Att investera i en depression?

Då båda bloggarna öl-diversifierad och vi-som-gör-batterilådor-till-växthus-Cornucopia har i veckan skrivit några förmanande ord kring hur man investerar om du nu blir depression, vilka hästar skall man satsa på?. Det är inte ett osannolikt scenarie som vår käre ryss herr Kontradiev har lärt oss. Ekonomisk depressioner tenderar att drabba världsekonomin men ung var 60-80 år lagom för att varje generation skall glömma av den föregående generationens misstag. Statistiskt sett så borde det vara dags nu när det var 1930-talet innan och innan dess 1870-talet. Jag minns definitivt inte 1930-talet och inte mina föräldrar heller födda på 50-talet, Möjligtvis min far och morföräldrars generation skulle kunan lära oss, de som är i livet än vill säga.

Bästa sättet att lära sig om framtiden (inte minst investeringssammanhang) får man oftast genom att se de stora dragen i backspegeln. Perioden 1930-1938 präglades av global ekonomisk depression, när hjulen började snurra igen var det mestadels för att vi byggde upp krigsmakter och på depressionen följde sedan ett världskrig. En ruggig del av mänsklighetens historia. Sverige drabbades hårt av depressionen på 30-talet, Landets största företag gick under, Kruger&Toll men ”tack och lov” hade vi haft ett mycket besvärligt 1920-tal som även detta nog kan kategoriseras som depression. Våra svenska banker var därför pga av stor riskavsersion vid hyffsat god vigör under 1930-talet och uppgången i Sverige i slutet a 20-talet var inte alls lika spekulativ som i USa exempelvis och Sverige undgick i alla fall en total ekonomisk kollaps.

Men nu var det detta med investeringar och depressioner.
Vi låter Riksbankens historik guida oss genom perioden 1930-1938. Först så tar vi detta med inflationen. Under perioden 1930-33 så hade vi konstant deflation i landet, priserna sjönk med ung. 7% på tre år. Sedan följde en stabilisering i prisnivån och sakta men säkert började priserna återhämta sig för att 1938 ligga 1,8% högre än 8 år tidigare. Lönerna (för de som hade jobben kvar) sjönk också konstant fram till 1934, fast med beskedliga 2,5%, sedan återhämtning med några procent så lönervar 6% högre 1938 än 1930 men jag kan tänka mig att genomsnittsinkomsten sjönk mer, då arbetslösaheten gick upp.

Den svenska börsen gjorde inte många muntra under perioden 1930-33, den mer än halverades (minus 55%,), observera nu, inkl. utdelningar, räknar man bort dessa var det värre. Sedan stabiliserades börsen precis som priser och löner och började så smått återhämta sig från den riktigt deprimerade nivån. Om 1938 hade index återhämtat sig och stod 20% högre 1938 än 1930, observera inräknat utdelningar! Ingen vidare avkastning och man bör betänka att det nog var vanligare att äga (hade ägt är den rätta benämningen) aktier i Kruger&Toll än någon indexfond. (den första svenska aktiefonderna har premiär på 60-talet) så många hade blivit av med allt, men i mattematikens värld så kan vi räkna med att man ägde index.

Det andra alternativet var som bekant att spara på bankboken och jag räknar här med att avkastningen var riksbankens korta ränteindex (i själva verket så var nog avkastningen till sparbankernas kunder lägre än så, givetvis). Från ingångsvärdet 1930 till 1938 så ökade givetvis mängden pengar på bankboken kontinuerligt, perioden fram till 1934 var det en hög realränta med 3,1-4,1% per år i avkastning plus då att prisnivån i samhället föll. 1933 t.ex. var realräntan 6-7%, trevliga tider för den som har pengar på banken. Sedan sjönk räntenivån i slutet av 30-talet och man fick 2,5% per år jämt skägg de sista åren så realräntan blev i stort sett negativ, eller någon tiondel kring nollan realt. Sammantaget förräntades en hundring till 129kr perioden 1930-38, nominellt.

Låt säga nu att man stod där 1930-med en årslön på banken, Hasse med en årslön i aktieinnehav och Greta med en årslön på sparbanksboken. Båda med genomsnittslön och exakt genomsnittligt kokta ägg på den genomsnittligt stora frukostmackan. Som genomsnittligt goda samhällsmedborgare á la 30-talet sparade dom genomsnittligt undan 10% av sin genomsnittliga lön varje år (lönerna sjönk ju så sparandet sjönk givetvis också).

Hasses börspengar sjönk som en sten givetvis i början men sedan återhämtade sig börsportföljen för att sammantaget avkastning+nysparande 1938 uppgå till 2,09 ggr startvärdet eller då 1,97 årslöner till följd av den ökade lönenivån. Greta hade glada tider initialt och hennes pengar var trygga (vilket inte var sant då det inte fanns någon insättningsgaranti) och avkastade realt bra och sedan lite sämre. Även hon med en årslön intialt och 10% i sparande varje år1938 uppgick bankboken till 2,16 ggr startvärdet eller 2,04 årslöner.

Vi åskådliggör detta i en bild


Vad skall man då dra för slutsatser av detta historiska exempel?
Under 30-talsdepressionen var bankboken en bättre placering än börsen, även vid regelbundet långsiktigt sparande. Aktier är inte en usel investering enbart för att det bli depression, det är betydligt mer riskfyllt att köpa aktier i hgkonjunktur. Då låneräntan är högre än sparräntan så var säkerligen amortering av skulder bland de bästa av ”investeringar” man kunder göra under perioden, särskilt de år som det var deflation och realräntan åkte upp i skyn.