tisdag 29 september 2009

Rebalansering, trejding eller passivitet?


Engelskan finns ett bra uttryck som heter Asset allocation vilket man nog skulle kunna översätta som till tillgångsfördelning. Mao hur man väljer att fördela sina sparpengar och det är nog enlig tmig en sak som många borde fundera ganska så nog på då det är faktor som också högsta grad bestämmer avkastningen på dina tillångar

Asset allocation kan tillämpas på många olika plan. Dels på ett övergripande plan t.ex. där man hypotetiskt låt säga har 1 Mkr i tillgängligt kapital. En halv miljon kronor kanske är instoppade i en bostad, en buffert på låt säga 150 000kr på banken och en aktiedepå på 350 000kr.

Sedan kan man tillämpa en diversifiering på en aktiedepå som kanske kan bestå av ett antal olika aktier, gärna i olika branscher och någorlunda jämn fördelning mellan dessa innehav, ur ett riskperspektiv.

Många har säkerligen en god förståelse för detta synsätt att man inte skall stoppa alla pengar i samma korg utan istället ta begränsade risker med både hängslen och livrem.

Problemet uppkommer sedan när man har ägt sina tillgångar i ett långt tag med allra största chans har man då haft olika förmögenhetsutveckling på olika tillgångar, några tillgångar har åkt kälke i nedfösbacke andra har stigit till stjärnorna osv. Resultatet är att man inte längre har den fördelning som man från början tänkt sig. Speciellt gäller detta ”långsiktigt passiva” investerare. Där man för eller senare får olika former av sedfördelningar. Har man t.ex. under 10 års tid fondsparat i en rysslandsfond så kan jag mycket väl tänka mig att denna utgjorde en (väl) stor del av portföljen för många fondsparare låt säga sommaren 2007. En god princip är således att ha koll på sina risker!

Sedan kan man ju också ibland behöva agera trädgårdsmästare rensa ut lite ogräs, sätta en och annan ny planta i trädgården för att få en snyggare omgivning. För denns skull behöver man inte varje dag rycka upp nya och gamla plantor i någon form av trejding.

Samma fenomen med en tillgångsfördelning som kan bli snedfördelad är t.ex. om man aktivt vill satsa på en aktieportfölj med hög direktavkastning vilket jag kan finna ibland bland en del ekonomibloggar på nätet, en del förespråkar också en form av ”evigt ägande” dvs där man köper en aktie med hög direktavkastning och så förväntas denna aktie växa i kurs och utdelning i ett långt lyckligt race mot förmögenheten.

Har man varit med ett tag så talar i alla fall min erfarenhet för att olika aktier utvecklas på olika sätt. Ibland så ger vissa aktier en hög direktavkastning och ibland är det lägre direktavkastning. Ibland går kursen upp medan utdelningen sänks ibland det vice versa, ibland sänks både kurs och utdelning och ibland så går båda upp givetvis.

Om man då passivt utan några som helst byten av värdepapper förvaltar en portfölj med olika aktier i syfte få en hög direktavkastning så kommer man med tiden få en portfölj som har högst genomsnittlig direktavkastning om man själv inte aktivt förändrar innehaven. Att ha en hög genomsnittlig direktavkastning anser jag kräver ett visst mått av aktivitet beroende på utvecklingen.

Inte minst kan man ju se det på att det är många av de aktier som idag ger hög direktavkastning som hade väldigt låg direktavkastning för 10 år sedan. Tänk aktier som Astra, Securitas och HM dom gav väl en halv procent eller något i direktavkastning för 10 år sedan.

söndag 27 september 2009

Utvecklingen inom statsförvaltningen senaste åren




En del som läser denna blogg kan jag tänka mig har ett visst intresse för skatter, hur vår skattepengar används och staten. Så i denna bloggpost blir det lite av den varan.

Jag kan tycka att det ibland är en ganska schblonartad bild i media (och bland bloggar) om hur utvecklingen i statsförvaltningen ser ut. Så jag tänkte nedan ge en mycket kort resumé hur utvecklingen varit i statsförvaltningen senaste 2 åren.

De senaste 2 åren så har antalet anställda inom staten minskat med ungefär 5000 individer de största neddragningarna av antalet anställda har skett inom Försvarsmakten och intilliggande myndigheter medan "kategorin" samhällskydd och rättsskipning dvs poliser, domare, kriminalvården osv har ökat med knappt 1000 personer.

En av de främsta skälen till att minskningen av anstalet anställda är att vi de senaste åren har haft en ganska stor rationalisering inom svenska myndigheter där främst många myndigheter har slagits samman. Ett exempel på detta är tillkomsten av Diskrimineringsombudsmannen (DO) som också medförde en nedläggning av JämO, HomO, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och handikapp ombudsmannen.

Totalt sett bara det senaste åren så hela 49 Myndigheter lagts ned medan 16 myndigheter skapats (bla. Transportstyrelsen och Inspektionen för socialförsäkring och trenden fortsätter där det blir allt färre myndigheter istället för på 90-talet då vi hade ganska så kraftig tillväxt i antalet myndigheter. Idag så har vi totalt sett 208 olika myndigeheter allt från mycket kända myndigheter såsom Försäkringskassan, skatteverket och Högsta Domstolen till lite mindre kända myndigheter såsom Folke Bernadotteakademin, Forum för levande Historia och Revisornämnden.

Den kanske svåraste omstruktureringen i myndighetssverige idag är reformeringen av Försvarsmakten där man samtidigt gör stora uppsägningar av personal och nyrekrytering av andra personalkategorier i år kommer t.ex. anstalet anställda i försvarsmakten minska med ett par hundra medan prognosen för de där på kommande åren är en ökning av det totala antalet anställda i Försvarsmakten.

En annan tydlig trend idag är ett allt större fokus på energifrågor vilket syns mycket i landets universitet och Högskolor men också i utökade anslag inom Statens energimyndighet och utökade uppgifter för myndigheter med angränsade områden som t.ex. Jordbruksverket med mera. Så energifrågorna är någon som ökar i omfång.

De största området med flest anställda inom staten är utbildningssektorn dvs våra Universitet och Högskolor samt därtill angränsande myndigheter.

