lördag 29 september 2007

Biter det svenska stålet ännu?



SSAB är en av mina mest lyckosamma investeringar de sista åren då företaget och aktien har haft en strålande utveckling. SSAB ett mellanstort stålföretag i Europa som de senaste 10 åren har gjort en rejäl omsvängning som bolag då man gått från att vara mer av en massproducent till att idag i stort sett uteslutande vara en stark nischaktör som har valt att konkurrera på vissa utvalda segment inom stålrörelse och detta har man gjort framgångsrikt och man tillörs världstoppen inom Kylda stål och ultrahöghållfaststål, produkter med högre marginaler än bulkstål.

SSAB är ett mycket välskött stålbolag som övertiden i stort sett alltid har haft högre lönsamhet än andra motsvarande stålbolag. I företagets strategi slås fast att SSAB skall vara ett av världs lönsammaste stålbolag, de senaste åren har man levt upp till detta mål. Stålbolagen är till naturen konjunkturkänsliga och som aktieägare bör man vara beredd att resultatet kan svänga betydligt mellan god och sämre tider. Men det är i tider av sämre lönsamhet för stål aktier som SSAB visat sin styrka då man har kunnat göra vinster när andra har gjort förluster. Över de sista 10 åren har SSAB till exempel haft en räntabilitet på eget kapital om 18% mot konkurenternas 11% och trenden har sakta visat på allt bättre strukturell lönsamhet även om dagens nästan 40% på eget kapital knappast är hållbart över tiden. vinstmarginalerna före skatt har legat på ca. 11% i snitt vilket är nästan dubbelt så bra(!!) som genomsnitts stålföretagen. Även här kan nog inte tro att dagens 20% vinstmarginaler är hållbara.

Tidigare i år klämde SSAB till med ett jätteförvärv när man lade ett bud på det kanadensiska bolaget IPSCO som för mig var helt okänt innan detta bud. Till en början var jag mycket skeptisk till att SSAB gjorde en stort företagsförvärv på andra sidan atlanten. Mina farhågor ligger i att SSAB nu verkar prioritera tillväxt framför lönsamhet, det är helt fel väg att gå i alla fall enligt mig som tycker lönsamhet alltid måste gå före i en bransch som stål som är så cykliskt. SSAB har presenterat en hel del information kring förvärvet i prospektet om IPSCO.

Övergripande om förvärvet skriver SSAB så här i prospektet
Den industriella logiken bakom att förena SSABs och IPSCOs verksamheter handlar om att använda SSABs kunskaper och position inom kylda stål och avancerade höghållfasta stål till att förändra produktionsmixen i IPSCO i en konkurrenskraftig produktionsstruktur.

Dvs rakt ut som jag uppfattar det, använd IPSCOs moderna välinvesterade fabriker med SSABs top-of-the-line produkter. Enligt mig låter detta sunt även om bakslag säkert kan komma. Att IPSCOs produktion är högkvalitativ är lätt att se i att bolaget har varit och är ett av nordamerikas mest lönsamma bolag men goda marginaler och god lönsamhet i nästan SSAB klass.

IPSCO har dock en plump protokollet och det är att man med en del av sin verkamhet arbetar inom en sektor där SSAB inte har funnits alls och det är rör (1/3 del av IPSCO). Med dessa rör är man en stor levrantör till olje och gasindustri i Nordamerika. Styrelsen i SSAB har sagt att denna del skall utvärderas och strategiskt övervägas. Personligen hade jag varit förtjust om denna del på sikt såldes och då betalade av en stor stor del av den skud SSAB nu har dragit på sig i samband med förvärvet. Även om SSAB med dagens situation klarar av att amortera en hel del av skulden är skuldsättningen ändå en stor riskfaktor speciellt om tiderna blir sämre. Ett problem med denna transaktion är att IPSCO har satsat stort med investeringar och förvärv på rörsidan så jag kan tänka mig att det knorras en hel del inom IPSCO om SSAB vill sälja det man satsat på.

När jag gör aktieinvesteringar så brukar jag försöka bortse från valutaeffekter men SSAB är ett företag där detta spelar roll helt klart. Den svenska delen av SSAB (gamla SSAB) gynnas mycket kraftigt av den senaste tidens dollarfall då insatsvaror köps in i dollar och försäljningen av färdiga produkter sker främst i EUR. Nettoutflödet av USD är så högt som ca. 4,3Mdr så den senaste tiden 9-10% fall för dollarn ökar vinsten för gamla SSAB med hundratals miljoner sett på årsbasis. Men, men nu har man ju köpt ett företag på andra sidan atlanten och skall jag vara ärlig så har jag ingen riktigt uppfattning hur dollarfallet
påverkar verksamheten i IPSCO. I den bästa av världar så kan IPSCO genom SSAB försäljningskanale öka sin försäljning av sina produkter i EU och Asien samtidigt som produktionskonstnaderna går ner och samtidigt som den svenska delen blir ännu mer lönsam. Men på kort sikt så borde vinsten i svenska kronor i IPSCO minska betydligt till följd dollarraset. Men som sagt vet jag inte riktigt....nästa rapport tror jg kommer följas med stort intresse.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag tror att den goda stålkonjunkturen består ännu en tid men att risken har ökat i SSAB och att det just nu är ett lite osäkert läge.


måndag 24 september 2007

Grunden ligger alltid i en bra privatekonomi


Inläggen på denna blogg har i stort sett uteslutande handlat om investeringar dvs där man köper en tillgång som man sedan har förväntning på att den skall ge en god avkastning. För läsaren av denna blogg kan ni säkert se att det största område jag brinner för är långsiktiga aktieinvesteringar och inte en form av trendföljande spekulationer. För att kunna genomföra investeringar krävs alltid pengar såvida man inte belånar sina investeringar. När det gäller aktier bör man vara synnerligen konservativ när det gäller belåning så det som då krävs är "cash". För att skrapa loss pengar som inte skall användas på många år ligger i grunden en god privatekonomi. Speciellt gäller detta individer med låga eller normala inkomster där skillnaden mellan god och dålig privatekonomi i stort sett betyder skillnaden mellan att investera i aktier eller inte göra det alls.

Privatekonomi är ett område som blivit mycket mer komplext de sista åren. Avreglering av t.ex. tele, tv, elmarknaden, nya pensionsavtal, en mer dynamisk banksektor mm har medfört att man som konsument tvingas att göra aktiva val i privatekonomiska spörsmål detta oavsett om man själv velat göra detta eller inte. Skall man se det ur positiv synvinkel så finns det pengar att spara för de allra flesta.

Tyvärr är det många som känner att man inte har tillräckliga kunskapar i området privatekonomi denna kunskapsbrist är ett allvarligt hot mot aktiva konsumenter. Därför bör privatekonomi införas som skolämne. I grunden för en god privatekonomi gäller dock samma urgamla regler som alltid gällt det gäller se till att man övertiden gör av med mindre pengar än man har som inkomst.

De två faktor man har att ta hänsyn till är då inkomster och utgifter. För att förbättra sin privatekonomi mot nuläget finns såldes två alternativ antingen så höjer man sina inkomster eller så sänker man sina utgifter. Beroende på situation i livet är det säkert olika svårt att arbeta med inkomst respektive utgiftssidan men generellt tror jag att utgiftssidan är enklare för de flesta att jobba med.

Ett vanligt scenarie hos många hushåll är nog att privatekonomin bara "rullar på" man har sina inkomster och utgifter, valt sina bolag för el och tele och klart sagt så bryr man sig inte speciellt mycket. Precis som med deklarationen som en avstämning av inkomsterna så tror jag att privatekonomins utgiftssida ibland kan vara i behov av en systematisk vårstädning precis som garaget behöver det ibland också. En annan faktor som är otroligt viktig att lägga in är också i det fallet man är fler i hushållet att båda parter är överens om att göra på ett visst sätt och att valet i utgifter inte går ut över hälsan i familjen. Det finns nog inget mer förödande än att bråka om pengar för kärleken. En bra uppbyggd privatekonomi kan säkert också förebygga många bråk samtidigt som det leder till mindre utgifter. Detat gäller oavsett om man har en gemensam ekonomi eller inte.

