tisdag 31 augusti 2010

Frågesport

Med anledning av föregående inlägg om analytiker så utlyser jag härmed en frågesport för att piffa till det i sensommarmörkret.
ABB är bolaget som är först i bokstavsordning på börsens Largecap lista. En banks analytiker har följande prognoser på ABB de kommande åren (förenklad bild).

Baserat på dessa prognossiffror vilken tror du är bankens rekommendation avseende aktien ) till bankens kunder? (baserat på fundamental analys, ej bankens råd avseende teknisk analys

Tävlingsalternativen är enligt följande:
Köp
Öka
Neutral
Minska
Sälj

motivera gärna ditt svar

Bättre eller sämre än förväntat?

Säkerligen har ni alla hört det på Sveriges radios ekonomieko eller rubriken i Dagens industri som kanske lyder "Buffel och Båg AB redovisar för senaste kvartalet en vinst på 4kr och 50 öre vilket var 30% mer än förra året men 12% sämre än förväntat". Eller varför inte: "Stora fina Banken höjer sin rekommendation för guld och gröna skogar AB från neutral till outperform och riktkursen höjs från 83 kr till 87kr. bla. bla."

Ja stackars dessa analytiker, gissar dom rätt är det få som tackar dom men när dom gissar fel så skrattar vi alla åt deras i våra stycken ”inkompetens” eller vad vi nu väljer att kalla det. Är analytikernas gissingar åt pipsvängen och aktien rasar ordentligt på rapporter så blir vi förbannande och känner oss lurade minsann av dessa bedrövliga bankfolk! I media så skrivs det ömsom om analytikernas favoriter för att på nästa uppslag stå ”så fel gissade analytiekrna”.

Så hur skall man förhålla till analytiker?

De flesta som läser denna blogg är säkerligen värdepapperskunder främst i nätmäklare såsom Nordnet och Avanza. Sådana rena transaktionsbolag har ju inga anställda analytiker utan här handlar det kanske om att man publicerar några journalistiska inlägg och möjligtvis då ett råd på inlägget med typ köp eller sälj. Sedan publicera man rubriker från nyhetsbyrå om att Carnegie höjt sin rekommendation på ABB och Goldman Sachs istället sänker Volvo och sedan omvänt nästa vecka så det blir lite spännande. Mest irritationsmoment skulle jag vilja säga. Kort sagt, waste of time.

Är man däremot värdepapperskund i storbanken eller banken på fina gatan så stöter man på analytikerna lite mer och lite mer djup omfattning. Här får man kanske varje morgon ett nyhetsbrev om man så önskar (såvida inte banken under natten blivit övertagen av finansinspektionen) om hur det har utvecklats inom skobranchen (Ja ni vi dojjan, nike och AdiDAX samt mindre några pumaekonomier), varje månad publiceras fina gatans strategianalys (eller något annat fräckt namn) sedan finns det kanske en modellportfölj med bankens bästa köpråd och förslag på diversifiering om man råkar ha en miljon i aktier. Sedan har man då en aktuell rekommendation och prognoser på varje enskilt företag på mer eller mindre hela börsen. Slutligen så publicerar banken kanske prognostiserade nyckeltal som man som kanske kan sortera i någon fin tabell så att man t.ex. kan få fram vilka bolag på börsen som banken förväntar sig har de största direktavkastnignen våren 2012.

Givetvis så är det gissningar och spekulationer och man bör vara observant på att mycket syftar till att skapa en vilja hos kunderna till aktivitet förutom att vara ett beslutsstöd till fina gatans fondförvaltare. Köp och sälj, så hoppas vi på fina gatan att både du som kund tjänar pengar på våra rekommendationer och så tjänar vi ännu mer pengar och forsatt kan jobba efter 3-6-3 regeln (för er som inte kan den så betyder det att banken ger 3% i ränta på inlåning, 6% i ränta på utlåning och så spelar tradingchefen golf klockan 3 på eftermiddagen)

Jag vill nog påstå att bankens köp, sälj, outperform, avvakta, tokköp, neutral eller varför inte ”the strongest buy in the history of strong buys” (som en bejublad analys från Handelsbanken av IT-bolaget Adcore löd en gång i tiden kring millenniumskiftet). Gick inte så bra för det köprådet då aktien på 3 år sjönk 99%. Nej sådana råd bör man nog ta med en nypa salt. Men däremot så har jag faktiskt inget emot att till exempel läsa bankens gissningar om utdelningar och förändringar av nettoskulder eller nyceltalssorterare. Tycker tvärt om att det är ganska så intressant läsning om än som kuriosa precis som välskrivna blogginlägg för den delen också är.

måndag 30 augusti 2010

80 var dagens siffra

Åtta-nolla, det är en respektingivande ålder. Svenska män har inte ens åttio år i medellivslängd. Våra kvinnor är ju lite mer seglivade och hårda så i medeltal så blir svenska kvinnor äldre än så.

För den 30 augusti 1930, mitt under den brinnande depressionen i USA så föddes en ung, fattig och naken grabb i Omaha, Nebraska. Han fick namnet Warren och efternamnet Buffett efter fadern. Det har gått ganska bra för pojken. Efter en lite stökig undomstud så hyfsade han till sig och började göra affärer (köpte en hel gård med anställda som tonåring t.ex.!), mest aktieaffärer så han blev med tiden kapital/fondförvaltare. Sedan så slutade han med detta och investerade sina pengar i en nergången textilindustri vars tillgångar han omvandlade till en investeringsverksamhet som växt med tiden, med en sisådär 15-20% per år i genomsnitt i ca. 50 år. Då blir man en ikon för småsparare, särskilt om man dessutom tycker om att vara i media.

Så idag är det ett riktigt stort företag ”hans” Berkshire Hathaway, som dessutom inte delat ut så mycket aktieutdelningar. Idag så räknas huvudägaren som en av jordens rikaste men med tanke på att han gått med på att testamentera bort 95% av sin förmögenhet till välgörenhet så lär det inte bli någon finansiell dynasti efter honom. ”Hans” Berkshire Hathaway lär dock finnas ett tag till. Bolaget har, vill jag påstå förändrats flera gånger. Det började med aktiv förvaltning av främst aktier i vitt skilda sektorer (främst substansrika sådan), sedan med tiden allt mer långsiktig i aktier i riktigt lönsamma ”superbrands”. Med tiden som företaget växte så blev det mer och mer hela företag och allt större sådana och allt mer bolag som kraftförsörjning och infrastruktur för att skydda sig mot inflation, eller kanske dra nytta av den, vad vet jag. Det senaste är väl att Berkshire mer och mer verkar bli någon form av räddningsfond för stora amerikanska företag (på bra villkor givetvis), eller förresten mer eller mindre hela den amerikanska ekonomin skulle jag vilja säga.

Så grattis på födelsedagen Warren, 80 år är respekt, man får hoppas att man själv är frisk när detta inträffar år 2060.
Happy birthday eller vad ni nu säger där i staterna.

lördag 28 augusti 2010

Är detta början till slutet för Mats Qviberg?



Cirkus HQ har nu kommit fram till slutnumret och den exalterade publiken väntar nu på den rafflande finalen. Men redan nu så kan man se att vattnet runnit ur poolen för cirkusdirektören själv och han står kvar där huttrande, naken och ensam.

Nej skämt å sido, vi tar och citerar en rad från Öresunds blodröda årsredovisning från 2008 som sammanfattar det ganska bra "Om vi inte lyckas finnas risken att vi misslyckas" och det är ur det perspektivet som man skall se de senaste dagarnas händelser när finansinspektionen visar lite stake och drar in banktillståndet för HQ Bank. Trots att hela styrelsen i HQ fått sparken, VDn har fått gå, Banken har en ny kapitalisering på plats, tradingverksamheten är helt avvecklad så väljer finansinspektionen att dra in tillståndet då verksamheten varit så gravt misskött att tillstånd inte kan ges till banken alldeles oavsett vad bolaget har åstadkommit tiden efter tillsynsärendet startade hos HQ.

Man kan likställa det med en korvkiosk på stans bästa adress som fått ett oanmält besök av kommunens miljö och hälsoskyddsinspektörer som funnit att hygienen i korvkiosken var gravt eftersatt till den milda grad att man inte kan få bedriva korvkiosk om det ser ut så. Då räcker det inte med att man efteråt kallar in en städfirma som gör det kliniskt rent i kiosken och lovar bot och bättring.

