Flyg AB kraschline

SAS, ja. Ständigt detta krisande bolag som har allt mer likheter med en falnande eld och där det nu nästan bara är lite kolglöd kvar på gamla pinnar. Blir det nu konken eller fixar sparprogrammet "final call" bolagets problem och gör det lönsamt som i fornstora dar? Den som väntar får se som det heter.

Jag ska först säga att jag inte kan så mycket om flygverksamhet. Flyger sällan om än några gånger om året. Mest genom mitt arbete och mycket sällan semesterresor. Likväl så får man väl som okunnig bloggare även ha en viss åsikt?

Först av allt, Även om SAS de senaste åren renodlats betydligt så är det ett synnerligen komplext bolag. Ruskigt komplext även utan hotellkedjor och champagne på inrikesflyg. Det första man kan konstatera är att SAS är ett stort bolag, omsätter ca. 40Mdr på ett år, det är lite mer än Kalle Karlssons korvkiosk, betydligt större än ett jättebolag som Alfa Laval exempelvis. Även om börsvärdet är litet så är bolaget stort i det svenska näringslivet.

Det andra man kan konstatera är att SAS flygverksamhet är betydligt mer komplex än många andra bolag. Låt oss exempelvis jämföra med nystartade "lågprisbolag". Dessa bolag bedriver sin verksamhet uteslutande genom att äga eller leasa flygplan och flyga dessa mellan punkt A och punkt B på lönsamma sträckor.  Då går det som sagt att idag tjäna pengar. SAS flygverksamhet är synnerligen komplex och man är sammankopplad i olika flygsystem i den internationella flygtrafiken vilket är ett arv från svunnen tid. I detta spindelnät av internationell logistikverksamhet så kan man säga att det finns "hubbar" (t.ex. London eller Köpenhamn) och "ändstationer" (t.ex. Ängelholm eller Narvik). Detta har såklart sin grunden back-in-the days då bolaget var en statlig angelägenhet och det handlade om att kunna transportera skandinaver från landet och ut i världen. Exempelvis en anställd på Boliden som behöver flyga från Skellefteå till en stor kund i Asien och presentera bolagets fantastiska guldtackor och blyåtervinning.  Idag på en konkurrensutsatt marknad så blir detta olönsamt att flyga, bara att konstatera. En lågprisaktör flyger kort och gott från Stockholm till det asiatiska landets största stad, A-B och du kan matcha intäkter och utgifter. 

Det är ju lätt att lägga att ett nationellt perspektiv på ett bolag som SAS, vilket säkerligen är ett av bolagets stora problem där olika ägare sett sina egna intressen. Vi i Sverige ser SAS som ett svenskt bolag och ser ev. konkurssituation utifrån ett svensk perspektiv. Läs exempelvis Cornucopia idag. Enkelt uttryckt så skulle ju svenska staten kunna gå in i eventuell konkurs för SAS och konstatera att vissa linjer är av nationell strategisk betydelse och bedriva detta genom "AB statsflyg" vilket så klart hade blivit en förlustmaskin utan dess like. Vi kan ju exempelvis ta en flygplats som Kiruna, enbart trafikerad av SAS. Om vi nu anser att Kiruna borde ha flygtrafik så kan detta bedrivas genom SAS eller genom statsflyg. I båda fallen olönsamt med största sannolikhet. och är det olönsamt så kommer ingen annan privat aktör öppna någon flyglinje.

Mao så sitter svenska staten i en gisslansituation. Hur man än vänder sig sig så har man rumpan bar. Även om SAS går i graven så kommer statens förluster från flygtrafik inte upphöra. För övrigt är väl även vägtrafik en förlustverksamhet? Eller järnväg för den delen också? Kan mycket väl vara så att billigaste sättet att hålla i gång viss flygtrafik på platser av nationellt intresse är att hålla liv i SAS?

Jag bedömer att konsekvenserna av en SAS konkurs blir stora. troligtvis, mycket stora. Det kommer få stora spridningseffekter i svenskt näringsliv, kommer göra det svårare att bedriva stora företag utanför "hubbar" mm. Största konsekvenserna blir nog att nordiska bolag inte kan möta sina kunder lika lätt som tyska, franska och amerikanska konkurrenter.

