söndag 31 oktober 2010

Garanterade nyemissioner och aktieägare


I augusti månad skrev jag några rader om Eniro och deras då skriande behov av pengar för att säkerställa bolagets överlevnad och omställningsförmåga. I min kalkyl då utgick jag från att bolaget behövde 2mdr i nya friska pengar. Nu när bolagets nyemission har annonserats så har nyemissionsbeloppet blivit satt till 2,5Mdr och jag ber om ursäkt för felräkningen (men det försvinner väl en hel del miljoner i kostnader för själva emissionen kan jag tro). Man annonserar i sin kvartalsrapport också att bolaget nu tappar omsättning i stor takt -15% eller något och det är nog bara att inse att telefonkatalog som fenomen i form av en fysisk bok är död och begraven och det återstår nog bara för aktieägarna att sjunga psalm 249 på begravningsgudstjänsten under nästa år.

Precis som i psalmen så vilar allt nu nu i faderns (=bolagets banker) händer för Eniro och dess barn (=aktieägarna) har nog skäl att änglas då. För det är en delikat situation av fröjd och smärta som nu väntar detta prövade sällskap, på dess ovissa vandringsstig.

Eniro har idag ett börsvärde på knappt 700Mkr och skall ratta in 2,5Mdr i nytt kapital. Det är ur bolagets synvinkel ingen lätt situation att genomföra i en handvändning. Om jag räknar rätt så måste aktieägarna slanta upp ung. 15kr i kontanter per aktie man idag äger i Eniro. Fast i matematikens värld så kommer dessa 15 kr för delas ut på kanske 7-8 nyemitterade nya aktier förstås. Säkerligen finns det många nuvarande ägare som helt sonika inte har råd och kanske är vi här vid pudelns kärna. Eniro har ingen huvudägare. Ingen ägare äger mer än 7% och lite ironiskt så är bolagens större ägare idel fondbolag till precis samma banker som står för bolagets skulder....

Man kan också se det ur den synvinkeln att dagens aktieägare styr ung. över 20% av bolaget. Resten av "ägandet" ligger hos de som garanterar nyemissionen (läs de banker som lånat ut pengar till Eniro). Jag tror att Eniro är en av de riktigt stora huvudvärkarna hos de svenska bankerna där man nu både äger och har lånat ut pengar. Det är ingen slump att såväl Swedbank, SEB, Nordea, Danske Bank och Handelsbanken garanterar nyemissionen. Jag tror heller inte man är speciellt bekväm i situationen att man står inför dilemmat att man kan använda sina egna fondbolag för att ev. minska risken för kreditförluster i bankerna. Etiskt korrekt? Men hur man än vänder sig så har man rumpan bak och Eniro ligger redan idag i bankernas famn och det är därifrån som man ev. kan lyfta sig.

Men räkna med att det nu finns många som räknar på Eniro som man skulle ha sagt på tidningen affärsvärldens skvallersida. Är det någon gång som Eniro bör skaffa sig en ny stark huvudägare av kött och blod så är det väl under denna nyemission. Jag är övertygad om att bankerna som garanterar nyemissionen och tillika genom sina fondbolag också är de som skall stoppa in pengar om man utnyttjar sin företrädesrätt är beredda att släppa sin ägarandel om man får tillbaka lite pengar av det man lånat ut säkerligen agerar man idag aktivt för att så skall ske. Räkna med att det kan bli rejält stor omsättning i teckningsrätter och aktier när så kommer ske. Vem vet, kanske det vänder nu för Eniro? Trots allt finsn det ju verksamheter i Eniro som tjänar pengar.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder.

lördag 30 oktober 2010

I kärlek och krig


SAAB, gör inte dom bilar? Nej visst nej, vapenindustri var det ju, SAAB JAS Gripen känner vi väl alla till planet som kraschade på sin uppvisningstur över Stockholm.

Vapenindustri? Det är inte etiskt korrekt..... och säkerligen har redan ett par läsare av denna blogg klickat bort denna bloggpost och börjat läsa på något annat i cyberrymden.

 Vapen det är "fräna" saker även för en lekman som mig. Det är en rejäl skillnad på att skjuta av nyårsraketerna med ett glas champagne mot att avlossa ett fullskarpt pansarskott. Det är också en rejäl skillnad att flyga drake i trädgården mot att vara med när man flyger UAV plan. Tro mig...punkt.

SAAB är med största sannolikhet stockholmsbörsens mest högteknologiska storföretag och ofta så får dom beställningar på produkter som inte ens finns ännu. SAAB säljer mer eller mindre häpnadsväckande produkter som får dataspel att just framstå som just dataspel. Sedan finns det förstås mängder med produkter som inte är lika mycket high-tech som t.ex. fältsjukhus, eller förresten det är ganska mycket high-tech det också. Teknologikunnandet SAAB har handlar givetvis mängder med andra tillämpningar än militärt utan även kustbevakning, polis, räddningstjänst, skogsindustri etc har och kommer ha nytta av SAAB produkter och tjänster.

Men nu var det ur investeringsperspektiv jag skulle skriva.
Resultatmässigt har SAAB haft de tungt och kommer så att ha det de kommande åren. Mycket tack vara av sin starka koppling till den svenska försvarsmakten (läs 30% av omsättningen) och denna kund har inte varit stadd i tillväxt om man säger så. Gripen har och kommer nog inte heller bli någon exportsuccé. Skulle jag gissa så blir JAS det sista fullskaliga stridsflygplanet som kommer utvecklas i Sverige. Sedan kan man förstås hålla liv i projektet en hel del år till men SAAB kommer tvingas till rejält stora omställningar inom företaget där mycket handlar om att vikta in sig betydligt hårdare mot civila kunder för att säkra överlevnadsförmågan.  Räkna med några tuffa år resultatmässigt inte minst då SAAB viktigaste kunder är stater som nog mer behöver sanera sin ekonomi än att köpa hög-teknik.

SAAB har en mycket intressant och komplex balansräkning vill jag påstå.  Jag tänkte att vi skall ta en lite djupare dykning  ner i denna.

Först det finansiella nettot, SAAB har en nettokassa på 1,15Mdr.  Börsvärdet på bolaget är lite drygt 11Mdr så en hel del av värdet på bolaget är rena pengar.

SAAB äger också en hel del övnings och testmark i form av skogsfastigheter.  Problemet här lär vara att det finns en tung miljöbelastning på fastigheterna så det är inte helt lätt att värdera ett ev. försäljningsvärde (eller värdering vid en statlig reduktion som ibland varit uppe på tapeten på fastigheten utanför). Taxeringsväret på skogen är 163mkr och redovisat värde 256mkr. Den årliga tillväxten i skogarna är ca. 40 000m3 och årligen säljer man avverkat virke (ung. hälften av tillväxten) för en sisådär 7-10Mkr. Ingen stor del av företagets omsättning men nåväl att det finns skog för en kvarts miljard i balansräkningen, mer än vad många skogsindustriella företag har.

Sedan äger SAAB fastigheter. Dels som man själv bedriver verksamhet i men också hyr ut till andra företag (mer om en del av dessa nedan). 236mkr är dessa fastigheter värderade till vid ett direktavkastningskrav på 10%. Skulle man sälja dem så skulle man nog få mer. Säg 300Mkr. Den externa uthyrningen utanför SAAB ger upphov till ynka 2Mkr i driftsnetto.

SAAB har sedan en hel del ägarandelar i olika företag, det brukar som bekant vara så inom vapenindustrin med olika samarbetsprojekt. ett tjog av olika företag med anknytning till vapenindustrin och samarbetspartner samt att det i SAAB finns också ägarandelar i en hel del högteknologiska småföretag, företag som oftast haft sitt ursprung inom SAAB men där anställda sedan har bildat egna bolag och där SAAB sedan har kvarstått som ägare till en minoritetsandel. En hel del företag är också helt avknoppade som t.ex. Cybaero som gör UAVs. Dagens portfölj av bolag innehåller 10 bolag. 359Mkr är denna grupp bokad för.  Marknadsvärdet är synnerligen svåruppskattat och jag har kort och gott ingen aning om värdet är högre eller lägre.

SAAB har också en rent finansiell placering genom aktieinnehav i norska börsnoterade bolaget Aker Solutions genom ett med Investor samägt belånat Holdingbolag. En mycket märklig historia där min upplevelse nog är att Wallenbergs använde sig av SAABs finansiella styrka med att parkera en stor aktiepost inom sfären. För vad SAAB har med oljeborrningsutrustning förstår inte jag. Placeringen har varit bedrövlig men det har funnits en form av derivatsäkring som täckt upp för detta som inträffade med Akers Solutions aktiekurs.. Netto bokar SAAB andelen av holdingbolaget till knappt 100Mkr plus en hel del tillgångar i form av dervivat. Posten var en gång i tiden var det sas en "dörröppnare" mellan norskt och svenskt näringsliv. Hur det blir med den saken återstår att se.

