Vem räddar världen och levererar vinster till aktieägarna helst samtidigt?

Det finns ju ett känt förhållningssätt att vi i samhället har många som är experter på att påtala om vad som är fel och brister men det är desto färre som är duktiga på att åtgärda problemen. Det är väl i många stycken bara att gå till sig själv (kan du inte se dig själv i detta så projicera på författaren av detta blogginlägg) för att inse att så är fallet ibland och annars är det såklart politiker eller EU som bär ansvaret för problemen. Kanske gnäller du ibland på din kommun utan att själv göra så mycket mer än gnälla?

Låt oss övergå till något jordnära, Vi tar exempelvis ett smältverk eller pappersmassebruk.
Verksamheter som ur miljöhänsyn är mer eller mindre "bedrövliga". Det är energikrävande processer, det är resurskrävande på råvaror, det blir restprodukter, det förorenar, skitar ner. punkt. Dessutom är det storskaliga kapitalkrävande industriverksamheter och en känd svensk paradgren genom klassisk hederlig basindustri. För egen del om jag får göra en abrovink i detta inlägg anser jag det borde vara obligatoriskt för skolungdomar att någon gång besöka och få uppleva verksamheter på nära håll av denna art precis som att man borde lära sig och uppleva att mjölk kommer ifrån kor och kroppen behöver fysisk aktivitet för att må bra.

Samtidigt så är produkter från smältverken och pappersmasseindustrin i mer eller mindre förädlad form från dessa verksamheter produkter som vi alla vill ha. Jag tror få skulle vilja sätta sig på toaletten utan toapapper, man vill kunna ha en snöskyffel i förrådet när tomten är full av snö eller trallskruvar i nya altanen så man kan nyttja den. Vi sitter mao här i ett etiskt dilemma. Våra egna toalettbesök och altanprojekt är det som i grunden eller närmare bestämt i slutändan förorenar vår jord och förbrukar våra ändliga resurser fast vi kloka förnuftiga människor fokuserar förstås inte på att förbjuda folk att sitta och skita och bygga altaner.

Istället fokuserar vi på den miljöskadliga verksamheten hos de fula fiskarna på företagen.
I detta fallet det aktuella smältverket eller pappersmassebruket. Usch och fy med sånt skitigt, men det måste ju ändå finnas kvar eller? Man kan ju så klart göra det lätt för oss att verksamheten bör läggas ner då den är miljöskadlig (vilket resulterar till att vi flyttar miljöproblemet från Sverige till någon annan del av världen). Sedan kan man gör det lite svårare för sig och fokusera på att begränsa den miljöskadliga verkan av dessa verksamheter. För vi är ju överens om att mycket av denna typen av industri står inför stora omställningar till följd av vad vi skulle kunna säga resursknapphet.

Vem räddar nu i detta fallet världen och ser till att denna verksamhet sker så effektivt, energieffektivt och rent som möjligt?
Är det du som konsument som har avgörandet i din hand när du står där i hyllan på ICA och väljer mellan det ena eller det andra toapappret? Är övertygad om att ibland har konsumentmakten mycket stor betydelse, fråga inte minst ett företag som Nokia.
Är det politikerna (dvs våra egna folkvalda representanter eller kanske du själv?) och deras utförarde i form av myndigheter som bär ansvaret genom att stifta lagar om utsläpp, energieffektivitet mm?
Är övertygad om att politikerna ibland måste gå före och slåss på barrikaderna. Förbud mot klorblekt papper är ju ett bra exempel.

Sedan finns det ju också en tredje intressant kraft. Företagen själva och dess anställda (dvs även här kommer du som person in igen).

I fallet basindustri genom exemplen med smältverk och pappersmassebruk är det i högsta graden fråga om goda ingenjörer i företagen. Ett smältverk eller pappersmassebruk kan alltid göras energieffektivare, mindre resursförbrukande, renare och med mer kvalitetssäkrade processer. Om så görs så brukar detta även avspegla sig i ekonomisk vinning för företaget  genom mindre kostnader för energi och råvaror (ekonomerna är ju med i investeringskalkylerna så känn dig inte bortvald om du till övers råkar ha den kompetensen). Dvs jag är helt övertygad om att företagens inneboende kraft kan göra stora förändringar ur miljöhänsyn. Det är skillnad på pappersmassebruk och pappersmassebruk så att säga.

