torsdag 30 juni 2011

Hur bra lyckas Jens Engwall denna gång?

Turerna kring SAAB rullar vidare och med allra mer tragiska inslag som att anställda nu inte fått ut sina löner och det ser nog allmän mörkt ut för SAAB om man säger så även om vissa delar inom SAAB troligen är klart livskraftiga (exempelvis SAAB Parts). Visst kan man som biltillverkare säkert kortsiktigt räddas men det finns nog skäl att vara ganska pessimistisk långsiktigt. GM har enligt Dagens industri exempelvis sålt lån till Vladmir Antonov för mindre än halva nominella värdet vilket säkert en del om pessimismen kring SAAB. 
 
En av turerna är nu att SAAB sålt maroritetsandelen i SAAB propertys, dvs SAABs byggnader som man verkar inom till bolaget Hemfosa. Detta är en mycket intressant affär skulle jag vilja säga. För Hemfosa är inte vilket fastighetsbolag som helst då man har en smått legendarisk VD och storägare i form av Jens Engwall, en av landets absoluta främst fastighetsräknare. 

 Jens Engwall (och Hemfosas styrelseordförande Bengt Kjell) har sin bakgrund i den svenska fastighetskraschen inom bolagen Securum och Retriva. Securum var ett ”kraschbolag” med staten som ägare och vars tillgångar var övertagna panter av de kraschade bankerna Nordbanken och Gota Bank (Det som idag heter Nordea). Mängder med fastigheter samlades i dessa båda bolag under 92-93. De olika fastigheterna renodlades i olika bolag med olika inriktning och bolagen såldes eller börsnoterades sedan. Bolag som Exempelvis Castellum och Norrporten har sin bakgrund i detta. Samt ett fastighetsbolag vid namn Kungsleden. 

Kungsleden hade en annorlunda inriktning och här var fokus helt och hållet på att köpa fastigheter på vitt skilda ställen och typer bara så länge dom gav bra direktavkastning. Sedan sålde man fastigheterna med lägst direktavkastning och köpte nya ”sunklokaler” och förädlade dessa. Jens Engwall var Kungsledens VD (och sedemera en av bolagets huvudägare) från 1993-2006(börsnotering 1999). 

Kungsleden var den klart starkast lysande stjärnan av fastighetsbolagen på börsen 1999-2006 då bolaget gjorde spektakulärt bra affärer, självklart mest pga generellt stigande fastighetspriser men också genom gott räknasinne. 2006 hoppade Jens Engwall av från Kungsleden och sålde alla sina aktier och ställde tom upp på intervjuer i tidningar som affärsvärlden och Dagens industri och sa att i dagens värdering finns det inget att hämta fastighetsvärlden. Sedan kom då finanskrachen och huxflux 2009 så dyker då Jens Engwall & friends upp och börjar köpa upp lokaler från konkursbon och andra råtthål precis som i begynnelsen av Kungsleden.
 
Hemfosa betalade om jag förstår saken rätt mindre än hälften av det bokförda värdet (dvs kostnaden att bygga upp lokalerna?) för SAABs  lokaler i Trollhättan och första året är hyresfritt för SAAB (om man nu överlever så länge)
 
Jag har själv aldrig varit i SAABs lokaler i Trollhättan men om jag förstår saken rätt är så har Hemfosa (om statens pant släpps) köps 50,1% i SAAB Properties för 255Mkr. Vilket då ger värdet på lokaliteterna lite drygt 500Mkr, eller förenklat 250villor av ”svensk standardtyp”. Vad får man då för pengarna?
 
För det första så får man ett totalt markområde om 120ha, (=1 200 000kvm), på denna mark finns det en testbana, och 480 0000kvm uthyrningsbara lokaler varav 20 000kvm kontor. Resten av lokalerna är förhållandevis moderna industrilokaler byggda mellan 1997-2002 om jag förstår saken rätt. En del lokaler är förstås väldigt specialinriktade exempelvis ett måleri
 
Senaste tiden så har ju Trollhättans logisktiska läge förbättrats betydligt man har nu dubbelfilig motorväg och bra järnväg direkt till Göteborg och det tar väl uppskattningsvis en dryg timme att köra en lastbil från Trollhättan till GBG. Spontant så känns det inte speciellt svårt att fylla lokalerna med andra hyresgäster (om nu SAAB försvinner) även om det förstås kan kräva stora investeringar från fastighetsbolagets sida. Men har man lyckats göra om gamla nedlagda regementen till moderna anpassade lokaliteter med gott om hyresgäster så ska det väl gå att göra samma resa här.

Den som lever får se.

onsdag 29 juni 2011

De institutionella bjässarnas dåliga transparans

Investor och andra investmentbolag beskylls ibland för bristande insyn in i deras portföljer. Detta är i mitt tycke förstås beklagligt då man som aktieägare vill veta om vad för typ av tillgångar man äger om man till över råka äga aktier i Investor. Investor är landets största investmentbolag och hade i senaste kvartalsrapport ett substansvärde på lite drygt 169Mdr. Det är verkligen inga småpengar och Wallenbergarnas stolthet är förstås en viktig ägare i det svenska näringslivet. 
 
