tisdag 30 november 2010

Hur blir det med din premiepension?

Hörde på Aktuellt att genomsnittssvensken fått ev avkastning på 2,4% per år inom PPM systemet, så avkastningen har med nöd och näppe täckt inflationen vilket då innebär att en krona insatt i på PPM är lika med en krona som plocka ut. T.ex. har du fått värdet av 1000 mjölkpaket insatt på kontot så kan du köpa 1000mjölkpaket för pensionen du får ut. Då gäller det att man sparar ordentligt i reda summor...

Snart så får man ju återigen en liten dosör av insättning på pensionskontot så det ka ju vara dags att gör en liten uppföljning.

Så handen på hjärtat hur har du lyckats?
För egen del (har varit med sedan start) är den krassa verkligheten följande, kanske inget att hoppa högt för. Värdet är inte ens 6 siffrigt (strax under i vart fall) och värst av allt är att min fru har 9% per år....

Lundbergs anno hösten 2010

Att läsa Lundbergs rapporter påminner en hel del om Remarque gamla succeroman ”på västfronten intet nytt” från 1929. Faktiskt en av böckerna som förbjöds i hitlertyskland redan i början av 1930-talet.

Ja det händer inte så mycket hos Lundbergs utan det påminner lite om ett stillasående skyttegravskrig där mycket är sig likt sedan gårdagen. Fast bakom det stillastående så händer det faktiskt en hel del, fast det tar tid, lång tid.

Lundbergs fastighetsrörelse
Fastighetsinnehaven i Lundbergs består som sagt utav två delar. Dels en helägd fastighetsrörelse som är koncentrerad till mellansverige (bla. en del fastigheter här i Örebro men främst i Östergötlands båda städer Lin- och Norrköping) denna består ung. utav hälften bostäder och hälften kommersiella fastigheter, främst kontor och handel. Den andra delen består utav ett stor ägande i det börsnoterade fastighetsbolaget Hufuvstaden där Lundbergs äger ung. 45% av kapitalet och 88% av rösterna och bolagsstämmorna i detta bolag mer eller mindre är en spel för galleriet, då Lundbergs totalkontrollerar bolaget. Hufvudstaden har uteslutande tokcentrala kommersiella fastigheter i centrala Göteborg och Stockholm (samt parkeringsfastigheter som är undantaget som bekräftar reglen). Mest känt är nog NK varuhuset i Stockholm och Femmanhuset i GBG. Fastighetsrörelsen är synnerligen konservativ , i mitt tycke nästan för konservativ då det mestadels är ett gammalt bestånd byggt i egen regi. Synd kan jag tycka att Lundbergs arbetat mer aktivt med utvecklingen av beståndet. De senaste åren har det ju varit synnerligen goda tider för att ombilda gamla hyresrätter till bostadsrätter och för samma pengar man i så fall får in kunna bygga helt nya hyresrätter (vilket exempelvis Wallenstam gjort förtjänstfullt). Även i finansiella termer är Lundbergs konservativa, Hufvstadens skuldsättningen är synnerligen låg och räknar vi in Lundbergs moderbolags skulder i det egna fastighetsbeståndet så är skuldsättningsgraden knappt 35%. Inget att ligga sömnlös om nätterna för i jämförelse med många yngre fastighetsentreprenörer som arbetar med skuldnivåer som är de dubbla.

Sammantaget utgör fastighetsinnehaven ung. knappt hälften av Lundbergs tillgångar idag. Det senaste året har fastighetskonjunkturen tinat upp ordentligt och Lundbergs har gjort uppskrivningar av fastighetsinnehaven med 2,7%. Ganska konservativ och många andra fastighetsbolag har skrivit upp sina värden med det dubbla. Man kan nog skönja en ganska konservativ värdering. Avkastningen på sysselsattkapital i fastighetsinnehaven är dock ingen sexig porrnovell. Den ligger sammantaget omkring 5% idag sett till båda bolagen. Bättre än bankboken i vart fall men 5% är inte mycket.

Holmen
Holmen förtjänar nog en egen rubrik idag ty då detta bolag är problembarnet idag. I holmen äger Lundbergs 28% av kapitalet och 52% av rösterna. Så även här är det ingen större dramatik på bolagsstämman. Holmen utgör ca. 12% av substansen i Lundbergs.

Det är uppenbart att Holmen de senaste 10 åren gjort mycket dåliga investeringar överlag, med stöd av Lundbergs. Tidningspappersmaskiner i Spanien som mest varit en förlustmaskin och det är nog lite med hjärtat i halsgropen man just nu bygger Sveriges största sågverk i en sågverkskonjunktur som inte är allt för munter just nu idag och klart på inbromsning då det byggs allt färre småhus ute i Europa. Holmens jättesågverk lär nog bromsa in denna situation än mer vad gäller utbud och efterfrågan. Tidningspapper ser det också inte allt för ljust ut idag för, kort och gott är det en produkt som minskar och Holmen gör så gott dom kan när det gäller att försöka nischa in sig i olika magasinspapper men lönsamheten klarar inte av kostnaden av lånade pengar. Kartongrörelsen i Iggesund ser dock högst frisk ut idag.

Holmen har dock en del goda stöttepelare till den industriella rörelsen, ett stort skogsinnehav som Lundbergs då indirekt äger 28% av och en energirörelse med främst vattenkraftverk. Båda dessa verksamheter klarar idag av kostnaden för räntor. Sammantaget så kan man nog anta att Holmen handlas klart under substansvärdet men har dålig avkastning. Det mesta av värdet i Holmen är också först och främst realtillgångar skog och elkraft.

Investeringsverksamheten
Sedan finns då en investeringsverksamhet i Lundbergs där det finns en aktieportölj som sköts ung. som en paktieportfölj hos en privatperson där utdleningar återinvestseras varje år. Lundbergs har ju den "fördelen" att man inte är ett investmentbolag utan istället en vanligt aktiebolag som skattar för reavinster på aktier men å andra sidan själva bestämmer hur mycket man delar ut. Detta leder också till att Lundbergs hela tiden nettoinvesterar, bara i år har Lundbergs köpt aktier för 1,5Mdr. Sammataget är aktieportföljen ex. Holmen, fastigheter och Hufvudstaden ca. knappt 40% av substansen.

Lundbergs investeringar inom Handelsbankenssfären har rönt mycket uppmärksamhet de senaste åren. Lundbergs har kommit in som största ägare i Industrivärden och man har tankar rejält med Sandvik aktier även om man bara äger några få procent av detta bolag. Även i Handelsbanken har Lundbergs 1,8% av bolaget. Kan tyckas lite men det handlar om en post på 2 Mdr. Även i Industrade har Lundbergs en miljardpost.

Sedan är frågan om Lundbergs sakta men säkert kan "mala ned" Handelsbankssfären med? Kan säkert ske men det kommer kräva riktigt mycket tid (Fredrik själv när nog vara i graven när så kan ske) och det kommer också krävas att man saminvesterar med såväl Lundbergs, Fredrik Lundberg privatperson, stiftelsen, Lundebrgs båda döttrar (som för övrigt har rejält omfångsrika portföljer de också). Då 30% ägarandel utlöser budplikt och t.ex. Industrivärden är alldeles för stort för att Lundberg idag skall kunan svälja hela bolaget. Fast jag tror nog att Lundbergs mer ser det som att han har en affärspartner i SHB. 

måndag 29 november 2010

Subventionerat fondsparande nästa giv?

Nätmäklarna som en gång i tiden krigade sig in på den svenska sparmarknaden fann sin nisch med hjälp av främst två faktorer, billigare courtage samt tillgång till alla bankernas fonder. (till yngre läsare kan jag meddela att för 10 år sedan fanns det betydligt fler nätmäklare än Avanza och Nordnet, men de flest är nu döda och begravda och hade exotiska namn såsom Teletrade och HQ.SE,  (ej att förväxla med HQ bank),  )

Nu för tiden skiljer det inte speciellt mycket mellan nätmäklarna och de vanliga gammelbankerna. Courtaget är för den genomsnittligare spararen hyfsat lika och numera så har ju även storbankerna fondtorg där dom förmedlar fonder från hela den svenska marknaden. Exempelvis så har Handelsbankens kunder idag möjlighet att köpa alla tillgängliga fonder på den svenska fondmarknaden

Så det har nog blivit lite så att nätmäklarna blivit en vanlig bank, eller om man skall se det tvärt om kanske när bankerna mer har blivit nätbanker. Hur som haver, same same but different för den genomsnittligare spararen. Därmed inte sagt att småaffärer för några tusenlappar eller de allra aktivaste trejders har klart bättre villkor hos nätmäklare än hos gammelbanken. Fondsparandet däremot skiljer däremot inte mycket förutom då att nättjänsten är bättre kanske

För att de två (möjligtvis skall man säga några till om vi räknar in skandiabanken, fondmarknaden.se, aktieinvest mm) starkaste överlevarna bland nätmäklarna, Avanza och Nordnet skall ha kvar sitt övertag när det gäller fondsparande så är det nog snart dags att visa lite nätmäklare 2.0 från dessa företag. Avanzas gratisfond Zero är ju en synnerligen bra produkt genom att det är en svenska indexfond utan avgifter. Fast det är nog ganska många fondsparare som skulle vilja satsa pengar i annat än svenska indexfonder.

