Framtiden viktigare än historien

Det är många som fokuserar sitt aktiesparande på kassflöden och utdelningar, vilket jag skulle vilja säga är klokt, för de genomsnittliga företagen kommer med tiden inte ha en kursutvecklingen som inte är speciellt annorlunda än mängden pengar i omlopp som både undertecknad och bloggaren Cornucopia beskrivit . De förväntningar vi kan ha på aktier är således att behålla vår köpkraft i tillvaron samt årligen få en utbetalad ränta på pengarna, även denna ränta kan också med tiden tänkas utvecklas i takt med pengamängden. Men det är gott så! Kombinationen av en real tillgång och en realränta är det få investeringar som ger. Obligationen ger ingen förbättring av vår löpkraft istället urholkas dess värde även om vi får ränta, guldtackor behåller vår köpkraft men ger ingen ränta etc.

Mao dividens don’t lie, utdelningar skojar man inte bort. Samtidigt så är det så att vi kan lära mycket av historien men det är inte historien vi lär få utdelningar ifrån. Den som köper aktier idag får inte fjolårets utdelningar. Lite förvånande kan jag då tycka att många fokuserar just på historien, många tror att bolag som hade hög direktavkastning förr om åren per automatik även har det igen, så kan det i många fall vara men det kan också så att det verkligen inte är fallet, det finns också en del exempel på är sjunkande aktiekurser mycket väl kan ha lett till att direktavkastningen i framtiden ökar.

Även om man inte bör gissa allt för mycket om framtiden finns det goda skäl att i alla fall skumma på ytan om just framtiden.
Om vi idag sätter en ”skamgräns” på 4% i direktavkastning sett till dagens kurser vad har vi då för svenska lite större bolag som kan tänkas uppfylla det i prognos till vårkanten?

Några kandidater kan säkerligen vara: Astra, Axfood, Betsson, Cardo, Castellum, Fabege, Hakon, HiQ, HM, Holmen, Intrum Justitia, Kungsleden, Peab, Ratos,Securitas, Skanska, tele2 och Telia
Därmed inte sagt att dessa bolag skulle vara bra eller dåliga köp…det vet vi först i framtiden.

Tankar om vårens aktieutdelningar

Det är givetvis långt kvar till den tidiga våren när de flesta bolag i Sverige håller bolagsstämma och beslutar om årets aktieutdelningar med mera men jag tänkte ändå ge lite tankar om saken då det säkerligen intresserar många och det är nu på hösten som många styrelser säkert börjar ta upp frågan om utdelningarna.

Investmentbolagen är ju de som är enklast att hålla koll på när det gäller utdelningar då dessa har klara regler för hur stor utdelningen skall vara för att undgå bolagsskatt. Kortfattat kan man säga att i samtliga av de större investmentbolagen såsom Öresund, Industrivärden och Investor mm till våren med största sannolikhet kommer sänka utdelningen till följd av att man inte behöver betala ut lika mycket av skatteskäl. Och då kurserna gått upp ganska så kraftigt under året leder detta till klart lägre direktavkastning jämfört med föregående år.

Generellt sett sedan över börsbolagen så tror jag att vårens utdelningar blir något lägre än årets. Många bolag har i år klart sämre lönsamhet, kassaflöden och även om man kanske kan skymta att bättre tider är på gång så lär man vara rädd om finanserna innan man öppnar pengapungen.

En intressant aspekt är säkerligen också att det kan komma att ske en hel del förändringar i vilka bolag som är de som ger hög direktavkastning. Exempelvis så har det de senaste åren vari en hög lönsamhet i verkstadsindustrin med påföljande höga utdelningar och hög direktavkastning i dessa verkstadsbolag. I dagsläget så har de goda tiderna övergått i dåliga tider för verkstad och många ledningar försöker nu parera dessa dåliga tider på olika sätt med kassaflöden i fokus. När nu börsen också som alltid ”gått i förväg” och kurserna på dessa bolag är upp många kronor så kan jag tro att direktavkastningen denna säsong blir förhållandevis låg, särskilt för verkstadsbolag. Analytikerprognosen för verkstadsbolagen Volvo exempelvis är 1,50kr per aktie i utdelning (dryga 2% i direktavkastning idag) och en gammal högutdelare som SSAB spås inte dela ut någonting alls till våren, Sandvik spås sänka sin utdelning ned ordentligt också. Kan bli tufft för Industrivärdens kassaflöden denna säsong helt klart.