Det är säkerligen nu många som tror HQ därmed att kaputt-konkurs mm allt är borta. Så är ju givetvis inte fallet och det är en stor skillnad mot indragning av banktillstånd för att banken är på obestånd med otillräckligt kapital mot att man inte skött sig. Ett indraget tillstånd för en korvkiosk eller Bank betyder helt sonika att man inte får lov att driva vidare verksamheten. Liksom Korvkioskägaren som kanske har en bra slant på banken utöver verksamheten i sig så är det även så att HQ Bank nog är att betrakta som solida även om det nu blir en rejäl realisation på bolagets tillgångar då HQ AB inte direkt har så bra förhandlingsläge om man säger så..

Man bör också beakta att det är HQ Banks tillstånd om är återkallat och det är HQ AB som är börsnoterad på börsen. Nu är ju detta främst ett juridiskt dravel för så mycket annan verksamhet än HQ Bank finns inte direkt i HQ AB numera när HQ fonder är sålt till Öresund.

Så vad händer nu då? och vad blir slutnumret?
Det skulle förvåna mig storligen om det inte händer en hel del innan börsen öppnar på måndag morgon så egentligen är det lite barnsligt att skriva detta inlägg innan vi egentligen vet vad som händer så det lär rinna mer vatten under bron och många i finansstockholm lär jobba övertid i helgen.

I första hand så vill givetvis HQ finna en privat lösning på den uppkommna situationen och rädda så mycket värden det nu går åt nuvarande ägare och själv bestämma villkoren, på måndag morgon så är det en statligt utsedd likvidator som bestämmer över verksamheten och tar de ekonomiska besluten. Men fram till dess så är det fortsatt så att man kan hålla i den numera ganska så impotenta taktpinnen

Jag kan tänka mig att HQ Banks verksamhet och kunder är grisigt attraktiva för konkurrenter. Det handlar om ca. 20 000 kunder många gravt förmögna och dom har valt att få hjälp med sin förmögenhetsförvaltning. Det är elitidrottare, framgångsrika entreprenörer, "arvegods" och fastighetsmagnater. Inte kreti och pleti och man säger så. Ung. 5% av bankens kunder hade i fredags mer än en halvmiljon i kontanter (utöver värdepapper) insatta hos HQ Bank vilket är över den statliga insättningsgarantin. Det tror jag inte var 20:e storbanks kund har...

Det finns många frågetecken givetvis.
Även om Tradingen i HQ är avvecklad så sitter självfallet HQ på en stor mängd derivat och värdepapper i balansräkningen. Det handlar om att man är garant på en mängd aktieindexobligationer och liknande, man har utestående ETF, och man är market maker (dvs både köpare och säljare) på olika värdepapper så att vi skall kunna köpa och sälja mindre likvida aktier. En köpare av verksamheten skall ta på sig att garantera hela denna hög

I min sinnevärld är det inte lätt att över en helg förhandla med konkurrenter för att finna en privatlösning innan fru advokat-likvidator på måndag bestämmer hur det skall komma att bli. Man skall gå genom böcker och man skall förhandla om pris mm.

Nu över till spekulationerna. Vem tar över verksamheten?
För någon total nedläggning av verksamheten (förutom då att nästan alla anställda lär bli av med jobbet) ser jag som ytterst otroligt. Det ena alternativet är att en stor och kapitalstark ägare går in och köper verksamheten rakt av inkl Öresunds preferensaktier och förlagslån. T.ex. Handelsbanken skulle inte ha något som helst problem att lassa upp låt säga en halv miljard i cash på måndag morgon för inkråmet i verksamheten (dvs kundstocken kapitalet). Skulle inte förvåna mig då SHB gärna vill växa inom private-banking och dessutom så skulle SHB capital market jubla om att mer eller mindre få monopol på ETFs och certifikat då man tar över en största konkurrenten på området. HQ AB blir då en hög med pengar som då Öresund lämpligen lägger bud på och betalar med egna aktier eller pengar. HQ finns då inte mer..Denna typ av affär lär inte vara populär hos de anställda om man säger så, möjligtvis mer poppis under rådande förhållande hos nuvarande huvudägare som i alla fall räddar lite pengar.

Det andra alternativet är att HQ finner en fusionspartner i form av en verksamhet som är likvärdig och där man då snabbt bestämmer hur mycket procent som skall fördelas mellan ägarna. Då tänker man lite snabbt på t.ex. Carnegie. Effekten blir då att HQ och Carnegie går samman och där nuvarande aktieägare i HQ blir minoritetsägare i Carnegie-HQ med förhoppning om att detta blir en framgångsrik bank i framtiden. Med tanke på läget, så är dock HQaktier ingen stark valuta idag. Under rådande förhållande så tror jag många av bankens anställda hoppas på en sådan lösning men är det ett alternativ för ägarna att mer eller mindre bli slukad som en söndagsstek med syltlök av Altor och Bure?

om man nu hinner..

Den andra spekulation är vad som nu händer med samarbetet Hagströmer och Qviberg samt deras gemensamma skrivbord?. Kan man komma över en sådan sak som nu hänt? En verksamhet och skötebarn som startades för 30 år sedan av Hagströmer och som nu har raserats av bästa polaren Qviberg. Man kan bli ovänner för mindre. För flera år sedan så skrev nuvarande fondförvaltaren Simon Blecher en mycket intressant artikel där han förutspådde en massiv död av investmentbolag bolag som Atle och Custos skulle gå mot en säker död och Öresund skulle bara finnas kvar så länge Hagströmer och Qviberg var vänner.

Till sist tycker jag likt Cornucopia? att det är lite tråkigt att det blir en bank mindre i Sverige även om jag själv inte är berörd på något sätt varken som kund eller ägare.

På bild, de senaste 5 årens kursutveckling för HQ Bank uttagen ur Handelsbankens internetbank idag. Kanske något att spara i byrålådan över historiska dokument?

fredag 27 augusti 2010

Är obligationer alltid säkrare än aktier?

Förhållandet mellan aktier och obligationer är något som alla borde lära sig en del om. För i högsta grad så påverkar dom varandra. Den som lånar ut sina pengar får en fast bestämd ränta på sina pengar, sedan pengarna återbetalda när obligationer löper ut och den som äger företag får istället del av vinsten som uppkommer i företaget. Om företaget lånar pengar så måste man betala ränta till utlånaren (obligationsinnehavaren) och således så måste alla investeringar som ett företag gör ge en bättre avkastning än räntan på lån. I händelse av likvidering av ett företag så har alltid obligationsägarna företräde till bolagets tillgångar framför aktieägarna som står sist i kön. Obligationen står för tryggheten och aktien för möjligheten.

Räntenivåer på obligationer styr i högsta grad värderingen av aktier och även omvänt så vill jag nog påstå att världens obligationsmarknader också påverkas av aktiemarknaden. Kort sagt du blir ingen bra investerare om du inte lär dig spelet mellan obligationsägare och aktieägare och du ör vara öppen för att investera i båda värdepappersslagen.

Det som lärs ut i den ekonomiska skolningen är att ränteplaceringar alltid under alla förutsättningar är säkrare än aktier och att aktier alltid på lång sikt är en bättre investering än aktier. Jag vill påstå att detta är felaktigt.

Det senaste 10 åren har t.ex. statsobligationer generellt sett varit en klart bättre investering än att investera i ett aktieindex. I Sverige så står börsindex på minus efter 10 år. Köpte du en 10 åring statsobligation för 10 år sedan har du väl fått en 5-6% per år kan jag tänka mig. Och för varje investerad 100-lapp har du idag 150kr(plus ev. räntan på utbetalad ränta). 10 år är en förhållande lång tidsperiod men likväl så har statsobligationer givit bättre avkastning än aktier, i teorin borde det givetvis inte varit möjligt. Eller? I teorin så borde ju aktier på en sådan lång tidsperiod ha avkastat räntan plus riskpremie, men det har aktier alltså inte gjor de senaste 10 åren.

Men idag är situationen synnerligen riskfylld för långa statsobligationer skulle jag vilja säga. Långa 10åriga svenska statsobligationer handlas idag mer eller mindre till all-time-high. Omvänt så blir då deras ränta, all-time-low. I själv verket så får man inte ens 3% om året, snarare närmare 2,3%. Sedan om 10 år så får du sedan tillbaka dina pengar, I bästa fall om svenska staten då fortfarande klarar av att betala sina långivare. Skulle det de kommande åren bli inflation så kommer ju också dina pengars köpkraft minska och icakassen har blivit dyrare. Men det är nog ganska så säkert att du får tillbaka pengar.

I Sverige så har Riksbanken ett inflationsmål på 2%. Prickar man det målet så får alltså ägarna av t.ex. statsobligation 1047 en real avkastning på 0,3% per år, inte så sexigt direkt och jag vill påstå att riskerna med denna obligation är större än en aktieinvestering på 10 år i t.ex. Lundbergs (som till 55% består av lågbelånade fastigheter som avkastar omkring 6% per år).

