Visar inlägg med etikett investsteringsteori. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett investsteringsteori. Visa alla inlägg
torsdag 8 november 2012
Vilken information skall man som mindre aktieägare kunna ta del av?
Häromdagen gick ett antal börs-VD ut i affärspressen (den lilla rosa) och skrev en debattartikel över att man ville ta bort kraven på delårsrapporter. Givetvis som ett brev på posten gick nätmäklarnas sparekonomer (Välkommen Aktiespararnas fd VD Gunter Mårder nu på Nordnet) ut och beklagade sig över detta, liksom banker, analytiker mm mm. Lite kort sammanfattat så har finansmarknaden givetvis synpunkter på detta. Vilket inte är så konstigt då dessa lever på att folk handlar aktier, att det blir spännande rapportdagar då aktiekusrer gör stora gupp under stor omsättning och analytiker lägger pannan i djupa veck och kan analysera vinstmarginaler, prognoser och kvartalstendenser. och inte minst det nästan mytomspunna om Många i finansbranschen får sin försörjning kort och gått från detta och förändringar blir då ett hot mot den egna verksamheten.
Jag måste säga att jag till viss del förstår VDarna. En börsnotering medför enormt massa krav av ordningssamma och även rent formalistiska krav. Dokumentet med börsens noteringskrav är över 50 sidor tjockt! Som bolaget till punkt och pricka måste följa för att inte riskera straffavgifter eller i värsta fall en avstängning från börsen. Allt från krav på styrelser, free-float i aktier, informationskrav, vinstvarningar och krav på att upprätta kvartalsrapporter i enlighet med en viss redovisningsstandard och att detta och hur dessa till punkt och pricka skall upprättas. Någon som då bolagen måste bygga upp hela IR och ekonomifunktionen att hantera, enbart för att hantera kraven för börsnotering och något som inte ger vinst i plånboken.
Men å andra sida så bör ett bolaget givetvis ha en god informationsgivning. Ett företag måste informera på ett klart och tydligt sätt över verksamhetens utveckling och fortskridande. Som mindre aktieägare är man ständigt utsatt för ett informationsunderläge då man kanske inte blir bjuden på julbord med bolagets IR avdelning som vissa analytiker. Nej då är det viktigt med formella krav på att bolag skall informera hela marknaden korrekt och tydligt. Men måste man göra detta genom specifikt kvartalsrapporter enligt "revisorstandard" IAS 34?
Jag kan sammantaget tycka att det faktiskt vore helt okej att skippa kvartalsrapporter upprättade enligt med alla dessa krav och födkrokar för redovnsingsekonomer och revisorer.
För mig hade det varit helt okej att ett bolag istället kanske skicka ut viss väldigt förenklad information om orderingång, fakturering och någon översiktig skrivning om bolagets vinst och kassaflöde låt säga varje månad istället för fyra kvartalsrapporter. Skulle ge mig som investerare lika god information även om såklart allt här i världen är relativ. Lite högre krav på större bolag och mindre krav på mindre. Logiskt sett borde detta kunna medför att bolag kan friställa resurser från formella krav till mer informella informationsbesked som är mer anpassade efter verksamhetens särart. Dvs ett flyttat fokus från redovisning till operativ verksamhet.
torsdag 17 maj 2012
Risken med att investera i mindre bolag
Återigen har ett mindre börsnoterat (i detta fallet precis nyligen avnoterat under konstiga former) hamnat i blåsväder och mindre aktieägare får nog se sin investering vara ganska så osäker i dagsläget.
Denna gång är det factoringbolaget Värmlands finans med ca. 1000 mindre aktieägare som hamnat mitt turbulens när polismyndigheten gjorde ett stort tillslag mot bolaget i en utredning om grov ekonomisk brottslighet. Ett tillslag som också innefattar MC-gänget Hells Angels. Vad som hänt och inte hänt är förstås idag som utomstående svårt att förstå sig på men man kan ju misstänka att dte förekommit en hel del fuffens. Säkerligen lär det stå en hel del i media framgent om vad som hänt.
Att någonting inte stod helt rätt till i bolag tidigare i våras kunde man nog ana och det syntes lite ugglor i mossen då det varit en mycket stor turbulens i bolaget. Styrelsemedelmmar som avgår hastigt, en börsnotering som upphör med kort varsel, något företagsförvärv utan större information, en riktad nyemission till kretsen utanför gamla aktieägare osv. Oftast inga bra signaler.
Utan att vara helt insatt i situationen skulle jag nog gissa att det kan bli problem för aktie och obligationsägare att få igen pengar. För bolagets löpande verksamhet så är det också säkerligen ett problem att inget företag vill göra affärer med ett företag där polisen gjort tillslag mot så även här får bolaget svårigheter att driva verksamheten vidare även om det kan finnas en livskraftig kärna.
Som sagt, att investera i mindre/små bolag på mindre listor kräver verkligen att man är insatt i vad man investerar i och ett klokt råd är att verkligen titta upp de personer som finns i kretsen som ägare och tjänstemän i företagen. i ett litet bolag finns en mindre genomlysning och det är svårare som mindre aktieägare.
Denna gång är det factoringbolaget Värmlands finans med ca. 1000 mindre aktieägare som hamnat mitt turbulens när polismyndigheten gjorde ett stort tillslag mot bolaget i en utredning om grov ekonomisk brottslighet. Ett tillslag som också innefattar MC-gänget Hells Angels. Vad som hänt och inte hänt är förstås idag som utomstående svårt att förstå sig på men man kan ju misstänka att dte förekommit en hel del fuffens. Säkerligen lär det stå en hel del i media framgent om vad som hänt.
Att någonting inte stod helt rätt till i bolag tidigare i våras kunde man nog ana och det syntes lite ugglor i mossen då det varit en mycket stor turbulens i bolaget. Styrelsemedelmmar som avgår hastigt, en börsnotering som upphör med kort varsel, något företagsförvärv utan större information, en riktad nyemission till kretsen utanför gamla aktieägare osv. Oftast inga bra signaler.
Utan att vara helt insatt i situationen skulle jag nog gissa att det kan bli problem för aktie och obligationsägare att få igen pengar. För bolagets löpande verksamhet så är det också säkerligen ett problem att inget företag vill göra affärer med ett företag där polisen gjort tillslag mot så även här får bolaget svårigheter att driva verksamheten vidare även om det kan finnas en livskraftig kärna.
Som sagt, att investera i mindre/små bolag på mindre listor kräver verkligen att man är insatt i vad man investerar i och ett klokt råd är att verkligen titta upp de personer som finns i kretsen som ägare och tjänstemän i företagen. i ett litet bolag finns en mindre genomlysning och det är svårare som mindre aktieägare.
onsdag 29 juni 2011
De institutionella bjässarnas dåliga transparans
Investor och andra investmentbolag beskylls ibland för bristande insyn in i deras portföljer. Detta är i mitt tycke förstås beklagligt då man som aktieägare vill veta om vad för typ av tillgångar man äger om man till över råka äga aktier i Investor. Investor är landets största investmentbolag och hade i senaste kvartalsrapport ett substansvärde på lite drygt 169Mdr. Det är verkligen inga småpengar och Wallenbergarnas stolthet är förstås en viktig ägare i det svenska näringslivet.
Jämför man insynen i Investors portfölj mot en större aktiefond, vi kan exempelvis ta Didner & Gerge aktiefond så är det ganska så svårt att få en inblick i Investors ägande genom IGC och EQT exempelvis. Medan vi i aktiefonden Didner & Gerge vid varje kvartalsskifte exakt kan se varje enskild aktie som Didner& Gerge äger. Sista mars ägde man exempelvis 2 909 587 aktier i Hexpol till ett värde om 430 618 876kr. Tydligt och du som fondinnehavare har full inblick i vad dom äger för tillgångar och kan fatta eventuella investeringsbeslut utifrån detta om du skulle vilja.
Samtidigt finns det andra kapitalförvaltare som har minst sagt bedrövlig insyn i sina portföljer. Låt oss ta exempelvis Livbolaget AMF Pension dom förvaltar (årsskiftet 10/11) tillgångar på 308Mdr(!) dvs nästan dubbelt så mycket pengar som Investor, eller för den delen Skandia Liv som förvaltar 295Mdr.
Vilken insyn har man i dessa livbolag? Som till skillnad mot Investors 143 000aktieägare har miljontals kunder. Väldigt dålig insyn faktiskt, relativt exempelvis Investor, bedrövligt skulle jag säga.
Skandia är kanske snäppet bättre än AMF.
AMFs livbolag redovisar bara följande:
Räntebärande svenska 25,8%, Räntebärande utländska 30,7%, Aktier Svenska 14,3%, Aktier utländska 21,8%, Fastigheter 7,1%
Thats it!
Mer än så förväntas inte bolagets kunder behöva veta, mer än sida upp och sida ner hur fantastiskt duktiga man är på kapitalförvaltning, vad låga avgifter man har, solvensgrader osv. Men när det gäller en fördjupad insyn i vad man har för tillgångar i kassavalvet, njet! Du som kund har ingen som helst insikt in om bolaget äger grekiska statsobligationer för 1 Mdr eller aktieinnehav i General Motors eller inte.
Skandia är faktiskt lite mer rekorderliga. Här visar man faktiskt upp livbolagets största 10 svenska och 10 största utländska aktieinnehav. Skandia ägde vid årsskiftet exempelvis IBM aktier för 359Mkr. När det gäller räntebärande tillgångar redovisar man bara fördelningen fördelat på kreditrating ja du vet dom där AA….
Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att i en årsredovisning redovisa (i alla fall en gång om året!) vilka förvaltningstillgångar dessa livbolag har. Personligen tycker jag livbolagen inte har någonting alls att förlora på att faktiskt visa upp vad man äger och vad du som kund är delägare i indirekt. De svenska AP-fonderna får ses som föredömen se exempelvis redovisningen från 2:a Apan och samma öppenhet borde gälla våra gigantiska livbolag.
Ändå mer töntigt blir det när dessa kapitalförvaltare i sin tur kanske kritiserar exempelvis Investor för bristande insyn.... sten i glashus….
lördag 4 december 2010
Förändring är det enda givna
Vi människor är nog av naturen konservativa, vilket är en mycket klok överlevadsstratergi. Det hade varit synnerlign korkat att tro att det inte blir sommar nästa år, eller att de flesta som har en bil faktiskt vill ha en likvärdig bil nästa gång man byter, eller att vi vill äta samma julmat som vi gjorde förra julen. IKEA kommer finnas kvar som varumärke för all framtid. Konservatism, förändring är ett hot.
Samtidigt förändras vårt samhälle ständigt och jämt och har alltid så gjort. Många saker vi tar för givet kanske inte är så givna i framtiden? Om man på 1960-talet skulle sagt att man år 2010 kan få en stor inkomst genom att sitta bakom en dator och lägga ut bilder och skriva korta texter om sig själv som tex. Blondinbella.se eller kenzas.se så hade nog många sett detta som något synnerligen märkligt. Utan på 1960-talet precis som idag så ser man nog dagens samhälle ganska så statiskt. Fast ibland så blir det ju dramatik som en rejäl finanskris eller krig.
Idag den 4 december för exakt 334 år sedan hängde Sveriges framtid på en ytterst skör tråd. Eller bildligt talat så hängde den svenska kungamakten och självständigheten på en värjspets tillhörande Överste Nils Bielke som var chef över det svenska livregementet vid slaget vid Lund år 1676. Sverige vann det synnerligaren blodiga slaget och hade så inte skett så är det nog Sveriges gränser idag sett betydligt annorlunda ut och kanske hade vi inte ens varit ett självständigt land? En liten smått bortglömd dramtisk händelse och tänk om Zlatan Ibrahimovic hade varit dansk?
Även i placeringssammanhang är det många som är konservativa och inte sällan hör man t.ex. individer som skriver eller säger att man köper en aktie man skall äga resten av livet. Att vara långsiktig har som sagt varit en framgångfaktor. Inte sällan för fram fram exempel såsom Handelsbanken (som är en av världens framgångsrikaste aktier sedan år 1900) eller H&M. Själv tycker jag detta är nonsens. Världen förändras, och kommer förändras, företag lika så för all framtid. Vi har idag ingen aning som ett bolag som Sandvik finns kvar som självständigt bolag som 30 år, vi har ingen aning om framtia finanskriser, eller vilka förändringens vindar som mänskligheten tar, eller hur vi förrändrar vår energiförsörjning. Att inför denna föränderliga framtida idag tro att man kan göra enskilda aktieplaceringar till tidens ände förefaller i alla fall enligt mig som rena rama fantasierna. Av 10 placeringar idag och framåt för "evig tid" är man nog nästan dömd att investera i något av framtidens FACIT, Nordbanken eller HQ Bank. Därmed inte sagt att man kan investera långsiktigt, det bör man givetvis göra men det finns inget skäl att till varje pris hålla kvar vid en investering man gjort, enbart för sakens skull. Ibland finns synerligen goda skäl att faktiskt inte äga ett företag.
Och när det ändå är helg och lite lättsamhet kan få lov att prägla vårt sinne så titta gärna på följande Youtubevideo över världens flygtrafik under 24 timmar. Ser detta lilla bisamhälle likadant ut som 100 år?
Samtidigt förändras vårt samhälle ständigt och jämt och har alltid så gjort. Många saker vi tar för givet kanske inte är så givna i framtiden? Om man på 1960-talet skulle sagt att man år 2010 kan få en stor inkomst genom att sitta bakom en dator och lägga ut bilder och skriva korta texter om sig själv som tex. Blondinbella.se eller kenzas.se så hade nog många sett detta som något synnerligen märkligt. Utan på 1960-talet precis som idag så ser man nog dagens samhälle ganska så statiskt. Fast ibland så blir det ju dramatik som en rejäl finanskris eller krig.
Idag den 4 december för exakt 334 år sedan hängde Sveriges framtid på en ytterst skör tråd. Eller bildligt talat så hängde den svenska kungamakten och självständigheten på en värjspets tillhörande Överste Nils Bielke som var chef över det svenska livregementet vid slaget vid Lund år 1676. Sverige vann det synnerligaren blodiga slaget och hade så inte skett så är det nog Sveriges gränser idag sett betydligt annorlunda ut och kanske hade vi inte ens varit ett självständigt land? En liten smått bortglömd dramtisk händelse och tänk om Zlatan Ibrahimovic hade varit dansk?