Vad har nu detta med investeringar och aktier att göra? Faktum är att jag tror det har väldigt mycket med aktier och investeringar att göra. Företag och företagskulturer är inte lika. De företag som anställer rätt folk, med rätt kompetens som jobbar i en och samma riktning för detta ständiga arbete att förbättra sig och ställa om efter omvärldens krav. Likväl som ett gott fokus på att hushålla med jordens (och de ekonomiska) resurserna som står till buds ofta avspeglar sig i fina ekonomiska siffror också.

Så vad har du gjort för att rädda världen idag?

Återigen dessa bilar

Många bolag på stockholmsbörsen har nu presenterat sina halvårsrapporter och det finns en tydlig trend att tillväxten på de senaste årens goda försäljningsutveckling över lag mattas av, avtagande eller sjunkande orderingång och många bolag verkar flagga för olika former av neddragningar särskilt om man som bolag är exponerad stort mot europa som många svenska företag är. Än så länge överlag ingen dramatik utan en avmattning som nog är att se som fullt normal.

En bransch som man kan plocka ut som lite krisande är, återigen kroniskt återkommande de senaste 15 åren, bilindustrin. Försäljningen av bilar är i relation till fjolåret ner ungefär 20%. I en normal verkstadsindustriell verksamhet så är förstås ett tapp på 20% mycket. Men bör kunna absorberas utan att de skall leda till att företag går helt överstyr. problemet med bilindustrin är att man redan innan nedgången har ett dåligt kapacitetsutnyttjande. Mellan tummen och pekfingret så finns det i Europa ung. en produktionskapacitet att tillverka 20M bilar. 2011 såldes det i Europa 13M. Från dessa 13 M bilar droppas det idag då ytterligare 20% och man kan då konstatera att produktionsapparaten för bilar i Europa är ungefär dubbelt så stor som den faktiskt försäljningen! Allt logiskt resonemang i denna situation är att bilförsäljningen knappast återhämtar sig till den nivån som 20M innebär och situationen är bestående och produktion behöver läggas ner.

Problemet med bilindustrin är att den har en tydlig nationell prägel i de flesta fall. Svenskar handlar gärna en Volvo, Fransosen en Peugeot, Tysken en Wolkswagen och Italienaren en Fiat. En rolig jämförelse är att gå in på sportaffär och köpa nya joggingskor. Visst finns det många skomärken, men inte jämförelse med hur många bilmärken det finns när det är dags för bilaffär, då är valfriheten bland märken och modeller enorm.

 Då bilindustrin sysselsätter många anställda i Europa och har en tydlig nationell prägel blir det väldigt lätt prat om statliga interventioner när det blir kristider. I dagarna berör detta exempelvis Peugeot som gått ut och antingen krävt statligt stöd eller så blir det massuppsägningar. Den socilistiske presidenten Hollande gick (inte helt oväntat ) till angrepp på "kapitalisterna och deras profithunger i tidigare aktieutdelningar" som det som nu arbetarna får bära hundhuvudet för. Hollande säger att uppsägningar blir det inte tal om! länk till Le Parisenne Säkerligen vill den socialistiske nyvalde presidenten visa handlingskraft vilket säkerligen leder till statliga interventioner för peugeot, Reunault och Citroen säkerligen också med ett tydligt nationalistiskt prespektiv och det dröjer väl inte länge innan något sådant skulle utlösa liknande önskemål i Europas andra billänder.

Jag tror att statligt stöd till fordonsindustrin kan slå väldigt fel och bli väldigt dyrt. Givetvis kan man från politiskt håll använda ekonomiska styrmedel för att uppnå olika former av önskvärda omställningar i ekonomin, det har jag i grunden inget emot. Problemet i detta fall är att om det är önskvärt att tillverka 20M bilar varje år i Europa? Jag tror det inte! Det finns betydligt viktigare saker att producera och tjänster att utföra än att tillverka bilar. Ett statligt stöd till biltillverkningen kan cementera gamla industriella strukturer och dessutom bli en ren och skär förlustaffär. Pengar kan användas till betydligt klokare offentliga investeringar.