Sedan finns det också riktigt usla investeringar.
Låt oss ta skräckexemplet Japanska statsobligationer. Vi börjar med räntan, den är lägre än den svenska. Anmärkningsvärt i sig. Men vad som är än mer anmärkningsvärt är den höga risknivån kontra den dåliga avkastningen. Den Japanska staten har idag en skuldsättningen som är mer än dubbelt så stor som landets BNP och man har ett underskott i de löpande statsfinanserna.

Detta kanske inte säger så mycket för dig mer än tidningsrubriker. Men låt oss översätta utlåningen i form av ett icke säkerställt lån till ett industriföretagföretag.

Bolagets/statens skulder är alltså dubbelt så stora som omsättningen och bolaget gör idag förluster. Den skuldsättningen är minst sagt tuff och vi kan ju t.ex. jämföra med företaget Sandvik som ibland ses som hårt skuldsatt. Sandvik har idag en nettoskuld på 29Mdr mycket givetvis men om Sandvik skulle vara lika skuldsatt som Japan så skulle man då haft en nettoskuld på 160 Mdr eller något sådant…Sedan går Sandvik idag med vinst till skillnad mot Japan. Visst är det teoretiskt för Sandvik hade aldrig kunnat få lån på banken på med en nettoskuld om 160mdr till skillnad mot Japan eller USA där det alltid verkar finnas villiga långivare. Att Japan dessutom betalar lägre räntor än Sandvik vilket ju är ett mysterium i sig också. Jag tycker nog det är betydligt mer riskfyllt att låna ut pengar till Japan än Sandvik. fast det kan det väl inte vara i den finansiella teorin?

Men kan det finnas någorlunda investeringsalternativ i obligationsmarknaden? Självklart men då får man leta bland företagsobligationer. Den som t.ex. funderar på aktier i Black earth Farming bör även titta på deras obligationer då räntan nästan är tvåsiffrig idag.

onsdag 25 augusti 2010

Varför så tyst om Traction?

Det är många börsbolag som är lite undanskymda från de allra mest lysta blickarna från media. Självfallet är detta i de allra flesta fall fullständigt befogat då det finns en hel del noterade skärpbolag som mest förbrukar pengar från sina ägare än som tillför något större värde för ägarna samtidigt så finns det en hel del bolag som är riktigt intressanta och som förtjänar att lyftas upp lite mer mot vad som görs idag.

Ett av alla dess undanskymda bolag är Traction. Traction är ett familjekontrollerat kapitalförvaltningsbolag som utvecklats från några tusenlappar för 35 år sedan till ca. 1,4Mr i substansvärde idag, en rätt så rejäl framgångssaga. Om även på en tidsperiod som 10 år så har Traction lekt skjortan av börsindex på samma sätt som t.ex. Ratos. Detta Ratos som ofta hyllas och då Traction som det inte sägs många flaskor om.

Traction är likt Ratos, Lundbergs, Melker Shörling mm. kontrollerat av en markant huvudägare som gör vad man vill med bolaget. I Tractions fall är det grundarfamiljen Stillström. Old man Bengt Stillström är styrelseordförande och sonen Peter Stillström, är VD.

Traction är en väldigt opportun förvaltare av kapital skulle jag vilja säga. Här finns inga heliga kor eller någon fast fastlagd trång strategi utan Traction är beredda att ”skjuta på uppdykande mål” om man kan tänkas få god avkastning på kapitalet. En mängd olika former av investeringar har man idag i portföljen. Man har agerat garant för nyemissioner i bolag på väg mot konkurs, man har investerat i form av venture-cap/start-up i samma still som Tv-programmet draknästet, sedan har man gått in som bråkstakar och uppstyrare i lite mindre bolag, Man har köpt upp hela bolag, man köper ibland företagsobligationer och konvertibler och i vissa fall så investerar man små aktieposter i stora noterade bolag där man inte är mycket annat än en ren passiv delägare. Sista men inte minst så äger dom företaget som står bakom köksmaskinen med stor K, Assistent som undertecknad äger en anno 1981. Precis som Ratos så skall man väl kategorisera Traction som långsiktiga men knappast eviga ägare av innehav likt Industrivärden och Investor. Allt är till salu om rätt pris erbjuds från andra investerare.

Traction är enligt min mening finansiellt konservativa och man har nästan alltid en stabil kassa av likvida medel i bolaget beredda att användas på flera olika sätt.
Så det var historien och upplägget. Hur ser det då ut för Traction idag? Och hur har man sin portfölj.

Som alltid när det gäller blandade investmentbolag så är det inte helt enkelt att sätta ett värde på alltig. Om hur det bokförda värdet står sig mot marknadsvärdet osv. i detta inlägg håller vi oss strikt till Tractions egna bokförda värden. Och dessa värden efter sista juni.

Först av allt har man en kassa av likvida medel på 296 Mkr, och räntebärande obligationer på 100Mkr. Dvs 28procent ”pengar” mer eller mindre om vi nu räknar dit företagsobligationer. Sedan har man en börsportfölj av stora bolag där man är het passiv ägare på drygt 400Mkr. Största innehaven här är SCA, Swedbank och PA Resourses. Men det finns en hel del andra bolag. 23Mkr har man också investerat 23 Mkr i en småbolagsfond i Traction fonder (omdöpt från Thenberg fonder) sedan man köpt upp hela fondbolaget. Sedan har man sex börsnoterade småbolag där Tration har ett stort inflytande. Sammanlagt värde 334Mkr. Dessa bolag är i värdeordning Softronic, OEM, Hifab, PartnerTech, Duroc och Drillcon. Inga mastodontbolag om man säger så. Ofta har man kommit in i bolagen vid nyemissioner, kapitalanskaffningar av annat slag eller liknande.

Sedan då svårigheterna värderingsmässigt, man äger ett antal helägda bolag. Störst är nuvarande AssaAbloychfens gamla bolag Nilörngruppen och sedan ett antal bolag under samlingsnamnet Ankarsrum. Bolag som gör allt möjligt från motordelar till hushållsassistenter. Samt ett antal rena start-up bolag och då fondbolaget som omnämdes ovan. Dessa bolag är sammantaget värderat till 115Mkr. Totalt sett ung. 1,4mdr eller 88kr per aktie.

Jag kan inte säga att jag är inläst på de olika innehaven och hurvida Traction mås ses som billigt eller dyrt med dagens värdering. Men jag tycker nog rent allmänt att Traction med dess goda historik förtjänar att omnämnas lite mer. Får lov att återkomma mer i senare inlägg.

måndag 23 augusti 2010

Ratos av idag

Ett av bolagen som avlämnat kvartalsrapport under föregående vecka när jag befann mig i den svenska fjällvärlden är investmentbolaget Ratos. Så i brist på andra uppslag att skriva om ikväll så får det bli Ratos denna gång. Det ligger givetvis i sakens natur att kvartalsrapporter för investmentbolag kanske inte direkt är de mest spännande tillställningarna i dramatikens värld, i vart fall inte de investmentbolag som mestadels har noterade innehav. Ratos har som bekant onoterade innehav och då kanske spänningsgraden i kvartalsrapporter stiger från en romantisk komedi till ett sömnigt drama för att tala filmspråk.

Som skrivits flera gånger innan så består Ratos värde i att man tar del av innehavens vinster i form av utdelningar och andra kapitalöverföringar samt förhoppningsvis så uppstår exitvinster i form att man säljer sina innehavsbolag till ett högre pris än vad man en gång i tiden köpte bolaget för. Bolagets resultaträkning blir i dessa redovisningstider förhållandevis ojämn. Särskilt exitvinster är ju inte något som kommer i en jämn följd kvartal för kvartal. Ratos har ett medelsiktigt ägande som normalt sett kanske ligger på 6 år i medel eller något omkring detta. Med ca. 20 innehav i portföljen så skall alltså genomsnittet av köp-försäljningar av bolag ligga omkring 3 bolag per år. Köp kvoten för i år börjar fyllas med försäljningarna var noll förra året och en hitedags iår.

Riskerna som Ratos utsätter sig för är ju mångfacetterade. Man har en risk i form att innehavsbolagen tjänar betydligt mindre pengar, sedan har man en krasst finansiell risk i innehavsbolagen då nettoskulderna ofta är förhållandevis höga och här är man räntekänslig och allt det där andra som hör med att låna pengar. Sedan så har man givetvis risker i att man själva transaktionsmarknaden inte är så bra i framtiden dvs att företag helt sonika blir billigare. Men det har denna bloggs läsare säkerligen koll på.