Jämför man insynen i Investors portfölj mot en större aktiefond, vi kan exempelvis ta Didner & Gerge aktiefond så är det ganska så svårt att få en inblick i Investors ägande genom IGC och EQT exempelvis. Medan vi i aktiefonden Didner & Gerge vid varje kvartalsskifte exakt kan se varje enskild aktie som Didner& Gerge äger. Sista mars ägde man exempelvis 2 909 587 aktier i Hexpol till ett värde om 430 618 876kr. Tydligt och du som fondinnehavare har full inblick i vad dom äger för tillgångar och kan fatta eventuella investeringsbeslut utifrån detta om du skulle vilja.
 
Samtidigt finns det andra kapitalförvaltare som har minst sagt bedrövlig insyn i sina portföljer. Låt oss ta exempelvis Livbolaget AMF Pension dom förvaltar (årsskiftet 10/11) tillgångar på 308Mdr(!) dvs nästan dubbelt så mycket pengar som Investor, eller för den delen Skandia Liv som förvaltar 295Mdr. 
 
Vilken insyn har man i dessa livbolag? Som till skillnad mot Investors 143 000aktieägare har miljontals kunder. Väldigt dålig insyn faktiskt, relativt exempelvis Investor, bedrövligt skulle jag säga.
Skandia är kanske snäppet bättre än AMF. 

AMFs livbolag redovisar bara följande:
Räntebärande svenska 25,8%, Räntebärande utländska 30,7%, Aktier Svenska 14,3%, Aktier utländska 21,8%, Fastigheter 7,1%
 Thats it! 

Mer än så förväntas inte bolagets kunder behöva veta, mer än sida upp och sida ner hur fantastiskt duktiga man är på kapitalförvaltning, vad låga avgifter man har, solvensgrader osv. Men när det gäller en fördjupad insyn i vad man har för tillgångar i kassavalvet, njet! Du som kund har ingen som helst insikt in om bolaget äger grekiska statsobligationer för 1 Mdr eller aktieinnehav i General Motors eller inte. 
 
Skandia är faktiskt lite mer rekorderliga. Här visar man faktiskt upp livbolagets största 10 svenska och 10 största utländska aktieinnehav. Skandia ägde vid årsskiftet exempelvis IBM aktier för 359Mkr. När det gäller räntebärande tillgångar redovisar man bara fördelningen fördelat på kreditrating ja du vet dom där AA….
 
Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att i en årsredovisning redovisa (i alla fall en gång om året!) vilka förvaltningstillgångar dessa livbolag har. Personligen tycker jag livbolagen inte har någonting alls att förlora på att faktiskt visa upp vad man äger och vad du som kund är delägare i indirekt. De svenska AP-fonderna får ses som föredömen se exempelvis redovisningen från 2:a Apan och samma öppenhet borde gälla våra gigantiska livbolag.

Ändå mer töntigt blir det när dessa kapitalförvaltare i sin tur kanske kritiserar exempelvis Investor för bristande insyn.... sten i glashus….

tisdag 28 juni 2011

Sommarinlägg: livet på sjön och lite tävling

Tidningen Affärsvärlden (nej jag gör ingen avlönad reklam för detta magasin, det kanske jag borde göra?) har i sitt senaste nummer ett reportage under rubriken ”Direktörerna som tar i trä” om båtarna som landets näringslivstoppar tillbringar lata sommardagar i. Givetvis är det inga direkta små ekor avsedda för lite abbormete i standkanten som det är frågan om utan lite mer ståndaktiga segelbåtar som direktörerna kastar loss i. 
 
Vi kan exempelvis ta Jakob Wallenberg som är ägare till ”Regina” som är en 18,68m lång kryssarjakt (har ingen aning om vad "kryssarjakt" innebär faktiskt vilket säger en del om mina båtkunskaper) byggd anno 1939 helt i trädslaget Alm och designad av Jarl Lindblom.  Det finns liksom bara en av denna sort så jag kan tänka mig att det handlar om åtskilliga miljoner i värde. 
 Bildlänk från sailtrust.org
 
Eller vad sägs om båten ”Anhita” en 15,99m lång skjuta på knappt 20ton(!)  helt i trä, byggd 1961 som seglas av Otto Drakenberg (chef för Arcus, ett bolag som Ratos äger)
 
Jag slås framförallt av att alla båtar har så vackra namn. Nu undrar du säkert vad undertecknad har för båt, för det har jag faktiskt i garaget hur otroligt det än låter. Det är en uppskattningsvis 10-15 år gammal Kajak. En North Shore calypso, 5,20m lång och byggd i ”finaste” glasfiber, röd på ovansidan och vit, lite repig undertill. Ganska så bananformad och utrustad med reglerbar skädda (Skädda= en ”hajfena” under vattnet) och en ganska så trång sittbrunn med knästöd. 