Hur bör man göra då? Det är ju så otroligt mycket att ta tag i!
Nedan skall jag försöka beskriva lite av hur en vårstädning av hushållsutgifterna kan gå till.

Det mest naturliga är att börja skära i onödiga utgifter dvs saker som du inte behöver skall du nog inte köpa, "tokshopping" hör inte ihop med sund privatekonomi. Men även på "nödvändiga" utgifter finns mycket pengar att spara.

Börja alltid med de största utgifterna
Ett gott råd är alltid att börja där en sänkning av utgifterna kan betyda mest. För många hushåll är kanske bostadsutgifterna en tung post i utgifterna. Bor man i en hyresrätt är det troligtvis svårt påverka hyran men har man bostadslån på en villa eller bostadsrätt är en omförhandling av räntan en sak som kan spara tusenlappar på ett år. Att årligen prata med några olika banker och förhandla om låneräntor är en procedur som ofta kan spara pengar speciellt för den som systematisk amorterar finns det ofta möjligheter neråt på låneräntor. Jag har hört exempel på individer som lyckas förhandla ner räntan på ett rörligt bostadslån ner mot 10-20 punkter över reporäntan mot det normala på idag 75-90 punkter. I samband med att man skulle vilja binda ett lån bör man alltid undersöka bästa alternativet.

För den som kör mycket bil kan drivmedel och andra utgifter till bilen vara en stor utgiftspost. Se till att tanka på ett fördelaktigt ställe (sidan bensinpriser.se kan var en god hjälp) och använd då ett bensinkort som ger bra rabatt, alla i familjen bör tanka mot samma kort. Tänk självklart också på vilken bil du äger ibland kan det tom löna sig att byta bil. Själv köpte jag ny bil för ett tag sedan och det är intressant vilken utveckling det har varit sista tiden min nya bil har idag en bränsleförbrukning på ca. 0,5-0,6 l/mil och då är det ändå en mellanklasskombi med turbo på 120 hk, fullstort bagage och ingen trängsel i baksätet. 6000kr i skatterabatt har jag fått också.

Mat är ofta en stor utgiftspost främst för barnfamiljer. Här ligger mitt första råd att skaffa ett "matkort" med autogiro kopplat till sig. Själv har jag ett ICA kort dit det varje månad förs över en summa för mat. Detta ger ränta på matpengar och möjlighet att kontrollera matinköpen men den största fördelen är att man inte behöver bråka om vem som köpte mjölken sist. Att vara systematisk och planerande i matinköpen och välja lågprisvaror kan kapa många tusenlappar för en familj.

Utgifter till telebolag är nog en post som många sett ökat allt mer när bredband, digitaltv, mobiler mm idag finns i de flesta hem. Här har jag väl inget super tips med det skadar inte göra en ordentliga översyn. Tänk om man kunde få allt av detta slag på samma räkning...

Utgifter för el och värme blir mycket pengar för den som bor i villa så se till att just ditt hus blir snålast på gatan, sök efter vart ditt hus "läcker" energi. Ta en ordentlig funderare på vilken uppvärmning som är mest effektiv på ditt hus. Det är förvånande hur många som sitter kvar med föråldrand uppvärmning och där tusenlappar rinner iväg över tiden istället för att direkt ta tag i problemet med mordern och kanske mer miljövänlig uppvärmning. Har du direktverkande el finns det idag hemdator baserade styrssystem som kan göra under på elräkningen.
När det gäller el har mycket hänt sista åren då det numera är fritt att välja bolag därifrån du köper din el. På internet finns idag många sökmotorer som hittar billig el. För den som bor i lägehet är frånvaro av ett miniminipris/fastpris något som spara några hundralappar om året. Själv har jag valt att vara med i bolaget kundkraft.se som är ett alternativ som upphandlar el gemensamt för många hushåll samtidigt. För mig har detta lett till billigare elräkningar det som är ännu bättre är att man själv på så sätt slipper bry sig om vilket bolag som är billigast just nu.

Försäkringar och likande går säkert att pruta någon hundralapp på. idag finns tom sökmoter på internet som ger dig tips på den biligaste hem och fordonsförsäkringen.

När det gäller kontakter med banker bör man vara noggrann se till att ha ett bra sparkonto, billiga kort, gratis internetbank etc. Någon tusenlapp kan du säkert spara på detta.

På Internet finns idag otroligt många hjälpmedel i privatekonomins mysterium. Min personliga favorit är kanske Internetsidan compricer.se där man kan jämföra många privatekonomiska alternativ inom olika områden. Har du den mest fördelaktiga aktiedepån t.ex.? På sidan kapitalnet.se finns också många tips.

På internet finns också många bloggar om privatekonomins mysterium om man vill läsa om andras funderaringar. Min personliga favorit är nog bloggen friskekonomi.blogspot.com som skrivs av en MS sjuk småbarnmamma. Hon är verkligen ett föredöme i vårt samhälle!

Så ju bättre privatekonomi, desto lättare att investera i aktier!

söndag 23 september 2007

Så köper Lowell Miller sina aktier



Lowell Miller är en hyffsat framgångsrik kapitalförvaltare som är förhållandevis okänd i Sverige. Personligen tycker jag Miller/Howard (hans partner) är ett synnerligen intressant investerarpar och dom borde få lite mer uppmärksamhet även här upp i kalla Norden. Lowell Miller har även skrivit boken The single best investment creating wealth with dividend growth vilken jag tycker är klart lärsvärd.

Varför är just Millers investeringsfilosofi intressant?
Enligt min mening av främst en orsak, Miller strategi är förhållandevis okomplicerad, lättförstålig och enkel att tillämpa även om jag själv är lite frågande ibland. Bla. Sågar Miller investeringar i obligationer fullständigt och han anser att hela portföljen bör vara i aktier.

I grunden använder Lowell Miller en formel som talar om hur han skall tjäna pengar på aktier denna lyder som följer:

High quality+ High yield+ growyh of yield= High total return

Till synes så lägger Miller mycket stor vikt vid aktieutdelningar och den långsiktiga trenden som går mot större och större utdelningar till följd av inflation, vinstutveckling, försäljningsökning mm. Undersökningar visar att återinvesterade utdelningar kan stå för så mycket som 40-50% av den långsiktiga avkastningen på aktier.

Miller är däremot inte så rigid att han bara köper aktierna med den högsta direktavkastningen. Nej företagen han investerar i måste uppfylla andra både kvalitativa och kvantitativa regler samt ha en bra ledning och historik.

Det första som han lägger mest vikt vid är aktieutdelningen just nu. direktavkastningen skall vara 150% av börsgenomsnittet. Alla företag som har en högre utdelning är intressanta. Dvs om genomsnittlig direktavkastning idag är 2,67% som i OMX index så intresserar sig Miller enbart för aktier som har en direktavkastning på över 4%. Miller tycker också om aktier som ha en utdelningsmålsättning dvs man delar t.ex. ut 40% av vinsten varje år och man bör hålla sig bort från aktier som delar ut nästan hela vinsten. Man bör vara observant på att olika sektorer har olika möjligheter till utdelningar t.ex. kraftaktier kan dela ut mer av vinsten än läkemedelsbolag, fastighetsaktier kan dela ut mer än industriföretag etc.

Den finansiella risken måste vara begränsad därför anser Miller att man bara bör investera i aktier som uppfyller Standard & Poors investment grade BBB+. I Sverige framgår S&P ranking ofta i årsredovisningen.