Jag tänkte göra en övergripanderiskjämförelse mellan den senaste kvartalsrapporten nu för det andra kvartalet 2009 och nu då 2010.

Om vi börjar med moderbolaget dvs ”Ratos” så är skillnaden förhållandevis stor. För ett år sedan så hade moderbolaget en nettokassa på 2,9Mdr i den senaste kvartalsrapporten var nettokassan nere på ca. 300mkr. Lägger vi sedan till att Ratos nu håller på att slutför ett antal förvärv samt har håller på att sälja Haglöfs så är nettokassan idag ung. 0. Inga pengar på banken men heller inga skulder. Om man vill dela ut pengar till aktieägarna så måste man antingen, utnyttja sina kreditlöften eller genomföra någon försäljning. Ratos har ett kreditlöfte på idag 3,5mdr. Vilket motsvarar ung 22kr per aktie. Avrundar vi lite slarvigt så innebär detta att Ratos har råd att dela ut samma utdelning som man gjorde senast i två år till samt betala löner till sina anställda. Sedan är det stopp och belägg och pengar måste antingen delas ut från innehav eller innehav måste avyttras.

Om vi övergår till innehaven så värderas dessa i Ratos bokförning till 21,1 Mdr mot 20,2 Mdr för ett år sedan. Räknar vi in kassan idag och kassan för ett år sedan så var eget kapital 93kr mot 87kr idag. Då bör man dock betänka att Ratos delat ut 9,50kr per aktie. Haglöfs är nu under försäljning och när den försäljningen är stängd s gör Ratos en reavinst på 765Mkr mot bokfört värde. Något som då höger Ratos egna kapital med ung. 3kr per aktie. Procentuellt har Haglöfs varit en mycket bra affär för Ratos men i kronor räknat så är/var det ett av bolagets mindre innehav numera.
Den sammanlagda omsättningen i innehavsbolagen är ungefär lika mot fjolåret men däremot så har de sammanlagda kostnaderna sänks markant så de löpande vinsterna är klart bättre i år än under fjolåret även om det inte är frågan om några toppvinster ännu. Som alltid är det en del surdegar och några guldkorn.

En sak är dock en markant skillnad mott fjolåret. Den sammanlagda nettoskulden i innehavsbolagen ligger idag på ca. 14,5Mdr för ett år sedan så var nettoskulden 18,5Mdr. Ratos olika innehav har således ”amorterat” av 4Mdr, eller hela20% av skuldbördan under de senaste 12 månaderna. För att tala villaägarspråk så har amorteringstakten varit på 5 år. En del av förklaringen ligger i att Ratos moderbolag har tillskjutit pengar i flera innehav men då även att innehavens kassaflöden har betalat skulder. Den finansiella risken i Ratos är idag betydligt lägre än tidigare. Ratos innehavsbolag omsätter idag omkring 45 Mdr på helårsbasis och nettoskulden var som sagt 14,5mdr. Fler större börsnoterade företag har större skuldbörda än Ratos (som koncern). Jag vill nog påstå att relativt sett historien så stor Ratos innehav idag starka finansiellt, men moderbolaget är svagare än på flera år.

Aktien då? Räknar vi med att Ratos fortsätter avkasta 20% om året så kan man teoretiskt beräkna den långsiktiga avkastningen per aktie till ung 18kr per år uthålligt med dagens balansomslutning. Mot dagens ca. 200kr i aktiekurs så innebär detta en ränta på pengarna om 9% per år. Det är inte speciellt billigt kan jag tycka men ändå bättre än bankboken. Säkerligen finns en stor möjlighet i att aktien kan komma att bli billigare på börsen. Särskilt då om Ratos presterar få försäljningar och moderbolagets finansiella situation blir lite mer trängd.

söndag 22 augusti 2010

Hur mycket information behöver man?


Vi lever idag i ett informationsamhälle och vi fullkomligt pumpas med information ständigt och jämt och i stort sett hel världen finns en knapptryckning bort.

Även i investeringssammanhang har världen förändrat sig markant ur informationshänseende. All upptänklig information är på sekunden, kvartalsrapporter, guldpriset, senaste analytikersiffrorna, Köpråden från Goldman Sachs och Dagens Industri. För att inte tala om dessa mer eller mindre tråkiga bloggare som överöser sina läsare med massa inlägg (som detta..)

Ofta hör man att, ursäkta uttrycket "man måste hålla koll på läget", eller "put all your eggs in a basket and then watch the basket" eller vad man nu säger. Det gäller som bekant att hänga med. För information är väl bara bra? Om du äger aktier i företaget Guld och gröna skogar AB så skall du väl suga i dig all upptänklig information om detta företag, dess aktie och dess analytiker? Desto mer desto bättre? och så läsa alla tidningsartiklar (från DN, SvD, DI, The Economist, Aktiespararen, Veckans Affärer, Affärsvärlden, privataaffärer, NyTImes, Bloomberg....) om företaget och dess bransch?

Jag är övertygad om att det fanns en tid då information verkligen betydde A och O för kloka investeringar. Låt oss exempelvis gå tillbaka till Ivar Krugers dagar då var det nog ofta så att desto mer information man hade desto bättre investeringar gör vi. På den tiden var det kanske lyx att få tag på en årsredovisning (från moderbolaget. koncernredovisningen var ju inte "uppfunnen" ännu), Även på 80-alet var säkerligen information i många stycken en bristvara för investerare.

Men jag tror vi idag har det omvända problemet, vi har information-overload. Klarar vi verkligen av att sortera den relevanta från den orelevanta informationen? Jag ställer mig lite tveksam och jag kan bara se mig själv i spegeln då jag många gånger har en tendens att snöa in på lite mindre orelevanta saker samtidigt som man kanske missar det viktigaste. Jag har också en tendens att sitta och läsa helt orelavanta saker (som vissa artiklar i Dagens industri som exempel) och jag tror mig ha mycket lärdom att ta till mig att fokusera min tid på den relevanta information. kanske skippa några internetsidor osv. för att instället kanske läsa en extra kvartalsrapport eller två eller varför inte en god bok?

På bild, Själv har jag de senaste dagarna befunnit mig off-line (utan mobiltäckning dessutom) men jag tror faktiskt jag överlever...

onsdag 11 augusti 2010

Och så tiondet till kyrkan, nej förlåt hemkommunen.



I alla tider så har grunden till välmåga och rikedom för oss dödliga legat i marken, den som ägt maken marken har kunnat bruka jorden i syfte att få avkastning. Det kan ha varit att sätta potatis, bygga en fastighet, bruka en skog eller upprätta en fabriken. Skulle det sedan vara så att man inte har lust att göra något direkt arbete så kan man alltid arrendera ut tillgångarna och låta någon annan betala hyra/arrende till dig som ägare och låt någon annan upprätta fabriken.

Intäktsmöjligheterna från mark och reala tillgångar har skiftat betänkligt över tid och är givetvis helt beroende av marken beskaffenhet. På vissa platser som i den halländska myllan är det synnerligen god jord för spannmålskskörd medan de allra mest centrala delarna av Stockholm är synnerligen eftertraktade förstås att bygga köpcentrum och hotell på.

Nya intäktsmöjligheter föds hela tiden.
Idag när står vi inför stora utmaningar när det gäller elförsörjning så kommer återigen, marken att stå i fokus. En av flera av de förnyelsebara energikällor som utgör en intäkts möjlighet är vindkraft, att omvandla den blåsande vinden till elektricitet. Man kan i och för sig alltid diskutera huruvida detta är de ”bästa” förnyelsebara energikällan eller inte. Men defacto är det ett av många sätt att framställa elström, något som vi lär behöva även i framtiden. Plus och minus finns givetvis för alla energikällor med det lämnar vi dithän i detta inlägg. För givetvis går det tjäna pengar på vindkraft.

Idag producerar vi ung. 2,5Twh elkraft från vindkraft av våra totala elproduktion på ca. 150 TWh, beroende på effekten i våra kärnkraftverk och vattenstånd i vattenkraftverken, 1,6% av vår eltillverkning mao. Målet för vindkraften i Sverige är ambitiöst, år 2020 så skall vi utvinna 30Twh dvs 20% av dagens elproduktion.