Bye bye 60W

I morgon blir en historisk dag då försäljningen av 60W glödlampa förbjuds. 60W som är att betrakta som ”Sverigelampan”. Alla av oss har sett den, Alla har upplevt den, möjligtvis bränt sig på den och den har lyst upp matbord i såväl slott och koja runt om i Sverige. För min del fanns den i i en röd lampskärm med fjädrande sladd över matbordet i min ungdom. Men nu är det slut för när glödtråden brinner av i dina eventuella kvarvarande 60W glödlampor så får du vackert ersätta den med andra alternativ. 

 

För egen del så har jag nog redan tagit bort alla glödlampor och ersatta dom med mestadels lågenergilampor (klot) samt några LED-lampor, en solcellslampa och en lampa som jag har för mig är en halogenlampa. Sedan är det ju så att den bästa belysningen sett ur energisynpunkt är att ha det släckt. Så om du vill ha så låga energiräkningar som möjligt så är det klart bäst att öva på mörkerseendet.

Totalt sett så brukar jag i mitt hushåll förbruka ung. 220KWh elektricitet per månad i hushållsel (mindre högst ordinärt hus som värms upp med fjärrvärme). Jag är väl inte överdrivet sparsam, har inte de bästa vitvarorna så jag skulle tro att man kan trycka ner denna förbrukning lite till. Min stora energitjuv är tvättmaskinen som nog borde bytas till ett bättre och energisnålare alternativ.

På radioprogrammet Ring P1 var det förresten en smått förvirrad man häromdagen som ringde in och ondgjorde sig över detta beslut att sluta med glödlampor då sådana glödlampor faktiskt värmer upp våra hus tillskillnad mot kalla LED och lågenergilampor. Förvisso sant att glödlampor värmer upp våra hus men det är ju en synnerligen korkad uppvärmning sett till verkningsgrad (funktionsmässigt är glödlampan ett direktverkande el-element), då är det betydligt bättre med lågenergilampor och annan uppvärmning som sagt.

Så vad har vi för alternativ till glödlampan? Kortfattat tre olika alternativ som du säkert vet. Halogenlampor, lågenergi och LED lampor. Dessa tre alternativ fördelar sig att Halogenlampor är billigast i inköp men drar mest i energi, lågenergilampor ligger i mittfåran och LED är klart dyrast men har också klart lägst energiförbrukning.

Jag har inte gjort någon direkt kostnadsanalys över vilket alternativ som är bäst sett ur livscykelperspektiv utan jag brukar helt enkelt köpa lampor när som är säljs till billigt pris och har ett förråd av lampor hemma i beredskap till när det "klickar till". En tydlig trend är att alternativen till glödlampor stadigt sjunker i pris. En vanlig lågenergilampa (ca. 7-9W) (klot) som ersätter en 40-60W glödlampa kostar väl idag ca. 20kr på IKEA eller liknande.  Häromveckan stannade jag till vid JULA-varuhuset i Skara och där såldes LED-lampor (klot) för 49kr om jag inte minns fel. Förbrukning 1W och lämplig att använda i en fönsterlampa eller liknande dock lite för svag för ett köksbord då det där krävs lite mer kräm. Ersätter du en enda 25W fönsterlampa som brinner 4 tim per dag sett över året i ett fönster med en 1W LED, sparar du ca. 35kwh per år.

 

Troligtvis kommer i närtid skrivas en hel del mer om elektricitet på denna blogg. Mer om varför senare. Fram till dess så tycker jag du ska läsa följande eminenta blogginlägg kring nordisk elproduktion som förklarar varför de stora elproducenterna bygger mestadels vindkraft idag och varför vissa stora energibolag (ex. Fortum) kommer få svagare marginaler de kommande åren.

blir det julskinka även nästa år?

God fortsättning, smaka skinkan gott även i år?

För min del smakade den i vart fall förträffligt med god senap på och trevligt sällskap. Samtidigt så kan jag tänka att det finns någon mer än mig som kanske just nu känner sig synnerligen välfylld av skinka, sylta,prinskorv, sylta, julkorv och doppekött. Så vad passar då inte bättre än att skriva om just kött när i alla fall jag ser fram mot lite mer grönsaker i maten de närmaste dagarna.