Men den kanske mest intressant tillgången i balansräkningen är leasingtillgångar. Dvs produkter (mest flygplan) som SAAB äger men som man leasar ut till kunder som då betalar hyra på. Dessa Leasingtillgångar har ett värde på 1,4Mdr. Tillgångarna skrivs av i takt med värdeminskningen och har ett starkt försäkringsskydd. Ibland om jag förstå saken rätt agerar man mellanhand som leasinggivare men betalar räntor till den egentliga ägare på något komplicerat sätt.

Äger inga aktier i SAAB och har aldrig gjort. Men jag inser att SAAB har väldigt mycket inneboende värde i sig. Mycket värden som inte har med själva kärnverksamheten att göra. Aktien får jag räkna på någon annan gång mer ingående.

torsdag 28 oktober 2010

Skogs och stålcykler

Stål och skogsindustri är tå svenska paradgrenar. De är två branscher som i högsta grad byggt Sveriges välstånd genom historien och även om det idag är är lika dominerande inslag i det svenska näringslivet som det en gång i tiden var. Tider då Stora-Koppparberg och Grängesbergsbolaget var de allra största företagen i landet..

Stål och skogsbolag är också brancher som präglats av återkommande rejäla strukturkriser och enorma svängningar i  konjunkturcykler. Detta tillföljd av att dessa industrier är kapitalintensiva och investeringstunga. Samt att investeringar tar tid att genomföra, lång tid. Det är lätt att det investerar för mycket i högkonjunktur med stora problem med kapicitetsutnyttjandet när efterfrågan faller. På 70-talet fick staten gå in i ägarkonstellelationer för att överhuvudtaget få en överlevnadsförmåga i den svenska stålindustrin. Exempelvis fick Wallenbergarna släppa Stora-kopparbergs hela stålindustri (Det som idag till stora del är SSABs tunnplåtsindustri) till staten som fick leda en strukturomvandling med bildandet av Svenskt Stål AB. En bra affär i slutändan för staten, i pengar räknat.

Även Skogsindustrin drabbas periodvis av enorm lönsamhet och enorma strukturkriser. Perioden kring millenniumskiftet var t.ex. synnerligen goda tiden för skogsindustrin. God efterfrågan på papper, massa och trä och dessutom låga priser på insatsvaror som ved och  el. Bingo för bolagens vinster och superkonjunkturtopp. Följdaktligen byggde man ut kapaciteten, köpte pappersbolag på andra sidan Atlanten och investerade hej vilt. Svackan kom 2002-2003 och alla trodde man snart skulle vara tillbaka till happy days. Men när vinstuppgångarna kom för all annan industrin så gick högkonjunkturen 2004-2007 skogsbolagen förbi. Lönsamheten kom aldrig tillbaka till "gammal god lönsamhet". Istället fick man lägga ner kapacitet. SCA, Holmen, Stora, Rottneros mfl har alla fått lägga ner bruk. 2008-2009 kom strukturkrisen och det blev panik och förluster med SCA som möjlig stjärna i klassen. Men då mycket kapacitet nu är nedlagd så har faktiskt lönsamheten i skogsindustrin kommit igång mycket bra i denna kkonjunkturuppgång. Tom Stora Enso tjänar ju ny bra med pengar. Strukturkrisen gav liv, ja förutom då för tidningspapper som gå mot sotdöden, förr eller senare.

Jag har i långa perioder med uppehåll varit aktieägare i både stål och skogsindustri. Idag enbart i skogsindustrin skall väl tilläggas. Men jag har läst alla SSABs rapporter de senaste 10-12 åren och periodvis varit aktieägare... ska också tilläggas.

Det är många bloggare som uttryckt att t.ex. SSAB varit ett klassiskt "värdeköp" med motiveringen att kursen idag är så mycket lägre än den var i högkonjunkturen och det vet ju alla att efter lågkonjunktur kommer högkonjunktur och snart så kommer SSAB tjäna lika mycket pengar som år 2007, buy cheap sell dear.

Exempelvis 2003-2004 var SSAB ett mycket gott "värdeköp", bolaget var skuldfritt, efterfrågan ökade, priserna på stål steg i snabbare takt än insatsvarorna och följdaktligen blev det goda tider. Vinstgenereringsförmågan 2006-2008 blev vad jag skulle vilja säga extrem, för att inte säga superkonjunkturtopp ur historisk synvinkel. Följdaktligen ville väldigt många bedriva stålverk då man kunde tälja guld med kniv, precis som skogsindustrin för 10 år sedan, investeringar sköt i höjden, bolag på andra sidan Atlanten köptes.... Sedan blev det sämre tider och vinsterna sjönk och blev förluster. Idag har tiderna blivit lite bättre och efterfrågan är tillbaka på riktigt bra nivå. MEN, lönsamheten är inte alls på samma nivåer pga av att priset på stål inte har kunna kompenserats för insatsvarornas prisökningar (läs järnmalm och kol)

Är SSAB ett "värdekap" idag? Jag är betydligt mer tveksam är för 7-8 år sedan. Rent konjunkturellt så kan stålindustrin hamna i samma problem som skogsindustrin i senaste uppgången dvs att det inte blir någon vidare bra lönsamhet i denna högkonjunktur och i nästa lågkonjunktur så kan det komma att bli en rejäl strukturkris. Precis som för skogsindustrin 2002-2007 med strukturkris 2008-2009 med massiva nedläggningar så kan denna högkonjunktur gå stålindustrin förbi. Detta tack vare att det nyetablerades så många nya stålverk och ny kapacitet inte minst i Asien. Så nu har vi då överkapacitet på stål. Med följden att vi säljer mycket i volym, men inte alls till samma priser och med problemet att Järnmalm och kol stiger rejält i pris.

SSAB har okså ett annat problem. SSAB ligger idag långt över sina långsiktiga skuldsättningsmål, med 16Mdr i nettoskuld idag och några stora utdelningar lär det inte bli utan istället många år där det behöver samlas i ladorna. Blir det snart en ny lågkonjunktur så kan SSAB komma att få det jobbigt....

onsdag 27 oktober 2010

Några korta rader om en rapport

Det är ju få individer av en exklusiv skar som har sitt efternamn på börsen. Men visst finns dom. (Lars magnus) Erissson, (Fredrik) Lundberg, Beijer, Borg och Wallenstam förstås. Samt sist men inte minst också undertecknad genom bolaget Stockman, förlåt det ska visst stavas med två nn på slutet.

Stockmann som som bekant en finsk varuhuskedja som bla, äger svenska Lindex sedan detta bolaget köpte sut från börsen från dåvarande huvudägaren Christer Gardells fondbolag.

Min namne avlämnade då en idag en rappport. och det är bara att konstatera att Stockmann minsann inte håller HM klass. Man omsätter Q3 421M Euro, med en vinst före skatt på 12 M Euro. 0,2Euro per aktie i vinst klarar man av på sista raden på ett kvartal. På årsbasis så har man visat vinster sedan 2004 till idag mellan 0,65 upp till knappt två euro per aktie i toppen på konjunkturen. (läs: innan det dyra köpet av Lindex mfl). Sedan dessa har lönsamhetet blit allt mer skral om än nu åter lite på bättringsvägen

tillväxten är idag hyfsad 8% på årsasis.  Eget kapital på aktie är idag knappt 12 Euro per aktie och avkastningen på eget kapital är idag ung 6-7%. Ur det perspektivet så kan jag tycka att bolagets aggresiva skuldsättning på knappt 97% av storleken på eget kapital är i mest laget...Har svårt att se att aktie skulle va något klipp på knappt 30 Euro heller, aktien har vänt upp för snabbt enligt mig. Nej köp inte Stockmann.

Kan väl tyvärr meddela att det är familjen Hartwall som är huvudägare i Stockmann och inte familijen Stockman om nu något skulle fått sådana idéer.

måndag 25 oktober 2010

Hur ska vi hantera svallvågorna i PPM systemet?

I Sverige så har vi statliga premieavsatta pensionspengar som finansieras genom skatt. 2,5% av vår inkomst (upp till ett takbelopp på månadslöner strax över 30000kr i månaden) får vi årligen i december månad utbetalade inom ramen för premiepensionssystemet som tekniskt sett är en fondbaserad pensionsförsäkring. Riktiga pengar (såvida inte staten i framtiden får för sig att genomföra en statliga reduktion) som vi dödliga medborgare får lov att placera i fonder, aktie och räntefonder. Vi får välja upp till 5 olika fonder. Med tiden blir det en liten slant. Undertecknad är t.ex. 30 år och har idag strax under 90 000kr i ppm kontot.


I grunden är det synnerligen bra enligt mig att vi fonderar pengar mot att ha ett system där dina barn helt och fullt ut betalar din pension med de risker detta innebär. Det kan tyckas trivialt med ett fondsparande, särskilt idag när man tillåts spegla in sina fondvalen och administrera eventuella byten in i sin ordinarie internetbank. Den övervägande delen av svenska folket är idag mer eller mindre helt ointresserade av detta sparande och tittar väl möjligtvis till sin pension i ett orange kuvert som delas ut årligen.