Förutsättning för att bygga vindkraft är givetvis att det blåser ganska så rejält på platsen där man vill etablera kraftverket. Medelvindhastigheter över 7m/s är önskvärda och riktigt goda platser växer minst sagt inte på träd iterränglådan. I Sverige har vigenom energimyndigheten gjort stora omfattandes statliga kartläggningar om vart var de bästa förutsättningarna för vindkraft finns i landet och tom i lagverk klassificerat dessa som sk. ”riksintressen för vindkraft” det ligger några sådana inte allt för många kilometer bort från mitt hus. Områdena innehåller såväl privat, som kommunal som statlig mark. Förutsättningarna för att sedan få vindkraft på plats behövs sedan först av allt ett intresse från markägaren förstås, det behövs pengar till kraftverket och det behövs både ett kommunalt tillstånd enligt plan och bygglagen samt att det är anmälnings/tillståndspliktigt enligt miljöbalken (vi undantar gårdsverk). Idag är detta långsamma processer som tar åratal från det att markägaren bestämt sig till dess att vindkraftverket står på plats.

Intäktsmöjligheterna från vindskraft består som bekant av att man säljer el. markägaren kan antingen själv bekosta hela kraftverket eller så kan han/hon helt sonika arrendera ut sin mark till ägaren av kraftverket. Jag har sett sådana hyresavtal där markägaren erhåller årliga hyresintäkter på 4-5% av kraftverket försäljning. Stora pengar i relation till alternativintäkten för marken, kan i bästa fall ge omkring 80-100 000kr per år på några hundra kvm upplupen mark.

Men här så träder då också den svenska kommunala byråkratin in.
Det spelar ingen roll om du som markägare vill bygga vindkraftverk på din egen ägda mark. Du måste alltid göra det med kommunens godkännande. Utan kommunen i ryggen, inget vindkraftverk och inga pengar. Det är många saker som kommunen kan använda för att neka dig tillstånd att bygga vindkraftverk, trots att din mark kanske ligger just i ett område som är utav riksintresse för just vindkraft och av kommunen själva utpekat som lämpligt vindkraftområde i sin egen plan för vindkraftsetableringar som man måste ha. kanske för att en granne klagar, kanske för att det finns en biologisk mångfald eller helt sonika att kommunen inte vill ha vindkraft i blåbärsskogen.

Vad som är intressant är att ett antal kommuner nu börjar göra tillståndsprövningar till en ren och skär penningfråga. Ja normalt sett kanske det kan kosta någon tusenlapp eller två att söka byggnadslov men i fallet vindkraft så har ett antal kommuner gått så långt att man kräver ett löpande arrende(!!) för att bevilja tillstånd. Utan flera tusenlappar per år för all framtid så kommer kommunen att säga nej och markägaren hamnar då mer eller mindre i en gisslan/mut situation där man måste muta sig fram bland kommunalpolitiker, eller i vart fall betala tusentals kronor varje år. Alls inte nog med att det kan ta 2-3 år att tillståndsprocessen blir klar.

Ja mås säga att jag tycket detta är synnerligen beklagligt. Eller skulle du tycka det vore rimligt att ge var tionde potatis i ditt grönsaksland till kommunen? eller några procent av hyran i en hyresfastighet till kommunen? eller var tionde jordgubbe i balkonglådan?

nej kommuner skall inte ägna sig åt detta och frågan är om kommuner ens klarar av att hantera tillståndsprocesser för vindkraft? Mitt förslag är att vi förstatligar sådana processer i alla fall om det handlar om etableringar i områden som är av riksintressen för vindkraft.

tisdag 10 augusti 2010

Tankar om telefonkataloger


Företaget Eniro är synnerligen intressant ur mer kuriöst sammanhang. Så det förtjänar att det skriv något inlägg kring detta bolag på denna blogg. Eniro har en historia att man en gång i tiden tillhörde det gamla televerket och verksamheten hette då Gula sidorna och telefonkatalog. Sedan knoppades det av från televerket och fick lov att stå på egna ben.

För många år sedan måste man ju säga att telefonkataloger och gula sidor var en drömprodukt. Det var en produkt verkligen alla använde och man hade mer eller mindre en monopolliknande situation. För tjugo år sedan var det lika illa som företag att inte finnas i gula sidorna som det idag är illa att inte finnas på internet. Så det var en synnerligen god produkt som man hade.

Men nu har jag världen förändrats och om sanningen skall fram så är gula sidor och telefonkataloger en döende produkt och det är nog idag nästan så illa med den döende patienten att begravningsgudstjänsten redan har börjat och begravningssten är på gravyr. Företag som Eniro och utländska diton som Yellow pages, pages jaunes och allt vad dom heter har stått inför en omställning av branschen lika stor som Facits skrivmaskiner hamnade i när datorn gjorde sitt inträde på kontoren. Kortfattat så måste Eniro transferera sin affärsmodell med att sälja annonser i telefonkataloger till att hitta anda intäktsmöjligheter med internet i fokus. Det är synnerligen ingen lätt omställning då det handlar om behov av helt annan kompetens i företaget och helt andra intäktskällor. Men Eniro har helt klart kommit en bit på vägen idag får man in en hel del pengar från annat är tryckta telefonkataloger.

Idag är det ungefär så att internetutgör omkring 50% av intäkterna för Eniro, telefontjänster knappt 20% och resterade av dödsboet kataloger grovt överslagsmässigt. Men även om man kommit en bra bit på vägen är det så att den sjunkande försäljningen inom Kataloger inte väger upp tillväxten på det andra områdena och sammantaget betyder detta att bolaget krymper fast om man är optimistskt lagd så blir förhoppningsvis kärnan av bolaget livskraftigare.

Tyvärr är Eniro är ett illa skött bolag under många år och först och främst handlar vanskötseln om att det från bolaget har delats ut alldeles för mycket pengar under för många år. Detta är inte så konstigt egentligen då det har varit lätt att lockats av detta genom bolagets tidigare stabila och starka kassaflöde och i den finansiella världen är det lätt att man då ger denna typ av företaget en rejäl belåning för att på så sätt få synnerligen god avkastning på det egna kapitalet. Det har heller i fallet eniro inte varit så att en huvudägare har tagits ansvar för bolagets långsiktiga utveckling. För till omställningen som bolaget är inne i nu behövs det pengar. Dels för att produktutveckla nya typer av tjänster och intäktsmodeller men framförallt inför dilemmat att företaget om några få år är mindre i omsättning och således tål mindre lån än vad man har idag, amortering av skulder mao.

Situationen av idag är prekär och bolaget har gått ut med informationen att man troligtvis den kommande tiden kommer underskrida åtagande i sina bankavtal dvs att banken kan säga upp sina lån och det krävs omfattande förhandlingar med bankerna. Mer om det strax.

Finns det då värden i Eniro? Marknadsvärdet på Eniro är idag dryga 2 mdr. Sedan har vi då det stora dilemmat med bolagets nettoskuld uppgår till den netta summan av 6,4Mdr. De senaste 12 månaderna så omsätter bolaget ca. 6Mdr och i sjunkande takt så jag hoppas att ni inser problematiken att bolaget minst måste ha rörelsemarginaler på 5-6% minst för att enbart kunna betala bankräntor, sedan vill man som aktieägaretjäna en del också.

På ett eller annat sätt så behöver Eniro mer pengar, antingen genom att sälja av tillgångar som avkastar mindre än bolagets genomsnitt. Två andra alternativ är att man gör nyemission av aktiekapital eller att Eniros banker omvandlar en del lån till aktiekapital. För en investerare i aktien så innebär detta i stort sett någorlunda samma sak. Låt säga att man antingen gör nyemission eller banken gör om lån till aktiekapital till ett värde av 2mdr. Vilket då med dagens marknadsvärdes förhållande innebär en halvering av aktieägarnas andel (såvida man själv inte fördubblar sin insats).


Om vi nollar ut kataloger från omsättningen helt och hållet dvs vi räknar med att Eniro det kommande året slutar med dessa produkter så har Eniro idag en rensad omsättning på omkring 4Mdr grovt överslagsräknat. Vi uppskattar att Eniro kan behålla en marginal på kanske 15% före finansnetto och skatt. Då är detta en vinst på 600Mkr på helårsbasis, 4mdr i nettoskuld med en ränta på 5% tar bort 200Mkr i finansnetto och sedan skatt på 25% och kvar på sista raden blir omkring 300Mkr på helåret, när omställningen är klar (dvs har krymp och fått en livaktig kärna). Sedan var det då detta faktum att man bör ta höjd för att nuvarande ”insättning” i bolaget blir halverat i och med att 2 mdr av bolagets skulder på något sätt måste bort. Dvs 150Mkr kan man räkna med att intjäningen för nuvarande aktier per år blir. Med ett börsvärde på 2mdr så blir detta ett långsiktigt P/e tal på 13. Och då känns det ändå som man tagit höjd för ganska så mycket. Kanske kan katalogverksamheten i bästa fall betala av lite skulder innan den läggs ner t.ex.

