lördag 30 maj 2009

Man skall betala för sig

Senaste veckan har de varit två intressanta nyheter dels att regeringen föreslår att det skall införas en avgift för fondbyten inom PPM och dels nyheten som Skandia presenterar i en debattartikel att man nu kommer inför högre försäkringspremier för rökare inom t.ex. livförsäkringar.

Jag stöder båda dessa två förslag rakt av!
En grundprincip som jag alltid haft är att man som individ alltid skall göra rätt för sig drar man på sig kostnader så skall man själv som individ betala dessa kostnader. Om jag t.ex. värmer på ordentligt i en lägenhet så skall jag givietvis betala för detta och skaffar jag en frysbox som drar ström så är det givetvis jag som skall betala för elen den drar, inte grannen! Förbrukar jag mycket vatten bör detta vra mitt problem.

Fondbyten inom PPM medför en liten kostnad för premiepensionsmyndigheten vare sig vill vill det eller inte, någon som skall klicka på en skärm, ringa eller samtal eller vad det handlar om. Premiepensionsmyndigheten finansierar genom att man tar ut en självkostnad från alla PPM sparare, det är ingen stor kostnad för faktum är att fondavgifterna som PPM förhandla fram är mer pengar för pensionsspararna än kostnaden för myndigheten. Den som således inte byter fonder så ofta betalar mao de kostnader som bytarna orsakar. Det finns det som högljutt protesterar mot förslaget mot att det kommer ge lägre pensioner då oftare fondbyten kanske medför högre pension osv. Så kan det säkert vara men frågan är, vem skall betala för fondbyten är det de som byter fonder eller bör det vara alla? Jag anser att den som orsakar en kostnad skall betala sina egna kostnader. Några kronor per fondbyte spelar ingen större roll för den som byter fonder, eller?

I fallet rökning och försäkringar så är det ställt utom allt rimligt tvivel att rökning utgör en stort folkhälsoproblem. Större sjuklighet, kortare liv osv listan kan göras mycket lång. Rökning orsakar såldes kostnader för ett försäkringskollektiv oh då är frågan är det försäkringskollektivet eller rökarna som skall betala dessa kostnader? Min uppfattning är att de som orsakar kostnaderna skall betala dem!

Visste du förresten att Karolinska Institutet har funnit att vasaloppsåkare i genomsnitt lever 6 längre än genomsnittet, får jag rabatt på försäkringen nu?

torsdag 28 maj 2009

Vad Wilke missar

På di.se kan vi idag läsa en artikel av Björn Wilke om varför börsen som helhet med tiden kommer att skapa avkastning från utdelningar och en förmodad värdeökning på aktierna då företagens avkastning med tiden stiger, i det långa loppet. Han tar upp stora företag som t.ex. Electrolux, Volvo, Handelsbanken, Ericsson och Sandvik. Hur de såg ut 1983 och hur de ser ut idag. Vad dom är värda och vad dom var värda, med tesen att börsen med tiden alltid stiger.

Jag kan hålla med Wilke om att aktier på lång sikt är en mycket bra investering (om de köps för någorlunda rätt pris). Det är fullt naturligt att börsen är bäst på lång sikt som placering i relation till ex. räntebärande investeringar av den anledningen att alla företag strävar efter att tjäna mer pengar på det investerade kapitalet än det kostar att låna pengar. Skulle det inte vara på det sättet att det är lönsamt att driva företag what so ever så är det verkligen inte börsen vi skall vara rädd för om man säger så.

Wilke missar dock en mycket viktig poäng, survival of the fittest. Det är enkelt att idag titta på ett antal fram till dags dato framgångsrika företag och sedan titta på hur dessa bolag såg ut för 30 år sedan och peka på skakiga men med tiden ändå framgångsrika verksamheten. Det stora problemet är givetvis att titta idag och prognostisera 30 år framåt! Med tiden så är det helt klart så att många aktier blir fullkomligt värdelösa placeringar då företagen helt enkelt inte överlever. Sedan börslistan 1983 har detta öde drabbat många företag, Götabanken, Consafe, Nyckeln, Facit, Nordbanken, Gränges, Klippan………… och näst på tur kanske General Motors står, eller Swedbank?

Mao så håller det inte som investerare att köpa aktier och hålla dessa tills man blir pensionär. Tiderna förändras ibland försvinner hela affärsområden som ex. skrivmaskinen (facit), ibland så kommer det uppfinningar som t.ex. Internet och förbränningsmotorn som revolutionerar hela världen, får företag att blomstra och dö. Därför bör du diversifiera dina investeringar och ibland byta ut lagkaptenen för idag är väl Tobias Hysén bättre än pappa Glenn Hysén i fotboll eller?

onsdag 27 maj 2009

Entreprenörer, banker och förvaltare

svenska företag går att dela i mycket grovt i två kategorier. Entreprenör företag eller förvaltningsdrivna företag. Exempelvis New Wave är i högsta grad ett entreprenörsdrivet företag som både (mestadels) ägs och drivs av en duktig entreprenör, Torsten Jansson. AB Volvo är inget entreprenörsdrivet företag det förvaltas idag av ett antal tjänstemän, bolaget har givetvis ägare

vi har väl alla mer eller mindre fascination för entreprenörer men det är inte på det sättet att förvaltningsdrivna företag per definition är sämre företag att investera i. Långt därifrån

Även banker tror jag har en fascination för entreprenörsdrivna företag. Vem vill inte växa med en duktig entreprenör? Lån är i högsta grad många gånger själva förutsättningen för få möjligheterna att växa. Baksidan är givetvis att det inte allt för sällan är så att entreprenörsdriva företag växer allt för fort. New Wave är återigen ett exempel på företag där man helt enkelt blev fartblind där det bara var att köpa på och låna mer. Många mindre fastighetsbolag som startade i förra fastighetskrisen för 15 år sedan

Sedan är gränsen många gånger flytande och många flyttas från entreprenörer till förvaltare. Ett lysande exempel är Carl Bennet. I unga år hungrig, riskvillig och verkligen inte rädd för att skuldsätta sig mycket hårt i uppväxten av Getinge och Lifco. Idag är Carl Bennet allt mer typen av förvaltare och försiktig general, när förmögenheten väl är på plats så är det nog fullt naturligt att bli försiktig och eftertänksam.

LE Lundbergföretagens historia är en sann entreprenörssaga, startad 1944 av Fredrik Lundbergs idag är väl företaget helt och fullt så mycket förvaltning man kan tänka sig, urkonservativt och tråkigt nästan.

Sedan finns det ju företag som med tiden "växlar tempo", det räcker väl med att nämna Jan Stenbeck och Kinnevik?

Personligen så tror jag allt mer på kombinationer, sanna entreprenör är många gånger fantatiska företagsbyggare men jag tror att alla fantastiska företagsbyggare behöver en trygg förvaltare i bakgrunden och stabila bankontakter givetvis. För visst har Nibe och Hexagon haft nytta av Melker Schörling? Torsten Jansson hade nog behövt mest av allt en "stöttepelare", varför inte Gustaf Douglas Latour som delägare?

banker tjänar bäst på offentliganställdas pensionsavtal

Den svenska arbetsmarknaden innehåller idag tre övergripande sektorer. Dels den privata sektorn, den statliga sektorn samt kommun/landsting. Alla arbetstagare arbetar inom dessa sektorer och en överväldigande majoritet arbetar också på kollektivavtal i respektive sektor. I kollektivavtalen finns också krav pensionsavsättningar. De tre största kollektivavtalen för yngre individer (i exemplet nedan en 26 åring) är ITP1 (privat tjänsteman), PA 03 (statligt anställd) och KAP-KL (kommunalt anställd). Tidigare har det varit ganska så stora skillnader i pensionsavtal mellan privat eller offentliganställd idag är systemen mer likvärdig om än vissa skillnader. ITP1 och KAP-KL är helt premieavsatta system medan
PA03 omfattas av förmånssystem vid löner över 7,5 pbb (idag ung 31 000kr i månaden). Premien om avsätts under dessa 7,5pbb är dock identiska idag. 4,5% av bruttolönen avsätts till tjänstepension inom alla avtal. I KAP-KL är det full valfrihet mellan vart man vill placera dessa pengar, i ITP avtalet måste man avsätta hälften av premien i en traditionell försäkring medan man som statligt anställd måste avsätta 2% (av 4,5%) till den ekonomiska föreningen Kåpan (ung som en trad försäkring).

Men 2,5% av lönen understigande 31 000kr är exakt samma valfri för alla avtal (om du är född 1979 och senasre). Man kan välja mellan fondförsäkringar eller trad försäkringar. För en ung individ skulle jag rekommendera en fondförsäkring. De olika avtalen har lite olika banker och försäkringsbolag men det är fyra fondförsäkringar som är valbara i samtliga pensionsavtal. Dessa är AMF, Swedbank, SEB och Länsförsäkringar. Exakt samma upplägg på försäkringarna i de olika avtalen, med ett undatag kostnaderna är olika för de olika avtalen. Dessa fyra försäkringsgivare är också de fyra största pensionsaktörerna totalt sett i Sverige.