Något som växt mycket idag är att man kan överlåta sitt PPM sparande till en förvaltare som mot en kostnad omplacerar dina pengar mellan olika fonder med förhoppningen om att på så sätt ge god avkastning. Ett antal förvaltare har varit mycket framgångsrika, andra har inte skapat mycket värde.

De allra flesta PPM förvaltare är idag är idag vad man skulle kunna säga momentumstyrda dvs de väljer de fonder som idag går bra

Här börjar då problemen. Det har nämligen visat sig att väldigt mycket pengar mer eller mindre förvaltas på samma sätt i samma fonder. Omväxlingsvis in och ut ur olika samma fonder. Ett antal fonder har på detta sätt ena veckan fått se enorma insättningar i relation till fondkapitalet för att nästa vecka få lika stora uttag.

Jag har ingen lösning på problemet . Men samtidigt ser jag problemet i att aktiva placerare skapar kostnader för passiva placerare. Dels inom fonderna där fondernas kostnader för att hantera likviditetsflöden blir större än normalt med t.e.x högre courtagekostnader och negativa mer eller mindre panikartade tvångsförsäljningar av aktier för att hantera uttag ur fonderna. De aktivas kostnader drabbar också PPM centrala administration som totalt sett får ökade kostnader. Kostnader alla tvingas dela kollektivt vare sig man byter fonder eller inte. En del fondbolag har tom. idag dragit i nödbromsen och plockat bort sina fonder från PPM då passiva fondsparare utanför PPM drabbas av de massiva fondbytena. Att mindre bolag gör så är kanske inte så konstigt, men idag har jättebolaget Skagen fonder gått ut offentligt och meddelat att man kommer plocka bort sina fonder från PPM om situationen inte förbättras. Man vill mao värna sina passiva kunders intresse.

Personligen hade jag gärna sett att de individer som ger upphov till kostnader betalar dessa kostnader själv. På ett eller annat sätt Precis lika logiskt som att alla i en by eller stadsdel inte kollektivt betalar en och samma elräkning. Låt säga att man årligen har 4 gratis omplaceringar. Sedan får man lov att betala en kostnad på t.ex 10kr till PPM systemet för varje fondbyte. Det tycker är ett bättre system än dagens kostnadsdrivande modell. En annan hantering är att förbjuda fondförvaltningsbolag men jag förespråkar nog det förstnämnda förslaget.

fredag 22 oktober 2010

Goda företag och dåliga konjunkturer

Det skall villigt erkännas att jag är betydligt mer intresserad av analys av enskilda företag framför att utgå från makroekonomiska analyser. Därmed inte sagt att det ena eller det andra är bättre eller sämre men som sagt själv finner jag mer intresse i att titta på enskilda företag (kanske av blott intellektuella och filosofiska skäl). Min tro ligger en del i att "ett bra företag överlever en dålig konjunktur" som jag skrivit om förut, under förutsättning att man kan köpa en tillgång för någorlunda bra pris förstås.

Bloggaren Flute skriver idag om att det börjar se allt ljusare ut för det svenska banksystemet mot hur det var för några år sedan. En sanning med modifikation förstås, i mångt och mycket är det enbart kreditförlusterna som minskat. Tillväxten hos våra storbanker är "så där" kort och gott. Inlåningen växer i bankerna, företag amorterar av sina skulder idag och den enda tillväxten i krediter är väl hos folks bolån. Sammantaget gör detta att bankernas balansräkningar minskar och vi är inne i en andhämtning av "avskuldsättning" (med undantag av privata boån) där bankernas vinster ökar mest tack var minskade förluster och stigande finansiella marknader.

Detta är självfallet bra. Bra för Sverige, bra för riksbanken, riksgälden, finansinspektionen, bolånetagare, statsskulden, aktieägare och obligationsinvesterare. Det svenska bankerna var det illa med hösten 08-våren 09, riktigt illa. Det står allt mer klart att Stefan Ingves, Bo Lundgren och Anders Borg hade det svenska banksystemet i sina händer. Dom kunde precis lika gärna ha förstatligat Swedbank som givit massiva likviditetsstöd. SEB hade förstås hela Wallenbergsfären i bankgrunden och var väl inte lika illa men väl på fallrepet. Samtidigt har det i denna up-down-up ekonomi funnits synnerligen välskötta banker. När krisen var som värst hade tex. Handelsbanken över 400Mdr i likvida medel (idag 550Mdr!!) och en långsiktigt säkrad finansiering. Små lokala sparbanker mådde hur bra som helst (med undantag av att deras Swedbankaktier förstås sjönk i värde), Länsförsäkringar Bank har klarat denna turbulens galant osv.  Dvs även om tidningsrubrikerna lyste ut hur ruttna våra svenska banker var så fanns det många klart välmående banker, mitt under krisen!

En riktigt välskött bank är långsikigt ett fantastiskt företag (för aktieägarna och samhället den verkar). Ta bara t.ex. Handelsbanken som sedan 1901 varit en av världens bästa aktieinvesteringar.

Men USA då?
Där är mycket ruttet i banksystemet än idag. För att inte säga genomruttet. Inte minst när det gäller bostadsfinansiering. Jänkarna betalar nu priset av excesserna och ett alldeles för stort risktagande de senaste, ja, väldigt många år... Men visst är det då glädjande att mitt i detta armageddon hitta företag som mått helt prima trots en fruktansvärd omgivning, som tjänat pengar, inte fått en krona i statligt stöd, betalat utdelning till sina ägare och dessutom ökat vinsterna vart år under krisen.

Den eminente bloggaren Defensiven skriver idag om Hudson City Bancorp. En av USAs allra äldsta bolånebanker. Aktien är förvissa halverad sedan ATH ..


..men banken har mått prima, genom hela krisen (i alla fall till dags dato skall väl tilläggas) och aktieägarna har fått ta del av bankens vinster. Visst är det kul med företag som visar att makroekonomi inte är allt.

torsdag 21 oktober 2010

Psykologi

Ett område som jag måste medge intresserar mig mer och mer är investeringspsykologi. Dvs vårt eget förhållande till ekonomiska placeringar och kanske privatekonomiska kalkyler i största allmänhet. Kanske beror mitt intresse på lite akademiska studier i beteendevetenskapliga ämnen eller kanske beror det på att man som alltid märker sina egna tillkortakommanden och hur även i högsta grad rutinerade individer påverkar av omvärlden och inte minst av andra individer trots att man kanske först av allt skulle lyssna på sig själv.
Om man talar om investeringar så avgör som bekant vad och när vi köpte en tillgång vår avkastning fram till idag. Låt oss exemplifiera med dagsaktuella Swedbank.

Låt säga att du köpte Swedbankaktier för 5 år sedan, 2005 och strax innan verkstadsbolagen började prata om superkonjunktur. Sedan 2005 har Swedbank i relation till börsindex och även i absoluta termer utvecklats mediokert.
 
Banken har fram till idag inte direkt gjort några lysande affärer. Du som aktieägare fick först lite aktieutdelningar och sedan har du vackert fått lov att teckna nyemissioner. Kanske har du som min morfar varit en trogen aktieägare sedan första dagen Föreningssparbanken sattes på börsen och därmed känner en kanske än större bitterhet mot bankdirektörer Stålberg och Lindén som skickade ner gamla anrika Jordbrukskassan och Första Sparbanken mot ett finansiellt armageddon. Även om banken till viss del nu hämtat sig och fått en ny VD, så tror jag många i denna situation känner en viss bitterhet och ditt Swedbankinnehav är kanske inte något som du skryter om på din bäste väns bröllop.

 Men låt säga att du köpte Swedbank vid samma tidpunkt som Anders Sundström, Folksams VD kallade upp sparbanksstiftelsernas förvaltningsbolags VD till kontoret och meddelade honom att Folksam drar in sina krediter till SSFAB och övertar krediternas säkerhet i form av till 100% belånade aktier i Swedbank.  i mars 2009


 Tidningsrubrikerna var fetare än någonsin, landet var i kris och Swedbank undvek ett staligt övertagande nog mest pga i situationen synnerligen snäll riksbankschef.  Din investering har mångdubblats i värde, du genomförde aktieköpet med synnerligen god tajming . Säkerligen är du i denna situation synnerligen entusiastisk över Swedbanks VD som gjort ett fantastiskt jobb och bara väntar som ett förväntansfullt barn på julafton inför hur mycket pengar Swedbank återigen kommer tjäna i högkonjunkturen väntar runt hörnet.

Som sagt, vi påverkas psykologiskt vare sig vi vill det eller inte. Den som inte gör det, ljuger.
Sedan har vi alla också vårt alldeles egna temperament och lynne. Några individer är synnerligen rastlösa och triggas av att i investeringssammanhang gör affärer man lockas av att köpa det där perfekta klippet och sälja med god vinst. Några kanske snöar in fullständigt och måste bara köpa aktier bara för att man fått in lön på kontot. Andra går mest och oroar sig hela tiden och minsta lilla nedgång på några hundralappar får tårar att vattnas i ögonvrån.