Men samtidigt skall man inte underskatta riskerna i att omställningar av företag inte är de lättaste sakerna att göra. Men jag önskar eniros aktieägare lycka till även om jag själv tillhör skaran av observanter.

måndag 9 augusti 2010

valutor hit och dit

Gårdagens inlägg kring internationella aktier gav upphov kring en del kommentar kring valutor och särskilt då redovisningsvaluta dvs den valuta som ett företag har sin redovisning i och sin aktiekurs noterad i. Jag vill påstå att redovisningsvaluta är förhållandevis ointressant.

De flesta svenska börsbolag har sin redovisningsvaluta i SEK trots att man kanske många gånger har sin största verksamhet i dollar eller Euro. Teoretiskt sett så skulle ett företag enkelt kunna byta redovisningsvaluta och jag har för mig att det tom är valfritt för de svenska företagen att redovisa antingen i SEK eller Euro.

Det är lätt att då tro att om man bara äger svenska bolag så är man då exponerad mot SEK medan om man köper ett utländskt företag så är man då exponerad mot den valuta aktien är noterad i. Exempelvis om man äger en aktie notera di dollar så är detta då en ”hedge” gentemot om den svenska kronan skulle rasa.

Nu är det ju inte riktigt så enkelt. Om den svenska kronan skulle rasa i värde mot exempelvis Euro eller dollar så resulterar detta i att många av våra svenska företag skulle redovisa både högre omsättning och vinster då dom helt sonika har sin största verksamhet i dessa valutaområden. Omvänt så kan vi exempelvis titta på det danska företaget IC Companys som redovisar i DKK men faktiskt har sin största verksamhet i Sverige och således är exponerad mot den svenska ekonomin. Faktum är att många företag skulle få helt olika utfall på omsättningsutveckling och vinster beroende på vilken valuta man redovisar i. Två intressanta exempel är ju de finlandssvenska bolagen Nordea och Stora Enso som redovisar i både Euro och SEK.

Jag tänkte exemplifiera hur internationella och diversifierade våra större svenska företag många gånger är. Vi tar denna gång verkstadsbolaget Alfa Laval, ett gammalt klassiskt snilleföretag uppbyggt en gång i tiden kring Gustav de Laval ingenjörskonst i allmänhet och uppfinningen separatorn i synnerhet och det är ingen slump att man många gånger har följt Tetrapak i spåren.

Alfa Laval av idag arbetar med värmeöverföring, separation och flödeshantering. Verksamhet som finns i ett synnerligen brett spektrum av industriell verksamhet såsom t.ex. energisektor med både fjärrvärme och tungolja, livsmedel, pappersindustri, bioteknik och all upptänklig verksamhet. Mycket diversifierad kundkrets.

Vad som också är diversifierat är den geografiska försäljningen. 43% av försäljningen sker till Europa varav Norden utgör 10 procentenheter. Asien utgör 31% där Kina är största marknaden. Sedan Nordamerika med 18%, Sydamerika med 6% och övriga världen med 2%. Alfalaval har mao försäljning i stort sett varenda av världens större valutor. Men har sin redovisning i svenska kronor. Kortfattat så kan man säga att om den svenska kronan i relation mot omvärlden blir svagare så kommer vinster, omsättning och bolagets tillgångar stiga i kronor räknat vilket då teoretiskt bör öka värdet på bolaget (i kronor). Omvänt om den svenska kronan blir starkare så sjunker omsättning, vinst och tillgångar och allt annat lika så bör då aktien värderas ned men i gengäld så kan vi svenskar då glädja oss åt att våra SEK har en högre köpkraft när det gäller en importerad banan eller italiensk Ferrari så då behövs det inte lika många kronor till dessa inköp.

Sedan är det ju också så att man på företaget varje dag arbetar med att säkra valutaflöden mellan olika länder i syfte att säkra kassaflöden och volalitet. Om företagen själv gör detta varför behöver man då själv ägna så mycket tankemöda åt detta?

Nej tankemödan bör nog vara fokuserad mot att se i vilka länder som specifika företag säljer sina varor och tjänster i något form av egen portföljanalys och givetvis att lägga tankemödan på att göra bra investeringar.

söndag 8 augusti 2010

Hur internationell behöver man vara?


Läste just ett positivt blogginlägg kring utländska aktier. Den aktuella bloggskribenten Sebbemax ser klart positivt till att diversifiera sina investeringar till att även innnefatta utländska diton. Jag tror också att Sebbemax inte är ensam om dessa tankar det började ju med att bankerna skapade sina utlandsfonder (som ett sätt att kunna ta ut högre förvaltningsavgifter givetvis) och sedan tror jag, helt subjektivt givetvis att det är en växande skara av svenskar som numera äger utländska aktier. Främst givetvis t.ex. AstraZeneca och Nokia. Men det är nog allt fler som äger andelar i t.ex. Statoil, Fortum, Berkshire Hathaway, Vestas, Coca-cola eller någon kanadensisk aktie såsom t.ex. Brookfield renewable osv osv och det är nog bara en tidsfråga innan det blir fler som stoltserar med asiatiska och sydamerikanska aktier i portföljen. Globaliseringen inverkar ju även på detta område. Även undertecknad har ägt aktier i fjärran länder.

Själv ställer jag mig idag frågan, hur internationell behöver man vara i sina investeringar?

Jag sticker ut hakan och säger: Inte särskilt! Tvärt om så är jag övertygad om att det går att skapa sig en större eller mindre förmögenhet på att bara äga andelar i företag som har sitt huvudkontor inom ett tjog mil från den egna bostaden, eller företag som har sin hemvist i göteborg.

Faktum är ju att de allra största förmögenheterna just är skapade genom att man antingen själv drivit ett företag eller att man klivit in som delägare i företag i närheten, såväl noterade som noterade företag. Warren Buffett han väl i stort sett bli världens rikaste man innan han investerade en enda dollar i aktier eller obligationer utanför USA. Det lär också finnas många Sandvik-miljonärer norr om Gävle, SCA-miljonärer i Sundsvall, ABB-diton i Västerås, Wallenstam-diton i Göteborg osv osv... och jag tror också det är betydligt fler som blivit rika på skogsägande runt husknuten än som köpt skogsmark i Sydamerika.

Nu kommer jag säkerligen få mothugg mot att man då ensidigt är exponerad mot den svenska ekonomin om man bara äger svenskt och det finns egentligen enbart två bra hållbara argument mot detta så det är väl lika bra att jag tar dom direkt.

-Svenska företag är generellt sett synnerligen internationella. Detta gäller såväl det stora börsnoterade drakarna som den lilla företagaren i sitt kontor på svenska landsbygden som sitter och handlar med trävaruexport på den internationella marknaden. Många svenska bolag har enbart en minoiritet av sin försäljning just i Sverige.

-Makroekonomi kommer aldrig göra dig fattig eller rik när det gäller aktieplaceringar. Däremot om du köper en bra tillgång till ett bra pris.

Nåväl är jag kanske lite påverkad av att jag tillbringat helgen i de värmländska skogarna hos en familj som driver ett par aktiebolag i olika sektorer, äger lite skog och har egen flisanläggning på gården.

onsdag 4 augusti 2010

lite finsk SISU



UPM-Kymmene är en av de tusen sjöarnas allra största företag långt bakom jätten Nokia givetvis men ändå ett rejält stort företag även om det bara är det näst största finska skogsföretaget. Som alltid när det gäller dom stora bjässarna så har det en lång och ärorik historia sedan mitten av 1800-talet även om dagens UPM skapades genom fusion av två företag och vad passar då inte bättre än att ta båda företagens namn och slå samman dessa likt Stora Kopparberg och Enso som blev StoraEnso. Om jag inte helt missminner mig så tror jag också många svenskar i bakfullt tillstånd har lagt märke till UPMs huvudkontor som ligger alldeles vid Helsingsfors färjehamn.

Om man jämför med de svenska företagen så skulle jag nog vilja säga att UPM påminner mest om Holmen även om UPM är brutalt mycket större. Huvudprodukten för UPM likt Holmen är papper kort och gott. Tidningspapper, bokpapper, broschyrer och magasinspapper etc. Vid sidan av pappersverksamheten så har man industrier som ettiketttillverkning och Plywood. Man har också en ganska omfattande sågverksrörelse.

Utifrån dessa industriella slutprodukter så har UPM en mängd stödresurser. Man äger ung. 1miljon ha egen skog, man har en pappersmassetillverkning som är så stor att man tom kan sälja överskott utöver det egna behovet. Sedan äger man flertalet energitillgångar i form av vattenkraft men också något så exklusivt som delägande i kärnkraftverk och man är en av delfinansiärerna av det senaste kärnkraftverket som håller på att byggas nu i Finland. Sist men inte minst har man vad man skulle kunna kalla lite exprimentverksamhet av seende biodieseltillverkning och annat sätt att ta tillvara på skogsråvara i form av diverse spännande innehav i balansräkningen.

