Lundbergs anno 2010

Maktbolaget Lundbergföretag avlämnade sitt bokslut för nådens år 2010 förra veckan och man gör det nog med gott självförtroende. Substansvärdet i bolaget steg med över 30% till den exakta siffran 600kr per aktie. I reda pengar, 37,2Mdr och man kan nog utan att överdriva säga att såväl 2009 som 2010 blev framgångsrika år för Lundbergs trots att ett av bolagets största innehav (Holmen) haft stora lönsamhetsproblem sista åren. Idag är substansvärdet dock något lägre än vid årsskiftet.


2009 blev ett vad man skulle kunna säga, ett återhämtningsår där Lundbergs köp under den finansiella krisen visade sig hyfsat goda. 2010 blev sedan ett år präglat av stora strukturaffärer i Lundbergs (varav en ännu inte är avslutad). Lundbergs klev för första gången sedan bolagets bildade 1944 ur byggbranschen genom en försäljning av sitt innehav i NCC (Skanska är ju en så liten del av substansen än så länge så det kan ju inte ses som ersättare), NCC har en intressant historia i Lundbergs, först fusionerades Byggnads AB Lundberg med Siab som blev ett kärn innehav, som sedan köptes upp av NCC.  De andra strukturaffärerna under 2010 var att man avtalade av en försäljning av posten i Cardo genom ett offentligt uppköpserbjudande från AssaAbloy. I mina ögon har man fått mycket väl betalt och strukturaffärerna inom Cardo som det skrivits om i media i många år, är nu AssaAbloys ”bekymmer” att förverkliga för jag tror nog inte Assa tänker ha något direkt långsiktigt intresse i vattenpumpar mm.

En annan stor affär som inte direkt skrivits om är att Lundbergs under 2010 gick ordentligt på offensiven när det gäller sin egna fastighetsrörelse med förvärv för en halv miljard och en halv miljard i investeringar i egna projekt. Lundbergs har under många år varit mycket försiktiga i sin fastighetsrörelse och netto varit försäljare av fastigheter under de glödande åren 2005-2008. Sedan har man nu under krisen och återhämtningen ur denna investerat, rent konjunkturiellt så kan man nog inte klaga så mycket på detta agerande även om i alla fall jag tycker Lundbergs agerande i fastighetsrörelsen varit väl saktmodigt. I alla fall jag har tyckt att det funnits fina möjligheter att sälja av äldre bostadsfastigheter som bostadsrätter i ”bostadsbubblans fotspår” och för samma penning har kunnat bygga helt nya fastigheter. Något som Lundbergs inte utnyttjat i jämförelse med exempelvis Wallenstam.

När det gäller aktieförvaltningen så fortsätter Lundbergs ”myrsteg” med successiva inköp inom handelsbankssfären med riktigt stora inköp under 2010 i såväl Handelsbanken (genomsnittskurs 215kr), Sandvik (genomsnittskurs 86kr), Indutrade(genomsnittskurs 172kr) och Industrivärden (genomsnittskurs 108kr). Bla. har Lundbergs norpat åt sig en del av finansmannen Mats O Sundqvist gamla storppost i Industrivärden. Sedan finns också något mindre köp i Skanska som nog ännu inte direkt ska ses som om Lundbergs är på maktjakt även här.

Lundbergs har också under året gjort en väldigt liten affär som inte direkt påverkar substansen och som man heller inte redovisar som en större transaktion men som i alla fall jag tycker är ganska så kul och det är att Lundbergs köpt aktier i det lite mindre verkstadsbolaget Systemair som tillverkar fläktar av olika slag. Ett mycket fint familjeägt bolag som historiskt sett visat väldigt fin tillväxt och jag tycker det påminner en hel del om verkstadskollegan Nibe, fast i mindre skala och andra produkter. Systemair har dock haft en del turbulens i ägarleden och det har funnits lite olika uppfattningar och dessutom börjar det närma sig generationsskiftsdags och det är nog inte helt otänkbart att det kan komma att bli rockad i ägarleden. Lundbergs tillhör inte alls någon av bolagets större ägare utan har nog bara en litet ”visitkort” parkerat i bolaget precis som Lundbergs också äger lite småaktier i SKF.