I de aktier man investerar i bör det finnas en lång historik av långsiktigt växande vinster per aktier. Hellre en stor jämnhet av långsamt växande vinst framför stora hopp upp och ner. En vinst tillväxt på 5-10% plus inflation är fullt tillräckligt.

De ökande vinsterna skall avspeglas i aktieutdelningar, därför skall man kräva att aktieutdelningarna följer vinstutvecklingen per aktie. Man skall även ha en tro att aktieutdelningarna och vinsterna fortsätter att växa i framtiden. Gärna i högre takt än vad man gjort i historien.
Aktierna bör givetvis vara lågt värderade därför bör priset genom försäljningen helst inte var högre än 1,5 och priset per eget kapital bör vara lägre än marknaden och företaget skall ha hyffsade marginaler.

Företagen skall också ha en inbyggd naturlig överlevnadsförmåga dvs kommande teknikskiften och samhällsutveckling skall inte slå undan benen på företaget. Miller investerar därför gärna i företag som erbjuder en form av ”nessesity of life” och ”consistent repeating sales”. Han investerar gärna i företag som är marknadsledande på sitt område.

Man skall gärna köpa aktierna i samband med stora ras för bolagets aktiekurs såvida inte raset har ett samband med att någon av faktorerna ovan förändras.




Miller förespråkar att man skall köpa aktier i bolag som är lätta att behålla sina aktier i. Många aktiespararen gör tyvärr misstaget att man säljer aktier som i framtiden ger en bra avkastning ibland kanske man tom säljer sina aktier vid ett ofördelaktigt marknadsläge. Aktier som är svåra att behålla har ofta en mycket hög volalitet och oförutsägbar prisutveckling. Detta gör att man många gånger kan bli ganska nervös ur kortsiktig synvinkel den kommande utvecklingen för aktierna. Millers botemedel mot dessa misstag är att man bör köpa främst aktier som har en förutsägbarhet i sina vinster, utdelning mm . Förutsägbarheten skapar ofta aktier med lågt sk. Betavärde dvs som svänger mindre upp och ner och är därmed lätta att behålla. Fördelen med dessa investeringar är också att det enligt Miller är förhållandevis enkelt att avgöra när dessa aktier är alldeles för dyra och bör säljas.

Om man äger aktier som uppfyller dessa kriterier en sk. Single best investment stock (SBI) så behöver man inte göra någonting! Mer än att ta emot aktieutdelningar förstås. På lång sikt är sannolikheten att du får en god avkastning på SBI aktier mycket stor av den anledningen att du idag får en löpande avkastning (aktieutdelningar) som är större än inflationen och takten som aktieutdelningarna växer i är också större än inflationen. Återinvesteras aktieutdelningar ger detta ytterligare tillväxtpotential i din portfölj.

Tittar man på Millers investeringar innehåller han portfölj väldigt ofta kraftbolag som elkraft och annan infrastruktur. Fastighetsaktier i de marknadslägen där direktavkastningen är hög, aktier som har koppling till vardagen som Colgate tandkräm, Wihrlpool, Johnson & Johnson, Proctor & Gamble och Coca-Cola, idag med kanske lite lägre direktavkastning men som med stor sannolikhet växer i högre takt än inflationen. Också många finansaktier som t.ex. Bank of America finns i hans portfölj.

Vad tycker du?

torsdag 20 september 2007

En stjärna har fallit


Ett av börsens allra mest framgångsrika företag de sista 10 åren kom idag med en vinstvarning och "slaktas" på börsen. Markarydsföretaget Nibe är idag ingen munter historia för sina aktieägare. Nibe är ett av bolagen jag ägt aktier i längst tid men med en liten insats. De senaste åren har jag inte köpt mer aktier till följd av den höga värderingen, aktieutdelningar har tagits till andra investeringar och bolaget är det minsta aktieinnehavet för mig, nu är det dock ännu lite mindre.

Nibes utveckling har varit makalös sedan börsintroduktionen, företaget har bara växt, växt, växt och med något litet undantag alltid med goda marginaler. Tillväxten har varit oregelbunden sett till de tre ben som Nibes tillväxt har vilat på. Ibland så har villavärmedivision dragit tillväxten, ibland har värmeelementen stått för de största framgångarna och för något år sedan skördade brasvärmen de största framgångarna. Nibe har gått från att vara en mindre svensk tillverkare av oljepannor och andra produkter till att vara en i europa medelstor tillverkare av högkvalitativa och energieffektiva värmesystem, en resa väl värd att beundra.

I år har det kommit in grus i maskineriet tillväxttakten räknar man med att hamna på 10% samtidigt som resultatet beräknas bli 10% sämre än förra året. Några förvärv har inte genomförts alls i år vilket är det som kanske mest talar om med vilken osäkerhet Nibe ser på marknadssituationen.

Det är flera faktorer till varför problemen radar upp sig för Nibe just nu. För Villavärme så har den svenska markanden blivit lite mättad och tillväxttakten har gått ned vilket expansionen i Europa inte har kunnat kompensera för samtidigt har konkurrensen ökat betydligt och konsumenterna har blivit mer prismedvetna. Man har i år även haft ett tillfälligt problem av att man har tillverkat allt för mycket produkter i relation till förväntad efterfrågan och får igenom detta en stor lageruppbyggnad, produkter som nu måste reas bort eller kraftiga produktionsneddragningar resten av året. För värmeelement möter man idag en i grunden bra industrikonjunkturiv vilket syntes främst i första kvartalet resultat som var mycket bra men samtidigt har råvarukostnaderna ökat kraftigt vilket man inte lyckats överföra till kunderna, i denna del av företaget är man även en underleverantör med prispressande kunder som gärna köper in i stora volymer trenden går mot att denna typ av produktion allt mer hamnar i länder med en låg kostnadsnivå Nibe har heller ingen direkt marknadsledande ställning på detta område vilket gör att man måste vara en lågkostnadsproducent. Brasvärme är i år den största besvikelsen och här möter man idag en tuff marknadssituation då allt färre köper bolagets produkter. Problemen är både av tillfällig art t.ex. förra året fick konsumenter i tyskland stora bidrag till inköp av kaminer av olika slag men även minskad tillväxt till följd av lite mer fundamentala faktorer som att villaägare idag har lite mindre slantar över till täljstenskaminer när huspriser och räntor stigit ganska kraftigt. Även om marknaden är tuff för brasvärme skall man komma ihåg att just Nibe är ett av de företag i branschen som drabbats minst tillföljd av nedgången. För konkurrenterna t.ex. Jötul är fallet än värre. Det kan mycket väl vara så att Nibes varumärken som ex. Contura tar marknadsandelar just nu även om tillväxten är negativ.

Det är intressant att läsa lite om vad Nibe skrev i sina rapporter för några år sedan när konverteringsbidraget infördes på den svenska markanden. Jag hade själv förmånen att träffa den karismatiske VDn Gert-Erik Lindqvist personligen på en aktiesparträff (träffat han fler gånger sedan dess) i samband med införandet av konverteringsbidraget i Sverige och ställde frågan om det fanns risker med bidraget också? Konverteringsbidraget såg han som både positivt och negativt. Det positiva var givetvis att efterfrågan på bolagets pellets och bergvärmepumpar skulle öka betydligt den närmsta tiden, risken låg några år fram i tiden med en kanske ökad konkurrens av lågkvalitéprodukter och en viss bubbeleffekt på villavärmemarknaden de närmsta åren sedan följt av en form av tillfällig mättnad av marknaden. När vi nu är några år fram i tiden kan man helt klart konstatera att han hade helt rätt i sin analys.