Den svenska köttkonsumtionen har ökat betydligt. Enligt livsmedelsverket så äter vi idag per kapita ung. 40procent mer kött idag än på 60-talet. Den svenska produktionen av kött har inte alls stigit på samma sätt vilket då självfallit resulterat i att importen av utländskt kött in i sverige ökat markant.

Idag är vi i Sverige självförsörjande på kött till ung. 40procent dvs mer än hälften av vår konsumtion måste idag importeras för att mätta våra magar.

Man kan givetvis diskutera detta förhållande ur många aspekter, miljö (hur klokt är det att flyga runt med kött över världen?), om hur vi bör definera ekologiskt jordbruk?, ekonomi och näringsliv men också ur ett riskperspektiv. Om det mot förmodat skulle bryta ut ett krig eller någon allvarlig störning t.ex. någon pandemisk sjukdom hos nöt och/eller fläskkreatur så sitter vi i sverige i en synnerligen tråkig sits om våra gränser måste stängas. Det blir helt sonika brist på kött i svea rike mot vår konsumtion idag om det blir importstopp. Ja vi kanske inte direkt börjar svälta men vi tvingas till stora förändringar i vår konsumtion.

Livsmedelsverket rekomenderar idag att vi bör dra ner vår köttkonsumtion med ung. 25 procent då vi idag kortfattat äter för mycket för vårt eget bästa. En generellt minskad köttkonsumtion skulle också leda till en hel del miljömässiga vinster då det generellt är betydligt mer energikrävande att få kalorier genom fläsk och nötkött än genom grönsaker och spannmål.

Samtidigt är det nog ingen lösning på problemet att sveriges självförsörjningsgrad är så låg. För till syvende och sist är det nog ofta plånboken som talar när man står där i disken och skall välja kotletter till middagen och det är skillnad prismässigt mellan inhemskt och importerat kött helt klart. För att en förändring skall ske måste vår betalningsvilja för inhemskt kött öka, alternativt att transportkosnaderna rakar i höjden vilket nog förr eller senare lär ske.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Basindustrin har sig själv att skylla

Likt en återkommande jultradition så går förespråkare och andra tomtar och troll från den svenska basindustrin ut i media och talar ut om det förskräckliga elpriset som driver anrika företag och vinstkronor ut ur landet och rakt ner i händerna på fula utländska fiskar såsom EON och Fortum.

Tre skogsföretag har likt såpastjärnor tagit till orda och gråtit ut i media, värst drabbas lilla Rottneros som med de senaste veckorna pris-chock på el mer eller mindre fått bomma igen stora delar av sina svenska massafabriker.  Näst på kö har SCA och Stora Enso varit och kritiken mot allt och inget inom energiförsörjningen har lyfts fram i ljuset. 

Jag har förståelse för skogsbolagen utsatta läge, många vinstkronor som vid elpristoppar som häromdagen rinner vidare från skogsbolagens fickor till elkraftsindustrin. Rottneros och Stora får i och för sig statlig ersättning för produktionsbortfallet till viss del då en del av deras produktion ingår i den svenska elkraftsreserven och kan på kort varsel genom en statlig uppmaning stängas ned så att frusna villaägare, sjukhus och köpcentrum skall få sin elektricitet genom två hål i väggen. SCA ingår inte i elkraftsreserven så där handlar det helt om egna prioriteringar om man skall köra sin produktion eller inte.

Samtidigt så måste jag tycka att det är ett jäkla gnäll bland skogspatronerna. Såväl SCA som Stora har först och främst sig själv att skylla för den utsatta situation man sitter i där man varje år köper in elektricitet från externa leverantörer. Fram till år 1992 så var SCA ett av landets riktigt stora elproducenter genom dotterbolaget Bålforsens Kraft AB, BÅKAB. Detta Båkab som ägde nästan 50 mindre och större vattenkraftverk i norrland. Produktionen var t.o.m. så stor att SCA var nettoförsäljare av el. Men man sålde som bekant BÅKAB, elen var billig och var en lågavkastande tillgång och SCA ville expandera så genom att frigöra ekonomiska medel med en försäljning av BÅKAB kunde man genomföra en expansion inom hygienområdet med inköp av mjukpapperstillverkare och blöjor.

