Så skulle Handelsbankssfären kunna börja stöpas om

En del tidningsnotiser, intervjuer och analyser med anledning av turbulensen i Industrivärden berör att flera minoritetsägare i form av institutionella investerare ser framför sig att korsägandet inom Industrivärden sfären avvecklas och Handelsbanken och SCA görs självständiga till Industrivärden.

Historiskt sett har jämförbara Wallenbergsfären också haft inslag av korsägande men detta idag är avvecklat då Wallenbergs ägande nu skulle kunna sägas vara en pyramid eller Ask-i-ask med stiftelserna i botten som är största ägare i Investor + kärninnehav som Investor inte äger aktier i (ex. SKF och SAS), Investor äger sedan kärninnehaven. Stiftelserna utöver ägarmakt i Innestår och Innestår i exempelvis SEB och Atlas Copco, rent och tydligt.

Men att återgå till Industrivärden. Som sagt så består Industrivärdensfären av ett mycket invecklat korsägande mellan tre olika bolag i sfären, Industrivärden, Handelsbanken och SCA, samt tillhörande stiftelser knutna till dessa bolag samt även Handelsbankens fondbolag som äger aktier i alla bolagen. För att reda ut turerna så får vi lov att ta bolag var för sig med utgångspunkten i ägarförhållandet i Industrivärden, där nu korsägandets knutpunkt finns.

Låt oss börja med banken, Svenska Handelsbanken.

Under det senaste året har Handelsbanken gjort en del intressanta interna affärer med sina stiftelser vilket kan läsas i en undernot till en not på sidan 139 i SHB årsredovisning, tydligt och fint eller något sådant J  Dessa affärer går kort och gott ut på att Handelsbanken har sålt egna ägda aktieinnehav till stiftelserna i banken och som köpelikvid bytt till sig aktier i Industrivärden och SCA. Själva banken som du kan köpa aktier i på börsen äger idag mao om mina siffror är korrekt 29 445 526st aktier i Industrivärden, ingen dålig post och idag värda ca. 5,2mdr som ligger i SHB balansräkning.

För att trygga de anställdas pensioner på SHB så har banken bildat en pensionsstiftelse och en pensionskassa. Skall villigt erkänna att jag inte har koll på vad skillnaden mellan dessa är. Dessa stiftelserna har också stora ägarposter i Industrivärden 32 047 097 st och 17 526 642st aktier. Pensionstiftelserna är inte tillgängliga för banken utan är just fristående stiftelser med passusen att Handelsbanken är skyldig att knuffa till pengar om de inte skulle räcka för att täcka pensionsskulder.

Utöver detta har banken en personalstiftelse som får pengar av aktieägarna om räntabiliteten är högre än jämförbara konkurrenter. Denna heter Oktogonen och ägs då av de anställda och fd anställda i Handelsbanken, således inte aktieägarna i Handelsbanken heller. Oktogonen var tidigare stor ägare i Industrivärden men verkar de senaste åren ha sålt av lite aktier i specifikt Industrivärden. 

Utöver detta finns det även i banken ett antal forskningsstiftelser som skänker pengar till universitet och högskolor och är en stor finansiär av ekonomisk forskning. Även dessa äger stor poster Industrivärden aktier och är fristående från banken ägarmässigt men om jag förstår rätt företräds av en gemensam styrelse bestående av nestorerna de gamla SHB ordföranden Tom Hedelius och Tore Browald, samt nuvarande Pär Boman. Tom Hedelius är Industrivärdens tidigare styrelseordförande, har idag avgått ur styrelsen men i praktiken utövar han en stor ägarmakt genom stiftelserna i banken.

Det andra bolaget att titta vidare på är då SCA. 

Om jag förstår saken rätt har SCA aktieposter i Industrivärden i dels moderbolaget i form av 12108 723  A-aktier och dels har man även aktier i ett tyskt dotterbolag i form av 9 514 630 A-aktier. Summa 21 623 353 aktier. 

Utöver detta har SCA precis som SHB pensionsstiftelser och dessa äger knappt 24,5 miljon aktier även här rejält stora poster. Om jag förstår saken är styrelseordförande i SCA den som utövar ägarmakten för SCA innehav i Industrivärden. Dvs Sverker Martin-Löf fram till mitt av april i år och därefter Pär Boman som nyligen tillträtt. 

Så hur skulle nu ett första steg i ett avvecklade av korsägandet kunna se ut i denna "röra" för att få en ren och tydlig ägarstruktur och dessutom renodla Industrivärden till kapitalförvaltning.

Ett logiskt första steg, som jag ser det är att Handelsbanken och SCA helt sonika till sina aktieägare delar ut sina respektive direktägda innehav i Industrivärden. 

Om jag överslagsräknat rätt så innebär det faktiskt att formeln blir den samma för både SCA och Handelsbanksaktier. För varje 21 ägda aktier i SHB eller SCA så får man en aktie utdelad i Industrivärden. Då Industrivärden är största ägare i SHB och SCA innebär detta att Industrivärden får aktier i sig själv och dessa aktier då kan makuleras precis som aktieåterköp över börsen genom stämmobeslut vilket ökar substansvärdet per aktie i Industrivärden då substansen skall fördelas på färre totala utestående aktier. En intressant aspekt är sedan att Handelsbanken skulle få aktier i Industrivärden genom att man också äger aktier i SCA. Så det är ju lämpligt att ett sådant beslut först klubbas på SCA och sedan på banken så ägarposter inte ligger kvar på banken.

Då jag inte ställt upp kalkylen i excel så uppskattar jag att huvudräknat ca. 6 500 000 av antalet aktier i Industrivärden kommer makuleras det innebär ca. 1,5% av totala antalet aktier i Industrivärden.

Transaktionen ovan innebär då att aktieägarna i Handelsbanken och SCA får ett större inflytande över Industrivärden och det råder heller inte en korskoppling där innehavsbolag i sfären äger. Stiftelserna i SCA och Handelsbanken skulle då få större men tydligare ägarmakt i Industrivärden. och det borde ju vara fullt möjligt att bilda ett förvaltningsbolag ihop typ FAM som förvaltar Wallenbergsstiftelserna.

En annan stor vinnare på en sådan transaktion skulle vara Lundbergs. Dels är han indag en av Industrivärdens största ägare men då han också är en av de större ägarna i Handelsbanken skulle han genom denna aktiepost få än mer aktier i Industrivärden samtidigt som antalet aktier minskade totalt sett i Industrivärden och varje aktie han har idag skulle bli mer värd i morgon. 

Lite för komplicerat för ett kort blogginlägg och det kräver en del utredningsarbete med att beskriva ägarbilden före och efter en sådan transaktion men jag skulle tippa att den skulle bli så att Lundberg hamnar på ca. 25% i ägarandel och SCA och SHB stiftelser skulle hamna på cirkus 40-45%, gemensamt tillsammans men mindre än Lundberg var för sig.  

Förändringens tider i Industrivärden

Måndagen 27 april 2015 blir en dag Industrivärdens aktieägare sent ska glömma och mycket skall man höra innan öronen trillar av.

Industrivärdens valberedning har ändrat sitt förslag till styrelse för Industrivärden. Fd vd Anders Nyrén som tidigare föreslagits som ny styrelseordförande petas bort och ersätts av Fredrik Lundberg himself. Valberedningens deltagare i form av Industrivärdens nuvarande styrelseordförande Sverker Martin-Löf protesterar offentligt genom att avge en avvikande uppfattning och dessutom avgår de två oberoende styrelsemedlemmarna Boel Flodgren och Stuart Graham med omedelbar verkan, vilka båda var tilltänkta som styrelsemedlemmar även nästa år och ersätts med Sandviks förre VD Lars Pettersson (som fick sparken av Nyrén och nu sitter i Lundbergs styrelse) och den tillförordnande VDn Bengt Kjell.

Fredrik Lundberg gör intervju i Dagens Industri om att Nyrén var olämplig som ny VD och nuvarande Styrelseordföranden Martin-Löf intervjuas av SvD om att det har föreslagits ett kuppartat övertagande av Industrivärden av Lundberg och balansen i bolagets styrelse mellan de olika huvudägarna radikalt förändras.

---

Jag har ju skrivit en hel del om Industrivärden och sfären som omges detta bolag så jag skall nedan försöka ge min syn på vad som hänt/händer.

---

Först av allt måste man förstå Industrivärdens korslika ägarförhållande. Industrivärden har på pappret tre huvudägare, Handelsbanken (med dess olika former av stiftelser), SCA (med dess olika former av stiftelser) och Investeringsbolag Lundbergföretagen med dessutom betydande personliga innehav av Fredrik Lundberg och familj. SCA ägs (aka huvudägare) i sin tur av  Industrivärden och Handelsbanken. Handelsbanken ägs av Industrivärden och olika ”stiftelser” inom banken och SCA.  I Handelsbankens bolagsordning finns sedan en unik klausul som innebär att ingen enskild aktieägare får rösta för mer än 10%. Vilket innebär ett mycket starkt skydd mot ”obehöriga”. 

