torsdag 31 maj 2012

Hur mycket bolagsstyrning ska vi ha?

Bolagsstyrning är en mycket viktig fråga när det gäller publikt noterade bolag. I ett börsnoterat bolag finns som sagt allt som oftast någon, några huvudaktieägare och en mängd mindre minoritetsaktieägare. Dessa mindre aktieägare har en mycket begränsad insyn i de bolag som man äger aktier i. Man har en insyn genom den publika informationen som bolagen presenterar och den ev. medieuppmärksamhet som bolag drar på sig. Sedan är det mer eller mindre stopp. En majoritetsaktieägare har däremot en helt annan insyn, man tillsätter styrelse, är med i diskussioner kring strategier och övrig affärsverksamhet. En helt annan inblick kort och gott än vad mindre aktieägare har.

Genom att det finns detta förhållande mellan majoritets och minoritetsaktieägare i noterade bolag är det viktigt att det finns spelregler för hur ett noterat bolag skall sköta sin bolagsstyrande verksamhet om inte detta skulle finnas är risken att mindre aktieägares kapital skulle kunna utnyttjas av majoritetsaktieägare. Vilket helt klart skett i ett flertal olyckliga fall där mindre aktieägare mer eller mindre blivit lurade. I Sverige har vi hanterat detta genom aktiebolagsslagen samt "svensk kod för bolagsstyrning". Koden för bolagsstyrning är något som starkt påverkar redovisning och styrelsearbete i börsnoterade bolag och det blir en mer "krånglig administration" helt naturligt i ett börsnoterat bolag jämfört med ett icke noterat bolag.

I närtid har det varit två intressanta händelser kring bolagsstyrning. Det ena är att styrelseproffset Peggy Bruzelius har rutit till i media om  att kod för bolagsstyrning och regelverk kring noterade bolag börjar bli allt för komplicerat och det har nått en gräns där allt för mycket av bolagsstyrelsen arbete handlar om formaliafrågor och mycket fokus tappas från bolagets affärsverksamhet. Vällovligt förstås och det får givetvis inte vara på det sättet att ett bolag ekonomiskt förlorar på att vara börsnoterat, detta kan då bli en förklaring till varför bolag inte väljer att bli börsnoterade utan istället säljas till riskkapitalbolag exempelvis.

Den andra intressanta frågan med anknytning till bolagsstyrning är turerna som hänt kring Lundin Petroleum. I LUPE har det från media och mindre aktieägare rests frågetecknen kring bolagets affärsetik i verksamhet som bedrivs i Afrika. Frågan har kommit till den nivån att många aktieägare önskat att det genomförs en större oberoende granskning av bolaget affärer inom denna affärsverksamhet. Frågan restes på bolagets årsstämma där det uppkom en tydlig konflikt och huvudägare körde över minoritet (22% av aktiekapitalet röstade för den oberoende granskningen) varpå nu flera större institutionella aktörer med minoritetsposter sr väljer att sälja sina aktier då dom känner att dom inte alls kan påverka bolagets verksamhet.

Jag tycker det är viktigt att det fortsatt förs en diskussion kring bolagsstyrning och det är inte en lätt uppgift att detta hålls på en nivå där regelverk inte blir för krånglig och heller inte så till den graden att minoritetsaktieägares intressen glöms bort.

En svår fråga med svåra avvägningar.

måndag 21 maj 2012

När kommer krisen i Aktiepararna?