I och med försäljningen av Cardo som förmodat är helt klar inom en månad har Lundbergs en mycket stark balansräkning där man gör sig mer eller mindre skuldfri, något som nog får ses som extremt för ett bolag som äger fastigheter för knappt 11Mdr och därtill en omfångsrik aktieportfölj. Nu kommer säkerligen skuldfriheten inte bestå för direkt lång tid utan det nog logiskt att tro att Lundbergs fortsätter köpa aktier i rask takt även under 2011 (dom har redan hittills i år nettoköpt aktier för en knapp miljard på 2 månader)

I och med de stora köpen under främst 2010 och därtill utdelningshöjningar i de flesta innehavsbolagen så kommer det rinna in rejält med utdelningar in i Lundbergs och då man själv är snål med egna utdelningar (trots utdelningshöjningen till 7,50 per aktie)så kommer det netto ackumuleras ytterligare finansiella musklar på några hundra miljoner i kontanter.

När Lundbergs har haft ett så förhållandevis aktivt år 2010 så föreslår man också den kanske största skrällen att man också har för avsikt att splitta aktien i en manöver där man gör fondemission plus drar in aktier som man köpte i sig själv år 99-00 när substansrabatten i Lundbergs var när 40%. De indragna aktier kommer om jag förstår saken rätt innebära viss uppskrivning av substansvärdet per aktie, även om det i praktiken redan är så idag.

På bild, Louise Lindh äldsta dottern till Fredrik Lundberg (född 79)

Cardo upp på slaktbänken

Som en av börsens stjärngossar så ordnar Fredrik Lundberg ett riktigt rejält lussekalas när nu komglomeratet Cardo med hjälp av AssaAbloy efter 10 års spekulationer äntligen styckas i sina beståndsdelar likt julens grisslakt. Fast gentlemannen Lundberg gör ju det lite mer sofistikerat än andra riskkapitalister och istället för att själv göra jobbet så säljs Cardo i sin helhet till bolaget Assaabloy som nu skall agera styckmästare i form av att behålla halva bolaget i egen räkning och sedan sälja vidare den andra halvan i lite olika delikatesser till hugade spekulanter. En klassisk riskkapitaloperation men med två börsbolag inblandade istället för Private equityfirmor.

Lundberg får minst sagt bra betalt, dels en utköpskurs på 420kr per aktie (all time high) mer än 50% upp från  gårdagens börskurs (som i sin tur har rusat på bra  under året) men inte nog med detta så har man även som lite russin i lussebullen löften om att få mer betalt om nu AssaAbloy skulle lyckas sälja iväg ”rest-cardo” till goda (över)priser, svårt att se en mer lyckad försäljning. De delar som Assa inte är intresserade av (läs allt utom portar och garagedörrar) är ganska så nischade inom lite olika segment så både industriella som finansiella placerare lär nog vara med och bjuda på konfekten. 

Affären med Cardos styckning aktualiserar en gammal debatt, den om konglomeratens förträfflighet eller pest. Cardo är ju ett sådant konglomerat som bestått av flera ifrån varandra oberoende verksamheter. Pumpar, service, driftprodukter till pappersbruk,  garageportar och allt annat.

Ett konglomerat är av naturen svårvärderat då det är lätt att missa skogen för alla träd. Företag har som bekant olika konjunkturiella cykler och går som bekant då i otakt något som ofta gör att det alltid finns lönsamhetsproblem att klaga på i ett konglomerat och det kan också vara så att några delar av verksamheten inte är direkt värdeskapande och dessa delar kan i siffror tynga ner hela koncernen trots att  det kanske inte är något fel på majoriteten av verksamheten. Ett klassiskt exempel är ju Saaa-Scania som gick ifrån att vara en riktig underpresterare till att bli top-of-the line när personbilsverksamheten i SAAB såldes till amerikanska General motors. Även Cardo affären är nog att betrakta som ett underkännande till placerare, analytiker och ”förståsigppåare”. Uppenbarligen så har Lundbergs inte behövt dela upp Cardo (mer än att han sålde av Cardo Rail för några år sedan och delade ut dessa pengar). Värden har hela tiden funnits fast det har nog mestadels vait Lundberg som själv sett dom. Faktum är att Cardo väldigt ofta setts som en ”underpresterare” men det är ju frågan hur mycket underpresterare man egentligen varit  när nu Lundbergs kan summera en totalavkastning på 15% per år (13 års innehavstid) på sitt innehav. Det är inte illa för att vara en renodlad börsplacering.