När nu storbanker och gammelbanker har tagit in alla tillgängliga fonder i sina fondtorg så finns det bara pris kvar som konkurrensfaktor för nätmäklarna. Man måste helt sonika börja subventionera kundernas fondsparande. Idag finns ju redan en föregångare på området och det är ju statliga pensionsmyndigheten som förhandlat sig till rabatter. Rabatter som sedan återbetalas spararna genom en extra insättning på PPM-kontot på vårkanten.

Avanza har nu infört detta på lite prov att subventionera kundernas fondsparande, men i synnerligen begränsad skara. Kunden gruppen som är först ut är statstjänstemän som till övers råkar ha sin avtalspension hos Avanza. För denna lilla kundgrupp så inför nu Avanza rabatter, något som är en följdeffekt av att ”valcentralen” för statstjänstemän (Statens pensionsverk) helt sonika gått ut och krävt att bankerna skall sänka sina avgifter, annars får dom inte vara med bland valbara alternativ bland tjänstepensionsförsäkringar. Ett exempel man kan ta hos Avanzas subventioner är Swedbanks Rysslandsfond som har en ordinarie fondavgift på 2,4% medan statstjänstemännen som har sin avtalspension hos Avanza "endast" betalar 0,95%. 

Bra initiativ och jag tror inte vi sett det sista utav prispress på fondsparande. Vill också påpeka att jag inte fått ett korvöre av Avanza för detta inlägg men borde väl kunna snylta till mig lite gratis mat i framtiden kanske?

fredag 26 november 2010

Man måste ju hänga med

Ibland förundras man hur snabbt det går i teknisk utvecklingen. Jag det kanske inte har hänt så mycket med elvispen men på områden som underhållning och media har det de senaste åren gått rasande fort. För att inte tala om telefoner. Jag som teknisk dyslektiker eller vad man nu skall kalla det har ibland svårt att hänga med. Men man måste ju i alla fall försöka så nu sitter jag med viss vånda och skriver detta inlägg på min nya telefon då min gamla ericsson sprack i två delar. Denna gång blev det kinesisk telefon (kanske tidens tand?) En HTC Desire Z heter den visst...verkar gå att använda både som bloggmaskin, gps och väderstation. Undrar om den kan diska?
Published with Blogger-droid v1.6.5

torsdag 25 november 2010

Om att lösa in

 Många företag har det senaste året kraftigt förbättrat sina balansräkningar till skillnad mot många stater som klart försämrat förhållandet mellan eget kapital och skulder. Säkerligen kommer detta leda till att en del företag har pengar att dela ut till sina ägare till våren.

Ett sätt att dela ut pengar till ägarna vi sidan av ordinarie utdelningar ät att genomföra inlösenprogram. Andra alternativ är köp av egna aktier eller extra utdelningar t.ex. 

Just nu pågår ett inlösenprogram genom Öresund så jag tänkte använda detta inlösenprogram som ett exempel över inlösenprogram och hur det fungerar. Ett annat företag som flera gånger tidigare genomfört inlösenprogram är SSAB. Öresunds syfte är denna gång kanske inte så mycket att dela ut överskottskapital utan man genomför programmet i syfte att minska substansrabatten, men det är likväl ett gott exempel.

Ett inlösenprogram fungerar på så sätt att först fastställer styrelsen hur mycket pengar som skall delas ut. Sedan fastställer man till vilken aktiekurs och matematiken ger då hur många aktier som skall lösas in. i Öresunds fall har man valt att lösa in var tionde aktie för 135kr. Den rent praktiska hanteringen fungerar på så sätt att man kallar till extra bolagsstämma och beslutar om inlösen. Alla som äger aktier vid börsens stängning bolagsstämmodagen erhåller för varje aktie man en inlösenrätt. Ett särskilt värdepapper som delas ut till ägarna några dagar efter stämman. För att hålla koll på hur många aktier som skall lösas in så krävs det att man lämnar in ett visst antal inlösenrätter plus aktie. I Öresunds fall är det tio inlösenrätter som krävs plus en aktie för att erhålla 135kr. Idag är aktiekursen 113,5kr på Öresunds aktien. Detta innebär ju att var tionde aktie aktie är mer värd än börsvärdet. Fast inte, istället så har inlösenrätterna ett värde. Inlösenrätternas värde styrs av en aktieformel :

Om inlösen av var tionde aktier för 135kr

135=(ILR*10)+aktien

Vid en aktiekurs på 113,5kr är således inlösenrätterna värda 2kr och 15 öre stycket med hjälp av lite enkel ekvationslösning. Varken mer eller mindre. Och vid inlösenprogram går det således att göra arbitragevinster vid felaktiga prisförhållanden mellan aktien och inlösenrätten. I Öresunds fall är det tveksamt om det finns några större arbigragemöjligheter att göra skulle jag kunna tro då det är en väl handlad aktie med många ägare och en bank (Carnegie) som "övervakar" själv processen.

Som sparare ställs man då inför två alternativ. Det ena är ju att göra som styrelsen bestämt dvs lösa in var tionde aktie man har, 10 aktier blir 9 kort och gott. Äger man t.ex. 500 aktier så får man efteråt, 450 aktier plus då en påse pengar i handen i form av 6750kr. Det andra alternativet är att sälja sina inlösenrätter vilket då i praktiken betyder att någon annan som är mer sugen på att lösa in aktier får lösa in fler än var tionde.Då får man behålla sina 500 aktier men får sålt sina 500 inlösenrätter för ynka 1050kr. Den som löser in aktier behåller sin ägarandel konstant i företaget, den som säljer inlösenrätter ökar sin ägarandel i företaget och får på så viss större del av företagets framtida vinster.

Ja så finns det förstås också ett tredje alternativ och det är köpa inlösenrätter och på så sätt så kan man lösa in fler aktier. och få större påse pengar i handen. Fast då inlösenrätter kostar pengar blir det ett nollsumme spel.

Så hur skall man då agera som småsparare i fallet Öresund. Den korta versionen är enligt följande. Tror du fortsatt att Öresund skall ge dig bra avkastning så skall du sälja dina inlösenrätter, finns det bättre investeringar att göra så skall du lösa in var tionde aktie. Vill man inte veta av bolaget mer så säljer man alla sina aktier plus inlösenrätterna, alternativt så köper man så att man har 10ggr fler inlösenrätter än aktier och så kan man på så sätt lösa in alla sina aktier.

Mycket matematik och inlösenprogram kan också användas i skatteplaneringssyfte (om man äger aktier genom VP konto eller depå) genom att se till så man får den reavinst man önskar, men det är lite överkurs.

söndag 21 november 2010

Nibe brinner bra


Det småländska företaget Nibe från Markaryd tillhör kategorin ”ett fint svenskt verkstadsbolag”. Begreppet välskött passar synnerligen väl in på bolaget.

Nibe är som säkert de alla flesta vet ett tillverkande företag som säljer produkter i form av värmeelement, värmepumpar av olika slag, braskaminer och diverse andra produkter med inriktning på värme. Det är få svenska företag som är så fokuserade på energibesparingar som Nibe och den bakomliggande drivkraften i företagets god utveckling ligger i privatpersoner och företags intresse för att spara energi. När den nya bergvärmepumpen installeras, spishällen förses med ett effektivare värmeelement eller när många efter fjolåret vinter u gärna vill installera en ny braskamin så är nibe med som affärspartner.

Historiskt sett under början av 90-talet gjorde Nibe en synnerligen lyckad omställning av företaget. Med dagens mått kanske det inte låter speciellt märkligt men det man gjorde var helt sonika att man gick över från att först och främst vara en producent av oljepannor till att satsa på andra uppvärmningskällor. Nibe var i relation till sina konkurrenter tidigt ute i omställningen och har varit duktig med att produktutveckling och alltid haft produkter för att svara upp mot behoven oavsett det varit bergvärme, luftvärme, ytjord, sol, pellets, ved. Ja Nibe har ett mycket brett sortiment av produkter och mycket av bolagets framgång har att göra med att man varit på tårna med produktutveckling och många gånger då "produktutveckling" genom förvärv av företag med de rätta produkterna.