Formen och sittbrunnen gör den ganska så lättstyrd i kombination med god kurstabilitet trots avsaknad av roder. Två stycken ganska rejäla packluckor i glasfiber med högst tvivelaktiga gummipackningar.  I mitt tycke en riktigt trevlig kajak för utflykter, mer än för att paddla direkt snabbt med. Absolut inga problem att lasta full med utrustning med och vara ute några dagar med heller. Inköpt för ett par år sedan för hiskeliga 6000kr inkl en fin VKV-paddel, två kapell och snajsig båtkompass. En ny kajak av samma snitt (Lite omgjord och går idag under modellbeteckningen Atlantic) går på cirkus 30 papp utan paddel och andra tillbehör.  Så jag borde nog få tillbaka pengarna i alla fall, kan jag tycka (okej, jag är såklart partiskt och kanske icke trovärdig).


Nu kära bloggläsare, jag skäms att berätta det. Kajaken har inget namn likt de vackra träbåtarna i Wallenberg och Kinneviksfären. Så kan vi givetvis inte ha det som bloggskribent så jag utlyser härmed en ”tävling” där du kan avge förslag på namn som min kära båt ska heta. Förslaget avger du i form av kommentar till detta inlägg. 
 
Något vackert pris har jag tyvärr inte, men jag är öppen för förslag från den vinnande kommentaren om eventuellt prisönskemål, gärna i upplevelseform (nu förstår du säkert att för stora prisönskemål utesluter dig från att vinna tävlingen.).

Om du har lust att paddla kajak i helgen på Vätterns Norra skärgård går det bra att höra av sig till undertecknad. 

måndag 27 juni 2011

Vind i skogen


Antalet vindkraftverk ökar idag starkt i Sverige och det byggs allt fler vindkraftverk. I Energimyndighetens statistik över antalet vindkraftverk och dess installerade effekt kan man se att utvecklingen har accelererat rejält sedan 2006, huruvida detta har något samband med den parlamentariska situationen i Sverige eller inte låter jag andra bedöma. I vart fall har antalet vindkraftverk från 2006-2010 ökat från ca. 850 st till 1700st. Elproduktionen i Sveriges samlade vindkraftverk har ökat från ca. 1200 GWh till 3500GWh. Byggnationstakten har ökat rejält från 50-70 verk om året fram till 2006 och 2010år toppnotering då 308 vindkraftverk uppfördes i Sverige. På marginalen börjar detta nu märkas i den svenska elförsörjningen och vindkraftens andel av elproduktionen i Sverige har ökat från 0,7% 2006 till 2,4% 2010. Mer lär det nog bli  då det idag pågår mängder med projekt runt om i landet.

Det finns som sagt fördelar och nackdelar med all typ av energiproduktion, vindkraft verkligen inte undantaget. Vindkraft har stora nackdelar också, förstås. Samtidigt kan man krasst konstatera att vindkraft idag är en av den elproduktion som idag byggs ut snabbast även om den såklart är förhållandevis "dyr". Och en av de energiformer som gynnas med genom ”omfördelningsskatten” elcertifikat.  
 
Den kanske största vinnaren på utveckling av vindkraftsprojekten är markägare. Ägare av mark där vindkraftverk har placerats. Allt från den enskilde bonden till svenska staten. De ägare av fastigheter som ligger inom ramen för ”riksintresse för vindkraft” kan potentiellt sitta på en rejält guldgruva. Antingen i form av att man kan bygga ett eget vindkraftverk på egen ”gratis” mark eller i form av arrendeintäkter från bolag som bygger vindkraftverk på marken eller att man avyttrat mark till kraftbolag som betydligt högre priser än normal ”jord och skog” säljs för. 

Vindkraftverken blir också förstås en stor källa för bittra konflikter mellan grannar (pga av avundsjuka?) och mellan jordägare och andra närboende med ”astrid Lindgren-symptom som bloggaren Cornucopia? Så skämtsamt brukar skriva. 
 
Samtliga större skogägande företag har idag pågående vindkraftsprojekt på sin mark exempelvis Holmen, SCA, Bergvik, Sveaskog mm. 
 
SCA har sedan flera år tillbaka haft ett pågående samarbete med Norska Statkraft om byggande av upp till 490 vindkraftverk fördelade på sju olika markområden. En total effekt på 2600GWh dvs ung lika mycket som den samlade svenska installerade effekten år 2009. Samarbetet är också en del i SCA återtagande inom Energiområdet sedan försäljningen av bolagets kraftbolag Båkab i mitten av 90-talet. 

Ett annat projekt är samt ett nyligen etablerat samarbete med FredOlsen Energy SCA har bildat affärsenheten SCA Energy för detta syfte och huvudfokus är vindkraft samt pellets.  När det gäller vindkraftsproduktionen handlar det uteslutande om ett merutnyttjande av den egna marken och i både fallet Statkraft och FredOlsen handlar det om att SCA apporterar in sina marktillgångar för vindkraftparkerna mot en ägarandel i de samma. I båda fallet har SCA förhandlat till sig en ”gratis” ägarandel på 40% och motpartens åtagande är då att finansiera själva vindkraftverken.

För två veckor sedan fattades det första investeringsbeslutet inom ramen för samarbetet med Statkraft efter flera års tillståndsprocesser. 4 år från idé till verksamhet är ganska lång tid helt klart. Den första parken att färdigställas blir nu parken med det smått mystiska namnet Mörttjänsberget och 40 vindkraftverk om en installerad effekt på ca. 100MW. Spaden sätts i mark inom någon vecka och hela parken är klar 2013.  För SCA som koncern är detta enskilda projekt förstås en piss i missisippi och ingen som direkt kommer märkas i resultaträkningen mer än att SCA kommer bygga upp visst eget kapital i balansräkningen (Statkraft åtar sig att finansiera med 1,6Mdr för detta projekt, men en hel del blir väl banklån kan jag tänka mig). 
 
