onsdag 31 augusti 2011

Bye bye 60W


I morgon blir en historisk dag då försäljningen av 60W glödlampa förbjuds. 60W som är att betrakta som ”Sverigelampan”. Alla av oss har sett den, Alla har upplevt den, möjligtvis bränt sig på den och den har lyst upp matbord i såväl slott och koja runt om i Sverige. För min del fanns den i i en röd lampskärm med fjädrande sladd över matbordet i min ungdom. Men nu är det slut för när glödtråden brinner av i dina eventuella kvarvarande 60W glödlampor så får du vackert ersätta den med andra alternativ. 
 
För egen del så har jag nog redan tagit bort alla glödlampor och ersatta dom med mestadels lågenergilampor (klot) samt några LED-lampor, en solcellslampa och en lampa som jag har för mig är en halogenlampa. Sedan är det ju så att den bästa belysningen sett ur energisynpunkt är att ha det släckt. Så om du vill ha så låga energiräkningar som möjligt så är det klart bäst att öva på mörkerseendet.

Totalt sett så brukar jag i mitt hushåll förbruka ung. 220KWh elektricitet per månad i hushållsel (mindre högst ordinärt hus som värms upp med fjärrvärme). Jag är väl inte överdrivet sparsam, har inte de bästa vitvarorna så jag skulle tro att man kan trycka ner denna förbrukning lite till. Min stora energitjuv är tvättmaskinen som nog borde bytas till ett bättre och energisnålare alternativ.

På radioprogrammet Ring P1 var det förresten en smått förvirrad man häromdagen som ringde in och ondgjorde sig över detta beslut att sluta med glödlampor då sådana glödlampor faktiskt värmer upp våra hus tillskillnad mot kalla LED och lågenergilampor. Förvisso sant att glödlampor värmer upp våra hus men det är ju en synnerligen korkad uppvärmning sett till verkningsgrad (funktionsmässigt är glödlampan ett direktverkande el-element), då är det betydligt bättre med lågenergilampor och annan uppvärmning som sagt.

Så vad har vi för alternativ till glödlampan? Kortfattat tre olika alternativ som du säkert vet. Halogenlampor, lågenergi och LED lampor. Dessa tre alternativ fördelar sig att Halogenlampor är billigast i inköp men drar mest i energi, lågenergilampor ligger i mittfåran och LED är klart dyrast men har också klart lägst energiförbrukning.

Jag har inte gjort någon direkt kostnadsanalys över vilket alternativ som är bäst sett ur livscykelperspektiv utan jag brukar helt enkelt köpa lampor när som är säljs till billigt pris och har ett förråd av lampor hemma i beredskap till när det "klickar till". En tydlig trend är att alternativen till glödlampor stadigt sjunker i pris. En vanlig lågenergilampa (ca. 7-9W) (klot) som ersätter en 40-60W glödlampa kostar väl idag ca. 20kr på IKEA eller liknande.  Häromveckan stannade jag till vid JULA-varuhuset i Skara och där såldes LED-lampor (klot) för 49kr om jag inte minns fel. Förbrukning 1W och lämplig att använda i en fönsterlampa eller liknande dock lite för svag för ett köksbord då det där krävs lite mer kräm. Ersätter du en enda 25W fönsterlampa som brinner 4 tim per dag sett över året i ett fönster med en 1W LED, sparar du ca. 35kwh per år.
 
Troligtvis kommer i närtid skrivas en hel del mer om elektricitet på denna blogg. Mer om varför senare. Fram till dess så tycker jag du ska läsa följande eminenta blogginlägg kring nordisk elproduktion som förklarar varför de stora elproducenterna bygger mestadels vindkraft idag och varför vissa stora energibolag (ex. Fortum) kommer få svagare marginaler de kommande åren.

måndag 29 augusti 2011

120Mdr skäl för Anders Borg att vara förbannad

Anders "nu-blir-det-hårda-tider" Borg har gått till angrepp mot Swedbanks stora återköp av aktier som är att likställa med aktieutdelningar.

Man kan självfallet ha olika uppfattningar om detta. Å ena sidan kan man prata om det moraliska att i en bank som tidigare varit på konkursens brant för bara några år sedan gör stora återköp när det blir bättre tider. Å andra sidan så är Swedbank idag efter två nyemissioner en betydligt stabilare bank än vad man var för några år sedan. En av de starkare i Europa såvida man accepterar bankens värderingar av övertagna fastigheter exempelvis så det kan man nog diskutera. Fundamentalanalysbloggen är lite förbaskad på en finansminister som pratar för mycket om historien och inte ser Swedbank av idag. Och visst kan man nicka instämmande till Fundamentalanalysbloggens åsikter, för varför ska en finansminister lägga sig i en privat banks affärer?

Men jag är nog av den anledningen att jag tycker Anders Borg har skäl att vara förbannad, i själva verket 120mdr skäl att vara förbannad. För just 120 Mdr är vad Anders Borg, Stefan Ingves, Bo "det är jag som äger Carnegie" Lundgren och indirekt du och jag har utlånande genom det statliga bankstödspaket som tog fram i samband med att det svenska banksystemet fick stora likviditetsproblem efter Lehman Brothers konkurs.

Omfånget av det bankstödet minskar ju succesivt i takt med att upptagna lån löper ut och det ser ut som om svenska staten på paketet gör en vinst på knappa 6mdr (räntenettot gentemot svenska statens upplåningskostnad), gott så men man ska nog inte heller sticka under stolen med att de svenska bankerna också tjänat pengar på stödpaketet genom lägre upplåningskostnader. Per den sista juni var det statens utestående bankstöd 136Mdr. Svenska staten specificerar inte exakt vilka banker som har exakta siffror men det räcker ju med att läsa Swedbanks senaste kvartalsrapport så är Swedbank mottagare av 120Mdr av detta stöd. Så med rätta så skulle man nog kunna byta namn från svenska bankstödet till svenska Swedbankstödet för i praktiken är det i det närmaste helt och hållet Swedbank som har lån, förutom några mindre miljarder.

Mao, indirekt lånar idag Swedbank pengar av svenska staten och köper för dessa lån tillbaka sina egna aktier...Visst Swedbank får i praktiken göra precis som dom vill. Ytterst faller det förstås tillbaka på finansministern då han kunde drivit igenom hårdare villkor för statliga krediter till de svenska bankerna. Exempelvis kunde man ju satt kravet att inga aktieutdelningar eller  aktieåterköp år lov att genomföras så länge banken har upplåning med statliga garanti

Också rent affärsmässigt så tycker jag Swedbank gör fel i återköpen.
Swedbank har förvisso en betydligt starkare balansräkning och bättre intjäning men man har fortfarande klart högre upplåningskostnader än sina svenska konkurrenter. På bostadsobligationer får Swedbank idag betala ca. 5 räntepunkter mer än Nordea, SEB och Handelsbanken. Detta innebär att Swedbank vid likvärdig utlåningsränta tjänar 500kr mindre i räntenetto på ett 1Mkr bostadslån än sina konkurrenter.

Trots Swedbanks allt bättre balansräkning så har räntemarknaden mao inte samma förtroende för Swedbank som för de tre andra svenska storbankerna. Får man större förtroende på marknaden som man minskar sitt eget kapital genom aktieåterköp? Med största sannolikhet nej...och risken finns

Först konsolidera och se till att man har likvärdiga upplåningsvillkor som konkurrenterna först sedan kanske man skulle kunna börja kolla på återköp eller andra kapitalöverföringar till aktieägarna.

Snart börjar vi amortera


Svenska folkets ständigt ökande skulder är ett kärt ämne att skriva blogginlägg kring. Det har skrivits inlägg om detta både på undertecknads blogg samt på exempelvis Flute och Cornucopia? och många fler.

En trendvändning håller just nu på att ske enligt mig då skuldökningstakten nu mattas av betydligt. Från närmast tvåsiffriga skuldökningar för några år sedan så är idag skuldökningstakten allt mer inbromsande.
 
Andra kvartalets skuldökning bland svenska hushåll summerar tabellverket till 41Mdr. Det är en mycket låg summa mot historiska värden som varit och skuldökningen under denna period var ca. 1,5%. På helårssiffror så innebär detta en skuldökningstakt på ca. 6%. Fortfarande mycket stark kredittillväxt som ligger klart över löneökningar, inflation och BNP-utveckling. Just detta förhållande att våra skulder växer så mycket snabbare än ”samhällsutvecklingen” i övrigt innebär att vi allt mer intecknar vår framtid och möjligheter till framtida investeringar, sparande och konsumtion.