Aktiespararna är en ideell organisation med styvt 40 år på nacken som enligt dom själva:  är en oberoende intresseorganisation för enskilda som sparar eller vill främja sparande i marknadsnoterade aktier, aktiefonder och andra aktierelaterade värdepapper. Förbundets uppgift är att för medlemmarna skapa bästa möjliga förutsättningar för aktiesparande.
För att uppnå detta mål bedriver Aktiespararna verksamhet inom flera områden. Bland annat bevakar förbundet bolagsstämmor, bedriver lobbyverksamhet, är drivande i självreglerings- och corporate governancefrågor på börs- och värdepappersmarknaden, medverkar i statliga utredningar och referensgrupper samt ingår i olika internationella nätverk och organisationer. Kort sagt en organisation för minoritets aktieägare



Aktiespararna har idag en ganska så omfattande kapitalförvaltning som har sin grund i att organisationen sålde Aktiespar fondkommission till konkurrenten hq.se/Avanza och då fick betalt i hq.se aktier, ursäkta Avanza-aktier. Totalt är aktiesparnas värdepappersportfölj idag värd (vid årsskiftet 2011/2012) 137Mkr, vilket för övrigt är ungefär drygt 2000kr per medlem. Mycket pengar men då Aktiesparnas verksamhet gått back (före finansnetto)så har man allt som oftast tvingats sälja av värdepapper för att täcka underskottet i verksamheten.

Underskottet kan man t.ex. titta i årsredovisningen från 2001 där man kan läsa att Aktiespararna 2011 omsatte 85mkr (i denna siffra räknar jag då in verksamheten i Svericebolag, Aktieinvest mm) och man har rörelsekostnader på drygt 100mkr. Underskottet täcks upp av aktieutdelningar och ränteintäkter plus då att man med jämna mellanrum säljer av aktier kort och gott. 

Som "alltid" i större ideella organisationer med både anställd personal och stor mängd ideellt arbetande medlemmar i lokal verksamhet uppkommer en naturlig konflikt mellan central, (regional) och lokal verksamhet samt mellan anställd personal där den egna lönen många gånger kan vara det viktigaste med organisationens verksamhet och gräsrotsnivån som lägger ner många timmar i veckan för gratis fika (ja ofta får man väl betala fikan själv också) på torsdagar. Denna konflikt uppkommer såväl i golfförbund, politiska partier, fackförbund som Aktiespararna. Detta är inget unikt vill jag säga utan ganska så normalt att det gnisslar lite mellan olika nivåer till följd av olika agendor. Ofta är det många på central nivå som vill styra den lokala verksamheten när det i större ideella organisationer är den lokala versakmheten som tillsätter valberedningar, styrelser och indirekt VD.

Sedan 2009 är Gunther Mårder VD i Aktiesparna, den yngste VD som Aktiespararna haft. Jag bedömer lekmannamässigt att Mårder idag har ett starkt stöd inom Aktiespararna, speciellt ute i den lokala ideella verksamheten. Då Mårder är kunnig, reser mycket och är duktig föredragshållare. I det avseendet en god representant för aktiespararna enligt mig. Hur hans stöd ser ut på kansliet och bland den anställda personalen har jag ingen insikt i. Dock så är det tyvärr ett faktum att Mårder inte har levererat i form av att hejda medlemsraset i Aktiespararna. Sedan Mårder tillträdde har Aktiesparna tappat ung 15% av sina medlemmar och förr eller senare kommer det börja knorras i leden (det gör det nog på sina håll redan), var 6e medlem är defacto borta på några få år, under Mårders ledning. Man kan säkert förklara detta med en generellt minskad organisationsbenäghet i samhället, dålig börs, motarbetande banker, fondsparnade mm mm, med faktum kvarstår. Var 6.e medlem har lämnat, sedan aktiesparnas glansdagar har hälften(!) av medlemmarna lämnat, det torde ge rejäl sjukdomsinsikt och någonstans går gränsen för där organisationens legitimitet börjar urholkas, från att ha varit en mycket stor organisation faller man raskt idag mot allt mindre medlemsantal.

Lika så kan det börja knorras rejält om förbundet genomför mer eller mindre nödvändiga neddragningar till följd av medlemsraset och olika åsikter och hur och var dessa neddragningar ska genomföras.