SCA har också ganska nyligen fått tillstånd för två andra vindkraftområden om 50 och 10 vindkraftverk.SCA får lov att hoppas på att det blåser bra...

söndag 26 juni 2011

Avanza goes skatteparadis?

Den svenska beskattningen av kapitalförsäkringar är på förslag att förändras vid årsskiftet. Kortfattat innebär det någon tiondels högre schablonskattesats, sedan en förändring där skatteundrandragande dvs att man ska flytta ut och in pengar från en kapitalförsäkring hindras genom komplicerade beskattningar av insättningar(!). Detta innebär exempelvis stora problem för den som korttidshandlar via ett kreditkonto mot kapitalförsäkring då skattesatsen blir hög. Inget som direkt berör den genomsnittlige kapitalförsäkringsägaren (mer än ca. 2 tiondels högre årlig schablonskatt) men jag kan förstå att det väcker frustration hos aktiva trejders som handlar aktier på krita.

Det finns såklart problem med denna skatteförändring och regeringens förslag är kanske inte helt genomtänkt och viss utvecklingspotential finns (ett komplement kan ju exempelvis vara Annie johanssons förslag om ett grundavdrag på kapitalinkomster som skulle kunna komplementera regeringens förslag om investeringssparkonto synnerligen väl). Jag är personligen till viss del kritisk mot förslaget men man ska inte överdramatisera storleken på förändringarna.  Men man ska ha klart för sig att förändringen till viss del kommer till pga att kapitalförsäkringar har varit en plats för diverse skumraskaffärer både ur skattesynpunkt och insiderproblematisk mm.

Avanza Bank är en av bankerna som gissningsvis har flest aktiva svenska kunder som ibland belånar sin kapitalförsäkring och det skulle nog bli en hel del oreda i kundkretsen då flera kunder skulle drabbas av lite högre skatteuttag till följd av den förändrade beskattningen av kapitalförsäkringar. De flesta svenska banker tillåter inte belåning av kapitalförsäkringar. Avanza var själv också en av de första bankerna som erbjöd belånade kapitalförsäkringar så troligtvis är deras marknadsandel i denna kundkrets mycket stor.

Du ska nu alltså läsa mellan raderna och inse att Avanza kommer tappa mycket intäkter för att dom byggt upp en affärsmodell med att tjäna rejält med pengar genom att kunderna gör belånade värdepappersaffärer i kapitalförsäkringar och det är denna affärsmodell som är hotad genom en skatteförändring. Man kan ju göra en jämförelse med bilindustrin och där regeringen beslutar om ett nytt avgaskrav som inte Volvo PV lever upp till i sina bilar.

Niklas Storåkers som är VD för Avanza bank är så förargad över dessa förändringar att han likt många andra gnälliga företag hotar med att flytta utomlands med sitt livbolag (det som är ägare av kundernas innehav i kapitalförsäkringar). Syftet är då att springa runt det svenska regelverket kring förändringarna på något invecklat sätt och låta kunderna fortsätta med belåning till nuvarande villkor..

Personligen anser jag Avanza Bank vara ute på rejäl gungfly när det gäller att flytta ut sitt livbolag till någon söderhavsö. Jag skulle nog tippa att de politiska riskerna ökar för kunder inte minst då EU regler kring skatt på finansiella transaktioner rycker närmare och det kan då bli dyrt att ha ett livbolag utanför EU. Hade jag varit finansmarknadsminister och hade haft ett möte med Avanza så hade jag läxat upp bankdirektören rejält och skickat tillbaka honom med orden att han nog mer skulle se över affärsmodellerna i sin bank än ägna sig åt politik och skatteplanering på hög nivå precis som Volvo PV får lov att anpassa sig till nya avgaskrav.

Återigen visar sig att det finns problem med kapitalförsäkringar kontra ett ägande av värdepapper. Du som kund äger ingenting annat än värdet på din försäkring. Värdepappren i din försäkring förfogar en bank som t.ex. Avanza (förlåt Avanza Pension AB) över.  Detta livbolag ligger du som kund i händerna på och kanske flyttar dom en dag utomlands med dina aktier i "tryggt förvar". Vill du sedan byta bank så måste du avyttra varenda värdepapper och flytta kontanter från ditt livbolag till en ny bank. (Äger man värdepapper så flyttar man värdepapper från den ena till den andra kontoförande banken på någon bankdag)  Vem vet, och hur står det egentligen till med Avanzas förteckningar över kundernas värdepappersinnehav?

Nu är jag beredd på rejält med kritik, skattehöjningen på kapitalförsäkringar är ju inte ett populär sak bland läsare av denna blogg kan jag tro. Vill då påminna om att jag inte skriver specifikt om själva skatteförändringen utan om Avanza Bank klumpliga sätt att anpassa sig till förändringen.

Glad midsommar förresten!

onsdag 22 juni 2011

Lägg ner Öresund!