Både Handelsbanken och SCA har historiskt sett tillämpat ”farfarsprincipen” dvs att VD blir Styrelseordförande och en av de viktigaste uppgifterna för styrelseordförande är att utöva ägarmakt för bolagets stiftelser som VD inte haft tillträde till. De senaste årens har det rått en ”himla röra” inom sfären genom 1. Handelsbankens styrelseordförande Arne Mårtensson säger upp sig och blir heltidsseglare i söderhavet. 2. Handelsbankens VD Grönstedt blir Styrelseordförande utan mandat att företräda stiftelserna som istället företräds som jag förstår det av nestorn och förre VD och Styrelseordförande Tom Hedelius för att sedan själv få sparken och ersättas av en mer ”oberoende” person i form av Hans Larsson.  SCA sparkade sin VD Åström och rekryterade Jan Johansson istället och Sverker Martin-Löf fick sitta kvar på övertid.

Turbulensen med vidlyftig representation i SCA innebär sedan att både VD och Styrelseordförande avgår.  SCA huvudägare i form av Handelsbanken och Industrivärden enas i denna situation om att Handelsbankens avgående VD Pär Boman som också blir ny styrelseordförande i Handelsbanken väljs till ny Styrelseordförande i SCA, vilket skedde 15 april. Helt unikt rubbas nu för första gången på mycket länge maktbalansen i hela sfären när i praktiken Handelsbankens man Pär Boman tar över hela SCA ägande i Industrivärden.

Industrivärden går den 15 april i år från tre till i praktiken två huvudägare, Handelsbanken och Lundbergs.  Personifierade av Pär Boman och Fredrik Lundberg.

Det är nog ingen vågad gissning att Pär Boman och Lundberg kommit väl överens de senaste åren och det är mellan dessa båda herrar som beslutet att sparka Nyrén som VD för Industrivärden tas. Han kommer troligtvis också att bli av med samtliga sina andra styrelseuppdrag (räkna med att Volvo och Ericsson lär kalla till extra bolagstämma i närtid).  Boman har de första 10 dagarna på nya jobbet minsann inte vilat på hanen då Nyrén nu lyfts bort.

Med avgångarna av Boel Flodgren och Stuart Graham kan man lugnt dra slutsatsen att besluten kring VD, ordförande i Industrivärden har tagits helt utan inverkan av Industrivärdens styrelse(!) utan ”i lugn och ro” kunnat tas på tu man hand med Boman och Lundberg.

Vad kommer nu att ske? 

Ja säg den som vet men det är en rejäl omstöpningstid som Industrivärden går igenom och det är väl ingen vågad gissning att det kan komma att ske förändringar på många håll och kanter. Sverker-Martin Löf har givetvis rätt i att Lundberg har ”kuppat” Industrivärden men kuppen har inte skett idag utan den skedde den 15 april på SCA bolagsstämma. Handelsbanken har idag mer än 50% ägande av Industrivärden, Lundberg omkring 20-25%. För att tydliggöra detta vore det nästan rimligt enligt mig att Handelsbanken köpte SCA direktägda aktier i Industrivärden så slipper denna post tynga SCA balansräkning och SCA på så sätt blir ett ”vanligt” kärninnehav i Industrivärden precis som exempelvis Sandvik, Ericsson och Volvo.

Både Lundberg och Boman upplever jag som två personer som vill hålla sig till tydliga affärsideér och med ett begränsat risktagande så det är troligt att Industrivärdens nya, ännu okända VD få ett tydligt förvaltande uppdrag att utföra. Jag tror inte det är helt orimligt att anta att Boman och Lundberg vill driva Industrivärden med konservativa innehav, förhållandevis låg skuldsättning och det kan nog komma att ske strukturaffärer, antingen i form av interna strukturaffärer där innehavsbolag säljer av delar eller att Industrivärden väljer att avyttra hela innehav.

Det finns helt klart problematik med Lundberg som styrelseordförande det ska man inte sticka under stolen med. Holmen och SCA har vissa konkurrerande verksamheter och till viss del sitter Lundberg här på dubbla roller, både Lundberg och Industrivärden bedriver mer kortsiktig kapitalförvaltning.

Men långsiktigt då?

Det finns säkert de som tror att Industrivärden i sin helhet löses upp med tiden men dit är det ännu mycket långt kvar. Nu blir det upp till bevis för Lundberg att axla sin nya roll i Industrivärden, rekrytera en VD och ha en tydligt strategi för bolaget.

En av de största frågorna han har att lösa är sin egen succession och det är mycket klokt enligt mig att han lagt över en hel del aktieposter på sina båda döttrar och vill dom axla sin fars roll måste dom nu ta större roller själva eller rekrytera externa personer in på ledande positioner inom Lundbergs med omnejd.

Mer lär följa i denna historia.

För övrigt befinner jag mig just nu några tusen meter över Pyrenéerna, solen på väg ned, fantastiskt med detta med flyg och internet. 

Förändringens vindar blåser efter Martin-Löf sorti.

Ja som sagt idag offentliggjordes att Sverker Martin-Löf avgår från samtliga styrelseuppdrag vid vårens bolagsstämmor.

SML avgång utlöser närmast lavinartade förändringar i Industrivärden-sfären. Ungefär likvärdigt mot förändringarna 2002 när Bo Rydin avgick både som styrelseordföranden i SCA och Industrivärden. Bland dagens förändringarna är bla att Pär Boman avgår som VD för SHB och blir styrelseordförande i banken och Anders Nyrén gör samma resa i Industrivärden. Många styrelseplatser blir lediga, du har läst om det i tidningarna idag så det behöver inte upprepas.

Dagens pressmeddelande från Industrivärden lär stötas och blötas mycket framöver i många medier och bloggar men då jag skrivit en hel del om sfären på denna blogg vill jag här ge mina tankar kring dagens historiska händelser.

1. Anders Nyrén blir styrelseordförande i Industrivärden. Detta är helt unikt. Historiskt har Industrivärdens styrelseordförande utsetts av tidigare styrelseordförande i antingen SCA eller Handelsbanken och VD i Industrivärden har snabbt försvunnit ut efter förrättat förvärv i bolaget. Jag tror helt ärligt att detta har reglerats i ett aktieägaravtal mellan SCA och SHB då successionen varit så konsekvent. Sverker (SCAs man) efterträdde Tom (SHB), som i sin tur efterträdde Bo (SCA) som efterträdde Tore (SHB)..... Med dagens besked rämnar detta och Fredrik Lundberg blir nu i praktiken räknad som ägare med makt att utse styrelseordförande precis som SHB. Man kan konstatera att Nyren idag är en ordförande både SHB och Lundbergs kan acceptera.

2. Pressmeddelandet medför att Handelsbanken i praktiken nu är SCA störste ägare. Farfarprincipen försvinner i SCA och banktjänstemannen Pär Boman  blir nu styrelseordförande i SCA, första gången sedan SCA börsnotering. Detta medför att  SCA anställda tappar ägarförerädandet  över de viktiga stiftelserna i SCA som är stor ägare i Industrivärden bla. Dessa poster kommer nu kontrolleras av SHB med dess representant Pär Boman. I praktiken innebär detta, Industrivärden får två huvudägare SHB samt Lundbergs som bestämmer.

3. Ledande befattningshavare i innehavsbolag skall enligt överenskommelsen bara i undantagsfall sitta korsstyrelser. Också detta unikt. Tidigare så har såväl VD i SHB och SCA och övriga innehav (som har bytts med åren) varit notoriska styrelseledamöter i flera styrelser inom sfären för att successivt stöpas in mot den innersta kretsen. Nu blir det stopp för detta och för VDn i SCA blir man nu en ren tjänsteman som ska driva SCA, punkt. Likaså kommer VDn i SHB en uppgift att bara vara VD i banken. Ägarförerädande och styrelserepresentanter blir man först som styrelseordförande ( i banken). Summan av denna kardemumma blir att det blir viktigare att vara stor ägare i  just Industrivärden. Fredriks Lundberg och hans arvtagare får Mao en rejält större maktposition än tidigare.

4. Det innehavsbolag som nu får störst förändringar är SCA och jag skulle nog säga att det med ganska stor sannolikhet nu kan ske rejält stora förändringar i SCA. SML och hans företrädare Bo Rydin är de som har skapat dagens SCA i dess struktur och tillgångar. Jag bedömer att ledningen i SCA får större svängrum i strukturaffärer än idag. En gissning är kanske att Lundbergs innehav Holmen köper upp SCA svenska tryckpappersverksamhet? Kanske blir SCA Forest products eget börsbolag och SCA blir ett rent hygienbolag med en ägarpost i Industrivärden? Eller säljs aktieposten i Industrivärden från SCA till Handelsbanken för att tydliggöra ägarförhållanden i Industrivärden?

5. Jag skulle gissa att Katarina Martinsson och Louise Lindh snart väljs in i styrelser inom sfären. På mandat från Lundbergs,från idag än tydligare en av de viktigaste  ägarfamiljerna i svenskt näringsliv. Och det är inte otänkbart tror jag att det kan bli en kvinna som VD i Handelsbanken.....

Handelsbankens interntransaktioner

I dagens mediarapportering kan vi läsa att Handelsbankens banken gjort en interntransaktion som består av att man köpt innehav av sina pensionsstiftelser vilket innebär att SHB blir ägare av mer än 10% av rösterna i både SCA och Industrivärden och därigenom inte blir en renodlad bank längre och kan undkomma vissa delar av påtvingade regelverk från EU.