Andra är synnerligen lugna individer som kan sitta med miljontalskronor i aktier utan att direkt höja på ögonbrynen eller ens titta till portföljen mer än lite då och då. Vissa är notoriskt rädda för domedagen, anda notoriska "börsen stiger alltid 7-8% om året". Det är inte alls givet att det är en ena eller andra sorten som lyckas bäst i investeringssammanhang! Inget är svart eller vitt.


Så hur lär man känna sig själv? Med de fel och brister man har?
Jag vill påstå att det har mycket stora likheter med fysisk träning. Man måste öva och träna länge först efter du har varit med om några rejäla uppgångar och nedgångar så kommer du att börja känna igen dina egna känslor (ja vissa lär sig förstås aldrig) och hur just du påverkas av att läsa vad som står på en blogg eller som rubrik på Dagens Industri.

onsdag 20 oktober 2010

Lite statistik

Idag den 20.e oktober är som alla givetvis vet, World Statistics Day, (man kanske på svenska skall kalla denna dag för stora statistikdagen?) Näst efter julafton så är väl denna dag en av våra stora högtider? Inte minst här i Närke där allas vår stora stolthet Tabellverket är lokaliserat. Nu för tiden omdöpt till lite mer språkligt moderna Statistiska centralbyrån. Tabellverket är en stor arbetsgivare här i Närke vilket givetvis influerat staden Örebro. De mest kända raggningsreplikerna på stadens nöjeskrogar lär vara: Går du ofta, sällan eller aldrig hit? och Vill du följa med hem på en kopp a) kaffe b) te c) annan alkoholfri dryck?

Statistik ja, va tusan skall man skriva om detta nu då? Jag tar och tittar lite bakåt. Du kanske undrar vilka tre bloggposter på denna blogg som lästs vid flest tillfällen? Svaret är enligt följande:

- Skogsfastigheter for dummies (sökorden ”köpa skogsfastighet” gör att många hittar till denna blogg)

- Balansräkning för dummies (betydligt mer populär än resultaträkning for..)

- Aktiestinsens fem kärninnehav

Jag vill samtidigt tacka dig för att du som läsare i genomsnitt ägnar 4 min och 54 sekunder av ditt liv åt att läsa, varje gång du besöker denna sida i rymden. 958 sidvisningar var det t.ex. i går på denna blogg och jag, som IT teknisk analfabet har ingen aning om detta inkluderar eller exkluderar de som läste på bloggen via RSS-läsare.

Nej nog med tramsigheter, nu går jag ut och tränar. Det gör jag nog ung vid 3,08 tillfällen per vecka.

En liten uppmaning till landets alla bloggare är givetvis att uppmärksamma stora statistikdagen på valfritt sätt.

tisdag 19 oktober 2010

Vad är en tillgång värd?

Vad är något värt? Det varierar som sagt. Ett bra experiment kan t.ex. vara att först gå till järnaffären och t.ex. köpa dig en ny motorsåg från Husqvarna. Sedan när du kommer hem så plockar du fram kameran och tar ett foto av din nya såg och lägger ut den på blocket. Har värdet förändrats? Med största sannolikhet!


Ett börsnoterat företag har som bekant en resultaträkning som talar om försäljning och vinst och sedan har man en balansräkning som talar om värdet på företagets tillgångar och hur man finansierat dessa tillgångar. Ett företag kan köpa en sak, t.ex. en motorsåg återigen och värdet av motorsågen skrivs sedan ner till 0kr på t.ex. 5 år. Efter 5 år så har företaget gjort en förlust i resultaträningen på hela motorsågens värde och man får hoppas att motorsågen har bidragit till företagets omsättning och vinst att den blev lönsam att köpa.

Problemet är att värdet på saker som ett företag innehar varierar som bekant.

Låt oss t.ex. titta på en Bank. En bank kan inneha massa olika mer eller mindre konstiga tillgångar. Låt säga att du går in på bankkontoret och önskar bli beviljad ett lån på 100 000kr in blanco. Efter noggrann kreditkontroll och att banktjänstemannen stirrat dig djupt in i ögonen någon minut så blir du beviljad 100 000kr i lån mot en ränta på 7% och en amortering på 10 000kr per år.

Efter bankbesöket så har du nu 100 000kr i kontanter men du har också en skuld till banken på samma summa så dina nettotillgångar har inte förändrats. Har banken blivit av med sina tillgångar i kassavalvet? Inte då.

Bankens tillgång i detta fall är att dom numera äger en fordran på dig. Du skall dessutom betala ränta till banken. Först av allt skall jag nu säga att banken INTE lånar ut luft utan banken måste antingen använda bankens egna pengar (eget kapital) eller så måste man själv låna in pengar genom att din granne kanske har ett sparkonto i banken på 100 000kr eller att banken lånar 100 000kr genom att ge ut en obligation som någon kinesisk pensionsfond köper densamma. De enda bankerna som kan skapa pengar är centralbanker. Sparbanken Sjuhärad eller någon annan bank har inget sedeltryckeri i källaren.

Vad är bankens tillgång/fordran värd då?

Fordran är på 100 000kr, löper med en ränta på 7% och betalas av med 10 000kr per år. i gamla tider då värdepapperiserades minsann inga lån utan då skulle banken tillgång vara värd 100 000kr dag 0. Sedan skulle denna tillgång skrivas ned samma summa som du amorterar med. Efter 10 år så finns din skuld inte längre kvar. Du är skuldfri och banken har inte kvar någon tillgång. Banken har under tiden fått sin ränta och avbetalningar. Bankens sammanlagda ränteintäkt under de 10 åren som lånet varade uppgår till ung. 38 500kr. Ur denna summa skall man sedan betala personalen, lokaler, bankens insättare och långivare och en och annan fallskärm till coporate finance avdelningen.

Men låt säga nu att alla lån i banken värdepapperiserades var för sig som t.ex. E24 skrev härom veckan.

Marknadsräntan ä vid utfärdandet av lånet 7% och därmed torde ju ditt lån värderas till 100 000kr. Efter förstå året så betalar du av 10 000kr och lånet uppgår då enbart till 90 000kr. Dock har även marknadsräntan förändrats till 5%. Du betalar ju fortfarande 7% i ränta vilket då gör ditt lån ganska så värdefullt för banken. Och faktum är att investerare (om man tror på din kreditvärdighet) nog är beredda att köpa ditt lån för större summa än 90 000kr, du betalar ju plikttroget 7%, så då kanske man är beredd att avstå t.ex. 4000kr av kvarvarande 31 500kr i ränteintäkt på lånet och därmed betala 94 000kr för ett lån på 90 000kr(!), det blir ju ändå en viss vinst i slutändan.

Sedan går det ett år, du betalar av 10 000kr till och lånet är på 80 000kr. I media har det dock uppmärksammats att många blancolån inte längre betalas så plikttroget vilket skrämt många investerare så nu har marknadsräntan stigit till 9%. Du betalar ju bara 7% oh ditt lån blir därmed inte så värdefullt som det var de kvarvarande 80 000kr i lån, är investerare enbart beredda att betala 77 000kr för. 3000kr i kursvinst” vill man ha som kompensation för din dåliga ränta på kvarvarande 25 200kr i ränteintäkt. Den som köpte ditt lån för 94 000kr har mao gjort en hypotetisk förlust på 94000-10000(din amortering)-77000 (marknadspriset)-6300kr(ränta för 1 år)= 700kr på ett år, varav kursförlusten var 7000kr. Men investeraren får trösta sig med att få den kvarvarande räntan på 25200kr om han behåller ditt lån.

Men sedan blir det bistra tider, du blir av med ditt arbete och du får svårt att betala ditt lån. Du blir försenad med räntan och kan inte längre amortera dit lån. Vem vill nu låna ut pengar till dig (dvs köpa ditt lån på andrahandsmarknaden). Ja är det goda tider och man kan tro att du snart får ett jobb igen så kanske det kan finnas investerare som är beredda att ta en hög risk mot kompensation av ett lågt på ditt lån. Är det däremot en pågående finanskris och tidningsrubriken skrivs i fetare stil än någonsin ja då är nog risken att det helt enkelt inte finns någon investerare alls som vill köpa ditt lån. Och ditt lån får då mer eller mindre värdet noll för innehavaren (om man värderar det till marknadspris) även om du har en skuld på 70-80 000kr

Som sagt vad något är värt det varierar. Vad skulle du t.ex. betala för en fullt utrustad bilfabrik som inte säljer några bilar?

Och slutligen så tycker jag inte som i E24 artikeln att man skall värdepapperisera alla lån utan tycker nog att vi gott kan ta några steg bakåt mot att värdepapperisera allt här i världen.

måndag 18 oktober 2010

lite ljus på Luxonen

Funderade på att skriva några rader om något bolag jag inte skrivit om förut så jag klistrade upp börslistan på sovrumsväggen och kastade kniv och se! Den landande på något så suspekt som Luxonen. Ja ja, det kanske inte riktigt gick till med knivar i väggen, men vi kan väl låtsas åtminstone för dramatikens skull?