Det krachade finansbolaget HQ vars bank blev av med sitt banktillstånd och drog med sitt moderbolag ner i bråddjupet har nu haft bolagsstämma, extrastämmor där kallelse skickades dagens efter ordinariebolagsstämma, mediebråk osv.

Kontentan av händelserna blir nu att den nytillsatta styrelsen (hur många dagar denna styrelse sitter kvar) i HQ AB nu stämt tidigare revisor, styrelseledamöter med bla. Mats Qviberg men även fastighetsbolagets Kungsledens VD Tomas Erseus samt HQ huvudägare investmentbolaget Öresund för mottagande av utdelningar från HQ som aldrig borde ha skett då HQ i praktiken haft en svagare finansiell ställning maa en konsekvent övervärderad tradingportfölj.

Jag läste härom veckan i skvallerblaskan Affärsvärlden en intervju med den stämmande sidans företrädare Mörtstedt och det är för mig alldeles uppenbart att processerna har övergått i någon form av finansvärldens tuppfäkteri där det mer handlar om prestige mellan äldre medelårs stenrika finansestradörer än rationella handlingar från den icke-känslomässiga hjärnhalvan på desamma. Perosnligen har jag ingen aning om oddsen för eventuella framgångar i dessa rättstliga tvister som säkerligen kommer ta åratal att genomföra. Räkna dock med att minoritetsägarna i HQ nog kommer i både andra och tredjerummet då det nu handlar om Qvibergklanen mot Mörtstedtfalangen (har svårt att bestämma mig om denna kommande filmvisning ska klassas som en rysare, komedi eller en lugn drama, lite action blir det nog också)

Ur Öresunds aspekt är det så klart klokt att man till sina ägare delade ut HQ innehavet så att Öresund inte blivit iblandade i processer där man ska fatta beslut om man ska stämma sig själv eller inte. Men faktum kvarstår Öresund är nu föremål för en stämningsprocess på betydande belopp, hundratals miljoner i praktiken, eller teorin rättare sagt.

Vad värre är så är ju också HQ föremål för undersökning av ekobrottsmyndigheten om det kan ha förelagt bokföringsbrott, otillåta aktieutdelningar osv. Även detta är en kall våt filt som ligger över Öresund och som skapar osäkerhet.

Hur ska man nu tackla dessa problem ur Öresunds sida? Ja ett alternativ är förstås att börja anställa några jurister i bolaget eller betala dyra fakturor till diverse flådiga advokatbyråer, det tycker i alla fall jag inte är ett huvudfokus för ett rent investmentbolag även om det kanske kan leda till substansvärdes bevarande i juridiska processer.

Ett annat alternativ är att bomma igen. Avveckla bolagets tillgångar i en eller annan form på lämpligt sätt och dela ut kvarlåtenskapen till dess ägare. Det senare alternativet är också förstås ett sätt att lösa upp partnerskapet mellan Hagströmer och Qviberg om dessa skulle önska göra så.

Lite synd förstås att det skulle gå den vägen, exkluderat HQ har Öresund utvecklats väl de senaste åren (aktiekursen har dock släpat efter substansvärdet) och jag må säga att jag gillar Öresunds "nystart" med att likt Ratos och Investor ta ett ledande ägande i onoterade bolag men faktum kvarstår, de jurdiska processerna komma hänga tungt över Öresund kommande år även om det inte alls har med deras nuvarande verksamhet att göra! En upplösning av bolaget skulle råda bot på denna problematik.

Attan vad svårt att sova det var i natt då, kan väl ha att göra med dessa ljusa sommarnätter.

Är kommunala bolag bättre på att bedriva elnät?

 Strömmen som du betalar för när du har på datorn, diskmaskinen eller kör din Kitchen Aid består som sagt av flera olika delar. Det är elpriset, skatter och elnätsavgifter med mera.
Elnätsavgifter är intressant då detta område fortfarande är monopol, du kan välja vilket elbolag du vill som ska leverera strömmen men när det gäller elnätet är du hänvisad till en ägare av elnätet som du måste betala elnätsavgifter till. I mitt personliga fall så är det EON som äger nätet in i min bostad.

Det svenska elnätet är historiskt sett uppbyggt utav mängder med små ursprungliga investerare, bruk, kommuner, större industrier osv. Idag sisådär dryga hundratalet år senare så finns det i stort sett enbart kvar kommunala elbolag och stora multinationella företag som äger de svenska elnäten. Vattenfall, EON, Fortum är väl de största idag.  Det har varit en stark trend att kommuner har avyttrat sina elbolag till dessa företag för att få sig en hacka och förbättra den kommunala risiga ekonomin. I slutet av 90-talet var denna trend särskilt stark.
 
I vissa fall finns det fortfarande kvar små elnätsleverantörer. Roliga exempel är den ekonomiska föreningen Varbergsortens elkraft eller lilla Skyllbergs bruk i Askersunds kommun som byggde upp ett eget elnät i början av 1900-talet (Skyllbergs bruk bildades 1346 så det är med rätta ett gammalt företag) och man har vägrat sälja detta elnät till någon elbjässe. Idag har man elnät till ca. 1500 abonnenter och man har också ett eget kraftbolag där man säljer elen från brukets två vattenkraftverk. 
 