Jag tänkte nedan ta ett exempel på en ung indvid, låt oss kalla henne Frida. Hon är idag 26 år gammal och arbetar som informatör (tjänsteman). Hennes lön är idag 26 000kr i månaden detta alldeles oavsett om hon jobbar privat, statligt eller kommunalt/landsting och hon arbetar idag på kollektivavtal och omfattas a respektive sektors pensionsavtal. Hon jobbar fram till hon är 66 år gammal (dvs 30år from idag). Hon får en årlig löneökning på 3% och 2,5% av hennes bruttolön avsätts i exakt samma likvärdiga fondförsäkringar. Övriga avsättningar är dock inte likvärdiga

Av de fyra försäkringar som finns valbara ser kostnaderna lite olika ut beroende på avtal. Dessa olika avgifter påverkar givetvis pensionen.
Den stora avgiften är givetvis respektive fondavgift i de olika fonder man hoppar mellan. Dessa fondavgifter kommer inte jämföras nedan men sedan tillkommer extra avgifter för själva försäkringen hos de olika bank och försäkringsbolagen.

Vi börjar med en fast årlig avgift.
I ITP avtalet finns inga fasta kostnader alls. I PA-03 är dom (för dess fyra jämförbara försäkringsbolag) AMF 85kr/år, LF 80kr/år, SEB 0kr/år, Swedbank 70kr/år. För KAP-KL är fasta samma som PA-03.

Sedan har man en rörlig kapitalavgift som beror på kapitalet storlek. Inom ITP1 är dessa AMF 0,09%, LF 0,21%, SEB 0,15% och Swedbank som har 0kr!
Inom PA 03 AMF 0,15%, LF 0,5% SEB 0,65% och Swedbank gratis. Inom KAP-KL, AMF 0,05, LF 0,5%, SEB 0,65% och Swedbank gratis.
Mao på fullt likvärdiga pensionsinsättningar och samma fonder i dessa bolag så får den statsanställde sämst pension! och den privatanställde bäst pension, mediebilden är nog den omvända om den är samma lön.

Uppenbarligen så har offentliga arbetsgivare och offentliga fackförbund INTE varit direkt framgångsrika när det gäller förhandlingar med banker och försäkringsbolag.
Hur mycket skiljer det då på dessa 2,5% av bruttolönen jämförbara pensionsinsättningar? I kronor räknat med 26 tusen i lön 3% årlig löneökning, 30 års tjänstetid, 5% årlig avkastning på fonderna och exempelvis Länsförsäkringar som val?
Om avgifterna var som ett vanligt fondsparande dvs gratis förutom fondavgifter så skulle pensionskapitalet på dessa 2,5% jämförbara pengar vara värda 1 473 401kr vid 66 år ålder, som statlige eller kommunal/landsting anställde så skulle kapital pga av avgifter dock enbart vara 1 294 018kr och den privatanställde har en pensionskapital på 1 402 119kr.

Med exakt samma lön, exakt samma avkastning på fonder, exakt samma jämförbara valbara pensionsavsättningar i exakt samma försäkringsbolag så skulle pensionen pga högre pensionsavgifter till banken för offentligt anställda var 900kr lägre i månaden än om man var privatanställd, i dagens pennningvärde (inflation 2%) motsvaras detta av 490kr i månaden (pensionkapitalet vid 66 års ålderdelat med 10 år och sedan 12 månader). Detta enbart för att offentliganställldas avgifter till banken är högre.

För AMF valet blir skillnaden 255kr i månaden i ”offentliganställdavgift”, väljer du SEB blir ”offentliganställdavgift” hela 1414kr i månaden.
Uppenbarligen så har offentliga arbetsgivare och offentliga fackförbund INTE varit direkt framgångsrika när det gäller förhandlingar med banker och försäkringsbolag i alla fall inte när det gäller AMF, Länsfrsäkringar, Swedbank och speciellt SEB där avgifterna anmärkningsvärt stora mellan avtalen.

En brasklapp! I både KAP-KL och PA 03 finns också andra försäkringsbolag (som inte finns i ITP1) som har billigare avgifter än de fyra som upptagna ovan och med i jämförelsen och som också är billigare än samtliga valbara alternativ i ITP avtalet (t.ex. Nordnet och Avanza). Samt att det finns pensionsdelar utöver 2,5% av bruttolönen som dock inte är medtagna i jämförelsen ovan då dessa skiljer sig mellan avtalen.

söndag 24 maj 2009

Perspektiv på statsskulder

Ett stort frågetecken i konjunkturen är idag är USAs stora statsskuld. Statsskulden i staterna innehåller idag så många nollor att man knappast vare sig kan skriva eller uttala skuldens storlek. Många ställer sig nu frågan om detta verkligen är hållbart? Hur kan USA få låna pengar till dessa låga räntor trots att landet bara bli mer skuldsatt? Tänk om USA defaultar och ine längre kan betala räntan?

i helgen så har jag passat på att ägna lite tid åt att läsa boken "pengarna och makten" av Gunnar Wetterling som är en historik över den svenska riksbankens historia, en stor del av boken återstår dock. Boken är högsta grad en intressant odyssé över den brokiga svenska ekonomiska historien. Karl XII vansinniga krigföring som resulterade i stor nöd här i landet, Sambanden mellan livsmedelförsörjning och ekonoisk utveckling, Den ohyggliga lågkonjunkturen i slutet av 1870-talet, den miserabla svenska ekonomin under 1910-1930-talet, Krugers uppgång och fall, 1920-talet då mer än hälften av de svenska affärsbankerna gick i konkurs utan minsta insättningsgarati till spararna osv. Nästan som en kriminaltrihller.

Bankväsende både som affärsbank, sparbank eller riksbank handlar mycket om skulder och sparande. Den som är satt i skuld är minsann inte fri som en gammal statsminister lär har sagt samtidigt så har krediter i alla tider även långt innan miniräknarens tid hjälp till att expandera ekonomin i samhället, förbättra infrastrukturen, bygga förmögenheter och rasera förmögenheteri knappa tider.

USAs enorma statsskuld med alla dessa nollor uppgår idag till ca. 75% av landets BNP. Hisnande siffror. Men med lite perspektiv så är detta faktiskt siffror som Konugariket Sverige vid ett flertal tillfällen varit upp och nosat på och vänt! Under slutet av 1600-talet var det värst, Omkring år 1720 var det lika illa och vi stod vid ruinns brant. Vid 1800-talets början var Sverige troligtvis världens mest skuldsatta nation i realtion till BNP, Under krugerkrachen åkte statsskulden upp till nästan 60%, på 1970-talet blev detta ännu värre och under 90-tals krisen var vi över 80%.

Omställningen för USA kommer säkerligen bli enormt tuff precis som den varit för Sverige mången gång. Några snabba lösningar är nog inte i sikte och det finns nog stora risker att "spararna" (läs de som lånat ut pengarna) som så många gånger förut i slutändan är de som betalar notan.

Jag kommer nog få skäl att återkomma i mellanåt till denna lånade bok. Tänk vad fantatiskt det är med bibliotek.

fredag 22 maj 2009

Blir små sparare stora företags banker de kommande åren?

Någon mer än mig som har upplevt att utbudet av företagsobligationer har ökat ordentligt de senaste månaderna. Även en hel del erbjudanden som t.om. riktar sig till privatpersoner?

Någon djuplodande analys till varför det just är på detta sättet idag har jag inte direkt men det känns ändå som en logisk förklaring att förutsättningarna för att låna pengar i banker klart har försämrats senaste året för företag. Under 2006-2007 var påslagen gentemot statsobligationer för stora företag enbart några tiondels procent, idag däremot handlar det om rejäla riskpremier. 6-7% handlar det om i många fall även för många stor traditionella svenska industriföretag. I den riskaversionen från bankernas sida så är det nog på det sättet att många mindre placerare kan nöja sig med kanske 5-6% i ränta på företagsobligationer och ändå känna att man gjort en bra affär. Man kan nog också dra slutsatsen att en stor del av de svenska bankernas ökade utlåning till stora svenska företag helt sonika beror på att utländska banker har sagt upp en hel del lån.

Verkstadsbolaget Sandvik exempelvis slutförde häromdagen en upplåning av pengar där man riktade sig till mindre investerare istället för att låna pengar av banken. Man erbjöd 5,25% i ränta på en 4 årig obligation har jag för mig och målsättningen var att låna upp 500Mkr. Gensvaret från mindre investerare (både privat och institutionella) var enastående och hela 3000 investerare var beredda att ta risken i Sandvik till denna ränta och företaget kunde istället låna upp 1,7Mdr…billigare än om man lånat på banken.

Jag tror att det nu kan komma en våg av emissioner av företagsobligationer till mindre placerare det kommande året. Många företag är svältfödda på krediter, de svenska bankerna är inte beredda att direkt ta stora risker idag och många investerare är svältfödda på ränteplaceringar som ger några procent mer än bankboken i ränta. Sverige har ju historiskt sett varit ett land med väldigt lite privatobligationer och i stort sett all in och utlåning har gått via banksystemet, svenskars placeringar har främst varit i aktier. Men vi behöver faktiskt inte åka så långt bort för att hitta andra investeringsmönster. Danmark har i lång tid haft väldigt fragmenterat banksystem med små lokala banker och som en konsekvens har en hel del av stora företags upplåning har varit privatobligationer och färre än i Sverige har ägt aktier.

Personligen så kan jag tycka det är sunt att både investera i obligationer och aktier. Dessutom är jag övertygad att de flesta blir bättre aktieinvesterare om man har god koll på obligationsmarknaden. Obligationsinvesterare ser nämligen på risker helt annorlunda än aktieinvesterare. Villkoren för ett företags upplåning är i högsta grad en mycket intressant information om man skall investera i samma företags egna kapital. Omvänt kan man också ibland se att aktiemarknaden diskonterar in ordentliga katastrofer gör utlånarna av pengar inte detta så kan mycket väl aktien bli ett bra köp osv.

