Andras pengar, eller egna?

Kvällslektyren på nattduksbordet för undertecknad har senaste dagarna varit boken ”spelet om Volvo” vilken är en ung. 10 år gammal bok, lånad på biblioteket som på ett initierat sätt beskriver alla de turer och maktkamper som präglat AB Volvo under de senaste 80 åren. Hur bolaget hanterat konjunkturcykler, kriser och ägarproblem. Nu skall denna bloggpost inte handla om Volvo även om jag säkerligen kommer att på ett eller annat sätt kommer återkomma till det företaget i kommande bloggposter. En lång rad näringslivspersonligheter passerar revy i boken men oftast med den maktgalne PG Gyllenhammar i centrum under lång tid. En av individerna som också berörs i boken är en av 70-80talets stora affärsmän, Anders Wall. Anders Wall är idag 78 år gammal och var för ett tag sedan sommarpratare i radioprogrammet Sommar i P1 förutom då att han vid 78 års ålder fortfarande är styrelseleordförande i börsbolaget Beijer Alma till vardags.

I sitt sommarprogram så pratade Anders Wall en del om Volvo och ”volvoaffären” dvs fusionen mellan Walls industrikonglomerat Beijer invest och Volvo. Anders Wall fick i radion tillfälle att spy ur sig lite galla över PG Gyllenhammar som han inte verkar ha så mycket till övers för. Men han berörde också ett annat mycket intressant ämne, ”OPM”

OPM eller ”andras människors pengar” på svenska ansåg han är en av förklaringarna bakom finansiella kriser och bristande etik och moral i näringslivet. Problemet där t.ex. en fondförvaltare som förvaltar andras pengar är mer benägen att ta stora risker när han själv inte riskerar något, Han tog upp Skandia som ett exempel. När Skandia tappade sina huvudägare och de nya ägarna allt mer blev pensionsfonder och andra kapitalplacerare så försvann alla styrelseledamöter som de facto ägde bolaget och istället kom Skandia präglas helt och hållet efter anställda direktörer som dikterade alla villkor i bolaget och tog alla former av beslut, givetvis då mer till sin egen privatekonomisk fördel än för aktieägarnas fördel.

Även Volvo vill jag nog säga har lidit av precis samma problem under lång tid. Volvo har sällan haft ägare av kött och blod utan istället precis tvärt om. I min kvällslektyr så tas t.ex. PG Gyllenhammars åsikt om att företagsledare INTE skall vara stora aktieägare i ett företag utan skall istället vara en motpol mot aktieägarnas ”kapitalistiska krav”. Säkerligen var det brist på ägarstyrning och svaga styrelser som ledde till att PG Gyllenhammar redan på 80-talet kostade Volvo koncernen ca. 30Mkr om året i lön, pension, tjänstebilar, tjänstebostäder, tjänstesemesterbostad osv. knappast till gagn för Volvo…men att vara Volvodirektör var mumma ekonomiskt sett.

En annan ”OPM” som Anders Wall tog upp i sitt sommarprogram är bankers lånade av andra pengar. Den som agerar med mycket lånade andras pengar tenderar självklart att ta stora risker. Anders Wall fick själv se sig i stort sett raderad under 90-tals krisen tack vare högt risktagande och lån av andras pengar. Men han kom tillbaka, lärde sig läxan och är idag huvudägare i det fina bolaget Beijer Alma ett bolag med stabil soliditet.

Nej själv så har jag en förkärlek för ägare av kött och blod. Det förekommer knappast några svindlande Skandiaaffärer i bolag som Lundbergs där Fredrik Lundberg är personlig ägare till över halva kapitalt i företaget eller I HM med familjen Persson äger eller i Öresund med Hagströmer och Qviberg.

Men jag tycker också om företagsledare som tar privatekonomiska risker med stora aktieposter i det egna bolaget och på så sätt hamnar i samma sits som aktieägarna trots att man inte varit en gammal huvudägare. Låt mig exemplifiera när Johan Molin tillträdde som VD i AssaAbloy så var hans första åtagande, första arbetsdagen att ringa till banken och be dom köpa 500 000aktier i bolaget där han nyss tillträtt, en rejält stor summa på ung. 50Mkr knappast några pengar som en ung Vd för Nilörngruppen hunnit spara ihop. Enligt någon affärstidning lär huvudägarna i Assa dvs Melker Schörling och Gustaf Douglas ha, mot ränta, lånat ut de pengar som Molin inte själv hade på sparkontot när han tillträdde. Jag kan tro att Molin idag lägger ned en hel del kraft på att göra ett gott jobb och få ledningen att agera i ägarnas intresse. Kommer Assa utvecklas på ett bra sätt så lär Molin tjäna en hacka dessutom utan några Skandiafarser.