Jag hittar inga direkta siffror från SCA redovisning från denna tid men på nätet hittade jag Sydkrafts (köparen av BÅKAB) årsredovisning från 1996 och i denna finner man att BÅKAB 1996 levererade ung. 9TWh prima kvalitets-el från vatten, lägg på dagens elpris så kan man utan större kunskaper i huvudräkningens ädla konst dra slutsatsen att det blir en del pengar från dessa vattenkraftverk.

Sverker Martin-Löf som idag är styrelseordförande i SCA var 1992 VD och ansvarig för utförsäljningen och jag tror i hemmets lugna vrå att han fäller en och annan tår idag över detta beslut. Och det är nog lagom trevligt där i Sundsvall där man både kan hitta stadens stolthet SCA samt huvudkontoret för EON Vattenkraft AB som är namnet som BÅKAB idag lystrar till. Men jag tycker nog att Sverker kan ta sig i kragen och offensivt verkligen satsa på energibesparing, elen lär nog inte bli billigare.

Sedan kan jag säkerligen tro att det för SCAs del ligger en hel del storpolitik i det plötsliga utfallet i media. SCA är ju på god väg att återigen skaffa sig lite mer interna energiresurser. Man har faktiskt skapat affärsområdet SCA Energy. En av de stora komponenterna i denna satsning ligger i samriskbolaget Norrvind där SCA med hjälp av Statkrafts pengar vill bygga ca. 550 vindkraftverk på SCAs mark. Miljödomstolens avgörande tillstånd skulle ger i förra veckan men beslutet som behövs för att satsningen skall kunna genomföras har fått skjutas upp till dagarna innan julafton. Ett visst mått av nervositet kan nog skönjas hos SCA VD som genom sina utspel vill påverka poltiskt.

Det kanske inte var en slump en gång i tiden att många pappersbruk och sågverk lades vid älvmynningar där kraften ”var gratis”?

Matprat

Nu blir det lite privatekonomi kära läsare.

Mat, det är ofta en stor och dryg kostnad för alla familjer. Flera tusen rullar varje månad iväg till den lokala ICA, Willys eller Konsumaffären. Visst är det lite märkligt när man står där i affären och tar sitt spagettipaket så kostar det inte många kronor men sedan när man kommer fram till kassan så begär helt plötsligt kassörskan (eller självbetalningsterminalen) att man skall punga ut med flera hundra kronor. Man kan undra vad som händer på vägen? Andra tycker likt undertecknad om att odla egen mat man har ett grönsaksland, äppelträd, lite squash och rabarberstånd, några bärbuskar och plockar svamp och bär. Kanske att man också jagar eller fiskar (eller har vänner som gör det) och på så sätt kan komma över lite vilt. Självförsörjningsgraden brukar dock ofta inte vara så hög även om man som mig nu har skafferiet fyllt med hemgjort.

När man pratar om matkostnader och hur man kan försöka kapa dessa så kommer alltid de klassiska råden upp såsom om att man skall baka sitt eget bröd, hålla igen på kött och fisk och laga mat istället för att äta halvfabrikat, och dra ner lite på efterrätter och sötsaker. Helt okej råd men knappast det som kapar dina kostnader mest.

Så vart går de största matkostnaderna? Dom går faktiskt i soporna. Ja du läste rätt. Ragnsells kommer och hämtar din mat varannan vecka i en grön plasttunna.

Var fjärde matkasse som en barnfamilj bär hem, åker till tippen. I bästa fall blir det kanske biogas eller fjärrvärme av maten men det är synnerligen dumt i alla fall. Jag är övertygad om att dina mor-farföräldrar skulle bli betydligt mer upprörda över hur mycket mat som slängs mot hur dåliga matlagningskunskaper som barnbarnen har.

Så för att råd bot på eländet så kommer jag nu göra reklam (helt oavlönat och utan någon som helst provision) på en bok som jag tycker är mycket trevlig, köp eller låna den på biblioteket. Det är en liten kokbok vid namn Fattiga riddare och andra kökshjältar. Jaha, ytterligare en kokbok säger du säkert. Dessa kokböcker som bara blir fler och fler trots att vardagsrecepten i familjen inte är så många.