Åldersmässigt så är statens anställda klart äldre än arbetsmarknaden totalt sett vilket de kommande åren troligtvis kommer medför en större personalomsättning. Nästan en tredjedel är idag 55 år och äldre bland statsanställda samtidigt så ökar den faktiska pensionsåldern allt mer i staten och idag (till skillnad mot 20 år tillbaka i tiden) så går statsanställda i pension senare än övriga arbetsmarknaden. Som helhet är staten också mycket jämställd med ung 50% män och kvinnor anställda medan de i olika specifika myndigheter kan skilja mycket. Genomsnittslönen bland statliga tjänstemän och kvinnor är idag 27 900kr i månaden.

En av de senaste logiska tillkomsterna i statsförvaltningen är myndigheten Tillväxtvärket, förlåt skall visst stavas med E. :-) en sammanslagning av Glesbygdsverket, NUTEK och Institutets för tillväxtpolitiska studier.

På bild. Här plockar man lite äpplen mest varje dag, äppeldricka i kylen, äppelmos, äppelpaj mest varenda dag, styckfrysta äpplen i frysen och ett gäng torkade äpplen. Ändå ser ett av våra äppelträd ut som följer. Har du något bra äppelrecept?

fredag 25 september 2009

Tankar om vårens aktieutdelningar



Det är givetvis långt kvar till den tidiga våren när de flesta bolag i Sverige håller bolagsstämma och beslutar om årets aktieutdelningar med mera men jag tänkte ändå ge lite tankar om saken då det säkerligen intresserar många och det är nu på hösten som många styrelser säkert börjar ta upp frågan om utdelningarna.

Investmentbolagen är ju de som är enklast att hålla koll på när det gäller utdelningar då dessa har klara regler för hur stor utdelningen skall vara för att undgå bolagsskatt. Kortfattat kan man säga att i samtliga av de större investmentbolagen såsom Öresund, Industrivärden och Investor mm till våren med största sannolikhet kommer sänka utdelningen till följd av att man inte behöver betala ut lika mycket av skatteskäl. Och då kurserna gått upp ganska så kraftigt under året leder detta till klart lägre direktavkastning jämfört med föregående år.

Generellt sett sedan över börsbolagen så tror jag att vårens utdelningar blir något lägre än årets. Många bolag har i år klart sämre lönsamhet, kassaflöden och även om man kanske kan skymta att bättre tider är på gång så lär man vara rädd om finanserna innan man öppnar pengapungen.

En intressant aspekt är säkerligen också att det kan komma att ske en hel del förändringar i vilka bolag som är de som ger hög direktavkastning. Exempelvis så har det de senaste åren vari en hög lönsamhet i verkstadsindustrin med påföljande höga utdelningar och hög direktavkastning i dessa verkstadsbolag. I dagsläget så har de goda tiderna övergått i dåliga tider för verkstad och många ledningar försöker nu parera dessa dåliga tider på olika sätt med kassaflöden i fokus. När nu börsen också som alltid ”gått i förväg” och kurserna på dessa bolag är upp många kronor så kan jag tro att direktavkastningen denna säsong blir förhållandevis låg, särskilt för verkstadsbolag. Analytikerprognosen för verkstadsbolagen Volvo exempelvis är 1,50kr per aktie i utdelning (dryga 2% i direktavkastning idag) och en gammal högutdelare som SSAB spås inte dela ut någonting alls till våren, Sandvik spås sänka sin utdelning ned ordentligt också. Kan bli tufft för Industrivärdens kassaflöden denna säsong helt klart.

Högbelånade fastighetsbolag lär nog också få det svettigt att dela ut stora summor pengar till våren. Det notoriska direktavkastningsbolaget Kungsleden t.ex. har idag ganska dyra lån och låg soliditet och ränteteckningsgrad som ligger klart under målet så här det nog det logiska att direktavkastningen inte blir något vidare utan bolaget frångår sin utdelnlingspolicy i syfte att stärka finanserna. Medan lägre belånade fastighetsbolag säkerligen kan höja utdelningarna då bolagens driftsnetton generellt har förbättras.

Samtidigt så ä det nog så att en del bolag med historiskt lite lägre direktavkastning som idag troligen får ganska så god utdelning i relation till kursen. Bolag som t.ex. Astra, Securitas, Tele2, Intrum Justitia, HM t.ex. för att nämna några tänkbara bolag som får en hög direktavkastning.

Men som sagt det är långt kvar av bokslutsåret 2009 och rattmuffar skall både tas på och av innan bolagsstämmor klubbar utdelningar, får säkerligen skäl att återkomma till denna fråga igen.

onsdag 23 september 2009

Budgettankar



Igår så lade regeringen fram budgeten för nästkommande år och som vanligt så översköljs nu media av reportage om vilka som är vinnare och förlorare. Den sittande regeringen försöker övertyga om förträffligheten i den ekonomiska poltiken medan den just för tillfället aktuella oppositionen försöker argumentera om Sveriges undergång tillföljd av den just framlagda budgeten.

Jag vill först göra klart att jag inte är något stort politiskt geni men om sanningen skall fram så tror jag det idag råder en ganska så stor koncensus om hur vi vill att vårt samhälle skall se ut. Om de stora trätoämnena handlar om någon femtilapp hit eller dit i månaden för pensionärer, jobbskatteavdrag på 200kr i månaden, om vi skall lägga ned riksutställningar eller för eller emot en privatisering av apoteket….ja då har vi nog inte så mycket ideologiskt att bråka om i Sverige när vi nu alla blivit keynesianister. Och tur är väl detta med denna goda samtalston! Då det är oftast är politiskt stabila konsensusekonomier om många gånger utgör en god mylla att plantera träd i, lite så där mellanmjölksaktigt lagom helt enkelt. Sedan har vi idag globalt ekonomiskt turbulenta tider som medför att utrymmet för politiska intentioner trolige inte spelar så stor roll som vi tror. Lite justeringar hit och dit i den svenska statens kaka betyder nog mindre än globala makroekonomiska mönster.