I närtid har det blåst upp en liten storm (i ett vattenglas) i Aktiesparna och det berör ett samarbete som aktiesparna haft med PR bolaget Kagan-event och OKQ8. Lite mer om den soppan går t.ex. läsa på Aktiesparna Falun-Borlänges hemsida på följande länk. Hur denna historia kommer sluta vet ingen idag men historien är absolut inte slut än och det är nog en tidsfråga innan media skriver om denna för aktiesparna sorgliga historissorgliga historia.

Skribenten är medlem i aktiespararna sedan unga år

torsdag 17 maj 2012

Risken med att investera i mindre bolag

Återigen har ett mindre börsnoterat (i detta fallet precis nyligen avnoterat under konstiga former) hamnat i blåsväder och mindre aktieägare får nog se sin investering vara ganska så osäker i dagsläget.

Denna gång är det factoringbolaget Värmlands finans med ca. 1000 mindre aktieägare som hamnat mitt turbulens när polismyndigheten gjorde ett stort tillslag mot bolaget i en utredning om grov ekonomisk brottslighet. Ett tillslag som också innefattar MC-gänget Hells Angels. Vad som hänt och inte hänt är förstås idag som utomstående svårt att förstå sig på men man kan ju misstänka att dte förekommit en hel del fuffens. Säkerligen lär det stå en hel del i media framgent om vad som hänt.

Att någonting inte stod helt rätt till i bolag tidigare i våras kunde man nog ana och det syntes lite ugglor i mossen då det varit en mycket stor turbulens i bolaget. Styrelsemedelmmar som avgår hastigt, en börsnotering som upphör med kort varsel, något företagsförvärv utan större information, en riktad nyemission till kretsen utanför gamla aktieägare osv. Oftast inga bra signaler.

Utan att vara helt insatt i situationen skulle jag nog gissa att det kan bli problem för aktie och obligationsägare att få igen pengar. För bolagets löpande verksamhet så är det också säkerligen ett problem att inget företag vill göra affärer med ett företag där polisen gjort tillslag mot så även här får bolaget svårigheter att driva verksamheten vidare även om det kan finnas en livskraftig kärna.

Som sagt, att investera i mindre/små bolag på mindre listor kräver verkligen att man är insatt i vad man investerar i och ett klokt råd är att verkligen titta upp de personer som finns i kretsen som ägare och tjänstemän i företagen. i ett litet bolag finns en mindre genomlysning och det är svårare som mindre aktieägare.

Ett styckande brännande svensk näringslivshistoria

Tänkte sticka in med ett inlägg med lite näringslivshistoria. På olika produkter såsom en dammsugare, en TV, lastbilar eller läskedrycker eller vad sjutton som helst så brukar det traditionellt vara en handfull olika bolag som dominerar världsmarknaden. Oftast några företag från USA, något från Europa och något asiatiskt företag. Ofta har vi ju även svenska stora exportföretag inom några produktsortiment.

Världsmarknaden för friluftskök som är en synnerligen liten nichprodukt domineras idag precis som många andra produkter har en dryg handfull olika märken några amerikanska märken Mountain Safety Research  (MSR), Coleman (med  det extra varumärket Canpingaz),  Tyska Edelrid som är mest kända för klätterutrustning, den växande stjärnan Jetboil och utöver dessa företag hela tre(!) i grunden svenska företag. Trangia, Primus och Optimus. Med andra ord är just friluftskök en riktigt svensk paradgren och har varit så synnerligen länge.

Trangia

På bild. Det klassiska trangiaköket nr. 25 (normalstorlek)

Trangiaköket tror jag i stort sett varenda svensk som idkat friluftsliv har en emotionell koppling till. Många blåbärssoppor, makaroner och kaffekoppar har blivit uppvärma på ett Trangiakök. Trangia med ursprung från den jämtländska orten Trångsviken har kortast historiska anor av de svenska friluftsköksbolagen då Trangiaköket introducerades så sent som på 1950-talet. Trangia konstruerade ett genialiskt vindskydd som är tilllika transportförpackning och en enkelhet med spritbrännare som medför att alla kunde använda det med lätthet utan någon övning. Ett Trangiakök har nackdelen att det är tungt, svårt att använda på vintern (med spritbrännaren) och är bränsleslukande vilket gör det mest lämpligt för kanske en helgtur med familjen under sommarhalvåret och några stora äventyrare av rang har därmed inte använt sig av Trangiakök. Idag exporteras Trangiakök över hela världen men är i omsättning (dryga 30 Mkr) klart mindre än nedanstående storebror. Sverige gissar jag fortsatt är viktigaste marknaden.

Primus


På bild, Primus Primus. Köket som Roald Amundsen hade med sig till Sydpolens första besök.

Primus är trots att det i Sverige troligtvis är mindre känt än Trangia.  Men internationellt är Primus friluftskökens nummer ett med en omsättning på dryga 100Mkr idag. Inte så mycket direkt men världsmarknaden för friluftskök är inte så stor. Historien är sprängfylld av heroiska äventyr där Primus har funnits med. Andrés ballongfärd, Fritjof Nansens turer, första bestigningen av Mount Everest, Göran Kropps äventyr. Där det funnits äventyrare har Primus funnits, redan från början med köket Primus Primus som uppfanns redan i slutet av 1800-talet. Primus styrka på den tiden var att man konstruerade ett mycket säkert, bränslesnålt, lätt och driftsäkert fotogenkök som fungerade under alla förhållanden. I slutet av 1800-talet revolutionerade Primus friluftsköken till en helt ny nivå. Köken innan Primus var mer eller mindre förenade med livsfara att använda.

Idag ingår Primus i börsnoterade Fenix Outdoor produktflora bredvid t.ex. Fjällräven och Tierra  och är kanske mer känt idag för gaskök än för andra typer av friluftskök även om man har högklassiga flerbränslekök såsom synnerligen läckra titanköket Omnilite Ti.


Optimus

På bild, Optimus Svea som är ett smått legendarisk friluftskök som många av världshistoriens största klättare har använt för att bli mätta i bergen. Trots nästan 100 år på nacken så nytillverkas och säljs Svea fortfarande(!).

Det bland allmänheten kanske minst kända svenska företaget av de större bolagen är Optimus som numera ägs av Schweiziska bolaget Katadyn har anor sedan sekelskiftet 18-1900-tal. Precis som primus konstruerade Optimus till en början enbart fotogenkök. Kök som sedan kunde brinna på vad tusan som skit helst till bränslen. Med tiden utvecklade man också klassiska fotogenlyktor såsom Optimus 200.

Optimus har historiskt gjort ganska så många lättviktskök vilket gjort märket populärt bland klättare och det är många klätterexpeditioner som haft ett Optimus Hiker i baslägret   och ett Optimus Svea på lite högre höjd. Ett  friluftskök från Optimus som många svenska män använt är köket Tor,  i folkmun "jägarköket" som är ett enkelt litet spritkök som används av svenska försvarsmaktens jägarsoldater. Många fallskärmsjägare och kustjägare har fått varm pulvermat på dessa kök, i den mån man hann äta. Även Optimus gör likt Primus idag många fina såväl gas som flerbränslekök.

torsdag 10 maj 2012

Bra med räntebevis, men hur går det med prissättningen?

Jag har som sagt tappat sugen lite (och haft taskigt med tid) att skriva blogginlägg sista tiden och har gjort mycket annat än att skriva blogginlägg men får väl försöka hålla upp lite styrfart. Lite kul att ett första blogginlägg på 2-3 månader kommenteras av Nordnets sverigechef på twitter. Nej nu tal om något annat, nämligen räntebevis.

En av nymodigheterna som presenterats sista tiden är värdepappret räntebevis som har skapats av banken Nordea. Även Handelsbanken har sedan tidigare haft liknande produkter (av tillfällig karaktär) i form av strukturerade produkter. SHB produkter upplevde jag dock som betydligt rörigare än Nordea (SHB sålde räntebevis med klumpar av bolag i, inte ett enskilt bakomliggande bolag som Nordea).

Räntebevis är en form av strukturerad produkt som påminner om en klassisk företagsobligation. Fast med ett antal egenheter som gör räntebeviset till en strukturerad produkt istället för en obligation. Cornucopia? har skrivit en del om detta så det vore dumt att upprepa motpartsrisker mm.

Jag har själv sedan 10 år tillbaka i tiden ibland investerat i företagsobligationer, förlagslån, konvertibler och lite olika värdepapper. Jag har som sagt varit lika intresserad av räntebärande som av aktier. Mao är räntebevis något som intresserar mig ska medges. Särskilt om urvalet bakomliggande företag med tiden ökar. Räntebevisen är om jag förstår saken ett sätt för Nordea i detta fallet att finansiera utlåning till stora kunder och på köpen skapa lite högre vinster på sin utlåning till ex. Stena eller Nokia.

Idag finns det allt fler svenska företag (ex. AssaAbloy, Intrum Justitia, Vasakronan, Sveaskog, Unibet mfl) som ger ut obligationer på den svenska obligationsmarknaden och har börsnoterade obligationer (om än att de flesta handlas i betydligt större multiplar än 10 000kr).

Ett dilemma med räntebevisen är prissättningen (kursen på beviset). Beviset är noterat Stockholmsbörsen men man kan verkligen inte säga att ett värdepapper av detta slag som mer eller mindre helt och hållet inriktar sig till privatpersoner har en bra likviditet. Eller likviditeten är kanske helt okej, men det förekommer nog ingen större handel mellan privatperson till privatperson.

För att hantera detta problem agerar Nordea market-maker på sina egna utgivna räntebevis. Dvs banken Nordea är både köpare och säljare på sina egna värdepapper och är den som själva i praktiken sätter kurserna på bevisen med köp och säljkurser. Take it or leeve the räntebevis. Enligt räntebevisens prospekt så upprätthåller Nordea köp/säljkurser i räntebevisen under normala marknadsförhållanden. Så om man vill kunna sälja sitt räntebevis under löptiden så får man vackert sitta och hoppas på att det råder normala marknadsförhållanden fram till år 2017. Om det inte skulle råda normala marknadsföhållanden så är risken som sagt att prissättningen på räntebevisen kan bli lite tokig, på gott och ont skall väl också sägas.

Å andra sidan kan man vända på det. Företagsobligationer i mindre företag, i mindre förpackningar (10000-kronors) brukar normalt sett aldrig ha godtagbar likviditet så det är inget unikt problem.

Summasummarum. Så länge Nordea håller sig stabil som bank (i praktiken så har väl Nordea ett bakomliggande skydd i form av att man tas över av staten vid stora problem) så tycker jag nog räntebevisen är en enkel och klok form av "obligationsinvesteringar" och jag ser gärna att fler banker tar efter och lanserar lika enkla certifikat som Nordes Räntebevis.

onsdag 9 maj 2012

Häromdagen så skrev Avanza Banks underfundige sparekonom Claes "alltid hängslen" Hemberg ett blogginlägg om att flytta pensionsförsäkringar vilket såklart indirekt var en inlaga i debatten om hur förträffliga pensionsförsäkringar som Hembergs arbetsgivare Avanza Bank har i sitt sortiment och att alla är varmt välkommna att flytta sina försäkringar dit. Hemberg skriver t.ex. att han genom att flytta en arbetsgivarbetald pensionsföräskring från storbanken till arbetsgivaren Avanza och han genom detta gjorde ett klipp.

Men flyttavgiften lyckades jag snabbt tjäna igen. Konto utan avgifter hade räckt, men fördelen med bättre utbud gav mig större valfrihet, till snabbare val. Snabbare och bredare val gjorde snart nya kontot till vinnare.

Men hur bra är egentligen Avanza Banks pensionserbjudanden, idag? För ett par år sedan när dom först startade sin pensionstjänst så var Avanza synnerligen konkurrentkraftiga, bäst i klassen. Man införde försäkringar utan försäkringsavgifter och det blev helt enkelt lika enkelt som en fondsparande att ha en fondförsäkring i en pensionslösning.