Det försämrade marknadsläget för tillväxeten av bolagets produkter i kombination med sämre lönsamhet möter Nibe med rationaliseringar och neddragningar. Man har kommunicerat att 100 personer måste sägas upp i Markaryd, tillverkningen måste rationaliseras så att man sparar råvaror (speciellt rostfritt stål). Det är verkligen inga roliga beslut att ta speciellt för ett företag som Nibe som betytt så mycket för en ort som Markaryd. Tyvärr är nog detta rätt väg att gå för att få ett långsiktigt välskött och lönsamt företag även om det är ett mycket hårt slag för Markaryd. Agerar man inte nu kan problemen bli än värre i framtiden, jag tycker detta är rätt beslut.

Men hur ser det ut för Nibe på längre sikt?
Nibes vision är att bli ett värmeföretag i världsklass för att nå dit har man väldigt enkla och lättförståliga ekonomiska mål. År 2011 skall man omsätta 10 Mdr, tillväxten skall över en konjunkturcykel vara 20% per år, häften av tillväxten skall utgöras av organisk tillväxt och andra halvan skall utgöras av kompletterande förvärv. Nibe skall över tiden ha ett rörelseresultat på 10% av omsättningen. Den finansiella strukturen skall vara väl avvägd och soliditeten skall vara över 30%. Till aktieägarna skall man årligen utbetala 30% av vinsten i utdelningar över tiden, Räntabiliteten skall övertiden vara över 20%. Jag tror att många aktieägare och analytiker idag ställer sig frågande till om Nibe verkligen lyckas med dessa målsättningar framgent även om har lyckas uppfylla detta med råge tidigare över tiden. Själv har jag stor tilltro till ledningen och företaget men hyser kanske vissa tvivel för marknaden man verkar på. Lyckas man däremot omsätta 10Mdr med god marginal år 2011 kan rörelsevinsten per aktie bli så god som 11-12 kr... år 2011 i och för sig. Men siffrorna skvallrar en del om vilka målsättningar bolaget har.

Även om Nibe nu fallit med över 20% och 40% i år är det bara inse att Nibe tvyärr inte en riktigt billig aktie ännu idag vilket man varnär jag köpte mina aktier men om kursen fortsätter falla ner genom golvet till en rimlig nivå så kommer jag att köpa mer Nibeaktier för i grunden är Nibe ett högkvalitativt och välskött svenskt industriföretag. Dagens reaktion liknar i mångt och mycket kursreaktionen på HMs vinstvarning år 2000, ett välskött, högkvalitativt och men alldeles för högt värderat bolag som kommer med en rejäl besvikelse och får tillfälliga problem, kursen dyker på kort tid 30% sedan inser många att bolaget fortfarande är för högt värderat och aktien faller än mer fram till dess att bolaget återigen blir riktigt billigt, lite opopulärt men fortsätter växa som man gjort tidigare. Det är inte osannolikt att Nibe går samma visa till mötes.

Vid tillfällen som dessa måste man agera med huvudet kallt. Sett till mig själv kan jag konstatera det bästa teoretiska vore om jag hade sålt mina aktier tidigt i våras och kanske köpt tillbaka nu. Men å andra sidan har jag även på dagens kursnivå mer än väl dubblat min investering på ett antal år vilket varit en bra investering. Historien med HM lär oss att de stora vinnarna var de långsiktiga som satt kvar med sina HM aktier i hela fallet och när bolaget återigen blev rimligt värderat köpte mer aktier och iår återigen har sett HM kursen upp på höga kursnivåer tillsammans med ständigt växande utdelningar.

När det gäller aktier är det min uppfattning att långsiktighet alltid lönar sig och har man bara köpt högkvalitativa aktier vid någorlunda rätt tillfälle är det egentligen bara att fråga om tid och bra sittfläsk för att få en bra avkastning inte det faktum att man säljer aktier vid rätt tillfälle som avgör avkastningen. Att detta resonemang å andra sidan kräver ett stort mått av uthållighet och "förmåga" att se sina aktier göra stora hopp upp och ner i pris och kanske se hela aktieportföljen sjunka med hälften ja det är bara en bieffekt.

För att ta ett fritt utvecklat citat från en duktig skribent på Privata affärers forum (Björn).
Köp aktier i bra företag när dom är billiga sedan behöver man inte bry sig.

onsdag 19 september 2007

Vilken blir den långsiktiga effekten av kredittubulensen?




I turbulenta tider som nu är det alltid svårt att hålla huvudet i trim när det gäller aktier. Dels förhålla sig till den högre volaliteten dvs när börskurser till synes hoppar upp och ner av de mest besynnerliga orsaker men även det faktum om vilka faktorer som kan ha en fundamental långsiktig effekt. Med enklare ord kan man säga att det är svårt att skilja på saker som har betydelse och saker som inte har betydelse.

Den senaste tidens kreditoro har klart påverkan den kortsiktiga prissättningen av aktie och räntemarknaden. Fastighetsmarknaden har ännu inte påverkats i Sverige men desto mer i Danmark, USA och England. Denna kortsiktiga korrigering är givetvis någonting som inte påverkar marknaderna på lång sikt över huvudtaget mer än det faktum att priset tillgångar sjunker och likviditeten blir temporärt sämre eftersom färre vill sälja ex. obligationer vid orfördelaktiga marknadslägen.

Frågan är om kreditoron kan skapa ett förändrat fundamentalt läge som kan påverka företagens intjäningsförmåga, lånemarknaden mm på lång sikt? Och i så fall vad är det som påverkas och vilken effekt får detta eller om det bara är tillfällig rea just nu?

En tydlig fundamental förändring på kort tid är riskpremierna överlag har varit för låga på många tillgångar. Redan i våras ifrågasatte Investors VD i en VD kommentar i delårsrappoten om dagens låga riskpremier är långsiktigt hållbara, han fick helt rätt och en korrigering har på kort tid ägt rum. Det har blivit större skillnad på lån till hög och låg kreditvärdighet, större skillnader mellan högkvalitativa företag och företag med högre belåning och företag med stark finansiell ställning och låg värdering har klarat sig bättre i den turbulenta marknaden.

Räntesänkningen i USA har också gjort det allt mer tydligt att konjunkturen är svagare i USA än många andra delar av världen där räntehöjningar fortfarande är ett tydligt tema. Exempelvis Kina har nu dragit upp räntan till över 7% för att stävja inflation och spekulativa inslag i ekonomin och Sverige som idag har en urstark ekonomi men ändå förhållandevis låg inflation och lågt ränteläge än så länge. Denna tydliga obalans kan givetvis ses både ur positiv och negativ synvinkel. Det positiva är att de olika marknaderna kan kompensera för varandra och världen kan uppleva en mycket gynnsam lång utdragen högkonjunktur även om tillväxten i USA blir dålig dvs den uppfattning om konjunkturläget som beskrivits av många verkstadsföretag med t.ex. Sandviks VD Lars Pettersson i täten.

Det negativa är att situationen i USA kan bli svår med en kombination av avtagande tillväxt, sjunkande dollar, stigande metall och oljepriser (i dollar räknat) och framförallt starka inflationstendenser i USA då prinivåer på importvaror stiger kraftigt. Detta kan bli en svår nöt för Federal reserve som måste balansera mellan olika knäckfrågor och man kan ställas inför en situation där man tvingas välja mellan tillväxt eller inflation inte det bästa av världar som vi upplevt de sista åren.