Nibe har ett antal riktigt tuffa finansiella mål. Man vill årligen växa med 20% i omsättning och resultat, varav hälften skall vara organisk tillväxt. Soliditeten skall hålla sig över 30% och avkastningen på eget kapital skall ligga på 20%. Sett över en längre tidscykel (10-15år) så har Nibe varit dukiga på att uppfylla dessa mycket högt uppställda krav. Ja förutom de sista 3-4 åren, då har tillväxten gått i stå och min personliga uppfattning är nog att tillväxtmålet är lite väl upp i det blå.

Nibe har en ganska stor koncentration av försäljning (och framför allt resultat) till hösten, dvs kvartal 3 och 4. Detta gör det förhållandevis svårt att under stora delar av året bedöma och följa med hur det egentligen går för företaget. Särskilt tydligt är detta inom braskaminer och i viss mån villavärme. Nu har bolaget i och för sig presenterat det tredje kvartalet så nu går det att få ett ganska bra hum om verksamhetsåret 2010. Rent industriellt ser det i dagsläget mycket bra ut för Nibe skulle man kort och gott kunna säga. Med stor säkerhet så blir 2010 Nibe bästa år någonsin och kommer nog omsätta omkring 6Mdr någonting på helåret.

Balansräkningen som Nibe har är nu i bättre skick än på mången tid.i Sann Melker Schörling-anda så har företaget inte haft något emot att låna bra med pengar på banken i syfte att genomföra förvärv. De senaste åren har det inte blivit allt för många stora förvärv, utdelningar har det alltid varit snålt med och kassaflödet och lönsamheten har hållits upp hel okej under lågkonjunkturen. Mao sitter man idag i en ganska stark position skulle jag vilja säga med en soliditet på dryga 40% och det finns klara utrymmen att göra förvärv utan tillskott av mer kapital. Mycket av denna god situation kommer från att Nibe var ett av verkstadsföretagen som bromsade allra först in i denna lågkonjunktur. Någon man idag har gott av även om man självklart så här några år senare kanske kunde varit lite mer aggressiva.

Det finns dock ett orosmoln för Nibe som är väl värt att diskutera.Jag vill nog påstå att Nibe är ganska så räntekänsligt. Helt ovetenskapligt med tanke på hur mycket svenska folket nu lånar så kan jag tro att mycket av Nibes slutkunder (dvs familjen som sätter in en ny bergvärmepump) finansierar sina inköp med lån och det gäller nog nästan även en mindre investering som en braskamin tyvärr. Om vi får se klart högre räntenivåer så kan detta säkert drabba investeringsviljan för kunderna att göra stora investeringar som en bergvärmepump exempelvis kan vara.

Omvänt så finns det förstås också positiva faktorer för Nibe. Stigande olje och elpriser ökar med största sannolikhet kundernas vilja att sänka sina energikostnader vilket förstås går hand i hand med Nibes försäljning. Det är nog få svenska börsbolag som har sett till att sänka svenska privatpersoners växthusgasutsläpp, transporter oräknat så mycket som Nibe.

Men sedan var det ju detta med aktien….den är sällan helt billig och det kanske den heller inte skall vara med tanke på Nibe synnerligen god historiska prestationer. Börsvärdet är idag 8,2Mdr på en försäljning på dryga 6mdr på årsbasis. Sedan har man då också en nettoskuld på ca. miljarden. Pris på eget kapital ligger omkring 3,5 och bolaget brukar oftast klara av att ge en avkastning på dryga 20% på det egna kapitalet. Lönsamhetsmässigt finns nog skäl att tro att bolaget kan hålla sig uppe på tårna men hur kommer det bli med tillväxten? Ökar man tillväxten med 20% om året är det lätt att räkna hem aktien på dagens nivåer även om den är ganska uppskruvad. Men det blir betydligt värre om man bara skulle växa 5% om året t.ex.

torsdag 18 november 2010

Pensionsfloskler

I min ständiga jakt på möjligheter till gratisätande (valfritt hur du väljer att tolka detta om min glupskhet på mat) och få uppslag till blogginlägg var det denna vecka dags att ta min snygga fru (för dagen tillära i kjol) i hand och gå på konsumentupplysning ang. pensionssystemet. Denna gång bjöd en arrangerande bank på kaffe och blåbärskaka på stora flotta hotellet i stan. Den kanske lite smått torftiga kosten till trots så må jag säga att fikastunden nog var kvällens begivenhet, kanske för att bordssällskapet denna gång visade sig vara en trogen läsare av denna blogg. Trevligt värre och träffa er kära läsare live

Men åter till informationen kring pensionssystemet som denna gång innehöll diverse på varandra staplade powerpointbilder fulkopierade från den statliga myndigheten med det passande namnet pensionsmyndigheten. Ja ni har hört det förut, det var orangea skurna pyramider, förmanande ord om vikten av att spara själv och hur fantastiskt mycket pengar din arbetsgivare sätter av enligt kollektivavtal, hur viktigt det är med avgifter som gammelbanken tar från dig. Och nätmäklarråden att var det mer än 5 år sparhorisont så var det eda alternativet

Är det bara jag som tycker det är så otroligt mycket floskler när det gäller pension? Och så få avvikande åsikter? Som bloggare måste man ju sticka ut hakan. Håll tiill godo, take it or leave it.

Pension är avstående av lön
Nej den allmänna inkomstpensionen är inget ”avstående av lön” den går rent och slätt till att betala dagens pensionärer. Att det skulel vara någon form av bortglömd gammmal löneutbetaling är enbart en propaganda som pensionärsorganisatiopner använder för att påtala orättvisan på pensionärernas höga skattesatser. Det förvaltas knappt några pengar alls i hemliga förråd och den allmänna inkomstpensionen har inte alls något att göra med din lön annat än av bokföreningsteknisk karaktär. Dina pengar som du har i pensionrätter i ditt orangea kuvert finns inte det bygger helt och fullt ut på att morgondagens ungdomar kan betala din lön. Man skall kunna jämföra det med att du är ägare i en realränteobligation med 0% ränta med säkerheten i morgondagens arbetskraft...

Dock är det svenska pensionssystemet tryggt upplagt då det är separerat från statsbudgeten. Dvs vid en teoretisk ev. statsfinansiell härdsmälta i Sverige så kommer pensionerna att kraftigt sänkas. Mot  t.ex. Grekland så ligger pensionerna i statsbudgeten och alla pensionärer har en garanterad pension av inkomsten man haft under yrkeslivet vilket i praktiken betyder att det grekiska pensionssystemet nu med god fart hjälper till att försätta hela Grekland i konkurs...

Tillväxtmarknadsfonder är valet för pension
Är det bara jag som stör mig på att banker ständigt och jämt rekomenderar lång-bort-i-stan-fonder (föpr 10 år sedan var det IT-fonder) till pensionen? Självklart har detta koppling till att banken själv tjänar mest pengar på tjotta-hejti fonder. Vi kan t.ex. ta gårdagens pensionsgenomgång. Först talar powerpoint-individen sig varm om låga avgifter, vikten av att veta vad man investerar i och hur fantastiskt bra en gratis aktiefond är då den kan dubbla din pension. för att några minuter senare rekomendera aktivt förvaltade tillväxtmarknadsfonder. Vilket i praktiken så menas med man då rekomenderar sina kunder att köpa dyrast möjliga fond vars innehåll bankens ens själv inte har minsta aning om själva....men som sagt även bankanställda vill ju äta julbord.

Men det växer ju i Asien och Latinamerika? Är det inte där man skall investera?
Säkerligen kan det vara så. Men tro't om du vill men även Kinäser, Brasiljanare och Indoneser vill dricka Coca-Cola, Köpa Electrolux kylskåp, jobbar i en Alfa-Laval fabrik, har mobiltelefonabbonemanget hos Millicom och dreglar över när H&M skall öppna butik i mångmiljonstaden, och köper olja på samma marknad som vi svenskar . Same same but different. Var ett företag har sin börsnotering spelar ingen som helst roll särskilt inte företag som säljer exakt samma produkter som t.ex. olja.. En svensk indexfond är lika global som en globalfond (ja med undantag av våra banker som ingår i indexfonden).

Aktier alltid bättre än räntor
Har du någon gång, någonsin hört någon rekomendera något annat är aktier för långsiktigt sparande?  Har denna någon gång någonsin förändrat detta råd beroende på värderingen på börsen? Skulle inte tro det, Nej man bruar lägga på 100års diagrammet som visar att aktier är bäst på lång sikt. Vilket förstås är självklart under en sådan lång tidsperiod som 100 år annars hade vi fått stora problem i ekoomin om det vore lönsammare att sätta in pengar på banken än att driva företag. Men under tidsperioder så långa som 10 år så kan det mycket väl vara så att räntebärande ger betydligt bättre avkastning än aktier. Således en värdering av aktier-kontra räntebärande bör man alltså göra. Det finns absolut inget egenvärde att investera i aktier på korta tidsperioder, tvärt om obligationer kan många gånger vara riktigt bra investeringar och aktier kan periodvis vara ritkigt dåliga.
 
70% av lönen
Visst är det faschinerande att det ofta talas om ganska exakta siffrori pensionsprognoser. En siffra man ofta hör är att den allmänna pensionen (inkomst och premiepension) kan förmodas ge ung. 50% av slutlönen och plussar man på tjänste/avtalspension så brukar man prata om 70% av lönen ung. Ja detta gäller herr och fru medel medelsvensson som tjänar medelmycket, ökar sin lön med medelmycket om året, varje år förstås och har ett yrkesliv som utan avbrott sträcker sig från 23 till 65 års ålder. Under denna tidsperioden stiger börsen exakt 6%  och löneökningen blir realt 1% bättre än inflationen per år eller något sådant. I teorin är detta säkert troligt men i praktiken ser ju yrkeslivet inte ut så idag. Vi blir faktiskt arbetslösa i perioder, vi kanske får dramatiska löneökningar när vi är 60år, vi kanske väljer att skifta ner när barnen är små, vi kanske vill vara självförsörjande den dagen vi fyller 45? Livets vägar äro outgrundliga och lika så är vår framtida pension är lika osäker prognos som konjunkturinstitutet skulle ge ut en BNP prognos på år 2043 år svenska bruttonationalprodukt. 
 
Man borde faktiskt säga som det är, man har ingen aning.
 
Förresten om några veckor kommer förra årets premiepension i på allas våra PPM konton. Grattis svenska folket, förvalta dom väl...

Ska banken behöva lära oss att betala av lån?

Bloggarna Flute och Cornucopia ställer sig frågande inför att ett antal bankpersonligheter har gått ut och uppmanat staten att inför krav på amorteringar på bostadslån.


Va falls har bankerna blivit tokiga det är väl lånen man tjänar pengar på? Och desto mer vi amorterar våra lån desto mindre affärsvolym får bankernas. En bank vill som sagt ha stor affärsvolym. Vi kunder skall ha mängder med pengar på bankonton, mängder med finansiella tillgångar och stora lån, då blir det gott om pengar till banken och dess ägare.

Personligen ser jag inte alls det som konstigt att de svenska bankerna nu börjar prata om amorteringar på privatpersoners lån. Varför nu detta då? Ja ett troligt dilemma är att bankerna börjar få lite slagsida åt privatmarknaden. Affärsvolymerna vad avser privatpersoner utvecklas just nu fantastiskt stark. Våra lån ökar med 8-10% om året, fondsparandet slår rekord, inbetalningar i pensionsförsäkringar utvecklas gott. Värre är det på företagsmarknaden då många företag har sparat i ladorna. Risker har dragits ned, lån har betalats av och investeringsviljan har varit ganska så pessimistisk . Bankernas intjäning (helt oräknat kreditförluster) har således minskat på företagen.

Då uppträder problemet. Samhället måste som sagt gå i takt. Företagsmarknaden är lika med privatpersoners arbetsgivare och omvänt är privatpersoner i slutändan kunderna till företagen. Om den ena eller den andra delen rusar i väg i förhållande till den andra ökar riskerna. Dessutom så tror jag som leksam att vissa nyckeltal vad avser kapitaltäckning bla bla. försämras desto mer snedbalanserad banken blir i affärsvolymer.

Banker vill just nu skulle jag kunna tänka mig inget annat är att det blir lite paus paus i kredittillväxten mot privatpersoner, det börjar ösa in kontanter på konton och att investeringsviljan bland företag skulle börja öka. Då lär bankens intjäning öka och riskerna hålls i schack.

Som så ofta så brukar banker rätt ofta ge råd mest för sig själv…men ofta så är dom likväl ganska goda för privatpersoner.

onsdag 17 november 2010

Its Pay back time


Enligt Tabellverket så ökade de svenska hushållens lån med 53 Mdr under tredje kvartalet 2010, 53 mdr(!!). Om vi räknar med 9Mkr invånare här i landet så tog alltså genomsnittssvensken upp lån på 5888kr. Familj Mamma, pappa, barn, barn ökade alltså sina skulder med i genomsnitt över 20 000kr, under tre(!) månader. Skuldökningstakten är alltså för den genomsnittliga familjen i Sverige idag att man lånar upp omkring 7000kr i månaden. Häpnadsväckande siffror som används till nya badrum, kakelugnar, en ny bil, ett lite flådigare hus, studieskulder, en takomläggning, en sommarstuga och säkerligen en och annan TV modell större. 7000kr i månnaden för en tvåbarns familj, varje månad. Sinnessjukt enligt mig. Visst säkerligen går en viss del att förklara i t.ex ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter (överförening av lån från företag till privatpersoner) men detta är nog på marginalen

Svenska folkets totala hushållsskulder uppgår nu 2369Mdr, 263 000kr per svensk (9M invånare), spädbarn som pensionär. Och alla svenskar bor ju inte direkt i egen ägd bostad så genomsnittslånen i villakvarteret lär vara högre. Fast vi kan ju glädja oss åt att vi nu är rikare än någonsin då huspriser och fondförmögenheter ökat rejält...

Så här kan det förstås inte fortsätta. Ett värdefullare hus eller större aktieportfölj gör dig förstås rikare i nettoförmögenhet, men det betalar knappast dina lån varje månad! Utvecklingen för skulder bör logiskt sett då följa inkomst/inflationsutvecklingen. Svenska folkets skulder ökar idag med ung. 8-10% om året, våra inkomster ökar betydligt långsammare och vi måste då använda allt större del av våra inkomster till låneräntor.

Nej, på något sätt så känns det som det blir pay-back time nu. Bankomaten/huset kan nog inte ses som värst säker längre och räkna inte med att det per automatik går att låna på lilla stugan för lite renoveringar, vi får nog vackert börja spara till sådant. Lån får vi nog faktiskt tom börja amortera av. Fast i grund och botten är detta enbart sunt och vi betalar lån idag bygger detta möjligheter att bygga framtidens samhälle i framtiden. Ty med lån intecknar vi en ofrihet i framtiden, en amorterad krona ger utrymme för investeringar och tom lite konsumtion om så skulle önskas.

Jag är på inget sätt någon domedagsprofet men det lär nog nu vara en en period på några år där våra lån ökar i mindre takt än inkomstutvecklingen/inflationen. Detta innebär inte världens undergång utan är bara sunt.

Vi låter Magnus Härenstam anno 1970-tal ge oss några tips, nu när det verkar vara hårda tider på gång.

tisdag 16 november 2010

kort om kort


Pengar är en trevlig råvara och den främsta finessen är att pengar går att byta mot vilken annan vara som helst vilket gör att efterfrågan på pengar tenderar vara ganska så hög med tiden.  Kontanter är på väg att försvinna allt mer och numera så har vi våra pengar i digital form och när vi då skall byta pengar mot en vara så övergår då transaktionen från det ena digitala kontot till det andra och mellansteget är en bit plast

Själv har jag ett kort (att betala pengar med) i plånboken, tycker det räcker gott för min del. Ett kreditkort som inte kostar mig något och som ger mig lite bonusutbetalningar för det belopp som jag handlar för. En annan fördel med betal/kreditkort är som bekant det faktumatt man slipper ha något bankonto utan ränta, utan det räcker då med att ha ett sparkonto med fria uttag att koppla fakturan på kortet mot.istället för att betala till banken så låter jag banken betala tillbaka lite av sina kortintäkter till mig som kund. 

Men det är en intressant trend detta med kort. Idag verkar det nästa gång någon form av status i att ha flertalet visa och mastercardsymboler i plånboken och gärna då kort som är i guld, silver, svart eller med någon bild på barnbarnet eller kärestan. Visst kan jag ha förståelse för att man t.ex. har ett kort för privata ändamål och ett för företaget då är det ju praktiskt med två kort i plånboken. Eller att man kanske ha någon form av separerad ekonomi i familjen där man skiljer på ditt och mitt. Men mer än två kort känns ganska överflödigt må jag säga för den normale användaren?

Låt oss t.ex. ta Swedbanks koncept MER, en trave av diverse lull-lull och banktjänster för en privatperson som skall få de ärade bankkunderna att känna sig utvalda och exklusiva som kunder i banken med stor B. Det måste nog vara ganska så så eftertraktat för att få känna denna exklusivitet då kunderna förväntas betala en hundralapp i månaden till banken för att få stoppa tre(!) svarta kreditkort i plånboken och skulle man behöva mer kort än tre så kan man få ett extrakort för 120kr per år. Jo det ingår också något telefonnummer till banken som hjälper till att boka restaurangbord, skaffa biljetter till kommande konstutställningar eller köpa liftkort inför skidresan. Jag kan inte riktigt låta bli, men det känns ursäkta uttrycket "ganska fjantigt" med just tre svarta kort. Behöver man verkligen både ett mastercard, visa och amexkort i lädret?

måndag 15 november 2010

Dumburken

När jag var barn så var jag inte speciellt förtjust i tecknade barnprogram (med undantag av Gummibjörnarna möjligtvis), eller leksaker i form av  He-man och transformers.  Lill-gammal redan då så var jag mer intresserad av att spela schack, stirra i kartböcker, vara med i scouterna och se på dokumentärfilmer.

Mitt favorit barn-program på dumburken alla kategorier var Vetenskapens värld (ja du läste rätt). Jag var helt faschinerad av den legendariske programledaren Bo G Eriksson och reportagen om vetenskap, teknik och inte minst historia. Varje måndag kl 20 satt undertecknad som klistrad framför TVn i pyjamasbyxorna. Den riktiga höjdpunkten kom 1989-90 när Vetenskapens värld sände en specialserie inför Birkautgrävningarna på Björkö. Birka som kanske var en av våra första städer i detta land.

Det gick tom till den milda grad att jag tjatade hål i huvudet på mina föräldrar. Jag skulle till Birka och därmed basta. Så jag gav mig ut på min första egna semester, sisådär 9-10 år gammal... Mamsen och pappsen satte lille Cristoffer på tåget alldeles allenamed destination huvudstaden. Eller man skickar ju inte iväg så små barn till Stockholm C, så jag fick vackert bli upphämtad av morbrorn på tågstationen i Katrineholm eller liknande,,,

Tänk vilken lycka att som tok-vikingaintresserad 10 åring stå och skaka hand med utgrävningsledaren Björn Ambrosiani och få se små benbitar och rostiga svärdsuddar i den svarta jorden. Ett minne för livet, allt tack vare vetenskapens värld och Bo G Eriksson.

I kväll har jag sett på dumburken, sker inte så ofta nu för tiden. Så jag passade på att återuppliva gamla minnen och slog på vetenskapens värld.

Kvällens tema var först och främst peak-oil. Ett nog så viktigt och intressant ämne i relation till Birka utgrävningar. Lite skeptiskt måste jag dock medge då så mycket var fokuserat på oljepriser etc. Enligt mig handlar peak-oil väldigt lite om priset på olja. Det handlar kort och gott om att oljeproduktionen kommer minska och då den ofrånkomliga anpassningen vi människor måste göra oaktat vilket pris olja för tillfället uppbär. Alla, såväl du som jag, näringsliv och nationalstater behöver anpassa oss. Såväl fotbollsföreningar och kommuner. Anpassar du ditt liv inte idag så får då lov att göra det i morgon desto mer. Framtiden är osäker, som den alltid varit för oss Homo sapiens sapiens.

Se gärna dagens program, länk

Mäster Melker


I senast numret av tidningen Affärsvärlden intervjuas en av de kanske allra främsta svenska investerarna de senaste 30 åren, Melker Schörling.

Visst visst nu är säger du säkert att Fredrik Lundberg, Stefan Persson, Jan Stenbeck etc etc skulle tävla om denna titel om Sveriges framgångsrika placerare. Visst, men skillnaden mellan dessa herrar och herr Schörling är att alla ovanstående har haft ett arv att förvalta. Fredrik Lundberg må vara duktig men pengarna har i grunden kommit från hans far precis som Stefan Persson blivit Sverige rikaste tack vare föregående generation. Även Jan Stenbeck må ha varit en entreprenör av sällan skådat slag men han hade ju det ganska förspänt med att från modersmjölken vara huvudägare i bolag som Sandvik, Korsnäs och Fagersta.

Men Melker Schörling har gjort det själv, från ekonomistudent på handels i Göteborg till en av Sverige rikaste individer. Hatten av!

Melker Schörlings långsiktiga prestationer som investerare är att betrakta som
häpnadsväckande. Enligt E24s halvt töntiga "Rikometer" så är Schörlings aktieportfölj idag god för lite drygt 15Mdr. En ansenlig summa och i jämförelse t.ex. med en annan "self-made man" Sven Hagströmer nästan tiodubbelt.

Melker Schörling kommer från den lilla orten Götlunda som faktiskt bara ligger en sisådär 35-40min bilfärd bort från där undertecknad bor idag. Han var bonnapojk och växte upp på ett högst ordinärt lantbruk, sitt adliga efternamn till trots. Men istället för att gå i sin familjs fotspår med harv och plog så åkte han till  Göteborg och studerade ekonomi. Efter studierna började han en framgångsrik tjänstemannakarriär som med tiden kom att innehålla VDskap för Essef Service ett litet dotterbolag till "stora" börsnoterade företaget AB Fläkt och sedan blev han efter detta VD för Craffoord Dörrar som idag ingår i börsbolaget Cardo. Detta var fram till 1987 och Schörling hade köpt en liten villa i Malmö.

1987 träffade han Gustaf Douglas som nyligen genom sitt investmentbolag Latour (fast det hette Hev.... någonting vid denna tidpunkt) hade köpt företaget Securitas. Douglas ville att Schörling skulle bli VD för detta dotterbolag. Han gick med på det under premissen att han fick lov att bli aktieägare i bolaget, så skedde Ägarandelen för Schörling blev 17,5%, för detta betalade Schörling 24Mkr, egna sparade medel, lån, reverser från Douglas. En riskfylld affär, även för en välbetald VD med fallskärmsavtal.

I början gick det kort och gott åt pipsvängen, Securitas var mer eller mindre ett ruckel. Men det har ju sedan blivit en saga utan dess like. 1991 börsnoterades Securitas och Schörling kunde lösa lite lån men behöll ett stort ägande. 1992 slutade Schörling som VD på Securitas som började istället på dåtidens storbolag Skanska där han var VD fram till 1997.  Men sitt aktieinnehav har han alltid haft kvar.

1994 delades Securitas i två delar, Securitas och Assa-Abloy (en fusion mellan Securitas låsverksamhet och Wärtsiläs låsverksamhet). Schörling hade handplockat efterträdare var själv kvar i styrelsen. Både Securitas och AssaAbloy har växt så det knakat och man har delat ut lite utdelningar. Utdelningar som Schörling investerat klokt eller vad sägs om att ha prickat in i stort sett varenda framgångssaga på börsen.

Börsposternas värde avser ägandet inom Melker Schörling AB med undantag av Nibe som Schörling äger privat
1994 AssaAbloy (uppskattar kursutvcklingen till ca. +4000%, utdelningar oräknat), värde idag 2,5Mdr för MSAB
1998 Hexagon (avkastning väl över +1000% till idag, utdelningar oräknat, +Avknoppning i Hexpol (värt 900Mkr) Hexagon är värt ca. 10,6Mdr för MSAB
1999 Bong (usel affär,på minus) värt ca. 100Mkr för MSAB
2000 Karlshamn sedemera AarhusKarlshamn (osäker på avakstningen, men klart bättre än börsindex) vä4de 2,6Mdr för MSAB
2001 Nibe (avkastning ca. +1000%+utdelningar) värde ca. 1Mdr för MSAB
2006 HM, (avkastning ca. +65%+ utdelningar) värde ca. 50Mkr för MSAB

Innehavet i Securitas är idag värt 1,5Mdr, och då har ju Securitas sedan knoppat av Direct (uppköpt), Niscayah (värt 300Mkr för Schörling),  Loomis värde ca. 500mkr för Schörling.

Schörlingsportfölj förvaltas idag i investmentbolaget  Melker Schörling AB. Börsnoterat och säkerligen börsens minsta antal anställda. tre stycken lär dom vara som sköter om allting. Styrelsen är däremot desto mer namnkunnig då både Carl-Henrik Svanberg och Stefan "HM" Persson sitter i styrelsen. 100 000kr får dessa ledamöter i Styrelsearvode för ett års arbete. MSAB har för övrigt en mycket intressant passus i sin bolagsordning alla aktieägare har nämligen rätt att årligen vid bolagsstämman lösa in sina aktier för substansvärdet något som leder till att MSAB förstås bör handlas med låg substansrabatt.

24mkr har mao på 23 år blivit 15mdr. Överslagsräknat måste Schörling haft en årlig totalavkastning om ca. +32% per år i 23 år och då räknar jag avkastning på sysselsatt kapital (dvs ingen hänsyn till belåningen). Hyfsat. Schörling har förresten också köpt en jäkla massa skog de senaste 10 åren så han skall nog ha ålderdomen tryggad.

Så är det någon som jag skulle vilja äta en middag med, så är det helt klart Melker Schörling. Kan tänka mig att tom ta notan själv om det skulle vara knapert för honon. Nej förresten jag ändrar mig, ogifta dottern Märta Schörling var förstås den jag vill äta "middag" med, tror min fru skulle ha överseende för en sådan begivenhet....

söndag 14 november 2010

Go och gla'?

Häromdagen fick jag möjligheten att äta lite godis och den som som serverade chokladen var finanschefen på företaget Cloetta. Jag som är svag för saker som är gratis kunde givetvis inte hålla mig borta utan slog sällskap med ett antal herrar och damer mellan 65 och döden och gick på investerarerträffen som arrangerades av den trevliga organisationen Aktiespararna.

Det räcker ju med att säga "ta det rätta, ta Cloetta" så vet ju alla vad Cloetta är för företag så det behöver ju ingen närmare presentation, eller? Cloetta är kort och gott nordens näst största godisförsäljare. Störst är för övrigt Kraft Food geom varumärket Marabou. Cloetta omsätter ca. 1,2 mdr, har all sin produktion i Sverige i metropolerna Ljungsbro (choklad) och Alingsås (klubbor,  halstabletter mm)

Cloetta är ett lite företag men har ett "super-brand" i produkten Kexchoklad. Kexchoklad är en av våra allra starkaste varumärken i en dagligvaruaffär (i Sverige alltså). Av de produkter som finns i din ICA affär så är det i stort sett bara Coca-Cola som är mer känt än Kexchoklad. Det säljs årligen 50Miljoner kexchokladbitar i norden och nästan varje svensk sätter i sig någon Kexchoklad varje år. Fler äter någon gång kexchoklad än antalet som dricker kaffe, säger en hel del om styrkan i varumärket.

Kexchoklad är däremot ett mycket lokalt varumärke som nästan uteslutande handlar om Sverige, och lite i de andra nordiska läderna. Globalt så finns man inte. Så globalt finns det kexchoklader som säljer betydligt mer än orginalet Kexchoklad. Kit-Kat (ägs av Netlé och vars slogan är "have a break, have a...). Nestlé har satsat hårt på att få in Kit-Kat i Norden men lyckats mycket dåligt då Kexchoklad varit så stark bland svenska konsumenter. Kit-Kat är en brutal storsäljare globalt som säljer i miljard(!!)volymer .

Cloetta har för ung. 1,5 år sedan genomgått en skilsmässa med företaget Fazer. Man var gemensamt bolag i CloettaFazer men beslutade sig för att gå skilda vägar. Egentligen var det industriellt absolut ingen fel på företaget, tvärt om. Problemet var interna bråk och snoppmätartävlingar inom företaget och då interna krig om varumärken kan jag förmoda. Skulle man satsa på Fazer eller Cloetta och bolaget smälte aldrig samman till att bli ett bolag utan de båda huvudägarna bråkade mest med varandra. Skilsmässan har varit kostsam. Cloetta har fått ta mycket kostnader och fått industriella problem i form av att Fazers produkter inte längre tillverkas i Cloettas anläggningar, man har mao tappat i volym och lönsamhet. Idag tillverkar man dock lite EMV-produkter (handels egna varumärken) i form av t.ex. blockchoklad men det ersätter inte tiden med Fazer.

Cloetta är tekniskt sett en ren och skär processindustri. I ena änden stoppar man in socker, kakaomassa, , mjölk, elektricitet, etc och i andra änden spottas det ut färdigförpackade godisbitar som slussas iväg på lastbil från Ljungsbro till hela Sverige. Precis som vilken tillverkningsindustri som helst fast det inte direkt är någon revolutionerande produktutveckling. Kexchoklad smakar lika idag som 1938.  Jag förutom att man nu då lanserat Kexchoklad med mörk choklad och med smak av blåbär och andra tramsigheter.

Enligt deras finanschef så finns det dock inom godisindustrin som för många andra industrier en överkapitacitet i produktionen totalt sett i landet. Cloetta har nyligen investerat i en helt ny produktionskedja och är väldigt välinvesterade men med problemet att kapaciteten inte nyttjas fullt ut i fabriken i Ljungsbro. Här kan man då se behovet av konsolidering i branschen. Cloetta skulle mao teoretiskt sett kanske tjäna på att förvärva någon mindre konkurrent, lägga ner någon fabrik och bättre utnyttja Ljunsbros anläggning. Överkapitaciten resulterar förstås i att det pågår diskussioner mellan alla parter i branchen. En drivande part är säkert Malaco-Leaf som ägs av Ratos konkurrentern Nordic Capital.

Att Cloetta är en tillverkningsindustri med i relation till omsättningen stora råvaruinköp gör bolaget utsatt för globala råvaruprissvängningar men där man säljer lokalt. Priset på socker, förpackningar, kakaomassa är svåra att snabbt överföra till kunderna, det hamnar i de egna räkenskaperna först och främst. Cloetta är också också en ganska liten spelare och det är nog inte helt lätt att konkurrera med Kraft food, Nestlé och Unilever. Företag som alla omsätter Cloettas årsomsättning nästan innan nyårsklockorna har slutat ringa på nyårsdagen. Det största dilemmat torde vara inköpen. Kakao är en ganska så kontroversiell produkt, odlad främst i regnskogsområden i Sydamerika och Afrika och det är inte direkt verksamhet att vara stolt över med barnarbete och näst intill slaveri. Cloetta är sedan i andra hand beroende av stora grossistfirmor som köper in kakao och gör det till kakaomassa som säljs till godistillverkarna. Indirekt är Cloetta i händerna på "de stora".

Så Cloetta är en liten fisk i ett hav fullt av hajar. Men som sagt, det är inte alltid störst är vackrast, ibland är man bara fet som det stod i Öresunds årsredovisning vill jag minnas(?)

Cloetta är en av få bolag på stockholmsbörsen som faktiskt erkänner att dom organiskt sett inte har någon tillväxt. Eller jo kanske att man kan växa 2-3procent per år men denna "tillväxttakt" handlar mer om inflation och möjligtvis befolkningstillväxt. I volym räknat finns ingen tillväxt. Svensken stoppar i sig ung 15kg godis per år och det är inte troligt att vi skulle äta mer än så. Snarare skulle vi behöva äta betydligt mindre sötsaker. Vill nog nästa påstå att västvärldens folkhälsoproblem är större problem än peak-oil på kort sikt.

Cloetta har i mitt tycke en föredömlig balansräkning. Man har tillgångar för 1,1Mdr varav inventarier står för knappt hälften, ett varulager, pengar på banken och fakturor man inte fått betalt för än. Sedan en liten ynka goodwillpost. Skulderna består av ej betalade skatter, lite avsättningar, ett litet konvertibellån till personalen, och lite checkräkningsskulder som är mindre än pengarna på banken. Mao en nettokassa. Föredömligt. Soliditeten är över 60% och förstås att ses som mycket starka finanser som ger utrymme för utdelningar eller förvärv av mindre konkurrenter. Målsättningen är att inte under 35%i soliditet.

Resultaträkningen bör i grunden vara hyfsad stabil. Bolaget har som målsättning att löpande ha en rörelsemarginal på 8%. På 1,2Mdr i försäljning betyder detta ett rörelseresultat på strax under 100Mkr. Finansnetto är ju närmast positivt eller runt noll, sedan räkna med att 26,3% försvinner i skatt och kvar blir drygt 70Mk till aktieägarna att fördela på ca. 25M aktier. Dvs en stabil vinst per aktie omkring 2,8-3kr per aktie. och växande då i takt med inflationen. I grund och botten bör mao Cloetta ses som en realränteobligation lika mycket som en ren aktie.

Värderingen då? Idag kurs 38, det ger p/e tal på normalvinster omkring 12-13 men då bör man ju också ta hänsyn till Cloettas starka balansräkning med nettokassa, denna kan ju användas för vinstökande förvärv eller delas i  pengar. Justeras vi för detta hamnar den årliga normalträntan omkring 10%. Pris mot bokfört värde hamnar omkring 1,3, inte allt för dyrt sett i dagens räntenivåer.

Summa summarum ganska okej värdering. Men däremot finner jag visst tvivel mot bolagets kvalitativa förmågor, man är som sagt en liten guldfisk i ett stort hav fullt av hajar. Sedan Choklad i sig är sedan inte den mest etiska produkten att befatta sig med.

onsdag 10 november 2010

Har det gått inflation i aktiepriser?

I mitt inlägg om Skanska framkom flera initierade kommentarer (och mail som jag fick) kring historik i företag och historiska börskurser. 100 aktier i Skanska 1980 var kort och gott en rejäl post, betydligt mer än 100 aktier av idag. Det verkar som om 1980 slutkurs på Skånska cements aktie var strax 584 kr eller var det nu var. 584kr är ganska mycket i aktiekurs med dagens mått i nominella termer. Sedan har ju också penningvärdet försämrats en hel del, så en aktie i Skånska cement för 584kr i 1980 penningvärde motsvarar idag 1782kr. Att köpa 100 aktier i Skanska anno 1980 var mao ung som att köpa aktier på ett bräde för 178 200kr, troligen var det få småsparare Karlsson, Svensson och Johnsson som köpte aktier för så mycket i en enda aktiepost.

Mao verkar det ha gått lite inflation i priset på Skanska aktiekurser? Det är ju betydligt enklare att köpa 100 Skanska aktier idag för ynka 13 000kr så min jämförelse med att "lilla" 100 aktier i Skanska blivit ca. 2Mkr haltar en hel del.

Låt oss forska vidare i mysteriet med aktiekurser
Vi tar exempelvis år 1955, året då undertecknads far föddes, vid utgången av detta år var det följande börskurser som gällde för några kända företag.

Svenska celulosa aktiebolag 420kr
Atlas Copco 50kr
Sandvikens Jernverk 210kr
Svenska Kullager 351kr
ASEA 209kr
Skånska cement 650kr
Electrolux 151kr
LM Ericsson 46kr

Sedan dess har alla dessa företag otals gånger splittats genomfört nyemissioner, fondemissioner etc. Så alla dessa företag har förstås brutalt fler aktier i sin aktiestock idag.

Men så var det ju detta med en kronas värde 1955 kontra 2010. För en krona 1955 fick man mer än en enstaka karamell i lösgodishyllan. 100 aktier i ASEA för 20 900kr (i 1955 års penningvärde) var nog för de flesta en rejält stor förmögenhet. betydligt mer än 100 ASEA, förlåt ABB i dagens penningvärde och dagens aktiepris på börsen.

Omräknat till dagens priser motsvarar 1955 års aktiepriser:
Svenska celulosa aktiebolag 5513kr
Atlas Copco 656kr
Sandvikens Jernverk 2756kr
Svenska Kullager 4607kr
ASEA 2743kr
Skånska cement 8532kr
Electrolux 1982kr
LM Ericsson 603kr
Varför i sjutton hade man i nominella termer dyra aktier 1955? Varför splittade man inte ner aktier så dom kanske kostade kanske en tia (vilket motsvarar en aktiekurs på 131kr idag)?  Något som kanske hade varit enklare för gemene kvinna.

Uppenbarligen så har det gått inflation i priser på aktier. enligt min ovetenskapliga undersökning. Eller om man så vill det är betydligt enklare som småsparare att köpa aktier idag än det var för 55 år sedan.
Eller helt sonika att "handelsposten" mer kanske var 10-tals aktier än 100-tals aktier i en småsparares enskilda aktieköp. En enskilda aktie i Skånska cement till kursen 8532kr känns uppenbarligen ganska så "dyrt". 

Slutligen, jo jag vet att det är skillnad i värdet på ett företag och priset på en enskild aktie.

måndag 8 november 2010

Räkna med försäljningar


Jag har lite hastigt skummat igenom Ratos senaste kvartalsrapport.
Som för som så många andra företag på börsen så lyfter nu omsättningen i de flesta innehavsbolagen i Ratos portfölj även om deras portfölj får ses som hyfsat defensiv gentemot det genomsnittliga börsbolaget, tröghet i nedgång och uppgång mao. Något som växer snabbare än omsättningen är lönsamheten i Ratos portfölj även om de faktiskt inte är allt för imponerande måste man säga, med 8% i rörelsemarginal. Då Ratos bolag generellt sett är ganska så skuldsatta innebär detta en hävstång och efter finansnetton så växer vinsterna i de operativa bolagen med ca. 30%. Inte samma tillväxttakt som våra verkstadsbolag men så finns det ju både sprit och råttbekämpare i portföljen.

De två senaste åren har Ratos drivit sina företag och gjort mestadels förvärv, bara hitills i år har man t.ex. köpt Sofa med knappt 700Mkr från egna pengar (plus lån), RM grupp tog 300Mkr av kassan, 600Mkr (netto efter refinansiering) försvann till förvärvet av hela HL display och man har delat ut frikostigt med pengar till aktieägarna med stora. Den enda försäljning man gjort de senaste åren är den nyligen genomföra försäljningen av Haglöfs som inbringade en miljard i kassan.

De stora nettoköpen man gjort de senaste åren har medfört att den enormt starka kassasituationen Ratos fick efter den mycket väl tajmade försäljningen av Hägglunds Drives 2008, Denna försäljning där man fick in över 5mdr i kontanter till moderbolage. Kassan är numera förbrukad på köp och utdelningar.

Ratos har kommunicerat att målsättningen är att moderbolaget i normalfallet skall vara obelånat. Man har också varit detta med någon månads undantag sedan sekelskiftet. Idag är situationen sådan att Ratos moderbolag netto har 71 Mkr i kassan. Sett till Ratos storlek som bolag, organisationskostnader (som endast kan betalas med moderbolagets kassa då alla innehav hos Ratos är i ring-fence konstruktion) mm. är detta mer eller mindre att räkna som ingenting. Om man föreslår en aktieutdelning som i våras om 9,50kr (mer än miljarden kronor sammanlagt) så kommer Ratos moderbolag vara skuldsatt vilket då skall se som ”ovanligt” .

Om man skall ge sig ut på lite spekulationsturer så faller det sig ganska så naturligt att Ratos nu bör ha något bolag i portföljen i försäljningsprocess. En exit innan årsskiftet hade medfört en trevlig kassaförstärkning vilket hade givet Ratos möjligheten att dela ut pengar och behålla sin situation som skuldfritt moderbolag.

Så vilket bolaget skulle man kunna tänka sig att sälja? Jag gissar med ett höftskott på Bisnode som man tidigare har försökt att sälja via en börsintroduktion som inte gick så bra och fick avbrytas. Min egen reflektion i den processen var att noteringsprospektet var bland de rörigaste jag sett och mitt intryck är att Bisnode är ett enda stort sammelsurium av diverse sammanfogade företag inom ”affärsinformation” i vart fall begriper inte jag mycket av det företaget. Bisnode omsätter ca. 4,5Mdr med ganska god lönsamhet så det skulle inbringa en hel del pengar till Ratos om man säljer det kan man tro. Ratos äger 70% av Bisnode och bokade värdet är knappt 1,2Mdr och räntebärande nettoskuld på 2,5Mdr. Så bolaget måste säljas för minst 3,7Mdr skuldfritt innan det inbringar någon reavinst för Ratos.

Ratos aktie är idag inte billig, det bokförda egna kapitalet ligger på 91 kr och kursen på lite drygt 230kr. Om man utgår från Ratos målsättning att förränta kapitalet med 20% per år medför detta då en beräknad totalavkatsning på Ratos aktieägare om 7% årligen.Ganska låg riskmarginal.  Dvs det ligger redan idag i kursen att Ratos har stora övervärden i sin portfölj som man kan realisera genom exitvinster.

torsdag 4 november 2010

Aktier är som kaniner


Lennart ”Aktiestinsen” Israelsson lär ha sagt något i stilen med,”Aktier dom är som kaniner dom blir bara fler och fler hela tiden”. Med detta ville den gode stinsen säga att det är inte alla gånger man själv behöver köpa aktier för att portföljen skall växa i antal aktier.

Jag tänkte jag skulle ge ett exempel på denna ystra parningslek som aktier tenderar att ägna sig åt. Undertecknad klev ut i denna världen naken och orädd för ung. 30 år sedan. Låt säga att man denna dagen begivit sig till det lokala bankontoret och köpt lite aktier. Som ni alla vet så har väl från år 1980 HM varit den allra bästa aktien och andra ”värstingar” är väl Ratos, Öresund och Securitas. Men dessa bolag var ganska så små vid den tiden så det kanske inte var någon given köpkandidat. Investor och Industrivärden fanns förstås men hur kul var det att göra sällskap med sådana kapitalister.

I början av 1980 så var det lågkonjunktur och pessimism i detta landet. Inflationen var hög, räntan var hög, näringslivets lönsamhet var låg, staten var stark och det var byggstrejk ”vill jag minnas” just när jag föddes. Säkerligen hade detta pressat ner aktiekursserna på byggföretagen. Det största byggföretag var då, precis som idag Skanska. Skanska var vid denna tiden ett konglomerat också med massa dolda tillgångar i form av aktier och makthungriga direktörer.

Låt säga att man hade köpt 100 aktier i Skanska (fast innan 1984 hette företaget AB Skånska cementguteriet) år 1980. Hur många kaniner har det blivit av detta?

Mellan åren 1980-1995 var det inte speciellt spännande. Bolaget gjorde fondemissioner och split och år 1991 hade de 100 aktierna i Skanska förvandlats till 3000 stycken. Även 1995 var det lika många.

Men sedan skedde en ganska markant ägarförändring i Skanska. Huvudägandet i Skanska övertoga av de investmentbolagen Öresund och Industrivärden. Båda ville renodla bolaget och norpa åt sig var sin del. Industrivärden villa ha byggdelen och Öresund ville lägga vantarna på Skanskas aktieposter och fastigheter.

1995 fick alla som hade Skanska aktier utdelade aktier i Custos som ingick i Skanskas kapitalförvaltning. Individen med 3000 Skanska aktier fick 250 Custos.