Rent industriellt så lider UPM av precis samma problem som den svenska kusinen Holmen dvs bolagets huvudprodukt är mer eller mindre kapitalförstörande för att inte säga usel. Detta samtidigt som bolagets stödverksamheter går förhållandevis bra.

UPM senaste kvartalsrapport har fått mycket beröm och nätmäklaren Avanza öser lovord över UPM men jag måste säga att jag har lite svårt att förstå detta. Som helhet så har UPM det första halvåret i år omsatt 4,3Mdr Euro med en nettovinst till aktieägarna på 239M Euro, rörelseresultatet var 310M Euro avkastningen på det sysselsatta kapitalet var mindre imponerande 5,6% men detta är ju i stigande takt och det är väl detta som nu lovordas.

Men om man bryter ner rörelsevinsten på 310m Euro från bolagets olika verksamheter så framträder bilden av 125m Euro kommer från energitillgångarna, 246M Euro kommer från pappersmassetillverkningen och sedan är det inte så mycket bevänt med vinsterna sågverken som man klumpat ihop med skogen 71M Euro i rörelsen men då beror detta till 50M euro på att man värderat upp sin skog, huvudprodukten Papper går med brakförluster med minus 126M euro och lika så plywood och ”exprimentverksamheten” tjänar inga pengar. Etiketttillverkningen får dock godkänt från min sida med godtagbar lönsamhet.

Att man är nettosäljare på pappersmassa kan man skratta sig lycklig för idag då massapriserna står på mer eller mindre all time high på strax under 1000dollars per ton (till stort förtret för t.ex. SCA som köper massa för ohyggliga kostnader varje år, ca. 6Mdr för att vara exakt) men jag har mycket svårt att tro att dagens massapriser har bäring i konjunkturen och UPM har inom detta område idag en rörelsemarginal på härliga 36% och mer eller mindre vart enda nerlagt massabruk borde väl nu återstarta med den lönsamheten som finns på produkten. Nej denna lönsamhet får nog ses som lite tillfällig och jag sätter en tiokrona på att massapriserna från nu går ner en del. Den andra posten som då förklarar 16% av halvårets ”rörelseresultat” är uppvärderingen av skogen. Nog förvisso sant att skogen är undervärderad mot verkligt värde men det säger inte så mycket om själva verksamheten utan mer balansräkningen.

Vad som är beklagligt när det gäller UPM är att man i relation till många andra skogsbolag är en underpresterare. Vi jämför exempelvis med SCA som konkurrerar på vissa områden men utanför ramen för deras kärnområden inom hygien. Först då tryckpapper UPM har idag -4% i rörelsemarginaler, SCA för visso också förluster i denna del, -1,2%. Holmen troligen likvärdigt som SCA. Säljer man för miljardbelopp blir 3% sämre rörelsemarginaler en del. SCA klumpar i sin redovisning ihop virkesförsäljning från skogen, sågverksrörelse och massatillverkning så för jämförelsens skulle så konsoliderar vi även UPM massa (med de höga marginalerna) och virke/sågverk (med den uppvärderade skogen) i samma gröt. Då får vi en konsoliderad rörelsemarginal inom dessa produktområden på ung. 21%. Givetvis bra som tusan om det nu inte för att SCA inom samma områden redovisar marginaler som är fler aprocentenheter bättre. UPM underpresterar rejält mao även inom dessa områden trots att man nu får så mycket beröm. Kort och gott vill jag nog påstå att lönsamheten relativt sett är skral.

Sedan bör man givetvis väga in att 2010 trots allt nog blir ett bra år för UPM och andra halvåret kommer bli bättre och vinsten stiga. Men UPM är likväl synnerligen känsligt för konjunkturen.

Balansräkningen är likt många likvärdiga företag fylld med intressanta tillgångar och i UPMs fall så är det klart att energitillgångarna är undervärderade mot ev. försäljningsvärde. Även skogen upptagen till 12,9mdr torde vara värd mer även om t.ex. Holmen redovisar ett skogsvärde som är mer än miljarden mindre trots nästan exakt lika mycket skog. Nettoskulden är hyfsat hög och skuldsättningsgraden ligger på 55%.

Sist då aktien. I förhållande till eget kapital handlas aktien till 85% av bokfört eget kapital så omvärlden prisar minsann inte in några lysande avkastning och håller dagens 7-10% i avkastning på det egna kapitalet i sig så är det ju inte direkt dyrt utan snarare billigt men jag ställer mig lite frågande till om man kan räkna dagens lönsamhet på massa som uthållig. p/e talet kan jag tänka mig ligger runt 14 elle rnågot på årets vinst, men denna siffra känns inte som det mest kloka att värdera företaget efter.

tisdag 3 augusti 2010

Bakom lås och bom


Jag fick ett klagomail i går kväll ang. att e-postskribenten tyckte undertecknad skriver allt mer ”allmängiltiga inlägg” istället för inlägg specifika företag där han/hon tyckte jag som bloggskribent kommer mer till min rätt.

Så okej, jag köper ”kritiken” även om den stora fördelen som bloggskribent är just det faktum att man får skriva om precis det man själv vill, men men "kunden" har alltid rätt.

Specifikt företag var det ja.
Ett av företagen som avlämnade en kvartalsrapport mitt i sommarlättjan var industriföretaget AssaAbloy. Det kanske inte är direkt mycket att höja på ögonbrynen för om det nu inte vore för att AssaAbloy redovisade sin högsta kvartalsvinst i historien och detta helt utan några tillfälliga engångsvinster utan en prestation på egen hand.

Man kan inte annat än att imponeras av Assa. Visst det är verkligen inget av de mer spännande företagen, den gamla tidens snabbväxande är förbi osv. Men låt oss titta på de senaste 5 åren. Som ni alla vet så innehåller dessa år sedan 2005 eller rejäl högkonjunktur, en rejäl ekonomisk svacka och nu då en ekonomisk återhämning. De flesta större verkstadsbolag på börsen hade först en rejält uppgång i försäljning och vinster och sedan ett tvärstopp och förluster och sedan nu återgång till i alla fall anständiga vinster.

Assa har som verkstadsbolag i jämförelse med många andra bolag varit stabiliteten själv. Försäljningen har ökat varje enskilt år sedan 2005 från 27,8Mdr till 2099 då omsatte 34,9 Mdr. I år troligtvis strax över 35mdr. Den påläste tycker givetvis detta är en sanning med modifikation i lokala valutor sjönk försäljningen i låg konjunkturen men tack vare dollaruppgången under 2008 så kompenserades detta och nu idag har vi en omvänd situation där försäljningen dämpas av en stark krona.

Man kan ju jämföra denna jämnhet med andra verkstadsbolag. Vi skippar ”fallna stjärnor” som Volvo och Sandvik som tom gjort stora förluster och tar istället två stjärnor i form av Atlas Copco och Hexagon. Båda företagen vinstgivande varje år hela 5 år perioden men båda bolagen har åkt på rejäla dippar i försäljning. Atlas minskade på årsbasis från toppen till botten med ung. 20% i tappad försäljning. Hexagon tappade 22%. Assa tappade då mest ingenting, klart imponerande för att vara ett verkstadsbolag.

Nu räcker det ju inte bara med att sälja sina varor man skall vara lönsam också. Även här måste man ge Assa ett gott betyg. Sedan 2005 så har bolagets rörelsemarginaler varierat mellan 14,7 till 16,3%. 14,7% som sämst gör många andra industriföretag gröna av avund. Volvoa hade ju nästan minus tvåsiffrigt förr året som exempel. Men tittar vi på elitserien som vi gjorde innan (dvs Atlas Copco och Hexagon) så är ju detta också högkvalitativa företag. Hexagon var som sämst nere på 9% högst 17%, Atlas mellan 14-19% under perioden. Men då ska man då beakta att båda dessa bolag svajat betydligt mer i försäljning än Assa.

Så var är då hemligheten? Att försäljningen varit stabil beror på att Assa har tagit vara på lågkonjunkturen genom att sin vana trogen göra förvärv av flertalet mindre företag varav dessa bolags försäljning har vägt upp tappat på ett par procent i den jämförbara verksamheten.

Lönsamheten har sin förklaring i att Assa under många år och främst i högkonjunkturen för några år sedan gjort stora strukturprogram för effektivare verksamhet. Det var ju minst sagt på tiden efter att Assa under 90-talet förvärvade hundratals företag som förr eller senare behövt konsolideras för att skapa synergier. Dessa lönsamhetsförbättringar skall man vara glad för att Assa till skillnad mot många andra bolag gjort i högkonjunkturen och inte under ”tvärstoppet” som i fallet Sandvik t.ex. Nej 2008-2010 har man istället förvärvat. Därav den goda situationen idag.