Men som sagt, skuldökningstakten är inbromsande så jag sticker ut hakan och gissar på att det redan i höst kommer vara negativ skuldökningstakt hos svenska hushåll dvs att vi börjar amortera våra skulder. Med en avstannad bostadsmarknad, något bistrare framtidsutsikter och en inbromsande ekonomi så gissar jag att svenska folkets amorteringar blir större än ny upplåning redan i höst. Men det är som sagt enbart en gissning, så god som någon annan. Inbromsningen kan nog blir förhållandevis skarp  om antalet transaktioner på bostadsmarknaden sjunker betydligt. De 190Mdr som svenska privatpersoner är skyldiga svenska staten genom utlåning från centrala studiestödsnämnden lär nog dock inte minska.
 
Det finns också andra glädjande siffror i SCB sparbarameter. Hushållens bankinlåning ökar under senaste kvartalet med 36Mdr (vilket är ungefär lika mycket som skuldökningen). Den kraftigt ökade inlåning i kombination med stora försäljningar av aktier och fonder innebär att de senaste kvartalens negativa finansiella sparande har vänt till positiva siffror. Vilket var på tiden efter några kvartal med negativt nettosparande.
 
Som sagt, sparande och investeringar bygger framtiden, inte lån och konsumtion. Så långsiktigt är det nog rent av bra att vi minskar våra skulder och ökar vårt sparande även om det självfallet också då innebär en bromsande inhemsk konjunktur.

söndag 28 augusti 2011

Bokrecension: Den stora bankhärvan : finansparet Hagströmers och Qvibergs uppgång och fall


Efter att ha skrivet en hel drös inlägg kring HQ-soppan (varav en del inlägg var vältajmade må jag säga) så har jag känt mig mer eller mindre tvingad att läsa SvD journalisten Carolina Neurath nyutkomna bok; Den stora bankhärvan: finansparet Hagströmer och Qvibergs uppgång och fall.

Boken är förhållandevis enkel uppbyggd där man finner ett antal ingående personporträtt över "skådespelarna" i soppan såsom Hagströmer, Crafoord Qviberg, König, Nachemsson, Dahlbo, Enblad mfl. och sedan en kronologisk beskrivning över turerna i historien. Sedan är det väl så att historien har haft lite slagsida med åsikter från "de som vill prata" efter historien i förhållande till de som önskar hålla tyst. Jag kan också,  efter att ha läst boken, till viss del förstå Mörtstedts intresse att stämma Qviberg då HQs sista aktieutdelning verkligen inte borde ha skett.

Jag är riktigt imponerad över Neuraths arbete med boken. Hon har gjort ett gediget undersökande arbete och krupit under skinnet på några mycket intressanta personligheter i Stockholms finanskretsar även om boken kanske inte är språkligt toppklass och hon har verkligen inte varit rädd för att tangera individernas privatliv. Hon har också i boken haft förmåga att enkelt beskriva det förhållandevis komlexa i tradingverksamheten.  Att Neurath dessutom är blott 25 år gammal får mig att bli än mer imponerad. Bra jobbat Carolina!, Ska bli mycket intressant att få följa hennes fortsatta karriär. Bedårande vacker är hon också även om det förstås inte alls har med boken eller karriären att göra :-)

I boken framkommer ett antal synnerligen intressanta saker som inte tidigare lyfts fram i ljuset. Det mest intressanta är kanske faktan att Qviberg en gång i tiden räddade Hagströmer när banken (fondkommisionärsfirman som det då var) förra gången i början av 90-talet höll på att bli av med sina tillstånd pga slarv och bristande rutiner. Detta är orsaken till att Hagströmer inte suttit i HQs styrelse (även om han nästintill i informella sammanhang fungerat som en "styrelsemedlem light"). Kanske är det detta som till viss del håller paret samman idag än även om Qviberg nu tagit "time-out" från Öresund?

En annan intressant aspekt är SEB (banken var förvaringsinstitut år HQ) inblandning i historien och det faktum att hela historien och finansinspektionens granskning kanske aldrig kommit fram om det inte vore för att SEB uppdagade problemen i tradingportföljen och tvingade fram ökade säkerheter från HQ som tvingade banken till realisera förluster mot bokförda värden och indirekt sälja fondbolaget. Vilket då ledde till intresse från FIs sida.

Personporträttet av Mats Qviberg är förstås en total sågning när det gäller HQ bank och där Qvibergs egna personlighet i högsta grad bidragit till bankens fall där anställda varit rädda för honom, hans naiva tro på det informella och hans massiva ointresse för administration, revision och då indirekt ordning och reda. Besvärande är också Qvibergs bevisliga intresse att rekrytera chefer som inte säger emot "storchefen" själv.

Men även Hagströmers personbeskrivning är ingen allt ingen vacker läsning och det är uppenbart att Hagströmer varit mer inblandad i historien än vad han kanske vill göra sken av. Plus då det faktum att han var (är?) en riktig slarver med kronofogdeärenden, glömma av att deklarera osv. Samt det faktum att han i investeringssammanhang är en notorisk risktagare (i total motsats till Qviberg). Något att le åt är att Hagströmer verkar ha haft grava komplex genetemot nu avlide Jan Stenbeck. Sammanfattningsvis över dessa två herrars personbeskrivning är att dom nog varit i högsta grad ömsesidigt beroende av varandra och kompletterat varandras svagheter.

I boken får vi får också viss insikt i den totala tragedi som drabbat doldisen Stefan Dahlbo som i HQ-affären både blev av med sitt väbetalda jobb som VD på Öresund (inkl ett antal styrelseplatser i HQ sfären), en uppslitande skilsmässa, hans mor som gick bort nästan på dagen när banken gick under och dessutom förlora en stor del av sina besparingar (HQ-aktier en gång i tiden värda ca. 14Mkr). Nu dessutom är en av dem som är stämda av ett antal tidigare aktieägare i HQ gör saken inte roligare. Usch, Det kommer ta lång tid innan denne Dahlbo kommer tillbaka.

Slutligen, vad är sämst med boken? Titeln på boken enligt min uppfattning. Det har funnits många bankhärvor i Sverige genom åren och att utnämna HQ till den största är felaktigt (tänk Götabanken, Nordbanken, Krugerkraschen...) Boken borde enligt mig kort och gott haft titeln;  HQ. Då hade titeln bättre anknutit till det det verkligen handlar om.

Efter att ha läst boken så måste jag säga att Hagströmer & Qvibergs gloria hamnat på sniskan rejält. En upprörande sak är den enorma hopblandning som varit inom sfären, där HQ (och Avanza som mycket väl kunde drabbats av historien om FI ägarprövat Öresund som bankaktieägare) mer eller mindre fungerat som någon form av dotterbolag till Öresund. En annan aspekt är  insikten att det är skillnad på aktieägare och aktieägare. H&Q har tidigare varit mycket kritiska mot modellen A-aktier (dvs där huvudägare har kunnat styra bolagen utan att ha några större kapitalinsatser), läs Wallenbergare, Lundbergs, Handelsbankssfären, Kinnevik etc. Men samtidigt har man själv agerat som om man ägde mer eller mindre hela företag och där alla aktieägare inte haft tillgång till i högsta rad relevant information kring företagets finansiella ställning.

Sedan är också frågan om den typ av verksamhet som HQ genomfört lämpar sig för börsen? Varför har ett antal individer i HQ styrelse mer eller mindre fungerat som nickedockor? Vad är god revisorsed? Är det rimligt att en anställd trader på en minde bank har en högre lön (inkl bonus) än VDar i storbanker?

Läs boken!

tisdag 23 augusti 2011

Asset Allocation

Nä en ha lita penga i plånboka så ät ju ganska så brau um en sparer i lita olika tellgångar för i garderoba hemma så gör dum inga nötta. Först å allt, skau en absolut int sätta alla pennniga på den sytliga börsa för de vetju inge hur den nöckfulla sauka utveklas, de kan gau riktigt illavûlet um de vell se ella
 
Nej först ska en ha e lita slant på bånkboka för en vejju aldriger när en behöva lita penninga te och renovera baudrumma eller köpe nött fårastängsel äller um en blir alldeles leâbrûten å inte kan gå te jobbe’. E å annen gulltåcka kan en gärne ha i bånkfacke för en vettu aldrier när rössa kommer över gränsa å en behöver fly mä familja te norrbaggarna elle ta fram älgastudsna å skjutna ner’n dendäringa rössen, nej då kan'et va bra å plocka fram gulltåcka.
 