En budget handlar ju som sagt om att fördela ett antal inkomster över ett antal utgifter. Vad vi skall prioritera och vad vi inte skall prioritera. Som sagt är jag inte politiker och inte heller vansinnigt intresserad men tänkte ändå ta tillfället i akt i dessa budget tider att prata om statens inkomster.

Statens inkomster kommer grovt hugget från tre olika områden, inkomster och avgifter från vardera arbete, kapital och konsumtion med en total skattebas på ca. 1400Mdr SEK, ett jobbskatteavdrag vara eller inte vara på 10Mdr förändrar således statens inkomster med 0,7%, kanske inget direkt att trycka extrabilagor i tidningen för. De totala offentliga inkomsterna är ung halva BNP.

Det första som är intressant att titta på är fördelningen mellan de tre inkomstområdena. Inkomstskatter av olika de slag, arbetsgivaravgifter, värnskatter, skatt på pensionsinkomster och hobbyinkomster ger staten inkomster på ca. 850Mdr årligen eller ung. 60% av de totala skatteinkomsterna. Skatter såsom reavinstskatter, skatt på aktieutdelningar, bolagsskatt, schablonskatt på kapitalförsäkringar, fastighetsskatt mm ger staten inkomster på knappt 200Mdr årligen eller lite knappt 15% av vår gemensamma kaka medan konsumtionsskatter såsom tv-avgifter, moms och fordonsskatt ger oss ca. 350Mdr i offentiga inkomster eller 25% av den totala skattebasen.

Kapitalskatter så enligt mig de svåraste att hantera. Kapital är som sagt lättrörligt och beskattar man kapital hårt så leder det till att kapital flyttar på sig och används i verksamheter och platser där det ger bättre avkastning med resursallokeringsproblem som följd, i teorin i alla fall. Sedan finns det givetvis i mitt tycke kloka kapitalskatter såsom t.ex. fastighetsskatt där kapitalet knappast flyttar utomlands utan snarare är det så att fastighetsskatt bättre kan stimulera kapital att användas till exempelvis företagsverksamhet (aktier t.ex.) framför att låsas in i mindre samhällsnyttiga bostadsrätter på Östermalm, i teorin. Sedan är det trots att kapitalskatter enbart utgör lite knappt 15% av skatteinkomsterna så att Sverige har bland världens högsta beskattning av kapital så det kan vara en farlig väg att gå att höja beskattningen av detta för samhället vikiga kapital då riskerar vi många arbetstillfällen i Sverige.

Återstår således två huvudsakliga områden att dra in statens inkomster på Arbete och konsumtion. Hur var det nu Finansministern sa, ”vi skall arbeta och spara oss ur denna ekonomiska kris” borde vi då inte göra det billigare att arbeta och dyrare att konsumera? Dvs beskatta arbete mindre medan konsumtionsskatterna blir högre? På köpet kan vi sedan säkerligen också skapa politiska incitament till ett mer hållbart samhälle. Exempelvis förenklat låta det bli billigare att anställa tågingenjörer och solenergiforskare men beskatta flygbiljetter för dessa ingenjörers semesterresor hårdare?

Sedan kan man ju alltid fråga sig vad Anna Anka hade sagt om saken…eller om dessa fantastiska höstfärger

tisdag 22 september 2009

Det hänger liksom ihop



Ibland så springer man på diskussioner med individer om det här med förhållandet mellan kapital och lönearbete, den eviga trätefrågan. Många gånger givetvis starkt influerade av olika politiska och ideologiska inriktningar vilket är ganska synd kan jag tycka samtidigt som många också är förhållandevis okunniga om samspelet mellan anställda och kapital. Så jag tänkte ge en mycket kortfattat introduktion till hur det hänger ihop i vårt samhälle.

Kortfatta t så kan man säga att företag är omöjliga att driva utan både kapital och arbetskraft. Utan kapital skapas inga arbeten och omvänt skapas heller inga vinster utan arbetskraft. Och utan dessa båda åror i båten får heller inte rorsman faster Staten några inkomster.

Aktieägande i olika former är mao en mycket viktig samhällsfunktion då det är deras kapital som skapar arbetstillfällen och skatteinkomster för våra offentliga utgifter. Utan goda vinster kan företaget inte expandera och öka sina löner. Man sitter mao i varandras ömsesidiga knä eller kanske bättre beskrivet genom den klassiska UGL övningen där man sitter ned lutandes mot varandras ryggar, faller en faller båda…

Men hur mycket kapital krävs det t.ex. för att skapa arbetstillfällen? Detta beror givetvis helt och fullt ut på vilken verksamhet det är frågan om. En del verksamheter är arbetsintensiv som t.ex. en advokatbyrå där det inte finns så många mer tillgångar är de som går hem på kvällen. Omvänt så kan et företag också vara mycket kapitalintensiv t.ex. ett fastighetsbolag där pengarna som behövs för att köpa fastigheter kanske ä den viktigaste tillgången och där antalet vaktmästare inte är så stort.

Men jag kan bjuda på ett litet hypotetiskt exempel i ett av våra mest ärefyllda klassiska företag, Sandvikens Jernverk eller kort och gott Sandvik. Sandvik är ett mycket stort företag som har ungefär 50 000 anställda (i alla fall vid senaste årsskifte, idag säkert färre). Samtidigt så finns det i Sandvik idag 1 186 287 175 aktier och såldes krävs det en mobilisering av ung 23 700 aktier och dess kapital för att sysselsätta en genomsnittsanställd i Sandvik samt finansiering av alla bolagets tillgångar vid sidan av nettolåneskulden. Nu är ju i och för sig Sandvik ett kapitalintensivt företag med specialstålverk, stora lager och mängder med andra ”dolda” tillgångar. 23 700 aktier motsvarar ung. idag ett börsvärde på 1,8Mkr så det är inte gratis att driva den typen av företag och betala anställda.

Omvänt är det ju fantastiskt att individen med en aktieportfölj med ett värde om 1,8Mkr faktiskt vid sidan av sitt eget arbete faktiskt också avlönar och låter en annan individ fåförverkliga sina drömmar och spara ihop pengar så att man kan avlöna en annan anställd och en bit av den offentliga sektorn.