Årligen genomförs den sk. Nilsholgerssons undersökningen där ett antal konsulter i Jönköping kartlägger priser av infrastruktur kring  vatten, sopor, elnät osv. Kartläggningen över 2011 års avgifter avseende elnäten är nu klara. Billigaste elnätsavgifterna finner man i Skövde kommun (39öre/kWh inkl moms) där man fortfarande har kvar ett kommunalt bolag som äger elnätet. Allra dyrast i hela Sverige är lilla Övertorneå (100 öre/kWh inkl moms) där pajasföretaget Ekforskraft äger elnätet. Kort sagt enorma skillnader, speciellt för den som förbrukar mycket ström. (Undertecknad förbrukade 202 Kwh under maj månad, så jag är ingen direkt storkonsument)
 
Vad som är intressant på listan är att de billigaste kommunerna ideligen toppas av kommunala bolag, Luleå Energi, Borlänge Energi, Bromölla Energi, Sundsvalls elnät osv. De dyrare kommunerna har oftast elnätsägare i form av EON, Vattenfall eller Fortum. Trots att dessa tre företag dominerar stor bland kommunerna så får vi ta oss ned till den 32:a plats bland de billigaste kommunerna för att hitta ett en bjässe och då är det Fortum och Täby kommun. EON har sin billigaste kommun på plats 108 i form av Danderyd och Vattenfall hela vägen ner till 145:e billigaste kommunen i form av Bollebygd. 
 
Man kan ju ställa sig frågan om kommunala elbolag inte tjänar pengar eller om storbolag mjölkar sina kunder väl mycket. Mälarenergi (ägt av Västerås Stad och diverse kranskommuner om jag minns rätt) är ett bolag med generellt ”låga” elnätsavgifter, ändå har deras elnätsbolag en vinstmarginal på dryga 16% i senaste bokslutet, så uppenbart kan dom tjäna pengar ändå.

måndag 20 juni 2011

Vad EU ger tillbaka

Det är synnerligen stort EU fokus  nu förtiden. Stödpaket hit och dit, hur stora är problemen inom länderna? Ska EU rädda grekland osv osv. Mycket av detta förstås skrivet i negativ anda och med en kritisk röst. Ska villigt erkänna att även undertecknad har fått sig några tankeställare och ska väl i smyg faktiskt erkänna att jag en gång i tiden röstade för att Sverige skulle införa Euron som valuta. Jag var troligtvis helt ensam om detta, eller i vart fall är det nog ingen annan än mig som vågar erkänna det idag?

I vart fall. Istället för att gräva ned oss i elände så tänkte jag skriva om det fina vi här i nordliga svea rike får tillbaka från EU, allt är ju inte jämmer och elände. EU är som sagt ett omfördelningsverktyg där pengar betalas in och ut. En sorts överstatlighet. (I grunden är jag för mer lokalt självstyre men det är ju en annan sak).

Nåväl, min lilla kommun där jag har slagit ner bopålarna fick häromdagen beviljat pengar från EU. Genom EUs sociala fond någonting och summan var 4 431 962kr för att vara exakt. Mycket pengar för en liten kommun med ca. 20 000invånare. Vad ska nu detta EU stöd användas till? Jo i detta fallet är det, citat "affärsutveckling i syfte att stärka centrumhandeln". Ja de stackars affärsidkarna här i "stan" har fått allt mer tilltagande korrurrens från det närbelägna köpcentrumområdet med Bauhaus, IKEA och alla andra hundratals affärer, uppskattningsvis sisådär 8-9 km bort från "centrumkärnan" här i "stan" (köpcentrumet ligger närmare "stan" än "storstaden" så att säga) och viktigt att poängtera, i grannkommunen! EU vill mao stimulera oss kära småstadsbor att öka vår konsumtion av rusdrycker, blommor, sportskor, livsmedel, en och annan bok och kanske lite kläder. Ja så mycket mer utbud har stadens begivenheter inte att erbjuda. Men nu kanske EU kan råda bot på denna torftlighet.

Stödet ska användas till utbildningsinsatser hos handlarna inom marknadsföring, affischering, "happenings" osv. Kommunen har lovat att ommedelbart starta kartläggningsinsatser för att stödet ska få så bra effekt som möjligt.

Jag faschineras över beloppet, 4,5Mkr, för en ort med 20 000inv. 225kr per kommuninvånare satsar alltså EU, en knapp tusenlapp för en barnfamilj. Ja mycket ska man höra innan öronen trillar av och jag väntar med spänning vilka rabattkuponger som dyker upp i min brevlåda.

söndag 19 juni 2011

Asienkrisen i repris?

Nu tänkte jag inta rollen som gammal gring gubbe och dra mig till minnes svunna tider.

Det är hårda tider idag. Stora delar av sydeuropa lider av synnerligen svaga statsfinanser och man ska nog vara ärlig att flera statsapparater står på randen till kollaps. Grekland är väl idagsläget det landet som ligger värst till och hur än det grekiska folket och dess politiker vänder sig så har man nog ändan bak. Stora statsfinansiella Besparingar väntar alldeles oavsett om Grekland ställer in betalningarna på sin statsskuld eller inte. Samtidigt Grekland i sig är ingen toal katastrof för EU. Trots allt de årligen avskrivna fordringarna likt obetalde elräkningar och Tv-licencer osv inom EU faktiskt varje år är större än Greklands totala statsskuld som framgår av Intrum Justias sk. Payment-index.