Faust um ett bler fred å lita inflationa kummer fram så ät ganska bra å ha i alle fall lita penga i åktier för då stige ju dera vensta å utdelninga så en få lita penga på de sätta. Fast um en ha åktier så ät bäst att en int´ lägga alla penga i samme åktie utan en ska sprida sina besparinga. Menst fem te ti åktier ä nog bästa å sprida de pengar en ha på börsa eller så taur en å köpa sånne där investmen…ä skit samme va de heter, men e kan osså ta rögg på de däringa rikepajkarna på börsa sum Wallenberga å han norrköpingapajken, va en nu heta. Å inga sketåktier i massa tråmsföretaginga, de skau en inte ha! Sen ska en la egentliga ha lite i bonnatillgånga i form av e skaug å en å an åker med lite pärer på så en få kompensationa när prisera bliir dyra i mataffärn å på brägårn. 
 
Men kanske ät änna bästa att först å allt betala å sina skulda lit så en inte behöva söva ouroligt um att inte få brö på boort hemma.  De geringa e par procenta i åkastning eller fåvauro å utgifta i alle fall.

Nej lite av vaer ska en nog ha, för då kan en va ganska gla åt i alla fall någating som går öpp när nåt anent går näjr.
 
Sen um en e lita åktiv i sina placeringa så kan en sälje å lita av de som stiger å köpa litt mer å den som sjungker men de bruka inte va så lycka um en prata om enbart åktier. nä där ska en satsa på de goda företaginga. Män nu tellaexempel när prisa på gulltacker steget öpp i hemmla så sälja en å lita sånt å köpa mer av det som gått näjr, sum åktier i år. För då behöver’n inte va lika aouroliger för att gulllpriset skau åka ner ejän å en behöva inte ligga för tongt i e tellgång sum gått opp. Himmla makkligt å göra sau estället faur å gessa hela tia um framida och måximera sina resker.

Nä en sa ta å plocka hem lita vinster då å då um vart annet, de et no de bästa. Fast en sa nog änna va lite långsiktier ändå, för de staure vinstena de får int’ på e da uten de tar flere år innan de växter te sig ordentliger så haull inte på å feppla söönder pörtfölja i töprahemma.

Så lita å vaert i portfölja käre bluggläser, de et no ett ganske bra raud å ge te er.

Men vektigas å allt är la att en försöka lev’  lit åckså för den seste svepninga ha inga fecker, å tida den ta snar slut sen legger en där i grava.

PS. Nu undrar du säkerligen varför jag skrev "bluggläser" och inte kanske mer korrekta "blåggläser" på Marbodialekt och detta beror på min Morfar, född 1924 och still going strong är Hallänning och säger "Blugg" och inte mer marbodialektala "Blågg". Morfar har förresten inte en dator men han går till biblioteket i Tvååker och läser min blogg vilket jag tycker är helt fantastiskt. Hej på dig Morfar om du läser detta!

måndag 22 augusti 2011

30-talet går igen

På bild, stenansiktet Jakob Wallenberg 1892-1980

Man ska ju passa sig för att dra allt för långtgående paralleller mellan historiska skeenden och idag men samtidigt så ska man också passa sig för att tro att allting är annorlunda idag mot förr.  Trots allt är väldigt mycket samma förr som idag. Man behövde förtjäna sitt uppehälle, företag och privatpersoner behövde låna pengar, investerare som hade pengar ville få avkastning och privatpersoner behövde trygga sin ålderdom.1930-talet och 2010-talet har således många likheter.

De allra flesta har hört talas om 30-talsdepressionen och krisen som då drabbade oss. De brutala börsfallen i spåren av en uppumpad aktiemarknad i slutet av 20-talet med efterföljande lågkonjunktur och krugerkrasch. Aktiemarknaden nådde en mycket låg nivå år 1932. Detta vet som sagt alla. Däremot så är det många som tror att 1932 var ett fantastiskt år att investera och från 1932 så steg börsen i ”evig tid”. Nej så var så klart inte fallet, vilket jag kommer beskriva lite nedan. För det finns mycket stora likheter mellan 1930-talet som helhet och idag och hur börsen, räntor och statsskulder har utvecklats.

Vi börjar med statsskulderna. Ett sätt att rädda världen under 30-talsdepressionen var som sagt att sätta igång stora offentliga ”räddningspaket”, då som nu. USA satte igång ”New deal” och vi i Sverige började vi bygga ut vårt vägnät, elförsörjning, vattenkraftverk (exempelvis Krångede Vattenkraftverk), skolor och sjukvård. Detta trots att vi egentligen inte hade pengar. I slutet av 1930-talet fick vi därför kraftigt ökade statsskulder runt om i världen. Ser vi till I Sverige ökade statsskulden från ca. 20% av BNP till 50% av BNP.  Det är en rejäl försämring av statsfinanserna som sagt.

Kraftigt ökade statsskulder och sämre kreditvärdighet bland stater borde som sagt lett till ökade räntor. Men icke, istället sjönk räntenivåerna ner till riktigt låga nivåer då det var stark riskaversion bland investerare, så det blev räntenivåer som inte synts till innan idag då. Intresset för statsobligationer med försämrad kreditvärdighet är alltså lika då som nu.  Investerare var brända på börskraschen i början av 30-talet och nu så tog man det säkra före det osäkra och placerade mer kapital i statsobligationer med följden att prisnivåerna på dessa steg och avkastningen minskade.

Vad som dock är mindre känt är att vi i slutet av 30-talet är att vi i slutet av 1930-talet fick en ”dubbel-dipp” i ekonomin, inte minst på börsen. Då börsen under perioden från årsskiftet 37/38-40/41 sjönk med -24,4% (exl. utdelningar), vilket faktiskt är ungefär lika med den börskrasch som nu varit med den skillnaden att kraschen kom väldigt snabbt idag relativt 1937-40 då kraschen drog ut på tiden 2,5år mot ett halvår nu. Men det kan väl tänkas att det går upp och ner även framgent.

Nedan visas börsindex (exl. utdelningar) under 1930-talet  


Denna ”dubbel-dip” blev dock inte alls lika allvarlig som i början av 30-talet i den verkliga ekonomin även om vinsterna så klart minskade. Vi kan ju exempelvis ta Svenska Kullagerfabriken som har publicerade årsredovisningar från år 1907 på nätet som var och är  ett brett verkstadsbolag där kan man i historiken utläsa att vinsterna sjönk från 24Mkr år 1937 till 20Mkr år 1938 och 1939, vinsterna sjönk mao omkring 20%. Att det inte blev så allvarligare än så berodde främst  pga av att många företag hade haft några år när man var sparsam och företagen hade bunkrat upp balansräkningarna efter infernot några år tidigare. konjunkturen klarade sig hyfsat trots att statsfinanserna i många länder var mycket ansträngda, inte minst i Tyskland. PÅ börsen handlas som bekant den privata sektorn.

Många företag hade också i väldigt friskt minne att det inte var så lätt att låna på banken när man som bäst behövde det och det vara klokt att då ha egna pengar. Men så är det ju som bekant, har man bränt sig på het gröt så börjar man blåsa på frukostyoghurten.

Men det finns också många andra likheter med 30-talet mot idag. En stor likhet är frånvaron av realränta i slutet av 30-talet. Den korta bankräntan var konstant längre än inflationen 1937-1940, med ett kort undantag 1938 när situationen var en realränta på cirkus 0% hur kul nu detta är. Även den långa (5åringa statsobligationer) gav negativ realränta till följd av de upptrissade priserna på populära statsobligationer.

Man kan mao konstatera att perioden från 1937 till 1940 var usel som investeringsperiod. Börsindex gick ned ca. 25% (utdelningar oräknat), En kort ränteplacering (jmf med att ha pengar på bankonto) gav negativ real avkastning och en lång obligation gav ingenting heller, i värsta fall förlust även här.
 
Allra värsta året var 1940. Inflationen steg i det närmande krigets spår till 13,5%(!), Börsen sjönk med 19%, den korta räntan var 3,3% (bankboken på sparbanken gav omkring 2% i ränta kan jag då gissa) och även bankboken tappade mao rejält i värde realt sett. Än värre var det för innehavare av längre statsobligationer där räntan steg från 2,9% till 3,9% vilket med dagens mått innebär att den som ägde en  säker ”obligationsfond” (fanns troligt en inte denna nymodighet då) fick förluster. För en 5% riktigt lång obligation innebär en sådan räntestegring att priset på obligationen sjunker från ca. 170 till 130… nästan sämre än investeringen än börsen.
 