På bild, kamvandring det är livet!

onsdag 9 september 2009

Även hyresgäster står i skuld

Bostadskostnader utgör idag en stor diskussionspunkt runt fikabord, internetforum och andra arenor för diskussion. Oftast diskuteras det priser på eget ägt boende alt. räntans utveckling som för många är en stor del av bostadskostnaden.

Idag så har vi en mycket extrem bostadssituation där bostadsräntor till privatpersoner idag har nått närmast absurda låga nivåer där idag bostadslån med kortare bindningstid har en ränta omkring 1,3% för många kunder. Samtidigt så är det få hyresgäster som fått sin hyra sänkt (men det kan nog bli en del till nästa år) i samma takt som de som ägt egen bostad. En stor fördel med att bo i hyresrätt är ju att man själv behöver lägga ut eller låna pengar för att finansiera sin bostad, bara att betala en månatlig hyra så är alla problem ur världen. Samtidigt är det så att även hyresgäster betalar för sin hyrsvärds kapitalkostnad. Om hyresvärden sedan i just din lägenhet lånar eller finansierar detta kapital med egna pengar kan man ju inte veta, men kostnaden finns där alltjämt.

I Sverige tillämpar vi inte på bostadshyresfastigheter marknadsprinciper för hyra dvs varje hyresvärd får inte ta ut de hyror man så önskar och kunden kan betala. Istället så har vi den sk. Bruksvärdesprincipen. Bruksvärdesprincipen fungerar på så sätt att allmännyttan (läs kommunala bostadsbolag) skall vara riktlinjer för hyressättning även bland privata hyresvärdar. Hyran fastställs sedan i förhandlingar efter de kostnader som bostadsbolagen har dvs ett bostadsfastighetsbolag har ju en kapitalkostnad, man har avskrivningar av inventarier, en liten vinst skall man ha rätt till, och driftskostander som sophämtning, värme och vatten.

Jag kan tänka mig att mellan tummen och pekfingret grovt överslagsräknat att ungefär halva hyran som en hyresgäst i hyresrätt betalar sin hyresvärd består av kapital/räntekostnad, den resterande hyran skall täcka avskrivningar, driftskostnader såsom värme , sophämtning, vakmästare, vatten osv, vinst till fastighetsbolaget och lite administrationskostnader osv.

Så individen som har en hyra på 6000k i månaden så medför detta att ung. 3000kr varje månad går till hyresvärdens kapitalkostnad antar vi att denna idag har en kostnad på ungefär på 5% som fastighetsägaren hypotetiskt har (hur ägaren sedan väljer att finansiera sig är ju som sagt upp till varje bolag). 3000kr i månatlig ränta att betala vid en kapitalkostnad på 5% så motsvarar detta att lägenheten har ett hypotetiskt lån/kapitalinsats på 720 000kr om hyran är 6000kr i månaden. 480 000kr i kapitalinsats blir det vid 4000kr i månadshyra och 960 000kr i kapitalinsats i hyresrätten om hyran är 8000kr i månaden.

Denna kapitalinsats går ju också att jämföra med kostnaden på bostadsrätter och bör också enligt mig jämföras av den som köper bostadsrätt. Ta priset på BR, lägg till andelstalet*lånen i BRF *0,05% (långa räntan) så kan man se vilket hypotetiskt vilken kapitalinsats som det blir i en BR. Resultaten blir oftast att det i storstäder blir billigare att bo hyresrätt medan på mindre orter blir det billigare att bo i BR om vi nu pratar lägenheter. När det gäller hus så finns det ju knappast någon hyresmarknad.

Så det även så att den som hyr sin bostad icke är fri från låneskuld…alla bostäder kräver en kapitalinsats och den som finansierar själv sin bostad med lån bör ta höjd för att den långsiktiga genomsnittsräntan hamnar på nivån på 10års räntan. Idag lite drygt 5%, fjärran från 1,3% som blir en högst tillfällig räntenivå kan jag tro.

måndag 7 september 2009

Att få betalt, en viktig sak



Jag vet inte om jag skrivit innan på bloggen om företaget Intrum Justitia men jag tänkte gör ett litet försök. Intrum är som de flesta vet ett kredithanteringsföretag vilket förr i tiden kallades för inkassoföretag.

Som kredithanteringsföretag så sysslar Intrum med ett antal olika verksamheter men bakgrunden är en mycket essentiell och basal sak, att nämligen få betalt. I ekonomin så hanteras allt fler transaktioner mellan företag/privatpersoner och offentlig sektor genom krediter. Att lämna kredit är något fullt naturligt man kanske säljer en vara och samtidigt skickar med en räkning som kunden skall betala, en kredit. Krediter är mao allt där man inte omedelbart får betalt och idag är det väl nästan i stort sett alla transaktioner, krediter. Vare sig vi betalar med kredit kort eller inte. Den bakomliggande tillväxtfaktorn för Intrum är

Att företag, privatpersoner och offentlig sektor får betalt för sina tjänster och produkter är synnerligen viktigt och faktum är att 30% av alla företagskonkurser inte består av att man säljer för lite, eller inte gör några vinster utan helt enkelt en sådan basal sak som att man inte har fått betalt. Det är för dessa problem som Intrum finns. Historiskt sett så har alla betalningsinställelser och andra problem hamnat direkt på producenten av en vara eller tjänst och kredithantering har i stort sett inte funnits, idag har marknaden växt men fortfarande så hanteras 90% av krediterna ”inhouse” och 10% ligger hos ”specialister”, men siffra växer idag ganska så bra organiskt precis som t.ex. säkerhetsarbete.

Intrum har sedan ett flertal kunderbjudanden, man servar företag med kreditinformation dvs ger råd till företag om vilka kunder som man kan ge kredit och inte. Man serverar man hantering av ej betalade krediter såsom t.ex. påminnelser, inkasso, fordringsbevakning och andra typer av tjänster.

