tisdag 15 juni 2010

Hur stora skulder klarar vi av?

Den skönsskrivande bloggmatadoren Cornucopia? Författade ett tänkvärt inlägg om skuldsättningen hos svenska privatpersoner och drog slutsatsen att vi svenska privatpersoner som grupp har mer likheter med den Grekiska Ö-världen än att vi tycker om olivolja och fetaost.

Inlägget är befogat och det är också befogat att ställa sig frågan om hur stora skulder vi klarar av som grupp?, vi privatpersoner. Att mäta skulderna mot våra inkomster är givetvis det mest rimliga att göra, tyvärr så växer inte bostäder av sig själv och betalar sina egna räntebetalningar och amorteringar utan vi får vackert använda våra inkomster till detta ändamål. Kortfattat så kräver ”större” hus större inkomster. Om jag får lov att vara lite kategorisk så fokuserar vi idag väldigt mycket på relationen tillgångar vs. Lån och mindre på inkomster vs. Lån. När finansinspektionen upprättar förslag på restriktioner för bostadslån så är det ett krav på kontantinsats, inte ett krav på en viss inkomst för en viss lånestorlek eller amorteringskrav. Nej har man bara en miljon i kontantinsats (oftast innestående i nuvarande bostad) så skall väl vi alla klara av att köpa sig en 4-5 miljoners villa eller? Jag vill inte ha någon specifik uppfattning men tycker att det är mer sunt om vi faktiskt fokuserar mer på våra inkomster och vår betalningsförmåga. Kassaflödesberäkningar för att tala investeringsspråk.

Nu kom jag inte riktigt ihåg var Cornucopia? Visade att skuldsättningsgraden var men låt säg att vi avrundar den till 2 idag dvs vi har som grupp dubbelt så höga skulder som vi har inkomster (före skatt).”Di unge” svenskarna har troligtvis betydligt högre skulder än så medan ”di gamle” (tänk 55+) som grupp säkerligen har mindre skulder. Att så är fallet är ju egentligen inget problem så länge som di gamle har pengar på banken och man via denna finansiella institution men idag är det nog mer så att både unga och gamla svenskar lånar pengar från någon kinesisk pensionsfond med tanke på relationen inlåning - utlåning i våra svenska banker men det är en annan historia.

Är siffran 2 då rimlig i medel? Låt säg att vi om något år eller två får en ränta på 6%. I detta läge skulle då genomsnittssvensken lägga 12% av sin bruttoinkomst på räntor. Betalar vi 30% i skatt så blir nettokostnaden 17% av våra inkomster (ja jag bortser från att den finns ett finanspolitiskt skatteavdrag på 30% av räntekostnaden, det är bara ett räkneexempel). Är denna siffran rimlig? Därom tvistar de lärde.
Om vi återgår till ”di unge” och ”di gamle” så kanske vi kan räkna med att ”di unge” har dubbelt så stora lån som ”di gamle”. Familjen ungtupp skulle då ha skulder på ung 2,65ggr inkomsten och familjen gammelmössan, 1,35 ggr inkomsten. Räntebetalningarna på nettolönen vid 6% ränta blir då ca. 22,5% för ungtupparna och 11% för gammalmössorna. Är denna siffra rimlig?. Därom tvistar de lärde.

Man kan ju också göra den ”optimistiska” kalkylen att de kommande 10 åren så stiger bostadspriserna med 7% om året medan inkomsterna stiger låt säga 3% om året. Då får vi om 10 år en genomsnittlig skuldsättning om knappt 3 (2,93 för att vara lite excelkorrekt). Om vi fortfarande tror att de unga har dubbelt så stora skulder som de gamla. Då blir skuldsättningen 2 och 4. Vid 6% i bolåneränta betalar de unga då nästan 35% av nettolönen i räntekostnader och de gamla hälften. Är denna siffra rimlig? Därom tvistar de lärda.