Vad som är kul med denna kokbok är att den handlar just om det stora slöseriet. Dvs recepten och det skrivna i boken handlar om hur man tar hand om "överbliven" mat. Hur man får gammalt bröd att bli en gratäng, varför man bör frysa in såsslattar, hur man tar vara på sista ostbiten innan man hivar den i soptunnan.

Den duktiga kvinnan som skrivit boken har också en hemsida och bloggar hos Världsnaturföreningen

Nej nu måste jag gå och ta hand om min bröddeg som ligger på jäsning.

Dagen efter

Då var det dagen efter i den demokratiska processen. Svenska folket har sagt sitt och trots att de fyra allianspartierna sammantaget får mer röster såväl nominellt som procentuellt så räcke inte detta för egen majoritet då det kommer in ytterligare ett parti i riksdagen, Sverigedemokraterna som genom sina 20 mandat resulterar i att varken den rödgröna röran eller alliansen får egen majoritet i kammaren.

Men vi har ju i detta landet en riktig paradgren i samförståndsanda, mellanmjölk, lagom och kompromisser och det är ju inte första gången i historien som vi får en ”osäker parlamentarisk situation” som det så vackert heter. Så jag tror inte sverigedemokrater får något direkt inflytande i riksdagen. Vem som blir valets långsiktiga ”vinnare” och ”förlorare” återstår att se. Miljöpartiet har nog en gyllene chans att få visst politiskt inflytande trots att man står på den förlorande sidan i teorin. Och paradoxalt nog så kan nog en av valets förlorare bli centerpartiet (som för övrigt jag själv röstade på) som kommer tappa mycket politiskt inflytande och ministerposter kan jag tro.

Samtidigt så vill jag nog påstå att många överdramatiserar betydelsen av riksdagspolitik. Självklart är det viktigt men i de stora livsfrågorna är det glädjande vi själva i vid mening som fattar de avgörande besluten. Varken Maud Olofsson eller Miljöpartiet kommer ställa om din förbrukning av fossila bränslen. Och det är inte Jan Björklund som bestämmer om dina barn blir fysiskt aktiva i skolåldern.

När det sedan gäller investeringar så är det som alltid så att vi överdramatiserar händelser av typen val stora multinationella bolag såsom Ericsson eller Atlas Copco påverkas extremt lite av valutgångar hur gärna SAF förlåt Svenskt näringsliv gärna hävdar motsatsen, ja såvida inte Lars Ohly eller någon annan tokfan skulle få egen majoritet. Sedan finns det väl alltid något litet företag på börsen som står och faller mellan politiska subventioner/avdrag men jag vill påstå att dom tillhör undantagen.m

Så när det gäller investeringar lägg din tid på rätt saker. Riksdagspolitik har lite att göra med investeringar av pengar.

Hur tänker du göra?

Det är sällan som jag blir upprörd av blogginlägg men nu här på kvällskvisten så har jag blivit detta. Känns lite frustrerande. Den frispråkige Cornucopia? Har fattat pennan och beskrivit de 50 mest oljeslukande ländernas oljekonsumtion per capita och vårt fosterlandet hamnar på den inte direkt smickrande platsen 15.

Klart fan man blir förbannad! Vad är detta för trams du skriver cornu?. Hur i hela Hälsingland kan miljövänliga och framtidsinriktade Sverige var ett av länderna i hela världen som har en av de största förbrukningen av olja per capita. Antingen så ljuger karln eller så måste detta upp på regeringsnivå.

Osökt så kommer man nu in på politik. Vilka politiker skall vi nu hänga för att det ser ut som det gör vilka huvuden bör rulla? Var det bättre på Skogspatron Perssons dagar eller har Bondmoran Maud den framtida lösningen i efterverkningen av Peak-oil? Vilket parti har den bästa politikern och lösningen för framtiden? Vem skall ta ansvar? Uppdrag granskning, ledarskribenter och Kalla fakta var är ni? Politikerna måste ju agera och det är bråttom, vi har ju inte direkt mycket inhemsk olja om man säger så här i landet.

Tyvärr så är det nog så att vi kan skyffla problemet på politiker hur mycket vi vill men till syvende och sist så är det nog inte så att det är politiker alena som har lösningen på alla energiproblem som du har i din plånbok, ditt hus och din bil. Istället är det tyvärr du och jag som behöver förändra oss. I en fotbolls match så är det inte domaren, förbundskaptenen eller fotbollsförbundets ordförande som avgör vem som vinner. Det är spelarna på planen som måste göra det.