Hur köper man då företagsobligationer/förlagslån/privatobligationer som privat investerare? Precis som aktier, man vänder sig helt sonika till sin bank. Idag finns det ganska många olika investeringsalternativ i obligationer även med något mer modesta insatser. Handelsbanken är av tradition en av bankerna med mycket transaktionsaktivitet i räntemarknad (går även handla företagsobligationer via nätet i deras aktiedepå). lilla Öhman fondkommission är en annan bank med lite mindre företags obligationer. Där kan man bla. se att stenbeck och Lundinföretaget Black Earth farming får betala dyra två siffriga räntor idag på sina lån.

torsdag 21 maj 2009

Borde vi inte göra pension till en kapitalinkomst?

Stora pensionsmaffian slår nu allt hårdare på stora trumman, Intresseorganisationerna börjar demonstrera mot orättvisorna mot pensionärer kontra löntagare. Det gäller givetvis orättvisan att pensionärer inte får något jobbskatteavdrag (vilket dom skulle få om dom jobbar i någon form som extraknäck) och också det orimliga att en del pensionärer nästa år kan se fram emot att pensionerna sänks med en hundring eller ett par. Löpsedlarna på kvällstidnigarna basunerar ut ”sveket” och jag tror fortsatt att detta krisen till trots bli valfråga nummer ett i nästa val, 40-talisterna är många och kommer göra sin röst hörd.

För egen del har jag väldigt svårt att förstå en del av intresseorganisationernas krav. Jag tycker det är en farlig väg att ge sig ut på om vi återigen skall börja låna pengar ur statsfinanserna för att finansiera pensionerna till den grad att dom inte någonsin tillåts falla, bara gå upp. Jag har också väldigt svårt att förstå att pensionärer ser sig som en grupp helt frånkopplad från den övriga samhällsekonomin, att BNP nu rasar med närmast historiska summor, ungdomsarbetslösheten är upp nästan så att var fjärde ungdom saknar jobb och bland den övriga arbetskraften är arbetslösheten dubblerad ja inte skall det göra utslag för pensionärer Det är ju dessa som byggt upp landet (och statsskulden).

Jag kan tycka att det är fullt rimligt att vi alla bär en del av kakan ung som gammal, kvinna som man även pensionärer bör ta sin del av finanskrisen. Kanske kan det vara så i dessa tider att i väldigt många familjer sjunker inkomsterna. Barnfamiljer som inte får råd med julklappar i år, studenten som inte får något sommarjobb och får leva på sina föräldrar. I detta läge är det enligt mig helt rätt att pensionerna sänks (efter att bufferten i AP fonderna också är urtagna) och skälet till detta är att vi måste trygga just barnfamiljens och studentens pensioner. Lever vi över våra tillgångar idag så kan det bli oändligt mycket större problem i framtiden, vare sig vi vill det eller inte. Pensionärer måste också ta ansvar för framtida generationer kan jag tycka. Trots allt så har 44% av pensionärerna garantipension och kommer får höjningar av pensionen och inte berörs av bromsen i pensionssystemet. De som berörs är medel och höginkomstagarna bland pensionärer (vilja i och för sig tjänar mindre än arbetstagare som grupp)

Däremot så kan jag tycka och hålla med PRO SPI mm att det är en viss orimlighet att det är olika skattesatser mellan yrkesarbetande och pensionärer. Personligen så är jag nog nästan en förespråkare för ”platt skatt” dvs samma skattesats för alla, och alla skatter. Dit är det dock lång väg att vandra.

Ett annat problem när det gäller pensioner är avdragsgillt pensionssparande vilket en riksdagsledamot härom veckan ville avskaffa med goda skäl. Det fungerar på så sätt att inbetalda pengar (upp till 1000kr per månad) får dras av med inkomstskatten vilket betyder att en inbetald hundring i en pensionsförsäkring/IPS osv motsvarar just en hundring i försäkringen/IPS plus då att man får ca. 30-50kr i handen att göra vad man vill med (t.ex. sätta in i en depå en kapitalförsäkring som extra förstärkning till pensionen, eller köpa smågodis för). Passusen är sedan att uttaget ur pensionsförsäkringen eller IPS beskattas som lön. Bra för den som betalar hög skatt när man betalar in premien och låg när man tar ut den och omvänt mycket dåligt för den som har låg lön när man betalar in premien och sedan hög pension.

Jag har ett förslag…som kan vara bra på många plan gissar jag.

Gör pension till en kapitalinkomst! Dvs beskatta inkomsten från alla pensionsförsäkringar precis som om det vore en aktieutdelning eller ränteintäkt. Det blir då en ”låg” 30% skatt för alla pensionärer, lägre än de flesta löntagare, det blir betydligt enklare att förstå sig på avdragsgillt pensionssparande då avdraget blir 30% och skatten sedan 30%. Både höginkomsttagaren och låg inkomsttagaren kan då få incitament att spara avdragsgillt i IPS och pensionsförsäkring till pensionen. Det är också logiskt på så sätt att pensioner idag allt mer handlar om att göra finansiella placeringar idag och plocka ut vinsten i morgon, en vinst som mao är en kapitalinkomst.

Vad tycker du?

onsdag 20 maj 2009

Stockholms-Stina och Landsbygds-lasse köper bostad.

Finansinspektionen offentliggjorde häromdagen en rapport om svenska bankers utlåning till bostäder som kan vara värt att skriva lite om.

Det normala är att banker idag har olika lånepolicys vid nya lån (eller då man byter bostad) och det kan t.ex. vara att man skall ha en kontantinsats på minst 10% och att man skall ha en viss slant kvar efter att bolån, amortering och huset drifts och underhållskostnader är betalda. Dessa policy krav finns för att dels tjäna hyfsat med pengar på låntagaren och dels att hålla bankens risker i schack, inte för att låntagarna skall ha god privatekonomi eller inte.

När man läser vad många skriver om bolån så skrivs det ofta om relationen mellan eget kapital och bostadsvärde. Vilket i Sverige med vår lagstiftning kring bostäder är förhållandevis ointressant såvida man inte skall byta bostad eller skall köpa bostad och uppfylla bankens eget kapitalkrav på bostaden, i många andra länder (ex. USA) så betyder lånegraden väldigt mycket) Denna summa eget kapital är dock i högsta grad intressant ur bankens synvinkel i Sverige, mindre ur låntagarens synvinkel. Det som däremot fler individer borde intressera sig för är inkomst vs. Utgifter för boende då det är detta som medför en god eller kanske något mindre god privatekonomi. I finansinspektionens rapport finns också summor på de kalkylräntor som banken använder, amorteringskrav och drift och underhållsbudget.

Finansinspektionens rapport visar att kalkylräntan ligger på mellan 6,5-8% bland svenska banker och eventuella topplån skall vara betalda på 10-15 år och bottenlån skall amorteras med omkring 1% per år. Banken räknar också med att driva runt en villa kostar omkring 3-4000kr i månaden i drift och underhåll. För en familj med två barn skall det sedan finnas kvar mellan 12-17000kr i månaden på kontot efter samtliga boendekostnader är betalda.

Jag tänkte visa på två exempel i båda fall två normalfamiljer som inte har några andra lån alls än sin bolån. För att skoja till det lite så döper vi exemplet till ”Stockholms Stina” och ”landsbygds lars”

Landsbygds-Lars har köper ett hus för 1,1Mkr och sätter in bankens krav på 10% genom att sälja av en del av aktieportföljen. Han har då lån på 990 000kr och är högbelånad. Bankens kalkylränta är 8% så räntekostnaden varje månad blir 6600kr (oräknat ränteavdrag), amorteringen (botten=75%) kostar 1375kr i månaden och drift och underhåll på det lilla högbelånade huset kostar 3000kr. Totalt sett i detta förenklade exempel 10 975kr. Med bankens krav på att man skall ha kvar 17 000kr efter boendet är betalt så kräver detta att familjen har inkomster efter skatt på ung. 28 000kr per månad. Med dagens låga räntor så blir det dock givetvis en del över i plånboken med den inkomsten.

Stockholms-Stina har sålt av sin bostadsrätt med god vinst och nu flyttat in i ett hus som hon köpt för 4Mkr. 1Mkr har hon själv satt in i huset så hon slipper att ha topplån, vilket kan ses som att hon är ”lågbelånad” (vilket ord…) . Kalkylräntan är fortfarande 8% så räntan kostar hennes familj 20 000kr i månaden, amorteringen faller nu på 1% per år vilket blir 2500kr i månaden (huset betalat på 100år) och driften/hjälpligt underhåll på detta något större hus kanske blir 4000kr i månaden. Totalt kalkylerad boendekostnad till 26500kr i månaden vilket då kräver att familjen har inkomster efter skatt på minst 43 500kr i månaden. Trots att hon på pappret är ”miljonär” och skulle kunna köpt landsbygds-lars boende kontant.