I Sverige kan det ställas små frågetecken för fastighetsmarknaden anser jag (tycker för övrigt att regeringens fastighetsskatteförslag är ett bra steg i rätt riktning) . Idag säljs kommersiella fastigheter med en direktavkastning på ibland ner under 5% inte heller är denna typ av direktavkastning helt ovanlig i lite mer konjunkturkänsliga lägen. Vid millieumskiftet såldes många sådana fastigheter med en direktavkastning upp mot 10%. Hur man får hop kalkylerna med långsiktiga upplåningskostnader som är högre än 5% är för mig en gåta.Att privatpersoner lägger allt mer av sin disponibla inkomst till boendekostnader är också en varningsklocka som är mer svårförklarad än att det är poppis med inrednings och boende. Det finns också en risk att bankerna inför en mer restriktiv kreditprövning. Det kan vara slut på tider då privatpersoner med lätthet kan låna mer än köpeskillingen för en villa och då gärna med ett "bottenlån" på upp mot 95% av inköpspriset. Bankerna kommer säkerligen kräva större säkerheter, högre räntor eller mer egenfinansiering av bostadsköp för att säkra sin egen finansiering då bankernas upplåningskostnad och yieldspread mot statspapper ökat. Allt för att själva inte ta för stora risker och stå med svarte petter om tiderna blir sämre. Senast ut i raden att ha fått högre upplåningskostnader verkar verkar nu SBAB vara enligt tidningsuppgifter idag, å andra sidan cirklulerar det nu mycket rykten om detta så det är svårt att se vad som är fakta och inte..

Hur kommer en sådan höjning av riskpremierna påverka bankernas intjäningsförmåga? Bättre eller sämre räntenetto? Hur kommer bostadslånare påverkas, får vi kanske se en våg av amortering i större grad? Eller ännu större risktagande? Hur påverkas företagsutlåningen? Går transaktion saktiviteten ned på M&A? Är detta kanske bara ett hack i kurvan? De kommande rapporterna från de svenska bankerna tror jag kommer följas med stort intresse. Förväntningarna på bankernas resultat (SME) har senaste tiden sjunkit och aktiekurserna har kanske sjunkit än mer till följd av oron om bankernas långsiktiga avkastning. Själv kan jag tycka det var en väl stor nedgång på ex. SEB aktie på ner mot 185kr vilket ger ett förväntat p/e tal på ca. 9-10 för årets resultat från vårens toppnotering där kursen nästan var uppe på nästan 250 kr. Nu har i och för sig SEB gjort ett ordentligt "uppryck" senaste dagarna tyvärr. Sett ur de nya kapitaltäckningsregler som träder i kraft under en övergångsperiod (MiFid) så är SEB och Handelsbanken de svenska banker med mest resurser att höja den egna utdelningen.

Ett annat sätt att förhålla sig till marknaden är annars att strunta i den överhuvudtaget och köpa det som ser billigt ut.

måndag 17 september 2007

Det verkar blåsa bra i skogen





I fredags offentliggjorde skogsbolaget SCA och det norska kraftbolaget Statkraft ett större samägt energiprojekt på SCA skogsmark. Projektet omfattar projektering av vindkraftsparker och undersökning av möjligheterna för utbyggnad av vattenkraft i älvar där SCA sedan tidigare har en fallrätt. Projektet är i alla fall i mina ögon en väldigt stor industriinvestering där det planerade energiuttaget ur vindkraftverken är tre gånger så stor som all nu existerade vindkraft i Sverige och ung lika mycket som SCA energiförbrukning på ett år. Om allt går enligt plan kan det produceras el från vindkraft om ca. 3 år

Finansieringen av projektet genomförs på så sätt att Statkraft står för 16 Mdr i pengar mot en ägarandel på 60% och SCA överför mark som behövs för projektet och genomförd projektering, myndighetskontakter mm. Mot en ägarandel på 40%. SCA satsar inga pengar så att projektet får ingen omedelbar effekt på varken balans eller resultaträkning för SCA idag. Som lekman på energiinvesteringar kan det känns som SCA fått väldigt bra betalt för lite produktionsbortfall på skog. Den faktiska avverkningen av skog vid genomförande är ung. 10 000 ha i relation till SCA skogsinnehav på 2,6 Mha. Fördelaktiga villkor för SCA?

För att svara på den frågan, om projektets uppbyggnad och ägarrelationen så måste man gräva in sig lite i spelreglerna för vindkraftproduktion, för tyvärr är det inte riktigt på det sättet att det är bara att sätta upp vindsnurror och börja tjäna pengar. För att starta en vindkraftproduktion behövs fem faktorer för att lyckas. Man behöver dels ägande av mark eller mycket långa arrendekontrakt, pengar för investeringen, tillstånd från länsstyrelse och kommun och kunskap att underhålla och driva vindkraftverken, samt infrastruktur för el och byggnation.

Som synes är pengar idag troligtvis inte den svåraste biten i ett vindkraftprojekt. I detta fall har SCA suttit på en stor tillgång i form av höjdpartier i sitt egenägda skogsinnehav där det blåser, goda myndighetskontakter till följd av att man har brukat skogen under lång tid samt inte minst har man kartlagt och projekterat denna tillgång på egen hand. (erbjudande om deltagande i projektet har gått ut till alla de större kraftbolagen och Statkraft hade det för SCA mest förmånliga erbjudandet) Statkraft bidrar i detta fall med pengar, kunskap om vindkraftproduktion, infrastrukturkunskap för eldistrution samt inte minst att man genom majoritetsägandet är den part kommer hålla i taktpinnen under projektet. Sett ur den synvinkeln känns det mer som SCA och Statkraft är mer jämbördiga partners eller i alla fall 40/60.

Så vad betyder detta nu för SCA som företag? Bra eller dåligt att nu SCA åter blir krafttillverkare efter 15 års bortavaro från denna marknad?
Det första man skall komma ihåg är att projektet fortfarande är i planeringsfas och det kommer dröja flera år innan någon elkraft kommer ur vindsnurrorna. Det är inte heller på det sättet att SCA blir självförsörjande på el som någon illa påläst journalist från affärsvärlden trodde vid SCAs presskonferens. All el måste som sagt säljas via elbörsen och detta är ett delägt vindkraftbolag dvs SCA kan inte själv besluta om utdelningar från detta bolag. Man kanske tom inte köper elen av sig själv.

Någon resultateffekt är inte att vänta de kommande åren och man skall definitivt inte ha en övertro på någon stor positiv effekt. Tom kan det bli så att tillståndsprocessen kan sätta käppar i hjulet och den planerade effekten blir mindre än förväntad. SCA bygger däremot in en viktig komponent i företaget om projektet lyckas, nämligen större trygghet i elförsöjningen. SCA är och förblir med största sannolikhet ett företag som gör av med mycket stor mängder energi. Kraftiga höjningar av elpriset slår därför mot resultatet i företaget. Genom denna planerade investering hedgas denna kostnad dvs om elpriset går upp så stiger förhoppningsvis också vinsten från vindkraftprojektet och SCA kan på så sätt kompensera det man förlorar på gungorna med mer vinst på karusellerna. När det gäller vattenkraftdelen i projektet skall man nog förvänta sig att detta inte blir av alls då tillstånden för sådana satsningar är mycket svåra att få.

Denna trygghet som man nu har skapat i elförsörjningen utan större ekonomiska uppoffringar möjliggör däremot investeringar i tillväxtbefrämjande åtgärder alternativt att mer pengar kan delas ut ur bolaget då det blir lättare för företagsledningen att prognostisera resultatet från verksamheten. Personligen tycker jag det är kul att företag vågar göra stora investeringar som denna i miljövänlig energi. Huruvida de finansiella effekterna blir goda eller mediokra ör för tidigt att uttala sig om.


onsdag 12 september 2007

Hur skall man ställa sig till hedgefonder?