Justerar man sedan för stad och ”landsbygd” ja då blir det stora räntebetalningar för unga storstadsbor helt klart. Om vi tänker oss att denna grupp har dubbelt så höga skulder som ”landsbygdsbor”….

Vi kan alla ha olika uppfattningar om vad som är höga och låga skulder men någonstans så måste ökad skuldsättningen komma till ett tak.

Nu frågar sig du om jag nu skriver detta för att tala om någon nära stående ekonomisk kris till följd av bostadspriserna. Nej inte alls. Där min oro denna gång faller är det faktum att allt mer av våra pengar och inkomster verkar allokeras till just bostäder

Vi har trots allt 100% inkomster varken mer eller mindre. Desto mer pengar vi allokerar till bostäder av tillgångar och inkomster desto mindre har vi över till annat. Desto mer pengar vi lägger på bostäder desto mindre har vi råd att köpa plugg-in-hybrider, nya LED tv-apparater, grekisk fetaost eller lokala biobränsleeldade fjärrvärmeverk.

9 kommentarer:

  1. Läste någonstans att man inte skulle ha mer skuld än hushållets bruttoinkomst *2 är det rimligt?

    SvaraRadera
  2. Inga klagomål på din blogg och den nya sidan är jättesnygg men det går knappt att läsa texten med den bakgrunden som är nu...

    SvaraRadera
  3. Att vi nu ser en kraftig ökningstakt av svenssons belåning, är till största delen beroende på ålderssammansättningen i landet. Den så kallade proppen lämnar sina obelånade hus. In flyttar unga familjer som är tvungna att ta stora lån, som det alltid har varit. Om man jämför hur det var för min generation för 30 år sedan med mina barns situation nu, är läget betydligt bättre idag. Det har alltid krävts att man rättar mun efter matsäcken när man gör en av dom större investeringarna i livet. För övrig belåning har riksbanken visat att den största delen gått till finansiella investeringar. Att Svensson tog chansen 2009, måste nog ses som ett gott betyg till den lilla människan. Att Svensson tordes det under 2009, får vi nog tacka allemansfonder, ppm, Telia, mm. Som har gjort Svensson lite mer finansielt mogen än våra grannar.

    SvaraRadera
  4. SnartSemesterjuni 16, 2010

    Som boende i Stockholms innerstad har jag ca 35-40% av min inkomst i boendekostnad. Den procentsatsen har varit i princip lika stor hela tiden sedan jag flyttade hemifrån för 20 år sedan.
    Den har varit lika stor oberoende av mina olika boendeformer, HR och BR.

    Boende i Stockholm har alltid tagit en stor del av inkomsten, så var det för mina föräldrar och mina far-föräldrar. Och så är det för mina brorsbarn. Det kommer säkert att framöver att vara dyrt också.

    En gång i tiden framfördes det, bland politiker och andra "förså-sig-påare", att boendet skulle ta högst 20% av en normalinkomst. Jag vet inte om det har inträffat för singelhushåll i Stockholm, någonsin. Någonsin.

    Som individ gör du bäst i att hålla dig mentalt beredd på att du måste flytta. För att din ekonomi kräver det. Och då menar jag till något billigare – i de flesta fall.
    Och så är det till dess att du är skuldfri på bostadssidan. Eller har lika mycket i kontanter som du har i skulder. Fram till dess bör du vara beredd på att flytta.

    För omsvängningar på marknaden går fortare än vad de flesta tror, och hinner agera på.

    SvaraRadera
  5. Sverige är ett mycket glest befolkat land. Bortsett från några holmar i Stockholms innerstad finns det gott om plats att bygga nya bostäder. Vi har en fungerande marknadsekonomi inom bygg om det finns ett behov av bostäder så skulle dom också byggas. Om bolagen tog ut övervinster skulle det komma fram nya aktörer som var billigare. Men på grund av att man kan köpa topprenoverade äldre hus för mindre än hälften av vad nyproduktion kostar i nästan hela landet, sker ingen nybyggnation. Så länge befolkningen ökar kommer vi att se en fortsatt ökningstakt av belåningen tills vi får en balans i marknaden.