Ett land kan som sagt inte sättas i konkurs likt ett företag och normalt sett finns inga direkt säkerheter för statsobligationer. Det är uppenbart att statsobligationer inte alls är den "riskfria räntan" i många fall är det nog mindre riskfyllt att låna ut pengar till företag.

Nåväl, denna prekära situation som nu är i Sydeuropa är långt i från "löst" och kommer fortsatt få långtgående konsekvenser. Men, visst har situationer som dessa hänt tidigare? Jo när det gäller Grekland så har väl dom haft mer tider av betalningsinställelse än tider då dom betalat sina lån. Skulle gissa att Platon och Aristoles vrider sig i sina gravar hur grekland utvecklats de senaste 200 åren.

Men även snabba krisartade situationer som dessa har hänt så sent som t.ex. 97-98. Då var det istället Asien som var spelplatsen för statsturbulens på hög nivå. Det började med Thailand vill jag minnas som ställde in betalningarna på statsskulden och i turbulensen som följde så föll de asitastiska ekonomierna på löpande band en efter en i en enorm tsunami. Slutligen ställde Ryssland in betalningarna också. Börser reagerade starkt, jag vill minnas att t.ex. Industrivärdens kurs föll med en 40% eller så på några månader.

Men trots allt. Världen klarde av den krisen också....Då var det Europa och USA som tog över Japan som draglok i världsekonomin. Nu är det väl omvända världen och vi Europeer som krisar och vi får förlita oss på andra marknader som sagt för våra företag.

Man bör komma ihåg att aktier just är företag, inte en speglig av statsförvaltningar.

lördag 11 juni 2011

Naturens mångfald

Jag sitter (ligger utsträckt på ett liggunderlag är kanske den mer rätta benämningen) på en liten insjö-ö och tar en rast från kajaken som jag tillbringat någon timme i och slås av vilken fantastiskt mångfald det är i den svenska naturen egentligen.

Ön jag just nu sitter på uppskattar jag till kanske 10x20m "stor". Trots denna litenhet växer följande trädarter: Tall, gran, björk, en, rönn, sälj, vide och något annat trädslag jag just nu inte kommer på namnet på. Marken täckt av mossa, blåbärs och lingonris. I vassruggen slog just en liten fisk i vattnet och en fjäril sitter på min uppdragna kajak. Sju sotersblommor att plocka ska man nog klara av också akompanjerad av lite fågelkvitter. Stolt över möjligheterna vår allemansrätt ger oss i den svenska naturen helt klart.


onsdag 8 juni 2011

Lite Energi

Bloggen Cornucopia? har sista tiden berört alternativ energi i flera intressanta inlägg och han ställer sig frågan till om energiförsörjingen många gånger går att lösa med storskaliga politiska och industriella projekt. Jag är benägen att hålla med honom. Det är främst DU och JAG som är lösningen (och problemet) på våra energiförsörjningsdilemman. Först och främst att du och jag i hemmet på våra arbetsplatser, semestrar, transporter osv. förbrukar en jäkla massa energi. Många gånger totalt i onödan, andra gånger i nödan. Förbrukningen är alltså det stora problemet. Sedan har vi så klart och produktionen. Hur ska vi producera den energi som vi behöver? Sol, vind och vatten? Kärnkraft? Geotermisk?, biobränsle, fossila resurser osv osv..

All energiproduktion har nackdelar och statliga interventioner åt olika håll. Vindkraftsmotståndare (och kärnkraftsförespåkare) talar om förstörd "landskapsbild" och statliga bidrag för annars skulle det inte vara lönsamt. Lika så är ju den svenska kärnkraften kraftigt subventionerad också då de maximala skadeståndsanspråken som kan riktas mot EON, Fortum och Vattenfall (förvisso statligt bolag) enligt Atomansvarighetslagen bara är en spottstyvel mot det verkliga skadeutfallen som blir vid ett eventuellt kärnkraftshaveri, som förstås aldrig någonsin kommer hända. Svenska skattebetalare pröjsar alltså EONs och Fortums försäkringspremier, är inte det lika mycket subvention som gröna elcertifikat? Nåväl...

Ett dilemma med storskaliga politiska energiprojekt är att dessa inte allt för sällan beslutas om i trängda krisartade situationer. Två exempel där detta gick fel enligt undertecknad är Kvartorpshögen och Souvadammen.