Men det har som sagt runnit en hel del vatten under broarna sedan dess. Avgifterna i pensionsförsäkringar har sänkts rejält skulle jag vilja påstå. I de nya upphandlingarna som gjort för de stora kollektivavtalen så har det ställts allt hårdare avgiftskrav och krav på rabatter på fondavgifter vilket idag gjort att pensionsförsäkringar faktiskt blivit billigare än ett traditionellt fondsparande.

Detta har ställt till det lite för Avanza Bank, vill jag nog påstå lite. Deras affärsmodell har ju gå ut på att inte ta ut någon avgift på pensionsförsäkringen av försäkringstagaren utan istället sälja ett vanligt fondsparande och förhandla till sig rabatter hos fondbolag och få en kick-back i form av rabatterade fondavgifter som blir vinster för Avanza Bank. Kunden i Avanza märker mao inte att han/hon indirekt betalar till Avanza.

Men de nya avgiftskraven i de stora kollektivavtalen där fondavgifter mer eller mindre ska rabatteras från Avanza svårare att konkurrera med storbanker. i ITP 1 (privata tjänstmän) så är man inte ett valbart alternativ, Avanza är dock ett valbart alternativ för kommunalt anställda (KAP-KL), Statligt anställda (PA-03) och privatanställda arbetare (LO).

Dock har de nya upphandlingarna medfört att Avanzas pensionsförsäkringar har fått förändras lite.

Först detta med "bättre utbud" som Hemberg indirekt säger att Avanza har. När bolagen som erbjuder kollektivavtalade pensionsförsäkringar tvingas erbjuda fondrabatter så får Avanza plocka bort de fonder där man inte lyckats förhandla fram rabatter eller får en lönsamhet. Idag har Avanza Bank knappt 30 olika fonder som erbjuds vid avtalspensioner inom KAP-KL, PA-03, SAF-LO. Jämför med flera hundra fonder som Avanza har vid ett rent fondsparande. Listan för PA-03 valbara fonder ser exempelvis ut så här

Man kan också jämföra med andra valbara banker. Exempelvis erbjuder Länsförsäkringar omkring 90 olika valbarafonder, Skandia lika många, storbanken Swedbank erbjuder ca. 50 fonder. Avanza Bank är mao en av de valbara alternativ med minst(!!) antal valbara fonder. Mot tidigare då man hade mycket stor valfrihet, sug på den Hemberg..

Sedan kostnadsbiten. Avanza har fonden Avanza Zero. En avgiftsfri svensk indexfond. Mycket attraktiv och bra produkt ska sägas och en fantastisk marknadsföringsprodukt så mycket det pratas om denna fond. Nu är såväl SEB som Handelsbanken på väg att också starta helt avgiftsfria fonder. I SEBS fall är det en avgiftsfri Europafond och i Handelsbanken vet jag inte riktigt vad det var för fond.

Kostnadsbiten avseende försäkringsavgifter där är Avanza som sagt gratis. Bra! vad kostar de andra bankerna idag?  Vi kan ta Länsförsäkringar där varierar det lite beroende på kollektivavtal. Som kommunalt anställd är det enbart en fast avgift om 75kr per år, som statligt anställd 80kr+0.1% av försäkringskapitalet. Dvs 180kr på ett år om man har 100 000kr i försäkringskapital. Inom PA-03 varierar det mellan bankerna från 0kr (Avanza och Danske Bank) till 70-80kr per år. Avanza Bank är mao ett tuggummipaket billigare än de andra bankerna per månad, fast med sämre fondutbud.

Summa summarum. Avanza Bank har på pensionssparande blivit allt mer lika storbankerna idag. Glädjande är att det verkar ha blivit betydligt bättre konkurrens mellan bankerna på just kollektivavtalade pensionsförsäkringar.
Gadgeten innehöll ett fel