I exempelvis Dagens industri och organisationen Aktiespararna verkar det enligt mig råda viss okunskap kring hur SHB-sfären är uppbyggd, historiken och strukturen och vilka tillgångar som idag finns i SHB.

Först kommer här en mycket förkortad historielektion som är helt nödvändig för att förstå nuvarande situation.

I begynnelsen fanns Handelsbanken. En privatbank startad på 1800-talet, precis som exempelvis Stockholms enskilda Bank, Göteborgs Bank och Skandinaviska Banken. Grundarna var avhoppare från SEB. Privat bank som tjänar pengar till sina aktieägare, tillskillnad mot exempelvis sparbanker.

Handelsbanken tjänade pengar och expanderade, man förvärvade och växte organiskt. Handelsbanken var en bank för näringslivet och lånade därigenom ut pengar till företag. Efter förvärvet av Norrlandsbanken 1917 blev SHB det i särklass dominerande kreditgivaren till svensk skogsindustri. Under 1920-talets första del stora ekonomiska kris genomförde SHB (som kreditgivare) tillsammans med dåtidens stora industrialist Kruger och en annan stor kreditgivare, Skandinaviska banken stora rationaliseringar i Norrlands skogsindustri och dessa mängder av småbolag samlades i ett nystartat bolag vid namn Svensk cellulosa Aktiebolag (SCA) och skogsföretagens krafttillgångar samlades i bla AB Hammarforsen (som sedan blev uppköpt av SCA och sedan sålt från SCA till Syndkraft/EON).

Under 30-talskrisen gick Krugerkoncernen i konkurs. Vilket drabbade stora delar av svenskt näringsliv i allmänhet och även SHB led tungt i denna kris dock hade man en stor och rejäl krigskassa. Handelsbankens satt helt plötsligt med stora mängder nödlidande krediter i företag man lånat ut pengar till. Ett antal av dessa krediter resulterade i att SHB tog över ägandet av en mängd bolag genom dotterbolaget AB Handel och Industri som förvaltades i SHB. Bland ägarandelar som hamnade i detta bolag kan nämnas Ericsson, bergvik, Fagersta, SCA, Amledahl, Munktell mfl.

Under slutet av 30-talet och början av 40-talet förändrades lagstiftningen i den mån att man förbjöd banker att långsiktigt äga industriföretag vilket SHB då gjorde gjorde. Övertagandet av ägarandelar under 30-talet hade då skapat stora värden för ett antal banker som behövde förvaltas på annat sätt för aktieägarnas bästa. För att komma runt regelverket bildade SHB bolaget Industrivärden, Stockholms Enskilda Bank bildade bolaget Providentia och Skandinaviska banken bildade AB Custos. Dessa bolag delades sedan ut till bankernas respektive aktieägare och bankens ledning var också med i styrelsen i Industrivärden. I Handelsbanken så var många stora ägare av Banken just anställda vilket innebär att det genom Industrivärden uppstod redan från början ett korsägande mellan Industrivärden och SHB, till i motsats på Providentia där familjen Wallenberg ägde större delen av kapitalet och Providentia delades ut till familjen Wallenberg i stor omfatttning. (Providentia och det äldre Investor AB kom sedan att fusioneras)

Då bankerna genom förpliktelser gentemot sina anställda hade pensionsskulder så skapade SHB också en intern ”pensionskassa” (OBS ej Oktogonen den tillkom betydligt senare) istället för att teckna försäkringar hos förförsäkringsbolag som skulle säkra dessa pensioner. Initialt så lades innehavet i SCA (som ansåg särskilt långsiktigt och strategiskt) i pensionsstiftelser. För att säkerställa SCAs pensionsskulder så skapades här också pensionsstiftelser där tillgångar av aktier i bla SHB och Industrivärden inköptes. Respektive bolag utser sedan respektive stiftelses styrelse. Utöver pensionsstiftelserna har SHB sedan 1970-talet också satt upp forskningsstiftelser som årligen donerar pengar till vetenskaplig forskning i vad man skulle säga är inom bankens intresseområden. 

Även dessa stiftelser förvaltar SHB, Industrivärden och SCA aktier. Sedan har också SHB satt upp en vinstandelsstiftelse  vid namn Oktogonen som är en form av bonussystem för bankens anställda där insättningar sker från banken om lönsamheten är högre än jämförbara banker och att bankens aktieutdelning bibehålls eller ökar. 

Andelarna i denna stiftelse är lika för samtliga bankens anställda oavsett befattning. Även här har tillgångar i form av SHB, SCA och Industrivärden aktier.

Sammantaget har korsägandet bestått och de olika företagen äger i stora delar varandra med en förvisso också stor mängd fria aktier som du och jag kan köpa på börsen inom SHB sfären.

För att skydda denna konstruktion med banken med stort B i så finns en röstbegränsning på max 10% för varje aktieägare i SHB. Så genom pensionsstiftelser i både SCA och SHB och genom Industrivärden så innehar ”Sfären” mer eller mindre fullständig  kontroll över SHB, SCA och Industrivärden uppdelat på flera olika juridiska ägare. Konstruktionen gynnar mao att dela upp aktieinnehav på flera händer likt man gjort i SHB. (Familjen Wallenbergs ägande är konstruerat i annan form genom sk. ”ask-i-ask ägande” vilket är helt annorlunda i sin uppbyggd.

Reglering mellan dess tre bolag SHB, SCA och Industrivärden är med största sannolikhet omhuldade av en mängd olika aktieägaravtal sedan urminnes tider. 

Media lyfter ofta fram ”herrklubben” som sitter i varandras styrelser och det är såklart en bedrövlighet i detta men det är också ett resultat av att ”banken”/”sfären” utöver ett betydande inflytande över varandra. 

Det finns också historiska orsaker till varför ledningar och styrelser är en blandning mellan ”bankens folk” och ”industrins folk”. (t.ex. ex. på Industrivärden som haft en styrelseordförande varannan gång från ”banken” och varannan gång från ”industrin” ända tillbaka till 1944.

Nu till problemet här och nu. Den mängd av nya regelverk som sköljer över bankerna från EU och Sveriges riksdag (precis som regelförändringarna efter 30-talet där banker förbjöds långsiktigt äga rörelsedrivande bolag.) innebär en mängd olika restriktioner som gör det svårt för SHB att bedriva verksamhet på det sätt man gör idag. Ang SHB ägarinflytande i SCA och Industrivärden så verkar en del journalister idag har missat det faktum att banken redan idag har ett betydande ägande i just dessa bolag (hittills ”dolt” genom korsägande stiftelse, ett ägande som man måste förvalta att då VD eller Styrelseordförande i banken medverkar i dessa styrelser. Något som med kommande regelverk mer eller mindre blir förbjudet.

Gårdagens affär mellan stiftelserna och banken kan på lång sikt faktiskt göra SHB sfären mer transparent kan jag tro och det är i grunden bra.

 

Räntedramtik och riksgäldsprat

Standard&Poors sänkte som bekant kreditvärdighetsratingen på Amerikas Förenta stater (till skillnad mot Confederate States of America gick i "konkurs" och gick under redan år 1865). USA bedöms alltså av S&P inte längre vara riktigt likakreditvärdiga som tidigare. Om man är mindre kreditvärdigare än tidigare så borde detta enligt "sunt-förnuft-modellen" resultera i att det är färre som vill låna ut pengar till en och när man vill låna så borde låneräntan bli lite högre.

Har denna förändring nu skett? Inte alls...
I själva verket har amerikanska statsobligationer blivit än mer populära! Fler investerare vill köpa amerikanska statsobligationer istället för aktier exempelvis. Räntan som borde ha gått upp har i själva verket gått ned och amerikanska statsobligationer upp till 3 år ger i praktiken ingen ränta alls.  Invetserare är helt sonika beredda att låna ut pengar till USA helt gratis(!). Känns som en bra investering....eller kanske inte.
....
On the shore, dimly seen thro’ the mist of the deep,
Where the foe’s haughty host in dread silence reposes,
What is that which the breeze, o’er the towering steep,
As it fitfully blows, half conceals, half discloses?
Now it catches the gleam of the morning’s first beam,
In full glory reflected, now shines on the stream
’Tis the star-spangled banner. Oh! long may it wave
O’er the land of the free and the home of the brave!
.....

Konungariket Sverige med nationalhymnen Du gamla du fria tillhör fortfarande den allt mer exklusiva skaran av små-små batterier (AAA) och även här hemma i Sverige så verkar svenska statsobligationer nu blivit oerhört populära. Det har varit närmast dramatiska förändringar på räntemarknaden. Bara enbart idag har yielden på svenska 5åriga statsobligationer handlats ned 17 punkter, på en enda dag.

Från en ränta på 1,87% på morgonen till stängningskurs på 1,70%. En låneränta på 1,7% är inte dyrt på ett 5 årigt bundet avtal och frågan är väl om det det ens är lönt för svenska staten att amortera på statsskulden utan det istället är mer lämpligt att bygga upp valutareserven för man vet ju aldrig när nästa kris dyker upp. och då lär man väl inte få låna till 1,7%, så sent som i Januari var räntan på 5åringar nästan 3,5%.... Vi får väl se hur Stefan och polare Bosse på riksbanken och riksgälden väljer att hantera situationen. Man kanske tom väljer att öka upplåningen nu när vi befinner oss på all-time low yields, nästan.