Med affären får Lundbergföretagen(Lundbergs) närmast groteskt stark balansräkning men en nettokassa på ca. 700Mkr. Det kanske inte låter så mycket men Lundbergs har efter affären obelånade fastigheter för drygt 10mdr och en börsportfölj (inkl hufvudstaden) på 25Mdr. Med ett konservativt antagande att Lundbergs finansierar sina fastigheter med 50% lån och låter börsportföljen vara obelånad så får Lundbergs ett shoppingkonto med 6Mdr att handla julklappar för. Mer pengar än vad Lundbergs hela innehav i Industrivärden är värt.  Det lär nu spekuleras friskt om vad bolaget har i kikaren, kanske är tiden inne för stora strukturaffärer i bolag som Volvo, Holmen/SCA eller Skanska. Eller så riktas hans intresse åt helt annat håll med investeringar där få har anat. 

Ang. Assa som köpare av Cardo så får man nog ställa sig frågan om man inte rockat loss på tomteglöggen lite väl hårt denna jul. Även om Assa är en förvärvsmaskin av sällan skådat slag så är Cardostyckningen en enorm affär som dubblar Assa skulsättning upp till ganska så höga nivåer. Givetvis kan man se der som styrkebesked på Assas nuvarande lönsamhet och goda förvärvshistorik att man fått sina banker att gå med på att denna affär utan att genomföra en nyemission. Men det kräver nog att man får ganska så bra betalt för det är inga små lån som Assa har efter denna transaktion.

Framtiden viktigare än historien

Det är många som fokuserar sitt aktiesparande på kassflöden och utdelningar, vilket jag skulle vilja säga är klokt, för de genomsnittliga företagen kommer med tiden inte ha en kursutvecklingen som inte är speciellt annorlunda än mängden pengar i omlopp som både undertecknad och bloggaren Cornucopia beskrivit . De förväntningar vi kan ha på aktier är således att behålla vår köpkraft i tillvaron samt årligen få en utbetalad ränta på pengarna, även denna ränta kan också med tiden tänkas utvecklas i takt med pengamängden. Men det är gott så! Kombinationen av en real tillgång och en realränta är det få investeringar som ger. Obligationen ger ingen förbättring av vår löpkraft istället urholkas dess värde även om vi får ränta, guldtackor behåller vår köpkraft men ger ingen ränta etc.

Mao dividens don’t lie, utdelningar skojar man inte bort. Samtidigt så är det så att vi kan lära mycket av historien men det är inte historien vi lär få utdelningar ifrån. Den som köper aktier idag får inte fjolårets utdelningar. Lite förvånande kan jag då tycka att många fokuserar just på historien, många tror att bolag som hade hög direktavkastning förr om åren per automatik även har det igen, så kan det i många fall vara men det kan också så att det verkligen inte är fallet, det finns också en del exempel på är sjunkande aktiekurser mycket väl kan ha lett till att direktavkastningen i framtiden ökar.

Även om man inte bör gissa allt för mycket om framtiden finns det goda skäl att i alla fall skumma på ytan om just framtiden.
Om vi idag sätter en ”skamgräns” på 4% i direktavkastning sett till dagens kurser vad har vi då för svenska lite större bolag som kan tänkas uppfylla det i prognos till vårkanten?

Några kandidater kan säkerligen vara: Astra, Axfood, Betsson, Cardo, Castellum, Fabege, Hakon, HiQ, HM, Holmen, Intrum Justitia, Kungsleden, Peab, Ratos,Securitas, Skanska, tele2 och Telia
Därmed inte sagt att dessa bolag skulle vara bra eller dåliga köp…det vet vi först i framtiden.