Även i placeringssammanhang är det många som är konservativa och inte sällan hör man t.ex. individer som skriver eller säger att man köper en aktie man skall äga resten av livet. Att vara långsiktig har som sagt varit en framgångfaktor. Inte sällan för fram fram exempel såsom Handelsbanken (som är en av världens framgångsrikaste aktier sedan år 1900) eller H&M. Själv tycker jag detta är nonsens. Världen förändras, och kommer förändras, företag lika så för all framtid. Vi har idag ingen aning som ett bolag som Sandvik finns kvar som självständigt bolag som 30 år, vi har ingen aning om framtia finanskriser, eller vilka förändringens vindar som mänskligheten tar, eller hur vi förrändrar vår energiförsörjning. Att inför denna föränderliga framtida idag tro att man kan göra enskilda aktieplaceringar till tidens ände förefaller i alla fall enligt mig som rena rama fantasierna. Av 10 placeringar idag och framåt för "evig tid" är man nog nästan dömd att investera i något av framtidens FACIT, Nordbanken eller HQ Bank. Därmed inte sagt att man kan investera långsiktigt, det bör man givetvis göra men det finns inget skäl att till varje pris hålla kvar vid en investering man gjort, enbart för sakens skull. Ibland finns synerligen goda skäl att faktiskt inte äga ett företag.
Och när det ändå är helg och lite lättsamhet kan få lov att prägla vårt sinne så titta gärna på följande Youtubevideo över världens flygtrafik under 24 timmar. Ser detta lilla bisamhälle likadant ut som 100 år?
måndag 1 november 2010
Vissa saker kan du lika gärna glömma
Den duktiga bloggaren Lundaluppen skrev nyligen en kommentar till min bloggpost ang. psykologi och berörde en sak som hel klart förtjänar en egen post. Saken det berör är anskaffningsvärden dvs vad vi en gång i tiden köpt aktier för.
Anskaffningsvärden är i grund och botten synnerligen ointressant. Om du köpt en aktie för 50kr stycket eller 100kr betyder i mångt och mycket just ingenting. Nej du läste rätt, för dig betyder det faktiskt just ingenting. Det som betyder något är hur många aktier du har och till vilken kurs dom handlas till idag.
Ur två perspektiv betyder dock anskaffningsvärden något, kan jag med nöd övertygas.. Dels för skattmasen om du inte äger dina aktier genom en kapitalförsäkring om du köpt en aktie för X eller Y kronor avgör hur mycket latent vinst/förlust du har eller behöver betala i nästa deklaration. Möjligtvis kan man också säga att det har betydelse om man skall utvärdera sina investeringsprestationer. Men det är väldigt många blogginlägg jag läst, som innehåller orden vad man köpte aktierna för…
I övrigt är anskaffningsvärdet just ointressant. Samtidigt fokuserar många ordentligt överdrivet mycket på just anskaffningsvärdet. Dessutom låter många hela sitt känslomässiga ekonomiska liv kretsa runt vad du en gång i tiden köpte något för. Låt säga att du äger 1000 aktier av Investor, en av Sveriges vanligaste aktier att äga. Den aktien står idag i 137kr stycket. Dina aktier är således värda 137 000kr med hjälp av lite huvudräkning. Varken mer eller mindre. Aktierna bli inte värda mindre för att du en gång i tiden köpte dem för 148kr stycket, eller för att du köpte dem för 64kr stycket. Detta är enbart intressant för skattmasen och framförallt så är det anskaffningsvärde INTE relevant för om du skall sälja eller köpa aktien! Det beslutet bör vara grundat på andra faktorer. Fast jag läste någon gång en artikel (källa okänd) att folk faktiskt var mer benägna att sälja aktier som har gått upp än som gått ner. För aktier som har utvecklats dåligt måste ju med automatik vara bra köp dom är på rea. Fast vi till syvende och sist självklart vet om att det främst bör vara bra företag som stiger i kurs eller? Vi låter således våra anskaffningsvärden göra så att vi säljer av bra aktier och behåller dåliga.
Jag är övertygad om att många faktiskt skulle må bättre av att inte veta anskaffningsvärdet. I sådana fall skulle man förhålla sig mer känslomässigt neutralt, inte bli lika övertygad om sin egen förträfflighet i tider när aktier är dyra och inte lika deprimerad över att man köpt dyrt när aktier är billiga. Istället skulle man fokusera på det väsentliga dvs hur många aktier du äger och till vilken kurs dom har idag och med överkursen om ett bolag är ev. köp eller säljvärt idag.
Anskaffningsvärden är i grund och botten synnerligen ointressant. Om du köpt en aktie för 50kr stycket eller 100kr betyder i mångt och mycket just ingenting. Nej du läste rätt, för dig betyder det faktiskt just ingenting. Det som betyder något är hur många aktier du har och till vilken kurs dom handlas till idag.
Ur två perspektiv betyder dock anskaffningsvärden något, kan jag med nöd övertygas.. Dels för skattmasen om du inte äger dina aktier genom en kapitalförsäkring om du köpt en aktie för X eller Y kronor avgör hur mycket latent vinst/förlust du har eller behöver betala i nästa deklaration. Möjligtvis kan man också säga att det har betydelse om man skall utvärdera sina investeringsprestationer. Men det är väldigt många blogginlägg jag läst, som innehåller orden vad man köpte aktierna för…
I övrigt är anskaffningsvärdet just ointressant. Samtidigt fokuserar många ordentligt överdrivet mycket på just anskaffningsvärdet. Dessutom låter många hela sitt känslomässiga ekonomiska liv kretsa runt vad du en gång i tiden köpte något för. Låt säga att du äger 1000 aktier av Investor, en av Sveriges vanligaste aktier att äga. Den aktien står idag i 137kr stycket. Dina aktier är således värda 137 000kr med hjälp av lite huvudräkning. Varken mer eller mindre. Aktierna bli inte värda mindre för att du en gång i tiden köpte dem för 148kr stycket, eller för att du köpte dem för 64kr stycket. Detta är enbart intressant för skattmasen och framförallt så är det anskaffningsvärde INTE relevant för om du skall sälja eller köpa aktien! Det beslutet bör vara grundat på andra faktorer. Fast jag läste någon gång en artikel (källa okänd) att folk faktiskt var mer benägna att sälja aktier som har gått upp än som gått ner. För aktier som har utvecklats dåligt måste ju med automatik vara bra köp dom är på rea. Fast vi till syvende och sist självklart vet om att det främst bör vara bra företag som stiger i kurs eller? Vi låter således våra anskaffningsvärden göra så att vi säljer av bra aktier och behåller dåliga.
Jag är övertygad om att många faktiskt skulle må bättre av att inte veta anskaffningsvärdet. I sådana fall skulle man förhålla sig mer känslomässigt neutralt, inte bli lika övertygad om sin egen förträfflighet i tider när aktier är dyra och inte lika deprimerad över att man köpt dyrt när aktier är billiga. Istället skulle man fokusera på det väsentliga dvs hur många aktier du äger och till vilken kurs dom har idag och med överkursen om ett bolag är ev. köp eller säljvärt idag.
söndag 17 oktober 2010
Backtrading med verkligheten?
Om det är något som är roligt så är det att backtrada, modelltesta, eller bygga upp excelmodeller. Vi människor ser som bekant mönster i allt, inte minst när det handlar om pengar och investeringar. Logiskt sett så försöker vi finna den för oss perfekta modellen. Vi tar HMs försäljningsökningar varje år och drar slutsatsen att HM kommer sälja kläder på månen om 50 år, vi tittar på tradingstrategier där olika signaler och glidande medelvärden ger oss en god avkastning vida överlägsen börsens index, eller så lägger vi ut excelfilen där vårt sparande ökar med X procent varje år (ja varje år..) och dessutom växer aktieutdelningar med X procent (ja varje år) och sedan så blir vi då lyckliga och fullständigt ekonomiskt oberoende år 2027 och lever lyckliga alla våra dagar. Kapitalförvaltarna på Long-term capital mangement hittade ju också en modell som var mycket framgångsrik 1994-1998.
Tyvärr så är överensstämmer inte modellen med verkligheten förstås, aldrig. Även en aldrig så vackert ritad orienteringskarta är bara en modell. Verkligheten är annorlunda, dessutom ganska subjektiv vilket inte minst orienterare uppmärksammar då olika individer uppfattar kontakten mellan karta och verklighet på olika sätt.
Älgjaktvirutosen Cornucopia? (i äkta sliten Barbourjacka förstås) skriver idag ett blogginlägg omkring modellbyggande, i detta fall en modell på glidande medelvärden på 50/200 och all-in any out under tidsperioden 1991-2010. Bevisligen så funkar modellen under denan tidsperiod.
Men så var det då verkligenheten.
Hur många känner du som exakt 1991 stod med en påse pengar i handen att förvalta fram till år 2010. Någon?
Själv tillhör jag inte denna grupp. Jag har slaktat delar av börsportföljen mer än en gång sedan 1991 och konsumerat såsom köpa bostad, köpt en splitter ny bil (kapitalförstöring utan dess like..tur det var sommaren 2007), pengar till adoption osv...sån tur är så har jag nettosparat pengar ganska så ofta också. Sedan har man ju fått aktieutdelningar osv osv. Genomsnittlig avkastning justerat för nettosparande/nettouttag? ingen aning...(den som är utan skuld, kastar första stenen)
Jag tror det är så ganska ofta att verkligheten inte är så lätt som en excelmodell.
Men låt oss återgå till Cornucopia? köp/sälj strategi kontra ett helt passivt ägande av en indexfond (är utdelningar med?) under tiden 1991-2010. Det första problemet är väl att indexfonder inte fanns 1991, defintivt inte gratisvarianter fonder fanns förstås 1991 men då hade man nog avgifter på dryga procenten. Internetbanker fanns ju heller inte, (Telefonbank var kanske nymodigheten 1991?), Idag kan man köpa aktier för några tusenlappar för en tia eller två i courtage, det kunde du verkligen inte år 1991 då var det snarare en par hundralappapr i courtage (allting blir inte dyare med åren). Sedan är det detta med vår förmåga att spara pengar, reallönerna är betydligt högre idag än 1991 sedan har inflationen gjort sitt att en tusenlapp inte riktgit är lika mycket idag som den var 1991.
Sedan var det ju detta med skatten som skulle betalas in, courtage, ränta, återinvestering av utdelningar som inte blev av, den nya bilen. Ja sånt som gjorde att modellen inte stämde med verkligenheten.
Som sagt, kartan och verkligenheten stämmer inte alltid. Men självklart finns det väl ritade kartor....
Tyvärr så är överensstämmer inte modellen med verkligheten förstås, aldrig. Även en aldrig så vackert ritad orienteringskarta är bara en modell. Verkligheten är annorlunda, dessutom ganska subjektiv vilket inte minst orienterare uppmärksammar då olika individer uppfattar kontakten mellan karta och verklighet på olika sätt.
Älgjaktvirutosen Cornucopia? (i äkta sliten Barbourjacka förstås) skriver idag ett blogginlägg omkring modellbyggande, i detta fall en modell på glidande medelvärden på 50/200 och all-in any out under tidsperioden 1991-2010. Bevisligen så funkar modellen under denan tidsperiod.
Men så var det då verkligenheten.
Hur många känner du som exakt 1991 stod med en påse pengar i handen att förvalta fram till år 2010. Någon?
Själv tillhör jag inte denna grupp. Jag har slaktat delar av börsportföljen mer än en gång sedan 1991 och konsumerat såsom köpa bostad, köpt en splitter ny bil (kapitalförstöring utan dess like..tur det var sommaren 2007), pengar till adoption osv...sån tur är så har jag nettosparat pengar ganska så ofta också. Sedan har man ju fått aktieutdelningar osv osv. Genomsnittlig avkastning justerat för nettosparande/nettouttag? ingen aning...(den som är utan skuld, kastar första stenen)
Jag tror det är så ganska ofta att verkligheten inte är så lätt som en excelmodell.
Men låt oss återgå till Cornucopia? köp/sälj strategi kontra ett helt passivt ägande av en indexfond (är utdelningar med?) under tiden 1991-2010. Det första problemet är väl att indexfonder inte fanns 1991, defintivt inte gratisvarianter fonder fanns förstås 1991 men då hade man nog avgifter på dryga procenten. Internetbanker fanns ju heller inte, (Telefonbank var kanske nymodigheten 1991?), Idag kan man köpa aktier för några tusenlappar för en tia eller två i courtage, det kunde du verkligen inte år 1991 då var det snarare en par hundralappapr i courtage (allting blir inte dyare med åren). Sedan är det detta med vår förmåga att spara pengar, reallönerna är betydligt högre idag än 1991 sedan har inflationen gjort sitt att en tusenlapp inte riktgit är lika mycket idag som den var 1991.
Sedan var det ju detta med skatten som skulle betalas in, courtage, ränta, återinvestering av utdelningar som inte blev av, den nya bilen. Ja sånt som gjorde att modellen inte stämde med verkligenheten.
Som sagt, kartan och verkligenheten stämmer inte alltid. Men självklart finns det väl ritade kartor....
onsdag 22 september 2010
Bolagsvärden
En av de mest centralbegreppen när man själv försöker uppskatta ett företags värde är just företagsvärdet eller på engelska Enterprise value och oftast förkortat EV.
Sedan kan man givetvis diskutera huruvida man nu ska försöka sig på att uppskatta ett företags bakomliggande eller inte men det känns som en annan diskussion.
Med företagsvärde menas helt sonika =(börskursen* totala antalet aktier)+bolagets nettoskuld. Istället för att vidare förklara detta i mer invecklade nyckeltal så tänkte jag gå till grunden och visa två exempel.
Låt oss säga att vi har två företag. Det är företaget Aborrebackens Mekaniska verkstad och Verkstadsaktiebolaget Bamseklubben.
De båda företagen är direkta konkurrenter tillvarandra och tillverkar mer eller mindre exakt samma produkt. De båda företagen har också precis likvärdiga tillgångar. Man har en halvt avskriven maskinpark som är värderad till 0,4Mkr och så äger man en liten industrilokal till ett värde om 0,5Mkr och sedan har man 100 000kr på banken. De båda företagen omsätter också båda två 2mkr och har ett rörelseresultat efter alla kostnader på 200 000kr per år.
Skulle ni värdera företagen till lika mycket? Borde kännas ganska så rimligt eller?
Företagen skiljer sig dock åt på en punkt. Aborrebacken har finansierat sina tillgångar helt av eget kapital. Soliditeten är 100%, Bamseklubben har dock ett banklån på 500 000kr och eget kapital då på 500 000kr. Bolagets vinst efter finansnetto (inlåningsränta 0% på deras kassa, och 5% ränta på lån) skiljer sig dock åt lite. Aborrebackens vinst efter finansnetto blir ju lika stor som rörelseresultatet dvs 200 000kr. Bamseklubben måste betala 5% i ränta på lånet som då kostar 25 000kr. och deras vinst före skatt blir då 175 000kr. Sedan skall de båda bolagen betala 26,3% i skatt på vinsten och kvar till aktieägarna blir varje år 169 400kr. I Bamseklubbens fall blir det 148 225kr. De båda företagen har vardera 10 000aktier att fördela vinsten på. Dvs en vinst per aktie på 16,94kr för Aborrebacken och 14,8225kr per aktie för Bamseklubben.