På tal om riksgälden och räntor så börjar nu det svenska bankstödet från 2008-2009 förlåt, det svenska Swedbankstödet  att allt mer löpa ut och sista juni hade man bara 136Mdr utlånade mot toppnoteringen på över 350mdr. Alla lån förfaller helt enligt plan och prognosen är att svenska staten gör en vinst på 5,8Mdr (644kr per svensk medborgare) på detta stöd. Vinsten är bankernas (läs Swedbank, Volvo finans mfl) räntor till svenska staten minus statens upplåningskostnader. Bara att gratulera. Hade Riksgälden varit en affärsbank så hade vi väl i tidningarna fått läsa om mångmiljonbonusar till Bo Lundgren och Daniel Barr och andra chefer inom Riksgälden.

Under finanskrisen 08-09 så införde Sverige också en bankstabilitetsfond där vi ska fondera pengar att använda i kommande finanskriser. Stabilitetsfonden betalas av svenska banker. Desto mer pengar man har utlånade desto mer får man lov att betala i extra "skatt".  Exempelvis fick skötsamma Handelsbankens aktieägare betala en halv miljard till svenska staten under enbart det första halvåret (vi svenska medborgare tackar Fredrik Lundberg för pengarna..) i stabilitsfondsavgift. Totalt sett är den svenska stabilitetsfonden sista juni värd 35,2mdr.

Lundbergs betalar dyrt för skattefrihet

Fredriks Lundbergs lilla privata vardagsnöje, det börsnoterade LE Lundbergföretagen offentliggjorde igår en stor aktietransaktion. Transaktionen är inte direkt är förvånande då Lundbergs har haft den angenäma situationen att ha väl starka finanser efter försäljningen av Cardo till AssaAbloy.

Denna gång är det återigen ett byggbolag och fastighetsbolag som kommer in i portföljen, Skanska som nu Lundbergs kliver in i som näst största ägare efter Lundbergs närstående Industrivärden. Ur ett historiskt perspektiv är transaktionen intressant. 1944 startade lundbergs som ett byggföretag av Fredrik Lundbergs far som började rörelsen med att bygga ett hus på en rivningstomt i Norrköping. Med tiden växte det upp ett helt byggföretag som gick upp och ned i takt med konjunkturen så klart. 1994 under den svenska 90-talskrisen som drabbade byggbranschen oerhört hårt slogs Lundbergs byggrörelse samman med SIAB, ett bolag som Lundbergs ägde aktier i sedan tidigare, SIAB gick sedan 1997 samman med NCC och Lundbergs blev en av de större ägarna i NCC. En post som såldes med god förtjänst mätt i totalavkastning år 2010. Nu bara något år senare, så dyker Lundbergs upp som en av de större ägarna i ett av världens största byggföretag. Inte illa pinkat från en rivningskåk i Norrköping.

Själva inköpen av Skanskaaktier går denna gång till på så sätt att Lundbergs köper Handelsbanken och deras pensionsstiftelsers A-aktier i Skanska till 10% överkurs gentemot B-aktiekursen (A-aktien är onoterad), kontant.  De B-aktier i Skanska som Lundbergs köpt sista tiden används till ett inbyte där Lundbergs byter 2.675.000 B-aktier mot 2.432.000 A-aktier. Dvs Lundbergs får även här betala 10% ”överpris” på A-aktier. Sammantaget ca. 6M A-aktier, vilket är en ägarandel på ca. 10% på röstetalet och dryga procenten på kapitalet. För Skanska kan jag nog tycka detta är positivt då man genom Lundbergs får in en ägare av kött och blod som bevisligen kan bygg och fastigheter.

Lundbergs är som bekant inget investmentbolag  utan ett ”vanligt” aktiebolag kort och gott vilket innebär att exempelvis mottagna aktieutdelningar måste tas upp som vinster och betalas skatt på med mera. Transaktionens utformning ska också ses i ljuset av skattejuridik. En 10% ägarandel i ett börsbolag innebär att Lundbergs i detta fall kommer få skattefria utdelningar från Skanska trots att man bara äger dryga procenten av kapitalet och det är nog lite ur ljuset av detta som man ska se Lundbergs vilja att betala dyrt, sammantaget omkring 70mkr i ”extrakostnader” enbart för att komma över A-aktier.

Om jag förstår saken rätt kommer Lundbergs också redovisa lite förluster i samband med transaktionen, dels försäljningen/bytet av B-aktier där Lundbergs troligtvis har ett högre anskaffningsvärde än försäljningspris (avdragsgill förlust förvisso). Dels kommer man nog också ta upp orealiserade förluster då A-aktierna troligtvis kommer värderas till B-aktiekursen. Mao ca. 70 Mkr som slår mot Lundbergs substansvärde. Omvänt så kommer Lundbergs handlingsparters (som Lundbergs också är delägare i) Handelsbanken och Industrivärden redovisa mindre vinster till följd av deras försäljningar.

En del maktgalenhet kan jag nog tycka Lundbergs visar i detta fall, visst han får skattefrihet på aktieutdelningar men en premie på 10% är inte billigt å andra sidan är nog Lundbergs A-aktier inte direkt till salu i närtid.

Bankkontor eller inte?

När var du på banken senast? Jasså det kanske var ett tag sedan? Fast du var kanske där när du köpte huset eller tog hand om arvet från faster Agda?

Ja sanningen är väl att bankkontoren har fått allt mer konkurrens. Nu sköter vi våra vardagliga ärenden via internet eller kanske via någon androidapp i den ultramoderna telefonen. Smidigt, tidseffektivt oc allt mer avancerade tjänster.  Exempelvis när det gäller aktiehandel så finns det väl knappast någon som inte gör en sådan tjänst via internet eller i värsta fall telefon.

Samtidigt å andra sidan när vi väl gör de där stora affärerna där bankerna tjänar pengar under många år framöver så går vi nästan alltid till banken. Tillfällen när vi köper eller säljer ett hus, kanske tar ut en bankväxel när vi handlar en bil eller behöver lite placeringshjälp när man sålt sitt livsverk eller vunnit 2 miljoner på lotto. Eller för all del kanske bara smiter in och lägger en hårddisk med foton i bankfacket.

Det är mycket intressant att se skillnaden mellan två av våra storbanker när det gäller synen på just bankontor, Swedbank och Handelsbanken. I deras årsbokslut så kan man läsa att Swedbank under året stängt ned hela 42 bankkontor, mestadels har detta skett i Sverige. Handelsbanken har å sin sida fortsatt kvar 461 bankontor i Sverige och har istället öppnat flera nya fysiska bankontor. Mestadels i Storbritannien. För att göra det lite ironiskt så kan man säga att Swedbank har anpassat sig likt e-handelsföretag såsom CDON eller Tretti.se till en ny tid där vi gör allt mer ärenden via internet. Medan Handelsbanken har annamat HMs tillväxtkoncept i att öppna flera affärer/kontor så att man kan träffa fler kunder.

Man kan ju ha olika åsikter om vad som är bra eller mindre bra på sikt. Jag tänkte istället ta en liten ort som exempel där dessa båda banker verkar, orten Pålsboda på närkesslätten söder om Örebro. Det händer att undertecknad ibland cyklar förbi denna lilla ort på någon träningstur på sommaren och kanske stannar till och köper en kopp kaffe på det lilla cafet mitt i byn.  I Pålsboda har det fram till för några veckor sedan funnits två små pittoreska bankontor, ett Swedbankskontor (nej det är ingen fristående sparbank det är frågan om, utan just Swedbank) samt ett kontor där Handelsbanken finns. Utan att direkt kunna den lokala bankmarknaden i Pålsboda så gissar jag att knappt hälften av byns invånare är kund i den ena eller den andra banken och några individer som kanske är kund i någon bank i ”stan” (dvs Örebro) där ett flertal banker har kontor.

Nu har Swedbank just stängt ned sitt kontor i Pålsboda och alla kontorets kunder har fått något fint tackbrev för många trevliga stunder tillsammans och att man nu är välkommen på en kopp kaffe på kontoret i Hallsberg dit alla bankfack nu också blivit flyttade. Promenaden tvärs över gatan till banken har ersatts av en liten bil/buss/cykeltur på ca. 2mil till Hallsberg eller ca. 3mil till Örebro. Jag kan tänka mig att bankkunderna i Pålsboda nu blir väldigt benägna att använda internettjänster. Swedbank kan givetvis kapa några tusenlappar i månaden i kostnader medan Handelsbanken är kvar på orten sedan år 1917(!) trots att man blivit rånad ibland.

Pålsboda är förvisso knappast någon tillväxtort, snarare avfolkningsbygd där fastighetspriserna för en villa på 100kvm nog är samma som en 1:a på 13 kvm och dusch inbyggd i handfatet jämfört med Stockholm men det finns ändå en hel del livskraftiga företag på orten (bla. inom bioenergi) precis som på många andra småorter i landet samt många trevliga cykelvägar.

Det skulle vara synnerligen intressant att nu få följa den lokala bankmarknaden i just Pålsboda där nu bara Handelsbanken finns kvar på orten. Väljer den som i framtiden vill köpa hus i Pålsboda att låna pengar av Swedbank eller Handelsbanken? Hur viktigt är det med ett fysiskt bankontor? Hur viktigt är det i kundmötandet att fysiskt finnas på orten?

