Några av Lundbergs misstag

Bloggpostserien om Lundbergs fortsätter. Innan vi går in på hur Lundbergs situation ser ut idag så är det alltid av stor vikt att göra en liten historisk tillbaka blick. I denna bloggpost skall vi koncentrera oss till de misstag som företaget gjort under årets gång. Fram till slutet av 70-talet så var Lundbergs i stort sett helt och fullt ett bygg och fastighetsbolag i denna bloggpost kommer jag främst koncentrera mig till perioden från 70-talet fram till idag.
I Media läser man allt som oftast om Lundbergs som ett långsiktigt, tryggt och solitt bolag med en snusförnuftig förvaltning utan några större misstag undantas. Det ligger väl en hel del i det sett över tiden för ett bolag med ett substansvärde på 20Mdr i dag och som startade med två tomma händer för 65 år sedan, ung. som att bygga en pyramid där stena sakta läggs till.
Men skenet bedrar och historien innehåller ett par rejäla käftsmällar och dramatik som mycket väl kan behövs läsa några rader om.

Globen
Vi börjar väl med den största prestigeförlusten av alla, inte i pengar räknat men symboliskt kan jag tro. I slutet av 80-talet började man i Stockholm projekttera för en ny stor arena för ishockey mm. Projektet tog sin gestalt i form av världens största sfäriska byggnad mer känd som Globen. Runt globen byggdes det också affärsverksamhet och hela området fanns i ett bolag med namn Globen City i detta bolag fanns flera delägare. Lundbergs hade en ägarandel i Globen City på 10%. Projektet stod klart i februari 1989 medan vissa affärsverksamheter inte stod klart innan 1992. Globen som Arena blev en dundersuccé, Globen City som bolag blev en katastrof då mycket av planerade hyresgäster uteblev och än värre var att flera av delägarna i projeketet inte var stadda i kassan. När det kom till kritan och Globen City behövde kapitaltillskott så var det i stort sett enbart Lundbergs som hade pengar för detta och det därigenom inte kunde finansiera sig. Utlånaren (Statshypotek idag uppköpt av Handelsbanken) försatte bolaget i konkurs över tog sina panter och blev ägare till projektet.
Utlandsfastigheter
Under mitten av 80-talet blev det tillåtet för svenska fastighetsbolag att äga fastigheter utomlands. Faktiskt en sak som i mångt och mycket hade varit förbjudet sedan dessa. Det var ett uppdämt behov och svenska fastighetsbolag kastade sig ut i den internationella fastighetsmarknaden precis på samma sätt som isländska bolaget agerat under 2000-talet. Lundbergs var även dom med i ”racet” 1987 bildade man ett luxemburg baserat bolag för internationella placeringar utöver det så gick man även inom som delägare i fastighetsbolag i Finland. Det ligger givetvis i sakens natur att enstaka fastigheter i främmande land blir milt sagt ganska svåra att drifta och säkerligen är lärdomen från denna tid som gör att Lundbergs idag är ett väldigt koncentrerat bolag till mellansverige. Lundberg international köpte en fastighet i tyskland, några stycken i USA, någon i Kanada, i London mm. Det blev praktrfiasko. När fastighetsmarknaden började gunga, valuta och ränteturbulensen tilltog så blev Lundberg mer eller mindre tvingad att sälja av dessa skrytprojekt för att konsolidera kärnverksamheten många miljoner blev förlorade.

Tajmingen av intåget i skogsindustrin.
Holmen som idag ingår som ett stort innehav i Lundbergs må vara ett ganska så välskött och stabilt bygge. Välskött skulle man nog kunna säga. Lundbergs har varit ägare i Holmen/Modo/Iggesund i lite drygt 20 år. Över tiden har Lundbergs tjänat hyfsat med pengar på skogsindustrin men tajmingen när Lundbergs gick in i skogen var minst sagt illa vald.
I slutet av 80-talet genomfördes ett antal större strukturaffärer i skogsindustrin, lönsamheten var god och pengarna flödade. Bolagen Holmens bruk, Iggesund och Mo Domsjö (Modo då ägt av SCA)kom överens om att fusioneras under det suspekta namnet ”Nya Modo”, affären var i högsta grad industriellt riktigt och på pappret fanns det betydande värden i en fusion. Lundbergs gick in som ny hudaktieägare i Holmens bruk och vinstandelsbevis i Modo och stödde affären. Lundbergs köpte en betydande aktiepost när fusionen var avklarad så att an ägde 25% av kapital år 1990. Precis lagom till att skogsindustrin skulle barka helt åt helvete… Neddragningar och nyemissioner blev de kommande årens melodi. Nyemissionerna blev sedermera bra affärer sett över tid men de första aktieköpen var helt bedrövliga.