Sedan bedriver man också en annan typ av verksamhet som är närbesläktad nämligen köp och hantering av avskrivna fordringar dvs obetalda räkningar i form an ”skräpobligationer”. Givetvis så betalar man då ett mycket lågt pris för dessa räkningar men i gengäld är avkastningen förvånansvärt lönsam och målet med köpta fordringar är att avkasta 15% per år. Då dessa kredithögar också kan utgöra ”goda” säkerheter så kan Intrum också belåna dessa tillgångar precis som t.ex. en fastighet vilket ökar avkastningen på eget kapital. Desto mer pengar man driver in desto mer minskar också denna tillgång dvs det blir som en fastighetsinvestering men där avskrivningstiden är mycket kort, men lönsam. I senaste rapporten så hade Intrum bokförda fordringar på 2,4Mdr men dessa 2,4Mdr motsvarade ett bakomliggande inkassovärde på 129,5Mdr.

Intrums verksamhet har hittills i konjunkturnedgången varit förvånansvärt stabil och omsättningen växer fortsatt även om tillväxttakten bromsat in med rörelsemarginaler mellan 15-20% och en avkastning på eget kapital omkring 20%. Betalningsförmågan bland konsumenter har som bekant gått ned men detta har Intrum i mångt och mycket kunna hantera via att ta bättre betalt för sina tjänster och betala mindre för köpta fordringar. Den bakomliggande verksamheten tjänar idag lika mycket pengar som den gjorde under t.ex. 2007 dvs förvånansvärt stabil. Sedan är ju Intrum givetvis konjunkturkänsliga i sin ”indrivningsförmåga” samt det faktum att man kan tvingas värdera ned sin kreditstock.

Intrum har en mycket stark marknadsposition i Europa och kortfattat så finns det främst många små konkurrenter samt några stora som t.ex. Investorägda norska Lindorff och ett företag som heter EOS. Verksamheten är ju sedan av den art att det finns en del stordriftsfördelar samtidigt som dock det finns stora geografiska skillnader. Intrum har visat att det på vissa marknader kan vara svårt att bedriva verksamheten med godtagbar lönsamhet och vissa delar som t.ex. i Storbritannien skall nu läggas ned till följd av förluster.

Intrum balansräkning kan vara intressant att titta på. Kortfattat så kan man säga att verksamheten (med undantag av fordringsköpen) binder ganska lite pengar även om det finns det stor goodwillpost i företaget. Skulderna som man har är ung lika stora som köpta fordringar medan resten av verksamheten (som omsätter ca. 3Mdr och marginaler på många gånger 15-30%, beroende på land) kan man säga är mer eller mindre ”obelånad” (hypotetiskt resonemang). Detta borde ge utrymme för mindre förvärv. Idag är dock bolagets finansiering mycket kort, vilket i och för sig ger en mycket låg ränta (1,95% senaste rapporten) men samtidigt är det en fara att finansiera ”långa” tillgångar med kort duration så Intrum är idag känsliga för räntehöjningar.

Intrum har en intressant men tveksam ägarbild, den största ägaren är nämligen numera en stat i form av Isländska Staten och det är nog ganska så troligt att Isländska staten inte har något långsiktigt ägarintresse i ett internationellt kredithanteringsbolag dom kan nog hellre behöva sälja och beta av sina egna krediter. Den näst största ägaren är Cevian Capital (Christer Gardell och hans fonder) numera så har även investmentbolaget Öresund sakta men säkert köpt in sig mer i bolaget så det är nog ganska troligt att det finns möjligheter till fusioner eller uppköp. Någon Affär med Lindorff lär det nog knappast bli då det nog inte skulle godkännas av konkurrensmyndigheter. Tänkbara nya ägare kan säkerligen vara finansiella företag såsom bank eller försäkringsbolag.

Kortfattat ett ganska trevligt företag som fortsatt i dessa dåliga tider tjänar hyfsat med pengar, hyfsat modest värdering om än lite skuldsatt men med fortsatt ganska bra möjligheter att växa organiskt inte minst är man ett bolag men ganska så god ”inflationssäkring” i verksamheten då krediter utgör motorn i företaget. Utdelningspolicyn är minst halva nettoresultatet till aktieägarna, omkring 3-3,50kr per aktie idag.

lördag 5 september 2009

Mitt älsklingsplagg

Modedag som det är i bloggvärlden så tänkte jag ta tillfället i akt att skriva om mitt absoluta favoritplagg då jag precis kommit hem efter att ha plockat någon liter lingon i skogen.



Tröjan är en Klättermusen Mithril som jag säkert haft knappa 10 år i garderoben, bestigit berg, paddlat, plockat lingon, skidat, bärt ryggsäck dvs allt man kan tänka sig och tröjan är fortfarande i bästa skick. För er som är namnkunniga så är ju Mithril sagonamnet på dvärgarnas mytomspunna metall som var lättare än allt annat men ändå vassare och tåligare. Precis så är tröjan, lagom vindtät, otroligt slitstark, lagom varm, går bra att svettas i, tål några regndroppar ja alldeles undarbar så jag har ett par byxxor i samma material också, har för mig att detta heter Dryskin Extreme.

fredag 4 september 2009

Dagen outfit!

Tupp!,

klockan är halv 8, havregrynsgröten med den hemmakokade blåbärssylten och hemmabakat bröd med leverpastej är i magen och man är redo för en dag av nya äventyr.



Nu skall här bli skogslöpning och för det så måste man ju ha acceptabla kläder. Det förekommer väldigt mycket reklam från sportföretagen om att det skall vara vattentåligt och vindtätt och andra fjolligheter men saken är den att springer man i skogen och skogen är genomsur så kommer man oavsett vilka kläder man ha bli genomsur så här kommer ett förslag på bra kläder som istället inte binder något vatten.

Knickers i Nylon (Trimtex), supplextröja (Peak perfomance och är en vinst från en tävling har jag för mig) samt höga strumpor.

Är nätmäklarna så mycket roligare att vara kund hos?

För dryga 10-talet år sedan när internetmäklarna som t.ex. Teletrade, E-trade och t.ex. HQ.se, kom fram i sin linda så medförde detta närmast en revolution för handel med värdepapper, helt plötsligt som kunde vem som helst mycket enkelt handla med aktier utan telefon eller postgirotalonger och priserna var rejält billigare hos dess företag och deras fusionerade eftersläntare i Nordnet, Avanza än hos dyra och svårförstådda storbanken som många gånger inte ens erbjöd aktiehandel via internet.