Har Handelsbankens kunder mer över i plånboken?

Den wallenbergska stoltheten SEB presenterar löpande något som kallas sparbarometern.

Det är sammanställning över svenska folket sparande och ekonomiska ställning. Den senaste utgivna sparbarometern som kom ut nyligen visar på att vi svenskar nu är rikare än någonsin. Aldrig någonsin så har vi varit så rika som vi är idag ( i nominella termer, realt sett så kan det kanske ha kunnat varit bättre).
Visst är detta glädjande! Var sjätte svensk är nettomiljonär. Var sjätte av dina gamla klasskamrater och lumparpolare är miljonärer. Inte undra på att moderaterna fått lika mycket röster i valet som socialdemokraterna och att det shoppas som aldrig förr i gallerior och på paradgator. Nu har ju redan Cornucopia skrivit om detta idag så jag skippar att fördjupa mig

Men sparbarometern innehåller också många andra intressanta fakta än hur rika vi är. Den ger bla. en bra översikt över de olika bankernas marknadsandelar när det gäller den svenska sparmarknaden hos privatpersoner.

I den totala sparmarknaden (dvs pengar på bankkonto, fonder, pensionsförsäkringar, obligationer, PPM sparande mm. Dock ej aktier eller bostäder då banken inte tjänar några pengar på aktier eller bostäder, såvida du inte köper eller säljer dem.
På denna totala sparmarknad så är Swedbank störst med en marknadsandel på 14,7%, SEB 12,6%, Skandia 9,5%, Nordea 8,9% och Handelsbanken 8,4%. Sedan följer alla andra aktörer i en jämnström. Totalt sett ha de 5 största aktörerna 54% av marknaden. Korrigerar vi dessa aktörers andel i relation till varandra (dvs enbart ”big five”). Så har Swedbank 27,1%, SEB 23,3%, Skandia 17,6%, Nordea 16,5% och Handelsbanken 15,5%.

Fig. Marknadsandelar totalt finansiellt hushållssparande mellan "big five"


Vad som kan vara intressant att jämföra är då dessa aktörers marknadsandel i förhållande till det nysparande som sker det senaste kvartalet hos respektive aktör dvs hur mycket pengar som kunder sätter in i fonder, på bankkonton, köper aktieindexobligationer osv.

Då uppträder en intressant bild. Av det nysparande (inom ”big five”)som sker går enbart 1,4% till Skandia , 16,7% till SEB, 18,6% till Nordea, 23,2% till Swedbank men hör och häpna 40,2% till Handelsbanken.

Fig. Marknadsandelar i nysparande senaste kvartalaet mellan "big five"


Hur skall man nu tolka dessa skillander? Några tänkbara alternativ finns. Handelsbankens kunder har ett större ekonomiskt överskott varje månad i genomsnitt än andra bankerna och deras kunder, Andra bankkunder sätter in pengar hos Handelsbanken, Handelsbankens kunder amorterar sina lån i betydligt lägre utsträckning än andra bankkunder och får på så sätt mer sparpengar över. Handelsbanken får allt fler kunder på andra bankers bekostnad. Eller så kanske SEB, Nordea och Swedbanks kunder i högre grad sparar hos andra aktörer såsom Avanza eller nordnet?

Vad tror du?

Industrivärden anno juni 2010

Tidningen Börsveckan har enligt utsago rekommenderat att ett antal investmentbolag ät värda att sälja och andra värda att köpa såsom det alltid brukar vara. Huruvida råden är baserad på absolut (dvs plus i avkastning) eller relativt (dvs bättre/sämre än andra investmentbolag) har jag ingen aning om.

Ett av bolagen som Börsveckans läsare rekommenderas att sälja är Industrivärden så varför inte titta lite på hur det ser ut för industrivärden idag.

Industrivärden har idag ett substansvärde på omkring 49,7Mdr kronor eller mellan 128-129 kr per aktie om jag räknat någorlunda rätt. kursen på bolagets C-aktie är idag 92,5 och sammantaget handlas då industrivärdens aktie med en substansrabatt om ung. 28% mot det fulla substansvärdet. På inget sätt ovanligt utan det är nog inom rimlighetens gräns att aktien handlas med 10-40% rabatt mot substansvärdet.

Bolagets totala aktieportfölj är värd ung. 61,5Mdr idag. Nettoskulden ligger omkring 11,8Mdr och skuldsättningsgraden ligger således idag på cirkus 19,2% av tillgångarna. (som att som husägare ha lån på 20% av bostadens marknadsvärde). I Januari emitterade Industrivärden ett 5årigt konvertibellån på ung. 5Mdr som påverkar situationen idag. Emissionen av konvertibellånet medförde att Industrivärden fick gott om likvida medel i kassan. Någon miljard av dessa pengar är idag redan investerade men man kan nog anta att Nyrén har likvida medel på knappt 4Mdr så den finansiella rörelseförmågan är förhållandevis god även om nettoskulden är på 19,2%. Konvertibellånet löper på en ränta om 2,5% de kommande 5åren och det kan nog ses som synnerligen förmånligt. Konvertibellånet har en konverteringskurs på 116kr (i ev. nyemitterade C-aktier). Och till denna konverteringskurs krävs det att kursen på C-aktien stiger med 5% per år i genomsnitt de kommande 5 åren. I Händelse av konvertering tillförs bolaget ca. 5Mdr i eget kapital och skuldsättningsgraden går ner mot behagliga 10% (uppgången oräknat). En kraftig uppgång på aktierna de kommande 5 åren medför dock en ev. utspädning i substansvärdet för nuvarande aktieägare kontra konvertibelägarna. Men jag kan tänka mig att aktieägarna trots allt blir komfortabla med detta då kursen i så fall ändå går upp.

Industrivärden har det senaste året gjort stora köp i Volvo. Ganska nyligen löste man ut en option om att köpa volvoaktier för 63kr vilket var en mycket god affär då kursen idag är knappa 90. De stora köpen i Volvo (samt inte minst uppgången i denna aktie) har medfört att Industrivärdens tillgångsfördelning skiftat betydligt sista halvåret.

Största innehavet i Industrivärden är idag Sandvik med knappt 23% av aktieportföljen därpå följer Handelsbanken med 21% dvs 44% av bolagets exponering ligger mot dessa båda företag. Tredjestörsta inneha är nu Volvo om jag räknar rätt med 12% en storförändring beroende på tilläggsköp och kursuppgång. Sedan följer SCA med 11%, Ericsson med 10,5%, SSAB på 10% bland de största innehav. Resterande 12% av aktieportföljen består av Skanska 6% Indutrade 4%, Höganäs och Munters med ung. 1% varderas +/- några tiondelar och slutligen Hemtex som Industrivärden numera bokför som kortfristiga finansiell placering.

Industrivärden har genom att dela ut lite för lite i aktieutdelningar de senaste två åren byggt upp en liten skatteskuld i bolaget och det troliga är nog att Industrivärden nu ”kvittar ut” denna skuld genom att även nästa år dela ut 3kr per aktie även om den skattepliktiga utdelningen är lägre med knappt en krona. Så räkna med 3kr i utdelning nästa år, en direktavkastning på dryga 3% idag. Om man skall tro på tidningen Affärsvärlden och deras SME prognoser om de utdelningar som kommer till våren så kommer dessa att stiga i takt med att konjunkturen förbättras. Vid oförändrad aktieportfölj så skulle då Industrivärden våren 2011 få in 1,75Mdr i mottagna utdelningar och Industrivärden skulle då vid en egen utdelning på 3kr få ett överskott om ung. 0,6Mdr nästa vår och även om man har räntebetalningar omkring knappt 0,5Mdr och lite förvaltningskostnader (kort handel oräknat) så får man trots allt ett litet överskott vilket Industrivärden inte haft sedan länge.

De förväntade utdelningshöjningarna till nästa vår skvallrar också om att Industrivärdens utdelningar kan komma att öka till våren 2012 med minst en 50öring per aktie i alla fall (till 3,5kr) men detta är som bekant beskaffat med stor osäkerhet.

Business as usual. och Sverre är sig lik as usual också

Hur är Handelsbankssfären uppbyggd? del 2

Grundfundamentet för ”makten” i Handelsbanksfären ligger således i Banken med stort B. Bankens makt är sedan givetvis betydligt större än aktieposter. En bank har ju som bekant också ”främmande kapital” och genom att låna ut pengar så blir man indirekt en stor maktfaktor. Handelsbanken är givetvis husbank för samtliga innehav i sfären men man är också med största sannoliket också husbank för många ägare såsom just t.ex. Lundbergs och AB Landå (”dödsboet” efter Mats O Sundqvist). Carnegie som förvaltar Sundqvists ”moderbolag” har att ta hänsyn till att Handelsbanken har pantförskrivningar på många tillgångar i dotterbolag och lån till dessa (bla. AB Landå). Handelsbanken har genom sin utlåning en rejäl maktfaktor i svenskt näringsliv och omvänt så använder Handelsbanken näringslivet tillbaka in i banken då många näringslivspersonligheter sitter i regionala styrelser i Handelsbanken. Kanske är det just denna struktur som får Handelsbanken att värna så mycket om att vara i symbios utveckling med den lokala ekonomin, inte försöka växa snabbare (högre risker..)