Cornucopia berörde också i ett inlägg "naturkatastrofen" Kvarntorpshögen lite snabbt i ett inlägg som ett exempel på hur miljöförstörelsen kan te sig. Kvarntorpshögen ligger på behörigt cykelavstånd från undertecknad och jag brukar cykla eller springa upp till toppen och beundra utsikten ett par gånger om året. Senast i lördags då det såg ut som följande från toppen i linsen på min mobiltelefon (ja det är en konstutställning på högen numera):



Kvarntorpshögen är förstås en lokal, för att inte säga nationell miljöförstörelse utan dess like. För er som inte känner till historien kring högen så kommer den här i kortfattad form. Under andra världskriget drabbades Sverige av bränslebrist då våra gränser mer eller mindre stängdes och det blev så att säga tomt i tanken då vi inte har någon egen oljeutvinning att tala om. I detta trängda läge bildade man SSAB (nej inte stålbolaget, utan Svenska skifferolje aktiebolaget) som började bryta Alunskiffter i Närke (från 1942) och man höll på med galenskaperna fram till 1966. I denna skifferart finns som sagt insprängda "oljepölar" som går att göra bensin, diesel osv. av. Problemet är att det blir ganska många restprodukter av varmt oljeindränkt och radioaktivt alunskiffer, men dessa rester dumpade man som sagt på en hög på Närkeslätten. Som du säkert förstår så blev högen ganska stor med tiden. 157m hög för att vara exakt och ett landmärke som du kanske sett när du passerar E20 eller tågrälsen söder om Örebro.

Idag har högen (som fortfarande sedan 1966 är varm och får regelbunda "vulkanutbrott") blivit konstutställning med dess kanske mest berömda konstverk "Johansson" , slalombacke och utsiktspunkt för ornitologer. Samt då träningsrunda för undertecknad med jämna mellanrum. Problemet är att högen läcker lakvatten och förorenar åkermarken nära högen, är ett potentiellt hot mot grundvattnet i området samt är lite radioaktiv vad det nu betyder för oss Närkingar. Tom så radioaktiv att ett kanadensiskt bolaget erbjöd sig att köpa högen. Högen är ju just en hög och inget berg att "bryta" uran ur (bryta uran i berg är som som sagt olagligt i Sverige, vi svenskar har ju istället den dubbelmoralen med våra kärnkraftverk att vi importerar uran och exporterar atomsopor så vi slipper miljöproblemen). Kommunen tackade nej till erbjudandet, synd tycker jag för miljöproblemen med högen lär nog inte direkt bli mindre med åren och "ett par miljarder" för en liten kommun med ca. 20 000invånare hade kunnat vara en rejält bra startpengar att satsa i mer förnyelsebara energiresurser.

orkar inte skriva mer, tar Sourvadammen någon annan dag...

tisdag 7 juni 2011

Skattefritt Wibblekonto?

Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson (och kandidaten med gissningsvis lägst odds att efterträda Maud Olofsson) Annie Johansson, lanserade häromdagen ett intressant skatteförslag . Förslaget går ut på att man inför ett grundavdrag på kapitalinkomster på omkring 5000-10000kr dvs kapitalinkomster upp till denna nivå blir helt skattefria. Om vi tänker oss att faster Agda har 200 000kr i hopsparade medel på bankboken i den lokala sparbanken och hon får 3% i ränta på pengarna så blir denna ränta helt skattefri. Rikeknösen Ragnar von Gyllenstropp med 200 mkr i aktier och bankmedel får precis som tidigare betala 30% i skatt på utdelningar och ränteinkomster ja förutom de där futtiga tusenlapparna då förstås. Förenklat beskrivet kan man med Annie Johanssons förslag ha en liten ”årslön” på banken,  som den gamle finansministern Wibble (och undertecknad mfl.) talade sig varm om och detta helt skattefritt och det blir enklare att spara ihop till en årslön också.
 
Förslaget är synnerligen intressant i den pågående processen med införande av ett investeringssparkonto. En stor skillnad mellan investeringssparkonto och kapitalförsäkring är att investeringssparkontos beskattning blir en kapitalinkomst (kapitalförsäkringen är en försäkring som beskattas). Där skattesatsen är statslåneräntan+0,75% (idag 3,61%). Om man skulle införa Annie Johansson förslag kan investeringssparkontot bli helt skattefritt för den lille spararen med upp till ett par hundratusen på kontot till skillnad mot kapitalförsäkringen där spararen från årsskiftet (med dagens statslåneränta) får betala 1083kr per år i skatt per 100 000kr i sparmedel i försäkringen. Därmed så kommer nog kapitalförsäkringen att få den sista avgörande dolkstöten.
 
Det finns givetvis alternativa möjligheter att förändra kapitalskatterna. 
Den enklaste lösningen vore förstås sänkt skatt från 30% till exempelvis  20%. Vad som dock bör beaktas är de fördelningspolitiska effekterna i förslaget med grundavdrag på kapitalinkomster.  Sänkt kapitalskatt generellt hade givet enorma skattesänkningar till Stefan Persson, Gustaf Douglas och Fredrik Lundberg men inte direkt gjort mycket för kreti och Pleti och knappast stimulerat till ett ökat sparande (bättre att i så fall sänka ränteavdragens storlek). Givetvis är den svenska kapitalskatten generellt sett för hög vilket bromsar många investeringar i Sverige det är sant. Men samtidigt är det mycket bra om vi kan ta fram förslag som stimulerar ett ökat sparande och större hushållsbuffert hos  miljoner svenskar som idag mer än pengar på banken sitter med med stora lån och allt för liten buffert i hushållet.

Jag måste säga att jag smågillar förslaget.
Gadgeten innehöll ett fel