Sedan har ju tiden haft sin gång, rattmuffar har tagit av och på och vi är idag i nåden år 2009 och tom Storbanken har en bra internettjänst. Ärligt, är verkligen nätmäklare som Avanza och Nordnet så himla revolutionerande idag som dom en gång i tiden var? Jag tycker faktiskt inte det längre dom känns som precis som vilken storbank som helst kan jag tycka. Priserna på aktiehandel är i stort sett samma och storbanker säljer numera alla fondbolags olika fonder mm. Så vad är skillnaden?

Jag tror också många banker har större möjligheter till en personlighet och individuell prissättning och rabatter såsom t.ex. en liten extra rabatt på ett bonlån om man har en hyfsad aktieportfölj något som säkerligen för många betyder mer än någon hundralapp i courtageskillnad per år. Sedan kanske internetmäklaren är bättre för aktiva ”trejders” och liknade, men de flesta aktieinvesterare gör ju inte hundratalsaffärer på ett år utan kanske 5-6.

Avanza gjorde en genidrag när man lanserade Sveriges första avgiftsfria fond, Avanza Zero som är en indexfond som följer OMX30 index. Denna fond som är så hyllad bland internetskribenter och utgör säkerligen ett synnerligen effektivt marknadsförningsinstrument för att locka kunder till banken. (och få dem till att Handla med aktier och dyrare fonder) Avanza Zero är en utmärkt produkt det håller jag med om bättre än alla jämförbara indexfonder på OMX30 men skillnaden kan inte sägas vara avgrundsdjup, låt säga att man idag sätter in 10 000kr i Avanza Zero i jämförelse med en indexfond från storbanken med 0,3% i avgift. På 10 år (vid 7% totalavkastning per år) så skiljer det ung. 500kr på fondsumman, bättre ja visst! Men knappast något att ligga sömnlös om nätterna för att man tappar 500kr i avkastning på 10 år eller ung. 4kr i månaden.

Sedan finns det områden där nätmäklarna har ett mycket bra erbjudande till kunderna, t.ex. pensionsförsäkringar där avgifter och utbud är radikalt bättre tycker jag. Å andra sidan så kanske det finns saker som talar för storbanken också. Man behöver ju inte vänta två dar för att föra över pengar mellan två konton, bättre räntor på konton/likvida medel eller t.ex. Swedbanks lilla ”finess” med internetbaserat VP konto i stället för depå. Nätmäklarna är inte överlägset bästa valet.

Själv är jag kund i både en storbank och hos en nätmäklare och jag är lika nöjd med båda.

torsdag 3 september 2009

Vem sjuton var Mauritz?

Visst är det trevligt och intressant med alla dessa företagsnamn på våra svenska storföretag. Många namn med en intressant historia men vissa andra namn är smått obegripliga namn. Vi kanske skall ta en liten resumé, och fyll gärna på själv med intressant företags namn.

Vi har först om främst dessa namn som har en direkt koppling till en ort (oftast bruksort) som Trelleborg, Höganäs, Klippan, Billerud, Gunnebo, Sandvikens Jernverk (idag Sandvik), Boliden , Husqvarna och Getinge. Andra sammanslagningar som orterna Aarhus och Karlshamn. Vissa företag har kvar namnet men finns inte på orten t.ex. Korsnäs som faktiskt ligger i Dalarna medan företaget idag finns utanför Gävle främst och ”Skåne” (scania på latin) som numera mest är känt i Södertälje.. Andra med en lite lösare geografisk knytning som Skånska cementguteriet som blev av med sin ring och bara blev Skanska. Eller varför inte exemplet Kinnevik som är en vik i Vänern utan för Kinnekulle där en av grundarna hade sin boning.

Sedan har vi alla dessa namn som har kopplig till företags grundaren, som Lars Magnus Ericsson i Ericsson, Lundbergföretagen, Wallenstam, Clas Ohlson och Axel Johnsons matvaror i Axfood. Sedan har vi ju Sten Allan Ohlssons rederi som fick heta StenA . och Victor Haglöfs friluftsprodukter och Adolf Lundins Petroleum. Sedan inte minst Ragnar och Torsten Söderbergs investmentbolag som fick låna lite bokstäver från grundarna och blev Ratos. Och inte minst Björn Borg, John Matsson (JM), Paulsson Entreprenab AB (PEAB) och Hagströmer&Qviberg fondkommisionärsfirma (HQ).

Sedan så har vi dom logiska namnen där det verkligen talas om vad som produceras som i Svenska kullager företaget (SKF) och Sveriges Litografiska tryckeri som kan förkortas SLT som sedan förlängdes(!) till ESSELTE. Och säkerhetsbolaget som heter kort och gått Securitas. Och Nordic Construction Company, NCC. Och Svenskt stål Aktiebolag och Svensk Cellulosa Aktiebolag idag är SSAB och SCA. Eller Hemtextil och Sälenstjärnan AB som med internationell klang blev Skistar. Och vad Säkerhetsintressenter (SÄKI) sysslar med det begriper vi nog alla och att det finns industriella värden i Industrivärden har vi lärt oss förstå.

Och inte minst att förglömma dessa namn som kommit till efter en sammanslagning som när Stora Kopparbergs och ENSO gick samman i StoraEnso, och Astra och Zeneca och Atlas Diesel och Cop & Co. Elecrolux är också en sammanslagning har jag för mig. Sammanslagningar av namn verkar vara en Wallenberg specialitet? Med Föreningssparbanken som undantaget.

Sedan finns ju dom lite kryptiska namnen som SKF avknoppningen ”vi rullar” som heter VOLVO på latin. Eller nya vågen, New Wave vad har det med kläder att göra? Kan Torsten Jansson varit inspirerad av Boshusländska vågor? Och formen Hexagon varför heter ett bolag så? Varför heter det Oriflame och vart kommer Latour ifrån? Och vem sjutton var Mauitz?