Luxonen ja, det är inte ofta man hör eller läser något om dem. Ett mycket anonymt bolag i media. Luxonen är som ”bekant” ett förvaltningsbolag registrerat i Luxemburg och lyder därmed inte under den svenska investmentbolagsbeskattningen utan är väl skattetekniskt någon form av kapitalförsäkring.

Balansomslutningen i Luxonen är en dryg miljard idag så det är inte någon av de större investmentbolagen jämfört med sina svenska börsnoterade kusiner. Börsvärdet ligger idag ung. 30% under substansen likt många andra investmentbolag. Faktum är att balansomslutning idag inte är speciellt mycket större än den var för 20 år sedan. Nu tror du alltså att dom inte har lyckats att förränta aktieägarnas pengar med positiv avkastning? Fel fel. Luxonen har som bekant haft denna substansrabatt sedan bolagets bildande och dom har köpt tillbaka aktie, inlösenprogram, utskiftning av pengar osv i syfte att aktieägarna skulle få en starkare valuta. Substansvärdet per aktie har ökat från 12 kr per aktie 1995 till 110krper aktie idag. Faktiskt inte så illa (man har delat ut pengar ibland också). Luxonen är mao ett av bolagen som tjänat pengar på att handla med sin egen aktie.

Om jag skulle ranka hur trevlig delårsrapporter och årsredovisningar är från olika bolag så hade nog Luxonen hamnat bla. de absolut sämsta. Tråkigare rapporter från man leta efter. Enbart svart text påp vitt papper men samtidigt så innehåller rapportern det som man egentligen behöver veta. Men knappast något mer. Även bolagets hemsida har ett klart ”less is more” tema över sig. Även aktieägarna har blivit färre om var 3000 st i början av 90-talet idag 190o st.

Huvudägaren är kanske värd att nämna för likt många andra investeringsbolag så är Luxonen lite av ett familjeföretag. Huvudägaren är Börn Carlson (född 35) och hans familj. Även han förhållandevis okänd men hans namn finns hos fondförvaltaren Carlson fonder och bolaget som ägde detta (inte genom luxonen) men detta bolag ägs numera av DnB Nor sedan finns det i styrelsen några gamla vänner till herr Carlson bla. styrelseproffset Märta Josefsson med ett förflutet inom Skandia och de sista åren mycket ofta varit medinvesterare till Hagströmer och Qviberg.

Investeringsverksamheten i Luxonen är inte maktbaserad och Luxonen är inte huvudägare i något börsbolag eller två. Istället har man ofta stora fondinnehav inom Carlsons fondbolag. I särsklass största innehavet är hedgefonden Nordic Absolute Return Fund och sedan ett stort innehav i en fond som invester i tillväxtmarknadsfonder. Sedan då någon asien och indien fond och sånt. De olika fondinnehaven som varierar med tiden kompletteras sedan med vad jag skulle vilja säga värdebaserade köp av aktier i större europeiska företag. Idag består börsportföljen av (i fallande ordning) Daimler, Novartis, Siemens, SCA, PPR, shell, unilever, thats it i kombination med lite optioner och andra derivat. Annars brukar bolag som carrefour, nestle, Eon, telecombolag, Astra etc…….

Den totala fördelningen av tillgångar är idag 41 % hedgefonder, 35% aktier, 20% obligationer och resten (bla. Pengar) är 4%. .

Ja det är en udda fågel Luxonen (vad kan namnet betyda förresten? Något med ljus antar jag?)

söndag 17 oktober 2010

Backtrading med verkligheten?

Om det är något som är roligt så är det att backtrada, modelltesta, eller bygga upp excelmodeller. Vi människor ser som bekant mönster i allt, inte minst när det handlar om pengar och investeringar. Logiskt sett så försöker vi finna den för oss perfekta modellen. Vi tar HMs försäljningsökningar varje år och drar slutsatsen att HM kommer sälja kläder på månen om 50 år, vi tittar på tradingstrategier där olika signaler och glidande medelvärden ger oss en god avkastning vida överlägsen börsens index, eller så lägger vi ut excelfilen där vårt sparande ökar med X procent varje år (ja varje år..) och dessutom växer aktieutdelningar med X procent (ja varje år) och sedan så blir vi då lyckliga och fullständigt ekonomiskt oberoende år 2027 och lever lyckliga alla våra dagar. Kapitalförvaltarna på Long-term capital mangement hittade ju också en modell som var mycket framgångsrik 1994-1998.

Tyvärr så är överensstämmer inte modellen med verkligheten förstås, aldrig. Även en aldrig så vackert ritad orienteringskarta är bara en modell. Verkligheten är annorlunda, dessutom ganska subjektiv vilket inte minst orienterare uppmärksammar då olika individer uppfattar kontakten mellan karta och verklighet på olika sätt.

Älgjaktvirutosen Cornucopia? (i äkta sliten Barbourjacka förstås) skriver idag ett blogginlägg omkring modellbyggande, i detta fall en modell på glidande medelvärden på 50/200 och all-in any out under tidsperioden 1991-2010. Bevisligen så funkar modellen under denan tidsperiod.

Men så var det då verkligenheten.
Hur många känner du som exakt 1991 stod med en påse pengar i handen att förvalta fram till år 2010. Någon?

Själv tillhör jag inte denna grupp. Jag har slaktat delar av börsportföljen mer än en gång sedan 1991 och konsumerat såsom köpa bostad, köpt en splitter ny bil (kapitalförstöring utan dess like..tur det var sommaren 2007), pengar till adoption osv...sån tur är så har jag nettosparat pengar ganska så ofta också. Sedan har man ju fått aktieutdelningar osv osv. Genomsnittlig avkastning justerat för nettosparande/nettouttag? ingen aning...(den som är utan skuld, kastar första stenen)

Jag tror det är så ganska ofta att verkligheten inte är så lätt som en excelmodell.

Men låt oss återgå till Cornucopia? köp/sälj strategi kontra ett helt passivt ägande av en indexfond (är utdelningar med?) under tiden 1991-2010. Det första problemet är väl att indexfonder inte fanns 1991, defintivt inte gratisvarianter fonder fanns förstås 1991 men då hade man nog avgifter på dryga procenten. Internetbanker fanns ju heller inte, (Telefonbank var kanske nymodigheten 1991?), Idag kan man köpa aktier för några tusenlappar för en tia eller två i courtage, det kunde du verkligen inte år 1991 då var det snarare en par hundralappapr i courtage (allting blir inte dyare med åren). Sedan är det detta med vår förmåga att spara pengar, reallönerna är betydligt högre idag än 1991 sedan har inflationen gjort sitt att en tusenlapp inte riktgit är lika mycket idag som den var 1991.

Sedan var det ju detta med skatten som skulle betalas in, courtage, ränta, återinvestering av utdelningar som inte blev av, den nya bilen. Ja sånt som gjorde att modellen inte stämde med verkligenheten.
Som sagt, kartan och verkligenheten stämmer inte alltid. Men självklart finns det väl ritade kartor....

fredag 15 oktober 2010

Om man bara får välja en enda fond?

Jag fick häromdagen ett långt och innehållsrikt mail från en läsare som ganska nyligen hade hittat till denna sida på spindelnätet. Kort och gott gick mailet ut på att individen egentligen inte hade något större intresse och mest kände sig förvirrad inför hundratals fonder och aktier, massa erbjudanden och annat humbug.


Om jag skulle tvingas ge ett råd till en individ om att enbart spara i en enda fond till en totalt passiv sparare som inte vill göra någonting i förvaltning utan vill ägna livet åt att skjuta älg, dricka rödvin, älska var eviga kväll med sin käresta, eller sitta på huk och leka med sin 3 åring hela dagarna istället för att använda bankdosor och inloggningsnamn. Ja då skulle jag nog faktiskt rekommendera en mixfond.

Eller förresten först av allt så skall man amortera sina lån! Men nu var det fondsparande.

Mixfonder har många nackdelar. Sett till helheten i innehåll så har dom oftast ganska stora förvaltningsavgifter i relation till innehållet som oftast är 50/50 mellan aktier och räntebärande papper. En kombination med en aktiefond och en räntefond ger ofta bättre avkastning men det kräver aktiva åtgärder!

Men mixfonder har också ett antal stora fördelar som man lätt glömmer bort. .En Mixfond är automatiskt allokerande vilket betyder att fördelningen mellan aktier och räntepapper är konstant övertiden vilket i praktiken betyder att fonden köper aktier när börsen går ned och säljer av när börsen går upp. Man kan jämföra detta med att spara i en aktiefond och en räntefond i en sådan situation (om man inte säljer/byter fonder) så kommer andelen aktier stiga i takt med att börsen går uppför att vara som störst när börsen når en topp och sedan det omvända att andelen räntesparande är som störst när börsen når en botten. Tror att alla förstår att jämförelsen då är till mixfondens fördel alternativt att man själv då gör en aktiv förändring och byter pengar mellan fonderna. Något man förstås inte gör om man är helt passiv i sitt sparande

Finns det någon hyfsat klok mixfond då för den helt passive småspararen med en liten månatlig insättning? Ett nåorlunda klokt alternativ tycker jag är (hör och häpna) storbanksfonden Ronur Mix Indexfond. Det är en svensk indexfond där hälften av innehållet förvaltas efter OMX S 30 (dvs HM, Nordea, telia… som största innehav) och den andra hälften förvaltas i svenska räntepapper statsobligationer och bostadsobligationer. Fondavgiften är 0,7% och morningstar har rankat fonden som 5-stjärnig inom sin kategori

Ett finansiellt sparande skall givetvis sedan komplitteras av amortering av ev. skulder och gärna någon form av reala tillgångar i form av fastigheter eller kanske lite skog.

torsdag 14 oktober 2010

Går Hagströmer och Qviberg skilda vägar?