Högbelånade fastighetsbolag lär nog också få det svettigt att dela ut stora summor pengar till våren. Det notoriska direktavkastningsbolaget Kungsleden t.ex. har idag ganska dyra lån och låg soliditet och ränteteckningsgrad som ligger klart under målet så här det nog det logiska att direktavkastningen inte blir något vidare utan bolaget frångår sin utdelnlingspolicy i syfte att stärka finanserna. Medan lägre belånade fastighetsbolag säkerligen kan höja utdelningarna då bolagens driftsnetton generellt har förbättras.

Samtidigt så ä det nog så att en del bolag med historiskt lite lägre direktavkastning som idag troligen får ganska så god utdelning i relation till kursen. Bolag som t.ex. Astra, Securitas, Tele2, Intrum Justitia, HM t.ex. för att nämna några tänkbara bolag som får en hög direktavkastning.

Men som sagt det är långt kvar av bokslutsåret 2009 och rattmuffar skall både tas på och av innan bolagsstämmor klubbar utdelningar, får säkerligen skäl att återkomma till denna fråga igen.

Att få betalt, en viktig sak

Jag vet inte om jag skrivit innan på bloggen om företaget Intrum Justitia men jag tänkte gör ett litet försök. Intrum är som de flesta vet ett kredithanteringsföretag vilket förr i tiden kallades för inkassoföretag.

Som kredithanteringsföretag så sysslar Intrum med ett antal olika verksamheter men bakgrunden är en mycket essentiell och basal sak, att nämligen få betalt. I ekonomin så hanteras allt fler transaktioner mellan företag/privatpersoner och offentlig sektor genom krediter. Att lämna kredit är något fullt naturligt man kanske säljer en vara och samtidigt skickar med en räkning som kunden skall betala, en kredit. Krediter är mao allt där man inte omedelbart får betalt och idag är det väl nästan i stort sett alla transaktioner, krediter. Vare sig vi betalar med kredit kort eller inte. Den bakomliggande tillväxtfaktorn för Intrum är

Att företag, privatpersoner och offentlig sektor får betalt för sina tjänster och produkter är synnerligen viktigt och faktum är att 30% av alla företagskonkurser inte består av att man säljer för lite, eller inte gör några vinster utan helt enkelt en sådan basal sak som att man inte har fått betalt. Det är för dessa problem som Intrum finns. Historiskt sett så har alla betalningsinställelser och andra problem hamnat direkt på producenten av en vara eller tjänst och kredithantering har i stort sett inte funnits, idag har marknaden växt men fortfarande så hanteras 90% av krediterna ”inhouse” och 10% ligger hos ”specialister”, men siffra växer idag ganska så bra organiskt precis som t.ex. säkerhetsarbete.

Intrum har sedan ett flertal kunderbjudanden, man servar företag med kreditinformation dvs ger råd till företag om vilka kunder som man kan ge kredit och inte. Man serverar man hantering av ej betalade krediter såsom t.ex. påminnelser, inkasso, fordringsbevakning och andra typer av tjänster.

