måndag 12 november 2012

Flyg AB kraschline


SAS, ja. Ständigt detta krisande bolag som har allt mer likheter med en falnande eld och där det nu nästan bara är lite kolglöd kvar på gamla pinnar. Blir det nu konken eller fixar sparprogrammet "final call" bolagets problem och gör det lönsamt som i fornstora dar? Den som väntar får se som det heter.

Jag ska först säga att jag inte kan så mycket om flygverksamhet. Flyger sällan om än några gånger om året. Mest genom mitt arbete och mycket sällan semesterresor. Likväl så får man väl som okunnig bloggare även ha en viss åsikt?

Först av allt, Även om SAS de senaste åren renodlats betydligt så är det ett synnerligen komplext bolag. Ruskigt komplext även utan hotellkedjor och champagne på inrikesflyg. Det första man kan konstatera är att SAS är ett stort bolag, omsätter ca. 40Mdr på ett år, det är lite mer än Kalle Karlssons korvkiosk, betydligt större än ett jättebolag som Alfa Laval exempelvis. Även om börsvärdet är litet så är bolaget stort i det svenska näringslivet.

Det andra man kan konstatera är att SAS flygverksamhet är betydligt mer komplex än många andra bolag. Låt oss exempelvis jämföra med nystartade "lågprisbolag". Dessa bolag bedriver sin verksamhet uteslutande genom att äga eller leasa flygplan och flyga dessa mellan punkt A och punkt B på lönsamma sträckor.  Då går det som sagt att idag tjäna pengar. SAS flygverksamhet är synnerligen komplex och man är sammankopplad i olika flygsystem i den internationella flygtrafiken vilket är ett arv från svunnen tid. I detta spindelnät av internationell logistikverksamhet så kan man säga att det finns "hubbar" (t.ex. London eller Köpenhamn) och "ändstationer" (t.ex. Ängelholm eller Narvik). Detta har såklart sin grunden back-in-the days då bolaget var en statlig angelägenhet och det handlade om att kunna transportera skandinaver från landet och ut i världen. Exempelvis en anställd på Boliden som behöver flyga från Skellefteå till en stor kund i Asien och presentera bolagets fantastiska guldtackor och blyåtervinning.  Idag på en konkurrensutsatt marknad så blir detta olönsamt att flyga, bara att konstatera. En lågprisaktör flyger kort och gott från Stockholm till det asiatiska landets största stad, A-B och du kan matcha intäkter och utgifter. 

Det är ju lätt att lägga att ett nationellt perspektiv på ett bolag som SAS, vilket säkerligen är ett av bolagets stora problem där olika ägare sett sina egna intressen. Vi i Sverige ser SAS som ett svenskt bolag och ser ev. konkurssituation utifrån ett svensk perspektiv. Läs exempelvis Cornucopia idag. Enkelt uttryckt så skulle ju svenska staten kunna gå in i eventuell konkurs för SAS och konstatera att vissa linjer är av nationell strategisk betydelse och bedriva detta genom "AB statsflyg" vilket så klart hade blivit en förlustmaskin utan dess like. Vi kan ju exempelvis ta en flygplats som Kiruna, enbart trafikerad av SAS. Om vi nu anser att Kiruna borde ha flygtrafik så kan detta bedrivas genom SAS eller genom statsflyg. I båda fallen olönsamt med största sannolikhet. och är det olönsamt så kommer ingen annan privat aktör öppna någon flyglinje.

Mao så sitter svenska staten i en gisslansituation. Hur man än vänder sig sig så har man rumpan bar. Även om SAS går i graven så kommer statens förluster från flygtrafik inte upphöra. För övrigt är väl även vägtrafik en förlustverksamhet? Eller järnväg för den delen också? Kan mycket väl vara så att billigaste sättet att hålla i gång viss flygtrafik på platser av nationellt intresse är att hålla liv i SAS?

Jag bedömer att konsekvenserna av en SAS konkurs blir stora. troligtvis, mycket stora. Det kommer få stora spridningseffekter i svenskt näringsliv, kommer göra det svårare att bedriva stora företag utanför "hubbar" mm. Största konsekvenserna blir nog att nordiska bolag inte kan möta sina kunder lika lätt som tyska, franska och amerikanska konkurrenter.

Men värst drabbat i en eventuell sett ut ett nationellt perspektiv skulle jag gissningsvis säga är Norge. Det är lätt att som svensk säga att Sundsvallsborna gott kan åka tåg, pronto!. Men i Norge är det ju lite annorlunda så att säga. Ta ett ställe som Longyearbyen, till Svalbard tar det ett tag att simma till minst sagt. Räcker ju med att ta ett ställe som Alta för att se att orter är isolerade utan flyg.

Sedan har såklart SAS många, många interna problem att ta tag i. Bokningssystem och biljetter är ju en djungel och det är inte alltid lätt för skåningar att ta sig till Norrland via hubben Arlanda på smärtfritt sätt. Men detta lämnar jag därhän till de som kan sådana saker bättre än mig. Någon direkt lösning på SAS problem har jag dock svårt att se....

PS. ska själv flyga SAS om några veckor så fram till dess får gärna bolaget överleva.

torsdag 8 november 2012

Vilken information skall man som mindre aktieägare kunna ta del av?



Häromdagen gick ett antal börs-VD ut i affärspressen  (den lilla rosa) och skrev en debattartikel över att man ville ta bort kraven på delårsrapporter. Givetvis som ett brev på posten gick nätmäklarnas sparekonomer (Välkommen Aktiespararnas fd VD Gunter Mårder nu på Nordnet) ut och beklagade sig över detta, liksom banker, analytiker mm mm. Lite kort sammanfattat så har finansmarknaden givetvis synpunkter på detta. Vilket inte är så konstigt då dessa lever på att folk handlar aktier, att det blir spännande rapportdagar då aktiekusrer gör stora gupp under stor omsättning och analytiker lägger pannan i djupa veck och kan analysera vinstmarginaler, prognoser och kvartalstendenser. och inte minst det nästan mytomspunna om Många i finansbranschen får sin försörjning kort och gått från detta och förändringar blir då ett hot mot den egna verksamheten.
 
Jag måste säga att jag till viss del förstår VDarna. En börsnotering medför enormt massa krav av ordningssamma och även rent formalistiska krav. Dokumentet med börsens noteringskrav är över 50 sidor tjockt! Som bolaget till punkt och pricka måste följa för att inte riskera straffavgifter eller i värsta fall en avstängning från börsen. Allt från krav på styrelser, free-float i aktier, informationskrav, vinstvarningar och krav på att upprätta kvartalsrapporter i enlighet med en viss redovisningsstandard och att detta och hur dessa till punkt och pricka skall upprättas. Någon som då bolagen måste bygga upp hela IR och ekonomifunktionen att hantera, enbart för att hantera kraven för börsnotering och något som inte ger vinst i plånboken. 
 
Men å andra sida så bör ett bolaget givetvis ha en god informationsgivning. Ett företag måste informera på ett klart och tydligt sätt över verksamhetens utveckling och fortskridande. Som mindre aktieägare är man ständigt utsatt för ett informationsunderläge då man kanske inte blir bjuden på julbord med bolagets IR avdelning som vissa analytiker. Nej då är det viktigt med formella krav på att bolag skall informera hela marknaden korrekt och tydligt. Men måste man göra detta genom specifikt kvartalsrapporter enligt "revisorstandard" IAS 34? 
 
Jag kan sammantaget tycka att det faktiskt vore helt okej att skippa kvartalsrapporter upprättade enligt med alla dessa krav och födkrokar för redovnsingsekonomer och  revisorer. 

För mig hade det varit helt okej att ett bolag istället kanske skicka ut viss väldigt förenklad information om orderingång, fakturering och någon översiktig skrivning om bolagets vinst och kassaflöde låt säga varje månad istället för fyra kvartalsrapporter. Skulle ge mig som investerare lika god information även om såklart allt här i världen är relativ. Lite högre krav på större bolag och mindre krav på mindre. Logiskt sett borde detta kunna medför att bolag kan friställa resurser från formella krav till mer informella informationsbesked som är mer anpassade efter verksamhetens särart. Dvs ett flyttat fokus från redovisning till operativ verksamhet.
Gadgeten innehöll ett fel