Investmentbolaget Öresund redovisade idag sin kvartalsrapport för tredjekvartalet 2010. Det var minsann inte den roligaste rapport bolaget har lagt fram kan jag tro. Från att varit rubriker i affärspressen så har nu HQ affären blivit svarta siffror i bokföringen, eller vid närmare eftertanke nog mest röda. Affären har för Öresunds aktieägare varit en förlust med nio nollor, mindre kul för ev. ägare.


Öresunds aktie har senaste tiden handlas med en ganska så rejäl substansrabatt och inte helt oväntat så genomför då Öresund som så ofta någon form av aktivitet för att minska rabatten. Först av allt så har man återköpt aktier över börsen i form av syntetiska aktier något då som höjer substansvärdet per aktie om aktierna löses in eller stiger i kurs och säljs. Sedan genomför man samma program som man gjorde för några år i Öresund och som man också genomförde ofta under Custostiden sedan dvs att man genomoför ett inlösenprogram där man löser in sitt eget substansvärde och ökar därigenom värdet på kvarvarande aktier. I detta fall väjer man att lösa in var 10:e aktie 135kr mot dagens börskurs dryga hundralappen.

Det verkar som en del bloggare och massmedia kommenterar matematiken. För den som idag är aktieägare och fortsatt har förtroende så skall man i dessa lägen sälja sina kommande inlösenrätter och på spå sätt öka sin ägarandel i Öresund. Vil man istället ha kontanter och få en svag utspädning så skall man då lösa in sina aktier. Valet är fritt men tänk på att det ofta i sådana här situationer kan uppstå arbitragemöjligheter mellan aktier och inlösenrätter.

Vad jag däremot är synnerligen förvånad över att ingen spekulerar i är om detta inlösenprogram kan vara en del i är om Hagströmer och Qviberg nu går skilda vägar efter den senaste tidens tråkigheter kring HQ Bank. Folk har nog blivit ovänner för mindre än en miljard kronor och förtroendeproblem. Dessutom kan det ju mycket väl bli så att Öresund stämmer den fd. styrelsen i HQ Bank och då blir det minst sagt problematiskt att ha ett gemensamt skrivbord.

Så hur skulle skilsmässan kunna gå till nu när det går att lösa praktiskt, låt mig exemplifiera.
Ja helt sonika i att Hagströmer säljer sina tilldelade inlösenrätter till Qviberg och som kompletteringsköper ytterligare inlösenrätter på marknaden och sonika löser in alla sina aktier för 135 kr i kontanter exakt på inlösendagen och därmed står det honom fritt att bilda sig sin helt egna aktieportfölj utanför Öresund och han kan då få det fulla substasvärdet i betalning istället för att sälja sina aktier med rabatt. Han slipper då också flagga utan kan genomföra en flaggning när alla aktierna är inlösta. Hagströmer skulle då alena blir den helt dominerande ägaren i Öresund och då kan stämma Qviberg bäst han vill. Kanske är det ur det perspektivet man också ska se att Michael Nachemsson redan är utsedd till vice Styrelseordförande i Öresund?

Jag vill minnas att år 2003 så skrev dåvarande Affärsvärldens journalisten Simon Blecher (idag förvaltare för HQ/Carnegie Sverigefond) att börsen investmentbolag nog många går mot en säker död. Många av de bolag som Simon hade på sin lista är redan begravda i form av Custos och Atle och han skrev att Öresund endast finns kvar fram till den dagen som Hagströmer och Qviberg inte längre drar sams, kanske är vi där idag…

måndag 11 oktober 2010

När sandpappra du jackan senast?

I dagens upplaga av gratistidningen Cityintervjuas författaren Bengt Ericsson av tidningen. Bengt han har nämligen skrivet boken Den nya överklassen som handlar om hur en mängd rika individer tuppfäktas om hur vackert liv man har. Tuppfäktingen handlar förstås om klassiska snoppmätartävlingar där man skall ha större gård, vackrare sommarstuga, snyggare fru (man?), ståndsaktigare övernattningslägenhet, blankare älgbössa, bättre fernissad träskuta. Boys with toys, vi grabbar byter som bekant bara leksaker beroende på hur mycket som finns i plånboken.


Som ofta är så är det mycket yta förstås. Många är hårt arbetande män (och kvinnor) och kanske då inte kommer ut på speciellt många båtturer och jakt blir det kanske bara tillfälle för någon gång per år.

Då uppkommer då problemet som tidningen City idag vill tipsa om. Man hamnar helt enkelt mitt i älgjakt med splittrans nya jaktkängor, en helt ny fanellskjorta och ve och fasa en helt ny Barbourjacka. Dina jaktkompisar (i lika nya jaktkläder) kommer givetvis flina lite försynt då du ommedelbart skvallrar om att du har mer pengar än jaktkunskaper och indirekt så har du mao inte så mycket tid att du kan gå runt och jaga älgar och fasaner hela dagen utan måste lönearbeta hela dagarna åt någon tråkig hedgefondförvaltare och helt plösligt så är din snopp mindre än din kompis vilket inte känns så kul för man vill ju vara en i gänget.

Så hur gör man då med Barbourjackan som du nyss köpte på Widforss jakt & natur mitt inne i kungliga huvudstaden? City ger några råd:

Lägg den på gräsmattan och hoppa och stampa på jackan för att få de rätta gräsfläckarna. Spänn sedan fast jackan i ett rep och dra jacken efter statsjeepen några hundra meter på din egna grusväg och slutligen för att få till finpustnigen så plockar du fram ett sandpapper och går loss på armbågar och ärmslut så at jackan ser riktigt använd och vackert sliten ut. Din snopp har då mao lagom till älgjakten blivit ett riktigt muskelpaket och alla kommer tro du är riktigt ekonomiskt oberoende. Enligt Bengt Ericsson är detta händelser som sker på vart och varannan god bland våra mijardärer.

Detta fick mig att få en liten flashback. I min ungdom (dvs för 7 år sedan) så var jag på en resa med min fru i Alperna. Vi skulle helt sonika klättra i berg. Innan du nu läser vidare så vill jag påminna dig läsare om att undertecknad minsann har klättrat replängder upp till en topp på 4063möh i dåligt väder. Huruvida detta säger något om min snoppstorlek låter jag dig som läsare avgöra .

Under vår resa så var vi bla. i den pittoreska staden Chamonix i Frankrike, staden där hälften av kommersiella affärer utgjordes av sportaffärer och resten hälften var kaféer, mataffärer syntes inte till. På denna plats så såldes det speciella Chamonix-collections dvs svindyra friluftskläder till hutlösa överpriser. Dessa kläder hade då extra stora märken på kläderna (t.ex. dåtidens poppismärke The North Face) och såldes också om man så ville stentvättade(!!) och passade man på att köpa en överprissatt TNF-jacka i senaste membranet så fick man faktiskt med lite sadpapper att fixa till looken med. Man fick också med ett litet rakblad och en liten rulle silvertejp så man kunde snitta byxorna på rätt ställen så att det såg ut så man hade kört in stegjärnen genom byxorna mer ä en gång.

Vackert…..I morgon börjar älgjakten! Lycka till!

söndag 10 oktober 2010

Fondsparande som prisinflationshedge?

Som jag nämnde i föregående inlägg så fick jag mig häromdagen presenterat för mig en drös med information kring fondsparande, detta då i utbyte mot att jag och min fru efteråt fick se en spelfilm och äta popcorn och dricka läsk (eller mineralvatten) på bankens bekostnad. Den fond som fick mest uppmärksamhet var Handelsbanken råvarufond. Detta är en fond utan aktieinnehav eller obligationer vilket är det normala i fonder som vänder sig till allmänheten. Istället så investeras här i terminer på råvarumarknaden. I teorin så kommer alltså fonden följa prisutvecklingen på råvaror. Då råvaror som olja, guld och vete inte ger någon löpande avkastning i form av utdelningar eller räntor så kommer fonden inte heller ge någon utdelning, i själva verket så kommer den tappa 0,8% av kapitalet då detta är fondavgiften plus då fondens kostnader för courtage och liknande som aldrig räknas in i fondavgifter utan dras direkt från fonden.