Personligen så tror jag faktiskt att fler familjer har större risker i sin boendeekonomi i Storstäder trots lägre belåningsgrad i snitt än ”på landet” och varför prats det så mycket om belåningsgrad och så lite om inkomster i relation till utgifter?

tisdag 19 maj 2009

Lite kommentarer

Det var väldigt vad kommentarer i föregående inlägg så jag tar och skriver lite kommentarer som en bloggpost istället:

Fråga: Om man tror att Brasilien och Ryssland är de bästa marknaderna de kommande året hur går man då tillväga för att komma åt dessa marknader utan att köpa fonder?
Svar: Man skall först ställa sig frågan om det är Brasilien och Ryssland som land som man tror på eller om det är Basilianska och Ryska företag som man tror blir en bra placering? Väldigt ofta så hör man någon hängselbeprydd 35 åring från en nätmäklare prata om att tillväxtmarknader det skall man satsa på osv. för vi skall satsa våra pengar där tillväxten finns osv. Faktum är först av allt at det INTE finns ett långsiktigt samband mellan BNP tillväxt och goda aktiemarknader, detta är en ren och skär bluff att hängselbeprydda 35 åringar tror detta. Investerar man i en brasilienfond så investerar man inte i den brasilianska ekonomin utan man investerar i Brasilianska företag dessutom (hur många kan räkna upp 10 stycken?). Idag så lever vi i högsta grad i en global värld. Går det väldigt bra för Brasilien så medför detta också att det går bra för t.ex. Scania som är störst på lastbilar i Sydamerika och också exempelvis AlfaLaval.
När det gäller de brasilianska företaget som ingår i en brasilienfond så tillåt mig gissa att innehaven består av någon del Eltrobras (elkraft), någon del Petrobras (olja) och kanske ett och annat gruvbolag plus lite andra mindre oljebolag och kanske lite Alcruz (pappersmassa) mm. Ypperliga exempel på företag som verkar på en global värld. Oljepriset är precis lika flyktigt i brasilien som i Sverige och priset dom säljer oljan för är ganska så likvärdig t.ex. Lundin Petroleum. Gruvbolagen sälja sina metaller precis som Boliden och Eltrobras säljer el precis som Fortum.

Fråga: Finns det fler billiga alternativ än t.ex. Avanza Zero?
Svar: Indexfonder finns i mängder med varianter. Det finns både globala indexfonder som mer regionala indexfonder. Om jag inte missminner mig så har ex. fondbolaget SPP en del internationella indexfonder med något lägre avgifter. Även amerikanska fondbolaget Vanguard har mängder med indexfonder.

Fråga: Borde inte banken tillhanda hålla avkastningen per fond i en tjänstpensionsförsäkring?
Svar: Det kan man nog tycka många banker är väldigt dåliga på att redovisa den totala avkastningen över tid och över omplaceringar. Det viktigaste är dock hur mycket som finns i försäkringen idag och vad man kan göra med denna summa än att visa hur historien har varit. Personligen skulle jag gärna hellre ha 100 000kr men där man ligger med förlust än 10 000kr där man ligger med vinst.

Fråga:Det är nog bara en tidsfråga innan nätmäklarna öppnar för aktieplaceringar i internationella marknader(t.ex. Brasilien)
Svar: Det tror jag också. Tänk dock på att redan idag så handlas många stora ”tillväxtmarknadsföretag” på börserna i t.ex. New York och London.

Fråga: Finns det alternativ till svenska investmentbolag?
Svar: Sverige är förhållandevis unik i att flera ägarbolag är noterade. Internationellt sett är detta mycket ovanligt. Ofta är ägarbolag ”i familjens ägo” medan dotterbolagen är noterade. I Sverige så har det under lång tid varit stort samförstånd mellan ”staten och kapitalet” samt en mycket bra fungerande kredit och aktiemarknad vilket lett till mängder med noterade ägarbolag. Internationellt sett så finns ju nämnda textilföretaget Berkshire Hathaway. Norska Orkla får nog nästan räknas in. Nederländerna skall visst också vara ett land där det finns en del ägarbolag noterade också. Men annars är jag väldigt dålig i kunskap över interantionella alternativ.

Fråga: Är det ekonomiskt oförsvarbart att amortera?
Svar: Nej! I Teorin så är det givetvis heltokigt att amortera utan då skall man istället aktivt placera pengarna till en avkastning som är högre än den genomsnittliga låneräntan. I Praktiken så vet alla att det inte är lika enkelt.
Sedan skall man givetvis inte tokamortera och leva utan pengar på fickan. Pengar på fickan kan mycket väl behövas (särskild för en ung människa) och man skall vara ytterst rädd om sin likviditet. Men har man en rejäl buffert och lite långsiktiga investeringar så är det mycket klokt enligt mig att amortera. Men allt beror helt och hållet på målet. Vill man i framtiden bedriva ett eget ägt fastighetsbolag eller annan affärsverksamhet är det viktigt att det finns tillgångar att ”sätta in”.
Att däremot leva med stora bolån, ha väldigt bra inkomster och månatligen putta in en massa pengar varje månad i någon storbanks ”deluxetjänst” med bankens egna fonder det kan jag nog tycka är tveksamt. I det läget så hade i alla fall jag gärna amorterat en bra slant. Man skall gärna dra lite lärdomar från bergsklättring dvs desto högre man klättrar desto hårdare kan man landa. Det är nog lätt att med höga inkomster dra på sig höga utgifter och stora lån. Går inkomsten ned är det svårare att gå åt andra hållet.
Sedan kan jag tycka att visst är det märkligt att individer som bevisligen är synnerligen framgångsrika i sitt yrke som kanske säljande, marknadsförning, konstruktion eller vad det nu handlar om inte har minsta koll på ekonomiska placeringar? När det egentligen handlar om precis samma sak? Man skall köpa något billigt och lönsamt….

Fråga: Webbförsäljning av statspapper har upphört…
Svar: Ursäkta jag verkar vara dåligt informerad. Riksgäldsspar i olika former (vilket egentligen är samma sak) fyller samma behov och detta finns att tillgå via internet. Nu är ju räntan ingen höjdare men ränteläget är ju som det är idag. Företagsolbigationer kan också vara ett gott alternativ idag kan jag tycka.5-6% på hyfsat stabila bolag kan jag tycka är helt okej idag. Ett intressant mellanting mellan räntebärande och aktier kan vara truster eller fastighetsbolag. I USA finns t.ex. ett intressant företag vid namn Realty. Det är ett helt obelånat företag som äger mestadels bostadsfastigheter i USA och där man delar ut en ganska så stor del av driftsöverskottet varje månad(!). Idag är direktavkastningen på årsbasis kring 7% har jag för mig, utdelningen är aldrig sänkt sedan bolagsbildningen, det är annat är högbelånade svenska fastighetsbolag det. Hade varit lite kul med en svensk variant på ett sådant företag.

måndag 18 maj 2009

Den säljande banken

För någon vecka sedan så läste jag en intressant tråd på ett internetforum om en kvinna som hade fått ett arv på 700 000kr. För kvinnan var detta väldigt mycket pengar och hon kände sig säkerligen lite osäker hur dessa pengar skulle hanteras när dom nu kom i en stor klump. Kvinnan gjorde säkerligen precis som många andra i den situationen gick helt sonika till sin bank och bad om att får råd hur hon skulle lösa denna situation.

I detta fallet så gick kvinnan till den gröna banken men det kunde lika gärna ha varit en blå en orange variant och jag tror egentligen inte att råden skulle ha skiljt sig speciellt mycket. På banken så hade kvinnan ett rådgivningsmöte med någon form av placeringsspecielist kan man tänka sig och utifrån mötet där man diskuterade risker, avkastning och allt annat som finansinspektionen kräver att sådana möten skall innehålla så hade man övergripande kommit fram till att 30% av kapitalet skulle fördelas på räntebärande tillgångar och 70% skulle placeras i aktiemarknaden. Jag förmodar i detta exempel att individen idag var obelånad eller inte kände behov att amortera sina eventuella lån.
Utifrån denna allokering hade sedan banken rekommenderat ett antal placering som följder enligt nedan (kanske skulle inte allt placeras på samma gång utan månadssparas in i allokeringen men detta bortser jag från nu)
Räntebärande placeringar
70 000kr SEB Räntehedge Alpha
70 000kr SEB Obligationsfond flexibel
70 000kr Aktieindexobligation Råvarubolag

Aktiebaserade placeringar(i en kapitalförsäkring)
122 500kr SEB Globalfond
122 500kr SEB Nordenfond
122 500kr SEB Latinamerika
122 500kr SEB Emerging markets

I kommentarerna till tråden så var det några som hade kommenterade att det nog inte var bra med just enbart denna banks placeringar och några kommenterade att den ena fonden borde bytas ut mot någon annan osv. För egen del så kan jag tycka att dessa råd som individen fått av banken är uppåt väggarna. Det är också råd som är synnerligen dyra vilket jag snart skall visa.

Min personliga åsikt är att när det ges råd så diskuteras alldeles för lite om målsättningarna som individerna har med sina surt förvärvade pengar om det skall gå till en sommarstuga, ett renoverat kök, ålderdomen eller om man helt enkelt vill leva på pengarna eller några andra drömmar att uppfylla. Alldeles för kraft läggs på att rekommendera det ena eller andra om det är rätt fond eller fel fond osv. Grunden borde utgå mer från att uppfylla målet, är målet en lägenhet på södermalm så kanske inte fonder i lång-bort-istan är den allra mest överensstämmande placeringen.