Tittar vi på Assa lite mer kortsiktigt i senaste kvartalsrapporten så tar vi först en titt på balansräkningen. Med de många förvärven historiskt är det goodwilltung till tusen. Mer än halva balansomslutningen består av goodwill så det är ju inte direkt något substanscase om man säger så. Nettoskulden är på 12,6 Mdr (dvs ung. en tredjedel av omsättningen) men med dagens goda marginaler så är det inga problem att betala räntor. Räntetäckningsgraden uppgår till 9,7 i senaste rapporten så jag tror bolagets kreditorer är mer än nöjda. Men likväl är det väl inte stans starkaste balansräkning.

Efter 6 kvartal med negativ organisk tillväxt (dvs minskad försäljning i jämförbara enheter) så har Assa nu vänt upp med någon procent och först och främst handlar det om att man nu kunna öka sina priser lite inte så mycket om ökad volym. Assa är ju i relation till de andra verkstadsbolagen lite sencykliska så det är ganska goda nyheter. Någon vidare tillväxt är det dock inte frågan om utan organiskt så växer Assa i takt med BNP men det är lönsamheten och kassaflödet som gör att man kan växa snabbare då man ev. gör förvärv för pengarna. Men något direkt tillväxtbolag är inte Assa längre utan man får nog placera in bolaget i kategorin kassakor. Avkastningen på eget kapital ligger stabilt kring 18% och betänker man då att väldigt mycket av balansomslutningen är goodwill till följd av ”dyra förvärv” så är lönsamheten om vi bara tittar på kapitalkravet i verksamheten klart bra för att vara verkstadsbolag.

Sedan var det då aktien till sist. Och här är det väl egentligen inte så muntert. Med en vinst per aktien på ca. 10kr för i år (om valutorna håller sig stabila) handlas aktien till ett p/e tal på 16 vilket inte direkt ger så mycket margin of Safety och inte ger utrymmer för sämre tider. Lite skeptisk kan man vara inför det höga p/e talet då tillväxten inte är stark och mer bygger på förvärv.

Och ett värdealternativ är det ju inte så mycket då bolaget handlas lågt över eget kapital och det direkt inte finns några dolda tillgångar att realiseras. Men en lönsamhetsmaskin är man i vart fall.

måndag 2 augusti 2010

Bränna upp den?




Sista tiden har jag varit ute i skogen mest hela fritiden och det har kanske blivit lite glest mellan inläggen på denna blogg. Idrottstävlingen o-ringen med knappa 20 000 orienterare har nämligen varit i bygden och jag har klivit upp i arla regnig morgonstund, för att inte säga natt och var morgon placerat ut kontroller i skogen till skönspringande deltagare. Hör och häpna har jag hitedags inte fått några klagomål på att dom suttit på fel plats i alla fall. Har dessutom passat på att ta lite cykelturer i skog och mark 8och t.ex. cyklat förbi skogsherrgården på bild) och när nu blåbären är mogna här så har man ju inte kunnat slita sig från att plocka lite bär och fylla på förråden och paddla kajak är ju också skoj...

Så vad passar då inte bättre än att skriva ett litet skogsinlägg. Det har nämligen blåst upp till storm i lokalblaskan då skogsägarorganisationen Mellanskogs Vd gick ut till pressen och sa att det nog är dags att skogsägarna slutar subventionera skogsindustrin med billig råvara. Tom i sommarnyhetstorkan så blev detta förstasidesstoft i riksmedia om man nu skall kalla Dagens Industri för detta. Då med den lite mer eggande rubriken: ”Hotar elda upp skogen!”

Vad är det frågan om? Efter Gudrun, Per, och en snövinter av sällan skådat slag så vill skogsägarna nu alltså sätta fyr på furorna?

Först lite om Mellanskog som jag skrev innan är en skogsägarorganisation norr om Vättern men söder om de stora Norrlandsälvarna. Mellanskog är närmelsevis inte lika stora eller för den delen framggångsrika som systerorganisationen i Söder, Södra skogsägarna eller kort och gott Södra. Här finns inga vinstgivande massabruk och sågverk om man undantar att Mellanskog äger lite aktier i skogsbolaget Setra och det finns följaktligen ingen direkt välfylld kassakista som hos Södra heller. Utan mellanskog arbetar först och främst med virkeshantering dvs hjälper sina medlemmar att avverka och sälja virke till andra aktörer.

Att det blivit så stora skillnader mellan Södra och mellanskog är faktiskt inte så konstigt. I söder har det ju varit fullt rationellt att dryga 50 000 skogsbönder gått samman och startat stora industrisatsningar för att få avsättning på sitt virke.

Här i Mellansverige finns inte alls samman tradition av massa småbönder som i Västergötland och småland. Nej här i denna bruksbygd är det lite mer rejält för att vara kategorisk. Vi kan ta mina cykelrunder som exempel (dvs inom 3 mils radie från vår bostad).

Åt ena hållet har vi då familjen Gripenstedt som genom företaget Brevens Bruk AB äger den netta skogsarealen av 13 000ha, någon mil därifrån så förvaltar familjen Hamilton ca. 15 000ha, sedan har vi då en del ”småfastigheter” i form av några häradsallmänningar på omkring 1000ha vardera och Skyllbergs bruk med ca. 1500ha. Allt inom några få mils radie. Som ni förstår då man beaktar att en ha=en fotbollsplan blir det inte så mycket över av skogen till simpla hemmansägare och andra småpåvar med mindre skogar.

När man äger tiotusentals hektar skog så skapade man förr i tiden egna industrier. Som exempel kan vi ta familjen Hamiltons skogar där man själva än idag då driver sågverket BooForsjöö. När det sedan oftast funnits avsättning för virke för småpåvarna med några ha för husbehov så har den lilleskogsägaren (och dess skogsägarorganisation) helt enkelt stått med mössan i hand hos brukspatron och sålt virket dit framför att bilda egna kooperativa industrier som Södra.

Men det är nu då lite andra tider. Även virke börjar ju allt mer bli en handelsvara där fler krigar om råvaran och härigenom kommer då mellansskogs kaxighet in.

Förr i tiden så talade man främst om två sortes virke. Dels timmer dvs sådant man sågar brädor av, bygger hus och altandörrar. Sedan då massaved dvs ved man kokade ner till pappersmassa att använda till dagstidningen eller dasspappret. Förutom då ved att värma huset med såklart men det har aldrig direkt varit någon stor industriell produkt.

Men sedan kom vi då på att använda skogsråvara till annat. Här där jag bor finns det sedan 20-30 år tillbaka t.ex. gott om fjärrvärmeverk. Fjärrvärmeverk kan man givetvis driva med diverse energi men här i området är det nästan alltid skogsråvara eller sopor. Så växte det då fram två ytterligare virkeskatgorier dels energived (dvs ved som är klenare än prima massaved) att stoppa i pannan mn även GROT (GRenar OchToppar) som man hugger ner till flis att stoppa i fjärrvärmeverket eller göra pellets på t.ex.

Dilemmat som nu varit är att tidningar det läser vi allt mindre och dessutom har vi alldeles för många pappersbruk för detta. Lönsamheten har varit svag (både för massabruk och pappersbruk) och betalningsviljan för massaved har inte varit på topp.

I de stigande oljeprisernas tidevarv har fjärrvärmeverken däremot gladeligen betalat allt bättre priser för virke att elda upp. Självfallet har ju inte behovet direkt varit att stoppa prima massaved i pannan utan det lite mer klenare och sakta men säkert så har priserna gått upp på energived och GROT (något som förr i tiden lämnades kvar i skogen mer eller mindre). Och börjar man titta på priset per kWh i fjärrvärmebruket så är det bara en tidsfråga innan energiindustrin är villiga att betala mer än massa och pappersbruken. Främst i form av att det för skogsägare blir mer rationellt att gallra lite tidigare (energived) och sedan vänta in slutavverkning och sälja timmer framför att ha stora uttag av massaved.

Skogsägare och skogsägarorganisationer som mellanskog anar bättre tider och hävdar envist att man kommer sälja till den som betalar bäst (per energivärde) medan Skogsindustrin här i trakten tycker skogsägarorganisationen gräver sin egna grav i kortsiktighet genom att man glömmer av sina viktigaste kunder och att det på sikt slår tillbaka mot skogsägarna om Industrin flyttar ur landet.

Vad tycker du? Ska vi elda upp skogen?
Gadgeten innehöll ett fel