De senaste åren har hedgefonder fått ett stort genomslag bland privatpersoner i Sverige. Hedgefonder som grupp är en synnerligen brokig samling fondtyper där det såväl finns aktie, ränte, råvaru och derivat baserade hedgefonder. Enda gemensamma nämnaren är i stort sett att målsättningen med fonderna är att ge en absolut avkastning oavsett avkastning i underliggande marknader. För att kunna ge denna absoluta avkastning under vilka marknadsförutsättningar som helst krävs att fonderna har såväl långa som korta placeringar i underliggande finansiell tillgång. Dvs du måste både blanka och köpa över tiden (om än inte samtidigt). Det kan också finnas kombinationsfonder det vill säga en form av blandfond där t.ex. man kan ligga investerade i obligationer, blanka OMX terminer sedan vara marknadsneutrala med aktiva positioner på råvarumarknaden genom att t.ex. blanka silver och köpa guld. I andra fonder så arbetar man enbart med en underliggande tillgång och man t.ex. ligger lång och kort i olika specifika aktier eller aktieoptioner. T.ex. Förvaltaren tror att Handelsbanksaktier kommer gå bättre än Swedbank aktier oavsett marknadens utveckling och då blankar Swedbank och köpa handelsbanken. Om därefter börsen går ned men Swedbank går ned mer än handelsbanken så vinner man ändå på positionen och insatsen var lika stor i båda innehaven. Går båda ner eller upp lika mycket så förlorar man lite (räntan på lånade aktier) om däremot Swedbank går bättre än handelsbanken oavsett om kursen utvecklas positivt eller negativt så förlorar man en hel del. Desto större skillnad i avkastning mellan aktierna desto större påverkan i negativ eller positiv bemärkelse blir det på fonden.

Det finns också flera specialfonder som slarvigt går under det falska varumärket Hedgefond. En sådan vanlig missuppfattning är t.ex. Christer Gardells fond Cevian vilket i själva verket är en "vanlig" helt obelånad aktiefond med den skillnaden att fonden investerar väldig koncentrat (kanske 5 innehav istället för 100 olika aktier) och själva oftast tar en aktiv ägarroll i investeringarna vilket inte andra fonder gör.

En viktig utgångspunkt när man ser på hedgefonder är att själva förutsättningen för att fonderna skall uppfylla sin målsättning är att förvaltaren har rätt uppfattning om marknadens utveckling. Har förvaltaren fel uppfattning om rörelserna på de underliggande tillgångarna så kommer fonden att gå minus. En annan viktig aspekt är att fonden måste ha rätt riskexponering för att ge bra avkastning även om utvecklingen blev som förväntat. Speciellt gäller detta fonder som investerar i tillgångar med låg volalitet (t.ex. obligationer). Det normala sättet som fonderna hanterar riskexponeringen är genom belåning.

Vi tar ett exempel om en tänkbar räntebaserad hedgeposition:
Förvaltaren tror att skillnaden i räntenivåer mellan 2 åriga och 5 åriga statsoligationer kommer närma sig varandra då riksbankens räntehöjningar kommer allt närmare räntetoppen för denna gång. Det logiska beslutet blir då att köpa 5 åriga obligationer och blanka 2 åriga obligationer. Här uppträder dock ett stort problem, att blankning av obligationer i stort sett aldrig är lönsamt av den anledningen att volaliteten är mycket låg samt att de allra mest av avkastning från obligationer kan tänkas komma från ränteutbetalningar vilket blankarna då måste betala. Så för att få större chanser att tjäna pengar så investerar förvaltaren istället i ränteoptioner kopplade till underliggande obligation så för halva fondinnehavet köper man köpoptioner på 5 åriga statsobligationer vilka i sig ger en exponering i nominella tal mångdubbelt större än vad själva optionerna kan köpas för. Och sedan köps säljoptioner i 2 år

I själva verket kanske man då har köpt och sålt underliggande obligationer för kanske 100ggr större volymer än om man hade köpt rena obligationer. Förvaltaren når på detta sätt sitt mål att om marknadstron är rätt ja då är det möjligt att tjäna pengar. Problemet är givetvis det omvända om marknadsuppfattningen är fel.

Det var exempel på hur man kan jobba med Hedgepositioner. Men hur skall man ställa sig till hedgefonder? Är det bra investeringar?

Jag tycker det är svårt att ge ett generellt svar. Vissa hedgefonder kan ge mycket bra avkastning och vissa fonder kan ge mycket dålig avkastning. Vissa hedgefonder kan svänga betydligt mer än aktiemarknaden medan vissa fonder kan ha en volalitet ganska närmare räntefonder. Vad man måste först av allt ha för att investera är ett benhårt förtroende för förvaltaren då det är förvaltaren skicklighet som i allt väsentligt bestämmer avkastning. En annan sak som är viktig är att fondförvaltaren absolut inte får köra i diket ordentligt. Risken är då stor att det kan bli stora uttag ur fonden då folk tröttnar på dålig avkastning. Stora nettouttag är och förblir mardrömmen för hedgefonder då dessa har svårare att hantera uttag samtidigt som man ger bra avkastning till innevarande andelsägare i fonden i jämförelse med vanliga aktie och räntefonder som bara behöver sälja en viss del av sitt innehav.

Viss proklamerar för att man istället för sparande i räntefonder skall spara i "lågrisk hedgefonder". Senaste ut i denna skara av Hedgefondförespåkare är Avanzas infochef Claes Hemberg som har en tendens att tycka till om det mesta och aldrig missar chansen att ge ett bra sparförslag. I ett inlägg på avanzas hemsidan rekommenderar han att man bör avsluta sina tråkiga räntefonder som bara ger några procent per år och istället lägga sitt lågrisksparande i "låg-risk" hedgefonder som enligt honom ger ca. 10% per år i säker avkastning. Personligen tror jag att Hemberg har alldeles för stor tilltro till dessa fonder. Att en lågrisk hedgefond övertiden och jämt fördelat som månadsavkastning skulle kunna ge 10% i årlig avkastning låter i mina ögon som en utopi. Man skulle då lyckas med bedriften att ge lika god avkastning som aktiemarknaden långsiktigt samtidigt som man skulle göra detta med mindre riskexponering och dessutom leverera denna avkastning jämt fördelat över tiden och inte att förringa med högre avgifter än en normal aktiefond dessutom.
Att Avanzas sparare skulle sälja sina tråkiga räntefonder och istället skulle satsa på "låg-risk" hedgefonder skulle däremot kraftigt gynna Avanza som skulle få större intäkter från fondförmedlingsavgifter, kan man tänkas att detta har ett samband med rådet?

Personligen äger jag inga hedgefonder. Jag inser att Hedgefonder i vissa marknadslägen kan vara en mycket bra placering speciellt om det finns uppenbara snedfördelningar på marknaden (t.ex. IT sektorns värde av stockholmsbörsen år 2000) men har ändå avstått över tiden.

Jag har valt mitt ställningstagande av följande skäl.
  • Jag vill förvalta mina egna pengar själv inte ge någon annan i uppdrag att förvalta mina pengar (ingen regel utan undantag givetvis)
  • Jag vill verkligen känna att säkra pengar är säkra pengar därför väljer jag korta räntefonder eller kontosparande för detta sparande
  • Jag tror att aktiesparande över en lång tidsperiod ger av bättre avkastning än hedgefonder
  • Jag vill själv känna att jag styr över risken i mitt sparande. Historien är full med situationer där "lågrisk hedgefonder" i stort sett över en natt blivit en betydligt mer riskfylld placering.



Vad tycker du? Rätt eller fel?

söndag 9 september 2007

Hur stor vikt skall man lägga vid skattekonsekvenser?

I Sverige idag har vi enligt mig alldeles för komplicerade skattregler för aktier speciellt drabbar detta långsiktiga ägare där inlösenprogram, nyemsissioner, sakutdelningar, splittar mm gör att det istort sett är omöjligt att deklarera sina affärer rätt. Själv hade jag gärna sett att regelverket förenklas betydligt för att göra det allt mer attraktvt för provatpersoner att direktäga aktier istället för att gå omvägen via bankernas fonder.

En baksida med dessa komplicerade regler är att den genomsnittlige spararen lägger ner väldigt mycket tid på att se till så att man betalar så lite som möjligt i skatt. Tidningar som ex. Privata affärer överöses med svar på frågor om aktieskatter, kapitalförsäkringar säljs ibland med reklamen att "slipp bry dig". Enligt mitt sätt att se på saken är skatten "bara" en bisak som inte spelar speciellt stor roll. Vad som däremot spelar roll är att man gör bra placeringar detat oavsett om placeringarna görs i en KP eller vanlig depå oavsett om man lyckas deklarera inlösenprogram rätt eller fel.