Alltså kan man då dra slutsatsen att den som kontrollerar banken, kontrollerar hela sfären? Så enkelt är det som bekant inte. Istället så har Handelsbanken en mycket komplex bolagsordning som är okänd för de flesta. För i Handelsbanken är det inte bara att köpa aktier och tro att man kan diktera villkoren på en bolagsstämma. Nej, i Handelsbanken är det nämligen så att ingen enskild aktieägare får lov att rösta för mer än 10% oavsett hur många aktier man äger. Vilket utgör ett synnerligen stort skydd mot makthungriga spekulanter. Här visar sig också finessen med korsägare, då SCA-SHB-Industrivärden kors och tvärs äger varandra.

Och detta öppnar också upp konspiratoriska inslag i slag med DaVinci koden om att det finns banken liggande aktieägaravtal som till viss del styr maktfördelningar. Handelsbanken är som bekant numera efter Skandias utköp börsens äldsta bolag (börsnoterat 1873) och är det en slump att styrelseordföranden i Industrivärden varannan gång varit från banken (Tom Hedelius avgick senast..) och varannan från SCA (…in kom nu Sverker Martin-Löf) ända sedan Industrivärden bildades i spåren av Krugerkraschen. Och det var här Affärsvärldens intressanta artikel kom i, vem skall nu täcka tomrummet efter Arne Mårtensson som gav sig ut och segla jorden runt istället för att i sann succesionsordning ha tagit över efter Sverker Martin-Löf.

Nu ställer du dig säkert frågan om vad detta har för betydelse om man investerar i aktier i SHB sfären? (dvs Industrivärden, SHB, SCA, Volvo, Skanska, SSAB, Sandvik mfl.)

Jo jag vill nog göra gällande att sfärens struktur och uppbyggnad är viktig inte minst när man bedömer olika företags finansiella stabilitet. Och kortfattat går det ut på att då SHB har en försiktig och stabil bankverksamhet i kombination att det finns många exempel på ”dolda” likvida och mindre likvida tillgångar i sfärbolagen samt att de flesta SHB-sfär-bolag i sin struktur mer påminner om konglomerat än slimmade bolag som inom Wallenbergsfären. Detta gör att många bolag då klarar av en förhållandevis stor nettoskuld av lån, som inte sällan till stora del tillhandahålls av just den som skyfflar in "andras" och egna pengar i sfären, dvs Hjärtat, Handelsbanken.

Hur är Handelsbankssfären uppbyggd? del 1

Senaste numret av tidningen Affärsvärlden (ännu ej tillgängligt på nätet) har ett reportage som av handlar om vad som nu skall komma i Handelsbankenssfären efter att i särklass mest inflytelserika individen Tom Hedelius nu som 71 åring har valt att kliva av de mesta av sina styrelseuppdrag. Tom Hedelius är en av våra absolut mest inflytelserika näringslivspersonligheter och definitivt nummer ett inom den så kallade ”Handelsbankssfären”. Tom Hedelius är nog sinnevärlden för en lojal medarbetare då han arbetat inom Handelsbankssfären sedan 1967, 43 år.

Respekt! som barnen säger. Han var VD i Handelsbanken under 13 år, Styrelseordförande under 10 år och nu senaste 8 år som styrelseordförande i Industrivärden. Varit med om både en och två kriser som sagt och en av de som lotsade Handelsbanken med bravur genom den svenska 90-talskrisen.

Den svenska makten kring våra största svenska företag är i de allra flesta fall koncentrerade kring ett antal Sfärer som man säger, Wallenberg, Douglas, Stenbeck osv. Många gånger ganska så komplicerande förhållanden med sk ”ask-i-ask” ägande. Exempelvis består Wallenbergsfären av ett antal stiftelser (varav Knut och Alice Wallenbergs är den mest kända). De olika stiftelserna i Wallenbergs har ett gemensamt förvaltningsbolag som heter Foundation asset management (FAM). FAM äger i sin tur aktier i mest kända Investor och direkt i deras innehav. Sedan har man utanför Investor också ägande i t.ex. kända SKF och Stora Enso men även lite mindre kända såsom ontoterande Bergvik. Investor i sin tur är ju sedan huvudägare i bolag såsom SEB, AtlasCopco och Mölnlycke mfl. Den som styr i Marcus och Amalia Wallenbergsstiftelse styr då i några steg indirekt en hel del genom ask-i-ask oc röststarka A-aktier. Även om det är till viss del är en komplex struktur som det tar några minuter att förstå så är ju detta ingenting mot komplexiteten i Handelsbankssfären.

Handelsbankssfären är uppbyggd på investmentbolaget Industrivärden och sedan har man ett antal kärninnehav såsom SCA, Handelsbanken och Sandvik mfl. Även i fallet Wallenbergs så är ett traditionellt ask-i-ask och röststarka A-aktier som gäller.

Först så tittar vi då på huvudägarna i Industrivärden. I särklass största ägare i Industrivärden med 15,5% av rösterna är Lundbergföretagen AB som i sin tur kontrolleras av Fredrik Lundberg. Direktör Lundberg har sedan själv som privatperson knappt 1,5% i röster och hans båda döttrar ca. 0,7% var. Alltså så måste Lundbergs vara den centrala maktfaktorn i Handelsbankssfären med 20% röster av Industrivärden?

Inte alls!
Lundbergs har inte mycket att säga till om i sfären trots sina inköp av 2% av Handelsbanken och 5% av Sandvik och "största" ägare i Industrivärden. Skulle Lundberg komma på kant med andra huvudägare så hade nog Lundberg åkt ut snabbt med badvattnet (tidningen affärsvärlden se Lundberg som en rookie i sfären) och fått bli en lika passiv ägare som andra småsparare. Märk väl att Hagströmer & Qviberg ett tag också var "största" ägare i Indsutrivärden i slutet av 90-talet.

Tittar man vidare i ägarlistan i Industrivärden så har Handelsbanken (banken alltså) ett ägande på 2% (något som man får leta riktigt, riktigt nog i Handelsbankens ÅR för att hitta. Mao banken äger Industrivärden och Industrivärden äger banken (till 10,2%). Precis samma sätt gäller det andra kärninnehavet i Industrivärden, SCA. SCA äger 3,8% av Industrivärden och Industrivärden äger i sin tur 29% av SCA. Men det är mer än så. Både handelsbanken och SCA har pensionsstiftelser där personalens pension förvaltas. I SHB har man en pensionskassa som äger 9.8% Industrivärden, och en pensionsstiftelse som äger 9,8%. Båda dessa stiftelser kontrolleras givetvis av banken.

Utöver detta så har Handelsbanken också en personalstiftelse dit personalen får pengar från banken om banken har en högre avkastning på kapital än andra nordiska banker 8vilket man i stort sett alltid har). Denna personalstiftelse(Oktogonen äger idag några procent av Industrivärden) sedan har Handelsbanken Fonder givetvis lite aktier . Sammantaget kontrolleras knappt 30% av industrivärden av Handelsbanken vilket är dubbelt upp mot Lundberg.

SCA det andra kärninnehavet har givetvis också stiftelser som äger ca. 10-15% av Industrivärden och är jämnstor med Lundbergs totalt sett. Handelsbanken inkl. stiftelser mm äger sedan också 13,5% av SCA.

Vikten av goda kunder

De fyra svenska storbankerna har nu alla avlämnat sina kvartalsrapporter för det första kvartalet och glädjande så verkar de svenska bankerna klara sig hyfsat i relation till den internationella bankmarknaden. Såväl SEB och Swedbank är nu åter på banan någorlunda och tjänar lite pengar och Nordea och Handelsbanken har idag en mycket god intjäning som gått ned lite sedan högkonjunkturåren men detta beror i många och mycket mest på att att man har större likviditetsreserver och mer eget kapital i balansräkningen. Samt då lite kreditförluster främst inom företgassektorn.

Då de svenska storbankerna konkurrerar ju direkt mot varandra (i Sverige vill säga) är det ju ofta så att jämförelser mellan de fyra storföretag ofta görs.

Mediarapporteringen (i affärstidningar) i dessa jämförelser är oftast fokuserad på antingen en mängd nyckeltal såsom kreditförluster, intjäningsförmåga, KI-tal räntenetton osv där man t.ex. skriver om hur stora kreditförluster som Swedbank har i relation till Nordea eller att man fokuserar på bankerna ur investerarperspersepktivet dvs man försöker utröna om deras aktier är ett bra eller dåligt val. Om den ena aktien är ett kap framför den andra osv.

I jämförelse till eget kapital i balansräkningen så handlas t.ex. idag bankerna till följande:
Swedbank 1,02
SEB 1,1
Nordea 1,24
Handelsbanken 1,54

Skulle bankerna ha samma avkastning på det egna kapitalet så skulle alltså Swedbank vara den mest köpvärda banknen exempelvis. Nu skiljer sig ju intjäningsförmågan ganska så mycket idag och investerare är beredda att betala lite mer för framförallt Handelsbanken som där det flyter in mycket pengar i banken. De lärda tvistar om vad som är den bästa investeringen.