Det normala i detta läget är att många investerare i denna situation räknar med p/e tal dvs en multipel på vinsten per aktie. Låt säga att vi i detta läge har en marknadsvärdering på p/e tal 8 dvs kursen per aktie blir 8*vinsten per aktie. Om de båda bolagen hade varit börsnoterade så hade Aborrebacken haft ett börsvärde på 16,94*8*10 000=1 355 200kr och Bamseklubben ett börsvärde på 14,8225*8*10000=1 185 800kr. Det skiljer således knappt 200 000kr i börsvärde
Vad det intressanta i detta sammanhanget är, är att Bamseklubben ju hade ett lån i verksamheten 500 000kr. Lägger man till 500 000kr på börsvärdet i bamseklubbens fall så uppgår bolagsvärdet (EV) till 1,1858+0,5=1,6858Mkr. Och i detta fallet framstår då Aborrebacken som betydligt billigare än Bamseklubben på börsen. Det logiska är således att ett högt skuldsatt företag förtjänar ett betydligt lägre p/e tal.
Du kanske inte märker skillnaden direkt idag men det är flera faktorer som i detta fall talar till Aborrebackens fördel kontra Bamseklubben. Deras motståndskraft mot svagare tider är betydligt bättre och skulle det bli bättre tider så har Aborrebacken betydligt bättre möjligheter att dela ut pengar till sina ägare än Bamseklubben. Sådant borde ju omvänt vara värt att betala lite extra för.
Paradoxalt nog så verkar vi aktieägare ofta dras oss till företag som delar ut frikostigt med pengar trots en ganska ansträngd balansräknig framför ett ”snålt och finansiellt starkt” bolag. (tänk ex. Kungsleden som ”lyfte sig i håret” i form av aktieutdelningar som inte hade täckning i den bakomliggande verksamhetens utveckling.)
Sedan kan man givetvis diskutera huruvida man nu ska försöka sig på att uppskatta ett företags bakomliggande eller inte men det känns som en annan diskussion.
Med företagsvärde menas helt sonika =(börskursen* totala antalet aktier)+bolagets nettoskuld. Istället för att vidare förklara detta i mer invecklade nyckeltal så tänkte jag gå till grunden och visa två exempel.
Låt oss säga att vi har två företag. Det är företaget Aborrebackens Mekaniska verkstad och Verkstadsaktiebolaget Bamseklubben.
De båda företagen är direkta konkurrenter tillvarandra och tillverkar mer eller mindre exakt samma produkt. De båda företagen har också precis likvärdiga tillgångar. Man har en halvt avskriven maskinpark som är värderad till 0,4Mkr och så äger man en liten industrilokal till ett värde om 0,5Mkr och sedan har man 100 000kr på banken. De båda företagen omsätter också båda två 2mkr och har ett rörelseresultat efter alla kostnader på 200 000kr per år.
Skulle ni värdera företagen till lika mycket? Borde kännas ganska så rimligt eller?
Företagen skiljer sig dock åt på en punkt. Aborrebacken har finansierat sina tillgångar helt av eget kapital. Soliditeten är 100%, Bamseklubben har dock ett banklån på 500 000kr och eget kapital då på 500 000kr. Bolagets vinst efter finansnetto (inlåningsränta 0% på deras kassa, och 5% ränta på lån) skiljer sig dock åt lite. Aborrebackens vinst efter finansnetto blir ju lika stor som rörelseresultatet dvs 200 000kr. Bamseklubben måste betala 5% i ränta på lånet som då kostar 25 000kr. och deras vinst före skatt blir då 175 000kr. Sedan skall de båda bolagen betala 26,3% i skatt på vinsten och kvar till aktieägarna blir varje år 169 400kr. I Bamseklubbens fall blir det 148 225kr. De båda företagen har vardera 10 000aktier att fördela vinsten på. Dvs en vinst per aktie på 16,94kr för Aborrebacken och 14,8225kr per aktie för Bamseklubben.
Det normala i detta läget är att många investerare i denna situation räknar med p/e tal dvs en multipel på vinsten per aktie. Låt säga att vi i detta läge har en marknadsvärdering på p/e tal 8 dvs kursen per aktie blir 8*vinsten per aktie. Om de båda bolagen hade varit börsnoterade så hade Aborrebacken haft ett börsvärde på 16,94*8*10 000=1 355 200kr och Bamseklubben ett börsvärde på 14,8225*8*10000=1 185 800kr. Det skiljer således knappt 200 000kr i börsvärde
Vad det intressanta i detta sammanhanget är, är att Bamseklubben ju hade ett lån i verksamheten 500 000kr. Lägger man till 500 000kr på börsvärdet i bamseklubbens fall så uppgår bolagsvärdet (EV) till 1,1858+0,5=1,6858Mkr. Och i detta fallet framstår då Aborrebacken som betydligt billigare än Bamseklubben på börsen. Det logiska är således att ett högt skuldsatt företag förtjänar ett betydligt lägre p/e tal.
Du kanske inte märker skillnaden direkt idag men det är flera faktorer som i detta fall talar till Aborrebackens fördel kontra Bamseklubben. Deras motståndskraft mot svagare tider är betydligt bättre och skulle det bli bättre tider så har Aborrebacken betydligt bättre möjligheter att dela ut pengar till sina ägare än Bamseklubben. Sådant borde ju omvänt vara värt att betala lite extra för.
Paradoxalt nog så verkar vi aktieägare ofta dras oss till företag som delar ut frikostigt med pengar trots en ganska ansträngd balansräknig framför ett ”snålt och finansiellt starkt” bolag. (tänk ex. Kungsleden som ”lyfte sig i håret” i form av aktieutdelningar som inte hade täckning i den bakomliggande verksamhetens utveckling.)
onsdag 8 september 2010
Gärna mer mattematiker på börsen
SVT sände visst häromdagen ett reportage om sk. högfrekvenshandel i de finansiella kvarteren "over there". Jag som sällan tittar på TV har tyvärr inte sett inslaget men säkerligen så är det några av bloggens läsare som sett reportaget. Högfrekvenshandel är ju relativt nytt och jag måste säga att spontant har jag inte något som helst emot det utan är tvärt om ganska positiv till fenomenet då det skapar mycket likviditet.
Högfrekvenshandel handlar om att vara "snabb på knappen". Dvs så fort det kommer ut köp och säljorder på marknaden så skall man nypa tillgången strax före och förhoppningsvis "agera mellanhand" till andra investerare och tjäna pengar på några öres kursförändringar. Fast i gengäld göra rejält många affärer. Hur börsen utvecklas spelar ingen som helst roll utan det viktiga är att i stort sett i realtid göra upp både ett köp och en försäljning med en mattematisk vinst.
Innan man säger bu eller bä till olika sätt att investera i aktier så måste man förstå under vilka villkor olika placerare förlorar eller tjänar pengar. Högfrekvenhandlare tjänar (eller förlorar) pengar på att det handlas med värdepapper. En dålig likvid marknad är mardrömmen medan det är goda tider när det flyger aktier var millisekund.Framgångsfaktorn är att skapa rejält snabba datorprogram med fräcka algoritmer som reagerar på händelse.
Sedan har vi då dagshandlare och kortsiktiga handlare som tjänar (eller förlorar) på volatilitet och svängningar i börsen. En kraftigt svängande börs, såväl upp och ned ger bra grogrund för kortsiktig trejding. Framgångsfaktorn är här att ha rätt uppfattning om vart priset är på väg. En skicklig placerare har mer rätt än fel och tjänar på så vis pengar. Några direkta vinster/förluster tar man inte från "matematikerna" och det spelar heller ingen roll hur bolagens värdeskapande ser ut utan det som spelar roll är aktiens utveckling. HQ ABs aktie är ju ett bra exempel idag.
Långsiktiga placerare tjänar varken pengar (eller förlorar) på att det handlas värdepapper eller att det svänger hit och dit dag från dag. Här kommer värdeskapande (eller förstörandet) från värdeskapandet som sker i bolaget. Att anställda kliver upp i ottan och raskt kilar iväg till arbetet och försöker tjäna så mycket pengar åt dig som ägare som det bara går. Detta värdeskapande är det som över tid ger avkastning om priset man betalade för ägarandelen i relation till det långsiktig värdeskapandet var gott.
och sedan finns det då självklart många mellanting. Som t.ex. HQ Banks trejdingavdelning som spekulerade i deltavärden enligt en initierad artikel jag läste i afffärsvärlden dvs man var både lång och kort i marknaden fast i olika tidsperspektiv (på tyska DAX) med "caset" att den höga volatiliteten skulle återgå till det normala, från hög till historisk statistiskt normal. Så skedde tyvärr inte och värre var att den man handlade derivat mot var Carnegie som försvann från marknaden. Så man blev sittande med värdepapper som inte handlades och "var tvungen" att skapa teoretiska värden på portföljen som inga ville handla med. Med känt resultat.
Så gärna mer matematiker på börsen för min del.
På bild,nykokt lingonsylt ikväll, ta nu vara på skogens röda guld bloggläsare när detta nu står redo att plockas alldeles gratis.
måndag 30 augusti 2010
80 var dagens siffra
Åtta-nolla, det är en respektingivande ålder. Svenska män har inte ens åttio år i medellivslängd. Våra kvinnor är ju lite mer seglivade och hårda så i medeltal så blir svenska kvinnor äldre än så.
För den 30 augusti 1930, mitt under den brinnande depressionen i USA så föddes en ung, fattig och naken grabb i Omaha, Nebraska. Han fick namnet Warren och efternamnet Buffett efter fadern. Det har gått ganska bra för pojken. Efter en lite stökig undomstud så hyfsade han till sig och började göra affärer (köpte en hel gård med anställda som tonåring t.ex.!), mest aktieaffärer så han blev med tiden kapital/fondförvaltare. Sedan så slutade han med detta och investerade sina pengar i en nergången textilindustri vars tillgångar han omvandlade till en investeringsverksamhet som växt med tiden, med en sisådär 15-20% per år i genomsnitt i ca. 50 år. Då blir man en ikon för småsparare, särskilt om man dessutom tycker om att vara i media.
Så idag är det ett riktigt stort företag ”hans” Berkshire Hathaway, som dessutom inte delat ut så mycket aktieutdelningar. Idag så räknas huvudägaren som en av jordens rikaste men med tanke på att han gått med på att testamentera bort 95% av sin förmögenhet till välgörenhet så lär det inte bli någon finansiell dynasti efter honom. ”Hans” Berkshire Hathaway lär dock finnas ett tag till. Bolaget har, vill jag påstå förändrats flera gånger. Det började med aktiv förvaltning av främst aktier i vitt skilda sektorer (främst substansrika sådan), sedan med tiden allt mer långsiktig i aktier i riktigt lönsamma ”superbrands”. Med tiden som företaget växte så blev det mer och mer hela företag och allt större sådana och allt mer bolag som kraftförsörjning och infrastruktur för att skydda sig mot inflation, eller kanske dra nytta av den, vad vet jag. Det senaste är väl att Berkshire mer och mer verkar bli någon form av räddningsfond för stora amerikanska företag (på bra villkor givetvis), eller förresten mer eller mindre hela den amerikanska ekonomin skulle jag vilja säga.
Så grattis på födelsedagen Warren, 80 år är respekt, man får hoppas att man själv är frisk när detta inträffar år 2060.
Happy birthday eller vad ni nu säger där i staterna.
För den 30 augusti 1930, mitt under den brinnande depressionen i USA så föddes en ung, fattig och naken grabb i Omaha, Nebraska. Han fick namnet Warren och efternamnet Buffett efter fadern. Det har gått ganska bra för pojken. Efter en lite stökig undomstud så hyfsade han till sig och började göra affärer (köpte en hel gård med anställda som tonåring t.ex.!), mest aktieaffärer så han blev med tiden kapital/fondförvaltare. Sedan så slutade han med detta och investerade sina pengar i en nergången textilindustri vars tillgångar han omvandlade till en investeringsverksamhet som växt med tiden, med en sisådär 15-20% per år i genomsnitt i ca. 50 år. Då blir man en ikon för småsparare, särskilt om man dessutom tycker om att vara i media.
Så idag är det ett riktigt stort företag ”hans” Berkshire Hathaway, som dessutom inte delat ut så mycket aktieutdelningar. Idag så räknas huvudägaren som en av jordens rikaste men med tanke på att han gått med på att testamentera bort 95% av sin förmögenhet till välgörenhet så lär det inte bli någon finansiell dynasti efter honom. ”Hans” Berkshire Hathaway lär dock finnas ett tag till. Bolaget har, vill jag påstå förändrats flera gånger. Det började med aktiv förvaltning av främst aktier i vitt skilda sektorer (främst substansrika sådan), sedan med tiden allt mer långsiktig i aktier i riktigt lönsamma ”superbrands”. Med tiden som företaget växte så blev det mer och mer hela företag och allt större sådana och allt mer bolag som kraftförsörjning och infrastruktur för att skydda sig mot inflation, eller kanske dra nytta av den, vad vet jag. Det senaste är väl att Berkshire mer och mer verkar bli någon form av räddningsfond för stora amerikanska företag (på bra villkor givetvis), eller förresten mer eller mindre hela den amerikanska ekonomin skulle jag vilja säga.
Så grattis på födelsedagen Warren, 80 år är respekt, man får hoppas att man själv är frisk när detta inträffar år 2060.
Happy birthday eller vad ni nu säger där i staterna.
söndag 22 augusti 2010
Hur mycket information behöver man?
Vi lever idag i ett informationsamhälle och vi fullkomligt pumpas med information ständigt och jämt och i stort sett hel världen finns en knapptryckning bort.
Även i investeringssammanhang har världen förändrat sig markant ur informationshänseende. All upptänklig information är på sekunden, kvartalsrapporter, guldpriset, senaste analytikersiffrorna, Köpråden från Goldman Sachs och Dagens Industri. För att inte tala om dessa mer eller mindre tråkiga bloggare som överöser sina läsare med massa inlägg (som detta..)
Ofta hör man att, ursäkta uttrycket "man måste hålla koll på läget", eller "put all your eggs in a basket and then watch the basket" eller vad man nu säger. Det gäller som bekant att hänga med. För information är väl bara bra? Om du äger aktier i företaget Guld och gröna skogar AB så skall du väl suga i dig all upptänklig information om detta företag, dess aktie och dess analytiker? Desto mer desto bättre? och så läsa alla tidningsartiklar (från DN, SvD, DI, The Economist, Aktiespararen, Veckans Affärer, Affärsvärlden, privataaffärer, NyTImes, Bloomberg....) om företaget och dess bransch?
Jag är övertygad om att det fanns en tid då information verkligen betydde A och O för kloka investeringar. Låt oss exempelvis gå tillbaka till Ivar Krugers dagar då var det nog ofta så att desto mer information man hade desto bättre investeringar gör vi. På den tiden var det kanske lyx att få tag på en årsredovisning (från moderbolaget. koncernredovisningen var ju inte "uppfunnen" ännu), Även på 80-alet var säkerligen information i många stycken en bristvara för investerare.
