fredag 28 februari 2014

Vikten av en god buffert

Bland "ekonomibloggar" (är väl nästan så off numera att jag knappt kvalar in i denna kategori numera) så pratas det ofta om investeringar och olika sammanställningar hur ens ekonomiska förehavanden och ställning ser. Väldigt sällan så skrivs det om bufferten man har i form av pengar på ett bankkonto. Tyvärr upplever jag ibland att många räknar in denna summa i någon form av investeringstillgång vilket jag nog skulle vilja varna lite för. Livserfarenheten i alla fall för mig är att denna kategori av tillgångar fylls på regelbundet varje månad och med oregelbundna tillfällen så förbrukas der lite större summor. Dvs det går knappast att se som ett sparande utan skall nog mer ses som pengar för att hantera hushållets avskrivningar av tillgångar i form av bostad och lösöre.

För egen del har jag just nu varit i situationen där jag fått behov av bufferten ganska så kraftigt. Självförvållat då det handlar om att jag håller på att renovera mitt badrum i huset jag bor i. 

Man planerar noggrant, räknar, tar in flera offerter osv och tillslut så kommer man till en summa/budget för projektet. 

Sedan när hantverkarna börjar riva nuvarande badrum så visar det sig att föregående renovering på denna plats var snålgenomförd. Vilket i mitt fall där badrum och kök ligger vägg i vägg med tvättstugan under, visar sig att vattenledningar i dessa tre rum är sammankopplade och vips så behövs mer material och jobb och en knapp månadslön till utöver budget fladdrade iväg...

Exemplet från verkligheten visar tydligt av vikten med en rejäl buffert och bor man i hus skulle jag nog säga att man bör ha summor nästan upp mot en årslön som toppunkt på en buffert innan i alla fall jag skulle vara helt bekväm med att hantera "livets dilemman" med renoveringar, hantera ev sjukdom, ev bil osv innan man skall börja tänka på aktier för att pensionera sig tidigt eller vad man nu har för mål i livet. 

måndag 17 februari 2014

De tvivelaktiga fondråden

Har du ett fondsparande? Du lär inte vara ensam....

I stort sett alla svenskar har idag ett fondsparande om inte "fritt tillgängligt" så inom ramen för pensionsförsäkringar av olika slag och PPM sparande.

Då i stort sett alla svenskar äger fonder och detta är vårt finansiella sparande i stor utsträckning så finns det mängder med råd att ösa ur. Både från banker och mer oberoende aktörer

Idag råder det någon form av konsensus för hur man skall fondspara. De råden går kortfattat ut på bestämma sitt fondsparande i två steg.

1. fastställ vilken risk du är beredd att ta. Här är oftast någon form av lågrisk, medelrisk eller högrisk man skall identifiera sig med.

Lågriskspararen skall välja mestadels räntefonder, medelspararen skall blanda aktier och räntefonder och högrisk skall välja renodlat med aktiefonder.

Det jag vänder mig mot här i detta läge  är att råden för att vara lite kategorisk är helt oberoende av hur det ser ut på den finansiella marknaden och marknadens utveckling! Börsen kan ha tokrasat 60% eller stigit iväg 300%, räntan kan vara hög eller istort sett noll... Råden blir exakt de samma och inga förändringar av råden. Häpnadsväckande egentligen. Som att rekommendera bilister att alltid köra i samma hastighet.

2. nästa steg i rådgivningen är sedan att fastställa en klokt "fondpaket" inom ramen för sin riskprofil.

På detta steg i rådgivningen verkar det idag råda någon form av konsensus från bankernas att man skall välja någon form av "basfonder" eller liknande i botten. Med "basfonder" verkar menas globalfonder och sverigefonder. Sedan över basfonderna skall man sedan välja att spetsa till det och välja vad som brukar omnämnas "tillväxtfonder" eller kryddor.

Vad som är besynnerligt i sammanhanget är att dessa kryddor och tillväxtfonder i stort sett alltid har högre avgifter än "basfonder". Vilket i sig är värt ett separat blogginlägg då fondavgifter inte har det minsta att göra med fondernas innehåll. Det finns absolut ingen logik i varför t.ex en rysslandsfond ska ha högre fondavgift än en Sverige eller globalfond. 

Så genom att ge rådet att blanda och mixa för en bra allokering så får man totalt sett högre fondavgifter och bankerna kan ändå prata om hur bra det är med lågkostnadsindexfonder samtidigt som man säljer kryddor.