Häromdagen fick jag en e-post fråga om skatt
....
Jag har en väl spridd portfölj med cirka 20 bolag. Vissa har jag ägt väldigt länge och har därför ingångsvärden som överlag överskrider de 400% som ger mig möjlighet att skatta 20% rakt över. Dessa bolag, Nordea,Sca, Lundbergs och tex Meda är bolag jag inte tänker sälja på x antal år, utan bara inneha och låta dem växa ytterligare. Några kursdubblare finns och säljer gärna av dessa för kvittning mot eventuella förluster. 10 av 20 bolag ligger så lågt att en påfyllnad vore att bomba sönder en lång procentmässig stigning.

Till mitt lilla problem:

Innehaver en liten post Industrivärlden A (400st.) med ingångsvärde 66:-
Har länge velat öka i Industrivärlden och känner att kommer det en "dipp i dippen" så ökar jag gärna på med 500-1000 stycken. Frågan är om jag skall köpa den ngt dyrare A-aktien, och höja mitt ingångsvärde (som endå kommer hamna under dagskurs) eller om jag skall låta dessa 400 ligga kvar och inhandla dagsfärska C-aktier för fullpris: (ingångsvärde: up to date-pris).
Är det synd att förstöra en gammal ingångskurs?

Hejsan
Innan jag kommenterar något om själva problemet vill jag först framföra min beundrad för en välspridd och välbalanserad portfölj dessutom med en sund investeringsinställning till.

Själva problemet med inköpet av Industrivärdenaktier tycker jag är ganska enkelt i alla fall på det sätt som jag ser det på.
Industrivärdens A och C aktier ger lika rätt till bolagets kapital och lika rätt till aktieutdelning. Det enda som skiljer är rösträttens styrka på bolagsstämman. Priset på aktien är idag (söndag) 133 kr för A-aktien och 127 kr för C-aktien. Omsättningen är högre i A-aktien pga av betydligt fler utestående A-aktier men det finns inga standardiserade optioner till något av aktieslagen.
Därmed kan man konstatera att C-aktien är ett bättre val för en långsiktig akiesparare då den med största sannolikhet kommer ge bättre avkastning då aktien handlas med större substansvärdesrabatt och högre direktavkastning. Mitt råd blir därför att investera i C-aktien framför A-aktien för privatpersoner.

Sedan är det givetvis det fatum att du redan äger 400 A-aktier med anskaffningsvärde 66kr intressant. Lönar det sig då att sälja dessa aktier och istället köpa C-aktier?

Skulle du sälja dessa aktier gör du en vinst på 26 800kr som du måste betala 8040kr i skatt på. 400 C aktier kostar 2400kr mindre att köpa. Så vill du byta från A till C-aktier så måste du betala 5640 kr extra inräknat skattekonsekvenser. Det blir såldes en fråga om tidsperspektivet på ditt ägande och du kan räkna med att C-aktien övertiden utvecklas ca. 1% bättre (ca. 500kr per år sett till dagens kurs på 400 aktie) än A-aktien per år sett till totalavkastningsuträkning. Dessa +1% är också det faktiskta utfallet som framgår av Industrivärdens årsredovsningen om vi studerar en jämförelse mellan A och C aktien på tidsperioden 10-15 år

Hade jag fått välja hade jag enbart köpt nya C-aktier och behållit de 400 A-aktierna.

tisdag 4 september 2007

Vilken är SCAs uthålliga lönsamhet?


På måndagen meddelade SCA styrelse att VDn Jag Åström får sparken och att ny VD blir Bolidens nuvarande VD Jan Johansson. Att Jan Johansson väljs till ny VD är kanske ingen jätteskräll då han sista året har arbetat en hel del i hop med SCA styrelseordförande i projektet BasEL som drivs av både Boliden och SCA bla.

På börsen mottas ledningsbytet med stor entusiasm och SCA har ökat några kronor samtidigt som Boliden går ned några kronor. Kan tänka mig att det knorras lite inom Boliden nu när både förre storägaren Carls Bennet först sålde i nästa alla sina aktier bolaget, finanschefen som hoppade av och nu VDn. Att SCA stiger på nyheten kan väl delvis förklaras av att en på aktiemarknaden opolulär VD ersätts med en populär. Men mest påverkan tror jag inte ledningsbytet i sig har utav de uttalanden som gjorts i samband med VD bytet. Kortfattat kan man säga att styrelsens inriktning är att nu är SCA färdigstädat med lönsamhetsförbättrande åtgärder och man går in i en ny period där tillväxt kommer prioriteras. Man kommer också hårdare prioritera tillväxtmarknader och produkterna inom personlig hygien. Jag tycker detta är riktigt smakligt och vad själv hoppades när jag har köpt SCA aktier under börsnedgången.

I mångt och mycket tycker jag dessa tankar stämmer överens med min egen uppfattning om bolaget. Det är roligt nu när man de senaste kvartalsrapporterna klart kan se att besparingspaketen i SCA börja ge effekt och att prishöjningar av bolagets produkter nu för första gången på flera år verkar bli av. Men SCA är inget tillväxtföretag, långt därifrån. Man bör räkna att SCA kommer växa med ca. 5% per år om man räknar in mindre förvärv som organisk tillväxt. På denna tillväxt kan sedan komma lite större förvärv. Inget att bli direkt upphetsad av men i mina ögon är SCA ingen tillväxtinvestering utan ett "value case" för att prata finansiska.

När man ser på SCA måste man ta hänsyn till en annan faktor än omsättntingstillväxten som bestämmer företagets värde och det är företagets marginaler och dessutom fundera över vilken som är företagets uthålliga lönsamhet (avkastning på kapitalet i bolaget).

Under år 2006 så hade SCA en rörelsemarginal på 8% (all verksamhet personlig hygien betydligt högre) och en avkastning på 9% på sysselsatt kapital. Uttrycker i detta som nettoresulat per aktie så uppgick detta till 7,75kr per aktie. Motsvarar detta SCA uthålliga långsiktiga lönsamhet?

Under den senaste 10 år perioden har rörelsemarginalen varierat mellan 8% och 20% om vi räknar bort det ovanliga resulatet från år 2005. Snittet är 12,4%. Avkastning på sysselsatt kapital har under samma period varierat mellan 9 och 20%. Snitt på 12,3%. Motsvarar detta SCA långsiktiga lönsamhet över tiden? Troligen mer än förra årets siffor.

Lägg därtill bolagets vision om en specialisering med större procentuell försäljning inom personlig hygien vilket är det affärsområde som över tiden under lång tid haft de bästa marginalerna och som dessutom är den verksamhet som är minst konjukturkänslig om vi undantar faktumen babyboom och ökad andel äldre i Europa.

Lägg sedan på ett tidsperspektiv med några års 5% ökningar av omsättningen från dagens dryga 100Mdr så kan man nog anta att vinsterna som SCA gör om några år är betydligt större än de är idag. Även aktieutdelningen lär nog kunna höjas med upp mot 10% per år de kommande åren.

En styckning av SCA är alltid samtidigt aktuell som inaktuell då man alltid kan räkna hem att delarna är mer värda än helheten. Säkerligen finns här ett övervärde på skogsinnehavet på "många" mdr i jämförelse med balansräkning men jag delar uppfattningen att Skogen är en strategisk resurs väl värd att behålla. Som jag ser det så innebär skogen en buffert som gör att SCA bättre klarar av kraftiga vedprisuppgångar och inte minst är en tillgång väl värd att belåna för företagsköp och ökande aktieutdelningar. Skogen gör helt enklet SCA mer värdefullt i jämföresle med konkurrenter utan skog.