Men värst drabbat i en eventuell sett ut ett nationellt perspektiv skulle jag gissningsvis säga är Norge. Det är lätt att som svensk säga att Sundsvallsborna gott kan åka tåg, pronto!. Men i Norge är det ju lite annorlunda så att säga. Ta ett ställe som Longyearbyen, till Svalbard tar det ett tag att simma till minst sagt. Räcker ju med att ta ett ställe som Alta för att se att orter är isolerade utan flyg.

Sedan har såklart SAS många, många interna problem att ta tag i. Bokningssystem och biljetter är ju en djungel och det är inte alltid lätt för skåningar att ta sig till Norrland via hubben Arlanda på smärtfritt sätt. Men detta lämnar jag därhän till de som kan sådana saker bättre än mig. Någon direkt lösning på SAS problem har jag dock svårt att se....

PS. ska själv flyga SAS om några veckor så fram till dess får gärna bolaget överleva.

Flyg AB krasch line?

Ja mycket skall man höra innan öronen trillar av heter ju ett gammalt svenskt ordspråk. Detta ordspråk passar ju utmärkt att prata om när det gäller Scandinavian Airlines Systems alias SAS. Efter närmast dramatiska förluster och kapital som saknas återigen för att ens kunna förnya flygplansflottan så är det återigen dags för nyemission och ägarna säger återigen att detta är sista gången man ställer upp med kapital. Har du hört den förut?

Nyemission denna gång i SAS innehåller inslag som jag nog aldrig tidigare sett i nyemission. För att svenska staten och Wallenbergarnas förvaltningsbolag Foundation Asset manegment (FAM) skall garantera sin del av nyemission så ställer man ett antal ultimatum, dels så skall SAS kreditgivande banker förlänga sina krediter och dels så skall personalen i SAS gå med på kostnadsminskningar (vilket mao betyder lönesänkningar, ändrade arbetstider, färre semesterdagar osv vad man nu kan hitta på) om en halv miljard. Först om dessa villkor uppfylls ja då ställer staten och FAM upp med pengarna som behövs fram till nästa kommande nyemission. Förhandlingar på hög nivå mellan intressenterna Ägarna, de anställda och kreditgivarna i ett bolag.

Personligen så anser jag att svenska staten (och för den delen danska och Norska dessutom) inte bör vara delägare i SAS. Det bör givetvis vara en statlig angelägenhet att sörja för en god inhemskt infrastruktur men inhemskt flyg, nej tack det finns egentligen inget behov av och flygresor till Mallis och ”möta våren i paris” kan jag inte heller tycka är en statlig angelägenhet. Ett väl utbyggt tågnät torde kunna svara mot det behov av statlig infrastuktur som behövs. Möjligtvis att det ligger ett statligt intresse i drift av flygplatser såsom Landvetter och Arlanda kan jag övertygas till. Men att agera som flygoperatör på en konkurrensutsatt marknad, nej och återigen nej.. Ett annat problem är helt klart att flygtrasporter av dagens variant inte är en långsiktigt hållbar aktivitet i spåren av peak-oil.

Samtidigt så bör man nyktert inse att svenska staten sitter i en rejäl rävsax när det gäller SAS vare sig man vill det eller inte. Det är inte så enkelt som att ta sin mats ur skolan. Dels så måste man ställa upp med kapital för att någorlunda bevara värdet i SAS och dels så är det för svenska staten mer eller mindre omöjligt att idag sälja SAS då det troligen inte finns någon köpare. Det är ju en sak att som småsparare köpa och säja några hundra eller tusen aktier över börsen det går ju utan problem. Att sälja halva bolag över börsen är i det närmaste omöjligt. Till detta kommer problemet att SAS mer eller mindre ständigt och jämt behöver mer pengar likt en fågelmamma matar sina ungar. Mao man kan inte lägga ned och man kan knappt fortsätta heller… jämmer och elände för ministrar oavsett partifärg.

Man kan inte annat än att hoppas på att denna ”sista” nyemission leder till att man klär bruden för bröllop och att staten på något mirakulöst sätt lyckas ta sig ur bolaget. Skulle man till övers få lite pengar ur en sådan affär så kan jag nog tycka dessa pengar mycket väl kan överföras till Banverket och SJ. Nu är jag ju i och för sig på detta område som inbiten tågpendlare gravt partisk.