onsdag 8 juni 2011

Lite Energi

Bloggen Cornucopia? har sista tiden berört alternativ energi i flera intressanta inlägg och han ställer sig frågan till om energiförsörjingen många gånger går att lösa med storskaliga politiska och industriella projekt. Jag är benägen att hålla med honom. Det är främst DU och JAG som är lösningen (och problemet) på våra energiförsörjningsdilemman. Först och främst att du och jag i hemmet på våra arbetsplatser, semestrar, transporter osv. förbrukar en jäkla massa energi. Många gånger totalt i onödan, andra gånger i nödan. Förbrukningen är alltså det stora problemet. Sedan har vi så klart och produktionen. Hur ska vi producera den energi som vi behöver? Sol, vind och vatten? Kärnkraft? Geotermisk?, biobränsle, fossila resurser osv osv..

All energiproduktion har nackdelar och statliga interventioner åt olika håll. Vindkraftsmotståndare (och kärnkraftsförespåkare) talar om förstörd "landskapsbild" och statliga bidrag för annars skulle det inte vara lönsamt. Lika så är ju den svenska kärnkraften kraftigt subventionerad också då de maximala skadeståndsanspråken som kan riktas mot EON, Fortum och Vattenfall (förvisso statligt bolag) enligt Atomansvarighetslagen bara är en spottstyvel mot det verkliga skadeutfallen som blir vid ett eventuellt kärnkraftshaveri, som förstås aldrig någonsin kommer hända. Svenska skattebetalare pröjsar alltså EONs och Fortums försäkringspremier, är inte det lika mycket subvention som gröna elcertifikat? Nåväl...

Ett dilemma med storskaliga politiska energiprojekt är att dessa inte allt för sällan beslutas om i trängda krisartade situationer. Två exempel där detta gick fel enligt undertecknad är Kvartorpshögen och Souvadammen.

Cornucopia berörde också i ett inlägg "naturkatastrofen" Kvarntorpshögen lite snabbt i ett inlägg som ett exempel på hur miljöförstörelsen kan te sig. Kvarntorpshögen ligger på behörigt cykelavstånd från undertecknad och jag brukar cykla eller springa upp till toppen och beundra utsikten ett par gånger om året. Senast i lördags då det såg ut som följande från toppen i linsen på min mobiltelefon (ja det är en konstutställning på högen numera):



Kvarntorpshögen är förstås en lokal, för att inte säga nationell miljöförstörelse utan dess like. För er som inte känner till historien kring högen så kommer den här i kortfattad form. Under andra världskriget drabbades Sverige av bränslebrist då våra gränser mer eller mindre stängdes och det blev så att säga tomt i tanken då vi inte har någon egen oljeutvinning att tala om. I detta trängda läge bildade man SSAB (nej inte stålbolaget, utan Svenska skifferolje aktiebolaget) som började bryta Alunskiffter i Närke (från 1942) och man höll på med galenskaperna fram till 1966. I denna skifferart finns som sagt insprängda "oljepölar" som går att göra bensin, diesel osv. av. Problemet är att det blir ganska många restprodukter av varmt oljeindränkt och radioaktivt alunskiffer, men dessa rester dumpade man som sagt på en hög på Närkeslätten. Som du säkert förstår så blev högen ganska stor med tiden. 157m hög för att vara exakt och ett landmärke som du kanske sett när du passerar E20 eller tågrälsen söder om Örebro.

Idag har högen (som fortfarande sedan 1966 är varm och får regelbunda "vulkanutbrott") blivit konstutställning med dess kanske mest berömda konstverk "Johansson" , slalombacke och utsiktspunkt för ornitologer. Samt då träningsrunda för undertecknad med jämna mellanrum. Problemet är att högen läcker lakvatten och förorenar åkermarken nära högen, är ett potentiellt hot mot grundvattnet i området samt är lite radioaktiv vad det nu betyder för oss Närkingar. Tom så radioaktiv att ett kanadensiskt bolaget erbjöd sig att köpa högen. Högen är ju just en hög och inget berg att "bryta" uran ur (bryta uran i berg är som som sagt olagligt i Sverige, vi svenskar har ju istället den dubbelmoralen med våra kärnkraftverk att vi importerar uran och exporterar atomsopor så vi slipper miljöproblemen). Kommunen tackade nej till erbjudandet, synd tycker jag för miljöproblemen med högen lär nog inte direkt bli mindre med åren och "ett par miljarder" för en liten kommun med ca. 20 000invånare hade kunnat vara en rejält bra startpengar att satsa i mer förnyelsebara energiresurser.

orkar inte skriva mer, tar Sourvadammen någon annan dag...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gadgeten innehöll ett fel