Men däremot så läser man väldigt sällan om den industriella utvecklingen i bankerna. När man pratar om konsumtionsbolag så pratar man ju t.ex. marknadsandelar osv osv. För en bank är den kanske allra viktigaste bakomliggande lönsamhetfaktorn att man har framgångsrika kunder, inte att man som bank tjänar mycket pengar idag genom att ta ut höga avgifter. Har bankens kunder stabil ekonomi, så får banken stabil ekonomi har bankens kunder framgångsrika finansiella placeringar så drar banken nytta av detta. Inte minst en bank som Avanza har ju visat att deras kunder klarar av att spara mer pengar än genomsnittet svenskar något som på lång sikt givetvis är enormt viktigt för Avanza som då kan växa med sina framgångsrika kunder.

En bank är alltså en spegel av sina kunder och försöker man som bank växa betydligt snabbare än sina kunder ja då blir det problem förr eller senare.

I Handelsbankens rapportpresentation (dvs inte rapporten) så har banken valt att ta med några bilder som beskriver förändringar på den svenska bankmarknaden (nationellt). En bild är t.ex. att den den svenska företagsutlåningen minskat med 31,8Mdr i Sverige sedan juni 2008 vilket inte är så konstigt då vi har en lågkonjunktur. Samtidigt i dessa dystra tider har Handelsbanken ökat sin utlåning med 2Mdr. Handelsbankens kunder har såldes expanderat under krisen (alt. att man fått betydligt fler kunder).

En annan siffra som beskriver förändringar är den svenska inlåningsmarknaden. Handelsbanken har idag i sitt förvar ung. 17% av alla pengar som svenska hushåll har på bankonton. Det är mycket pengar det os SHB, 173Mdr för att vara exakt och bankinlåningen totalt i Sverige idag är ung. knappt 100 000kr per svensk, dock troligtvis inte speciellt jämt fördelat.

Under det senaste året så har däremot nettoinflödet på konton i Handelsbanken i Sverige varit över 30%(!!) av det totala svenska nettoinflödet under de sista året har t.ex. Swedbanks kontoinlåning från hushåll varit stabil, i Handelsbanken sitter det idag knappt 12Mdr mer pengar på kundernas konton mot för ett år sedan. Handelsbankens hushållskunder har antinigen haft större privatekonomiska överskott och insättningar på konton eller så har man lockat nya kunder.

Handelsbanken borde sälja sitt ena fondbolag

Jag har roat mig med att läsa Svenska Handelsbankens årsredovisning som lite kvällslektyr. Egenligen kanske man borde skriva en bloggpost huruvida sådan kvällslektyr passar i sänghalmen eller inte, men det får bli någon annan gång.

Som vanligt när det gäller Handelsbanken så är det en skrift fylld av snusförnuft och andra klokskaper. Man får nästan intrycket av att VD Pär Boman gått och väntat på att en finanskris skulle dyka upp vid horisonten. I årets VDord så vi en beskrivning på vad som är en "riktig bank" och varför Handelsbankens verksamhet inte kan växa snabbare än det omgivande samhället utan att det då skulle skapa ökade risker i banken. Det ges också en beskrivning om hur Handelsbanken tidigt förberedde sig på krisen, med att ha en likviditetsreserv som är större än samtlig insättningen från allmänheten, en balansräkning i toppklass och att man sålde av riskfyllda tillgångar. Välskött var bara förnamnet.

När det gäller det industriella utvecklingen så är Handelsbanken uppdelade i en svensk och utländsk kontorsrörelse. Detta är grunden där banken möter sina små och medelstora kunder som t.ex. undertecknad. Denna kontorsrörelse stöds av dotterbolagen Statshypotek (bostadsfinansiering) samt Handelsbanken Finans (krediter såsom bilfinansiering t.ex.).

Sedan har man en investmenbank som kallas Handelsbanken Capital Markets. Sysselar med allt upptänkligt som man som investmentbank kan göra såsom ränte-, aktie-,valutahandel, strukturerade produkter, företagsförv, företagsrådngivning, företagsfinansiering osv osv.

Sedan är den sista delen Handelsbanken kapitalförvaltning. i Kapitalförvaltningen hittar vi först två stycken fondbolag Handelsbanken Fonder samt XACT fonder som ger ut böshandlade fonder (bla. de mycket kända BULL och BEAR fonderna). Sedan har man utanför dessa en stor och omfångsrik förvaltning av andras pengar i diskretionär förvaltning, stiftelser och private banking. Utöver det har man sedan ett livbolag som förvaltar pensionspengar. Totalt sett är Handelsbanken en av aktiebörsen största aktörer och på valuta och räntemarknaden i stort sett störst i Sverige.

Handelsbanken fokuserar aldrig på produkter och du kommer därför alrig se Handelsbanken göra TV reklam för några nya fräcka produkter eller erbjudanden som exempelvis Nordea och deras förmånskunder, Swedbanks pensionsprognoser eller SEB enklas firman. Handelsbanken är istället kundfokuserade dvs Handelsbanken fokuserar på att få framgångsrika kunder. för att leva upp till detta har givetvis Handelsbanken mängder med olika produkter och koncept som finns för att ge kunderna bra erbjudanden men man är inte så aktiv med att tala om det, innan det efterfrågas. Frånvaron av reklam till trots så har Handelsbanken tagit marknadsandelar under den finansiella turbulensen, två exempel på det är att Handelsbanken ökade sin upplåning från allmänheten (pengar på konton alltså) med 16% samt att de svenska bankernas utlåning till svenska företag totalt sett minskade med 37Mdr under 2009, medan Handelsbanken ökade sin upplåning till företagen med ung. 1Mdr.

Nu till det som jag hade tänkt skriva om. Jag har en åsikt att Handelsbanken borde sälja dotterbolaget Handelsbanken Fonder.

Låt mig förklara mitt ställningstagande.
Handelsbanken fonder är idag en verksamhet som bedriver 91 stycken aktie- och räntefonder med ett totalt förvaltat kundkapital på ca. 153Mdr idag säkert mer då den siffran är från årsskiftet. Förra året hade man nettoinflöden på 18Mdr och värdestegringar på 30Mdr. Mediabilden är att fondförvaltning är något där bankerna skär pengar med guld. Jag skulle vilja nyansera den bilden lite. Ur aktieägarperspektiv så är bankens fondförvaltning en av de minst lönsamma delarna av "Banken" man har på detta område helt enkelt för höga kostnader. Det redovisas inga specifika siffror för just Handelsbanken fonder men hela Handelsbanken kapitalförvaltning exklusive Livbolaget tjänade 170Mkr. Räknar vi strikt kapitalförvaltningsmässigt så torde Handelsbanken fonders vinster utgöra ung. hälften av denna summa. Räknar vi konstnader i relation till intäkter så är fondförvaltning ung. hälften så lönsam som de andra delarna av banken. Hur man än räknar så blir det ur aktieägarperspektiv en av banken minst lönsamma delar.

Ett annat dilemm med att ha ett eget fondbolag är frågan om banken när man möter sina kunder ger de bästa råden eller om man blir jävig? Handelsbanken har idag öppnat upp för att kunderna kan handla från alla fondbolag det tycker jag är bra och något som gynnar bankens kunder. och till alla Avanza/Nordnet talibaner kan jag meddela att Handelsbanken idag erbjuder handel för sina kunder med fler fonder än båda dessa nätmäklare. Jag tycker Handelsbanken borde våga ta steget att bara ha externa fonder såsom nätmäklarna.

Finns det då ett skäl att ha ett eget stort fondbolag?

En uppskattning från min sida är att man kanske skulle kunna sälja Handelsbanken fonder till ett pris om 3% på förvaltatat kapital eller ca. 4,5Mdr. det är faktiskt över 7kr per aktie som man då skulel kunna frigöra och ev. dela ut. Visst minskar bankens intäkter lite samtidigt så skulel nog många fondbolag vara väldigt intresserade av att finnas mer aktivt där Handelsbankens kunder finns.

XACT tycker jag nog däremot att SHB bör behålla det är en verksmahet där Handelsbanken tillför värde på det lite mer unika planet.

Banking business

De svenska banker har nu alla utom Handelsbanken avlämnat sina bokslut för 2009 och som vanligt så är det ju för en lekman/kvinna inte det lättaste att förstå sig på hur alla dessa siffror hänger samman, det är räntenetton, riskjusterade resultat, kreditförluster och allt annat.

Dessutom så är det så med banker att väldigt mycket av de redovisade resultaten beror på just redovisningen. Hur stor en kreditförlust är exempelvis är inte lätt att säkerställa i kronor och ören och kreditförluster kan sedan givetvis återvinnas. Såväl Swedbank som SEB och Handelsbanken har idag startat ”panthanteringsbolag” (kan tänkas att det var ett eget uppfunnet ord) där övertagna panter drivs kvar inom bankens väggar. Swedbank har exempelvis fastighetsbolaget Ektornet som nu för att undvika allt för stora kreditförluster skall driva vidare kommersiella fastigheter i såväl Baltikum här hemma. Fastigheter som blivit överbelånade och där ägarna har sopats bort och istället för att direkt sälja så tar man själv tt ägaransvar och hoppas återvinna kreditförluster genom löpande och realisationsvinster. Handelsbanken driver exempelvis vidare fordonskomponentföretaget Plastal som ett dotterbolag efter att detta gått i KK i våras.