Nu blev det jobbigt….
Om varken Maria Wetterstrand eller Maud Olofsson har lösningen med någon skattesänkning, bidrag, stöd, avdrag eller vad man nu kan komma på. Det är DU och JAG som måste förändra oss vare sig vi vill det eller inte. Spara oss bort från oljekonsumtion och investera i långsiktigt hållbara lösningar. Förändra vår matkasse, våra transportsätt, våra kläder, vår uppvärmning i huset. Inte politikerna utan DU och JAG alldeles oavsett vad politikerna hittar på för tokigheter.

För övrigt så tycker jag nog att några KD politikers utspel om offentligt ägda bordeller hör till de mest korkade jag hört i årets valrörelse.

Men nu har jag inte tid att sitta här. Måste ta vara på frukten från mitt äppelträd så man slipper köpa äppelmos till gröten i vinter.

Vilka är våra tillgångar och resurser?

Bloggaren med det snusförnuftiga namnet Per Penning skriver ofta intressanta inlägg om begreppet tid. Att vår tid är begränsad och att det handlar om att göra något bra åt den tid vi har till förfogande. Tiden är också ohyggligt demokratisk företeelse, vi har alla lika mycket. Såväl stressade småbarns föräldrar som pensionären som kanske börjar dagen med en golfrunda om man har det intresset, 24 timmar per dag, 365 dagar om året (eller 366 om det nu råkar vara skottår).

Över till något helt annat, Idag så är det mest använda mått för att beräkna ett lands välstånd BNP, bruttonationalprodukten. Och om jag kommer ihåg min lärobok från gymnasiet (Vår ekonomi, av Klas Eklund) så är definitionen all offentlig och privatkonsumtion plus alla investeringar och nettot av exporten minus importen. Och så blir det en viss summa och så kan man sedan mäta välståndet genom att dela denna summa mot landets invånare det så kallade BNP per capita. Sverige är i BNP per capita en av världens rikaste länder.

I ”alla tider” har det funnits en kritik mot begreppet BNP och om det verkligen mäter välståndet. Jag är ingen akademiker på området så jag borde kanske inte problematisera detta men det finns några intressanta punkter diskutera.

Ett av problemen är tid. Den BNP som ett land har skapas under en viss tid. Man skulle kunna dela upp tiden i Arbetstid, fritid och sömn och att vi tänker oss att BNP oh vårt välstånd främst byggs upp under arbetstiden och att vi i Sverige jobbar ett visst antal timmar och har en viss mängd arbetstid. I Sverige så har vi låt säga de senaste 50 åren ökat vår BNP i god takt. Samtidigt så nyttjar vi allt mer vår tid. Vi har kanske generellt fått kortare arbetsdagar med 8 timmar per dag men samtidigt så är ett betydligt fler som idag arbetar. För några månader sedan så skrev jag ett blogginlägg om att en villa både idag och för 40 år sedan kostar ung. 3,3 årslöner men den skillnaden att de för 40 år sedan krävs att en individ i hushållet förvärvsarbetade mot idag två. Vi har således finansierat våra allt dyrare villor genom att arbeta mer i familjen.

Och precis på samma sätt är det också med BNP då fler av vår befolkning är inom de sektorer som inräknas i BNP (att laga egen äppelmos hemma i huset är inget som direkt ökar BNP) Vi har alltså sålt vår egen tid mot ett högre materiellt och ekonomiskt välstånd. Har vi då blivit rikare? Eller fattigare? Borde vi inte mäta välstånd/tidsenhet?

Ett annat problem med BNP är att balansräkningen inte är med i begreppet. Dvs våra resurser vi har här på jorden. Själva begreppet Ekonomi betyder just att hushålla med begränsade resurser även om en del förvirrade individer idag ser det som att ständigt öka våra resurser. Såväl gamla greker som dagens Östermalmsdamer har begränsade ekonomiska resurser och vi har inte råda att köpa allt vi önskar hur mycket vi än vill att kunna det i framtiden. Jordens resurser är ju också i högsta grad begräsande och har så alltid varit vi har en viss mängd skog, en viss mängd guld, en viss mängd aluminium och en viss mängd mark att odla mat på. Tillväxten har således en fysisk (även om del säkert säger filosofisk) gräns precis som livet.

