måndag 29 juni 2009

Ägarbolag del 2

Detta inlägg som är en fortsättning på föregående inlägg om ägarbolag kommer ta upp lite för och nackdelar med förvaltningsbolag respektive investmentbolag.

Förvaltningsbolagets nackdel är givetvis att man får betala skatt direkt på vinster som uppkommer. Särskilt problematiskt blir detta för förvaltningsbolaget som inte har några kvalificerade innehav dvs där man äger mer än 10% av företaget. I de fallen så måste förvaltningsbolagen betala skatt på inkomsterna, och sedan när man delar ut inkomsterna i form av egna utdelningar så blir det skatt på dessa utdelningar. Detta gör att det i stort se aldrig som privatperson lönar sig att starta ett aktiebolag och ha aktieportföljen i detta bolag. Det blir bara dyrt. Däremot så kan man t.ex. om man har en framgångsrik rörelse förvalta ”expansionskapital” i aktier inom bolaget. T.ex. du äger ett hyreshus inom ett AB och då expansion (dvs köp av nästa fastighet) kräver många års vinster så kanske det kan vara bra att spara vinsterna i form av aktier i något välskött fastighetsbolag. Hypotetiskt resonemang då man slipper skatta av pengar genom att ta ut utdelningar ur bolaget.

För ett investmentbolag är stor nettokassa inget vidare att föredra. Bolaget tvingas då betala 1,5% i skatt på pengar som man har på banken vilket då gör att man förlorar pengar på att ha ”reserver”. Istället så gynnas investmentbolaget av att vara lite skuldsatt då utgifterna för räntan är avdragsgill mot inkomsterna som man får i form av utdelningar. Särskilt attraktivt uppstår då en situation där man kan låna pengar till lägre ränta än direktavkastningen på aktieportföljen, då gör man en form av arbitrageaffär (i alla fall så länge utdelningarna hålls uppe). Attraktivt javisst, men som de flesta förstår också synnerligen riskfyllt Industrivärden och deras stora intåg i Volvo kan ju tjäna som exempel. När börserna är på topp så vill man ju vara ganska så likvid och stadd i kassan för att ”ha och ta av ” när goda köplägen uppstår. Investor t.ex. lyckades sälja av Scania för 200kr per aktie och sedan genomlevde man man börsraset med pengar på banken till 10% och nu har man investerat i nyemissioner i Husqvarna och SEB samt köpt ex. t.ex. Lindorff. Det har kostat lite skatteeffektivtet men givetvis varit lysande för Investor. Investor hade varit riktigt illa ute idag om man hade haft Scania kvar och rejäla skulder...

För ett förvaltningsbolag så spelar den finansiella situationen ingen större roll även om man i teorin givetvis förlorar ränta på ränta att inte vara investerad. Å andra sidan så behöver man inte betala någon direkt stor skatt.

Att vara aktieägare i ett investmentbolag har historiskt sett varit ett ganska så angenäm tillvaro sett på längre sikt. Bolaget handlas med rabatt, har allt som oftast en hyfsad portfölj och är oftast någorlunda välskött och ger allt som oftast högre utdelning/direktavkastning än börsen pga av rabatten. Återinvesterade utdelningar leder då i stort sett per automatik till bättre totalavkastning än börsindex (man får 100% av utdelning men betalar 80% för aktien). Såväl Kinnevik, Ratos, Investor, Industrivärden, Latour har på 20 år sikt t.ex. utvecklas klart bättre än börsen alla fem i totalavkastning. För ”köp och behåll invider” är rådet investmentbolag ett klokt råd skulle jag vilja säga. Köper man sedan aktier vid mer rätt än fel tillfällen så blir det en mycket god placering med tiden på lång sikt. Framförallt så ger det troligtvis bra utdelningar.

Mindre investmentbolag som ex. Svolder bör man dock vara lite uppmärksam på att dom inte alltid har en lätt tillvaro. Vadan nu detta? Beskattning är som sagt 1,5% i schblonskatt av icke näringsbetinge aktier (vilket det lilla investmentbolaget sällan har) +/- finansnettot och man blir ”skattefri” om man delar ut denna summa till de egna aktieägarna. Problemet uppkommer i att utdelningen allt som oftast blir större än ”inflödet” av aktieutdelningar in i bolaget och det lilla investmentbolaget blir då väldigt beroende av att göra bra aktieaffärer (som t.ex. Öresund gjort de senaste 15 åren) alternativt att börskurserna alltid går upp, eller i alla fall aktieutdelningarna ökar år från år. Ett litet investmentbolag hamnar ofta i krisartade situationer när börskurser rasar, aktieutdelningar sänks medan bolaget själva måste dela ut ganska så mycket pga schablonskatten. Och det är historiskt sett inte helt ovanligt att investmentbolag helt sonika blir uppköpta i dess lägen. Bacho, Atle, Custos mm. Svolder dör nog sotdöden med tiden också. Även bolagets interna kostnader tenderar att bli lite dyrare i relation till substansvärdet än storasyskon. För de större investmentbolagen så blir bolag med stora ägarpositioner i stort sett gratis från schblonskatt utan det blir istället finansnettot som delas ut dvs året efter . Industrivärden har allt som oftast t.ex. varit i stort sett helt befriat från schblonskatt då man enbart varit huvudägare iohaft en tillvaro där man delat ut i portföljens utdelningar minus då att man betalar ledningens löner och förmåner också.

Intressanta lägen i investmentbolag uppkommer när det just är så att aktieutdelningarna ökar år från år, detta medför då att investmentbolaget får ett ”gratis kreditkort” att öka sina investeringar år från år med köp av mer aktier ”på skattekrita” som i sin tur ökar utdelningarna nästa år och gör nästa år ”skattekrita” större osv. Mao vid en långsiktig börsbotten och vinster börjar öka i börsbolagen så kan aktier i ett investmentbolag vara en mycket god placering. Faran är som sagt omvänd dvs ingen bra investering i situation där vinsterna de kommande åren rasar ihop och det blir en omvänd ”masugn”. Nästa vårs utdelning från t.ex. Industrivärden kommer bli rejält lägre än årets 4,50kr, men säkerligen okej sett till kursen 40spänn som den var nere i höstas.

Förvaltningsbolag har däremot som sagt en större flexibilitet i sina utdelningar. Då ett investmentbolag i stort sett om man är någorlunda rationell är tvingade till en viss utdelning så har ett förvaltningsbolag en flexibilitet att bestämma sina egna utdelningar (såvida man har utdelningsmöjliga pengar!) Ett typexempel är vårens utdelning från Lundbergs. I stort sett alla investmentbolag hamnade i år i situationen att fjolårets utdelningar (som var stora) i våras skulle delas ut medan inkomsterna (portföljens utdelningar) var mindre än det som var tvunget att delas ut. Man fick helt enkelt nagga på kapitalet (eller ta lån) Investor och Industrivärden var i denna situation, för Investor försvann en del av kassan medan Industrivärden fick ta lite lån (samt att man sålde lite aktier i Handelsbanken). Lundbergs som däremot är ett förvaltningsbolag behövde däremot inte dela ut så mycket pengar att man hade fått ett negativt kassaflöde som industrivärden och investor istället så kunde man sänka sin egen utdelning ganska så kraftigt och trots att många innehavsbolag också sänkte sina utdelningar så innebar utdelningssäsongen att Lundbergs istället fick mer pengar i plånboken (å andra sidan så fick aktieägarna i Lundbergs mindre). Man gjorde denna rockad då företaget gjorde bedömningen att intressanta köplägen kunde uppstå under 2009. I själva verket så köpte man i våras aktier men behöll balansräkningen konstant (värdeförändringar oräknat) genom denna prioritering att behålla pengar inom bolaget.

Ett annat intressant läge som kan uppkomma är just situationen där ett förvaltningsbolag köper in sig stort i ett investmentbolag. Förvaltningsbolaget kommer då över hela sin andel av investmentbolagets börsportfölj precis som om ett investmentbolag köper ett investmentbolag men förvaltningsbolaget kan ta del av investmentbolagets utdelningar och använda dessa utdelningar för att med tiden öka aktieandelen i investmentbolaget utan att vara tvingad att dela ut pengar.

En annan och mycket trevlig kombination är när ett investmentbolag förutom att vara ett investmentbolag också är rörelsedrivande. Detta är t.ex. Kinnevik genom helägda skogsbolaget Korsnäs och Latour genom några ett gäng mindre företag. Industrivärden har historiskt sett också varit rörelsedrivande genom fastighetsbolaget fundament, och Industrtrade mm. Tanken är här att den rörelsedrivande verksamheten skall skapa ett kassaflöde (som man i och för sig måste skatta för) som blir betydligt mer stabilt än börsbolags utdelningar och dessa stabila kassaflöden kan användas för kapitalkrävande tillväxtinvesteringar eller helt sonika vara en stabil stöttepelare att betala lån med. Spontant skulle jag vilja säga att denna kombination är mycket smakfull om verksamheten sköts duktigt. Kinneviks långsiktiga facit sedan man köpte Korsnäs helt och hållet är ju ganska så imponerande, utan Korsnäs hade inte Kinnevik kunna bygga så många tillväxtbolag helt klart. Kanske är det dags att Öresund blir rörelsedrivande i större utsträckning eller varför inte en återkomst av detta i Industrivärden?