Östgöta banken
Redan tidigt på 80-talet blev Lundbergs en stor aktieägare i lilla Östgöta banken. Man blev till slut huvudaktieägare och så stor ägare att bolaget blev ett dotterbolag (mer än 50% röster) och man bytte namn till Östgöta Enskilda Bank. Sån tur var kom 1987 en lag om att industriföretag inte fick vara huvudägare i banker. Detta tvingade Lundbergs att avyttra aktier i rättan tid. Kreditgivningen i banken var inte den bästa och i 90-tals krisen var banken en av de första att få stora problem med nödlidande krediter som sedermera blev stora kreditförluster. Lundbergs var dock sedan 1990 där man avyttrat sin kanske bästa affär (se nedan) i gott finansiellt skick och Lundbergs som huvudägare tog sitt ansvar och tillförde banken nyemissioner, lånade ut pengar, köpte fastigheter. Man vägrade också ta kontakt med bankstödsnämnden, hade man orsakat problemen skulle man själv rätta till dem. När lagen om huvudägare i banker ändrades 1993 kastade Lundbergs in betydande ytterligare nyemissioner i banken och blev nästan helägare. De stora kapitaltillkotten medförde dock att Östgöta Eskilda Bank kunde expandera genom att öppna fler kontor (man försökte dessutom ett tag tom ta över Gotabanken) mot slutet av 90-talet avyttrades banken med god förtjänst till Danske Bank. Hade Lundbergs inte varit stadd i kassan i början av krisen så hade Östgöta kunnat bli ett ordentligt problem..

Den snabba expansionen under 2006-2007
Även på senare år så har Lundbergs kanske inte gjort fullt så lyckade intåg. Mitt under industrihögkonjunkturen 2006-2007 så storköpte Lundbergs aktier i bla. Sandvik och Husqvarna. Bra bolag givetvis men tajmingen var kanske inte de bästa, speciellt inte när det gäller Husqvarna. Lundbergs var nog i högsta grad försiktiga och förståndiga när det gäller senaste högkonjunkturen då man inte expanderade i NCC utan istället gjorde massiva engångsutdelningar, lika så har man varit nettosäljare av fastigheter främst kommersiella, vilket nog också var ett bra drag. Problemet var att Lundbergs investerade i industriföretag so nu har drabbats minst lika hårt av nedgången som Lundbergs ”kärnområden” men tiden blir nog dock Sandvik och Husqvarna goda affärer.

Försäljningen av Öresundsaktier
I början av 90-talet var blev Lundbergs en av de större ägarna i Investment AB Öresund. Öresund var då ett väldigt litet bolag (Lundbergs ägde 10%). De mycket skickliga investerarna Hagströmer & Qviberg hade taktpinnen men helt andra affärsmässiga principer än Lundberg. H&Q sfären och Lundbergs skiljdes nog åt som inte allt för goda vänner även om Lundbergs var en av köparna som hjälpte till att stycka Custos genom köpet av Hufvudstaden men tänk om Lundbergs hade haft kvar Öresund och tjänat ett par tusen procent i totalavkastning.

Men vilken är då Lundbergs bästa aktieaffär?
Jag skulle vilja säga Incentive. För den som inte känner till företaget så var Incentive ett wallenbergkontrollerat investmentbolag med mindre tillväxtbolag. Kända bolag var t.ex. Munters och ABU garcia (fiskerullar). Lundbergs började köpa in sig i bolaget i lite mindre skala i början av 80-talet för att succesivt öka insatserna så att man 1983 tom hade 25% röstmakt. Något som externa partner nog aldrig haft i ett Wallenbergbolag än mindre ett invetsmentbolag. Bolaget utvecklades mycket bra och slutade sin saga med att Asea lade ett bud på hela bolaget 1990. I precis rätt tid fick Lundbergs 1,1Mdr i kontanter en reavinst på nästan miljarden och nästan en tiodubbling av pengarna. Utan den affären hade Lundbergs haft en mycket mer besvärlig 90-tals kris och bolaget hade inte varit så stort som det är idag om det inte vore för denna affär. Pengarna kom väl till pass under början av 90-talet.

Som lite curiosa så har också Lundbergs varit aktieägare i bla. Microsoft och Europolitian i slutet av 90-talet. Under några år ägde man också 20% av Stadium. Huvudägaren vägrade dock börsnotera företaget och Lundbergs köptes ut av de andra ägarna. Nej nu skall jag ta en tennismatch med vår hyresgäst..