Den aktuella fonden har för avsikt att spegla ett index vid namn, SHB Commodity Index Excess Return. Detta i högsta grad konstruerade index består av följande delar:
13% Olja (Brent Crude Oil)
13% Bensinpriset i Sverige
13% Naturgas
12% Elpriset på Nordpool
11% Koppar
9% Aluminium
7% Guld
5% Sojabönor
4% Zink
3% Vete
3% Nötkött
2% Griskött
2% Pappersmassa
1% Nickel

Dvs i praktiken när elräkningen, bensinräkningen, mjölpaketet, fläskotletten eller Rolexklockan blir dyrare så kommer då dina besparingar också öka i pris. Fonden kan då mao fungera som en "hedge" mot prisinflation på varor som vi idag använder oss i vårt liv. Bensin i tanken, naturgas att värma upp vår arbetsplats med, elen som driver vårt kylskåp, vetemjölet till vårt bröd, fläskotletten på vår tallrik, guldet i vårt bankfack och pappersmassan i vår dassrulle.

Ett antal problem finns dock förstås. Råvaror är döda ting. Ett vetemjölpaket väger normalt sett 2kg. Du kan baka några bröd eller kakor på ett sådant. Men det ger dig ingen avkastning när det ligger i skafferiet, ingen ränta som betalas ut, ingen aktieutdelning till dig som vetemjölägare. Priset på vetemjöl kan förvisso gå upp och vetemjölspaketet kan på så sätt bli mer värt för dig som bullbakare. Bonden däremot som odlar vete på sin åker äger dock en avkastande tillgång där han varje år kan så några frön som växer och blir ett fullvuxen ax som han kan sälja. Nästa år kan han göra om samma sak och förhoppningsvis ur bondens synvinkel så har priset på vete gått upp och han har fått en fin skörd. Om ägaren av en oljekälla inte tjänar pengar på att ta upp oljan ur marken så slutar han/hon förstås, tjänar hon/han väldigt mycket på det så vill han/hon givetvis plocka upp så mycket olja det bara går... (en annan debatt som inte hör hemma i detta inlägg). Mao råvaran i sig är enbart en handelsvara (om än så viktig) och fungerar som ett smörjmedel i vårt liv.

Fonden kan nog få en hel del problem om Handelsbanken skulle hamna på obestånd. terminsmarknaden kan mycket väl sacka ihop fullständigt och frågan är om terminskontrakt verkligen funkar i en rejäl krissituation? Jag tror mig tvivla.

Personligen så har jag svårt med oavkastande tillgångar. En åker, en skog, en fårskock, ett skogsbolag, ett fastighetsbolag tycker jag personligen är trevligare tillgångar om de går att köpa till rätt pris vill säga.

Men vad tycker du?

På bild, tycker verkligen om dessa sköna vackra höstdagar! När man kan grilla en korv eller springa en vacker orienteringsbana i skogen.

torsdag 7 oktober 2010

Greed is good?

I går kväll så var jag på en kulturbegivenhet dock varken konstutställning eller violinkoncert, utan jag och min fru blev helt sonika bjudna på en biovisning av filmen Money never Sleeps (Wallstreet II) av vår bankkontakt

Film är som den gamle Churchill sa bäst när det är kall, torr och gratis, eller om det nu var champagnen.

I vart fall för att få lov att se på filmen så hade man denna gång skippat alla reklam om coca-cola, non-smoking generation, kavli räkost eller senaste wolkswagenbilen. Utan denna gång så var det ta ersatt av ett föredrag till fondsparande som då min bank ville informera oss kunder om. Vi fick lära oss om vikten med regelbundet sparande, bestämma sin riskbenägehet och hur förträffligt fina fonder som banken kan erbjuda sina kunder. Specialnumret var Sveriges första rena råvarufond till privatmarknaden. Alltså inte en råvarufond som investerar i aktier i t.ex. Brittish Petroleum eller Lundin Mining utan här förvaltas fondens innehav i terminsmarknaden rakt i råvaror. olja, guld, griskött och vete. Inga bolagsrisker utan fonden utvecklas som råvarumarknaden. Förtjänar nog ett blogginlägg i sig, inte minst det komiska i att vara bull i griskött...

Sedan då popcorn och filmvisning. Jag måste medge att jag faktiskt tyckte filmen var lite småtrevlig med gamle Michael Douglas i huvudrollen. Givetvis överfull med massa finansfloskler, hemliga möten mellan bankchefer och unga stressade aktiemäklare men bakom fasaden doldes sig en hel del djuphet kring fenomenet tid och relationer. Och inte minst en hel del skepticism kring hur det står till i det finansiella systemet idag. Producenten var nog lite Bearish kan jag tro

Eller som min fru sa. Jag tycker inte den var jättebra direkt men samtidigt så var den lite småtrevlig. 3,5 solar av 5 skulle jag säga.

onsdag 6 oktober 2010

Är rabatt=rea?

Jag har skrivit inlägg förhållandevis ofta kring investmentbolag. Ofta ganska så populära inlägg då investmentbolag är ganska frekvent förekommande i många privatpersoners aktieportföljer. Såväl Investor, Ratos, Kinnevik och Industrivärden etc. är att anse som riktiga folkaktier idag och tildrar sig därigenom stort intresse.

Ofta när man läser analyser och rekommendationer kring investmentbolag så fokuserar dessa rekommendationer ofta kring den sk. Substansrabatten. Dvs att investmentbolagets tillgångar är mer värda än börskursen och ofta så drar man då slutsatsen att en stor rabatt mot substansvärdet är lika med rea på aktien och omvänt så skall man å sälja aktien då det inte är så stor rabatt på aktien mot substansvärdet.

Personligen så anser jag detta är bullshit mer eller mindre. Min övertygelse är att det är högst tveksamt om en hög rabatt per definition innebär ett köpeläge. Ofta är det så att en substansrabatt är och förblir. Det som spelar roll är substansvärdet utveckling dvs hur bra affärer som investmentbolaget gör. Mao så borde alla investmentbolagsanalytiker fokusera mer på innehavens värdering än på investmentbolagets värdering gentemot sin portfölj av tillgångar.

På lång sikt (mer än 10 års perspektiv) så innebär dock en ständig substansrabatt på låt säga 20% i genomsnitt en positiv ekonomisk aspekt. Ett investmentbolag vidareutdelar nämligen mottagna aktieutdelningar till sina aktieägare och genom att bolaget handlas till substansrabatt så medför detta att direktavkastningen över tiden blir något högre om man äger investmentbolag framför mot att man äger deras innehav. Denna matematiska effekt är dock mindre än vad de flesta tror

Låt mig exemplifiera detta med ett i högsta grad teoretiskt exempel där skatter och courtage är undantagna. I det första exemplet så har Adam 1Mkr investerade i en indexfond. Bertil har 1Mkr investerat i investmentbolag vars portföljer är lika med börsindex.

Vid inköpstillfället börs aktieindex direktavkastning 3%. Investmentbolaget som handlas med 20% substansrabatt har således en direktavkastning på 3,6%. De kommande 10 åren så ökar aktiekurserna i index med 5% varje år stabil (vilket isig får anses som synnerligen orimligt) och varje år så ökar bolagens aktieutdelningar med 5%. Varje år så återinvesterar Adam och Bertil sin aktieutdelning i indexfonden respektive investmentbolagen (som alltid handlas med 20% substansrabatt).

Efter 10 år så träffas Adam och Bertil och ser vad som hänt med deras miljon. Adams portfölj av indexfond är värd 2 158 925kr teoretiskt sett (skatter, courtage, ev. fondavgift oräknat). Totalavkastningen uppgår således till 8% per år. Bertils portfölj är värd 2 281 909kr (skatter, courtage oräknat). Totalavkastningen uppgår för Bertils del således till 8,6% per år. Dessa 0,6% i skillnad årligen innebär på 10 års sikt således 122 984kr eller 12,3% av den initiala inköpssumman. Större än så är inte skillnaden.

Grymt teoretiskt och utan förankring i verkligenheten förstås

För övrigt så tycker jag min ”kvartalsrapport i förväg" ang. Industrivärden stämde ganska så väl. Substansvärdet var visst rätt på kronan. Skuldsättningen var något lägre å andra sidan så verkar Industrivärden i några fall ha utställda optioner på innehav där lösenkursen ligger under dagskursen och således sänker marknadsvärdet på portföljen mo den aktuella börskursen.

söndag 3 oktober 2010

Lite kylskåp


Electrolux är ett företag som jag lätt att fatta tycke för som bolag, säkerligen mest för faiblessen för praktiska hushållsmaskiner som jag personligen har ,främst då min Assistent anno 1981 som fortfarande tuggar och går flera gånger i veckan oftast.