SCA är ingen aktie att äga på så lång sikt som 30-40 år därtill är avkastningen på kapitalet för dåligt över tid för att ge riktigt bra avkastning på lång sikt. Men de kommande 3-4 åren tror jag kan bli mycket intressanta då SCA har fina möjligheter att förbättra sig upp till "top-class" och att dagens pris på aktien kanske inte fullt ut reflekterar värdet.

måndag 3 september 2007

Små steg framåt på pensionsmarknaden

Läsare av denna blogg har sett att jag skrivit något inlägg om pensionssparande tidigare och varit ganska kritisk till det regelverk som idag finns runt just pensionssparande. Idag tycker jag man kan skönja vissa små förbättringar,

Ett steg framåt tycker jag Avanza står för idag och man börjar bli en allt mer komplett pensionsleverantör. Idag erbjuder Avanza möjligheten att spegla sin depå hos PPM i en depå, man erbjuder sedan förra veckan sparande med låga avgifter inom tre stora avtalspensionsområden (privata arbetare (funnits tidigare), kommunalt anställda och statligt anställda) och man erbjuder flera olika möjligheter till privat pensionssparande och detta kan sammantaget ske med en inloggning. Ett snyggt och smidigt sätt med nuvarande regleverks begränsningar att sammaföra sitt pensionssparande.

Med nuvarande regelverk på pensioner kan situationen för 60-80 talister bli besvärlig. Med flera olika anställingar med flera olika avtalsvillkor och påföljande flera olika depåer blir möjligheterna att vara en god pensionsparare klart begränsade.

Jag anser som tidigare att Sverige måste gå mot att individer skall kunna slå ihop olika försäkringar med samma skattestatus till att bli en gemnsam pensionsförsäkring och att fri flytträtt skall gälla på allt pensionssparande. Och man måste kunna omvandla fondförsäkring till en trad försäkring och vice versa.

Tidigare blogginlägg om pensionssparande
Sverige behöver en ny pensionsreform


lördag 1 september 2007

Lundbergs tappar substans

I stort sett sist ut på Stockholmsbörsen att släppa sin halvårsrapport är det blandande investmentbolaget Lundbergs och jag tror att Lundbergs är ganska kända bland läsarna på denna blogg så vi tar ingen större genomgång av själv företaget.

Redovisningen (resultat och balnasräkning) som Lundbergs har är näst intill obegriplig för ett mindre vant öga då Lundbergs dels har en helägd fastighetsrörelse och dels så konsolideras investeringarna i Holmen och Hufvudstadeni redovisningen fast dessa är bolag är börsnoterade för sig själv. Förklaringen ä attLundbergs har så stor röststyrka i dessa företag att man har aktiemajoriteten. I fallet Hufvudstaden har man en röstandel på 88% så här gör sig inga andra investerare sig besvär med något större inflytande. På detta har man sedan inte inte alldeles liten aktieportfölj med delägande i andra bolag.

Skattemässigt är Lundbergs inte ett investmentbolag utan ett vanligt rörelsedrivande företag detta gör att Lundbergs inte går att betrakta på samma sätt som t.ex. Industrivärden. Lundbergs kommer pga att man inte är ett investmentbolag heller inte att dela ut lika mycket pengar i aktieutdelning som man själv tar emot vilket är praxis i investmentbolagen pga av den skattemässiga fördelen av detta.

Då resultat och balansräkning är svårgenomtränliga i redovisningen föredrar jag att betrakta Lundbergs ur två andra perspektiv. Dels självfallet ur substansvärdesperspektiv där börskursen ställs i relation mot tillgångarnas värde men också ur ett kassaflödesperspektiv då det regelbunda inflödet av pengar i Lundbergs är synnerligen intressant att följa för en långsiktig investerare.

I år har Lundbergs erhållit ett synnerligen starkt kassaflöde mest pga den stora engångsutdelningen från Hufudstaden och genrellt höga höga utdelningar från andra innehavsbolag också. Sammanlagt är kassaflödet på drygt 2,5Mdr i år och då ingår också vissa mindre aktieförsäljningar i detta kassaflöde. Det är ganska tydligt att Lundbergs velat minska det stora beroendet av fastigheter man visar det dels genom försäljningen av WTC som är grunden till de stora engångsutdelningen från Hufvudstaden men även Lundbergs egna fastighetsrörelse är idag nettosäljare av fastigheter

Så hur har Lundbergs andvänt detta kassaflöde? Dels har man betalt ut en egen utdelning på 527MKr och dels har man valt att investera i börsnoterade aktier som brukligt. I år har man köpt stort i Husqvarna (drygt 1,4 Mdr!), Handelsbanken (527Mkr), Sandvik 388 Mkr och Industrivärden för 223Mkr. Som synes har man investerat för mer pengar än man haft i positivt kassaflöde och därmed har man skuldsatt sig lite mer. Kortsiktigt har investeringarna inte varit direkt lysande det det hade tom varit bättre om Lundbergs satt in pengarna på banken istället. Långsiktigt så har man investerat i välskötta svenska bolag som förhoppningvis kommer ge en bra avkastning.

Affärspressen har senaste tiden utmålat om en maktkamp i Husqvarna med Lundbergs å ena sidan och Investor i andra ringhörnan. Personligen tycker jag denna "dramatik" är lite överdriven och den troliga förklaringen är nog så tråkigt som att båda parter tycker bolaget har en god framtid till mötes. Investr har säkerkligen lagt ut en ganska aggresiv plan för värdeskapande om inkluderar ganska många förvärv de kommande åren för Husqvarna för att man skall bli det ledande bolaget inom sin nisch. Jag tror inte att Lundbergs dryga 10% i Husqvarna skulle lägga några hinder i vägen för detta även om han skulle väljas in i styrelsen.

En annan fördel med att investera i börsnoterade aktier är att kassaflödet från aktieutdelningar förhoppningsvis stärks de kommande året även om placeringarna kortsiktigt kanske inte är de mest begåvade. Detta leder oss in på att titta på Lundbergs på nästkommande års kassaflöde då det bara ä ett drygt halvår bort från vårens aktieutdelningar.

Det är alltid svårt att gissa på kommande aktieutdelningar men jag räknar med att Lundbergs erhåller över 1,6 Mdr i aktieutdelningar och rörelseöverskott från egna fastighetsrörelse. Detta inkluderar inte en ev. engångsutdelning från Holmen som kommer förbättra kassaflödet ytterligare.

Så aktieägarna i Lundbergs kan se fram mot ett fritt kassaflöde på ung. 26 kr per Lundbergsaktie (om Holmen inte gör en engångsutdelning) viss del av detta kassaflöde kommer betalas genom utdelning till ägararna men största delen kommer Lundbergs använda i sin egen investeringsrörelse. I framtiden tycker jag att Lundbergs kan tänkas göra ung. lika bra placeringar som sina akieägare varpå det inte spelar någon stor roll om man betalar utdelning eller investerar sina pengar. Sett till priset på aktien idag ger detta en värdering på pris/kassaflöde (p/cf) på 18 och omvänt en "direktavkastning" om knappt 5,4% dvs bättre än riskfri ränta vilket är Lundbergs mål på sina placeringar. Till denna trista avkastning kommer ev. ökningar av värdet på börportföljen och att utdelningarna förhoppningvis ökar i framtiden.

Ur substansvärdesperspektiv så har Lundbergs blivit klart dyrare på börsen idag än man varit historiskt och Lundbergs handlas idag med en rabatt på ca. 10-15%. Som börskurs i relation till substansvärdet kommer det säkert bättre köplägen i framtiden även om värderingen är klart mer attraktiv än en aktiefond. Man bör vara medveten om attt de egna fastigheterna är synnerligen konservativt värderade i redovisningen.

Gadgeten innehöll ett fel