Vad man slås av när det gäller Swedbank och givetvis också de andra bankerna när det gäller deras kommande bokslut är hur ohyggligt stabil den inhemska svenska bankmarknaden är. Det är den svenska bankmarknaden som helt klart räddat Swedbank från ”the dark side”. Ett resultat på minus dryga 10Mdr är för Swedbanks del helt och fullt kopplad till utlandsverksamheten, här hemma gör vi fortsatt vinster, helt okej sådana.

För den svenska bankmarknaden så har denna djupa lågkonjunktur som Swedbanks VD kallar ” en av de mest turbulenta åren i Sveriges historia” gått förbi på ett stark sätt. Den kreditförlustnivå som Swedbank redovisar i Sverige var 0,14% under 2009. En siffra som givetvis är stora i absoluta tal (förluster på 1,3Mdr) men i relativa tal är en piss i missisippi och inte det värsta sedna Hedenös.

Men återigen tillbaka till redovisningen och skillnader. Hur kan det komma sig att Handelsbanken idag redovisar en kreditförlust nivå som är dubbelt så hög som Swedbank här hemma i Svea rike? Kan Swedbank ha så mycket bättre kreditkvalité här hemma? Swedbank verkar dessutom har gjort betydligt bättre köp än kollegan SEB av bank verksamhet i Baltikum. SEB har vackert fått lov att skriva av varenda goodwillkrona i dessa verksamheter vilket inte sparbanken gjort, men det är väl en stabilare verksamhet kan man tro. Redovisning var det frågan om ja.

Nätmäklarna dyrast på fonder?

Rubriken må kanske vara lite provocerande, då det är just priset på aktiehandel, fondsparande och pensioner som nätmäklarna har tagit sina stora marknadsandelar på. Vad man dock samtidigt bör konstatera är att detta till viss liten del just är en mytbildning, då storbankerna nu har börjat komma ikapp.

Senaste tiden har det genomförts stora pensionsupphandlingar först ut var kollektivanställda privata tjänstemän och nu i veckan så beslutades vilka bolag som skall få förvalta kollektivanställda privata tjänstemän, vilket är ung. en kvarts miljon svenskar. De olika partnerna har använt sig av en gammal hederlig statlig företeelse, den offentliga upphandlingen. Alla pensionsbolag i Sverige har kunnat lämna anbud och parterna har sedan valt ut de bolag som presenterat det mest konkurrenskraftiga erbjudandet, där priset och fondutbud varit avgörande för vilka bolag som fått förvalta pengarna.

Om någon hade frågat mig för ett år sedan om vilka bolag som säkerligen skulle varit en vinnande anbudsgivare i en sådan process så skulle jag definitivt svarat nätmäklarna såsom Nordnet eller Avanza pension då deras erbjudande är konkurrenskraftiga. I upphandlingen för privata tjänstemäns avtalspensioner så var däremot ingendera av dessa företag vinnande, då dom var för dyra(!) i upphandlingen. Den gängse bilden av nätmäklarna som lågprisalternativet kom alltså på skam, bland de vinnande bolagen var det storbanker som sopade hem matchen.

Avgifterna för en tjänstepension består normalt sett av en försäkringsavgift på försäkringen och fondavgifter på de valda fonderna. Tidigare var det minst sagt dyrt i storbanken. Det var kanske en hundralapp per år i fast avgift, på et kanske 0,5% i försäkringsavgift och sedan de vanliga t.ex. 1,5% i fondavgift. När nätmäklarna började med pensionssparande så tog man bort alla försäkringsavgifter och kostnaden för ett pensionssparande blev som ett vanligt fondsparande, nätmäklarna kunde tjäna pengar på detta genom att förhandla fram rabatter på fondavgifterna med bankerna, sk ”kick-back” och stoppa denna i egen låda.

Det intressanta i de privata tjänstemännens pensionsupphandling är att inte nog med att man tagit bort samtliga försäkringavgifter, de vinnande bolagen har i snitt också ”tvingats” ge kunderna kicks-backs på fonderna så att den faktiska fondavgiften i genomsnitt är 44% av ordinarie fondavgift.. Bankerna har mao i dessa upphandlingar prisat ned sig så mycket att nätmäklarna mer eller mindre inte kan vinna då dessa enbart säljer andras fonder och att sälja andra rysslandsfonder kan man inte göra lika billigt…

Vad blir nästa steg? Kan man tänka sig att storbankerna börja kriga om få tillbaka förlorade kunder med att ge kick-backs i kontanter eller gratis fondandelar till ”helkunder” som flyttar tillbaka sina aktier och fonder till storbanken? Lika gärna som att t.ex. Swedbank och Handelsbanken betalar kick backs till nätmäklarna kan man ju lika gärna betala det till sina kunder, eller?

Också Handelsbanken har några lik i garderoben

Handelsbanken är ”änna rejääler bank” (ett visst mått av västgötsk accent) och något så ovanligt som en storbank som idag både har bra lönsamhet, nöjda kunder och välavlönad personal.

Så man skulle kunna skriva många rader om hur duktiga dom är på ”banken” och hur trevligt det blir för aktieägarna när banken tjänar bra med pengar. Läsarna på denna blogg har säkert kunnat konstatera att även jag har en förkärlek trevliga och välskötta banker som t.ex. fristående sparbanker och Handelsbanken, lite grovt, i de flesta fall . Men i och med att många andra skribenter skriver så fint om ”banken” med stort B just nu (t.ex. också den notoriske pessimisten Per Lindwall på SvD så tänkte jag att det vore lite kul i alla välmening att vara lite motvalls och istället prata om SHBs dotterbolag Handelsbanken Liv.
Handelsbanken Liv är SHB försäkringsbolag/livbolag och förvaltare av t.ex. tradtionella pensionsförsäkringar ,pensionsförsäkringar där banken väljer placeringar och du som kund inte behöver bry dig om några fondval eller andra ”konstigheter” men också bolaget som säljer fondförsäkringar, kapitalförsäkringar och sakförsäkringar. Handelsbanken Liv är sk. Vinstutdelande försäkringsbolag vilket betyder att bolaget ägs av Handelsbanken i motsats av t.ex. Skandia Liv som ägs av pensionsspararna själva. Detta betyder Handelsbanken kan ta del av vinster i livförvaltningen om det går bra men handelsbankens aktieägare står också risken om det går dåligt. Medan i de av pensionsspararna ägda Livbolagen så är det spararna som tar del av alla vinster (och inte bara 90% av vinsten som hos Handelsbanken) och alla risker medan Handelsbanken står för hela nedåtrisken utan att belasta pensionsspararna. Men det viktigaste är ju givetvis att förvaltningen ger bra långsiktig avkastning alldeles oavsett vilket konstruktion livbolaget har.

Om man som kund idag tecknar en traditionell pensionsförsäkring hos Handelsbanken Liv så sätter man då in pengarna till något som växer ”tryggt och säkert tills du behöver pengarna” som man brukar höra i floskel-reklamen från pensionsbolagen. I Handelsbanken Livs fall har man en ”hög” garanterad ränta pga att bolaget är vinstutdelande, den är 3% före skatt och avgifter givetvis. En ränta som man alltid får på sitt insatta kapital. Sedan kan man givetvis få lite extra återbäringsränta om det går bra också.

Även om det går ned några dagar på börsen så har ju nådens år 2009 varit en ”hyggligt” år att tjäna pengar i. Världens börser har varit raketer, råvarupriser har börjat gå upp osv. Rikedomar har återigen börjat skapats och jag kan nog tänka mig att en och annan småsparare börja känna lite hopp om livet efter fjolårets rejäla ras. Tom Livbolagen hos pensionsföretagen har också börjat kvicka till och flera bolag har börjat betala återbäringsränta till sina kunder igen.

I detta gyllene år så har givetvis Livbolagen haft hyfsad avkastning . Sedan finns de bolag som inte haft så god avkastning, trots den goda investeringsmiljön. Handelsbanken Liv är definitivt ett sådant bolag som inte lyckats så bra, för bolaget har nästan lyckas med det omöjliga detta år och fram till sista september så var årets totalavkastning -1,2% (ja det var rätt med ett minustecken), och då hade man ändå gått på plus under tredje kvartalet, hur är detta möjligt med minus När börsen är upp nästan 40% och allt annat. Jo Handelsbanken Liv trodde nog på fortsatt börsfall då deras portfölj vid senaste årsskifte bestod av 77% obligationer, 10% aktier, 6% fastigheter och 7% övrigt. Idag så fortsätter man satsa på långa svenska statsobligationer som ger någon ynka procent i årsränta och 83% av portföljen är obligationer och aktiedelen är nere på 7%, 5% fastigheter och 5% övrigt (tex. ägande i Skogsfastigheter genom det onoterade bolaget Bergvik Skog). Defensivt som det förslår och får vi ränteuppgångar (vilket för övrigt handelsbankens chefsekonomer tror på) ja då kommer deras Livbolagsförvaltning få än svårare att täjäna pengar.

229Mkr har detta debackel kostat Handelsbankens aktieägare, de första 9 månader , då denna skara av investerare ytterst är de som står för garantin i pensionsförsäkringarna. Summan är faktiskt mer än dubbelt så mycket som Handelsbankens reserveringar för kreditförluster i utlåning till byggföretag i år.