    SvaraRadera
  6. Vem har en räntebärande skuld? Om jag bor i hyresrätt eller äger mitt eget boende kommer jag att få betala ett stigande ränteläge. Ingen annan kommer att betala räntekostnaden på hyreslägenheten än hyresgästen. Det kommer alltid att vara bättre i längden att äga sitt eget boende.

    SvaraRadera
  7. Tack! nu går det bra att läsa med mobilen igen.

    SvaraRadera
  8. "låt säg att vi avrundar den [skuldsättningsgraden] till 2 idag dvs vi har som grupp dubbelt så höga skulder som vi har inkomster (före skatt).”

    Som vi har inkomster *per år*, vill jag förtydliga.

    "mer sunt om vi faktiskt fokuserar mer på våra inkomster och vår betalningsförmåga"

    Det gör nog bankerna i hög grad (vad jag hört dem säga), vilket är sunt. Ålder borde också spela roll. Jag visade min rätt dyra hyresrätt för två 20-åriga studenter som
    inte kunde få lån till bostadsrätt för att de saknade fast anställning. Herre jösses, de är två fullt friska ungdomar som studerar på högskola och har hela arbetslivet framför sig.
    Jämför med om en 60-åring har fast anställning i ett företag på dekis. I vilket fall tar banken störst risk?

    Hur dramatisk är en skuldsättning på 2 (ggr årsinkomsten) för en 25-åring? Inte särskilt. För att avgöra om lånesituationen är allvarlig borde man studera *vilka* som är djupt skuldsatta.

    Kan kreditexpansion spilla över på inkomster och betalningsförmåga så att även de blir bedrägliga? Ja.


    "Vi har trots allt 100% inkomster varken mer eller mindre. Desto mer pengar vi allokerar till bostäder av tillgångar och inkomster desto mindre har vi över till annat."

    Detta påstående, att stigande tillgångspriser skulle konkurrera ut konsumtion och investeringar, instämmer jag inte i. Jag ser det snarare som tvärtom.
    När tillgångar ökar i värde ökar både konsumtionen och riskvilligheten. Det är därför som Fed håller koll på förmögenheterna i amerikanska hushåll.
    De 20% rikaste hushållen i USA står för 60% av konsumtionen (i dollar räknat). Under 2007 när aktiemarknaden toppade var sparkvoten 1% hos denna grupp.
    När både aktie- och huspriser föll under 2008 steg sparkvoten till 60% (har inte källa men kan leta fram på begäran).

    Det går även resonera kvalitativt. Om jag lånar stort för att köpa en lägenhet så hamnar krediten som tillgodohavande på säljarens bankkonto, färdig att spenderas.
    Om jag betalar 40% av min inkomst varje månad i räntor så hamnar räntan hos både banken och dess sparare.

    Hur stora skulder klarar vi av? Världen som helhet kan bära hur stora skulder som helst, så länge som de inte är till utomjordingar. En skuld innebär att någon betalar ränta och amorteringar och någon annan erhåller dem. En ren omfördelning.

    Johan

    SvaraRadera
  9. "Men på grund av att man kan köpa topprenoverade äldre hus för mindre än hälften av vad nyproduktion kostar i nästan hela landet, sker ingen nybyggnation. Så länge befolkningen ökar kommer vi att se en fortsatt ökningstakt av belåningen tills vi får en balans i marknaden."

    Hmmm... Det låter som en förklaring till för varför eventuellt nybyggnationen skulle vara liten, men inte för varför belåningen skulle öka. Om befintliga, gamla bostäder räcker för efterfrågan så skulle aktörer på "fria marknaden" inrikta sig på att pimpa gamla bostäder.

    Johan

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel