Och så tiondet till kyrkan, nej förlåt hemkommunen.

I alla tider så har grunden till välmåga och rikedom för oss dödliga legat i marken, den som ägt maken marken har kunnat bruka jorden i syfte att få avkastning. Det kan ha varit att sätta potatis, bygga en fastighet, bruka en skog eller upprätta en fabriken. Skulle det sedan vara så att man inte har lust att göra något direkt arbete så kan man alltid arrendera ut tillgångarna och låta någon annan betala hyra/arrende till dig som ägare och låt någon annan upprätta fabriken.

Intäktsmöjligheterna från mark och reala tillgångar har skiftat betänkligt över tid och är givetvis helt beroende av marken beskaffenhet. På vissa platser som i den halländska myllan är det synnerligen god jord för spannmålskskörd medan de allra mest centrala delarna av Stockholm är synnerligen eftertraktade förstås att bygga köpcentrum och hotell på.

Nya intäktsmöjligheter föds hela tiden.
Idag när står vi inför stora utmaningar när det gäller elförsörjning så kommer återigen, marken att stå i fokus. En av flera av de förnyelsebara energikällor som utgör en intäkts möjlighet är vindkraft, att omvandla den blåsande vinden till elektricitet. Man kan i och för sig alltid diskutera huruvida detta är de ”bästa” förnyelsebara energikällan eller inte. Men defacto är det ett av många sätt att framställa elström, något som vi lär behöva även i framtiden. Plus och minus finns givetvis för alla energikällor med det lämnar vi dithän i detta inlägg. För givetvis går det tjäna pengar på vindkraft.

Idag producerar vi ung. 2,5Twh elkraft från vindkraft av våra totala elproduktion på ca. 150 TWh, beroende på effekten i våra kärnkraftverk och vattenstånd i vattenkraftverken, 1,6% av vår eltillverkning mao. Målet för vindkraften i Sverige är ambitiöst, år 2020 så skall vi utvinna 30Twh dvs 20% av dagens elproduktion.

Förutsättning för att bygga vindkraft är givetvis att det blåser ganska så rejält på platsen där man vill etablera kraftverket. Medelvindhastigheter över 7m/s är önskvärda och riktigt goda platser växer minst sagt inte på träd iterränglådan. I Sverige har vigenom energimyndigheten gjort stora omfattandes statliga kartläggningar om vart var de bästa förutsättningarna för vindkraft finns i landet och tom i lagverk klassificerat dessa som sk. ”riksintressen för vindkraft” det ligger några sådana inte allt för många kilometer bort från mitt hus. Områdena innehåller såväl privat, som kommunal som statlig mark. Förutsättningarna för att sedan få vindkraft på plats behövs sedan först av allt ett intresse från markägaren förstås, det behövs pengar till kraftverket och det behövs både ett kommunalt tillstånd enligt plan och bygglagen samt att det är anmälnings/tillståndspliktigt enligt miljöbalken (vi undantar gårdsverk). Idag är detta långsamma processer som tar åratal från det att markägaren bestämt sig till dess att vindkraftverket står på plats.

Intäktsmöjligheterna från vindskraft består som bekant av att man säljer el. markägaren kan antingen själv bekosta hela kraftverket eller så kan han/hon helt sonika arrendera ut sin mark till ägaren av kraftverket. Jag har sett sådana hyresavtal där markägaren erhåller årliga hyresintäkter på 4-5% av kraftverket försäljning. Stora pengar i relation till alternativintäkten för marken, kan i bästa fall ge omkring 80-100 000kr per år på några hundra kvm upplupen mark.

Men här så träder då också den svenska kommunala byråkratin in.
Det spelar ingen roll om du som markägare vill bygga vindkraftverk på din egen ägda mark. Du måste alltid göra det med kommunens godkännande. Utan kommunen i ryggen, inget vindkraftverk och inga pengar. Det är många saker som kommunen kan använda för att neka dig tillstånd att bygga vindkraftverk, trots att din mark kanske ligger just i ett område som är utav riksintresse för just vindkraft och av kommunen själva utpekat som lämpligt vindkraftområde i sin egen plan för vindkraftsetableringar som man måste ha. kanske för att en granne klagar, kanske för att det finns en biologisk mångfald eller helt sonika att kommunen inte vill ha vindkraft i blåbärsskogen.

Vad som är intressant är att ett antal kommuner nu börjar göra tillståndsprövningar till en ren och skär penningfråga. Ja normalt sett kanske det kan kosta någon tusenlapp eller två att söka byggnadslov men i fallet vindkraft så har ett antal kommuner gått så långt att man kräver ett löpande arrende(!!) för att bevilja tillstånd. Utan flera tusenlappar per år för all framtid så kommer kommunen att säga nej och markägaren hamnar då mer eller mindre i en gisslan/mut situation där man måste muta sig fram bland kommunalpolitiker, eller i vart fall betala tusentals kronor varje år. Alls inte nog med att det kan ta 2-3 år att tillståndsprocessen blir klar.

Ja mås säga att jag tycket detta är synnerligen beklagligt. Eller skulle du tycka det vore rimligt att ge var tionde potatis i ditt grönsaksland till kommunen? eller några procent av hyran i en hyresfastighet till kommunen? eller var tionde jordgubbe i balkonglådan?

nej kommuner skall inte ägna sig åt detta och frågan är om kommuner ens klarar av att hantera tillståndsprocesser för vindkraft? Mitt förslag är att vi förstatligar sådana processer i alla fall om det handlar om etableringar i områden som är av riksintressen för vindkraft.