Visst är det kul med namn! Vilket är din favorit?

onsdag 2 september 2009

Fritt från Hufvudet

Häromdagen så skrev jag några rader om Hufvudstaden så det är väl lika bra att ja väljer att utveckla resonemang lite om detta ärevördiga fastighetsbolag.

Först av allt vill jag klargöra att Hufvudstaden nog med ganska bred marginal kan klassificeras som stockholmsbörsens allra tråkigaste bolag, alla kategorier. I Hufvudstaden finns inga ambitioner på expansion och tillväxt, och det lär nog inte hända något direkt spektakulärt i bolaget innan rattmuffen både tagits av och på ett dussintal gånger och både en och två influensaepidemier har ankrat konungariket.

Hufvudstaden har en lång oh brokig historia som sträcker sig tillbaka till 1915 då bolaget startades av finansmannen och tändstickskungen Ivar Kruger. 1915 var en annan tid än idag och Investor hade inte ens bildas. Kruger var en driven karl, full av entreprenörskap och hisnande planer för framtiden. Vid denna tid hade herr Kruger precis börjat bygga sitt tändsticksimperium men han och kumpanen Paul Toll hade varit igång några år med ett byggföretag vid namn Kruger & Toll, berömt för att använda sig av armerad betong som en av de första bolagen. Som byggbolag under denna industriella revolutions dagar så torde de ha funnits en logik i att också bilda fastighetsbolag och på så sätt förvalta en del av byggvinsterna i färdigbyggda fastigheter.

K&T byggde mycket i kungllga Hufvudstaden och vad passade då inte bättre än att förvalta fastigheter även där. Sedan genom dårtionden så har bolaget präglats av en rad intressanta händelser för K&T fall och konkurs med resultatet att Skandinaviska Banken fick överta bolaget då man hade varit största utlånare till Kruger, samtidigt som Handelsbanken och Wallenbergs gnuggade händerna och roffade åt sig de ädlaste rubinerna i Krugers maksfär. Skandinaviska banken hade bildat investmentbolaget Custos för att kunna driva vidare sina nödlidande krediter (jämför med Investor och Industrivärden). Hufudstaden började med tiden må ganska väl expanderade ibland och ägde ett tag tom sommarstugor som man hyrde ut, omstrukturerades ibland och var med i fastighetskriser ibland innan mitten av 90-talet då Herrar Hagströmer och Qviberg i nattliga räder tog kontrollen över modern Custos och därigenom också Hufvudstaden indirekt.

Custos fick en ny Vd på uppdrag av H&Q då som idag är ganska känd, tennisprofilen och räknenissen Christer Gardell. Han fick helt enkelt uppdraget att börja realisera de värden som fanns i Custos. Hufuvstaden började struktureras om ut med en internationell satsning och renodla till fastigheter i centrala Göteborg och Stockholm och sedan försöka hitta en lämplig köpare, vilket man hittade i Fredrik Lundberg och Lundbergföretagen som hade varit en mindre ägare ett tag. Hufvudstaden såldes till ett rejält överpris och H&Q och Gardell tackade för kaffekakan och köpte istället in sig i ett betydligt billigare fastighetsbolag vid namn Drott och det är en saga i sig. Mats Qviberg lär för övrigt ha sagt att försäljningen av Hufvudstaden var deras bästa affär någonsin, även om Lundberg även han tjänat bra med pengar på köpet.

Så Hufvudstaden av idag då är det något att sträcka ner handen i syltburken för? Dotterbolag inom Lundbergs som man är.

Idag så har man ett extremt koncentrerat fastighetsbestånd bestående av ett gäng fastigheter i Göteborg och i Stockholm mellan Kungsträdgården och Humleparken. Såväl NK huset om femmanhuset ingår i Hufvudstaden och man kan nog utan att sticka ut hakan allt för mycket säga att bolaget äger Sveriges allra mest eftertraktade fastigheter med en aldrig sinande ström av hyresgäster, för vem vill inte ha kontor nära Stureplan?

Man bedriver också en ganska så omfattade parkeringsverksamhet så att shoppande mammor och pappor kan parkera bilen när det är dags att julshoppa på femmanhuset. De attraktiva fastigheterna och stabila hyresgästerna medför givetvis att fastigheterna är synnerligen dyra och har en låg direktavkastning, men i gengäld stabilitet.

Som förvaltande kommersiellt fastighetsbolag så är Hufvudstaden mycket välskött, låga skulder (3,4Mdr i relation till fastigheter värda 18,2Mdr) sedan har man också givetvis då man i stort sett aldrig säljer fastigheter en stor ”eventuell” skatteskuld i balansräkningen som fastiskt är större än lånen men det är ju gratis finansiering så länge man inte säljer. Då Hufvudstaden inte har några tillväxtambitioner så brukar man dela ut omkring 50-80% av rörelseresultatet (driftsnetto minus lånekostnader), resultatet blir att utdelningen blir synnerligen stabil och ökandes med normalt sett några procent om året. 2006 så genomförde man en stor utförsäljning (man sålde fastigheten World trade center i Sthlm) och delade då ut i försäljningslikviden rakt av och sedan är man tillbaka och förvaltar det man har. Den lilla peng som blir över när utdelningen är utbetalad brukar användas för investeringar i befintliga fastigheter i syfte att pumpa ut lite mer hyreskronor ur hyresgästerna.

Men hyresgästerna brukar allt som oftast vara väldigt nöjda kan jag tro då Hufvudstaden ideligen brukar vara i topp när landets kommersiella hyresgäster betygsätter sin hyresvärd. Men aktien kan vara intressant den gången direktavkastningen på den ordinarie utdelningen kliver upp på en femma-sjua (omkring max 40spänn per aktie idag). Eller som portföljförvaltaren Simon Blecher en gång sa, Hufudstaden kan man alltid köpa om man vill ha tråkigt i en sådär 10-15 år…

tisdag 1 september 2009

Lördag hela veckan?

Bloggaren Cornucopia har utlyst lördagen till modebloggsdag på sin blogg.

