tisdag 9 juni 2009

Byggnads AB Lundbergs

Nedan fortsätter ”serien” om Lundbergs. Denna gång om byggverksamheten.

I begynnelsen var Lundbergs ett byggföretag startat 1944 av Lars-Erik Lundberg i staden Norrköping. Företaget började i blygsam skala med att genomföra någon enstaka nybyggnation och även rivning av gamla byggnader och uppförande av nya byggnader sk. Saneringsbyggnation.

Tidpunkten för företagsstarten var närmast perfekt. i mitten av 40-talet var bostadssituationen bedrövlig i Sverige, det hade byggts väldigt lite under många år, trångboddhet och dålig standard. Det hade varit kriser på 20-talet, ekonomin hade krisat på 30-talet och sedan kom ett världskrig. Det fanns också ett uppdämt behov av mer lägenheter när det helt plötsligt i krigsslutet började födas barn i Sverige i en aldrig tidigare sedd takt.

I mitten av 40-talet började mao tidernas största långsiktiga byggboom i Sverige, rent och skärt av fundamenta. I denna miljö fanns Lundbergs på rättlats vid rätt tillfälle som så många andra lyckade företag.

Redan tidigt så började Lars-Erik Lundberg försöka förfoga av hela kedjan i en byggnation. Han köpte mark eller saneringsfastigheter, projekterade helt själv, byggde i egen regi och behöll byggnaden i egen fastighetsförvaltning (from i mitten av 50-talet). Lundbergs kunde på så sätt samla vinstmarginalerna i egen ficka. Byggverksamhet var och är en verksamhet med låga marginaler. Markägaren skall ha sin vinst, projekteringsfirman och arkitekten skall ha sitt, byggföretaget skall ha sitt och fastighetsägaren skall helst inte betala mer än det kostar att köpa en likvärdig fastighet. Det blir lite som att ”lugga en flintskallig” som Lars-Erik Lundberg lär ha sagt om att tjäna pengar på enbart byggentreprenad.

I början av företagets verksamhetsår så byggde man nästan uteslutande bostadsfastigheter, hyreshus. Många av dessa hyreshus är kvar än idag i Lundbergs fastighetsförvaltning. Byggnads AB Lundbergs med säte i Norrköping började också expandera och etablerade flera filialer och dotterbolag med byggmästerirörelse.

Under 1960-talet när miljonprogramsbyggnationen blev som allra hetast så började Lundbergs vända blickarna åt annat håll där det gick att tjäna mer pengar. Byggnationen blev istället lite mer inriktad på bla. varuhus och sedermera kontor även om bostadsfastigheter var grunden. I takt med att projekten blev större och hade större geografisk spridning så började Lundbergs söka sig partners och förvärv. Faktum är att Lundbergs 1968 köpte upp resterna av Byggnads AB Kruger & Toll, den gamla kärnan i Krugerkoncernen.

I slutet av 60-talet blev byggmarknad rejält överhettad och mitt under brinnande högkonjunktur byggdes det som aldrig förr. Regeringen började reglera bostadspolitiken än mer än tidigare med mängder med olika ny regelverk. Resultatet blev som att köra på en motorväg och sedermera köra in i en vägg i början av 70-talet när det gäller bostadsfastigheter i alla fall när det gäller lönsamheten för bygg-fastighetsägare.

Lundbergs lade återigen om kursen och man gjorde det snabbt. Man började istället bygga ett nu eftersatt område, egna hem. Och under 70-talet byggde man upp radhus och villor istället för hyreshus. Den goda soliditeten medförde också att Lundbergs under en period kunde agera långivare till sina kunder med topplån till radhusköparna.

Tillväxten på det egna fastigetsbeståndet stannade av och vinsterna fick investeras på annat håll. Det är nu börsportföljen börjar växa fram, mer om det i annat håll.

Med tiden in på 80-talet i detta decenniums byggboom blev också byggverksamheten allt mer inriktad på större projekt. Bla. WTC i Stockholm. Lilla Byggnads AB Lundbergs behövde mer råg i ryggen men Lundbergs såg farhågorna med att låta en konjunkturkänslig lågmarginalbransch utgöra en för stor del av företaget. I Börsportföljen så hade man köpt in sig ganska så mycket i konkurrenten och partnen SIAB. Företagen arbetade mycket ihop och var ändå konkurrenter.


Konjunkturen vände från överhettning till kris, hela byggbraschen gick ned i ett svart hål, Lundbergs drabbades mycket svårt (mer om det i annan bloggpost). Det krävdes strukturaffärer och det kräves att Lundbergs stagade upp sina finanser för att tillvarata möjligheterna. Både Siab och Byggnads AB Lundbergs fick dra ned och Siab lade helt sonika ett bud på Byggnads AB lundbergs och den helägda byggverksamheten övergick från att vara helägt till att bli ett större aktieinnehav.


När konjunkturen förbättrades kvarstod dock behovet av konsolidering i branschen och NCC fusionerades med SIAB. Lundbergs behöll sin ägarandel men nu genom aktier i NCC, idag ca. 10% av företaget. Lundbergs har sedan NCC köpte upp Siab inte direkt varit intresserad av att expandera byggverksamheten eller för den delen bli en större ägare av NCC. Istället har frikostiga utdelningar från NCC används till andra investeringar och i mångt och mycket kan man nog säga att byggverksamheten främst var Lars-Erik Lundbergs, sonen och nuvarande huvudägare Fredrik Lundberg verkar lägga mer kraft på annat håll. NCC utgör idag mindre än 5 % av substansen i Lundbergs.

Idag så skulle jag nog vilja säga att NCC tillhör en av de bolag i Lundbergs intressesfär med störst problem. Bolaget har en nettoskuld på 4Mdr och byggsektorn står återigen inför stora utmaningar och byggnationen sjunker nu i ganska så snabb takt i Sverige och Världen för den delen också. Fungerar inte banksystemet så fungerar som bekant inte byggkonjunkturen. Jag skulle nog nästan sätta en peng på att det de närmste två åren kommer behövas mer kapital i NCC, men det skall nog inte vara något större problem då båda huvudägarna Nordstjernan och Lundbergs är stadda i kassan. Men byggverksamheten lär nog även fortsatt föra en allt mer tynande tillvaro i Lundbergs.

3 kommentarer:

  1. Christofferjuni 09, 2009

    Riktigt bra!! MERA MERA!!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker detta var en riktigt bra ide med en djup dykning och följetång fortsätt så!!!!!!

    SvaraRadera
  3. Riskminimerarenjuni 11, 2009

    Att Lundbergs har intressen i ett av sveriges större byggbolag är logiskt. Men jag är förundrad över Nordstjärnans engagemang i gruppen. Antonia Axson Johnson har med sin man stöpt om deras inriktning ganska ordentligt, från den företagsgrupp hon ärvde från sin far. Men NCC håller hon fast vid. Vid sidan om delägaskap i Filippa K. Utdelningarna från NCC har dock givit ett fint kassaflöde för såväl Antonia som Fredrik.

    Men med stora statliga infrastruktursatningar som vägbyggen etc, kan kanske NCC klara sig igenom denna lågkonjunktur bättre än vad man skulle kunna tro. Anläggningsdelen av bolaget är inte alls lika konjunkturkänslig som andra delar, och ger därmed viss stabilitet.

    SvaraRadera

Gadgeten innehöll ett fel