Nu till det aktuella rådet. Det första jag vänder mig mot är att banken i detta fall har likställt en hedgefond och aktieindexobligation till ränteärande placeringar. Det tycker jag i högsta grad är märkligt. Detta är två placeringar där det i högsta grad kan uppkomma problem med likviditeten (dvs förmågan att sälja dessa mot pengar i handen) och det är också placeringar som inte det minst ger säkert kassaflöde vilket också kännetecknar räntebärande placeringar. Hedgefonden är också en produkt som nog varken banken eller individen kan klassificera som säker eller riskfylld. Allt för många hedgefonder har ofta gått från säker och trygg till osäker och otrygg när strategin inte längre fungerar. I mina ögon är detta INGA ränteplaceringar.

När det gäller aktier så är det mycket riktigt vanliga aktiefonder som är rekommenderade. Det som först slår mig med det aktuella fonderna är att det verkar som om individen skall flytta utomlands eller inte direkt har något förtroende för svenska kronan då placeringarna inte direkt korrelerar till köpkraften i Sverige. Men vem vet det kanske är en sommarstuga i Brasilien som är målet med pengarna.

Så då detta med kostnader. Alla fonderna tar ut en årsavgift som förvaltningsarvode som faktureras fonderna varje dag och inte direkt märks hos kunderna. På årsbasis så blir kostnaderna enligt följande: obligationsfonden 490kr, Hedgefonden 1050kr, Globallfonden 1837kr, Nordenfonden 1592kr, Emergingfonden 2143kr och slutligen Latinamerikafonden 2143kr. Fondavgifterna uppgår alltså till dagens läge till sammanlagt 9255kr om året som går direkt ned i bankens ficka, varje år och går placeringarna upp i värde så ökar kostnaderna… till detta kommer sedan courtaget för aktieindexobligationen om 2% av 70 000kr=1400kr plus det faktum att denna AIO sedan enbart har en deltagande grad på 55% och har en maximerad avkastning på 60% (dock är man garanterad pengarna tillbaka så länge SEB inte går i konkurs.

Sedan tillkommer kostnaden för för att ha kapitalförsäkringen i storbanken kanske kostar detta 0,5% per år dvs 2450kr. Dvs banken rekomederar i detta fall att kunden gladeligen betalar 10-12 tusen per år tillbaken enbart för att titta i internetbanken och fonderna har gått upp eller ned…

Man kan ju fråga sig varför kunden inte fick rådet t.ex. att köpa två olika statsobligationer (görs utan avgifter på www.rgk.se) plus någon företagsobligation med ett courtage på kanske en hundring eller två. Och sedan tre olika aktier för att göra det enkelt exempelvis investmentbolagen Investor, Industrivärden och Kinnevik (så vi får lite tillväxtmarknader) för ca. 160 000kr styck och en total courtagekostnad en enda gång på 3x 160kr plus en hundring om året för återinvesteringen av utdelningar. Med tiden så kommer säkerligen avkastningen bli rätt så lika varandra med den skillnaden att avkastningen blir 1000 spänn sämre i månaden i kanske 10 år med fonderna.

Men om börsen går upp så blir väl kunden nöjd hur än råden har varit, eller? Och om börsen gud förbjude går ned så är det väl bankens fel som inte gav vältajmade råd? När det gäller pengar så skall du först och främst lita på dig själv

fredag 15 maj 2009

Nibe Q1

I gårdagens bloggpost om resulatträkningen for dummies så använda jag ju företaget Nibe som exempel och med tanke på att dom rapporterar idag så är det väl lika bra att skriva några rader till. För det första så skall man inte dra för stor växlar på resultet för det första kvartalet. Nibe är ganska så starkt säsongsbundet där tredje och fjärde kvartalet står för det i särklass största bidraget till årets resultat, vad som har hänt under årets första månader kan lätt ge en skenbild om bolagets egentliga ställlning och intjäning. I relation till det något ljumma fjolåret så ökar Nibe sina vinster men det är fortfarande så att man inte alls lever upp sina egna finansiella mål ( i alla fall inte för kvartalet) varken när det gäller tillväxt eller lönsamhet.

Utan att direkt gå in på siffror så tycker jag man kan konstatera ett antal saker. De förberedelser för sämre tider som företaget genomförde under hela 2008 har gjort att avmattningen i ekonomin har tagits emot lite lättare av Nibe än av många andra industriföretag som istället nu måste göra kraftiga omställningar. Några andra intressanta aspekter är att Nibe varit hyfsat aggressivt i surekonomin och man har fortsatt att genomföra lite förvärv när andra företag har satt ordentligt stopp för sådana satsningar. Detta bådar gott för framtiden kan jag tycka och bolaget pratar själv om att det gäller att ha en bra status när ekonomin väl åter igen hamnar i bättre tider.

Nibe har också tagit små trevande steg in på ett nytt område under kvartalet, solenergi. Solvärme är ju i högsta grad en intressant värmekälla och givetvis så skall Nibe ha detta i portföljen. Jag kan tycka att detta är en stor del av Nibes framgångar att man dels ständigt har en bra förändringstakt. För inte allt för många år sedan så tjänade man sina pengar på bla. oljepannor något som idag inte säljs knappt, konkurrenter som inte ställde om i tid dukade under medan Nibe kunde ta vara på tillväxtmöjligheter. Det andra är att man alltid börjar i änden att man skall tjäna pengar. Nibe har inte kastat ut sig hejdlöst några olönsamma miljöteknikprojekt utan alltid ett högt mått av affärsmässighet detta kommer nu också prägla solenergisatningarna.

Nibe är ett väldigt högkvalitativt företag, mycket välskött och en företagsledning av bästa virke enligt mig. Tyvärr är väl aktien inte direkt superbillig idag i jämföresle med många andra företag samtidigt så finns det skäl till att denna skillnad i värdering består kan jag tycka. Trots allt så kan Nibe idag tjäna pengar, expandera försiktigt dela ut lite pengar till aktieägarna och dessutom amortera ned skulder många verkstadskollegor kastar nog lystna blickar på den situation.

Nibe har i några år haft en långsiktig målsättning att senast 2011 omsätta 10Mdr, jag har väldigt svårt att se att Nibe kommer uppfylla denna målsättning. Omvärldsekonomin är tuff och i alla fall jag tror inte Nibe kommer uppfylla detat mål på 10Mdr såvida man inte gör något stort förvärv för lånade pengar.

torsdag 14 maj 2009

And the winner is…

För en månad sedan så utlyste bloggaren ”diversifierad” en tävling vid namn majmaran om att försöka springa/lunka/gå 42 km under maj månad. Personligen så utlyste jag själv en utmaning om att börja träna lite mer regelbundet under 200 och gärna då ”funbeata” sin träning på nätet. Det har gått lite i vågor med träningen och kortfattat så kan man säga att jag inte direkt är så flitig med träning under veckodagar, blir nog lätt så med heltidsjobb och tågpendling tyvärr men jag har hållit igång hyfsat på helger allt som oftast i alla fall. När diversifierad sedan dök upp med sin utmaning för maj månad så fick man ju rycka tag i sig lite i alla fall. Jag är verkligen ingen direkt tävlingsmänniska men försöker ha målsättningen att träna regelbundet och under maj har jag hittills också försökt springa en del orientering och nu visar det sig att undertecknad visst vann ”tävlingen”… Personligen är jag dok mest nöjd med att i alla fall temporärt har gått om min mamma i träningsmängd på funbeat sista månaden.

Som säg bör i tävlingar så borde det självfallet utdelas medaljer och fina priser men denna sida har inte Diversifierad lagt manken till i majmaran så jag har faktiskt beslut om att ta tag i saken själv första priset i tävlingen (som turligt nog nu också ges till mig själv) blir ett deltagande i tävlingen Kristinehamn Adventure Race. Jag har knappt tävlat någonting de senaste 3 åren men nu när man ändå har kommit i gång och träna så kan man ju lika gärna ha någon form av träningsmål. Antingen så kan man ju t.ex. springa stockholm Marathon, Göteborgs varvet (vilket jag gjort 5 gånger med bästa tid 1,28), lindingöloppet, vasaloppet eller cykla Vätternrundan. Löpning är däremot för min del ingen direkt kul att gör på asfalt (jag är kraftigt hjulbent och därigenom inte stans bästa knän och fotleder) och att bara cykla i 10-12 timmar känns ganska så jobbigt det också så jag har istället valt lilla okända Kristinehamn Adventurerace som går den 22 augusti.

Så hur går den tävlingen till då? Kortfattat så kan man säga att det är en triathlontävling men med friluftstouch. Man börja med att springa 8km på skogsstigar sedan byter man om till att cykla mountainbike i 20km, efter det en kort sväng orientering på ett par kilometer innan det är dags att hoppa ned i en kajak och paddla 12 km efter det är det återigen dags att cykla 12km och avslutningen blir en orienteringsslinga på en mil. Totalt sett 64 km enligt arrangören. En lagom trevlig dag i skogen om än ganska så svettkrävande kan man nog förmoda.