Jag tycker det är ett mycket lovvärt initiativ av Cornucopia att genom en mer ytlig approach lyfta upp kategorin "ekonomibloggar" eller vad man nu skall kalla det till en något högre nivå och förhoppningsvis nå en bredare läsekrets. Trots allt verkar Mode vara ett område som intresserar många bloggläsare med tanke på att blondinbella senaste veckan haft 246012 besökare enligt bloggtoppen mot lite drygt 2000 besökare på de mest populära ekonomibloggarna. Så för att lyfta svenska folkets intresse för ekonomi, sparsamhet och investeringar så tycker jag det är helt okej att lördagen viks åt mode.



Så jag hänger på, Cornu!
På lördag blir blir det "dagens outfit" och mobilkamera bilder på denna blogg. obs, detta gäller enbart lördag, och givetvis så ber jag seriösa bloggläsare om ursäkt för detta oseriösa inlägg. och varför inte utnämna lördagen till stora modebloggsdagen bland "ekonomibloggar"?

Man kanske skulle registrera adressen www.snygghäck.se för detta ändamål?

Korrekt historisk aktieinformation inte så lätt som man tror

Den mycket ambitiöse bloggaren 40procent20år har åtagit sig ett ambitiöst projekt i hemsidan Börsdata. En hemsidan fullspäckad med gamla hederliga börsguiden fundamental information presenterat gratis via internet, diagram och staplar över utdelningar, eget kapital, vinster och omsättning osv. Dvs ett lite snabbare sätt att ta del av enklare finansiell information än att läsa i gamla årsredovisningar. Bland annat har tagit fram en lista döpt till svenska utdelningseliten som består av företagen som delat ut pengar i 10 år och under dessa 10 år alltid höjt eller bibehållit utdelningarna, fina välskötta företag helt klart och trevlig hemsida som påminner en hel del om en gammal hemsida om fanns för några år sedan men jag minns bara inte namnet…..

Företagsinformation såsom aktieutdelningar och tom aktiekurser är faktiskt inte en så enkel verksamhet som man kan tro och det är inte lätt att hålla siffrorna up to date, dessutom så finns det också en hel del tolkningsfrågor på hur man skall presentera resultatet. Tolkningsfrågor på utdelningar? Va? Låter väl knepigt det är väl bara att spotta in hur många kronor som delats ut?
Nja inte riktigt, utan det finns utrymme för tolkningar för det finns en hl del saker som kan ställa till det i siffrorna på ett ställe som t.ex. börsdata.se Låt mig exempelvis ta Ratos en aktie som enligt 40procent20år är ett företag bland ”utdelningseliten” trots att man faktiskt sänkt sin utdelning…eller så har man kanske inte det?

Om jag inte minns helt fel så delade man senaste ut 9kr per aktie, året innan delade man ut 5,50kr i ordinarie utdelning men 5,50kr i extra utdelning dvs totalt 11kr per aktie, innan dess så har jag för mig att man hade en utdelning om jag inte helt missminner mig på 7,50kr per aktie men sedan dess så har man splittat aktien 2:1 dvs per aktie idag 3,75kr per aktie men sedan samma år så genomförde man också ett inlösenprogram där först aktien splittades i tre och sedan löste man in var tredje aktie för 19kr styck. (därav splitten 1:2). Dvs totalsumman var 7,50/2 kr+19/2 kr= totalt 13,25 kr per aktie.

Så om vi skall vara riktigt petig så har faktiskt Ratos sänkt den totala utdelningen tre år på raken för den aktieägare som köpte 200 aktier och har dom kvar! Först 13,25kr per aktie, sedan 11kr och nu senast 9kr. Men den ordinarie utdelningen den har ökat år för år men ganska många procent.

Men vad som händer i alla siffror och kurvor är att splitt-inlösenprogram inte räknas in bland utdelningar utan justeras efter beslut av skatteverket! Dvs ett inlösenprogram på medför att anskaffningsvärdet fördelas procentuellt efter börskurserna på inlösendagen! Tänk att ett företag handlas för 200kr för en aktie man gör en split inlösen på först splitt 3:1 (varav en inlösenaktie) och sedan inlösen av var tredje aktie för 10kr. Det logiska är ju då att de 200kr är fördelade på Inlösenaktie 10kr och de två vanliga aktierna för 95kr. Inlösenaktien består således av 5% av börsvärdet. Skatteverket fattar då beslut att 5% av värdet skall fördelas på inlösenaktien och 95% på de resterade aktierna. Dessa belopp används i deklarationen trots att de flesta upplever det som en ”krånglig” aktieutdelning.

Men vad man också bör fundera över att detta också används i företagsinformationen, fast det kanske inte direkt är relevant, eller är det det?. I exemplet ovan så sänks alla historiska börskurser med 5% och alla historiska utdelningar sänks också med 5% fast att det knappast är relevant, fick man 5kr per aktie så fick man ju 5kr per aktie inte 4,75kr inlösenomkräknat. Dessutom så kommer inte inlösenprogrammet som medförde pengar i handen synas i någon företaginformation! (mer än på skatteverkets hemsida eller i en undertext i en ÅR. Även bloggaren 40procent20år har tagit upp dessa ”justerade” nyckeltal som är lite knepiga.

Ratos inlösenprogram på 19kr kunde ju lika gärna ha varit en utdelning, eller hur?
Ett bolag som däremot inte sänkt sin utdelning på länge men som inte finns med bland utdelningseliten är Hufvudstaden. Hufvudstaden dom har kört den ”enkla vägen”, att om man haft lite för mycket kapital så har man delat ut detta, rakt av inga krångliga inlösenprogram! Något år så blev det runt 20% i direktavkastning har jag för mig då man sålt fastigheten World Trade center och delat ut likviden till aktieägarna. Men den lite ”dolda” ordinarie utdelningen har oftast tickat upp några procent per år, men i företagsinformation så blir man straffad med att ha sänkt sin utdelning.

Det finns också många andra saker som kan ställa till det med historiska börskurser och utdelningar. T.ex. nyemissioner eller optionsprogram till ledningen. Där nyckeltal och börskurser justeras upp och ned…

Som sagt, siffror är många gånger tolkningsfrågor, eller skall vi säga rena rama snurren?
Gadgeten innehöll ett fel