Men jag tror vi idag har det omvända problemet, vi har information-overload. Klarar vi verkligen av att sortera den relevanta från den orelevanta informationen? Jag ställer mig lite tveksam och jag kan bara se mig själv i spegeln då jag många gånger har en tendens att snöa in på lite mindre orelevanta saker samtidigt som man kanske missar det viktigaste. Jag har också en tendens att sitta och läsa helt orelavanta saker (som vissa artiklar i Dagens industri som exempel) och jag tror mig ha mycket lärdom att ta till mig att fokusera min tid på den relevanta information. kanske skippa några internetsidor osv. för att instället kanske läsa en extra kvartalsrapport eller två eller varför inte en god bok?
På bild, Själv har jag de senaste dagarna befunnit mig off-line (utan mobiltäckning dessutom) men jag tror faktiskt jag överlever...
måndag 9 augusti 2010
valutor hit och dit
Gårdagens inlägg kring internationella aktier gav upphov kring en del kommentar kring valutor och särskilt då redovisningsvaluta dvs den valuta som ett företag har sin redovisning i och sin aktiekurs noterad i. Jag vill påstå att redovisningsvaluta är förhållandevis ointressant.
De flesta svenska börsbolag har sin redovisningsvaluta i SEK trots att man kanske många gånger har sin största verksamhet i dollar eller Euro. Teoretiskt sett så skulle ett företag enkelt kunna byta redovisningsvaluta och jag har för mig att det tom är valfritt för de svenska företagen att redovisa antingen i SEK eller Euro.
Det är lätt att då tro att om man bara äger svenska bolag så är man då exponerad mot SEK medan om man köper ett utländskt företag så är man då exponerad mot den valuta aktien är noterad i. Exempelvis om man äger en aktie notera di dollar så är detta då en ”hedge” gentemot om den svenska kronan skulle rasa.
Nu är det ju inte riktigt så enkelt. Om den svenska kronan skulle rasa i värde mot exempelvis Euro eller dollar så resulterar detta i att många av våra svenska företag skulle redovisa både högre omsättning och vinster då dom helt sonika har sin största verksamhet i dessa valutaområden. Omvänt så kan vi exempelvis titta på det danska företaget IC Companys som redovisar i DKK men faktiskt har sin största verksamhet i Sverige och således är exponerad mot den svenska ekonomin. Faktum är att många företag skulle få helt olika utfall på omsättningsutveckling och vinster beroende på vilken valuta man redovisar i. Två intressanta exempel är ju de finlandssvenska bolagen Nordea och Stora Enso som redovisar i både Euro och SEK.
Jag tänkte exemplifiera hur internationella och diversifierade våra större svenska företag många gånger är. Vi tar denna gång verkstadsbolaget Alfa Laval, ett gammalt klassiskt snilleföretag uppbyggt en gång i tiden kring Gustav de Laval ingenjörskonst i allmänhet och uppfinningen separatorn i synnerhet och det är ingen slump att man många gånger har följt Tetrapak i spåren.
Alfa Laval av idag arbetar med värmeöverföring, separation och flödeshantering. Verksamhet som finns i ett synnerligen brett spektrum av industriell verksamhet såsom t.ex. energisektor med både fjärrvärme och tungolja, livsmedel, pappersindustri, bioteknik och all upptänklig verksamhet. Mycket diversifierad kundkrets.
Vad som också är diversifierat är den geografiska försäljningen. 43% av försäljningen sker till Europa varav Norden utgör 10 procentenheter. Asien utgör 31% där Kina är största marknaden. Sedan Nordamerika med 18%, Sydamerika med 6% och övriga världen med 2%. Alfalaval har mao försäljning i stort sett varenda av världens större valutor. Men har sin redovisning i svenska kronor. Kortfattat så kan man säga att om den svenska kronan i relation mot omvärlden blir svagare så kommer vinster, omsättning och bolagets tillgångar stiga i kronor räknat vilket då teoretiskt bör öka värdet på bolaget (i kronor). Omvänt om den svenska kronan blir starkare så sjunker omsättning, vinst och tillgångar och allt annat lika så bör då aktien värderas ned men i gengäld så kan vi svenskar då glädja oss åt att våra SEK har en högre köpkraft när det gäller en importerad banan eller italiensk Ferrari så då behövs det inte lika många kronor till dessa inköp.
Sedan är det ju också så att man på företaget varje dag arbetar med att säkra valutaflöden mellan olika länder i syfte att säkra kassaflöden och volalitet. Om företagen själv gör detta varför behöver man då själv ägna så mycket tankemöda åt detta?
Nej tankemödan bör nog vara fokuserad mot att se i vilka länder som specifika företag säljer sina varor och tjänster i något form av egen portföljanalys och givetvis att lägga tankemödan på att göra bra investeringar.
De flesta svenska börsbolag har sin redovisningsvaluta i SEK trots att man kanske många gånger har sin största verksamhet i dollar eller Euro. Teoretiskt sett så skulle ett företag enkelt kunna byta redovisningsvaluta och jag har för mig att det tom är valfritt för de svenska företagen att redovisa antingen i SEK eller Euro.
Det är lätt att då tro att om man bara äger svenska bolag så är man då exponerad mot SEK medan om man köper ett utländskt företag så är man då exponerad mot den valuta aktien är noterad i. Exempelvis om man äger en aktie notera di dollar så är detta då en ”hedge” gentemot om den svenska kronan skulle rasa.
Nu är det ju inte riktigt så enkelt. Om den svenska kronan skulle rasa i värde mot exempelvis Euro eller dollar så resulterar detta i att många av våra svenska företag skulle redovisa både högre omsättning och vinster då dom helt sonika har sin största verksamhet i dessa valutaområden. Omvänt så kan vi exempelvis titta på det danska företaget IC Companys som redovisar i DKK men faktiskt har sin största verksamhet i Sverige och således är exponerad mot den svenska ekonomin. Faktum är att många företag skulle få helt olika utfall på omsättningsutveckling och vinster beroende på vilken valuta man redovisar i. Två intressanta exempel är ju de finlandssvenska bolagen Nordea och Stora Enso som redovisar i både Euro och SEK.
Jag tänkte exemplifiera hur internationella och diversifierade våra större svenska företag många gånger är. Vi tar denna gång verkstadsbolaget Alfa Laval, ett gammalt klassiskt snilleföretag uppbyggt en gång i tiden kring Gustav de Laval ingenjörskonst i allmänhet och uppfinningen separatorn i synnerhet och det är ingen slump att man många gånger har följt Tetrapak i spåren.
Alfa Laval av idag arbetar med värmeöverföring, separation och flödeshantering. Verksamhet som finns i ett synnerligen brett spektrum av industriell verksamhet såsom t.ex. energisektor med både fjärrvärme och tungolja, livsmedel, pappersindustri, bioteknik och all upptänklig verksamhet. Mycket diversifierad kundkrets.
Vad som också är diversifierat är den geografiska försäljningen. 43% av försäljningen sker till Europa varav Norden utgör 10 procentenheter. Asien utgör 31% där Kina är största marknaden. Sedan Nordamerika med 18%, Sydamerika med 6% och övriga världen med 2%. Alfalaval har mao försäljning i stort sett varenda av världens större valutor. Men har sin redovisning i svenska kronor. Kortfattat så kan man säga att om den svenska kronan i relation mot omvärlden blir svagare så kommer vinster, omsättning och bolagets tillgångar stiga i kronor räknat vilket då teoretiskt bör öka värdet på bolaget (i kronor). Omvänt om den svenska kronan blir starkare så sjunker omsättning, vinst och tillgångar och allt annat lika så bör då aktien värderas ned men i gengäld så kan vi svenskar då glädja oss åt att våra SEK har en högre köpkraft när det gäller en importerad banan eller italiensk Ferrari så då behövs det inte lika många kronor till dessa inköp.
Sedan är det ju också så att man på företaget varje dag arbetar med att säkra valutaflöden mellan olika länder i syfte att säkra kassaflöden och volalitet. Om företagen själv gör detta varför behöver man då själv ägna så mycket tankemöda åt detta?
Nej tankemödan bör nog vara fokuserad mot att se i vilka länder som specifika företag säljer sina varor och tjänster i något form av egen portföljanalys och givetvis att lägga tankemödan på att göra bra investeringar.
onsdag 7 juli 2010
Vad är normala vinster?
Värdet på ett företag bestäms ytterst av enbart två faktorer, förmåga att generera vinster till sina ägare samt innehavda tillgångar. Ett företag utan förmåga att någonsin generera vinster och som är utan tillgångar saknar mao värde och omvänt så blir ett företag med stora tillgångar och hög förmåga att generera vinster till sina ägare mycket värdefullt.
I detta blogginlägg skall vi fokusera på förmågan att generera vinster. Som alla vet är det verkligen ingen dans på rosor att begripa sig på ett företags vinstgenereringsförmåga. Ena året är det högkonjunktur och företaget tjänar pengar som gräs och sedan bar några år senare är det en finanskris och det är tjofadrittan med alla vinster.
Låt oss ta ett slumpmässigt utvalt företag för att exemplifiera i detta inlägg. Många villavägare behöver nu klippa sina gräsmattor så vad passar då inte bättre än Husqvarna. Företaget som är ett av världens största på t.ex. gräsklippare och motorsågar. Satstillverkare, dvs man sätter samman inköpta produkter till färdiga produkter. Var i ligger husqvarnas förmåga att generera vinster?
Säkerligen kan man lätt hamna i diskussion huruvida lågkonjunkturen i USA eller skuldkrisen i Storbritannien påverkar. För att inte tala om diskussion där den ena individen inte ser någon framtid överhuvudtaget i bensindriva klippomaskin för att nästa individ som ser fantastiska tillväxtmöjligheter i sollcellsdrivna robotgräsklippare. Intressanta diskussioner men det är nog lätt att man fokuserar på fel saker och att det blir kvasidisskussioner ganska långt bort från själva kärnan; hur mycket kan dom tjäna och hur mycket betalar jag för denna förmåga?
De allra flesta börsnoterade företag har olika former av finansiella mål, helt öppet för alla att läsa i t.ex. en årsredovisning. Det första man då ör ta ställning till är hur trovärdigt detta är. Dvs finns det en trovärdig huvudägare, företagsledning osv. Det finns många företag som lovar tungt men levererar tunt så att säga. Ett företag som Husqvarna med Investor och Lundbergs som huvudägare och till på köpet ett av sveriges i grunden äldsta företag finns det nog anledning att tro att dom avsiktigt inte ljuger för investerare.
Husqvarna har ett antal förhållandevis lättbegripliga finansiella mål som man kan skiva ned på baksidan av en post-it lapp. Bolaget ska organiskt växa 5% om året dvs inflationen lus någon procent till. Sedan så skall man i sin verksamhet har en rörelsemarginal på 10% vilket kortfattat betyder att själva biznizen skall tjäna 10kr på en såld hundring. Ett ganska logiskt mål. Sedan har man ett mål om skuldsättningen i företaget att den inte skall vara högre än 2,5ggr EBIDTA vilket betyder vinst före räntekostnader, skatter och avskrivningar. Mao ett rent resultat som inte påverkas av räntelägen, kapitalstruktur olika bolagsskatter osv. Vi lämnar det sista lite där hän. Sista finansiella målet är att dela ut 25-50% av vinsten till aktieägarna.
Vänder vi på post-it lappen så kan vi sätta in siffror.
Tillväxten om 5% i organisk tillväxt är ju i högsta grad beroende av konjunkturen och de senaste åren har det sålt mindre gräsklippare och motorsågar. Det är ju svårt att sia om framtiden och kanske blir det sämre innan det bli bättre osv. Men det lär nog behövas lite gräsklippare och motorsågar även i framtiden. Idag (läs år 2009) så omsatte Husqvarna i vart fall 34Mr, någon som vi vet. Sedan om den växer en minskar någon miljard de kommande 2 åren blir lite av en gisssning.
Sedan var det företaget målsättning om 10% i rörelsemarginal vilket då själv klart betyder att med dagens omsättning så skall Husqvarna tjäna 3400Mkr i rörelseresulat. Sedan har ju Husqvarna idag en finansiella nettoskuld på 6,5Mdr (här behöver vi då bedöma om denna skuld är större eller mindre än målet) och tänker vi oss att snitträntan över tid är 6% så kommer 390Mkr försvinna från rörelseresulatet. Kvar blir 3010Mkr och detta skall vi ju betala skatt på, knappt 800Mkr och kvar till aktieägarna blir 2200Mkr på ett år. Dela med antalet utestående aktier (även detta en uppgift från årsredovisningen) och vinsten hamnar på ca. 3,8kr per aktie. p/e talet på denna normaliserade vinst blir då knappt 12. Den tänkbara utdelningen hamnar då mellan 1-2kr (under förutsättning att balansräkningen är i bra skick) och direktavkastning blir 2-4% mot kursen. Och tillväxten i detta paket skall då i teorin öka med 5% per år.
Det finns ju ohyggligt mycket osäkerhet i dessa siffror och företaget presterar idag klart sämre än vad man själv har som mål. Men det skada inte att ha en hum om vad företaget själv ser som det normala.
Sedan är det upp till var och en att bestämma sig för hur dyrt man tycker detta är dyrt eller billigt eller huruvida man vill strunta i det och istället sikta in sig på att gissa om makrotrender eller försöka analysera företaget ur teknisk analys.
Men tänk så mycket en liten information en liten post-it lapp kan innehålla
onsdag 30 juni 2010
Att investera i en depression?
Då båda bloggarna öl-diversifierad och vi-som-gör-batterilådor-till-växthus-Cornucopia har i veckan skrivit några förmanande ord kring hur man investerar om du nu blir depression, vilka hästar skall man satsa på?. Det är inte ett osannolikt scenarie som vår käre ryss herr Kontradiev har lärt oss. Ekonomisk depressioner tenderar att drabba världsekonomin men ung var 60-80 år lagom för att varje generation skall glömma av den föregående generationens misstag. Statistiskt sett så borde det vara dags nu när det var 1930-talet innan och innan dess 1870-talet. Jag minns definitivt inte 1930-talet och inte mina föräldrar heller födda på 50-talet, Möjligtvis min far och morföräldrars generation skulle kunan lära oss, de som är i livet än vill säga.
Bästa sättet att lära sig om framtiden (inte minst investeringssammanhang) får man oftast genom att se de stora dragen i backspegeln. Perioden 1930-1938 präglades av global ekonomisk depression, när hjulen började snurra igen var det mestadels för att vi byggde upp krigsmakter och på depressionen följde sedan ett världskrig. En ruggig del av mänsklighetens historia. Sverige drabbades hårt av depressionen på 30-talet, Landets största företag gick under, Kruger&Toll men ”tack och lov” hade vi haft ett mycket besvärligt 1920-tal som även detta nog kan kategoriseras som depression. Våra svenska banker var därför pga av stor riskavsersion vid hyffsat god vigör under 1930-talet och uppgången i Sverige i slutet a 20-talet var inte alls lika spekulativ som i USa exempelvis och Sverige undgick i alla fall en total ekonomisk kollaps.
