Stocks for the long run....ändå

Bloggaren Cornucopia presenterar ett mycket intressant inlägg och en snygg grafiskt bild om att OMX30 index i mångt och mycket på lång sikt följt utvecklingen för inflationen mätt som penningmängd det som kallas M3 måttet. Detta åskådliggörs på ett snyggt sätt i följande bild.

Visst känns det lite deprimerande att man realt sett (dvs inkl. inflation) så har svenska aktier under de senaste dryga 100åren inte givits någon avkastning alls trots då att den svenska börsen tillhör en av de bästa i världen har vi ju alla lärt oss så är börsuppgångarna rent och slätt ett resultat av att penningmängden i samhället ökat. Inte minst under den dåliga tiden på 70-talet då inflationen och penningmängdsökningarna översteg börsens utveckling.

Vad som däremot inte finns med i Cournucopias snygga diagram är en väldigt viktig sak, nämligen den löpande avkastningen från aktier dvs aktieutdelningar. Dom där kronorna som delas ut varje vår. Direktavkastningen från aktier dvs aktieutdelningarna i relation till kursen varierar som bekant över tiden. I viss lägen är den höga för viss företag i andra lägen är den låg eller uteblir osv. Men allt som oftast så delas det ut lite pengar till ägarna av företag. Utdelningarna brukar inte vara direkt stora en tumregel över tid är kanske att ett företag har vinster som är en tiondel av omsättningen och att 25% av vinsterna delas ut. Mao ca. 2,5% av årsomsättningen resterande 97,5% går till att betala leverantörer, anställda, konsulter, firmafester, investeringar för framtiden osv. Men dom där 2,5% av årsomsättningen är i ett långsiktigt perspektiv oerhört betydelsefulla för den långsiktiga avkastningen. Vilket jag snart skall exemplifiera. Men att tala om börsen utan utdelningar är som att tala om att träd i skogen inte växer och kan avverkas.

Totalavkastningsindex brukar det heta när man lägger in utdelningar som återinvesterade i börsindex. Dom där 2,5% av årsomsättningen blir mao ränta på ränta i bästa fall plus att förhoppningsvis så växer företaget. Cornucopia visar förtjänstfullt att tillväxten på företag och därmed också värdet långsiktigt korrelerar mycket väl med penningtillväxten i samhället.
Men om man då lägger till dessa utdelningar som kommer så skapas det en avkastning som blir real dvs som ger en extra avkastning utöver att penningmängden och inflationen driver priset/värdet på företag.

I nedanstående diagram har jag använt mig av riksbankens egna historik över dels penning mängd, börsindex på stockholmsbörsen samt totalavkastnings index dvs där vi återlägger utdelningar tidsperioden som jag haft tillgång till är 1919-2006 via riksbankens hemsida för alla dessa variabler. Skalan på diagrammet är logaritmisk.



Som synes så följer aktieindex kusligt nära penningmängden utan att ge någon synbar real avkastning. Ser vi däremot på totalavkastning med utdelningar så kan man däremot se att totalavkastningsindex inkl. utdelningar givit rejält mycket bättre betalt och dessutom en realavkastning. I Siffror räknat så har totalavkastningsindex under tidsperioden 1919-2006 givit en avkastning som är 4,35% i årsgenomsnitt+penningmängsökningen i samhället. Aktier har mao inte bara bevarat sitt kapital utan dessutom också förräntat kapitalet. Den som satte in en 100lapp för 86 år sedan i den tidens penningvärde hade år 2006, 3890kr i dagens penningvärde. Sedan har ju inflationen dessutom gjort sitt också utöver detta.

Så hur var det nu dom sa ”Stocks for the long run and dividends never lie”, det gällde på 1800talet och det gäller nog idag också. Men tro inte att priset på dina aktier skall stiga mer än penningmängdsökningen, det har dom historiskt inte gjort.