måndagen den 22:e augusti 2011

30-talet går igen

På bild, stenansiktet Jakob Wallenberg 1892-1980

Man ska ju passa sig för att dra allt för långtgående paralleller mellan historiska skeenden och idag men samtidigt så ska man också passa sig för att tro att allting är annorlunda idag mot förr.  Trots allt är väldigt mycket samma förr som idag. Man behövde förtjäna sitt uppehälle, företag och privatpersoner behövde låna pengar, investerare som hade pengar ville få avkastning och privatpersoner behövde trygga sin ålderdom.1930-talet och 2010-talet har således många likheter.

De allra flesta har hört talas om 30-talsdepressionen och krisen som då drabbade oss. De brutala börsfallen i spåren av en uppumpad aktiemarknad i slutet av 20-talet med efterföljande lågkonjunktur och krugerkrasch. Aktiemarknaden nådde en mycket låg nivå år 1932. Detta vet som sagt alla. Däremot så är det många som tror att 1932 var ett fantastiskt år att investera och från 1932 så steg börsen i ”evig tid”. Nej så var så klart inte fallet, vilket jag kommer beskriva lite nedan. För det finns mycket stora likheter mellan 1930-talet som helhet och idag och hur börsen, räntor och statsskulder har utvecklats.

Vi börjar med statsskulderna. Ett sätt att rädda världen under 30-talsdepressionen var som sagt att sätta igång stora offentliga ”räddningspaket”, då som nu. USA satte igång ”New deal” och vi i Sverige började vi bygga ut vårt vägnät, elförsörjning, vattenkraftverk (exempelvis Krångede Vattenkraftverk), skolor och sjukvård. Detta trots att vi egentligen inte hade pengar. I slutet av 1930-talet fick vi därför kraftigt ökade statsskulder runt om i världen. Ser vi till I Sverige ökade statsskulden från ca. 20% av BNP till 50% av BNP.  Det är en rejäl försämring av statsfinanserna som sagt.

Kraftigt ökade statsskulder och sämre kreditvärdighet bland stater borde som sagt lett till ökade räntor. Men icke, istället sjönk räntenivåerna ner till riktigt låga nivåer då det var stark riskaversion bland investerare, så det blev räntenivåer som inte synts till innan idag då. Intresset för statsobligationer med försämrad kreditvärdighet är alltså lika då som nu.  Investerare var brända på börskraschen i början av 30-talet och nu så tog man det säkra före det osäkra och placerade mer kapital i statsobligationer med följden att prisnivåerna på dessa steg och avkastningen minskade.

Vad som dock är mindre känt är att vi i slutet av 30-talet är att vi i slutet av 1930-talet fick en ”dubbel-dipp” i ekonomin, inte minst på börsen. Då börsen under perioden från årsskiftet 37/38-40/41 sjönk med -24,4% (exl. utdelningar), vilket faktiskt är ungefär lika med den börskrasch som nu varit med den skillnaden att kraschen kom väldigt snabbt idag relativt 1937-40 då kraschen drog ut på tiden 2,5år mot ett halvår nu. Men det kan väl tänkas att det går upp och ner även framgent.

Nedan visas börsindex (exl. utdelningar) under 1930-talet  


Denna ”dubbel-dip” blev dock inte alls lika allvarlig som i början av 30-talet i den verkliga ekonomin även om vinsterna så klart minskade. Vi kan ju exempelvis ta Svenska Kullagerfabriken som har publicerade årsredovisningar från år 1907 på nätet som var och är  ett brett verkstadsbolag där kan man i historiken utläsa att vinsterna sjönk från 24Mkr år 1937 till 20Mkr år 1938 och 1939, vinsterna sjönk mao omkring 20%. Att det inte blev så allvarligare än så berodde främst  pga av att många företag hade haft några år när man var sparsam och företagen hade bunkrat upp balansräkningarna efter infernot några år tidigare. konjunkturen klarade sig hyfsat trots att statsfinanserna i många länder var mycket ansträngda, inte minst i Tyskland. PÅ börsen handlas som bekant den privata sektorn.

Många företag hade också i väldigt friskt minne att det inte var så lätt att låna på banken när man som bäst behövde det och det vara klokt att då ha egna pengar. Men så är det ju som bekant, har man bränt sig på het gröt så börjar man blåsa på frukostyoghurten.

Men det finns också många andra likheter med 30-talet mot idag. En stor likhet är frånvaron av realränta i slutet av 30-talet. Den korta bankräntan var konstant längre än inflationen 1937-1940, med ett kort undantag 1938 när situationen var en realränta på cirkus 0% hur kul nu detta är. Även den långa (5åringa statsobligationer) gav negativ realränta till följd av de upptrissade priserna på populära statsobligationer.

Man kan mao konstatera att perioden från 1937 till 1940 var usel som investeringsperiod. Börsindex gick ned ca. 25% (utdelningar oräknat), En kort ränteplacering (jmf med att ha pengar på bankonto) gav negativ real avkastning och en lång obligation gav ingenting heller, i värsta fall förlust även här.
 
Allra värsta året var 1940. Inflationen steg i det närmande krigets spår till 13,5%(!), Börsen sjönk med 19%, den korta räntan var 3,3% (bankboken på sparbanken gav omkring 2% i ränta kan jag då gissa) och även bankboken tappade mao rejält i värde realt sett. Än värre var det för innehavare av längre statsobligationer där räntan steg från 2,9% till 3,9% vilket med dagens mått innebär att den som ägde en  säker ”obligationsfond” (fanns troligt en inte denna nymodighet då) fick förluster. För en 5% riktigt lång obligation innebär en sådan räntestegring att priset på obligationen sjunker från ca. 170 till 130… nästan sämre än investeringen än börsen.
 
Långsiktigt var dock 1940 ett riktigt bra år att investera i aktier. För med de höga riskpremier som då fanns på aktier så fanns det inte så mycket alternativ till att aktier framgent fick lov att följa vinstutvecklingen i företagen. Företagens varor är som bekant det som vi betalar för så omsättning och vinster steg i den tilltagande inflationens spår. Direktavkastningen på börsen vid detta tillfälle var också klart gynnsam och präglad av två börsnedgångar som präglade investerare.
 
Då kan man ju ställa sig det högsta relevanta frågan om inflationen återkommer även idag precis som på slutet av 30-talet trots att statsobligationsräntorna något år innan inte signalerade det? Ingen aning, framtiden får vi lov att uppleva.
 
Nu skulle man så klart också skrivet något om guldpriset, fastighetspriser, priser på skog under denna period men jag passar bollen till någon annan bloggare att ta vid från detta inlägg.

4 kommentarer:

  1. Tack för en mycket intressant historielektion!

    SvaraRadera
  2. Det du kallar dubbeldipp, har du haft i åtanke att det sammanfaller med utbrottet av ett världskrig? ;)

    SvaraRadera
  3. CC-> Tackar

    Div-> Visst är det så vilket förstås är en fullkomligt tragedi. Lite slavrigt uttryck av mig. Duppeldipp av den anledning att vinstnivåerna i företagen började gå ner.
    Under kriget steg sedan vinsterna i företaget till följd av ökad efterfrågan, vilket i sig beror på tragiska krigsorsaker det också.

    SvaraRadera
  4. bra inlägg, finns mycket att lära från historien

    SvaraRadera

Facebook Share