Men nu var det detta med investeringar och depressioner.
Vi låter Riksbankens historik guida oss genom perioden 1930-1938. Först så tar vi detta med inflationen. Under perioden 1930-33 så hade vi konstant deflation i landet, priserna sjönk med ung. 7% på tre år. Sedan följde en stabilisering i prisnivån och sakta men säkert började priserna återhämta sig för att 1938 ligga 1,8% högre än 8 år tidigare. Lönerna (för de som hade jobben kvar) sjönk också konstant fram till 1934, fast med beskedliga 2,5%, sedan återhämtning med några procent så lönervar 6% högre 1938 än 1930 men jag kan tänka mig att genomsnittsinkomsten sjönk mer, då arbetslösaheten gick upp.
Den svenska börsen gjorde inte många muntra under perioden 1930-33, den mer än halverades (minus 55%,), observera nu, inkl. utdelningar, räknar man bort dessa var det värre. Sedan stabiliserades börsen precis som priser och löner och började så smått återhämta sig från den riktigt deprimerade nivån. Om 1938 hade index återhämtat sig och stod 20% högre 1938 än 1930, observera inräknat utdelningar! Ingen vidare avkastning och man bör betänka att det nog var vanligare att äga (hade ägt är den rätta benämningen) aktier i Kruger&Toll än någon indexfond. (den första svenska aktiefonderna har premiär på 60-talet) så många hade blivit av med allt, men i mattematikens värld så kan vi räkna med att man ägde index.
Det andra alternativet var som bekant att spara på bankboken och jag räknar här med att avkastningen var riksbankens korta ränteindex (i själva verket så var nog avkastningen till sparbankernas kunder lägre än så, givetvis). Från ingångsvärdet 1930 till 1938 så ökade givetvis mängden pengar på bankboken kontinuerligt, perioden fram till 1934 var det en hög realränta med 3,1-4,1% per år i avkastning plus då att prisnivån i samhället föll. 1933 t.ex. var realräntan 6-7%, trevliga tider för den som har pengar på banken. Sedan sjönk räntenivån i slutet av 30-talet och man fick 2,5% per år jämt skägg de sista åren så realräntan blev i stort sett negativ, eller någon tiondel kring nollan realt. Sammantaget förräntades en hundring till 129kr perioden 1930-38, nominellt.
Låt säga nu att man stod där 1930-med en årslön på banken, Hasse med en årslön i aktieinnehav och Greta med en årslön på sparbanksboken. Båda med genomsnittslön och exakt genomsnittligt kokta ägg på den genomsnittligt stora frukostmackan. Som genomsnittligt goda samhällsmedborgare á la 30-talet sparade dom genomsnittligt undan 10% av sin genomsnittliga lön varje år (lönerna sjönk ju så sparandet sjönk givetvis också).
Hasses börspengar sjönk som en sten givetvis i början men sedan återhämtade sig börsportföljen för att sammantaget avkastning+nysparande 1938 uppgå till 2,09 ggr startvärdet eller då 1,97 årslöner till följd av den ökade lönenivån. Greta hade glada tider initialt och hennes pengar var trygga (vilket inte var sant då det inte fanns någon insättningsgaranti) och avkastade realt bra och sedan lite sämre. Även hon med en årslön intialt och 10% i sparande varje år1938 uppgick bankboken till 2,16 ggr startvärdet eller 2,04 årslöner.
Vi åskådliggör detta i en bild
Vad skall man då dra för slutsatser av detta historiska exempel?
Under 30-talsdepressionen var bankboken en bättre placering än börsen, även vid regelbundet långsiktigt sparande. Aktier är inte en usel investering enbart för att det bli depression, det är betydligt mer riskfyllt att köpa aktier i hgkonjunktur. Då låneräntan är högre än sparräntan så var säkerligen amortering av skulder bland de bästa av ”investeringar” man kunder göra under perioden, särskilt de år som det var deflation och realräntan åkte upp i skyn.
Bästa sättet att lära sig om framtiden (inte minst investeringssammanhang) får man oftast genom att se de stora dragen i backspegeln. Perioden 1930-1938 präglades av global ekonomisk depression, när hjulen började snurra igen var det mestadels för att vi byggde upp krigsmakter och på depressionen följde sedan ett världskrig. En ruggig del av mänsklighetens historia. Sverige drabbades hårt av depressionen på 30-talet, Landets största företag gick under, Kruger&Toll men ”tack och lov” hade vi haft ett mycket besvärligt 1920-tal som även detta nog kan kategoriseras som depression. Våra svenska banker var därför pga av stor riskavsersion vid hyffsat god vigör under 1930-talet och uppgången i Sverige i slutet a 20-talet var inte alls lika spekulativ som i USa exempelvis och Sverige undgick i alla fall en total ekonomisk kollaps.
Men nu var det detta med investeringar och depressioner.
Vi låter Riksbankens historik guida oss genom perioden 1930-1938. Först så tar vi detta med inflationen. Under perioden 1930-33 så hade vi konstant deflation i landet, priserna sjönk med ung. 7% på tre år. Sedan följde en stabilisering i prisnivån och sakta men säkert började priserna återhämta sig för att 1938 ligga 1,8% högre än 8 år tidigare. Lönerna (för de som hade jobben kvar) sjönk också konstant fram till 1934, fast med beskedliga 2,5%, sedan återhämtning med några procent så lönervar 6% högre 1938 än 1930 men jag kan tänka mig att genomsnittsinkomsten sjönk mer, då arbetslösaheten gick upp.
Den svenska börsen gjorde inte många muntra under perioden 1930-33, den mer än halverades (minus 55%,), observera nu, inkl. utdelningar, räknar man bort dessa var det värre. Sedan stabiliserades börsen precis som priser och löner och började så smått återhämta sig från den riktigt deprimerade nivån. Om 1938 hade index återhämtat sig och stod 20% högre 1938 än 1930, observera inräknat utdelningar! Ingen vidare avkastning och man bör betänka att det nog var vanligare att äga (hade ägt är den rätta benämningen) aktier i Kruger&Toll än någon indexfond. (den första svenska aktiefonderna har premiär på 60-talet) så många hade blivit av med allt, men i mattematikens värld så kan vi räkna med att man ägde index.
Det andra alternativet var som bekant att spara på bankboken och jag räknar här med att avkastningen var riksbankens korta ränteindex (i själva verket så var nog avkastningen till sparbankernas kunder lägre än så, givetvis). Från ingångsvärdet 1930 till 1938 så ökade givetvis mängden pengar på bankboken kontinuerligt, perioden fram till 1934 var det en hög realränta med 3,1-4,1% per år i avkastning plus då att prisnivån i samhället föll. 1933 t.ex. var realräntan 6-7%, trevliga tider för den som har pengar på banken. Sedan sjönk räntenivån i slutet av 30-talet och man fick 2,5% per år jämt skägg de sista åren så realräntan blev i stort sett negativ, eller någon tiondel kring nollan realt. Sammantaget förräntades en hundring till 129kr perioden 1930-38, nominellt.
Låt säga nu att man stod där 1930-med en årslön på banken, Hasse med en årslön i aktieinnehav och Greta med en årslön på sparbanksboken. Båda med genomsnittslön och exakt genomsnittligt kokta ägg på den genomsnittligt stora frukostmackan. Som genomsnittligt goda samhällsmedborgare á la 30-talet sparade dom genomsnittligt undan 10% av sin genomsnittliga lön varje år (lönerna sjönk ju så sparandet sjönk givetvis också).
Hasses börspengar sjönk som en sten givetvis i början men sedan återhämtade sig börsportföljen för att sammantaget avkastning+nysparande 1938 uppgå till 2,09 ggr startvärdet eller då 1,97 årslöner till följd av den ökade lönenivån. Greta hade glada tider initialt och hennes pengar var trygga (vilket inte var sant då det inte fanns någon insättningsgaranti) och avkastade realt bra och sedan lite sämre. Även hon med en årslön intialt och 10% i sparande varje år1938 uppgick bankboken till 2,16 ggr startvärdet eller 2,04 årslöner.
Vi åskådliggör detta i en bild
Vad skall man då dra för slutsatser av detta historiska exempel?
Under 30-talsdepressionen var bankboken en bättre placering än börsen, även vid regelbundet långsiktigt sparande. Aktier är inte en usel investering enbart för att det bli depression, det är betydligt mer riskfyllt att köpa aktier i hgkonjunktur. Då låneräntan är högre än sparräntan så var säkerligen amortering av skulder bland de bästa av ”investeringar” man kunder göra under perioden, särskilt de år som det var deflation och realräntan åkte upp i skyn.
måndag 21 juni 2010
Två livbolags allokering av tillgångar
Nästintill alla svenskar har i någon form tillgångar i livbolag vare sig vi vill det eller inte. Säerskilt om vi till livbolag också räknar in Ap fonderna.
Många svenskar står också inför situationen att man tvingas välja i vilket livbolag man vill ha sina pengar. Man kan också stå inför situationen att man erbjuds att löneväxla några tusenlappar av sina lön mot lite extra insättningar i ett livbolag eller lösa in några outtagna semesterdagar mot pengar i en pensionsförsäkring/livbolag.
Livbolag är en kollektiv form av pensionsförsäkring dvs alla pensionssparares pengar förvaltas gemensamt. I grunden så fanns det enbart detta sätt i våra första pensionskassor, pensionsstiftelser eller tjänstpensioner. Det är enbart de senaste 20 åren som valfriheten kommit fram i fondförsäkringar och liknande.
Tyvärr är det nästintill ogörligt att förstå sig på skillnader mellan olika livbolag och ”hur bra dom är” det är solvenskvot, återbäringsräntor, garantiavkastningar mm mm. Men i grund och botten är det faktiskt ganska enkelt då det är den framtida avkastningen på de finansiella placeringarna som bolaget har som avgör avkastningen. Så jag tänkte i detta inlägg beskriva skiilnader i fördelningen mellan två livbolag.
Båda två utgör sig faktiskt för att var de livbolag med bästavkastning e senaste 10 åren med passusen i att det stora bolaget enbart jämför sig med ”jämförbara bolag”. De två bolagen som är AMF pension och lilla Kåpan pension. AMF pension är ett bolag öppet för alla som önskar medan Kåpan pension är öppet för de som någon gång varit statligt anställd. Om än så bara några månader i ett projekt på Karolinska institutet eller liknande.
Jämförelsen baserar sig på senaste årsredovisning.
Övergripande allokering
AMF pension har i sin övergripande fördelning 60,4% räntebärande, 32,5% aktier och 7,1% fastigheter. Kåpan pension har 53% räntebärande, 31% aktier, 8% fastigheter och 8% övriga tillgångar. Mao förhållandevis lika med skillnaden att AMF pension har mer räntebärande och Kåpan mer övriga tillgångar.
Räntebärande tillgångar
Här uppträder e stor skillnad mellan AMF och Kåpan. AMF pension har hela 87% av sina räntebärande tillgångar (dom som var 60,4% av totalen) i statsobligationer, knappt hälften av dessa obligationer är svenska och lite drygt hälften är utländska. I sin ränteportfölj har AMF en stor exponering mot USD och EUR som valutor. 13% av ränteportföljen är företagsobligationer även här fördelat ungefär fift-fifty mellan Sverige och utlandet. Kåpan å sin sida (med 53% ränta) har enbart 17% av sina ränteportfölj i statobligationer, allting valutasäkrat till SEK. i Kåpan ligger istället den stora exponeringen i svenska bostadsobligationer med hela 44% av ränteportföljen. Resterande 39% är företagsobligationer. AMF tar således betydligt större valutapositioner (bra när svenska kronan faller i värde, obra omvänt) medan Kåpan istället enbart har ränteportfölj i svenska kronor men i gengäld större exponering mot företag oh svenska bolånetagare. Man kan anta att den statsfinasiella krisen i sydeuropa drabbat AMF en del medan den lär ha gått Kåpan förbi mer eller mindre oberört.
Aktietillgångar
Övrgripande hade AMF 32,5% aktier. Dessa aktier är allokerade till 46% mot svenska aktier, 28% amerikanska aktier, 16% Europeiska aktier och 10% asistatiska aktier (varav japan är störst).
Kåpan har en likartad allokering med 51% Sverige och 38% OECD länder (Europa-USA-Japn) och 11% i utvecklingsländer.
Torde ge mycket likartad avkastning de båda livbolagen.
fastighetstillgångar
här uppkommer den andra stora skillnaden mellan livbolagen även om den övergripande fördelningen med 7,1% fastigheter hos AMF och 8% fastigheter hos Kåpan. AMF har 90% av sina fastighetstillgångar i kommersiella lokaler dvs kontor och affärer. 10% är bostäder. Det kanske mer uppseendeväckade är att 90% av det totala fastighetsbeståndet ligger i en ort, Stockholm. 8% i Västkustens Göteborg och 2% i lilla Västerås. Kåpan har å sin sida en helt annan profil på sina fastigheter. 38% av deras fastigheter är skogsfastigheter genom att Kåpan är en av de stora ägarna i skokgsförvaltningsbolaget Bergvik, 31% är sedan infrastrukturfastigheter dvs broar, vägar, hamnar etc. Investerat genom privat-equity. Kvar blir enbart 21% till traditionella fastigheter i murbruk och tegel. Dessa tillgångar förvaltas genom att man äger fastighetsaktier (en del utländska bla.)
Övriga tillgångar
AMF äger inga övriga tillgångar utöver ovan nämda. Kåpan har 8% av den övergripande portföljen i övriga tillgångar. Dessa övriga tillgångar är fördelade på 51% Hedgefonder, 41% ”finansiella instrument” som enligt årsredovningen verkar vara olika värdeppapper där Kåpan har tagit på sig kreditrisk och sist men inte minst 8% i olika råvaruindex, t.ex. olja, guld etc. ”finansiella” nstrument känns inte helt stabilt kan jag tycka.
Under 2009 så fick AMF pension en avkastning om 12,9% på sina tillgångar och Kåpan 13,8%
Vilket bolag hade du valt av de ovannämnda?
Många svenskar står också inför situationen att man tvingas välja i vilket livbolag man vill ha sina pengar. Man kan också stå inför situationen att man erbjuds att löneväxla några tusenlappar av sina lön mot lite extra insättningar i ett livbolag eller lösa in några outtagna semesterdagar mot pengar i en pensionsförsäkring/livbolag.
Livbolag är en kollektiv form av pensionsförsäkring dvs alla pensionssparares pengar förvaltas gemensamt. I grunden så fanns det enbart detta sätt i våra första pensionskassor, pensionsstiftelser eller tjänstpensioner. Det är enbart de senaste 20 åren som valfriheten kommit fram i fondförsäkringar och liknande.
Tyvärr är det nästintill ogörligt att förstå sig på skillnader mellan olika livbolag och ”hur bra dom är” det är solvenskvot, återbäringsräntor, garantiavkastningar mm mm. Men i grund och botten är det faktiskt ganska enkelt då det är den framtida avkastningen på de finansiella placeringarna som bolaget har som avgör avkastningen. Så jag tänkte i detta inlägg beskriva skiilnader i fördelningen mellan två livbolag.
Båda två utgör sig faktiskt för att var de livbolag med bästavkastning e senaste 10 åren med passusen i att det stora bolaget enbart jämför sig med ”jämförbara bolag”. De två bolagen som är AMF pension och lilla Kåpan pension. AMF pension är ett bolag öppet för alla som önskar medan Kåpan pension är öppet för de som någon gång varit statligt anställd. Om än så bara några månader i ett projekt på Karolinska institutet eller liknande.
Jämförelsen baserar sig på senaste årsredovisning.
Övergripande allokering
AMF pension har i sin övergripande fördelning 60,4% räntebärande, 32,5% aktier och 7,1% fastigheter. Kåpan pension har 53% räntebärande, 31% aktier, 8% fastigheter och 8% övriga tillgångar. Mao förhållandevis lika med skillnaden att AMF pension har mer räntebärande och Kåpan mer övriga tillgångar.
Räntebärande tillgångar
Här uppträder e stor skillnad mellan AMF och Kåpan. AMF pension har hela 87% av sina räntebärande tillgångar (dom som var 60,4% av totalen) i statsobligationer, knappt hälften av dessa obligationer är svenska och lite drygt hälften är utländska. I sin ränteportfölj har AMF en stor exponering mot USD och EUR som valutor. 13% av ränteportföljen är företagsobligationer även här fördelat ungefär fift-fifty mellan Sverige och utlandet. Kåpan å sin sida (med 53% ränta) har enbart 17% av sina ränteportfölj i statobligationer, allting valutasäkrat till SEK. i Kåpan ligger istället den stora exponeringen i svenska bostadsobligationer med hela 44% av ränteportföljen. Resterande 39% är företagsobligationer. AMF tar således betydligt större valutapositioner (bra när svenska kronan faller i värde, obra omvänt) medan Kåpan istället enbart har ränteportfölj i svenska kronor men i gengäld större exponering mot företag oh svenska bolånetagare. Man kan anta att den statsfinasiella krisen i sydeuropa drabbat AMF en del medan den lär ha gått Kåpan förbi mer eller mindre oberört.
Aktietillgångar
Övrgripande hade AMF 32,5% aktier. Dessa aktier är allokerade till 46% mot svenska aktier, 28% amerikanska aktier, 16% Europeiska aktier och 10% asistatiska aktier (varav japan är störst).
Kåpan har en likartad allokering med 51% Sverige och 38% OECD länder (Europa-USA-Japn) och 11% i utvecklingsländer.
Torde ge mycket likartad avkastning de båda livbolagen.
fastighetstillgångar
här uppkommer den andra stora skillnaden mellan livbolagen även om den övergripande fördelningen med 7,1% fastigheter hos AMF och 8% fastigheter hos Kåpan. AMF har 90% av sina fastighetstillgångar i kommersiella lokaler dvs kontor och affärer. 10% är bostäder. Det kanske mer uppseendeväckade är att 90% av det totala fastighetsbeståndet ligger i en ort, Stockholm. 8% i Västkustens Göteborg och 2% i lilla Västerås. Kåpan har å sin sida en helt annan profil på sina fastigheter. 38% av deras fastigheter är skogsfastigheter genom att Kåpan är en av de stora ägarna i skokgsförvaltningsbolaget Bergvik, 31% är sedan infrastrukturfastigheter dvs broar, vägar, hamnar etc. Investerat genom privat-equity. Kvar blir enbart 21% till traditionella fastigheter i murbruk och tegel. Dessa tillgångar förvaltas genom att man äger fastighetsaktier (en del utländska bla.)
Övriga tillgångar
AMF äger inga övriga tillgångar utöver ovan nämda. Kåpan har 8% av den övergripande portföljen i övriga tillgångar. Dessa övriga tillgångar är fördelade på 51% Hedgefonder, 41% ”finansiella instrument” som enligt årsredovningen verkar vara olika värdeppapper där Kåpan har tagit på sig kreditrisk och sist men inte minst 8% i olika råvaruindex, t.ex. olja, guld etc. ”finansiella” nstrument känns inte helt stabilt kan jag tycka.
Under 2009 så fick AMF pension en avkastning om 12,9% på sina tillgångar och Kåpan 13,8%
Vilket bolag hade du valt av de ovannämnda?
söndag 20 juni 2010
Less is much more
Jag måste medge att jag är lite allergisk mot begreppet ”spännande nytt investeringsförslag” eller liknande fraser och normalt sett också allgergisk mot nya typer av finansiella produkter som poppar upp i en strid ström från våra finansiella institut. Jag har skrivit om detta fler gånger förr.
Jag har full respekt för att många känner sig förvirrade, villrådiga och osäkra när man idag vill spara en slant för framtiden. Banker och rådgivare gör sitt bästa för att komplicera tillvaron för oss och har lösningen i en uppsjö av finansiella produkter som skärddarsyr de behov man talar om för banken (plus då givetvis att bankiren bankiren blir ytterst välmående också ). Lika så har vi ekonomiska teorier om att hör risk ger hög avkastning, ,vilket jag ställer mig mycket tveksam till.
Ibland så tror jag många har uppfattningen att sparande och förvaltande är något nytt. Så är ju inte fallet i själva verket så har vi människor förvaltat små och stora förmögenheter i tusentals år och det finns i grund och botten inget skäl att faktiskt göra på något annat sätt än våra förfäder.
Det vanligaste sättet är säkerligen att skaffa sig en bostad eller använda sina tillgångar för att bygga ut sitt hus. Min farmor och farfar byggde sig ett litet hus i unga år och dom byggde ut sitt hus när familjen blev lite större så att sjärterummet skulle bli lika stort som hjärterummet. Andra har ägt sin skog eller åkermark.
Ett annat sätt att förvalta sin förmögenhet är givetvis att spara några mynt under huvudkudden, ett par silverbestick till julmiddagen eller graverade manchettknappar. Saker som behåller sitt värde över tiden likt en guldtacka.
Sedan finns ju också möjligheten att låna ut sina tillgångar mot ersättning. Man kan arrendera ut sin åker eller sätta in sina pengar på bankboken. När min farmor och Farfar byggde sig sitt hem så lånade dom 2000kr från den lokala sparbanken och betalade ränta så att bankens insättare i sin tur kunde få lite avkastning på sina insatta pengar. Med tiden så betalade farmor och Farfar av sitt lån och satte i sin tur in lite pengar på sparbanken så att nästa generation kunde låna en slant och bygga sitt hem som mina föräldrar gjorde för 30 år sedan. Den lokala självständiga sparbanken finns kvar där än idag.
Ett annat sätt att förvalta sin förmögenhet har givetvis varit att investera den i någon form av näringsverksamhet. Min farfar använde sin tid och köpta verktyg till att snickra hus åt andra, min morfar satsade pengar i kor, grisar, traktor av märket Ford och någon såmaskin och som kund i Jordbrukskassan sedan ”urminnes tider” så har han också haft andelar och aktier i den banken sedan så gick att göra. Andra i samma generation som mina mor och farföräldrar satsade i klädesbutiker som Erling Persson i hennes & Mauritz eller i mediciner som i Astra andra kanske ”hängde på” familjen Wallenberg. I företag har alltid behövs pengar, antingen ”egna” eller lånade och i alla tider sedan Hedenös har family, fools and friends stöttat, hjälpt till och spekulerat i affärer i vid mening.
Jag tror att vi idag har mycket att vinna på less is more. Det finns lärdomar i att man bör diversifiera sig mellan reala tillgångar (om det så bara är för att vara fastighetsägare med sig själv som hyresgäst likväl som en skogsfastighet), en slant sparat och buffert för sämre tider och kanske delägare i några få företag. I Grund och botten finns det inte skäl att komplicera det mer.
En annan lärdom är att man tar stora risker med sitt kapital om man bara har pengar på banken utlånade mot ränta eller har alla sina tillgångar i realtillgångar utan reserver eller bor i en hyresrätt med alla sina pengar investerade i aktier. Inflation, lönsamhet i näringslivet, realräntor och liknande tenderar som bekant att gå i otakt. Med en klok diversifiering är frågan om vi behöver tillväxtmarknadsfonder, guldbullx3 certifikat, super duperjätteavkastningskonstruerade hybridobligationen osv.
Jag har full respekt för att många känner sig förvirrade, villrådiga och osäkra när man idag vill spara en slant för framtiden. Banker och rådgivare gör sitt bästa för att komplicera tillvaron för oss och har lösningen i en uppsjö av finansiella produkter som skärddarsyr de behov man talar om för banken (plus då givetvis att bankiren bankiren blir ytterst välmående också ). Lika så har vi ekonomiska teorier om att hör risk ger hög avkastning, ,vilket jag ställer mig mycket tveksam till.
Ibland så tror jag många har uppfattningen att sparande och förvaltande är något nytt. Så är ju inte fallet i själva verket så har vi människor förvaltat små och stora förmögenheter i tusentals år och det finns i grund och botten inget skäl att faktiskt göra på något annat sätt än våra förfäder.
Det vanligaste sättet är säkerligen att skaffa sig en bostad eller använda sina tillgångar för att bygga ut sitt hus. Min farmor och farfar byggde sig ett litet hus i unga år och dom byggde ut sitt hus när familjen blev lite större så att sjärterummet skulle bli lika stort som hjärterummet. Andra har ägt sin skog eller åkermark.
Ett annat sätt att förvalta sin förmögenhet är givetvis att spara några mynt under huvudkudden, ett par silverbestick till julmiddagen eller graverade manchettknappar. Saker som behåller sitt värde över tiden likt en guldtacka.
Sedan finns ju också möjligheten att låna ut sina tillgångar mot ersättning. Man kan arrendera ut sin åker eller sätta in sina pengar på bankboken. När min farmor och Farfar byggde sig sitt hem så lånade dom 2000kr från den lokala sparbanken och betalade ränta så att bankens insättare i sin tur kunde få lite avkastning på sina insatta pengar. Med tiden så betalade farmor och Farfar av sitt lån och satte i sin tur in lite pengar på sparbanken så att nästa generation kunde låna en slant och bygga sitt hem som mina föräldrar gjorde för 30 år sedan. Den lokala självständiga sparbanken finns kvar där än idag.
Ett annat sätt att förvalta sin förmögenhet har givetvis varit att investera den i någon form av näringsverksamhet. Min farfar använde sin tid och köpta verktyg till att snickra hus åt andra, min morfar satsade pengar i kor, grisar, traktor av märket Ford och någon såmaskin och som kund i Jordbrukskassan sedan ”urminnes tider” så har han också haft andelar och aktier i den banken sedan så gick att göra. Andra i samma generation som mina mor och farföräldrar satsade i klädesbutiker som Erling Persson i hennes & Mauritz eller i mediciner som i Astra andra kanske ”hängde på” familjen Wallenberg. I företag har alltid behövs pengar, antingen ”egna” eller lånade och i alla tider sedan Hedenös har family, fools and friends stöttat, hjälpt till och spekulerat i affärer i vid mening.
Jag tror att vi idag har mycket att vinna på less is more. Det finns lärdomar i att man bör diversifiera sig mellan reala tillgångar (om det så bara är för att vara fastighetsägare med sig själv som hyresgäst likväl som en skogsfastighet), en slant sparat och buffert för sämre tider och kanske delägare i några få företag. I Grund och botten finns det inte skäl att komplicera det mer.
En annan lärdom är att man tar stora risker med sitt kapital om man bara har pengar på banken utlånade mot ränta eller har alla sina tillgångar i realtillgångar utan reserver eller bor i en hyresrätt med alla sina pengar investerade i aktier. Inflation, lönsamhet i näringslivet, realräntor och liknande tenderar som bekant att gå i otakt. Med en klok diversifiering är frågan om vi behöver tillväxtmarknadsfonder, guldbullx3 certifikat, super duperjätteavkastningskonstruerade hybridobligationen osv.
torsdag 17 juni 2010
Kassaflöde for dummies
Häromdagen lyckades jag på något mirakulöst sätt logga in i statistikprogrammet google analytics och se vilka av de inlägg jag skrivit i denna blogg som varit mest populära. Flera av de allra mest lästa inläggen var de som innehöll rubriken …for dummies (följande inlägg är förresten allra vanligast att ni har läst) som jag skrivit ett antal.
Så jag tänkte passa på att skriva ett inlägg inom samma genre, denna gång blir det kassaflöde for dummies.
Jag vill först klargöra att jag är tekniskt sett totalt okunnig inom redovisning och har inte några studier inom detta område (okej några få poäng inom personalekonomi). Sedan har jag läst ekonomiska rapporter från börsbolag under dryga 10-talet år så en viss hum har jag kanske. Om än som lekman och detta inlägg är att betrakta som personligt.
Alla börsbolag redovisar i sina kvartalsrapporter tre typer av rapporter. Det är en resultatrapport, något som oftast tilldrar sig allra mest intresse där bolaget talat om vilken vinst man gjort och affärstidningarna basunerar ut om denna vinst var bättre eller sämre än genomsnittet av gissningarna av sveriges vassaste knivar i börslådan och om det var en chock, explosion eller katastrof (sätt valfritt ord före eller efter dessa ord så har du rubriken i DI eller SvD.
Sedan har vi då balansräkningen som talar om företagets ekonomiska ställning med tillgångar och skulder och det som är över när skulderna är dragna till aktieägarna det sk. Egna kapitalet.
Sist så har man en tredje uppställning den sk. Kassaflödesrapporten dvs sammanställning av in och utbetalningar som är genomförda.
För att exemplifiera kassaflödesrapporen i en ”for dummies” variant så använder vi denna gång ett exempel och vi tar företaget Systemair som lämpligtvis avger sin bokslutkommunike när de flesta andra skickar ut sin rapport för första kvartalet.
Den ser ut som följer
Rörelseresultat 66,4
Justering för poster som inte ingår i kassaflödet 20,1
Finansiella poster -2,8
Betald inkomstskatt -35,1
Kassaflöde från den löpande verksamheten
före förändring av rörelsekapital 48,6
Förändring av rörelsekapital 18,1
Kassaflöde från den löpande verksamheten 66,7
Kassaflöde från investeringsverksamheten -21,4
Kassaflöde från finansieringsverksamheten -28,5
Periodens kassaflöde 16,8
Likvida medel vid periodens början 73,8
Omräkningsdifferenser i likvida medel -4,7
Likvida medel vid periodens slut 85,9
Innan vi går in på kassaflödesrapporten i detalj så måste först förklara skillnaden mellan ett positivt kassaflöde och en ”vinst” som bolaget gör. I den enklaste av världar köper företaget en maskin med den maskin tillverkar man sedan produkter av varor man köper (och betalar sin personal givetvis) in och efter låt säga 5 år så är maskinen utsliten och byts ut. I resultatrapporten fungerar detta på så sätt att man köper maskinen för kanske 100 000kr sedan skriver man av maskinen i sin bokföring på kanske 5 år med samma summa varje år, i detta faller så är maskinen en kostnad för företaget om 20 000kr per år fast det är ju inga pengar som den kostar mer än i bokföringen. Detta medför att resultaträkningen inte påverkas när man köper in eller ersätter maskinen, superförenklat. Kassaflödet det fungerar ju på så sätt att man betalar pengar för maskinen sedan gör man inga andra betalningar mer än löpande kostnader såsom löner, ström, momsinbetalningar och råvaror mm. innan det är dags att köpa en ny maskin. Kassaflödet handlar alltså om pengar in och ut, inte vinster på pappret. Ibland stämmer det ganska bra mellan resulat och kassaflöde, ibland stämmer det inte alls.
Kassaflödesrapporterna är normalt sett uppdelade i olika segment först tar man rörelsersultatet från resultatrapporten man lägger till någon rad om vilka ”kostnader” som inte finns i verklighetens pengar (t.ex. avskrivningar) då får vi ett ”pengaöverskott” (eller underskott) från den löpande verksamheten. Här har vi då inkluderat inkomsterna från försäljning minus löpande kostnader kan man säga. Någon rad om skatter ofta. Och någon rad om de räntor man betalat till banken. För systemair blir detta kassaflöde från verksamheten 66Mkr+20Mkr i ”justeringar” (läs avskrivningar oftast)-2,8Mkr till banken i räntor och -35Mkr till Skattmasen. Kvar blir ett överskott på 48,6Mkr.
Sedan har vi normalt sett en viktig rad som okså ingår i kassaflödet från verksamheten och det är förändring av rörelsekapitalet dvs hur har bolaget karvat eller lagt till i sin balansräkning. Man kanske har sålt av hela sitt lager exempelvis eller så har man byggt upp en stort lager. I systemairs fall är denna summan 18,1Mkr, dvs man har tagit 181 mkr från sin balansräkning genom att sälja av tillgångar i högre grad än man ”köpt in”. Anledningen till att man särredovisar detta är givetvis att detta många gånger är ”one timers” ett lager kan man ju bara sälja av en gång sedan är det tomt
Då ökar kassaflödet givetvis från den löpande verksamheten i systemairs fall till 66,7Mkr.
Sedan kommer vi ner på investeringsverksamheten . Hur mycket har bolaget investerat i nya tillgångar? I Systemair fall så har man gjort investeringar i maskiner, datorer eller andra materiella tillgångar om -21,4Mkr dvs invetseringarna har kostat pengar. Denna siffra är ofta intressant att ställa mot justeringarna mot rörelseresultet. Detta för att se att bolagets investeringar håller någorlunda jämn takt med avskrivningarna. Investerar man mycket mindre än man skriver av under lång tid ja då kommer bolaget i framtiden att hamna i ett läge där mycket tillgångar blir gamla så att säga.
Nästa rad i fallet systemair är kassaflöde från finansiering och kortfattat berättar denna summa hur företaget har agerat med sin bank. Har man tagit upp lån så har man ”fått” pengar av banken har man amorterat så har man ”givit åter” pengar till banken. I fallet Systemair så har man -28,5 i kassaflöde från finansiering dvs man har amorterat 28,5Mkr av sina skulder dvs företaget har krymt sin balansräkning med blivit av med skulder.
Sammanfattar vi läget efter dessa rader då får vi ett kassaflöde från redovisningsperioden, totalt sett.
Kvar är sedan ingående likvida medel dvs den summa pengar på bankontot som man hade när perioden började 73,8Mkr i fallet Systemair. Sedan en liten rad om omräkningsförändringar av dessa likvida medel. Kanske hade man t.ex. pengar på ett bankonto i grekland genom ett grekiskt bolag och i takt med försvagningen av Euron vs. Kronan så får man lov att värdera ner sina kontanter 4,7Mkr i förlust gör tex. Systemair under denna period.
Så summa summarum hade då Systamair 73,8Mkr i likvider i början, under perioden har man fått ett överskott på 16,8Mkr och sedan har man en liten valuta förlust på 4,7Mkr och följaktligen har man då när perioden är slut 85,9Mkr på banken.
Jag vet inte om jag förvirra mer än jag förklara kanske men det har kanske med att detta var inlägg nummer 600
Så jag tänkte passa på att skriva ett inlägg inom samma genre, denna gång blir det kassaflöde for dummies.
Jag vill först klargöra att jag är tekniskt sett totalt okunnig inom redovisning och har inte några studier inom detta område (okej några få poäng inom personalekonomi). Sedan har jag läst ekonomiska rapporter från börsbolag under dryga 10-talet år så en viss hum har jag kanske. Om än som lekman och detta inlägg är att betrakta som personligt.
Alla börsbolag redovisar i sina kvartalsrapporter tre typer av rapporter. Det är en resultatrapport, något som oftast tilldrar sig allra mest intresse där bolaget talat om vilken vinst man gjort och affärstidningarna basunerar ut om denna vinst var bättre eller sämre än genomsnittet av gissningarna av sveriges vassaste knivar i börslådan och om det var en chock, explosion eller katastrof (sätt valfritt ord före eller efter dessa ord så har du rubriken i DI eller SvD.
Sedan har vi då balansräkningen som talar om företagets ekonomiska ställning med tillgångar och skulder och det som är över när skulderna är dragna till aktieägarna det sk. Egna kapitalet.
Sist så har man en tredje uppställning den sk. Kassaflödesrapporten dvs sammanställning av in och utbetalningar som är genomförda.
För att exemplifiera kassaflödesrapporen i en ”for dummies” variant så använder vi denna gång ett exempel och vi tar företaget Systemair som lämpligtvis avger sin bokslutkommunike när de flesta andra skickar ut sin rapport för första kvartalet.
Den ser ut som följer
Rörelseresultat 66,4
Justering för poster som inte ingår i kassaflödet 20,1
Finansiella poster -2,8
Betald inkomstskatt -35,1
Kassaflöde från den löpande verksamheten
före förändring av rörelsekapital 48,6
Förändring av rörelsekapital 18,1
Kassaflöde från den löpande verksamheten 66,7
Kassaflöde från investeringsverksamheten -21,4
Kassaflöde från finansieringsverksamheten -28,5
Periodens kassaflöde 16,8
Likvida medel vid periodens början 73,8
Omräkningsdifferenser i likvida medel -4,7
Likvida medel vid periodens slut 85,9
Innan vi går in på kassaflödesrapporten i detalj så måste först förklara skillnaden mellan ett positivt kassaflöde och en ”vinst” som bolaget gör. I den enklaste av världar köper företaget en maskin med den maskin tillverkar man sedan produkter av varor man köper (och betalar sin personal givetvis) in och efter låt säga 5 år så är maskinen utsliten och byts ut. I resultatrapporten fungerar detta på så sätt att man köper maskinen för kanske 100 000kr sedan skriver man av maskinen i sin bokföring på kanske 5 år med samma summa varje år, i detta faller så är maskinen en kostnad för företaget om 20 000kr per år fast det är ju inga pengar som den kostar mer än i bokföringen. Detta medför att resultaträkningen inte påverkas när man köper in eller ersätter maskinen, superförenklat. Kassaflödet det fungerar ju på så sätt att man betalar pengar för maskinen sedan gör man inga andra betalningar mer än löpande kostnader såsom löner, ström, momsinbetalningar och råvaror mm. innan det är dags att köpa en ny maskin. Kassaflödet handlar alltså om pengar in och ut, inte vinster på pappret. Ibland stämmer det ganska bra mellan resulat och kassaflöde, ibland stämmer det inte alls.
Kassaflödesrapporterna är normalt sett uppdelade i olika segment först tar man rörelsersultatet från resultatrapporten man lägger till någon rad om vilka ”kostnader” som inte finns i verklighetens pengar (t.ex. avskrivningar) då får vi ett ”pengaöverskott” (eller underskott) från den löpande verksamheten. Här har vi då inkluderat inkomsterna från försäljning minus löpande kostnader kan man säga. Någon rad om skatter ofta. Och någon rad om de räntor man betalat till banken. För systemair blir detta kassaflöde från verksamheten 66Mkr+20Mkr i ”justeringar” (läs avskrivningar oftast)-2,8Mkr till banken i räntor och -35Mkr till Skattmasen. Kvar blir ett överskott på 48,6Mkr.
Sedan har vi normalt sett en viktig rad som okså ingår i kassaflödet från verksamheten och det är förändring av rörelsekapitalet dvs hur har bolaget karvat eller lagt till i sin balansräkning. Man kanske har sålt av hela sitt lager exempelvis eller så har man byggt upp en stort lager. I systemairs fall är denna summan 18,1Mkr, dvs man har tagit 181 mkr från sin balansräkning genom att sälja av tillgångar i högre grad än man ”köpt in”. Anledningen till att man särredovisar detta är givetvis att detta många gånger är ”one timers” ett lager kan man ju bara sälja av en gång sedan är det tomt
Då ökar kassaflödet givetvis från den löpande verksamheten i systemairs fall till 66,7Mkr.
Sedan kommer vi ner på investeringsverksamheten . Hur mycket har bolaget investerat i nya tillgångar? I Systemair fall så har man gjort investeringar i maskiner, datorer eller andra materiella tillgångar om -21,4Mkr dvs invetseringarna har kostat pengar. Denna siffra är ofta intressant att ställa mot justeringarna mot rörelseresultet. Detta för att se att bolagets investeringar håller någorlunda jämn takt med avskrivningarna. Investerar man mycket mindre än man skriver av under lång tid ja då kommer bolaget i framtiden att hamna i ett läge där mycket tillgångar blir gamla så att säga.
Nästa rad i fallet systemair är kassaflöde från finansiering och kortfattat berättar denna summa hur företaget har agerat med sin bank. Har man tagit upp lån så har man ”fått” pengar av banken har man amorterat så har man ”givit åter” pengar till banken. I fallet Systemair så har man -28,5 i kassaflöde från finansiering dvs man har amorterat 28,5Mkr av sina skulder dvs företaget har krymt sin balansräkning med blivit av med skulder.
Sammanfattar vi läget efter dessa rader då får vi ett kassaflöde från redovisningsperioden, totalt sett.
Kvar är sedan ingående likvida medel dvs den summa pengar på bankontot som man hade när perioden började 73,8Mkr i fallet Systemair. Sedan en liten rad om omräkningsförändringar av dessa likvida medel. Kanske hade man t.ex. pengar på ett bankonto i grekland genom ett grekiskt bolag och i takt med försvagningen av Euron vs. Kronan så får man lov att värdera ner sina kontanter 4,7Mkr i förlust gör tex. Systemair under denna period.
Så summa summarum hade då Systamair 73,8Mkr i likvider i början, under perioden har man fått ett överskott på 16,8Mkr och sedan har man en liten valuta förlust på 4,7Mkr och följaktligen har man då när perioden är slut 85,9Mkr på banken.
Jag vet inte om jag förvirra mer än jag förklara kanske men det har kanske med att detta var inlägg nummer 600
onsdag 3 februari 2010
investering -mattematik, diagramtolkning eller en konstart?
Vad är framgångsrik investering? Det är en fråga som många ställt sig genom åren. Kan man överprestera passiv investering i form av indexsparande? Vad är framgångsreceptet för superinvesterare som Warren Buffett, Mats Qviberg, George Soros och alla dom andra?
Kortfattat så kan man säg att det finns två skolor. Dels den sk. effektiva marknadshypotesen. Den hypotesen utgår ifrån att marknaden är perfekt i förhållande till den information som för tillfället finns tillgängligt. Dvs kursen på aktier, valutor och obligationer är alltid rimligt och är priset/kursen inte ”normal” så kommer ”normal” ganska så snart inträffa. Faktum är att i stort sett all ekonomisk utbildning och litteratur är uppbyggd kring denna effektiva hypotes. Våra handelshögskolestudenter lär sig räkna ut ett värde på företag, nationalekonomer lär sig matchningspriser på olika varor efter utbud och efterfrågan, tekniska analytiker förutsätter att trenden förhåller sig inom den troligaste trenden osv osv.
Kortfattat så skulle man kunna säga att ”marknaden” är en form av pendel som rör sig kring ett normalvärde ibland är det lite höga priser och då skall priset ned och ibland så är det billiga priser och då skall dom upp och oftast så är pendeln i det som vi skulle kunna kalla normalläge.
Utifrån detta konstaterade att marknaden är effektiv är det rimligt att anta att man kan skapa en modell för att få god avkastning. Kan man fundamentalt korrekt värdera ett företag kan man få en överlägsen avkastning. Lika så skulle man kunna konstruera en teknisk analysmodell som rätt värderar varenda kurva och diagram och långsiktigt ger en fantastisk avkastning. Dvs har vi bara rätt modell så kommer vi investera fantastiskt, mata sedan in modellen i en dator och du får en maskin som är en superinvesterare.
Faktum är att denna effektiva marknadshypotes vunnit många riksbankens pris till Alfreds Nobels minne. Faktum är att två nobelpristagare skapade en datorbaserad hedgefond som helt och hållet baserade sig på att det som idag är onormalt i morgon blir normalt, strikt teoretiskt och matematiskt. Denna fonden blev oerhört framgångsrik, i flera år fram till dess att den kraschade helt och fullt. Orsaken? Det som var mycket onormalt övergick till att bli extremt onormalt till att bli osannolikt onormalt till att bli omöjligt sannolikt. Då fanns inget kvar av fonden, puts väck.
George Soros är kanske den största kritikern av våra superinvesterare till den effektiva marknadshypotesen. Men det finns många andra också som inte anser att man kan skapa en modell för investeringar. Charlie Munger (Buffetts kollega på Berkshire) likställer t.ex. investerande vid en konstform(!!) mer än mattematik. Buffett själv lär ha sagt (fritt från minnet) att det räcker med penna, papper och en post-it lapp för att fastställa ett företags värde i kombination med sunt förnuft och innehåller formeln grekiska bokstäver har du räknat fel.
Soros är av åsikten att saker som är onormala många gånger blir självförstärkande och tenderar att bli ännu mer ornormalt och utan mänskliga interventioner så övergår onormala företeelser i krascher obönhörligen. Lämnar vi marknaden dit hän så leder detta till katastrof förr eller senare. För 12 år sedan så skrev George Soros boken den globala kapitalismens kris, läs gärna den om du är lite filosofiskt lagd.
på bild: Visst är det härligt med vinter, tom med nyopererade fru verkade gilla vädret i helgen.
måndag 4 januari 2010
företagande och investeringar
Den kände finansmannen Warren Buffett lär enligt utsago har yttrat orden, ”I’m a better businessman beacuse i’m a investor and I’m a better investor because i’m an investor. Och är det i några ord som man skall sammanfatta vår tids superinvesterare så är det väl just förmågan att verkligen förstå kopplingen mellan företagande och investeringar.
Jag tror det finns flera goda föret företagare som är högst mediokra investerare när man ser till kapitalet utanför företaget, inte heller skulle kunna säga ett pris om vad det egna företaget är värt och likaså finns det säkert mängder med goda aktiespekulanter som aldrig skulle klara av att driva företag.
Så hur hänger det ihop då? Företagare och investerare? Företag och investeringar?
De mest framgångsrika tror jag knappt ser någon skillnad, för dem är det samma sak en företagare gör investeringar och investerare är med och driver företag. Investeringar (om vi nu pratar aktier) är just en marknadsvärdering av företag, aktiekursen speglar om vad företaget går att köpa och säljas för , framgångsrikt företagande handlar om att förränta sitt investerade kapital i företaget genom att vara lönsam och värdefull och samtidigt skapa nytta för sina kunder.
Att bli rik och ha en värdefullt företag kräver många års hårt arbete. Rom byggdes inte på en dag och kundrelationer, produktutveckling och framgångsrik försäljning är inte något som skapas över en natt och ytterst handlar det om att sakta och säkert med tiden öka intäkter och pengapåsen som blir kvar när allt är betalat skall i sin tur användas för att bli än mer framgångsrik.
Att bli en rik investerare är heller inte något som direkt är snutet i näsan att bli på några enstaka år. och de allra största förmögenheterna är allt som oftast skapade genom att vara långsiktigt delägare i framgångsrika företag, helt enkelt följa med på en ”räkmacka” där någon Vd var dag kliver upp ur sängen just för att skapa pengar till dig som ägare (och givetvis få bra betalt själv också givetvis).
En intressant del är hur framgångsrika komglomerat ibland investerar inom ramen för företagande då detta är bättre investeringar än att köpa andra företag genom aktier och omvänt ibland använder företags kassaflödens och vinster till att investera i aktier. Midway, Ratos och Berkshire Hathaway är tre goda exempel.
Den ”pengaskapande maskinen” sitter helt sonika i företaget och din långsiktiga avkastning på aktieinvesteringar blir helt enkelt vad företaget tjänar på sitt kapital. Att tjäna pengar på förändringar av marknadsnoteringen i sig om vad andra tycker ett företag för tillfället är värt är som att tror att fotbollsmatcher alltid avgörs av domaren. Även om jag är fullt medveten om att många kan tjäna bra med pengar även som fotbollsdomare…
Jag tror det finns flera goda föret företagare som är högst mediokra investerare när man ser till kapitalet utanför företaget, inte heller skulle kunna säga ett pris om vad det egna företaget är värt och likaså finns det säkert mängder med goda aktiespekulanter som aldrig skulle klara av att driva företag.
Så hur hänger det ihop då? Företagare och investerare? Företag och investeringar?
De mest framgångsrika tror jag knappt ser någon skillnad, för dem är det samma sak en företagare gör investeringar och investerare är med och driver företag. Investeringar (om vi nu pratar aktier) är just en marknadsvärdering av företag, aktiekursen speglar om vad företaget går att köpa och säljas för , framgångsrikt företagande handlar om att förränta sitt investerade kapital i företaget genom att vara lönsam och värdefull och samtidigt skapa nytta för sina kunder.
Att bli rik och ha en värdefullt företag kräver många års hårt arbete. Rom byggdes inte på en dag och kundrelationer, produktutveckling och framgångsrik försäljning är inte något som skapas över en natt och ytterst handlar det om att sakta och säkert med tiden öka intäkter och pengapåsen som blir kvar när allt är betalat skall i sin tur användas för att bli än mer framgångsrik.
Att bli en rik investerare är heller inte något som direkt är snutet i näsan att bli på några enstaka år. och de allra största förmögenheterna är allt som oftast skapade genom att vara långsiktigt delägare i framgångsrika företag, helt enkelt följa med på en ”räkmacka” där någon Vd var dag kliver upp ur sängen just för att skapa pengar till dig som ägare (och givetvis få bra betalt själv också givetvis).
En intressant del är hur framgångsrika komglomerat ibland investerar inom ramen för företagande då detta är bättre investeringar än att köpa andra företag genom aktier och omvänt ibland använder företags kassaflödens och vinster till att investera i aktier. Midway, Ratos och Berkshire Hathaway är tre goda exempel.
Den ”pengaskapande maskinen” sitter helt sonika i företaget och din långsiktiga avkastning på aktieinvesteringar blir helt enkelt vad företaget tjänar på sitt kapital. Att tjäna pengar på förändringar av marknadsnoteringen i sig om vad andra tycker ett företag för tillfället är värt är som att tror att fotbollsmatcher alltid avgörs av domaren. Även om jag är fullt medveten om att många kan tjäna bra med pengar även som fotbollsdomare…
tisdag 8 december 2009
Har du råd att vara illlikvid?
Fundamentalanalysbloggen skrev häromdagen ett intressant inlägg under rubriken "dyrt att inte ha råd" som jag instämmer i helt klart, vikten av att vara likvid. Jag vill minnas att jag skrivit om det tidigare men det tål att upprepas även om jag inte orkar söka upp inlägget, att vara likvid är helt klart trevligt. Inte minst att vara likvid under ett börsras och kunna ”fyndköpa”.
Jag tror som jag skrivit tidigare om att jag tror ett vanligt misstag många privatpersoner gör är att man har dåligt med likvida medel (om man räknar bort fonder/aktier etc). En vanlig situation är säkerligen att man har ett regelbundet sparande och att man äger fonder/aktier, man har en ganska så minimal hushållsbuffert, man har bostadslån genom att antingen själv stå för lånen eller betala sin hyresvärds lån. Behöver man konsumera i något större skala så måste av avyttra finansiella tillgångar (eller belåna dem) och vill man investera i . te.x aktier så handlar det kanske om att sälja några fonder eller liknande möjligheterna att dra nytta av ett börsfall ligger för de flesta i att fortsätta ett regelbundet på några tusenlappar i bästa fall. Portföljen i sig följer allt som oftast utvecklingen på börsen, man åker ner när det går ned, och upp när det går upp med få möjligheter att investera när det är billigt.
Personligen så tycker jag man skall vara likvid, jag tycker inte man skall aktiespara eller köpa guldtackor till varje pris även om det teoretiskt sett är så ju mer aktier man äger desto större chanser till god avkastning. I själva verket kan det nog just vara så att det är "dyrt" att bara ha aktier även ur avkastningshänseende (skulle kanske slagit ett slag för obligationer här men det får bli någon annan gång).
I prioriteringsordning så tycker jag man först och främst skal prioritera en hushållsbuffert, sedan regelbundna insättningar på konton som täcker din konsumtion eller det som banker bukar kalla kortsiktigt målsparande eller liknande, sedan bör man amortera sina bostadslån rekorderligt om man har några sådana och först där efter bör man fundera på långsiktigt sparande och ev. pensionssparande. Att lägga varenda slant man har över på ett långsiktigt sparande kanske man kan göra om man är 20 år, bor i hyresrätt och singel.
Men den dagen man köper eget boende, bildar familj, kanske skaffar en bil för att kunna pendla till ett jobb etc. Ja då slås man av att en hel del i livet kostar pengar, pengar som man lämpligtvis har ganska så lätt tillgängliga, Inte helt ovanligt är det också så att det är kanske bra tillfällen att både konsumera och investera på samma gång och då behövs det än mer pengar och det finns också en risk att turen (et aktuella börsläget) spelar in om man har råd eller inte.
Först buffert, sedan regelbundet ”sparande” till konsumtion, amortering och på först fjärde plats t.ex. aktier… ofta har man då kanske lite extra medel över för att investera sig ur krisande aktiemarknad, eller som jänkarna säger when in trouble, just double…
Jag tror som jag skrivit tidigare om att jag tror ett vanligt misstag många privatpersoner gör är att man har dåligt med likvida medel (om man räknar bort fonder/aktier etc). En vanlig situation är säkerligen att man har ett regelbundet sparande och att man äger fonder/aktier, man har en ganska så minimal hushållsbuffert, man har bostadslån genom att antingen själv stå för lånen eller betala sin hyresvärds lån. Behöver man konsumera i något större skala så måste av avyttra finansiella tillgångar (eller belåna dem) och vill man investera i . te.x aktier så handlar det kanske om att sälja några fonder eller liknande möjligheterna att dra nytta av ett börsfall ligger för de flesta i att fortsätta ett regelbundet på några tusenlappar i bästa fall. Portföljen i sig följer allt som oftast utvecklingen på börsen, man åker ner när det går ned, och upp när det går upp med få möjligheter att investera när det är billigt.
Personligen så tycker jag man skall vara likvid, jag tycker inte man skall aktiespara eller köpa guldtackor till varje pris även om det teoretiskt sett är så ju mer aktier man äger desto större chanser till god avkastning. I själva verket kan det nog just vara så att det är "dyrt" att bara ha aktier även ur avkastningshänseende (skulle kanske slagit ett slag för obligationer här men det får bli någon annan gång).
I prioriteringsordning så tycker jag man först och främst skal prioritera en hushållsbuffert, sedan regelbundna insättningar på konton som täcker din konsumtion eller det som banker bukar kalla kortsiktigt målsparande eller liknande, sedan bör man amortera sina bostadslån rekorderligt om man har några sådana och först där efter bör man fundera på långsiktigt sparande och ev. pensionssparande. Att lägga varenda slant man har över på ett långsiktigt sparande kanske man kan göra om man är 20 år, bor i hyresrätt och singel.
Men den dagen man köper eget boende, bildar familj, kanske skaffar en bil för att kunna pendla till ett jobb etc. Ja då slås man av att en hel del i livet kostar pengar, pengar som man lämpligtvis har ganska så lätt tillgängliga, Inte helt ovanligt är det också så att det är kanske bra tillfällen att både konsumera och investera på samma gång och då behövs det än mer pengar och det finns också en risk att turen (et aktuella börsläget) spelar in om man har råd eller inte.
Först buffert, sedan regelbundet ”sparande” till konsumtion, amortering och på först fjärde plats t.ex. aktier… ofta har man då kanske lite extra medel över för att investera sig ur krisande aktiemarknad, eller som jänkarna säger when in trouble, just double…
torsdag 26 november 2009
Vem lyssnar du på?
Ensam är bäste dräng heter det och en god investerare litar och lyssnar främst på sig själv. Samtidigt så är det helt klart berikande att ha någon att lyssna till, läsa om eller prata med. Jag tror definitivt att de allra flesta för att inte säga alla utvecklas genom att lyssna på vad andra människor har att berätta om sina erfarenheter, kunskaper och upplevelser. Även när det gäller investeringar och ekonomi.
Att ha Warren Buffett, Mats Qviberg, Stefan Persson eller Fredrik Lundberg till middagsbordet tror jag många av denna bloggens läsare skulle tycka vore synnerligen intressant och lärorikt. Samtidigt är det också på det sättet att även många andra som inte till vardags är en synnerligen duktig investerare eller superentreprenör många gånger har många intressanta saker att berätta. Vi är ju alla t.ex. kunder i många av de bolag som är noterade på stockholmsbörsen därav många te.x. har en uppfattning om hur bra kundtjänst Tele2 har i relation till Telia. Eller någon av dina vänner som in i minst detalj kan berätta för dig hur en gruvbrytningsmaskin fungerar, kanske någon som har unik insikt i hur hyresavtal förhandlas fram, hur orderstocken på det där byggföretaget ser ut, varför en Scanialastbil är bättre än en Volvodito, hur direkt dåliga produkter ett konsultföretag levererar osv. Sådana saker är synnerligen värda att prata om över en kopp kaffe eller en öl. Men givetvis också argumentera om Securitas är billiga eller dyra idag. Kort sagt det är otroligt berikande att lyssna och givetvis i viss mån prata själv (till skillnad mot min egen benägenhet att gärna prata mycket..)
Tyvärr så tror jag att många väljer att lyssna på och prata med många som tycker precis likadant som en själv. Man har gärna vänner med samma åsikter, politiska uppfattningar, privatekonomiskt ställning, bakgrund, barn i samma ålder osv. Jag kan tänka mig att gruppen svenska fondförvaltare som förvaltar t.ex. en Sverigefond så är jag övertygad om att de allra flesta bor inom en radie om 10 mil från Stureplan, dom har en likartade bakgrunder, dom tjänar hyffsat lika, initervjuas av samma journalister , springer på samma Affärsvärldenfestligheter, dom träffar säkerligen varandra lite då och då och delar en kopp kaffe och har ganska likartade preferensen när det gäller kläder. Sannolikheten att dom i sin förvaltning köper samma aktier och har ungefär samma uppfattning om Sandviks och Volvos skulder, om Sverker Martin-Löf är en god Orförande eller inte torde vara ganska stor eller?
Så när det gäller investeringar, vem lyssnar du på? Vem litar du på? Och inte minst varför skall någon annan lyssna på dig?
Att ha Warren Buffett, Mats Qviberg, Stefan Persson eller Fredrik Lundberg till middagsbordet tror jag många av denna bloggens läsare skulle tycka vore synnerligen intressant och lärorikt. Samtidigt är det också på det sättet att även många andra som inte till vardags är en synnerligen duktig investerare eller superentreprenör många gånger har många intressanta saker att berätta. Vi är ju alla t.ex. kunder i många av de bolag som är noterade på stockholmsbörsen därav många te.x. har en uppfattning om hur bra kundtjänst Tele2 har i relation till Telia. Eller någon av dina vänner som in i minst detalj kan berätta för dig hur en gruvbrytningsmaskin fungerar, kanske någon som har unik insikt i hur hyresavtal förhandlas fram, hur orderstocken på det där byggföretaget ser ut, varför en Scanialastbil är bättre än en Volvodito, hur direkt dåliga produkter ett konsultföretag levererar osv. Sådana saker är synnerligen värda att prata om över en kopp kaffe eller en öl. Men givetvis också argumentera om Securitas är billiga eller dyra idag. Kort sagt det är otroligt berikande att lyssna och givetvis i viss mån prata själv (till skillnad mot min egen benägenhet att gärna prata mycket..)
Tyvärr så tror jag att många väljer att lyssna på och prata med många som tycker precis likadant som en själv. Man har gärna vänner med samma åsikter, politiska uppfattningar, privatekonomiskt ställning, bakgrund, barn i samma ålder osv. Jag kan tänka mig att gruppen svenska fondförvaltare som förvaltar t.ex. en Sverigefond så är jag övertygad om att de allra flesta bor inom en radie om 10 mil från Stureplan, dom har en likartade bakgrunder, dom tjänar hyffsat lika, initervjuas av samma journalister , springer på samma Affärsvärldenfestligheter, dom träffar säkerligen varandra lite då och då och delar en kopp kaffe och har ganska likartade preferensen när det gäller kläder. Sannolikheten att dom i sin förvaltning köper samma aktier och har ungefär samma uppfattning om Sandviks och Volvos skulder, om Sverker Martin-Löf är en god Orförande eller inte torde vara ganska stor eller?
Så när det gäller investeringar, vem lyssnar du på? Vem litar du på? Och inte minst varför skall någon annan lyssna på dig?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)