararnas pengar så att det verkligen finns pensioner att betalas ut. Sälj aktier och köp statsobligationer per automatik alldeles oavsett vad förvaltaren tror om framtiden, såsom Länsförsäkringar gjort.

En viss hjälp på traven får förstås livbolagen att räntenedgångar ökar bolagets placeringstillgångar (i alla fall de tillgångar som är svenska statsobligationer), men det stora dilemman som kan uppstå blir sedan när räntan börjar stiga lite svagt, då skulderna minskar men placeringstillgångarna (obligationer) också minskar. Har man då ont om andra tillgångar som stiger i värde så blir det knapert.

Skilsmässan klar och bodelningsavtalet upprättat mellan Hagströmer & Qviberg

Om du går in på google och skriver: lägg ner Öresund så innehåller den översta länken ett blogginlägg som undertecknad skrev med samma titel i somras.

Jag sammanfattade då mina tankar kring att det nästintill vore en omöjlighet att Hagströmer och Qviberg skulle med gemensamt skrivbord och ägande driva vidare investmentbolaget Öresund efter alla turer kring HQ. Och jag föreslog att man helt sonika skulle likvideras och bommas igen.

Jag förstår nu att Mats och Sven läst mitt inlägg (självironi, men håll med om att det är synnerligen komiskt att förslag i inlägg som skrivs på denna blogg kring HQsfären har en kuslig benägenhet att inträffa) och tagit sommaren och hösten på sig att fundera över hur man skulle kunna lösa upp sina knutar.

Ja det är förstås ingen lågoddsare med dagens besked att Öresund läggs ner, förlåt styckas i två fristående bolag efter de båda huvudägarnas ägarandelar.

Det mesta om uppdelningen finns så klart att läsa i media. Men några intressanta reflektioner vill jag göra. De båda bolagen som nu bildas kommer få stora skillnander mellan sig. Öresund blir ett investmentbolag som investerar i börsaktier och troligtvis får hög direktavkastning och transparens. Mottagna aktieutdelningar från innehaven kommer slussas ut till ägarna.

Hagströmers nya lilla älskling blir inte ett investmentbolag utan ett förvaltningsbolag som har stora ägarpositioner i några noterade och några onoterade bolag. Det nya bolaget kommer därför helt bestämma sina aktieutdelningar och det finns faktiskt en möjlighet att Hagströmer helt slopar aktieutdelningar (tänk Warren Buffett)i bolaget och istället använder inkommande kassaflöden till att bygga substans och investera i fler onoterade bolag. Skattetekniskt finns denna möjlighet för Hagströmers nya bolag och jag sätter en slant på att det blir snåla utdelningar.

Observera också att affärerna som H och Q har ihop inte är helt slut, de båda bolagen bildar ett gemensamt holdingbolag för att hantera ägandet i Carnegie och Klarna. Så dom kommer fortfarande tvingas samarbeta.

Jag måste samtidigt ge en liten eloge till två styrelseledamöter i Öresund som reserverat sig mot beslutet, Nachemson och Märta Josefsson. Jag förstår att dom reseverat sig. Öresund skulle precis lika gärna kunnat likvidera sig i annan form och det är uppenbart att H och Q hanterat Öresunds övriga aktieägare (förutom dom själva) som om dom var någon form av deltagre i de båda herrarnas privata plåböcker. Nej lösningen som nu presenteras är förstås bäst för de båda huvudägarna och blir ganska så osmakligt för den lille aktieägaren med ett par hundra aktier, de individer skulle lika gärna kunnat bli utköpta av de båda. En annan invändning mot beslutet blir att förvaltningskostnander blir högre sett till det totala börsvärdena på gamla Öresund. Substansvärdet på nya Öresund blir inte vansinnigt stort för att vara ett investmentbolag, i själva verket blir det ett av börsens mindre investmentbolag.

Märkligt är också att Stefan Charette deltagit i styrelsebeslutet och sagt bifall samtidigt som han i praktiken redan blivit lovad ett nytt jobb åt Hagströmer (som självfallet var jävig och inte deltog i beslutet tillsammans med Q). Det är med andra ord en väldigt oenig styrelse som lagt fram förslaget....

Dags igen Carnegie?

Den före detta krachade banken Carnegie som återuppstod på den tredje dagen från de döda likt fågel fenix avlämnade idag rapport. Carnegie är ju ett helt annat företag idag än innan då man även tagit över det andra gökboet HQ-bank och man har fått nya ägare i form av Bure, Altor, Öresund och Carnegies egen personal såklart, så bonusvillkoren säkras. Någon börsnotering av Carnegie finns ju inte kvar (ja jag bortser från stämningsbolaget D. Carnegie och Co.). Fast för såväl börsnoterade Bure som Öresund så är det ett viktigt innehav, bara Öresund värderar ju sin andel till över 800mkr vilket gör det till Öresunds näst största innehav trots att HQ-Bank gick under, så Öresund säkrade i alla fall upp sina tillgångar bra tillskillnad mot resten av aktieägarna i HQ....

Rapporten kan enklas sammanfattas med att Carnegie vänder en liten vinst det första halvåret till förlust efter september månads utgång. Tredje kvartalet har varit ett rejält mörkt hål och banken redovisar en förlust på 95Mkr, på tre månander.ganska så mycket pengar i jämnförelse då man hade rörelseintäkter på 1386mkr på de första nio månanderna. Förlust på cirkus omsättningen i årstakt baserat på Q3.

Carnegie skyller på lite extraordinära kostnader och klart vikande marknad, omorganisationer, mm. Starka nyckeltal i form av kapitaltäckning, men man kan se att banken har betydligt mindre tillgångar idag än för ett år sedan, mindre inlåning från sina kunder, mindre utlåning.

Intressant i sammanhanget är att Carnegie Norgechef och vice norgechef valde att hastigt och lustigt kliva av sina arbeten för någon vecka sedan. Lite märkligt såhär strax innan rapport....

Med tanke på bankens historik så är det ju nästan relevant och fråga om det är dags nu igen? Och vad för lik i garderoben som finns denna gån?