Sedan bedriver man också en annan typ av verksamhet som är närbesläktad nämligen köp och hantering av avskrivna fordringar dvs obetalda räkningar i form an ”skräpobligationer”. Givetvis så betalar man då ett mycket lågt pris för dessa räkningar men i gengäld är avkastningen förvånansvärt lönsam och målet med köpta fordringar är att avkasta 15% per år. Då dessa kredithögar också kan utgöra ”goda” säkerheter så kan Intrum också belåna dessa tillgångar precis som t.ex. en fastighet vilket ökar avkastningen på eget kapital. Desto mer pengar man driver in desto mer minskar också denna tillgång dvs det blir som en fastighetsinvestering men där avskrivningstiden är mycket kort, men lönsam. I senaste rapporten så hade Intrum bokförda fordringar på 2,4Mdr men dessa 2,4Mdr motsvarade ett bakomliggande inkassovärde på 129,5Mdr.

Intrums verksamhet har hittills i konjunkturnedgången varit förvånansvärt stabil och omsättningen växer fortsatt även om tillväxttakten bromsat in med rörelsemarginaler mellan 15-20% och en avkastning på eget kapital omkring 20%. Betalningsförmågan bland konsumenter har som bekant gått ned men detta har Intrum i mångt och mycket kunna hantera via att ta bättre betalt för sina tjänster och betala mindre för köpta fordringar. Den bakomliggande verksamheten tjänar idag lika mycket pengar som den gjorde under t.ex. 2007 dvs förvånansvärt stabil. Sedan är ju Intrum givetvis konjunkturkänsliga i sin ”indrivningsförmåga” samt det faktum att man kan tvingas värdera ned sin kreditstock.

Intrum har en mycket stark marknadsposition i Europa och kortfattat så finns det främst många små konkurrenter samt några stora som t.ex. Investorägda norska Lindorff och ett företag som heter EOS. Verksamheten är ju sedan av den art att det finns en del stordriftsfördelar samtidigt som dock det finns stora geografiska skillnader. Intrum har visat att det på vissa marknader kan vara svårt att bedriva verksamheten med godtagbar lönsamhet och vissa delar som t.ex. i Storbritannien skall nu läggas ned till följd av förluster.

Intrum balansräkning kan vara intressant att titta på. Kortfattat så kan man säga att verksamheten (med undantag av fordringsköpen) binder ganska lite pengar även om det finns det stor goodwillpost i företaget. Skulderna som man har är ung lika stora som köpta fordringar medan resten av verksamheten (som omsätter ca. 3Mdr och marginaler på många gånger 15-30%, beroende på land) kan man säga är mer eller mindre ”obelånad” (hypotetiskt resonemang). Detta borde ge utrymme för mindre förvärv. Idag är dock bolagets finansiering mycket kort, vilket i och för sig ger en mycket låg ränta (1,95% senaste rapporten) men samtidigt är det en fara att finansiera ”långa” tillgångar med kort duration så Intrum är idag känsliga för räntehöjningar.

Intrum har en intressant men tveksam ägarbild, den största ägaren är nämligen numera en stat i form av Isländska Staten och det är nog ganska så troligt att Isländska staten inte har något långsiktigt ägarintresse i ett internationellt kredithanteringsbolag dom kan nog hellre behöva sälja och beta av sina egna krediter. Den näst största ägaren är Cevian Capital (Christer Gardell och hans fonder) numera så har även investmentbolaget Öresund sakta men säkert köpt in sig mer i bolaget så det är nog ganska troligt att det finns möjligheter till fusioner eller uppköp. Någon Affär med Lindorff lär det nog knappast bli då det nog inte skulle godkännas av konkurrensmyndigheter. Tänkbara nya ägare kan säkerligen vara finansiella företag såsom bank eller försäkringsbolag.

Kortfattat ett ganska trevligt företag som fortsatt i dessa dåliga tider tjänar hyfsat med pengar, hyfsat modest värdering om än lite skuldsatt men med fortsatt ganska bra möjligheter att växa organiskt inte minst är man ett bolag men ganska så god ”inflationssäkring” i verksamheten då krediter utgör motorn i företaget. Utdelningspolicyn är minst halva nettoresultatet till aktieägarna, omkring 3-3,50kr per aktie idag.