Som bolag på börsen är Electrolux inte de mest spännande bolagen om man säger så, vitvaror är ingen  tillväxtbransch. De allra flesta hushåll har idag de kylskåp man behöver, frysbox, dammsugare och tvättmaskin. Man byter sedan ut dessa när den gamla blir trasig, eller ja ett visst mått av konjunkturkänslighet då kanske då köksrenoveringar oftast resulterar i lite nya vitvaror. Annat var det på 60-70-talet då var Electrolux börsen riktiga tillväxtrakt med rejäl tillväxt varje år under den smått legendariska Vdn Hans Vertén då hushållen skaffade allt fler köksprylar i rasande fart. Läs gärna bibliografin om honom vid namn "Man säljer inga julgranar på annandagen". Sedan är det också en konsoliderad och hårt prispressad marknad idag, vilket man inte minst märker om man står i lokalerna till Mediamarkt, Elgiganten och allt vad dom nu heter.

En spännande drivkraft för Electrolux som blir allt mer påtagligt är produkter med allt lägre energiförbrukning.Det börjar skilja rejält mellan nya vitvaror och 10 år gamla. Mycket ändliga energikällor skulle sparas om alla hade de senaste vitvarorna. Även elräkningarna skulel bli lägre för ägarna.

De låga tillväxtutsikterna för Electrolux avspeglar sig också i ett av Electrolux finansiella mål. Man skall över tid ha en organisk tillväxt på 4%. Vilket kort och gott betyder att man skall klara av att höja priserna i takt med inflationen och att kanske någon extra kines skall skaffa sig ett electroluxkylskåp. Mer än så skall man inte växa. Det finns många fler företag som har högre ambitioner än så. Dessutom så har ju knappt Electrolux klara av dessa mål de senaste 5 åren. Ett annat mål som Electrolux har är att klara en rörelsemarginal i verksamheten på 4%, detta mål är om något än mer ospännande än tillväxtmålet. 4kr i vinst på 100kr i försäljning kan man väl inte bli rik på?

Kan man då tjäna pengar som aktieägare i Electrolux med så låg tillväxt och så dåliga marginaler?
Bevisligen, Electrolux har utvecklats klart bättre än börsen som helhet på 5 år, 10 år och 15 år...och även på 50 år kan jag tro. Detta trots den miserabla "tillväxten" de senaste 10 åren. Nyckeln ligger i Electrolux tredje finansiella mål. Man skall ha en avkastning på nettotillgångar i företaget på 25%. Det är en desto mer imponerande siffra för att vara ett så stort bolag som omsätter över 100Mdr. De pengar som aktieägarna har insatt i Electrolux skall således förenklat förräntas med 25% om året. Oftast ganska så mycket bättre än bankräntan. Målet skvallrar också om att bolaget har en förhållandevis effektiv produktion där mycket enligt mig påminner om hur AtlasCopco är uppbyggt, dvs man satsar på satstillverkning och har ofta många underleverantörer på gott och ont.

Electrolux skall kort och gott vara en "kassako" där en hel del pengarna blir "fria" kan användas antingen till förvärv av företag eller delas ut till ägarna (läs Wallenbergs). Ja i den bäst av världar förstås. För även här har det de sista åren varit så att Electrolux tyngts ned av ideliga kostnader för nedläggningar, besparingsprogram mm mm. Säkerligen blir det en del sånt i framtiden också, även om de senaste 5-6 åren får ses som ganska ovanligt många.

Så hur ser det ut för Electrolux idag då?
Väldigt bra skulle jag vilja säga. För att inte säga lite oförskämt bra. Electrolux uppfyller idag sina finansiella mål allihop. Man växer med 4% årligen och har faktiskt de senaste kvartalen kunnat höja priserna (mestadels i dollar) för första gången på, ja, jävligt lång tid. Marginalerna ligger över 4% och räntabiliteten ligger på knappa 25%, om vi justerar för de ideliga engångskostnaderna som Electrolux tar i form av många fabriksnedläggningar. Jag vill påstå att Electrolux nu avgående VD, har gjort ett mycket bra arbete de senaste åren, sett ur aktieägarnas synvinkel. Även om Electrolux i Sverige blivit ett mycket mindre företag då många anställda har fått gå hem från jobbet permanent tyvärr.

Sedan har Electrolux något som väldigt många tillverkade bolag saknar idag. Man har ett riktigt stark balansräkning. Man har upptagna lån på 12,1mdr sista juni och likvida medel på 12,6mdr (vilket är 24% av börsvärdet), nettokassa alltså, få förunnat och den är nog större idag än den var sista juni. Electrolux är i bra skick i jämförelse med konkurrenter och kan således om man så önskar idag köpa upp företag utan att oroa sig för finanserna. Något man idag håller på att göra med sydkoreanska Daewoo. Det andra alternativet är som sagt att dela ut till aktieägarna. Gissningsvis (vad underteknad tror) så kan det mycket väl bli en lite extrautdlening till Electrolux aktieägare i vår.

Kursen på aktien då?
Bästa jämförelsetalet är nog att jämför med eget kapital med tanke på att det kan delas ut en del. Electrolux handlas idag till 2,7ggr eget kapital. Uppfyller man sitt mot att förvalta kapitalet med 25% så blir "räntan" 9,3%, uppfyller man målet till hälften så får man till dagens kurs knappa 5%. Kanske inte allt för billigt men det finns som sagt betydligt dyrare aktier på börsen är Electrolux.

lördag 2 oktober 2010

Man skall visst visa squashen..

Det är visst en liten trend bland några bloggare att man nu skall visa upp årets sista squash innan hösten blir allt för kall. Här i Närke är det redan kallt och det har  alla redan varit en handfull frostnätter så mitt squashbestånd (sommarsquash) och för den delen andra grönsaker också är redan nedvissnat (några få squash ligger dock på förvaring) och några pumpor har jag inte odlat. Men givetvis så får jag väl falla för trenden och visa lite squash. Fast istället för att visa grönsakerna som alla andra så för jag fram den tillredda varan.

En god sak man kan göra med squash är nämligen att sylta den. Syltad squash är gudomligt gott till köttiga stekar. (syltad squash i mitten på bilden)
Lite annat urval från skafferiet från vänster. Sylt på lingon och äppelbitar (bra om man har mycket äpplen och lite lingon), äppelmos (under), äppelmarelad (över), syltad squash, äppel och timjangelé (gott till viltkött), torkade äppelringar, burkkonserverade äppelhalvor, inlagd ättikgurka. Allt egenodlat. Huruvida min tomt uppfyller kraven för miljömärkning har jag ingen aning om, så det är inte KRAV-märkt.

Sedan innehåller ju skafferiet just nu mångdubbelt av vad som visat på bilden. Bla. torkade blåbär, vanlig lingonsylt, rårörda lingon, sylt på amerikanska blåbär, konjaksinlagda lingon, ett antal olika varianter på äppelmos, diverse drycker i form av äppeldricka, rabarberdricka, äppelmust, saft i några varianter, torkad lök i några varianter, marmelader (en med whisky i, det är gott det!), och gelér (mest vinbär), lite torkad svamp, och grönsaker förstås även om det mesta redan är uppätet mm mm..... och sedan är ju frysen ganska så full också. Angenämt att ha en högst ordinär villatomt denna tid på året.

fredag 1 oktober 2010

Svenska staten satsar på strukturerade obligationer, kom och köp!

Svenska staten håller just nu på att emittera lite obligationer till svenska folket. Det är ju inget direkt konstigt ,statsobligationer som finansierar den svenska statsskulden ges löpande ut påp de finansiella marknaderna. Andra vanliga obligationsemissioner av staten är att SBAB finansierar sin bolånestock genom att ge ut bostadsobligationer och ett antal statliga bolag emitterar företagsobligationer t.ex. Vasakronan och Vattenfall.

Denna specifika emission är dock av synnerligen annorlunda slag. Svenska Staten (förlåt, det helstatliga bolaget Svensk Exportkredit) håller nämligen på patt emittera fyra stycken strukturerade obligationer. En valutaobligation, en sk. Jordbruksobligation, en råvaruobligation och slutligen en hedgefondsobligation.

Det är för mig ganska så obegripligt varför ett statligt företag som Svensk Exportkredit finansierar sin verksamhet genom att ge ut strukturerade obligationer istället för traditionella företagsobligationer eller att man helt sonika tar lån hos banker. Men vi lever som bekant i nya tider idag…

SEK sysslar ju traditionellt sett med statliga garantier av större exportaffärer, ibland har man själv även varit den som lånat ut pengar i samband med exportaffärerna. Jag har lite känslan av att SEK allt mer börjar leva sitt egna lilla liv och agera lite småpåveaktigt som vilken affärsbank som helst. I samband med Swedbanks behov av nyemission för några år sedan så lånade SEK ut pengar till ett förvaltningsbolag som ägde Swedbankaktier och lånade för att teckna i nyemission. När sedan Swedbanks aktiekurs dök så uppstod säkerhetsproblem i lånet och Svenska staten, förlåt återigen AB Svensk exportkredit fick helt sonika gå in och ta över panten i form av Swedbankaktier och indirekt så är svenska staten numera en av de största ägarna i Swedbank.

Så denna emission av strukturerade obligationer är väl bara en del på vägen mot att vara med och leka bland dom andra fina bankerna i Sverige på den vackra kredithimlens stjärnspegel.
Gadgeten innehöll ett fel