Jag hoppas att ni har överseende med om att jag kanske skriver krångligt och långt känner jag…

söndag 28 juni 2009

Ta vara på årstiderna!

Idag har det verkligen slagit mig hur fantastiskt ett land som Sverige är. På förmiddagen har jag varit ute och paddlat i 2,5 timme i en närbelägen sjö, varmt men svalkande vatten och alldeles lungt på sjön. För ynka 4 månader sedan så var jag på exakt samma ställe då i gnistrande köld och spegelblank is.



Så mitt råd till dig som är bloggare eller bloggläsare ta vara på den svenska sommaren, gör något kul! paddla, bada, plocka bär, cykla eller bara ta en promenad. Men ta vara på de svenska årstiderna.

fredag 26 juni 2009

Ägarbolag del 1

Jag tänkte i kommande inlägg skriva något om ägarbolag (dvs investmentbolag mfl). Det är nog förhoppningsvis ett område som torde intressera många aktieägare då många aktieägare äger just aktier i ägarbolag som Investor, Lundbergs och Industrivärden.

I detta första inlägg skall vi fokusera på de olika typer av ägarbolag som finns och vilka skillnader som finns dem i mellan.

Extremt förenklat så finns det i Sverige tre olika typer av aktiebolag. Rörelsedrivande bolag dvs bolag som driver en rörelse såsom exempelvis en sportaffär, verkstad eller en bank. Sedan så finns det förvaltningsbolag dvs bolag som förvaltar fast eller lös egendom som det brukar stå i bolagsordningen. Carl-Henrik Svanberg AB samt LE Lundbergsföretagen (Lundbergs) är två exempel på denna typ av bolag man har helt sonika ett antal tillgångar (aktier oftast) som man förvaltar. Den tredjeformen av aktiebolag är investmentbolag såsom ex. Ratos, Industrivärden och Investor. Investmentbolag gör egentligen exakt samma sak som förvaltningsbolagen men skattetekniskt så har man andra skatteregler, mer om detta senare.

Förvaltningsbolag och Investmentbolag kallas i denna bloggpost gemensamt för ägarbolag dvs dom äger andra företag.

Det råder stor förvirring om skillnaderna mellan förvaltningsbolag och investmentbolag och ibland så tror även bankernas analytiker att det är samma typ av bolag, vilket det kan se ut att vara men skenet bedrar.

Förvaltningsbolag
Ett förvaltningsbolag är ett ”vanligt” aktiebolag som äger tillgångar som sagt. Såvida man inte har näringsförbud så kan alla svenskar starta ett aktiebolag och använda detta som förvaltningsbolag. Man kan för pengarna i bolaget köpa och sälja aktier t.ex. låt säga att det finns 1 mkr i egna tillgångar i bolaget och så köper man ericssonaktier för denna miljon till anskaffningskursen 74kr per aktie t.ex. Detta blir då en tillgång i balansräkningen och eget kapital blir 1 mkr. Låt säga att bolaget sedan säljer aktierna för 80kr stycket. Detta ger så upphov till en vinst i bolaget, lika så blir en aktieutdelning en vinst då. Om aktierna faller i pris till kanske 50kr så kan bolaget kanske göra en nedskrivning och då redovisa en förlust. Vinster får man lov att antingen dela ut till aktieägarna eller spara i bolaget för expansion t.ex. Det finns en viss form av flexibilitet i redovisningen beroende på hur länge man tänkt att behålla aktierna. Är det ett börsbolag som t.ex. Melker Schörling AB så har man dock en skyldighet att redovisa sina tillgångar till marknadsvärde dvs upp och nedskrivningar i takt med att börsportföljen utvecklas.

Ett förvaltningsbolag har en skyldighet att betala skatt på vinster t.ex. uppskrivningar eller mottagna aktieutdelningar. Dock med undantaget att om man har ett kvalificerat innehav dvs mer än 10% av ägarandelen i bolaget man äger så slipper man betala skatt. För Lundbergs exempelvis så är aktieudtelningar från Handelsbanken och Sandvik såldes skattepliktiga medan utdelningar från ex. Husqvarna är skattefria då man här äger 15% av företaget. Skatten som bolaget betalar styrs ju som bekant av den totala skattebelastningen och därför är det givetvis så att ett bolag (i alla fall utanför börsen) gärna har växande tillgångar men så låga vinster som möjligt även om det vanligvis hänger ihop.

Om ett bolag är väldigt aktivt med att köpa och sälja aktier så är det givetvis så att bolaget inte är ett förvaltningsbolag utan man bedriver givetvis då en rörelse i värdepappershandel.

Investmentbolag
Ett investmentbolag är ett ägarbolag som av skatteverket har fått en skatteklassning som investmentbolag. Denna skattesits medför att försäljningar av aktier inte utlöser någon skatt dvs Investor slapp mao betala skatt vid försäljningen av Scaniaaktier även om man ägt dessa aktier väldigt länge och tjänat rejält med pengar. Aktieutdelningar från innehaven är även dom skattefria under förutsättning att man själv har så stor egen aktieutdelning som man själv fått. Istället för att betala skatt på vinster och utdelningar så betalar investmentbolaget en schblonskatt på 1,5% av tillgångarna. Även denna skatt behöver man inte betala så länge som den egna aktieutdelningen är minst lika stor som 1,5% + då aktieutdelningarna storlek. Istället så betalar ju investmentbolagets aktieägare skatt på utdelningen. Man kan därmed säga att deras skattesits är neutral medan förvaltningsbolag är dubbelbeskattade. Även för investmentbolag så gäller att 10% innehav är skattefria från 1,5% schablonskatten. Det gynnar bolag som Investor och Industrivärden medan mindre investmentbolag som ex. Svolder ständigt och jämt tvingas dela ut mer i aktieutdelningar än vad man får i utdelningar och då är ganska så beroende av att innehaven stiger i värde med tiden.

Förutsättningen för att bli investmetbolag är dels att man förvaltar portföljen långsiktigt och inte ägnar sig åt värdepappershandel. De större investmentbolagen har därför ofta ett dotterbolag där mer aktiv handel med ex. optioner på de egna innehaven genomförs så riskerar man inte bolagets skatteklassning. Vidare så måste bolaget har en diversifierad portfölj dvs man får inte enbart äga aktier i ett bolag. Man måste också ha ett välspritt ägande av investmentbolaget. Kalle och hans två polare kan mao inte starta ett investmentbolag utan det kanske krävs 200 ägare av bolaget exempelvis.
Ja detta var skillnaderna mellan de två typerna av

Exempel på förvaltningsbolag på stockholmsbörsen: Melker Schörling AB, Lundbergs och Säki

Exempel på investmentbolag på börsen: Latour, Investor, Industrivärden, Svolder, Ratos, Kinnevik och Öresund

I nästkommande inlägg berörs fördelar och nackdelar med vardera företagsform.

torsdag 25 juni 2009

Inget att skämmas för



Västvärldens befolkning blir allt äldre lär vi oss alla. 40-talister eller ”Baby-boomers” som är den kanske lite bättre beskrivningen börjar som bekant bli lite till åren och i slutet av arbetslivet även om de flesta är både friskare och rikare än någon annan generation någonsin varit historiskt. Om 10-15 år är dom riktigt gamla.
Så jag tänkte tillägna detta blogginlägg området att pinka i byxorna och då handlar det inte om banksektorn. Inkontinens är något som drabbar framförallt äldre, ju äldre desto vanligare. Kvinnor i högre utsträckning än män men om vi ser på hela västvärldens population så är det faktiskt ungefär 5-7% som pinkar på sig med jämna mellanrum, dvs ungefär var 20:e som du ser på gatan och i shoppingcentrumet, bland äldre betydligt vanligare förstås.

Samtidigt så är nog inkontinens något som det pratas väldigt lite om på midsommarfesten eller över mobilen, skamfyllt, man kanske skäms lite osv. Men som tur är finns det också inkontinensprodukter att köpa som kan mildra besvären och göra att man trots problem kan leva en trevligare och torrare liv. I takt med att medelåldern ökar också behov av inkontinensprodukter, framförallt just i ”gammelländerna” som i Europa t.ex. Idag ökar försäljningen med ca. 3-5% per år plus inflationsprishöjningar. En hyfsad tillväxt klart högre än BNP tillväxten.