Långsiktigt var dock 1940 ett riktigt bra år att investera i aktier. För med de höga riskpremier som då fanns på aktier så fanns det inte så mycket alternativ till att aktier framgent fick lov att följa vinstutvecklingen i företagen. Företagens varor är som bekant det som vi betalar för så omsättning och vinster steg i den tilltagande inflationens spår. Direktavkastningen på börsen vid detta tillfälle var också klart gynnsam och präglad av två börsnedgångar som präglade investerare.
 
Då kan man ju ställa sig det högsta relevanta frågan om inflationen återkommer även idag precis som på slutet av 30-talet trots att statsobligationsräntorna något år innan inte signalerade det? Ingen aning, framtiden får vi lov att uppleva.
 
Nu skulle man så klart också skrivet något om guldpriset, fastighetspriser, priser på skog under denna period men jag passar bollen till någon annan bloggare att ta vid från detta inlägg.

fredag 19 augusti 2011

Datorer som handlar med aktier inget hot mot andra aktieägare



Ända sedan datorn Deep Blue besegrade schackvärldsmästaren Gary Kasparov i slutet av 90-talet i två rafflande omgångar med sista resultatet 3½–2½ så är det nog bara att inse att datorer kan programmeras att utföra oerhört avancerade saker med hög kvalité som överstiger kapaciteten i den övre kroppshalvan hos oss normalbegåvade. Förhoppningsvis är det dock inte så illa att datorerna likt någon Sci-fi film tar över världen från oss människor...förhoppningsvis.

Senaste tiden har det skrivit väldigt mycket kring datorer som programmeras att handla aktier Häromdagen kunde man läsa i någon tidning att stockholmsbörsens största aktör numera inte är SEB, Carnegie eller Handelsbanken utan helt sonika någon tradingfirma med okänt namn där hela firman kan ha personalfest i ett enda kontorsrum om bolagets dataservrar ställs utanför. Jag hörde också häromdagen en äldre herre ringa in till SR programmet Ring P1 och säga att det inte är lönt att köpa aktier längre när datorerna nu tagit över ock man alltid får köpa till högsta pris och sälja till lägsta.

Handeln är helt automatiserad dvs man har fyllt sina serverar med diverse tradingstrategier som försöker utnyttja köp och sälj som genomförs på börsen. Fullt av fina algoritmer som slaviskt utför exakt det man programmet dem att göra utan några mänskliga känslor och tillkortakommanden.

Hur påverkar detta oss dödliga? Är det likt Kasparov bara att inse att datorerna besegrat oss? Kommer datorernas framfart resultera i enorma börskrascher och hausse i form av kraftigt ökad volalitet? Innebär datorerna att det blir mer riskfyllt? Kan datorernas trading rent av framkalla bankkriser och depressioner av rena knapptryckningsfel? Man kan ju i alla fall ställa sig frågan då många verkar vilja gå in och begränsa hur dator ska få lov att handla och andra ställer sig frågan om det som privatperson ens är lönt att handla aktier nu när datorerna tagit över.

Jag är en människa av förhållandevis lugn natur som inte hetsar upp mig i onödan och jag tror nog även när det gäller automatiserad programmerad datorhandel att vi generellt överdriver farhågorna.  Är det något vi ska vara rädd för är det dock "skit bakom spakarna"

Automatiserad algoritmhandel har egentligen absolut ingenting att göra med det bakomliggande värdet hos aktier utan är helt och hållet trading med papperspriser. Gissningsvis är det många gånger ganska så avancerade strategier som inte ensa tjänar pengar på börskurser förmodas gå upp eller ner utan arbitrage mellan olika marknadsplatser, agera på både köp och säljsidan osv. i oändliga möjligheter. Värdeskapandet i företagen bryr sig inte herr och fru aktierobot om. 

Kortfattat innebär den ökade automatiserade handeln (ja det är kanske inte alls rätt begrepp) att omsättningen i aktier ökar då det utförs fler köp och säljordrar. Att omsättningen ökar är egentligen enbart av godo, det medför (i generella drag) mindre skillnader mellan köp-sälj och ofta mindre ”ticksize” dvs att en aktie kanske handlas till kursen 86,35 istället för 86,5kr eller 86kr.

En sak har dock den ökade algoritmhandeln på Stockholmsbörsen medfört skulle jag utan att ha något som helt bevis föroch det är att det har blivit betydligt svårare för många banker att tjäna tradingpengar i egen bok då konkurrensen hårdnat betydligt då det blir trångt om samma pengar. Flera banker har också gjort neddragningar med trading och market making. Sannolikt möter även privatpersoner som ägnar sig åt aktiv korttidstrading precis samma problem att det blir svårare.

För de som lägger in algoritmer i avancerade tradingstrategier så önskar jag varmt lycka till! Ni står inför samma svårigheter som alla andra som handlat på marknader av alla de slag sedan babylons tid. Men det grundläggande värdet hos aktier dvs (vinstgenereringsförmåga och tillgångar-skulder)  är helt oberoende huruvida datorer eller inte handlar aktier och för långsiktiga placerare är det just detta som är det intressanta att förhålla sig till.

torsdag 18 augusti 2011

När är det dags för Avanza Pension och Nordnet Pension att skärpa till sig?


På ekot kunde man idag höra att finansmarknadsministern Peter Norman ryta till mot landets pensionsförsäkringsbolag och hota med lagstiftning om att rapportera pensionsförsäkringar till minpension.se. Minpension.se som egentligen heter Min pension i Sverige AB är ett företag som finansierars av både staten och Sveriges försäkringsförbund och är helt gratis för oss privatkunder.

Minpension.se är som sagt en samlingsportal på internet (och via smartphones))över individers pensionsförsäkringar. På en och samma internetsida kan man med inloggning med E-legitimation se en samlad bild över ens pensionstillgångar. Hur mycket man har på PPM konton, avtalspensioner, statlig inkomstpension mm.  
 
Ja så var det tänkt…för det finns en hake i form av att det inte är obligatoriskt för pensionsbolag att koppla in sig på minpension.se En del pensionsförvaltare har helt enkelt struntat i att leverera data till minpension.se troligtvis av kostnadsskäl. En del pensionsförvaltare har bara levererat innehav i vissa typer av försäkringar.
 
Indirekt är det två aktörer som Norman vänder sig främst emot. Avanaza pension och Nordnet Pension som helt sonika struntat att leverera en enda siffra till minpension.se. Har du pensionsförsäkringar hos dessa båda aktörer så får du själv manuellt fylla i siffror på minpension.se. personligen tycker jag det nästan är mest pinsamt för Avanza och Nordnet som har stora ambitioner att ta en stor del av pensionskakan i Sverige och sedan strunta i försäkringsförbundets åtgärder för att göra pensioner mer begripliga för konsumenter och öka förståelsen för hur mycket man kan anta få i pension när yrkeslivet en dag tar slut.

Så jag tycker Norman har rätt. 
 
Jag skulle föreslå att det ska bli tvingande för alla pensionsbolag att leverera data till minpension.se och för att minska administrationen kan man sedan istället ta bort kraven på pensionsbolagen att skicka ut årsbesked. 

Årsbesked som är inaktuella innan dom ens når sin mottagare, årsbesked som oftast går rätt ner i soptunnan hos många och dessutom en stor portokostnad, förvisso kanske dom eldas upp i det lokala fjärrvärmeverket så lite nytta kanske dom gör. Nej gör allt till en digital hantering med krav att när man loggar in på minpension.se via datorn eller telefonen, då ska man presentera dagsaktuella siffror. 

Även om man har ett pensionssparande hos Nordnet eller Avanza.

onsdag 17 augusti 2011

Hur mycket tjänar banken på dig?


Cornucopia skriver idag att det börjar bli allt mer poppis att betala för att få säljmöten med banken i olika former vilket känns som en synnerligen god affärsidé, att betala för att träffa en säljare. Är glad att man fortfarande är kund i en bank där internbank, konton, insättningar, visa-kort, och träffa rådgivaren än så länge är gratis i alla fall. Min personliga bankkvinna är för övrigt en himla trevlig prick och duktig på att dansa bugg så en fika skulle jag nog lätt kunna betala för att träffa henne lite oftare. 
 
En bank kan som sagt tjäna pengar antingen på räntenetton dvs skillnaden mellan in och utlåning eller på avgifter/provisioner. Låt oss sätta oss in i rollen som  aktiv konsument där det är klokt att hålla koll på hur mycket banken tjänar på just dig som kund. Olika banktjänster har som sagt olika lönsamheter och intjäning vilket syns nedan.
 
