Tankar om Thule

För ungefär ett halvår sedan så skrev jag ett inlägg med frågan om vad som kommer hända med alla herrelösa riskkapitalbolag så idag så tänkte jag fördjupa mig i ett av dessa bolag, Skåneföretaget Thule.

Thule räddades strax för julafton från en konkurs, det är ju inte helt lätt att ha någon större insyn i ett riskkapitalägt bolag som Thule är men jag skall ändå försöka beskriva det så gott det går med vad man kan gissa sig till.

I grund och botten är Thule ett synnerligen intressant och välskött företag, inriktat mestadels på oss konsumenter. Man tillverkar och säljer bla. takräcken, dragkrokar, takboxar, cykelhållare, släpkärror, hästvagnar och specialhållare för kajaker många gånger ibland under bilföretagets varumärke som t.ex. volvotakräcke. Man är mao ett företag som många sport och fritidsintresserade familjer kommer i kontakt med oavsett om det är för skidresan, paddelturen eller turen till stallet. Överlag en ganska så nischad marknad där Thule ha mycket starka marknadspositioner inom områden med hyfsade marginaler. Det är ganska så lätt att förstå när man som kund betalar en tusenlapp eller mer för några plåt och gummibitar till ett kajakställ exempelvis. Marknadspositionerna är som bekant starka och på världsmarknaden för mer avancerade produkter som Thule tillhandahåller är marknadsandelen många gånger omkring 40%. Dvs precis lika starka varumärken som t.ex. gardenaslangar från Husqvarna och Assaabloy lås.

Nästan alla Thules produkter kretsar kring bilen som färdmedel. Vi kan ju tycka vad vi vill om bilen men personligen så tror jag drivmedlet till bilen är desto större problem än bilen i sig själv. Transportera oss vill vi nog som bekant göra även i framtiden.

Inledningsvis så skrev jag att Thule är ett välskött bolag, det kan man nog enbart säga delvis. Egentligen är det inget fel alls på den operativa verksamheten i Thule. Bolaget har verkat med stabila rörelsemarginaler omkring 15% men precis som många andra företag har den ekonomiska avmattningen resulterat i att vi alla köper färre takboxar och cykelställ men faktum är att bolaget år 2008 omsatte 6,2mdr (försäljningsminskning med ca. 7% från året innan) med ett rörelseresultat på 561Mkr (vinstnedgång på 26% jämfört med 2007). Helt okej och ingen direkt katastrof likt många andra delar av industrin kan jag tycka. Hästvagnarna var visst det som utvecklades sämst med kraftigt minskad försäljning.

Men nu är det dags att gå in på de delar som inte är lika välskötta i Thule. Thule ha de senaste åren slussats runt bland riskkapitalbolagen. Det började med Wallenbergarnas EQT, sedan gick det vidare till något annat suspekt bolag för att mitt under brinnande högkonjunktur hamna hos Nordic Capital. Prislappen trissades upp med tiden och det mesta av priset hamnade helt sonika sedan som en nettoskuld i bolagets balansräkning. Den stabila och högavkastande verksamheten tvingades bära allt större skuldbörda med amortering av räntkrav. När konjunkturen vände så gick skuldbördan från ”aggressiv” till ”i stort sett stört omöjligt” och trots att Thule i relation till andra bolag (bil företagen inte minst) tjänade hyfsat med pengar så blev skuldbördan till slut så stor att en form av rekonstruktion blev oundviklig. I thules fall så tror jag det fungerade på så sätt att 75% av skulderna fick skrivas av och långivarna fick istället aktier i företag, som spädde ut de gamla ägarna kraftigt och huvudägaren Nordic Capital fick använda nya friska pengar för att lösa ut sig själv. Säkerligen ingen vidare affär för fondandelsägare, banker och inte minst företagsledning som säkerligen satsat en del av sin privata förmögenhet i företaget.

Jag vill nog hävda att Thule är ett bolag som hade passat alldeles utmärkt på börsen. Det är i grunden ett konsumentinriktat företag som nästan tjänar på börsnoteringens uppmärksamhet. Men kanske det viktigaste av allt, Thule hade inte som börsnoterat bolag kunnat ha så stora skulder som man haft som riskkapitalstyrt bolag. Bolaget hade också tidigare fått göra nyemissioner.

Det skulle inte förvåna mig om vi inom 5 år kanske får se Thule på börsen, det är där bolaget hör hemma när en stabil, ansvarstagande och långsiktig huvudägare saknas.