Sverige har faktiskt världens största företag på området inkontinens genom varumärket TENA. TENA är ett mycket framgångsrikt varumärke när det gäller inkontinens och man står för ca. 25% av världsförsäljningen, knappt dubbelt så mycket som närmsta konkurrent men ändå en förhållandevis fragmenterad marknad.

Främst används inkontinensprodukter givetvis inom äldre omsorgen utan att konsumenten själv köper produkterna. Förhållandet är om jag minns rätt ca. 70/30 men att detaljhandels andel ökar då många äldre är friskare än tidigare eller om pessimistiskt sett kanske är så att allt färre får plats i äldreomsorgen. Det finns idag inga detaljhandelskedjor som använder egna varumärken på inkontinensskydd som på ex. barnblöjor från ICA.

För SCA som är företaget bakom TENA är inkontinens big business även om SCA tillhör de mer spretiga företagen på stockholmsbörsen med verksamhet inom en mängd olika områden i allt från Barnblöjor till wellpapp kartonger. Men likväl är inkontinensprodukter kanske SCA viktigaste enskilda produkt samt också en av de lönsammaste. TENA ingår i affärsområdet personlig hygien tillsammans med barnblöjor (Libero mm) samt menstrationsprodukter (Libresse mm). Men TENA är lika stort som dessa båda områden tillsammans och svarar enskilt för en omsättning på lite drygt 10Mdr(!). Det är ingen liten summa och med den lönsamheten som finns i verksamheten så skulle nog enbart TENA vara ett börsbolag för storbolagslistan på börsen. En jämförelse är t.ex. företaget Nibe som ”bara” omsätter ca. 6Mdr.

Lönsamheten i just inkontinensprodukter är också strålande över en konjunkturcykel då det inte är en allt för kapitalkrävande verksamhet och avkastningen på sysselsatt kapital ligger omkring 30-35% en siffra som gör många företag gröna av avund.

Inkontinens är redan idag ett viktigt område för SCA men då tillväxten är bland de bästa i företagetsproduktflora och lönsamheten samtidigt är den bästa så kommer andelen inkontinens i företaget öka. Idag ca. 10Mdr, 10% av företagets omsättning. Om 15 år säkerligen 22-23Mdr +inflation och ett betydligt större russin i kakan. Tyvärr men då är det säkert nästan 10% av oss svenskar som kissar på sig.

onsdag 24 juni 2009

Dolda affärer?

I förbifarten läste jag idag ett flaggningsmeddelande om att någon chef i något företag hade sålt ett antal aktier i företaget han arbetade inom . Det är egentligen inget konstigt eller ovanligt att ledande befattningshavare antingen säljer eller köper aktier i det egna företaget. Det kan ju finnas oändligt antal skäl för att göra detta. Privatekonomiska skäl att sälja aktier för att minska lån eller köpa en ny villa eller köpa aktier för att man har en slant över och tror hårt på företaget och man vill bygga sig en framtida avkastning osv.

Det anmärkningsvärda i just detta flaggningsmeddelande var att insynsindividen samtidigt meddelade att han eller hon hade köpt tillbaka aktierna och hade samma antal aktier men inom ramen för en kapitalförsäkring och framtida transaktioner därmed inte skulle omfattas av flaggningsregler. Om individen sedan säljer sina aktier i morgon är inget vi får veta eller om man köper mer aktier inte heller.

Är det inget något verkligt fel när insynspersoner i stort sett fritt kan handla i företagets egna aktier utan minsta upplysning om denna handel för vare sig allmänhet eller tillsynsmyndigheter bar för att ett försäkringsbolag står som registrerad ägare på aktierna. En Vd kan mao i värsta fall köpa/sälja aktier i egna företaget dagen innan en kvartalsrapport med insideinformation utan rapportering om detta. För mig känns detta uppenbart fel och oetiskt, det förekommer säkerligen mängder av tveksamma insideraffärer inom ramen för kapitalförsäkringar troligtvis inser den lagstiftande delen av befolkningen även detta och det blir förändringar på kapitalförsäkringsområdet.

måndag 22 juni 2009

Tankar om Thule



För ungefär ett halvår sedan så skrev jag ett inlägg med frågan om vad som kommer hända med alla herrelösa riskkapitalbolag så idag så tänkte jag fördjupa mig i ett av dessa bolag, Skåneföretaget Thule.

Thule räddades strax för julafton från en konkurs, det är ju inte helt lätt att ha någon större insyn i ett riskkapitalägt bolag som Thule är men jag skall ändå försöka beskriva det så gott det går med vad man kan gissa sig till.

I grund och botten är Thule ett synnerligen intressant och välskött företag, inriktat mestadels på oss konsumenter. Man tillverkar och säljer bla. takräcken, dragkrokar, takboxar, cykelhållare, släpkärror, hästvagnar och specialhållare för kajaker många gånger ibland under bilföretagets varumärke som t.ex. volvotakräcke. Man är mao ett företag som många sport och fritidsintresserade familjer kommer i kontakt med oavsett om det är för skidresan, paddelturen eller turen till stallet. Överlag en ganska så nischad marknad där Thule ha mycket starka marknadspositioner inom områden med hyfsade marginaler. Det är ganska så lätt att förstå när man som kund betalar en tusenlapp eller mer för några plåt och gummibitar till ett kajakställ exempelvis. Marknadspositionerna är som bekant starka och på världsmarknaden för mer avancerade produkter som Thule tillhandahåller är marknadsandelen många gånger omkring 40%. Dvs precis lika starka varumärken som t.ex. gardenaslangar från Husqvarna och Assaabloy lås.

Nästan alla Thules produkter kretsar kring bilen som färdmedel. Vi kan ju tycka vad vi vill om bilen men personligen så tror jag drivmedlet till bilen är desto större problem än bilen i sig själv. Transportera oss vill vi nog som bekant göra även i framtiden.

Inledningsvis så skrev jag att Thule är ett välskött bolag, det kan man nog enbart säga delvis. Egentligen är det inget fel alls på den operativa verksamheten i Thule. Bolaget har verkat med stabila rörelsemarginaler omkring 15% men precis som många andra företag har den ekonomiska avmattningen resulterat i att vi alla köper färre takboxar och cykelställ men faktum är att bolaget år 2008 omsatte 6,2mdr (försäljningsminskning med ca. 7% från året innan) med ett rörelseresultat på 561Mkr (vinstnedgång på 26% jämfört med 2007). Helt okej och ingen direkt katastrof likt många andra delar av industrin kan jag tycka. Hästvagnarna var visst det som utvecklades sämst med kraftigt minskad försäljning.

Men nu är det dags att gå in på de delar som inte är lika välskötta i Thule. Thule ha de senaste åren slussats runt bland riskkapitalbolagen. Det började med Wallenbergarnas EQT, sedan gick det vidare till något annat suspekt bolag för att mitt under brinnande högkonjunktur hamna hos Nordic Capital. Prislappen trissades upp med tiden och det mesta av priset hamnade helt sonika sedan som en nettoskuld i bolagets balansräkning. Den stabila och högavkastande verksamheten tvingades bära allt större skuldbörda med amortering av räntkrav. När konjunkturen vände så gick skuldbördan från ”aggressiv” till ”i stort sett stört omöjligt” och trots att Thule i relation till andra bolag (bil företagen inte minst) tjänade hyfsat med pengar så blev skuldbördan till slut så stor att en form av rekonstruktion blev oundviklig. I thules fall så tror jag det fungerade på så sätt att 75% av skulderna fick skrivas av och långivarna fick istället aktier i företag, som spädde ut de gamla ägarna kraftigt och huvudägaren Nordic Capital fick använda nya friska pengar för att lösa ut sig själv. Säkerligen ingen vidare affär för fondandelsägare, banker och inte minst företagsledning som säkerligen satsat en del av sin privata förmögenhet i företaget.

Jag vill nog hävda att Thule är ett bolag som hade passat alldeles utmärkt på börsen. Det är i grunden ett konsumentinriktat företag som nästan tjänar på börsnoteringens uppmärksamhet. Men kanske det viktigaste av allt, Thule hade inte som börsnoterat bolag kunnat ha så stora skulder som man haft som riskkapitalstyrt bolag. Bolaget hade också tidigare fått göra nyemissioner.

Det skulle inte förvåna mig om vi inom 5 år kanske får se Thule på börsen, det är där bolaget hör hemma när en stabil, ansvarstagande och långsiktig huvudägare saknas.

torsdag 18 juni 2009

Sill och Nubbe

Jag vill passa på när jag ändå inte orkar skriva något blogginlägg att önska alla en glad midsommar! Själv är jag ett stort fan av den svenska traditionen "Sill och Nubbe", om sanningen skall fram så när nog nästan midsommar mat bland det trevligaste man kan stoppa i sig.


Ett litet tack vill jag också specialrikta till bloggaren finanskvinnan som gav mig en rejäl spark i arslet i detta inlägg, det fick mig att ta mig i kragen och faktiskt gå och köpa mig en begagnad kajak för några tusenlappar som jag paddlat i idag på förmiddagen.

Själv skall jag på bröllop i helgen så det blir nog livat värre, så jag bjuder på en lite tveksam snapsvisa (obs, jag är lyckligt gift):




Jag fångade en räv idag,
men räven slank ur näven
Men lika glad är jag för det,
men gladast är nog räven

Jag fångade en tjej idag,
Men tjejen slank ur sängen
Men lika glad är jag för det,
för vi fortsatte på ängen

SKÅL!

onsdag 17 juni 2009

Så mycket kostar bostaden

Gårdagens inlägg om bilen tänkte jag här följa upp med ett enkelt inlägg om boende, detta område som alla har åsikter om. Att ha tak över huvudet och någonstans att bo kostar som bekant pengar, man kan ju däremot bo på väldigt många olika sätt, från stort och ståtligt slott i Mariefred till liten koja i Åkers Styckebruk (måste vara det roligaste ortsnamnet i Sverige vid sidan av min födelseort Horred och orten Kuballe på västkusten). Från en våning på Strandvägen till en etta med kokvrå i Åtvidaberg. Man kan också bo på lite olika sätt, man kan hyra sitt boende, man kan bo i bostadsrättsförening eller så kan man bo i en egen ägd villa.

Trots allt så innehåller de olika boendeformerna precis samma delar alldeles oavsett om man hyr eller äger bostaden. Det finns kostnader för driften dvs t.ex. uppvärmning, ström, avfall, vatten och försäkring. Sedan finns det underhållskostnader som man antingen betalar inbakat i hyran till hyresvärden eller själv står för när det är dags att byta kylskåp, tvättmaskin eller måla om fönstren. Den sista kostnaden är sedan en kapitalkostnad som man antingen får betala till hyresvärden eller som ränta (eller frånvaro av inlåningsränta om man inte har något lån) till/från banken. Alla boendeformer påverkas också av externa faktorer. Exempelvis om det blir inflation i samhället och betydligt högre räntor så kommer kostnaden att bo i hyresrätt också gå upp betydligt, likaså kommer lån bli dyrare och individen som inte har några lån kommer förlora mer i teoretisk inlåningsränta.

Det finns mao betydligt mer likheter mellan bostadsformer än skillnader. Däremot kan det skilja närmast enormt mellan boendekostnaden, så det är ju närmast omöjligt att visa på exempel. Det kan också variera väldigt i preferenserna hos oss dödliga. I våra storstäder idag t.ex. så är många villiga att ha betydligt högre kostnader för att bo i bostadsrätt än att bo i hyresrätt medan det motsatta förhållandet gäller i många mindre kommuner.

Om man hyr sin bostad så är det förhållandevis enkelt att beräkna sina kostnader. Man tar helt sonika hyreskostnaden och lägger till ev. rörliga driftskostnader såsom el och försäkring. Lätt som en plätt, allt inkluderat.

Äger man sin bostad blir det ju lite mer problematiskt i kalkylen. Dels så har man ju en kostnad för driften som är hyfsat enkel att beräkna uppvärmning, el, vatten, försäkring, fastighetsskatt mm.

Har man sedan lån på sin bostad så måste man beräkna en långsiktig genomsnittlig kapitalkostnad för detta lån som du har för bostaden. Sett över längre tidsperioder så har genomsnittsräntan för bostadslån legat omkring 6%. Idag är som bekant låneräntan gräsligt låg men det är självfallet inget beständigt läge.

Din bostads eventuella värde spelar ingen som helst roll för dina löpande boendekostnader, inte heller dina ev. låns storlek i relation till detta värde. Detta under förutsättning att du inte skall flytta från bostaden, då blir det givetvis i högsta grad relevant samt din teoretiska nettoförmögenhet om man nu är road av att veta denna. Det som spelar roll är dina låns nominella storlek. 3 miljoner i lån är dyrare än 500 000kr i lån alldeles oavsett om lånegraden är 20% i det första fallet och 100% i det sistnämnda fallet. Den sistnämnda kan däremot ha betydligt svårare att flytta.

Så hur kan då exempelvis en kalkyl för en enklare villa se ut?
Driftskostnader i genomsnitt 2500kr i månaden, underhållskostnader på 1500kr i månaden (sätts lämpligen in på ett sparkonto för kommande utgifter) och sedan en kapitalkostnad på 5000kr i månaden före skatteavdrag (1 miljon kronor i lån och 6% ränta), har man 2 miljoner i lån blir det givetvis dubbelt så dyrt varje månad. Om man sedan har lån är det nog förståndigt att försöka amortera av dessa lån fram till dess att man skall leva på sparkapital (pension kallas det i vardagliga termer). Är man mao omkring 30 år gammal är en amorteringstakt på ca. 40år rimligt. Har man 1 mkr i lån är medför detta en amortering på 2083 kr i månaden. Vid 2 Mkr i lån, det dubbla. Sedan finns det ju lika många åsikter om man skall amortera eller inte som det finns folk men man kan nog konstatera att en 6% ränta över tiden nog ligger hyfsat nära den avkastning man kan få på sparpengar över tiden och det är låg risk i amorteringen, amortering förefaller mao klokt i alla fall på mig.

I ovanstående fall så har man mao boendekostnader på 9000kr i månaden exklusive amortering och ca. 11 000kr i månaden inkl. amorterings på 40 år och lån på 1Mkr. Enbart som syfte att utgöra ett exempel. Två miljoners lånet med samma drift och underhålls kostar då mao 18 166kr i månaden innan skatteavdrag på 6% kalkylränta och 40 årig amortering. ”Stockholmslånet” på 3,5Mkr hissar upp kostnaden till 28 791kr i månaden, då börjar det bli rejält dyrt.

I hyresrätten bör man tänka på att man vid beräkningar av bruksvärdesprincipen inte tar hänsyn till att hyresvärden amorterar sina lån istället räknar man har jag för mig att ”genomsnittshyresvärden” är skuldsatt till 60-65% av värdet (eller toppvärdet som har varit) på hyresfastigheten och underhållet håller fastigheten ”intakt”. I en hyresrätt har du därför mao inga möjligheter att sänka dina kapitalkostnader vilken en egen ägd bostad och amorteringar kan göra. Det läggs också på en vinstmarginal till hyresvärden. Så vid samma månadskostnad t.ex. en hyra på 9000kr i månaden (jämfört med villan med 1 Mkr i lån) så blir det över tiden biligare att bo i egen bostad. Men givetvis är det tveksamt att tro att bostadsrättsinnehavaren i storstad med dubbelt så höga kostnader för precis samma lägenhet som kan hyras för halva kostnaden bor billigare, sanningen är nog tvärt om.

Alldeles oavsett hur du bor är det viktigt att inte dra på sig för höga boendekostnader. Livet består som bekant mer än av att bo. Det mest rimliga att se till sina boendekostnader i relation till sin disponibla inkomst och i relation till denna inte ta för höga risker. Högre än tredjedel av disponibel inkomst kan själv personligen tycka börjar bli dyrt då det gäller att ta höjd för tillfällen i livet där man pga föräldraledighet, sjukdom eller arbetslöshet inte har så höga inkomster.

Tänk ett inlägg om boende helt utan åsikter om den kommande prisutvecklingen på bostäder som verkar vara av ”enormt” intresse för många, vi borde nog istället lägga mer huvudbry på boendekostnaderna.

Nej nu skall jag kliva av tåget och gratulera fru Stockman som fyller år.

tisdag 16 juni 2009

Så mycket kostar bilen

Jag tänkte ta tillfället i akt och skriva lite privatekonomi i några inlägg. Detta första inlägg om bilar.
Att ha en bil innebär ganska så dryga kostnad, bor man i storstaden, är ung eller utan familjen mm. så kan man givetvis skippa bilen men på många familjers garageinfarter står det allt som oftast en bil, så även på min och min frus. Överlag så tror jag många underskattar vad en bil verkligen kostar så jag tänkte nedan visa en kalkyl som bygger på egen köpt bil.

Det första man givetvis skall ta hänsyn till är att en bil löpande faller i värde. Hur mycket kan man givetvis diskutera men en tumregel kan vara följande avskrivning om man kör ca. 1500-2500 mil per år. Det kan givetvis variera kraftigt.

Ny bil=100%, 1 år=80%, 2 år=65%, 3 år=50%, 4 år=40%, 5 år=30%, 6 år=25%, 7 år=20%, 8 år=15%, 9 år=10%. Den nya bilen som du köper idag för 200 000kr har om 9 år mao ett teoretiskt värde på ca. 20 000kr, skall man återigen köpa en ny bil krävs det en hel del sparande för att helt enkelt ha råd att köpa en ny.

Sedan har man givetvis ett antal driftskostnader på bilen. Kostnaden för däck t.ex. är ca. 1 kr per mil. Kör man mao 1500mil om året, minst 1500kr per år i däck eller 125kr i månaden. Sedan försäkringar något som kan variera enormt från kund till kund men kanske 300kr i månaden i genomsnitt?, sedan tillkommer skatt på bilen också det kanske 300kr i månaden eller 3600kr per år. Sedan då bränslenotan också ”möjligt” att beräkna men kanske en tusenlapp i månaden i genomsnittsfamiljen? Betydligt mer om man pendlar längre till jobbet. Sedan tillkommer service, ev. reparationer och besiktningar. 500kr i månaden är nog inte orimligt över tiden.

Om vi man tänker oss att familjen Sturesson köper en ny bil idag för 180 000kr och behåller denna bil i 6 år så blir månadskostnaden för avskrivningen 1875kr i månaden, enbart värdeminskning. Och sedan löpande driftskostnader som ovan. Då kostar bilen ca.4100kr i månaden varav en hel del kostnader behöver läggas på ett sparkonto att användas om ett antal år. Att ha två nyare bilar och pendla till jobbet, två personer var för sig blir minst sagt väldigt dyrt, 10-12 000kr i månaden i totalkostnad på bilarna är nog inte orimlig kostnad i sådana fall och det gäller att bunkr upp sparkontot enbart för att ha råd att köpa nya bilar i framtiden.

Kalkylen ovan gäller vid kontant köp av bilen. Lånar man pengar tillkommer sedan ränta vilket inte är medtaget i kalkylen. Med de boendekostnader som många yngre har i våra storstäder är det fullt förståligt att allt fler avstår bilen.

Till saken bör också tilläggas att detta skrivs mitt under en tågförsening…. Inte så kul i kollektivtrafiken heller.

måndag 15 juni 2009

Lundbergs av idag

Jag skall avsluta temat om Lundbergs genom ett avslutande inlägg om Lundbergs av idag. Som sagt är bilden inte entydig om Lundbergs som ett gott och välskött bolag. Under 90-talskrisen tvärt om var bolaget ett av bolagen som drabbades mycket hårt och kommer vi nu se en repris på detta? Även om den ekonomiska utvecklingen helt klart är mycket alvarlig så finns

Lundbergs av idag består av dels det helägda egna fastighetsbolaget med ett substansvärde obelånat på ca. 9Mdr. Kopplat mot detta innehav finns sedan en skuldsättning som ligger på ca. 3,1Mdr eller lite drygt en tredjedel av värdet. Kassaflödet är dock helt okej för att vara fastighetsbolag. Den andra delen av fastighetsinnehavet är ett stort aktieinnehav i Hufvudstaden som har kommersiella fastigheter i centrala Stockholm och Göteborg. Här finns det givetvis risk att höjda avkastningskrav resulterar i nedskrivningar med finansieringen är konservativ och utgör ca. 20% av fastighetsvärderingen och med got kassaflöde. Några kapitaltillskott lär nog inte behövas utan nuvarande utdelningar skall nog kunna behållas även i ett mycket pessimistiskt scenarie och ger Lundbergs en löpande ränta på knappa 4% om året plus positivt kassaflöde i Hufvudstaden ex. utdelningar. Dessa två innehav står för ca. halva substansvärdet i Lundbergs. Stabilt, tryggt och betydligt mer konservativt än andra börsnoterade fastighetsbolag. Lundbergs har inte åkt med i lånekarusellen på senare år utan man har konsoliderat verksamheten och nettosålt.

Den andra halvan av Lundbergs utgörs av en börsportfölj med Holmen som största innehav. Holmen är konservativt skött men det finns nog ändå anledning till att vara lite småkonservativ till detta innehav. Utvecklas konjunktur dåligt under lång tid kan det komma att behöva kapitalillskott men företaget är i grunden hyfsat lågt värderat. Sedan finns ett innehav av Industrivärden aktier, innehavet är ju som det är och ger god rabatt på rabatt. Industrivärden har däremot idag en ansträngd finansiell situation någon nyemission lär dock inte komma i fråga. Den höga belåningen kommer dock ge Indsutrivärden lite lägre direktavkastning de kommande åren då låneräntor ”äter upp” en del av kassaflödet.

Sedan så finns det ett 1,6Mdr innehav i Handelsbanken. Bank är ju nästan omöjligt att ha någon uppfattning om, men hitills verkar det ändå som om Handelsbanken klarar av denna kris helt okej i alla fall relativt. Sedan finns det ett antal industriföretag i portföljen med Cardo, Husqvarna och Sandvik och teknikhandelsbolaget Indutrade. Sedan byggbolaget NCC som jag själv är lite skeptisk till när det gäller deras finansiella situation.

Lundbergs av idag har betydande finansiella muskler det är en viktig sak att komma ihåg. Man har ett konservativt mål om att skulder inte skall utgöra mer än halva fastighetsinnehavet och aktieportföljen skall vara obelånad. Skulle man gå upp till denna gräns så innebär detta att Lundbergs har ca. 1,4Mdr i ”krigskassa” att stötta börsportföljen med eller köpa fler aktier för. Det kan vara lite intressant om än inte mer än hypotetiskt att titta på någon form av maximal gräns för hur mycket investeringar som kan göras. Man kan t.ex. då tänka sig att fastighetsbolaget skuldsätts till samma nivå som t.ex. Fabege och börsportföljen skuldsätts till 30%.

I denna extrema situation skulle detta innebära att Lundbergs skulle kunna köpa aktier för 8,9Mdr så några tvivel om finanserna kan nog inte finnas idag. Men det troliga är nog att Lundbergs fortsatt sköts konservativt och försiktigt och där investeringar sker måttfullt. Någon ny 90-talskris för Lundbergs är nog inte direkt trolig. Lundbergs skulle istället kunna dra nytta av kraftiga värdefall på tillgångar.

En intressant punkt att lägga lite tankekraft på är att en stor skillnad gentemot 90-talskrisen är att Fredrik Lundberg och hans familj byggt upp en stor förmögenhet utan för investeringsbolaget Lundbergs. Han äger nu som privatperson betydande aktieinnehav i de bolag som ingår i Lundbergs. Industrivärden är en av dessa bolag. Som privatperson äger Lundbergs 4,5M aktier plus då hans båda barn som också äger miljontals aktier i Industrivärden. Räknar man samman de innehav som finns i sfären” är ägarandelen av Industrivärden ca. 20%. Fascinerande att en privatperson på några år kunnat bygga upp denna stora maktposition i ett bolag som Industrivärden.

Så vad kommer då hända i framtiden? Fördjupas samarbetet mellan SHB sfären och Lundbergs eller går dom olika vägar i strukturaffärer? Kommer Holmen delta i strukturaffärer? Det återstår att se om hur framtiden ser ut.

onsdag 10 juni 2009

Några av Lundbergs misstag

Bloggpostserien om Lundbergs fortsätter. Innan vi går in på hur Lundbergs situation ser ut idag så är det alltid av stor vikt att göra en liten historisk tillbaka blick. I denna bloggpost skall vi koncentrera oss till de misstag som företaget gjort under årets gång. Fram till slutet av 70-talet så var Lundbergs i stort sett helt och fullt ett bygg och fastighetsbolag i denna bloggpost kommer jag främst koncentrera mig till perioden från 70-talet fram till idag.
I Media läser man allt som oftast om Lundbergs som ett långsiktigt, tryggt och solitt bolag med en snusförnuftig förvaltning utan några större misstag undantas. Det ligger väl en hel del i det sett över tiden för ett bolag med ett substansvärde på 20Mdr i dag och som startade med två tomma händer för 65 år sedan, ung. som att bygga en pyramid där stena sakta läggs till.
Men skenet bedrar och historien innehåller ett par rejäla käftsmällar och dramatik som mycket väl kan behövs läsa några rader om.

Globen
Vi börjar väl med den största prestigeförlusten av alla, inte i pengar räknat men symboliskt kan jag tro. I slutet av 80-talet började man i Stockholm projekttera för en ny stor arena för ishockey mm. Projektet tog sin gestalt i form av världens största sfäriska byggnad mer känd som Globen. Runt globen byggdes det också affärsverksamhet och hela området fanns i ett bolag med namn Globen City i detta bolag fanns flera delägare. Lundbergs hade en ägarandel i Globen City på 10%. Projektet stod klart i februari 1989 medan vissa affärsverksamheter inte stod klart innan 1992. Globen som Arena blev en dundersuccé, Globen City som bolag blev en katastrof då mycket av planerade hyresgäster uteblev och än värre var att flera av delägarna i projeketet inte var stadda i kassan. När det kom till kritan och Globen City behövde kapitaltillskott så var det i stort sett enbart Lundbergs som hade pengar för detta och det därigenom inte kunde finansiera sig. Utlånaren (Statshypotek idag uppköpt av Handelsbanken) försatte bolaget i konkurs över tog sina panter och blev ägare till projektet.
Utlandsfastigheter
Under mitten av 80-talet blev det tillåtet för svenska fastighetsbolag att äga fastigheter utomlands. Faktiskt en sak som i mångt och mycket hade varit förbjudet sedan dessa. Det var ett uppdämt behov och svenska fastighetsbolag kastade sig ut i den internationella fastighetsmarknaden precis på samma sätt som isländska bolaget agerat under 2000-talet. Lundbergs var även dom med i ”racet” 1987 bildade man ett luxemburg baserat bolag för internationella placeringar utöver det så gick man även inom som delägare i fastighetsbolag i Finland. Det ligger givetvis i sakens natur att enstaka fastigheter i främmande land blir milt sagt ganska svåra att drifta och säkerligen är lärdomen från denna tid som gör att Lundbergs idag är ett väldigt koncentrerat bolag till mellansverige. Lundberg international köpte en fastighet i tyskland, några stycken i USA, någon i Kanada, i London mm. Det blev praktrfiasko. När fastighetsmarknaden började gunga, valuta och ränteturbulensen tilltog så blev Lundberg mer eller mindre tvingad att sälja av dessa skrytprojekt för att konsolidera kärnverksamheten många miljoner blev förlorade.

Tajmingen av intåget i skogsindustrin.
Holmen som idag ingår som ett stort innehav i Lundbergs må vara ett ganska så välskött och stabilt bygge. Välskött skulle man nog kunna säga. Lundbergs har varit ägare i Holmen/Modo/Iggesund i lite drygt 20 år. Över tiden har Lundbergs tjänat hyfsat med pengar på skogsindustrin men tajmingen när Lundbergs gick in i skogen var minst sagt illa vald.
I slutet av 80-talet genomfördes ett antal större strukturaffärer i skogsindustrin, lönsamheten var god och pengarna flödade. Bolagen Holmens bruk, Iggesund och Mo Domsjö (Modo då ägt av SCA)kom överens om att fusioneras under det suspekta namnet ”Nya Modo”, affären var i högsta grad industriellt riktigt och på pappret fanns det betydande värden i en fusion. Lundbergs gick in som ny hudaktieägare i Holmens bruk och vinstandelsbevis i Modo och stödde affären. Lundbergs köpte en betydande aktiepost när fusionen var avklarad så att an ägde 25% av kapital år 1990. Precis lagom till att skogsindustrin skulle barka helt åt helvete… Neddragningar och nyemissioner blev de kommande årens melodi. Nyemissionerna blev sedermera bra affärer sett över tid men de första aktieköpen var helt bedrövliga.

Östgöta banken
Redan tidigt på 80-talet blev Lundbergs en stor aktieägare i lilla Östgöta banken. Man blev till slut huvudaktieägare och så stor ägare att bolaget blev ett dotterbolag (mer än 50% röster) och man bytte namn till Östgöta Enskilda Bank. Sån tur var kom 1987 en lag om att industriföretag inte fick vara huvudägare i banker. Detta tvingade Lundbergs att avyttra aktier i rättan tid. Kreditgivningen i banken var inte den bästa och i 90-tals krisen var banken en av de första att få stora problem med nödlidande krediter som sedermera blev stora kreditförluster. Lundbergs var dock sedan 1990 där man avyttrat sin kanske bästa affär (se nedan) i gott finansiellt skick och Lundbergs som huvudägare tog sitt ansvar och tillförde banken nyemissioner, lånade ut pengar, köpte fastigheter. Man vägrade också ta kontakt med bankstödsnämnden, hade man orsakat problemen skulle man själv rätta till dem. När lagen om huvudägare i banker ändrades 1993 kastade Lundbergs in betydande ytterligare nyemissioner i banken och blev nästan helägare. De stora kapitaltillkotten medförde dock att Östgöta Eskilda Bank kunde expandera genom att öppna fler kontor (man försökte dessutom ett tag tom ta över Gotabanken) mot slutet av 90-talet avyttrades banken med god förtjänst till Danske Bank. Hade Lundbergs inte varit stadd i kassan i början av krisen så hade Östgöta kunnat bli ett ordentligt problem..

Den snabba expansionen under 2006-2007
Även på senare år så har Lundbergs kanske inte gjort fullt så lyckade intåg. Mitt under industrihögkonjunkturen 2006-2007 så storköpte Lundbergs aktier i bla. Sandvik och Husqvarna. Bra bolag givetvis men tajmingen var kanske inte de bästa, speciellt inte när det gäller Husqvarna. Lundbergs var nog i högsta grad försiktiga och förståndiga när det gäller senaste högkonjunkturen då man inte expanderade i NCC utan istället gjorde massiva engångsutdelningar, lika så har man varit nettosäljare av fastigheter främst kommersiella, vilket nog också var ett bra drag. Problemet var att Lundbergs investerade i industriföretag so nu har drabbats minst lika hårt av nedgången som Lundbergs ”kärnområden” men tiden blir nog dock Sandvik och Husqvarna goda affärer.

Försäljningen av Öresundsaktier
I början av 90-talet var blev Lundbergs en av de större ägarna i Investment AB Öresund. Öresund var då ett väldigt litet bolag (Lundbergs ägde 10%). De mycket skickliga investerarna Hagströmer & Qviberg hade taktpinnen men helt andra affärsmässiga principer än Lundberg. H&Q sfären och Lundbergs skiljdes nog åt som inte allt för goda vänner även om Lundbergs var en av köparna som hjälpte till att stycka Custos genom köpet av Hufvudstaden men tänk om Lundbergs hade haft kvar Öresund och tjänat ett par tusen procent i totalavkastning.

Men vilken är då Lundbergs bästa aktieaffär?
Jag skulle vilja säga Incentive. För den som inte känner till företaget så var Incentive ett wallenbergkontrollerat investmentbolag med mindre tillväxtbolag. Kända bolag var t.ex. Munters och ABU garcia (fiskerullar). Lundbergs började köpa in sig i bolaget i lite mindre skala i början av 80-talet för att succesivt öka insatserna så att man 1983 tom hade 25% röstmakt. Något som externa partner nog aldrig haft i ett Wallenbergbolag än mindre ett invetsmentbolag. Bolaget utvecklades mycket bra och slutade sin saga med att Asea lade ett bud på hela bolaget 1990. I precis rätt tid fick Lundbergs 1,1Mdr i kontanter en reavinst på nästan miljarden och nästan en tiodubbling av pengarna. Utan den affären hade Lundbergs haft en mycket mer besvärlig 90-tals kris och bolaget hade inte varit så stort som det är idag om det inte vore för denna affär. Pengarna kom väl till pass under början av 90-talet.

Som lite curiosa så har också Lundbergs varit aktieägare i bla. Microsoft och Europolitian i slutet av 90-talet. Under några år ägde man också 20% av Stadium. Huvudägaren vägrade dock börsnotera företaget och Lundbergs köptes ut av de andra ägarna. Nej nu skall jag ta en tennismatch med vår hyresgäst..

tisdag 9 juni 2009

Byggnads AB Lundbergs

Nedan fortsätter ”serien” om Lundbergs. Denna gång om byggverksamheten.

I begynnelsen var Lundbergs ett byggföretag startat 1944 av Lars-Erik Lundberg i staden Norrköping. Företaget började i blygsam skala med att genomföra någon enstaka nybyggnation och även rivning av gamla byggnader och uppförande av nya byggnader sk. Saneringsbyggnation.

Tidpunkten för företagsstarten var närmast perfekt. i mitten av 40-talet var bostadssituationen bedrövlig i Sverige, det hade byggts väldigt lite under många år, trångboddhet och dålig standard. Det hade varit kriser på 20-talet, ekonomin hade krisat på 30-talet och sedan kom ett världskrig. Det fanns också ett uppdämt behov av mer lägenheter när det helt plötsligt i krigsslutet började födas barn i Sverige i en aldrig tidigare sedd takt.

I mitten av 40-talet började mao tidernas största långsiktiga byggboom i Sverige, rent och skärt av fundamenta. I denna miljö fanns Lundbergs på rättlats vid rätt tillfälle som så många andra lyckade företag.

Redan tidigt så började Lars-Erik Lundberg försöka förfoga av hela kedjan i en byggnation. Han köpte mark eller saneringsfastigheter, projekterade helt själv, byggde i egen regi och behöll byggnaden i egen fastighetsförvaltning (from i mitten av 50-talet). Lundbergs kunde på så sätt samla vinstmarginalerna i egen ficka. Byggverksamhet var och är en verksamhet med låga marginaler. Markägaren skall ha sin vinst, projekteringsfirman och arkitekten skall ha sitt, byggföretaget skall ha sitt och fastighetsägaren skall helst inte betala mer än det kostar att köpa en likvärdig fastighet. Det blir lite som att ”lugga en flintskallig” som Lars-Erik Lundberg lär ha sagt om att tjäna pengar på enbart byggentreprenad.

I början av företagets verksamhetsår så byggde man nästan uteslutande bostadsfastigheter, hyreshus. Många av dessa hyreshus är kvar än idag i Lundbergs fastighetsförvaltning. Byggnads AB Lundbergs med säte i Norrköping började också expandera och etablerade flera filialer och dotterbolag med byggmästerirörelse.

Under 1960-talet när miljonprogramsbyggnationen blev som allra hetast så började Lundbergs vända blickarna åt annat håll där det gick att tjäna mer pengar. Byggnationen blev istället lite mer inriktad på bla. varuhus och sedermera kontor även om bostadsfastigheter var grunden. I takt med att projekten blev större och hade större geografisk spridning så började Lundbergs söka sig partners och förvärv. Faktum är att Lundbergs 1968 köpte upp resterna av Byggnads AB Kruger & Toll, den gamla kärnan i Krugerkoncernen.

I slutet av 60-talet blev byggmarknad rejält överhettad och mitt under brinnande högkonjunktur byggdes det som aldrig förr. Regeringen började reglera bostadspolitiken än mer än tidigare med mängder med olika ny regelverk. Resultatet blev som att köra på en motorväg och sedermera köra in i en vägg i början av 70-talet när det gäller bostadsfastigheter i alla fall när det gäller lönsamheten för bygg-fastighetsägare.

Lundbergs lade återigen om kursen och man gjorde det snabbt. Man började istället bygga ett nu eftersatt område, egna hem. Och under 70-talet byggde man upp radhus och villor istället för hyreshus. Den goda soliditeten medförde också att Lundbergs under en period kunde agera långivare till sina kunder med topplån till radhusköparna.

Tillväxten på det egna fastigetsbeståndet stannade av och vinsterna fick investeras på annat håll. Det är nu börsportföljen börjar växa fram, mer om det i annat håll.

Med tiden in på 80-talet i detta decenniums byggboom blev också byggverksamheten allt mer inriktad på större projekt. Bla. WTC i Stockholm. Lilla Byggnads AB Lundbergs behövde mer råg i ryggen men Lundbergs såg farhågorna med att låta en konjunkturkänslig lågmarginalbransch utgöra en för stor del av företaget. I Börsportföljen så hade man köpt in sig ganska så mycket i konkurrenten och partnen SIAB. Företagen arbetade mycket ihop och var ändå konkurrenter.


Konjunkturen vände från överhettning till kris, hela byggbraschen gick ned i ett svart hål, Lundbergs drabbades mycket svårt (mer om det i annan bloggpost). Det krävdes strukturaffärer och det kräves att Lundbergs stagade upp sina finanser för att tillvarata möjligheterna. Både Siab och Byggnads AB Lundbergs fick dra ned och Siab lade helt sonika ett bud på Byggnads AB lundbergs och den helägda byggverksamheten övergick från att vara helägt till att bli ett större aktieinnehav.


När konjunkturen förbättrades kvarstod dock behovet av konsolidering i branschen och NCC fusionerades med SIAB. Lundbergs behöll sin ägarandel men nu genom aktier i NCC, idag ca. 10% av företaget. Lundbergs har sedan NCC köpte upp Siab inte direkt varit intresserad av att expandera byggverksamheten eller för den delen bli en större ägare av NCC. Istället har frikostiga utdelningar från NCC används till andra investeringar och i mångt och mycket kan man nog säga att byggverksamheten främst var Lars-Erik Lundbergs, sonen och nuvarande huvudägare Fredrik Lundberg verkar lägga mer kraft på annat håll. NCC utgör idag mindre än 5 % av substansen i Lundbergs.

Idag så skulle jag nog vilja säga att NCC tillhör en av de bolag i Lundbergs intressesfär med störst problem. Bolaget har en nettoskuld på 4Mdr och byggsektorn står återigen inför stora utmaningar och byggnationen sjunker nu i ganska så snabb takt i Sverige och Världen för den delen också. Fungerar inte banksystemet så fungerar som bekant inte byggkonjunkturen. Jag skulle nog nästan sätta en peng på att det de närmste två åren kommer behövas mer kapital i NCC, men det skall nog inte vara något större problem då båda huvudägarna Nordstjernan och Lundbergs är stadda i kassan. Men byggverksamheten lär nog även fortsatt föra en allt mer tynande tillvaro i Lundbergs.

måndag 8 juni 2009

Fastighets AB LE Lundberg

Lite inspirerad av bloggarn ”riskminimeraren” så tänkte jag den närmsta tiden göra en lite djupdykning i ett bolag. Riskminimeraren har skrivit många långa inlägg om Midway Holding och Stenbecksfären. Jag tänkte ta tillfället i akt och skriva om Lundbergsfären och då i synnerhet investeringsbolaget Lundberg. Det kommer inte på något sätt vara baserat på huruvida aktien LE Lundbergsföretagen eller inte skulle vara något klipp eller inte utan fokus kommer vara beskrivande uinlägg.

I detta första inlägg skall det handla om det inom LE Lundbergföretagen (nedan kallat Lundbergs) helägda dotterbolaget Fastighet AB L Lundberg (nedan kallat fastighetsbolaget).

Som så kanske de flesta vet sedan tidigare så har Lundbergs sin historik och tyngdpunkt inom fastigheter och byggverksamhet (mer om bygg i nästa inlägg). Fastighetsverksamheten bedrivs idag inom två dotterbolag. Dels det helägda fastighetsbolaget och dels det börsnoterade dotterbolaget Hufvudstaden. Fastigheterna utgör ett väldigt stabilt fundament i Lundbergs, det ger stabila intäkter, stabilt kassaflöde och tillgångar som kan utgöra en trygghet för ev. lån i Lundbergs. Som med all form av fastighetsförvaltnings så är det en kapitaltung och lågavkastande tillgång men med ett gott inflationsskydd.

Det helägda fastighetsbolaget har anor sedan Fredrik Lundbergs far tog sina första entreprenörssteg inom byggbranschen i början av 40-talet. Lars-Erik Lundberg (LE) var byggmästare och hade totalentreprenader av fastigheter sk. byggmästerirörelse. Redan i början av karriären så började Lundbergs behålla fastigheter i byggföretaget, främst gällde detta bostadsfastigheter. dvs lundbergs både byggde fastigheter och investerade vinsterna från dessa byggnationer i fastighetsförvaltning, skatteeffektivt och ett bra sätt att ge en konjunkturkänslig byggrörelse stabilitet. Idag många år senare så är majoriteten av fastighetsbolagets fastigheter byggda i egen regi vilket klart skiljer bolaget från andra fastighetsbolag på börsen idag där transaktioner och bolagsbildningar har varit legio. Cypriotiska handelsbolag som skal för fastighetsaffärer lyser med sin frånvaro.

Lundbergs fastigheter utgör idag ca. 30-35% av substansvärdet i Lundbergs. En total värdering på ca. 9Mdr i skuldfria fastigheter. I denna värdering ingår också en stor del marktillgångar som Lundbergs förfogar över (bla. en del inte så långt bort från undertecknads hus). Dessa marktillgångar innefattar både åkrar, impedient och lite skog. Värderingen är taxeringsvärdet och med dagens priser på småhustomter så har Lundbergs är en tillgång som medfört lite reavinster varje år i de fall att man säljer tomter till husbyggare. Det är svårt att få någon omfattning av marktillgångarnas storlek.

Fastigheterna som bolaget förfogar över består till c.a hälften av bostadsfastigheter (dvs 15% av Lundbergs totala tillgångar) och hälften är kommersiella fastigheter dvs kontor, affärer mm. Den geografiska spridningen är vad man skulle kunna kategorisera mellanstora städer i mellansverige allt som oftast högskoleorter såsom Linköping, Norrköping, Karlstad Örebro, Jönköping mm. Till ytan så utgör bostäder knappa 60% men i hyresvärde är det istället lite under hälften. Bostäder utgör stabilare hyresintäkter men det är väldigt sällsynt med hyressäkningar pga den stora regleringen av hyror i Sverige. De kommersiella hyrorna är istället mer konkunkturkänsliga då marknadshyror tillämpas fullt ut i denna sektor. Idag har vi ett läge där konjunkturen har försvagas betänkligt med trolig kommande press på kommersiella hyror så det troliga är nog att Lundbergs återigen mer går mot 50/50 mellan bostäder och kommersiella i hyresvärde räknat.

De totala hyresintäkterna uppgick under fjolåret till 878Mkr plus 40Mkr i reavinster från markförsäljningar, vilket medför att Lundebergs värde av fastigheterna är ung. 10ggr årshyran. Inte speciellt billigt om man säger så men fullt normal värdering. Ett fastighetsbolaget kan ju inte heller stoppa alla hyrespengar i fickan utan även drift och underhållskostnader faller på fastighetsägarens lott. Här kan det skilja stort mellan kort och långsiktiga fastighetsägare och där Lundbergs tillhör de senare vilket visar sig i kanske något högre utgifter än finansiella aktörer.

Lundbergs har också allt som oftast också ett antal pågående större byggprojekt inom ramen för sitt fastighetsbolag. Dessa stora projekt medför att rörelseresulatet i fastighetsbolaget svänger ganska så markant även borträknat ev omvärderingar av fastigheter. 2008 hade man ett rörelseresultat på 313 mkr men då belastas detta resultat av två stora byggprojekt. Dels åt polismyndigheten i Göteborg och ombyggnation av ett större bostadshus i Karlstad. Dessa båda projekt färdigställs under 2009 och ökar då hyresvolymen. Däremot så satsar Lundbergs nu vidare på andra projekt bla. i Norrköping. Det är lite svårt att uppskatta den långsiktiga rörelseresulatet men omkring 350-450Mkr är nog rimligt att anta i ålig vinst från nuvarande förvaltningsvolym. Vilket då ger en ”lönsamhet” på ca. 4,5% sett mot bokfört värde. Teoretiskt så skulle Lundbergs kunna göra som Wallenstam idag och sälja av en del gamla bostadsfastigheter till bostadsrättsföreningar och för dessa pengar bygga nytt. I större städer är som bekant bostadsrättsinnehavare benägna att betala betydligt mer än direktavkastningskrav på dessa nivåer som fastighetsbolag köper samma lägenheter för. Det är nog dock inte troligt att Lundbergs kommer agera på detta sätt, egna gamla fastigheter ligger nog varmt om hjärtat.

Att Lundbergs är ett långsiktigt och förvaltningsinriktat fastighetsbolag går nog att se på att man i relation till många andra fastighetsbolag har ganska så låga vakansnivåer bostäder 0,6% och kommersiella kontrakt 1,9%, det tyder nog på en ganska så populär hyresvärd där man gärna stannar kvar. I teorin borde detta betyda lite högre lönsamhet över tiden då vakanser är dyrt. Fastighetsbolaget har dock förhållandevis kan jag tycka höga driftskostnader med 26% av hyresvärdet. Här borde det finnas en hel del att jobba på med energibesparing, mer individuella lösningar (betala för din egen värme mao) och ev också att Lundbergs likt många andra fastighetsbolag skatteförmånligt kan satsa på förnyelsebar energi i någon form.

Lundbergs som koncern har både belåning inom ramen för fastighetsbolaget och även inom moderbolaget genom ett certifikatprogram. Inom fastighetsbolaget är belåningen väldigt måttfull men räknar vi hela koncernenen vilket är det mest relevanta så hamnar skuldsättningen idag på omkring 35% av fastigheternas värdering. Plus då att man har omfångsrik aktieportfölj.

torsdag 4 juni 2009

Det tog bara 30 år

Om jag uppfattat saken rätt så har man igår beslutat att slutförvaring av vårt uttjänta kärnbränsle skall lagras i berggrunden på orten Östhammar. Det må jag säga var på tiden efter sisådär 30 års utredande, projekterande och beslutsfattande. En demokratisk och byråkratisk fråga av stora mått alltså.

I denna bloggpost tänker jag inte ta ställning för eller emot kärnkraft, mer än att jag kan konstatera att el från Kärnkraft är betydligt trevligare än att elda brunkol. Samtidigt är kärnkraft givetvis inte en långsiktigt hållbar förnyelsebar energikälla. Hur man än vänder och vrider på saken så är det tveksamt om någon energikälla är det, jordens atomer är trots allt begränsade, även kisel som ingår i solceller.

Alldeles oavsett om man är för eller emot kärnkraft så är det så att Sverige under nu ganska så många år haft kärnkraft i elproduktionen. Vi har också levt med ordentlig dubbelmoral i denna fråga. Med i stort ett förbud att forska inom området, inte haft någon uranbrytning inom landet trots att vi sitter på uppskattningsvis tredje största Uranreserverna i världen efter Ryssland och Kanada, säkert värt mer än Norges oljereserver. Vad som är än mer anmärkningsvärt i frågan är att vi inte ens har tagit hand om våra egna sopor från kränkraftverken nej dom har vi exporterat till Storbritannien trots att vi själva har hyfsade möjligheter och god berggrund för ändamålet. Nej bryta uran i Australien och skicka soporna till engelsmännen och kvinnorna verkar vara melodin i Sverige. Miljöministern garanterar visst också att vår slutförvaring inte skall ta emot andras sopor, men att vi har exporterat våra sopor verkar inte bekymra.

Jag stöder fullt ut att vi nu börjar hantera våra egna sopor och skall vi de närmsta 30-40 åren även ha kvar kärnkraft så borde det nog vara rimligt att vi även bryter vår egen uran…. eller? Man kan ju börja med de ”högar” med alunskiffer som ligger runt om i landet. Dessa uppskottande högar sedan gammal skifferbrytning kommer förr eller senare leda till miljöproblem i framtiden vare sig vi tar till vara på uranen eller inte.

Den kommande slutfövaringsenheten i Östhammar lär nog bli en arbetsplats med ganska så långsiktigt trygga anställningsförhållanden för de som jobbar där. Då slutförvaringen skall klara av kommande istider…

På tal om energi. Personligen har en tv antenn på vårt hus som inte används det minsta. Någon som har ett tips på vad man kan använda denna till? Kanske kan man sätta upp ett mini-vindkraftverk? Givetvis ej ekonomiskt försvarbart med dagens elpriser, men ett hjälpligt inflationskydd om än främst idealistiskt i alla fall.

onsdag 3 juni 2009

Det är inte aktieindex du blir rik av

Bloggaren 40procent20år skrev en bloggpost igår om aktiers, obligationer och banksparandesutveckling över vad jag har för mig 30 år eller något. Ett klassiskt diagram om aktiers förträfflighet som placeringsform över tiden med ett diagram som visar att aktieindex har utklassat obligationer och banksparande över tiden. Det troliga i sammanhanget är säkerligen också att så blir fallet de kommande 30 åren då våra företag förhoppningsvis är fortsatt kapabla att tjäna mer pengar på insatt kapital än kostnaden för att låna pengar.

Det intressanta i sammanhanget är att troligtvis inte en enda människa kunde för 30 år sedan placera i just aktieindex och få denna avkastning. Antingen så var man hänvisad till att placera i enskilda företags aktier eller så fick man lov att placera i fonder såsom exempelvis Kapitalinvest (fanns redan på 60talet) eller allemansfonder som lanserades för knappt 30 år sedan och som nallat någon procent eller två i totalavkastning om året. Men någon produkt som fonden Avanza Zero eller liknade fanns inte. Diagrammet är mao en ren och skär teoretisk konstruktion, aktieindex är just ett index. Sannolikheten att köpt en aktie för 30 år sedan och har kvar den idag är också ganska liten då många företag antingen köpts upp eller fusionerat sig med någon annan. För att inte tal om det vanligaste att man kan just sålt aktier för att köpa ett litet hus, sommarstugan man alltid drömt om, en ny bil eller någon annan dröm.

Företagen som ingår i OMX index har varierat kraftigt över tid, vissa trotjänare som Sandvik, Volvo och Handelsbanken fanns givetvis med då och nu. En del andra företag har vandrat till de sälla jaktmarkerna men det också har skapats nya företag som vuxit sig stora och bidragit till aktiers goda avkastning. De starkaste har överlevt, de svagaste gått under och totalt sett med tiden mycket god avkastning. Men för den genomsnittlige aktieägaren är index ingenting att direkt fästa så stor vikt vid. Över tiden så kommer troligtvis också din avkastning till mer än hälften bestå av utdelningar, inte kursuppgångar.

Nu i dagarna t.e.x så ändras indexlistan över våra 30 i börsvärde största börsbolag (investmentbolag borträknat). Ut från listan och aktieindex slängs nu företaget Eniro och Vostok Gas (som faktiskt redan är avnoterat) och in kommer istället Getinge och MTG. Mindre skuldsatta telefonkataloger och istället mer reklam-tv, reklam-radio, operationsbänkar och förvaringsskåp för sperma (tro mig, jag fått ”egna” provrör istoppade i ett sådant, märkt Getinge ). Nog ganska symtomatiskt för samhällsutvecklingen.
Gadgeten innehöll ett fel