Så jag tar här exemplet om en fiktiv bankkund i form av Karl Vassasteknivenilådan (himla ovanligt efternamn förresten) som vi händanefter kallar Kalle för att göra detta inläggg lite mer lättläst för oss normalbegåvade och hur mycket banken tjänar på honom. 
 
Kalle har en fin lägenhet med nya tapeter, putsad diskbänk och sekelskiftesbalkong inne i centrala Skövde som är värderad till 1,5mkr och han har lån på 1mkr. 
 
Banken har idag en ungefärlig räntemarginal på 0,6%. För att banken ska låna ut pengar till Kalle så måste ju banken som bekant själv låna upp pengar, då banken ännu inte kan låna ut luft. På Kalles bostadslån tjänar hans bank ungefär 6000kr om året och detta är då inräknat den reserv av eget kapital som banken måste innehav som buffert. reserven kan ju banken exempelvis köpa amerkanska hög-kvalitativa småbatteri-statsobligationer för och tjäna 0,05% i ränta på dessa.
 
Kalle har givetvis en klok buffert på storbankens bankkonto där han förhandlat upp räntan lite. 100 000kr har han på detta kontot och bankens marginal ligger kanske på 1% när det gäller kontoinlåning. Bankens förtjänst, 1000kr om året.
 
Kalle har ju en ganska fin bil i form av en Toyota Snyggo årsmodell 2009 som han fick ett förmånligt erbjudande att låna pengar till så han inte behövde sälja några aktier, fonder eller nagga av aktierna, ja då blir det skatt bara sa hans rådgivare. Ja han har ju amorterat det mesta av lånet men han har ändå 70 000kr kvar i billånet. Bankens räntemarginal på detta uppskattar jag till 1,5%. Bankens intäkt 1050kr per år.
 
Kalle har sedan lång tid sparat i stora fina bankens fonder och har långt-bort-i-tjottahejti-tillväxtfonder för 200 000kr. Genomsnittlig fondavgift är på 1,2%. Bankens förtjänst 2400kr. Utöver detta tar banken ut låt säga 0,1% per på fondinnehavet i courtage på förvaltarens alla kloka köp och försäljningar som gör att banken överpresterar sitt tillhyxade index superindex som ingen än banken känner till. Bankens förtjänst 200kr, ung 10% av courtage går bort från banken till börsen, handelssystem osv så bankens intäkt blir mao 180kr. Det var nog kanske lite lågt räknat för att så låga fondavgifter finns väl inte på långt-bort-i-tjottahejti-tillväxtfonder?
 
Sedan har Kalle en liten aktieportfölj för 300 000kr som han brukar genomföra 4 st aktiebyten i varje år dvs 8 transaktioner a 100kr. Bankens förtjänst 720kr, kalles senaste inköp var visst något guldbolag har jag för mig eller om det nu var någon börsnoterad nallebjörnsfond.
 
Självfallet har Kalle ett Visakort med ett foto på hans hund Fido, på framsida som han handlar massa fina prylar på stan och internet med. Kalle shoppar loss för ung 5000kr i månaden eller 60 000kr på helåret med kortet.  Intäkt för banken räknar jag överslagsmässigt till 1% dvs 600kr i intäkt. Knappa hälften av denna intäkt försvinner dock från banken till kortföretaget mm. Så intäkten till banken kan beräknas till ca. 350kr. ja plus då att banken tar ut en avgift på 200kr på kortet av kalle för att ha fotot av kära fido bedvid visakortsymbolen.
 
Sedan har kalle ett pensionssparande med 70 000kr på som han betalar fondavgifter på 1,5% bankens intäkt 1050kr, 0,1% av fondvärdet i courtage. Bankens intäkt 63kr. och sedan en årsavgift på detta pensionssparande om 150kr per år för kalle en avgift som är en ren intäkt för kalle.
 
Summasummarum, denne högst normale bankkunden Karl Vassasteknivenilådan tjänar banken varje år 13 163kr på som kund. Sedan har våra storbanker idag en K/I-relation (kostnad/intäkt) på ca. 0,5 så den rena vinster blir före skatt 6581kr och efter skatt och pengar som bygger upp banken egna kapital eller delas ut till aktieägarna ca. 1500-1600kr.

Ja detta är då innan Karl om han nu till övers är kund hos Swedbank och betalar någon hundralapp i månaden för att få lov att ringa sin rådgivare på obekväm arbetstid fram till klockan 15.

Som du förstår så är det nog inte riktigt så att banken rekomenderar sina kunder att sälja av alla aktier, fonder och betala av lånen, detta då det fullständigt skulle dränera bankens intäker.

tisdag 16 augusti 2011

Allt mer krig om sparslantarna

En finansminister som varnar för bankproblem,  en riksbankschef som är orolig i största allmänhet, med rätta förvisso,  riksgälden som byggt upp en bankstabilitetsfond på miljardbelopp (som bankerna själva fått betala), Riksbanken har nu rejält påse med dollars om likviditeten i denna valuta skulle sina för de svenska bankerna. Även de svenska bank VDarna tycker jag mig anföra en orolig ton inför framtiden. Handelsbankens likviditetsbuffert på 650Mdr kan ju liksom inte tolkas på annat sätt. Å andra sidan ligger det liksom i bankernas natur att man just ska vara försiktig som bank och istället låta bankens kunder i form av företagare och privatpersoner vara de som är vid gott mod.

Många verkar helt enkelt allmänt förbereda sig för sämre tider och det är väl i grunden mycket bra då det ökar vår motståndskraft mot framtida kriser och konjunkturavmattningar som kanske redan dyker upp i höst.

En sak som jag tycker verkar lite mer tydlig är att även storbankerna nu verkar vilja lägga manken till att få in inlåning i bankens balansräkning och göra sig lite mindre beroende av upplåning på kapitalmarknaden. Idag är det tom så att man kan låna i den ena banken och sätta in pengarna i den andra till högre ränta på bunda avtal. (såvida man äger en mindre belånad bostad)

Idag 16 aug kan man t.ex. ta ett 5årigt bundet bostadslån hos Nordnet bank till listräntan 4,33% och placera dessa pengar, med statlig insättningsgaranti hos t.ex. Danske bank på en 5åring bunden placering till listräntan 5,00%.

0,67% är väl ung vad våra storbanker brukar redovisa som räntenetton på bostadslån exempelvis. Men nu är det ju inte riktigt så lätt då man på ett bundet 5 årigt lån måste betala räntan varje månad och på en bunden placering så får man utan hela räntan vid lösen, men vinst blir det nog.

måndag 15 augusti 2011

Alfa-Laval tillbaka på mammas gata (kort notis)


Familjen Wallenbergs stiftelsers förvaltningsbolag, (ja det är givetvis ett sätt att plocka ut så mycket pengar som möjligt ur stiftelsen till den egna plånboken) Foundation Asset Management flaggar idag för att man köpt upp sig som en av de största ägarna i industriföretaget Alfa-Laval.

Ur historisk synvinkel sett är ju detta inte direkt förvånande. Alfa Laval och dess föregångare AB Separator är ett riktigt klassiskt Wallenbergbolag där familjen med stort W varit en av de största ägarna i många herrans år (minst 50 men kanske inte riktigt 100 år) och säkerligen varit en av aktörerna som stöttat bolaget ut i vida världen från i slutet av 1800-talet då Gustaf de Laval konstruerade den första separatorn. Denna i grunden enkla produkt som fullkomligt revolutionerade mejeriindustrin när man enkelt kunde separera grädden från mjölken och ledde till stora exportframgångar för Sverige.

Utvecklingen för Alfa-Laval är ju också intimt förknippat med Tetra-Pak sedan 1960-talet (som idag är huvudägare i Alfa med 18-19% av ägandet). Alfa-Laval såg till att mjölken processades från korna och Tetra såg till att den förpackades och skeppades ut över världen. Båda företagen hade stora nytta av varandra då det blev mer och mer sammanlänkade processflöden.

1991 så köpte Tetra ut Alfa-Laval från Stockholmsbörsen och tog över ägandet  från familjen Wallenberg som då hade fullt upp med att rädda familjens bank som var på falllrepet i den svenska bankkrisen. Alfa hade då varit ett Wallenberg bolag sedan ......hrm får undersöka exakta årtal men det vara i alal fall en himla massa år. Tetra börsnoterade återigen Alfa 2002 och nu verkar Alfa återigen att gå att kategorisera som ett W-bolag.

Så återigen verkar Alfa komma hem till mammas gata, vi får se när Scania dyker upp där igen.

Börsrashistorik


Peter ”börsen-stiger-20%” Malmqvist skriver idag en intressant bloggpost på sin hemsida angående återhämtning efter börsras och vad han kallar ”historiska bottenlägen” som tål att diskuteras vidare och länkas till. 
 
Malmqvist tar i börsposten upp de nio kraftiga börsras som börsen haft sedan 1985. Det första vi kan dra som slutsats är att det inte alls är ovanligt med börsras, i själva verket inträffar dessa var 3,5:e år vilket gör våren och sommarens börsras statistiskt normalt. I genomsnitt har börsen vid dessa börsras gått ned med 33,7%. Spridningen är från det lilla börsraset hösten 1997 på 16% till ”the great one” från sommaren 2007 till hösten 2008 då börsen gick ned 59%.

Det är med andra ord en stor spridning mellan hur stora börsrasen normalt sett blir. För att åskådliggöra detta så kan man först tänka sig att börsen rasar 16% och då börjar kategoriseras som ett börsras. En del individer kanske då börjar ana köpläge för att börsen gått ned och blivit "billigare". Fast om det blir ett börsras på 59%, så kommer faktiskt börsen rasa ytterligare..*trumvirvel*.. 51%(!), efter det att det har rasat 16%... mao mycket stor skillnad, med medelvärdet att börsen går ned 33,7%.

Malmqvist skriver också om den initiala återhämtningsfasen efter det att ett börsras inträffat och botten uppnådd (vilket man med andra ord aldrig kan veta). I dessa nio börsras så är det oftast en kraftig uppgång första veckan efter börsraset med i genomsnitt ca +10% upp på en enda vecka (vilket för övrigt är mer än en hel årsavkastning på börsen i genomsnitt sedan början av 1900-talet).  Andra veckan efter börsbotten är däremot börsen i genomsnittlig historisk synvinkel svag i många fall svagt minus.

Om vi hypotetiskt och konspiratoriskt tänker oss att börsraset våren/sommar 2011 som vi nu genomled inte blir värre än så här (minus ung 25% alltså)  så har vi i förra veckan haft en god positiv vecka så kan det finnas lite skäl att vara skeptisk till just denna vecka som just nu börjat. Idag måndag har börsen gått bra ser jag just nu och då bör det bära ner resten av veckan men med högre börsbotten än lägsta punkt för knappa två veckor sedan.

Men som sagt -25% är mindre än genomsnittliga börsras och är det ett genomsnittligt börsras så ska börsrasbotten vara cirkus 12% lägre än nu uppnådd botten.
Lögn, förbannad dikt och statistik…

söndag 14 augusti 2011

Blott sverige svenska äpplen har

Jag har begåvats med att ha två äppelträd på tomten. Jag ska erkänna att jag inte har minsta aning om vilka sorter det är frågan om men däremot så tar jag gärna hand om om frukten och brukar i olika sammanhang.

Ett av mina träd är kanske vad jag skulle kunna säga "sommaräpplen" och är stora fina gröna äpplen med ljus och ganska mjukt fruktkött. Sort okänd (å andra sidan klarar jag nog knappt av att namnge en enda äppelsort).
Det andra trädet som är lite större och ger riktigt riklig skörd varje år är vad jag kallar "höstäpplen". Lite mindre gul-röda äpplen (ännu ej färdigmogna), lite hårdare i konsistensen och kanske lite godare att processa på något sätt än att äta som dom är.

Äpplen är oerhört praktiska frukter, man kan verkligen göra allt möjligt med äpplen. Alla upptänkliga efterrätter, bakning av alla de slag, äppeldricka av alla slag från ren must till cider, gelé (prova att ha i timjan), äppelmos och kräm mm mm. 

För egen del så brukar jag se till att försöka spara  en hel del av mina äpplen över året. Frysa in små hackade äppelbitar, göra en årsförbrukning äppelmos, några flaskor äppelmust, några burkar gelé, frysa in några färdiggjorda äppelkakor och pajer och så brukar jag torka en del äpplen. Torkade äpplen är mycket praktiskt. Dels så behöver torkade äpplen inte ta upp någon plats i frysen utan kan stå i glasburkar utan större krav på temperatur och fuktighet. Sedan när man behöver använda lite äpplen så är det bara att plocka fram några torkade äppelringar, lägga dessa i blöt och och vips så har man råvaran som behövs.

Ett lunchtips är att göra äppelkräm på torkade äpplen. En näve torkade äpplen hackade i småbitar, lägg i blöt en stund och sedan koka upp med vatten och lite socker. Sedan rör man ut lite potatismjöl i kallt vatten och häller i detta till lämpligt konsistens. Servera sedan krämen med lite mjölk och nybakt bröd. Mycket värmande och gott en kall vinterdag och mer eller mindre gratis lunch för oss som har egna äpplen.

För dig som har äpplen hemma så rekommenderar jag varmt att införskaffa en äppelsvarv (nej jag jag gör ingen avlönad reklam för denna) det förenklar arbetet något oerhört.



Nej nu ska jag tand hand om min körsbärssaft som nog runnit av vid det här laget.

lördag 13 augusti 2011

Upp.. eller...ner


Som kund i Storbanken så får man allsköns information kring investeraringar av olika slag. Det är makroekonomiska analyser (räntor, inflation, valutor, BNP utveckling osv), sk. strategianalyser (räntor vs. råvaror vs. med betoning på aktier), portföljviktsförslag (hur en klok fördelning av sparpengarna kan se ut på olika tillgångar), sektoranalyser (hur värderingen av ser ut inom olika sektorer), bolagsinformation (nyckeltal och köp-sälj rekommendationer) , historiska nyckeltal och vinstprognoser (hur mycket pengar alla bolag utom den egna banken har tjänat och kommer tjäna enligt banken), teknisk analys, morgonrapporter (hur ser det ut idag på börsen, något bolag som avlämnat rapport ex) osv i allsköns blandning i syfte att ge sina kunder ett fullgott informationsunderlag hur man ska ta hand om sina sparpengar.

Storbanken (den som börjar på H) har för någon dag sedan presenterat en uppdaterad strategianalys med lite övergripande tankar om hur man ser på den kommande konjunkturutvecklingen och relaterar detta till företagsvärderingen på börsen.

Man för ett långt resonemang kring två huvudsakliga scenarier som kortfattat går ut på att vi antingen får en "begränsad konjunkturavmattning" (vinster generellt 0 till minus 15% kommande året)  eller en kraftig inbromsning och tilltagande störningar i det finansiella systemet. En fortsatt förstärkning av vinstnivåerna tror banken inte på generellt. Utifrån dessa troliga scenarier så tror banken att börsen generellt står inför två troliga utvecklingar antingen så är börsen billig och bör värderas upp (mild konjunkturavmattning och svagt sjunkande vinster) eller så är börsen ganska dyr och bör värderas ned (recession).

Så nu vet du det. Antingen går börsen upp... eller så går den ner...

fredag 12 augusti 2011

Husqvarna sommaren 2011



Husqvarnas aktieägare har inte haft det lätt de sista åren. En lågkonjunktur som knäckte sönder och samman den gamla tillväxtraketen, nyemission till följd av skral lönsamhet och för höga skulder. Sedan har tiderna vänt upp, ja för de flesta industriföretag utom Husqvarna som haft förjordat svårt att öka omsättningen. Det var minus -5% i omsättning 2008, -8% 2009 och en ynka liten procent i tillväxt 2010 och 2011 är heller ingen munter läsningen hittilldags. Omsättningen är således rejält under vad bolaget sålde produkter för 5 år sedan. Motorsågar, gräsklippare och vattenslangar har inte varit en populär produkt de sista åren.

Sedan på detta har det anrika Husqvarnabolaget med anor från 1600-talet haft många interna problem. Stora omställningsproblem i USA i kölvattnen av omorganistioner och fabrikskonsolidering vilket medfört att man haft svårt att leverera varor till kunderna. På detta en VD som blivit sjukskriven, vinstvarningar och en mängd andra sorger och bedrövelser.

Kortfattat, om man ska vara helt ärlig, ett riktigt looser-bolag sista åren. Men kan det finnas hopp om framtiden att läget ska ordna till sig?

Vi börjar med balansräkningen.
5,8Mdr i goodwill tillföld av flertalet företagsförvärv (Gardena, Klippo mm) och andra immateriella saker för 4Mdr. Kvar är cirkus 4Mdr i hårda fasta anläggningstillgångar. Omsättningstillgångar i form av varulager och kundfordringar mm uppgående till 15Mdr och så 1,2mdr på bankboken.

Dessa tillgångar är finansierade genom 8,8Mdr i skulder till banken och cirkus 10 Mdr i övriga icke räntebärande skulder i form av skatteskulder, leverantörsskulder, pensioner mm. Kavr i eget kapital 12Mdr. Sammanfattingsvis ett hyfsat skuldsatt bolag med nettoskuld på 7,6Mdr. PÅ börsen kostar Husqvarna19Mdr så vi betalar 1,6x eget kapital.

Sedan då resultaträkningen. Denna är fylld av allehanda jämförelsestörande poster att det nästan inte är lönt att använda de nedre raderna i något vettig analys. Hur som helt omsätter bolaget 30-35Mdr nu för tiden och bolagets egna finansiella mål är att man ska leverera en genomsnittlig marginal på över 10% över en konjunkturcykel. De sista åren har man varit långt ifrån dessa siffror med 4-8% i marginal de senaste åren och innan dessa omkring 10-11% Okej jag kan köpa att det varit bistra tider för bolagets produkter menvi tar till lite säkerhetsmarginal och sätter marginalsnitt på 9% i rörelsevinst.

Med 30-35Mdr ger det rörelsevinster på 2,7Mdr-3,15Mdr. Sedan har då bolaget en stornettoskuld som man måste betala ränta på. 7,6Mdr och vi sätter hypotetiska låneräntan 6% så får vi lite marginal även här så det ger med lite avrundning och säkerhetsmarginal räntekostnader på en halv miljard om året.

Kvar har vi 2,2Mdr-2,65Mdr. Sedan får man lov att betala skatt på vinsterna och vi sätter den svenska bolagsskatten (26,3%) i kalkylen vilket ger skattekostnader på 0,57-0,7Mdr. Då har vi kvar till aktieägarna årsvinster på 1,63-1,95 Mdr.

576 343 778 aktier har vi att fördela denna vinst på vilket ger snittvinster på 2,8-3,4 kr per aktie om man ska vara defensiv och försiktig i alla antaganden och en förhållandevis hög ränte och skattesats. På börsen handlas aktien till kursen 34kr vilket ger multiplar på 10-12. Hyfsat prisvärt om bolaget får upp tillväxten lite i omsättning men inget direkt dunderklipp om tillväxten uteblir känns det som. Trodde faktiskt när jag började skriva detta inlägg att det skulle se lite bättre ut med betoning till att det nu är huvudräkningssiffror på en post-it lapp som kalkylen baseras på.

Husqvarna har på sin hemsida en fin sammanställning över hur aktieägandet i bolaget ser ut. Där kan man utläsa att var 5:e aktieägare i bolaget äger mindre än 100 aktier. 3400kr är det modesta priset på en sådan aktiepost så det finns väldigt många (styft 13 000 individer) riktigt små aktieägare i bolaget. Många av dessa aktieägare än nog ganska så besvikna på de senaste årens aktieutveckling sedan bolaget knoppades av från mamma Electrolux.

onsdag 10 augusti 2011

Räntedramtik och riksgäldsprat



Standard&Poors sänkte som bekant kreditvärdighetsratingen på Amerikas Förenta stater (till skillnad mot Confederate States of America gick i "konkurs" och gick under redan år 1865). USA bedöms alltså av S&P inte längre vara riktigt likakreditvärdiga som tidigare. Om man är mindre kreditvärdigare än tidigare så borde detta enligt "sunt-förnuft-modellen" resultera i att det är färre som vill låna ut pengar till en och när man vill låna så borde låneräntan bli lite högre.

Har denna förändring nu skett? Inte alls...
I själva verket har amerikanska statsobligationer blivit än mer populära! Fler investerare vill köpa amerikanska statsobligationer istället för aktier exempelvis. Räntan som borde ha gått upp har i själva verket gått ned och amerikanska statsobligationer upp till 3 år ger i praktiken ingen ränta alls.  Invetserare är helt sonika beredda att låna ut pengar till USA helt gratis(!). Känns som en bra investering....eller kanske inte.
....
On the shore, dimly seen thro’ the mist of the deep,
Where the foe’s haughty host in dread silence reposes,
What is that which the breeze, o’er the towering steep,
As it fitfully blows, half conceals, half discloses?
Now it catches the gleam of the morning’s first beam,
In full glory reflected, now shines on the stream
’Tis the star-spangled banner. Oh! long may it wave
O’er the land of the free and the home of the brave!

.....

Konungariket Sverige med nationalhymnen Du gamla du fria tillhör fortfarande den allt mer exklusiva skaran av små-små batterier (AAA) och även här hemma i Sverige så verkar svenska statsobligationer nu blivit oerhört populära. Det har varit närmast dramatiska förändringar på räntemarknaden. Bara enbart idag har yielden på svenska 5åriga statsobligationer handlats ned 17 punkter, på en enda dag.

Från en ränta på 1,87% på morgonen till stängningskurs på 1,70%. En låneränta på 1,7% är inte dyrt på ett 5 årigt bundet avtal och frågan är väl om det det ens är lönt för svenska staten att amortera på statsskulden utan det istället är mer lämpligt att bygga upp valutareserven för man vet ju aldrig när nästa kris dyker upp. och då lär man väl inte få låna till 1,7%, så sent som i Januari var räntan på 5åringar nästan 3,5%.... Vi får väl se hur Stefan och polare Bosse på riksbanken och riksgälden väljer att hantera situationen. Man kanske tom väljer att öka upplåningen nu när vi befinner oss på all-time low yields, nästan.

På tal om riksgälden och räntor så börjar nu det svenska bankstödet från 2008-2009 förlåt, det svenska Swedbankstödet  att allt mer löpa ut och sista juni hade man bara 136Mdr utlånade mot toppnoteringen på över 350mdr. Alla lån förfaller helt enligt plan och prognosen är att svenska staten gör en vinst på 5,8Mdr (644kr per svensk medborgare) på detta stöd. Vinsten är bankernas (läs Swedbank, Volvo finans mfl) räntor till svenska staten minus statens upplåningskostnader. Bara att gratulera. Hade Riksgälden varit en affärsbank så hade vi väl i tidningarna fått läsa om mångmiljonbonusar till Bo Lundgren och Daniel Barr och andra chefer inom Riksgälden.

Under finanskrisen 08-09 så införde Sverige också en bankstabilitetsfond där vi ska fondera pengar att använda i kommande finanskriser. Stabilitetsfonden betalas av svenska banker. Desto mer pengar man har utlånade desto mer får man lov att betala i extra "skatt".  Exempelvis fick skötsamma Handelsbankens aktieägare betala en halv miljard till svenska staten under enbart det första halvåret (vi svenska medborgare tackar Fredrik Lundberg för pengarna..) i stabilitsfondsavgift. Totalt sett är den svenska stabilitetsfonden sista juni värd 35,2mdr.

tisdag 9 augusti 2011

Lite tankar om Byggmax


Det är alltid bra att gå tillbaka och läsa lite om vad man skrivit av tidigare. För styvt ett år sedan skrev jag ett inlägg om Byggmax som då skulle introduceras på börsen. Jag var ganska så positiv kring företaget men skeptiskt till bolagets värdering.  Sedan introduktionen av bolagets aktiekurs mer eller mindre ”slaktas” och börskursen är halverad så det kan nog finnas skäl att skriva lite grann återigen om Byggmax (Jag var för övrigt i en Byggmaxbutik så sent som i söndags)
 
Byggmax startades mitt under den förra svenska bankkrisen i början av 90-talet med affärsidén att erbjuda ett begränsat sortiment byggvaror till lägsta möjliga pris. Affärsidén är den samma idag som när man startade den första byggvarubutiken.
 
I praktiken betyder detta att Byggmax enbart har standard byggvaror och man har dessa till de lägsta priserna. Vill man exemplevis köpa plasttakskruv så erbjuder Byggmax alternativen, ja alternativet plasttakskruv!, inga fler valmöjligheter och inga oändliga hyllor som på exempelvis Bauhaus eller någon lokal XL-bygg där säkert tjugo olika varianter finns att välja på och där man som kund måste fundera en och två gånger innan man köper rätt produkt.
 
Byggmax är konjunkturberoende. Starkt konjunkturberoende. När folk får mindre pengar i plånboken, räntan är högre och huspriserna faller så handlas det betydligt mindre byggvaror. Men detta gäller ju även exempelvis kläder och Byggmax har vissa likheter med H&M om att alltid erbjuda ett begränsat sortiment till lägsta möjliga pris. Och även om det är lågkonjunkturer, höga räntor så måste folk trots allt underhålla hus och hem. Måla om, täta förrådstak och kanske bygga några drivbänkar till grönsakslandet. I bistra tider är det nog också ganska troligt att man handlar där det är billigt och man handlar totalt sett mindre.
 
Byggmax har en mycket bra kapitaleffektivitet i sin verksamhet av följande skäl:
Dels ett mycket begränsat sortiment. Istället för att ha 20 olika plasttaksskruvar där vissa varianter köps av kunder ytterst sällan så har man skruv som då säljs istort sett dagligen och lagret töms i snabb takt. 

En annan viktig sak när det gäller kapitaleffektiviteten är att man säljer på ”cash on delivery” dvs Byggmax själva ger inga krediter till sina kunder, överhuvudtaget inte ens till företagare. Inga kundnummer att skriva upp på och fakturor som skickas hem vid månadsskiftet som hos många andra byggvaruhandlare utan vill du köpa på Byggmax måste du betala direkt. Sedan har man dock ett samarbete med kreditbolaget Collector som erbjuder ett ”byggmaxkort” men detta är i praktiken ett vanligt kreditkort hos Collector, och inget som har med själva rörelsen i Byggmax att göra. Detta innebär att lagret hos Byggmax finansierar man i första hand genom leverantörsskulder (om lageromsättningen är snabbare än uppskattningsvis 30 dagar) och varor man säljer får man pengar för direkt. Inga stora pengar som binds i ett stort lager utan starkt kassaflöde
 
I rena siffror hade Byggmax sista Juni ett varulager på 453Mkr och leverantörsskulder på 621 mkr! Dvs Byggmax kunder har i praktiken redan köpt mycket varorna innan Byggmax själva har betalt för dem…Och viktigt att påpeka, man får heller inga kreditförluster, man behöver inte anlita inkassobolag och man får alltid betalt för att kunderna måste betala direkt (även hantverkare som handlar i butiken). 
 
Byggmax är såklart säsongsberoende med helt motsatta säsongen som t.ex. Skistar. Skidor åker man som bekant på vintern och bygger i hus gör man på sommaren, kortfattat. Byggmax är en förlustverksamhet på vintern och starkt vinstgivande på sommaren.  Perioden april-juni hade man exempelvis 5,6kr per aktie i kassaflöde från den löpande verksamheten medan siffrorna på helåret är 3,3kr per aktie. Bolaget har ett eget kapital på 11,5kr per aktie så 1/3 del av hela företags tillgångar  snurrar varje år i kassaflöde. Inget kasst flöde…
Byggmax har också likt H&M en uttalad tillväxtambition och sista året har man öppnat 13 nya butiker till 81 stycken i senaste rapporten. 
 
Vid introduktionen på börsen hade Byggmax en hög skuldsättning. Men man har amorterat ner nettoskulden rejält till 288Mkr trots butiksexpansionen. Men likväl Balansräkningen i Byggmax är inte mycket att hänga upp sig och något substansklipp är bolaget knappast, tvärt om med Goodwillposter till följd av tillväxten. Om bolaget får problem med lönsamheten så kommer det snabbt karvas ut då balansräkningen är tunn och nyemission oundviklig. Resultaträkningen och den långsiktiga tillväxten är mer eller det enda som är intressant som investerare i bolaget ja plus nettoskulden då som talar om riskerna. 
 
Omsättningen i jämförbara butiker är vacklade och det är väl här de stora frågetecknen idag när det gäller Byggmax. Konjunkturen idag för byggvaruhandlarna är nog förhållandevis dopad mot ”normalläge” vilket då logiskt sett borde innebära att vi ska sätta mycket höga krav på bolagets värdering och det är väl lite tveksamt även fortfarande om det är tillräckligt billigt med Byggmax aktie.
 
Samtidigt så är byggvaruhandeln i Sverige ur rejäl omstöpning precis som dam och herrkiperingarna på 70-talet. Från lokala små självständiga byggvaruhandlare spridda i var by så går det mot stora kedjor som Byggmax, Bauhaus, K-Rauta. Om 10-20 år så tror jag byggvaruhandeln som stöpas om rejält. På gott och ont förstås då många små byggvaruhandlare runt om i landet kommer få stora problem med lönsamheten då kedjornas stordriftsfördelar medför priskonkurrens. Se bara hur många radio och TV-handlare som slagits ut av Elgiganten, MediaMarkt och SIBA.
 
Den vikande konjunkturen verkar Byggmax dock ta med ro då man skriver följande under rubriken framtidsutsikter i senaste rapport: Räntorna har stigit i de nordiska ekonomierna. Främst i Sverige. Detta påverkar den disponibla inkomsten och bostadsmarknaden negativt i många branscher däribland byggvarubranschen. Byggmax har med sitt lågpriskoncept historiskt sett stärkt sin marknadsposition i en svagare konjunktur. Samtidigt är Byggmax inte opåverkad och försäljningstillväxten är idag lägre än målen.

På något sätt en ganska befriande ärlighet och inget snacka om att det alltid blir bättre i framtiden.

lördag 6 augusti 2011

Amerikansk statsobligationsbubbla?

Det är återigen frossa och rädsla som råder på de ekonomiska marknaderna. En kall vind, för att inte säg storm sveper in över riskfyllda tillgångar i spåren av skuldkriser och oro för vikande konjunktur. 

Senaste tiden har mycket pengar i de finansiella marknaderna flyttats från aktier till exempelvis guld och den "säkra" räntemarknaden. Många placerare har lagt sig likvida (vilket i praktiken innebär att man har valuta och ränteplaceringar)  istället för att ha riskfyllda positioner.

Att guldpriserna stiger i tider av finansiell oro känns befogat även om guldets prisuppgångar nu börjar bli rejält stora och nu nått till priskurvorna börjar bli kusligt bubbellika och att prisuppgången mer eller mindre oavbrutet pågått i 10 års tid vilket då innebär att "ingen" förlorat pengar på tillgången och många tror på den räta linjens logik om evigt stigande priser. jmf med prisuppgångar på bostäder sista 10 åren och allt allt fler mindre investerare satsar på guld kan man förstå enbart genom att snabbt titta på inläggen på exempelvis DI börssnack. (Di Börsnack är för övrigt en mycket intressant plats att studera mänskliga beteenden på såsom rädsla, girighet, argsinthet....etc)


Vad som däremot inte känns så befogat är de enormt höga priserna på amerikanska statsobligationer. Den amerikanska staten är skuldsatt, en del skulle nog säga att staten är pank och bankrutt. Man har också stor politisk oenighet om hur man ska komma tillrätta med denna situation och hur man ska få statens inkomster och utgifter att balanseras. Situationen idag där de årliga budgetunderskotten är mångdubbelt större BNP tillväxten (som till viss del består av inflation) är givetvis fullkomligt ohållbart i längden. Men likväl är väldigt många placerare beredda att investera i landets höga statsskuld istället för att äga mer riskfyllda tillgångar. Såväl små som stora placerare. Den lille amerikanska småspararen som säljer sina coca-cola-aktier och istället satsar i en räntefond gör just detta, köper statspapper och lånar ut pengar till den arme skuldsatte sjuklige patienten. Frågan är om inte många amerikanska storföretag mår betydligt bättre än staten idag.

Räntekurva över amerikanska statsobligationer. Siffrorna till höger är den procentuella räntan.


Ratinginstitutet Standard&Poors har nu sänkt USAs kreditvärdighet till AA+ med negativa utsikter istället för normala rocksteady AAA. Vilket givetvis är fullkomligt logiskt när statsskulden är över 100% av BNP och knappt 10% av BNP i årliga budgetunderskott. Ändå är investerare beredda att sälja av och ligga likvida och låna ut pengar till den skuldsatte sjuklingen till räntan 0,2-0,3% (översatt till p/e tal runt 300(!!) eller så..). Jag personligen  finner inte detta som någon form av stöd i fundamenta utan drar slutsatsen att som investerare är amerikanska statsobligationer överprissatta, för att inte säga bubbelprissatta. Det borde kännas mer logiskt med en sjunkande dollar och stigande statsskuldsräntor för USA, å andra sidan ska man nog passa sig för att investera mot ett sedeltryckeri...don´t fight the fed.

I de kraftiga nedgångarna på aktiemarknaderna där mer eller mindre alla aktier dras med i fallet kommer det nog också framgent att kunna gå och hitta ett och annat fynd till bättre priser.

Häromdagen passade jag förresten på och besteg 7 bergstoppar över 1600 möh på en och samma dag. Pust och stön och hjärtat fick klappa många extra slag den dagen....visst ser det inbjudande ut att knyta in sig i rep när man ser sånt här...?
Gadgeten innehöll ett fel