Nu är ju då frågan hur kommer det att gå? Jag har verkligen inte en aning, jag har ju tävlat en tiotal gånger i liknande tävlingar (bla. en tävling som var ca. 30 mil) med blandade resultat men det var ju som sagt ganska många år sen nu, så risken finns väl både att man blir invalidiserad eller fullkomligt utpumpad. Men jag säger som James Bond, skakad men inte rörd… Det allra svåraste kommer nog vara att inte jämföra sig med sig själv för 7 -8 år sedan… dom resultaten kommer jag INTE göra, tyvärr, men kul skall det bli!

onsdag 13 maj 2009

Resultaträkning for Dummies

För länge sedan så skrev jag ett blogginlägg vid namn balansräkning for dummies som jag fått en hel del positiv kritik på och ibland får mail om. Så jag tänkte skriva ett kort ”nybörjarinlägg” ang resultaträkning trots att jag vare sig är ekonom eller minsta lilla intresserad i redovisningskunskaper. Take it or leave it mao.

Resultaträkningar är nog betydligt enklare att begripa sig på än balansräkningar. Resultaträkningar skall alltid läsas uppifrån och ner. Längst ner i botten det som blir kvar till luttrade aktieägare men givetvis är det raden längst upp som är den viktigaste, den översta raden är alltid försäljningens storlek eller omsättningen som det kallas. Oavsett hur lönsamt ett bolag är så överlever det inte utan en god försäljning av sina varor eller produkter. Denna siffra skall också vara rensad ifrån om bolaget har sålt produkter till sig själv. att vi gör denna mycket logiska rensning kom faktiskt till efter en svensk redovisningsskandal i företaget Kruger&Toll som blåste upp sitt resulat genom att sälja produkter mellan egna dotterbolag under 1920-1930 talet.

För enkelhetens skulle så tar vi här ett bolag som exempel, i detta fall Nibes bokslut (Nibe rapporterar för övrigt det första kvartalet i morgon).
Nibe omsatte under 2008, 5810 Mkr som koncern. Nu är det ju tyvärr inte så att dessa 5,8Mdr i försäljning är direkt vinst hela kakan, nästa rad i resultaträkningen handlar om ”kostad för såld vara”.

Vad är nu detta för knepig kostnad? Givetvis exempelvis inköpskostnader. Nibe tillverkar ju exempelvis bergvärmepumpar till villor. Dom innehåller ju en hel del stål som bolaget måste köpa in, sedan är det elektroniken som skall betalas. I denna post så hamnar också bolagets lönekostnader för produktionen. Det allra vanligaste är också att man tar med företagets avskrivningar. En maskin håller ju givetvis inte i all evighet utan någon gång måste den bytas ut och i redovisningen så tar man inte upp detta som en smäll vid ett tillfälle utan man skriver av värdet med tiden på den aktuella maskinen som man äger. Detta är inga pengar som försvinner ut ur företaget och det är också en post som tas bort ur kassaflödes redovisningen dom man redovisar de verkliga in och utflödena. I Nibes fall så har man ”kostnad för såld vara” på 4108 Mkr. En stor del av försäljningen helt klart.

Kvar på raden bruttoresulat har vi då 1701 Mkr. Från detta skall vi sedan dra bort kostnader för försäljning, marknadsföring, admdisdistration mm. Saker som givetvis är viktiga och kostar mycket men om företaget exempelvis skulle bli uppköpt av en konkurrent så kanske man kan minska ned på just dessa kostnader men inte direkt mängden plåt i värmepumparna. När dessa kostnader då är har vi kvar det sk. ”rörelseresulatet” dvs det resultat som själv rörelsen har genererat. I Nibes fall en rörelsevinst på 625Mkr. Rörelsemarginalen som man ibland pratar om är således 625/5810=10,7% I vissa företag så flosklar man ut sig en massa engelska uttryck och rörelseresulatet heter då EBIT resultat vilket betyder Earnings Before intrests (räntor) and taxes (skatter).

Från rörelsresulatet skall vi sedan då dra bort sådant som ligger utanför rörelsen. Exempelvis kostnader för lån. Ett företag kan ju både ha mycket och lite lån och man kan ju också dessutom ha en nettokassa som ger lite extra pengar till företaget. I Nibes fall betalar man 108 mkr per år i räntor (utgiftsräntor minus inkomsträntor).

En viktig sak att titta på här är i vilket sätt som rörelseresulatet kan försvagas och företaget ändå kan göra vinster. I Nibes fall så kan ju rörelseresultatet på 625Mkr försvagas en hel del innan det blir knappt om att betala 108Mkr i räntor. Här har vi också möjlighet att se om företag kan vara u behov an nyemissioner. Betydligt värre är det om rörelseresulatet bara är något större än det negativa finansnettot. Då har vi mao Nibes resulat efter finansnetto klart, i detta fall 516Mkr. På floskelpråk, EBT resulat (earnings before tax). Sista minusposten i resulatet är sedan skatten som bolaget måste betala. Men kom ihåg att det enbart är bolagsskatt (dvs skatt på vinster) andra skatter som t.ex. arbetsgivaravgifter är inräknade i ”kostnad för såld vara”. Bolagsskatten beror enkom på vinsternas storlek, desto högre vinst desto högre skatt. Idag är bolagsskatten i Sverige 26,3%. Men ett stort företag som Nibe kan ju tjäna pengar i andra länder också och då kan skattesatsen variera också. 2008 så hade Nibe vinstskatter på 27,2% eller 140,6Mkr som lydigt betalas in till Anders Borg & Co.

Kvar till aktieägarna blir mao 376,1Mkr. Att återinvestera i rörelsen, dela ut till aktieägarna eller vad man annars kan tänka sig hitta på. Tja det var en kort ”for dummies”.

tisdag 12 maj 2009

Tuffare tider väntar Ratos

Ratos avlämnade i förra veckan en rapport för det första kvartalet. Personligen så hade jag nog nästan vågat slå vad på att dom skulle redovisa en bokföreningsmässig förlust för kvartalet men istället så visar man en liten vinst som per aktie blev 50 öre. Den lilla vinsten bidrog nog till ett glädjeskutt och skall man se det positivt så har Ratos varit hyfsat snabba på att anpassa kostymen efter dagens läge, med något tuffare belåning än andra företag är det lätt att finansnettot i dotterbolag slår hår mot resultatet. Kortfattat kan man säga att ett antal företag nu inom Ratos går ganska dåligt bla. Inwido och Contex medan andra företag går bra eller tom mycket bra som t.ex. Anticimex eller Haglöfs.

Ratos är ett företag som verkligen inte skall bedömas på resultatet för ett enstaka kvartal och inte heller på resultatet över något enstaka år. Ratos kräver istället ett långsiktigt perspektiv. De stora investeringar som Ratos gjorde 2001-2002 kunde man inte direkt se någon nytta av utan detta visade sig istället en 5-7 år senare och likaså är det inte dags att utvärdera dagens läge utan man bör anlägga ett långsiktigt perspektiv. Normalt sett så kan vi värdera aktien efter vinster/kassaflöden i en prognostiserad avkastningsmodell med sina för och nackdelar eller så kan vi bryta ut varje enskilt dotterbolag och anlägga ett substansvärde på dessa samt lägga till nettoskassan som idag finns i Ratos. Ett tredje alternativ som jag själv skrivit om flera gånger tidigare är att värdera bolaget utifrån bolagets egna målsättningar som man haft sedan år 1999 dvs att den årliga avkastningen på det insatta kapitalet skall uppnå till 20% per år. Utvärderar vi nu Ratos efter de senaste 10 åren så är resultatet ca. 29% per år. Målsättningen om 20% avkastning på eget kapital är förövrigt lika med många andra företag det är också målsättningen för t.ex. Securitas och AssaAbloy ingen unik prestation mao men väl rejält hög ribba att ta sig över.

Ratos har idag ett eget kapital på 102 kr per aktie i senaste rapporten. Sedan dess har man också delat ut 9kr per aktie så idag är summan 91kr. Uppfyller man sin målsättning så blir genomsnittsavkastningen de kommande åren över en konjunkturcykel 0,2*91=18,2kr. Som alltid när det gäller Ratos så kommer vinsterna bara i liten del återinvesteras utan den mesta delen brukar helt sonika delas ut. Det är enorma pengar som Ratos delat ut de senaste 5 åren. Nu bör vi ta i beaktande att troligtvis s blir det en mycket tuff ekonomin under ganska lång period och vi bör därför läggaa på en del säkerhetsmarginal men säg att man uppfyller hälften av sin målsättning eller ung en tredjedel av sin historiska prestation dvs ca. 10% per år. Då blir den årliga vinsten från dagens situation lite dryga 9kr per år. Sett till dagens kurs på ca. 150kr så ger det en årlig avkastning till aktieägarna på 6% om året. Ingen jätte höjdare direkt men ändå hyfsat i al, rädd om kassan a fall i relation till bankräntan plus då ett hyfsat inflationsskydd också. Jag fortsätter att upprepa att aktien inte är lika billig som tidigare men dippar den ned mot hundringen igen så kan det vara ett hyfsat köp till dagens situation kan jag nog tycka.

Men räkna med att 2009 och 2010 blir tuffa år för Ratos då det gäller att härda ut och stå på köpsidan medan de löpande resultaten i bolagen blir knappa och säljmarknaden blir hård. Återstår att se hur kassaflödet inom koncernen kommer fungera under dessa två år, VD Arne Karlsson är nog med rätta rädd om moderbolagskassan och utnyttjar nog hellre den egna aktien som betalningsmedel.

måndag 11 maj 2009

Trött på alla dessa tredjepartsprodukter

Bloggaren ”finanskvinnan” skrev häromdagen ett inlägg som jag kan instämma i definitivt. Hon frågade sig varför det vanligaste långsiktiga sparandet i Sverige var bankfonder och inte aktier. Och visst är det lite märkligt att en av orsakerna till den finansiella oredan i finanssektorn ”konstruerade” finansiella investeringar, trots detta så ökar bankernas försäljning av dessa typer av produkter betydligt för varje år som går.