Custos har efter denna tidpunkt likvideras genom inlösenprogram intierade av Custos huvudägare, Öresund med Mats Qviberg och Sven Hagströmer. De 250 aktierna i Custos har blivit: 145 aktier i Hufuvstaden, 114 aktier i SCA (Idag splittade till 342 Stycken), 150 aktier i Bilia som förökat sig genom att dela ut 75 aktier i Catena. Sedan 300 aktier i Acando.

Sedan aktier i Perbio Science och Pergo men dessa är numera utköpta från börsen så då är det väl en påse pengar lika så diverse inlösenprogram som gett reda pengar. Och utdelningar förstås.

Custos gick sedan ihop med Öresund och om jag räknar hyfsat rätt så ska man alltså ha 154 aktier i Öresund också, som splittats till 924 aktier (om man sålt inlösenrätter istället för att ha löst in pengar i öresund vid senaste inlösenprogrammet.

Sedan tillbaka till Skanska. Dom delade ut AB Drott sedan efteråt. Ett fastighetsbolag som sedan i lite turer bytt namn och om min huvudräkning stämmer har du idag 3000 aktier i Fabege Istället.

Sedan som lite grädde på moset ar Skanska splittat 2001 och du äger idag 12 000aktier i Skanska.


De 100 aktierna i Skanska 1980 har mao blivit följande aktieportfölj med stor risk för lite felräkningar.

12 000 Skanska B, värde ca. 1,5Mkr
3000 Fabege, värde ca. 210 000kr.
924 Öresund, värde ca. 100 000kr
342 SCA B, värde ca. 35 000kr
150 Bilia , värde ca. 18 000kr
145 Hufvudstaden A, värde ca. 11 000kr
75 Catena, värde ca. 7500kr.
300 Acando, värde ca. 3300kr

Och allt har sin grund i 100 stycken aktier i Skanska, inte illa. Undrar vad 100 aktier i Skånska cemcent kostat när jag föddes? Man lär också ha fått en del aktieutdelningar under åren…

På bild, Nya Karolinska sjukhuset som Skanska ska bygga och dessutom vara med och äga.

onsdag 3 november 2010

En sorgens dag


Som uppvuxen i Sjuhäradbygden måste man ju konstatera att det är en sorgens dag idag när Borås Wäferi slutar sina dagar med att få den sista svepningen och gå i konkurs.
Mest synd är det förstås för de anställda och huvudägaren Mats "draken" Gabrielsson och som nu blir av med sina investerade slantar i BW.

Borås Wäferi ett gammalt anrikt väveri grundat år 1870 och är mao 47 år äldre än ett bolag såsom "ungdomen" Investor.

Kanske ska man se BWs konkurs som det sista kapitlet på Teko-krisen som började under slutet på 1950-talet och som nu resultaterat i att i stort sett all textilindustri (i alla fall vad avser produktion) försvunnit från landet i allmänhet och Borås i synnerhet. Under 1960-talet försvann 26 000 arbetstillfällen  svensk TEKO-industri, de flesta i sjuhäradsbygden och 26 000 arbeten, det är mycket det. Borås har idag vill jag minnas ungefär 100 000 invånare och orter som Skene, Kinna, Dalsjöfors är inga metropoler direkt.

Nu är ju all textilindustri inte rikgit död ännu i Sjuhärad (än). Det finns trots allt några få textilföretag kvar även om det inte är så mycket produktion i Sverige numera. Hemtex är är ju börsnoterat och säkerligen känt av de flesta.  Sedan har vi BWs konkurrent Almedahls (fast dom har ju kursat och återstartat),  den lilla special-textil tillverkaren FOV (såldes av Investment AB Latour för några år sedan) som mest är känt för tillämpningar som textil till skottsäkra västar och bilklädslar har jag för mig, Sedan har vi friluftskläderna från Tierra som blev bryskt uppköpt av börsnoterade Fenix outdoor för 10-talet år sedan (mer än hälften av personalstyrkan sa upp sig!).

Sveriges största frack och smokingtillverkare  Cavaliere (undertecknad har givetvis både en frack och smoking därifrån att använda vid festliga tillfällen) som också gör svenska fotbollslandslagets kostymer mm. Sedan det kanske anrikaste av dem alla Ekelunds Linneväveri i orten Horred grundat år 1692(!) som faktiskt än idag har kvar produktionen i Sverige. Dom är kunglig hovleverantör sedan urminnes tider och levererat linnedukarna till samtliga Nobelfester och till kronprinscessbröllopet senast förstås. Saxylle tillverkar fantastiska ullprodukter Arbetskläder finns genom företaget som har ett ortsnamn Fristads Workwear. Sedan finns företaget Taiga som levererar kläder till Försvarsmakten bla. okej, det är väl inget ritktigt sjuhäradsföretag då dom ligger i Varberg. Varumärket Kinnasand lever ju också kvar även om det finns en konkurs i bakgrunden där också. Kungsfors har däremot för gått från ett textilföretag till att bli vara fastighetsbolag och hyra ut sina fd. lokaler alena.

Det konkursade textilföretaget Algots finns däremot en lite rolig anekdot kring som jag har hört berättat för mig. Midway Holdings huvudägare och kända aktieklippare Sten K Johnsson köpte 1977 in sig i Algots och genomförde aktieköpet på det lokala bankontoret och han hann faktiskt inte ens hem efter aktieköpet (ja på 1970-talet kunde man inte handla aktier via internet) utan fick reda på att Algots gått i konkurs i bilen under hemresan...bättre tajming kan man ju ha i aktieaffärer.

Självklart har jag som fd-sjuhäring lakan i sängen med märket Borås Cotton (som tillhör BW) och jag funderar faktiskt på om man kanske skulle försöka komma över något litet konkurslager för bättre satinlakan får man leta efter länge. Följande modell har jag just nu i sängen


Personligen så tycker jag textil från naturprodukter är betydligt trevligare än plastprodukter.

måndag 1 november 2010

Vissa saker kan du lika gärna glömma

Den duktiga bloggaren Lundaluppen skrev nyligen en kommentar till min bloggpost ang. psykologi och berörde en sak som hel klart förtjänar en egen post. Saken det berör är anskaffningsvärden dvs vad vi en gång i tiden köpt aktier för.


Anskaffningsvärden är i grund och botten synnerligen ointressant. Om du köpt en aktie för 50kr stycket eller 100kr betyder i mångt och mycket just ingenting. Nej du läste rätt, för dig betyder det faktiskt just ingenting. Det som betyder något är hur många aktier du har och till vilken kurs dom handlas till idag.

Ur två perspektiv betyder dock anskaffningsvärden något, kan jag med nöd övertygas.. Dels för skattmasen om du inte äger dina aktier genom en kapitalförsäkring om du köpt en aktie för X eller Y kronor avgör hur mycket latent vinst/förlust du har eller behöver betala i nästa deklaration. Möjligtvis kan man också säga att det har betydelse om man skall utvärdera sina investeringsprestationer. Men det är väldigt många blogginlägg jag läst, som innehåller orden vad man köpte aktierna för…

I övrigt är anskaffningsvärdet just ointressant. Samtidigt fokuserar många ordentligt överdrivet mycket på just anskaffningsvärdet. Dessutom låter många hela sitt känslomässiga ekonomiska liv kretsa runt vad du en gång i tiden köpte något för. Låt säga att du äger 1000 aktier av Investor, en av Sveriges vanligaste aktier att äga. Den aktien står idag i 137kr stycket. Dina aktier är således värda 137 000kr med hjälp av lite huvudräkning. Varken mer eller mindre. Aktierna bli inte värda mindre för att du en gång i tiden köpte dem för 148kr stycket, eller för att du köpte dem för 64kr stycket. Detta är enbart intressant för skattmasen och framförallt så är det anskaffningsvärde INTE relevant för om du skall sälja eller köpa aktien! Det beslutet bör vara grundat på andra faktorer. Fast jag läste någon gång en artikel (källa okänd) att folk faktiskt var mer benägna att sälja aktier som har gått upp än som gått ner. För aktier som har utvecklats dåligt måste ju med automatik vara bra köp dom är på rea. Fast vi till syvende och sist självklart vet om att det främst bör vara bra företag som stiger i kurs eller? Vi låter således våra anskaffningsvärden göra så att vi säljer av bra aktier och behåller dåliga.

Jag är övertygad om att många faktiskt skulle må bättre av att inte veta anskaffningsvärdet. I sådana fall skulle man förhålla sig mer känslomässigt neutralt, inte bli lika övertygad om sin egen förträfflighet i tider när aktier är dyra och inte lika deprimerad över att man köpt dyrt när aktier är billiga. Istället skulle man fokusera på det väsentliga dvs hur många aktier du äger och till vilken kurs dom har idag och med överkursen om ett bolag är ev. köp eller säljvärt idag.
Gadgeten innehöll ett fel