Finns det något som tyder på att dessa kryddor och tillväxtfonder skulle vara bättre val än fonder med klart lägre avgifter? knappast...avgiftsskillnaderna är något som obönhörligen slår mot avkastningen över tid.

onsdag 5 februari 2014

Finsk-svenska stål aktiebolag

 
Även om året bara nått till början av februari så kan man så smått anta att en av årets riktigt stora affärer i svenskt näringsliv redan är offentliggjorda i form av "samgåendet" mellan SSAB och Rautarukki som nyligen annonserades. Så mycket till samgående vette tusan om jag skulle vilja kalla det för utan jag ser det mer  som ett förvärv där SSAB köper Rautarukki men betalningen sker med egna nytryckta aktier.
Att det nu är en part (SSAB) som nu troligtvis går in ganska bryskt och styr över "fusionen" tror jag kan smärta mycket i de finska hjärtanen när nationalklenoden nu ska heta Svenskt stål men å andra sidan ger detta bättre förutsättningar än någon jämkningsförfarande där man delar och turas om i ledningen. Det är nog så svårt och komplext med förvärv har ju historien visat...ingen nämnd eller glömd.

Affären kan diskuteras utifrån många synvinklar och när det gäller de finansiella bitarna i "fusionen" kan jag t.ex. hänvisa till Lundaluppens blogg. Finns inte så mycket att tillägga när det gäller dessa bitar. Dock tycker jag det är glädjande att betalningen sker i aktier maa SSAB svaga finansiella ställning vilket annars hade krävt en rejält stor nyemission och troligen än mer svagare finansiär med ökad upplåning som följd. Finansierna är anstränga så gott dom än är redan
Sedan då den industriella logiken här finns desto mer att prata om när det gäller affären tycker jag. Stålverk är även om det kan verka som så en basic och enkel verksamhet så är den synnerligen industriellt komplex. Varför? Jo maa storskaligheten och de små möjligheterna till anpassningar i produktion efter efterfrågan. Det är synnerligen komplext att "slå av en stund" eller "gå på halvfart" osv. likt man kan göra enklare i tillverkningsindustrin. Kort och gott det går nästan inte i stålverket, utan lönsamheten på verksamheten är beroende på en jämn avsättning av slutprodukten till ett bra pris i relation på inköpspriset på kol och järnmalm/skrot. Något som bekant går upp och ner i konjunkturens nycker, och därav stålindustrin stora konjunkturkänslighet mellan bra och dåliga år.
SSAB av idag (innan förvärvet) har produktion i Sverige och USA. Dessa verksamheter på olika sidan Atlanten är tillverkningsmässigt skilda från varandra. Verksamheten i USA är skrotbaserad som sedan bearbetas färdigt i USA dvs återvinning av metall medan verksamheten i Sverige är baserad på ett flöde av järnmalm från norra Sverige till masugnar i Luleå och Oxelösund. Råstålen från Luleå används sedan i tunnplåtsproduktion i Borlänge medan verksamheten i Oxelösund är integrerad där man producerar kylda stål.
Raturukki har en förhållandevis likartad verksamhet med masugnar och vidareföräldling från råstål till slutprodukter i totalt till antalet några få anläggningar då detta är karaktären av idag. Rukki och SSAB har givetvis lite olika strategier och nischer på sitt stål och lite olika marknader men jag kan nog tycka att dom kompletterar varandra med lite överlappande verksamhet.
 
I vad uppstår då logiken för affären, industriellt?
Jag tror att en viktig aspekt är att ett sammanslaget Rukki och SSAB kan få en betydligt större flexibilitet än de båda bolagen var för sig. Det finns upparbetade transportvägar över bottenviken mellan de båda företagens anläggningar i Finland och Sverige vilket kan klart förbättra möjligheterna till produktionsanpassningar beroende på marknadens efterfrågan. Inte minst får man fler masugnar och kan planera underhållsstopp, produktionsneddragningar och uppgångar på ett flexiblare sätt än idag. Säkerligen kan man också genomföra besparingar på administration och inte minst inköp då man med affären öppnar för att till viss del handla ifrån andra än LKAB. Valuta aspekterna att både ha viktig produktion och marknad i SEK och Euro skall inte underskattas.
Å andra sidan. Det är ett rejält mörker i stålbranschen idag och man skulle mycket väl kunna se affären mellan SSAB och Rukki som att en blind leder en halt eller något. Branschen präglas av stor överkapacitet sedan stora investeringar runt om i värden genomfördes 2003-2008 detta har sedan finanskrisen rejält dämpat priset på slutprodukten och det hör inte till vanligheten att stålverk tjänar så bra med pengar. Ur denna negativa aspekt kan man ställa sig frågan om SSAB mäktar med att behålla nuvarande produktionsanlägngingar eller om bolaget kommer rationalisera och avveckla någon/några orter vilket troligtvis kan inveera negativt på de förmodade vinsterna.
Skall bli spännande att se utvecklingen. Förhopppningsvis har intregrationen kommit en bit på vägen innan det börjar vända upp lite för stålindustrin i nästa sväng. Dit har vi än en lång väg att gå...
Gadgeten innehöll ett fel