I begynnelsen fanns det endast tre typer av tillgångar att köpa. Det vanligaste var en real tillgång givetvis. Man kanske hade byggt sig ett hus, man ägde en bit åkermark, en knippe skog eller n guldklimp i byrålådan hemma, tillgångar som med tiden allt som oftast blev mer värda. Sedan kunde man givetvis låna ut pengar till grannen och fick då ränta på dess pengar det som vi idag kallar obligationer och sedan fanns då möjligheten att äga någon form av affärsrörelse eller var med på denna affärsrörelse mer som en passiv part. Vi kunde mao börja bli aktieägare. Under många hundra och tusen år har dessa tillgångar funnits någon fysisk realtillgång, obligationer eller aktier, och det fanns egentligen inget behov av andra ”produkter”.

De senaste åren har dessa tre typer av tillgångar allt mer blivit främmande för världens sparare och investerare numera så går allt mer tillgångar omvägen via banken. Det började lite smått för en hel del år sedan med terminer och optioner. Detta är i grunden goda produkter, terminer handlar om att sälja något idag men betala och leverera någon annan dag. Perfekt för jordbrukare mao. Optioner är möjligheten att komma överens om en möjligen försäljning i framtiden (tänk på det engelska ordet option)

Optioner och terminer har egentligen ingenting att göra med banksystemet mer än att dom är betalningsfömedlare precis som för obligationer, aktier och reala tillgångar. Men sedan dess har det nog fullkomligt börjat spåra ur. Sedan kom alla dessa fonder och pensionskassar för ca. 50 år sedan. Fonder handlar om att en mängd olika fondsparare gemensamt äger en klump av olika aktier eller obligationer. Det är en väldigt god tanke om det är många investerare som var för sig ha små medel. Bankerna tar ut en avgift för dessa fonder för servicen (utöver kostnader som finns i fonden). Kostnaderna är proportionerliga mot insatsen vilket gör att stora sparare subventionerar mindre sparare. Har man mao mycket pengar är fonder ingen klok investering, då är det bättre att själv vara ägare.

Bankerna har också de senaste åren startat en väldig massa olika fonder. Allt från särskilda branscher till vissa länder eller specialfonder. Man gör givetvis inte detta för att var snäll utan helt enkelt för att det då är lättare att ta ut mer betalat. Har man som bank 60 olika fonder så är det alltid någon som just då går väldigt bra och lockare sparare och då spelar ju 2% i avgifter (plus då courtage och annat) ingen roll. Vi betalar mao för varje år dyrare och dyrare fondavgifter trots att det borde vara tvärt om.

I börsraset 00-02 så var te många sparare som blev brända och då tog snabbt bankerna fram aktieindexobligationer med en inbakad kombination av optioner/warranter och obligationer. Går börsen bra får man hyfsad avkastning och om börsen går dåligt så får man alltid pengarna tillbaka i alla fall. Bankkunderna kände då större trygghet, medan bankerna kunde ta ut högre avgifter och dessutom kunde man också hålla kvar en del pengar i bankens balansräkning (fonder ligger ju utanför banken) så att man t.ex. kunde låna ut pengar till ett företag mot 5% ränta och i obligationsdelen i aktieindexolbigationen enbart behövde betala 2% för att säkra åtagandet. En kalasaffär för banken mao och också orsaken till varför så många banker har haft strukturerade produkter i sin balansräkning. Nackdelen är givetvis att om banken går omkull så får man inte tillbaka något alls vilket vissa bankkunder i Acta och Penser blev varse om när Lehman Brothers gick i putten.

Nu är det återigen dags att prångla på privatpersoner produkter. Det som idag säljer bra är negativa produkter och bankhandlade produkter. Mao har många nu sett möjligheten att tjäna pengar på när alla tillgångar rasat i värde. Man kan t.ex. köpa ett Bearcertifikat som ökar när börsen eller olja går ned. Också här finns det överhuvudtaget inget värde alls i denna produkt utan det enda är att den aktuella banken lovar att ställa upp köp och säljkurser. Vad som händer om banken inte klarar detta är det ingen som vet. I vissa fall skapar banken hela handelssystem med sina egna produkter som kunden sitter och trejdar dygnet runt mot banken. Man säljer lite cfd kontrakt på japanska yen, köper cfd kontrakt för kaffe och blankar svenska börsen med cfd. Snacka om att man som bank kan skapa bra provisionsnetto och trejdingnetto.

Sedan har vi nymodigheten med kreditertifikat. Dvs banken köper obligationer fårn t.ex. Volvo och Sandvik. Sedan förpackar man ihop dessa obligationer i ett certifikat med lite sämre ränta än man själv köpt för och sedan säljer vi dessa till kunderna. Istället för att vara exponerad för ett företagskonkurs så är man nu istället beroende av att tre företag överlever!

Men allra mest patetiskt måste vara ”världspessimisterna med aktiedepå hos en nätmäklare” de som tror att världen är slut och bank och finanssystemet kommer krascha inom något år. Det enda sättet att skydda sig är att äga guld eller olja. Nu äger ju dessa individer ingen olja eller guld utan dom äger en massa knepiga bankpapper med någon ISIN kod som så länge banken lever följer priset på guld eller olja. Vad hände med madrassen, blev den också omodern, eller?

Själv så tror jag genomsnittsinviden inte behöver gå utanför boxen än att investera i "de tre" tillgångarna. Realkapital, olbigationer eller aktier.

torsdag 7 maj 2009

Välbalanserat Holme

Holmen har idag avlämnat rapport för det första kvartalet och även om jag inte äger minsta lilla aktie i Holmen mer än indirekt så är detta ändå ett företag vars rapport jag brukar läsa och det är allt mer uppenbart att Holmen är ett välskött företag av prima virke i en tuff utmanande tid.

Egentligen så är Holmen ett bonntråkigt företag, traditionellt lågavkastade svenska basindustri av klassikt mått men samtidigt så är det också en försiktig bruksmentalitet över bolaget. Traditionellt i den meningen att det är ordinär skogsindustri. Man tillverkar tidningspapper, kartong och sågade trävaror. Ingen direkt sexig cocktail. Inte heller lika stabilt och trevligt tillväxtinriktat som t.ex. SCAs hygienrörelse. Och bruksmentalitet i den meningen att bolaget är diversifierat och stabilt. Det finns exempelvis en skogsrörelse i bolaget som äger ca. 1miljon hektar skog och det finns också en elkraftrörelse som producerar ström. Man agerar mao som ett gammalt gott skogsbruk där ägaren försöker göra sig ganska så oberoende av omvärlden där både vedpriser eller elpriser inte direkt slår igenom fullt ut på sista raden.

Idag är det hårda tider för skogsbolagen i lågkonjunkturens spår, men betydligt hårdare ute i Europa och USA än hemma här i Sverige. Den svenska skogsindustrin har haft valutan med sig och för att jämföra situationen så kan man säga att exempelvis den finska skogsindustrin har åkt på en elaktartad svininfluensa medan den svenska skogsindustrin bara har fått en rejäl förkylning. Men trots denna förkylning så är det tyvärr så att många pappersarbetare måste stanna hemma från jobbet numera och även en hel del bruk som läggs ned idag, Holmen har 170 färre medarbetare idag än fr ett år sedan. Långsiktigt är detta egentligen bra då det under längre tid rått ett överskott på ex. tidningsproduktion och kartong och detta då stärker lönsamheten och konkurrenskraften på det som blir kvar.

I denna tuffa miljö så klarar sig Holmen i relation till andra konkurrenter som Stora Enso, M-Real, SCA-Sverige, UPM mm helt okej och hyfsat. Men orsaken till att man klarar sig så bra är inte egentligen att man direkt är speciellt mycket bättre än konkurrenterna när det gäller industrirörelsen. Totalt sett så gör Holmen ett rörelseresultat första kvartalet på 415 Mkr. Industrirörelsens tre grenar gör var för sig ett resultat på. Pappper, +117Mkr, Kartong +73Mkr och sågverken -16Mkr. Detta är verkligen ingen vidare avkastning med tanke på storleken på företagen omsättningen är ca. 3,6Mdr och kapitalbindningen är hela 14,5Mdr ingen höjdare man blir direkt rik på.

Vad som istället lyfter Holmens resultat är deras ”hedge” dvs skogen och vattenkraftverken (dom håller på att uppföra vindkraftverk dessutom) . Skogen bidrar med +144Mkr trots de sänkta vedpriserna (vilket medför en avkastning på 5% per år). Likaså bidrar företagets elkraftproduktion med 144Mkr i rörelseresultat, här betydligt mer lönsamt med en årsavkastning på hela 19% per år (inte konstigt att det byggs ut elkraft idag). Dvs mer än hälften av Holmens rörelseresultat kommer just från diversifieringen att man haft kvar sin skog och sin elkraft precis som ett gammalt klassiskt bruk som t.e.x det till mig hyfsat närliggande Skyllbergs bruk. Skyllbergs produkter än istället spik och sågverk. Men både kraftproduktion och skogsinnehav finns likt Holmen.

En annan glädjande aspekt var glädjande och säkerligen också en av orsakerna till den positiva kursreaktionen idag var att Holmen har kunnat beta av en del skulder och nettoskulden är nu ”bara” dryga 7Mdrr och även om det blir lite sämre i konjunkturen så kanske Holmen faktiskt kan klara sig utan en nyemission, för ett halvår sedan såg det värre ut.

Holmens aktie då? Nja…jag har ingen direkt klar uppfattning idag. Däremot så verkar det som Holmens huvudägare Lundbergföretagen kortsiktigt har gjort väl placerade köp. Studerar man insiderinformationen hos FI så har Lundberg storköpt aktien under perioden november till början av april. Främst i Husqvarna och Industrivärden men också lite Holmen, Huvudstaden och Cardo och det är nog så att Substansvärdet i Lundbergs återigen nu är över 400kr per aktie.

Fördelen med att åka tåg..

Det är inte alltid man har förmånen att sitta och småprata med riksdagsledamöter men här sitter jag just nu på tåget och småpratar lite med en folkpartisktisk riksdagsledamot, deras juridiska språkrör har jag för mig (guess who?).

onsdag 6 maj 2009

Vad skall vi göra med alla flöjtare?

Skribenten Olof Mann i Affärsvärlden höjer idag ett varningens finger för det det fortsatta flöjtandet i det svenska samhället. Med flöjtandet menas här inte den mellansvenska tut i luren blåsande kulureliten utan vad man skulle kunna kategorisera som medelsvensson. Huruvida denna Medel Medelsson är några rackare på att blåsa lilla fågel blå på flöjt framkommer inte men däremot är medelsvenssn idag överlag låntagare av allt större mått, låntagare med rörlig ränta i högre grad än normalt och dessutom så har en hel del dessutom lagt av att amortera då några tusenlappar i månaden varje gör till eller från på miljonlånet, desto roligare med annat att göra för dessa slantar.

Först och främst bör jag nog säg att jag inte tillhör kategorin lånetalibaner utan kan nog tycka att ta lån ibland kan vara en helt okej affär för att exempelvis skaffa en egen bostad, men givetvis så skall vi amortera våra löpande hela tiden. Det finns inget egenvärde i att ha lån utan det är att ses som en (i alla fall privatekonomiskt) som en temporär finansieringslösning, vilket skall ställas mot att hyra sin bostad. Jag skall villigt erkänna att jag både har bolån och rölig ränta, däremot så amorteras vi ganska hyfsat.

Men faktum kvarstår att det är många flöjtspelare i Sverige som är högt skuldsatta, har rörliga räntor och amorterar väldigt sparsamt. Bli nästa kris en inflationsbubbla så kan denna grupp få det rejält besvärligt, vid höga realräntor.

Jag tror också många idag "luras" att titta väl mycket på soliditeten när det gäller lån och allt för lite på själva de nominella beloppen. Ibland så kan man jag träffa på "stockholmare" (ja vet att jag kan uppfattas som något raljant här) som tycker det är fullkomligt lungt att låna 3 miljoner för att lilla Täbyvillan råkar värderas till 4,5Mkr då lånar man ju bara 67% av värdet. Få reflekterar nog över att 3 Mkr i lån kan i framtiden bli väldigt dyrt. Många tycker säkert då att det värre att 20 åringar lånar 95% till första bostadsrätten för 120 000kr. Jag vill nog påstå att den lägre belåande Täbyviillan kan smärta betydligt mer.

Bara amortering blir dyra exempelvis 3Mkr amorterade på 40år blir en månatlig amortering på 6250kr, inte billigt. Många tycker det säkerligen är "onödigt" att amortera sin bostad på ex. 30-40 år dvs oftast fram till dess att man inte längre har någon löneinkomst. Samtidgt kan man ju också vända på det, hur många 70-80 talister vet sin inkomst som pensionärer? Ingen...cch till den dagen kan det nog vara skönt att så gott som möjligt vara skuldfri kan jag tycka.

Borde banker och kreditgivare ha som policys att lån skall amorteras?

tisdag 5 maj 2009

Utsläpp och inkomster/utgifter?

Senaste tiden har det i media varit en hel del diskussion om att en del företag inom den svenska basindustrin har tjänat ganska stora summor på att sälja utsläppsrätter för Co2 utsläpp. Bla. SSAB och SCA har det senaste året tjänat stora summor pengar på att avyttra tilldelade utsläppsrätter. En del av förklaringen till dessa vinster är väl lite lägre produktionstakt i lågkonjunkturens spår och därav lägre behov men också på att båda företagen arbetat aktivt och hyfsat framgångsrikt för att just minska sina utsläpp (och därigenom tjäna pengar på detta)

Först skall jag klargöra att jag i denna fråga är jävig i frågan. Jag är ett big fan av systemet med utsläppsrätter. Det finns mängder med fel och brister i det nuvarande systemet t.ex. att det inte är ett globalt system, kanske lite för mycket utsläppsrätter osv men grundprincipen att det skall kosta att skita ned naturen är helt rätt och likaså det omvända att det skall vara ekonomiskt lönsamt att minska sina Co2 utsläpp är också helt rätt, enligt mig.

vad tycker du? är det rätt att SSAB och SCA tjänar månmiljonbelopp på sina minskade utsläpp?

jag tycker det är klart olyckligt att företag som bevisligen är duktiga inom miljöområdet i media hängs ut som "gratisätare".

måndag 4 maj 2009

Rabatter i investmentbolag

Investmentbolaget Industrivärden avlämnar idag en kvartalsrapport och samtidigt är väl de för de flesta också trädgårdstider så dagens blogginlägg skall handla om rabatter i investmentbolag.

Våra stora investmentbolag såsom t.ex Investor och Industrivärden mfl. handlas allt som oftast med en rabatt mot deras substansvärde den sk. Investmentblagsrabatten vilket inte skall förväxlas med vårblommor och hallonbuskar utan det är helt enkelt att bolagens aktier handlas med en rabatt mot vad deras tillgångar är värda. Orsaken till denna rabatt är väldigt mångfacetterad för att direkt nämnas i ett kort blogginlägg. Den är en makfaktor, kostnader för förvaltningen osv…

Ratos vd Arne Karlsson har förövrigt tidigare i livet forskat kring dessa rabatter och hans slutsats var skulle man kunna sammanfatta det med att ett bolag som gör bra affärer inte förtjänar någon rabatt och omvänt att ett bolag som sändigt och jämt gör dåliga affärer i förhållande till en inexfond förtjänar en hög rabatt. Gör man väldigt bra affärer och samtidigt skapar en unik okopierbar avkastning (läs onoterade innehav) så förtjänar bolaget i teorin att handlas med ordentlig premie.

En sak man bör tänka på när det gäller rabatter och investmentbolag är dock ”utdelningseffekten” eller vad man nu skulle kunna kalla det för dvs att det är fullt logiskt och så ofta fallet också att rabatten i investmentbolaget minskar innan utdelningen skiljs av och inte sällan sedan ökar fram mot sommaren. Varför är det nu på detta viset? Låt mig dra ett matteexempel.

Låt säga att det är bolagstämmodag för Industrivärden och bolaget har ett substansvärde på 84kr och 50 öre. I normalfallet så ”borde” då aktien handlas med ca. 20% rabatt dvs aktien borde kosta ca. 67,60kr. Dagen efter så är årets utdelning avskiljd i detta fall 4kr och 50 öre per aktie. Då sjunker bolagets substansvärde givetvis till 80kr per aktie plus då 4,50kr i handen till aktieägarna. Aktien handlas kanske forfarande med 20% rabatt och borde då kosta ca 0,8*80=64kr Men få se nu!! 64+4,5kr=68,5 och innan dagen innan var det 67,5kr. En teoretisk vinst på 1kr per aktie även om detta i högsta graden bara är i teorin. I praktiken betyder börsutveckling de berörda dagar desto mer och just det faktum att rabatten växlar med tiden. Ibland hög och ibland låg. Någon direkt ”trade” går nog inte att göra på detta mer än att i de flesta fall bolagens aktie brukar gå hyfsat innan utdelning. Men denna effekt med en utdlening till fulla substansvärdet och en aktiekurs som allt som oftast är rabatterad är orsaken till arför investmentbolag allt som oftast utveklas bättre än inde xöver lång tid (lås 10år+)

Men luras nu inte att det är hög eller låg rabatt som avgör om Industrivärden eller Investor t.e.x är den mest köpvärda aktien. Det är direkt nonsenes skulle jag vilja säga (i alla fall när det rör de största investmentbolagen) Diverse affärstidningar brukar som bekant ”analysera” dessa båda aktier enbart genom att se på rabatten och möjligtvis kanske skuldsättningen också (då affärstidningar ofta gillar att det görs affärer). I själva verket betyder en rabatt väldigt lite. Det som avgör om någon av dessa investmentbolag ä den kommande utvecklingen för bolagens innehav plus då den finansiella situationen. Industrivärden är som bekant hårt skuldsatta idag medan Investor finansiella risker ligger främst inom de mycket hård skuldsatta operativa innehaven, en del pengar har man ju också redan stoppat in i innehavsbolagen som nyemissioner. Industrivärden säger nog å sin sida mest troligt att man ”är ganska nöjd med portföljen” vilket betyder att man just det inte har så mycket möjligheter att förändra den…

I mina rabatter har jag annars just nu mest tulpaner, lite sommarglim som inte växt sig något vidare stora ännu och lite bär och kryddväxter givetvis.
Gadgeten innehöll ett fel