Om vi i en förbränningsmotor använder en liter bensin så ökar vi vår BNP genom att vi köper bensinen på macken och betalar dyrt men vi minskar våra framtida tillgångar då de framtida bensintillgångarna blir mindre. Har vi då blivit rikare? Eller fattigare? En dopad resultaträkning på balansräkningens bekostnad?

Och nu kommer säkert någon naturvetare in och upplyser oss om termodynamikens andra lag, dvs att ingenting försvinner utan allting sprids.(fritt från minnet från högstadiets fysiklektioner). Dvs att kolet i markens olja sprids för vinden i atmosfären.

Vi löser inga energi/miljökriser på något fint hotell

Diskuterade igår med en vän om betydelsen av det havererade toppmötet i Köpenhamn med det förpliktande namnet United Nations Climate Change Conference Copenhagen 2009. Min gode vän (vi kan kalla honom Mållgan) argumenterade för att det nu såg ritkigt illa ut för mänskligheten i och med att de deltagande toppolitikerna med Obama & Co inte kunde komma överens om någonting mer än att man borde göra något åt klimat, energi och miljöproblem. Det tror jag nog att de flesta kan instämma i.

Jag hyser inte det minst politikerförakt, tvärt om, skulle nog kunna tänka mig att bli lokalpolitiskt aktiv, men överlag så tror jag vi alla har alldeles för stor tilltro till att politiker skall lösa olika typer av samhällsproblem. Någon misslyckat eller lyckat toppmöte spelar, väldigt liten roll skulle jag vilja säga.

Det som däremot spelar roll är vad Du, energibolaget du är kund i, jag, Mållgans moster, företaget du arbetar för, hur dina pensionspengar används, vad som beslutas i Wallenbergstyrelserum och Ahmed i Abu Dabi gör eller inte gör. Politiker kan påverka mycket men till syvende och sist är det vad vi alla gör med våra pengar som spelar roll. Det är privat (och offentligt kapital också givetvis) som genomför förändringar. Ett företag som investerar för att sänka sina energikostnader

Ett lysande exempel skulle jag vilja säga är villauppvärmning. Skulle vi gå tillbaka till början av 1970-talet så värmdes de allra flesta villor upp av oljepannor, idag är dessa oljemuskedunder mer eller mindre utrotningshotade och det är nog också så att en av de allra vanligaste skälen för att ta ett utökat bolån har varit att byta uppvärmning i villan. Idag har vi i relation till för 20 år sedan ett betydligt mer robust villauppvärmning här i landet, politikerna har kanske hjälpt till lite på traven men det är människor av kött och blod som använt sina besparingar till en ny bergvärmepanna, pellets, ved, solfångar eller anslutning till ett fjärrvärmesystem.

För övrigt så vill jag önska ett riktigt gott nytt år med videon ovan. Ursäkta om jag verkar lite sinnesförvirrad, hade åkt ca. 17km (av 31) i 20 minusgrader och halv nedfrusen hjärna.

Aktier är helt okej realkapital

Den eminente bloggaren Conucopia som förser oss med otaliga välskriva inlägg skrev häromveckan ett inlägg som mer eller mindre kunde tolkas som att aktier enbart är en form av spekulation och illusionen om en evig accelerande tillväxtbubbla och om så inte är fallet så är aktier något som mer eller mindre är värdelöst. (jo det var slarvigt ”översatt” och fritt från minnet och jag orkar inte leta upp inlägget)

Jag håller inte med, även om vi människor står inför enorma spännande omställningar i framtiden där vi helt klart måste minska vår rovdrift på moder Svea och faster Kongo samt inte minst måste leva i ett samhälle i proportion till våra långsiktiga tillgångar, ett kretsloppssamhälle. Trots detta så är det min åsikt att aktier är en bra värdebevarare av ihopsamlat kapital precis på samma sätt som realkapital (en åker, en skog, ett hus eller liknande) också är det.

Som jag skrivit om i tidigare inlägg så har kursutvecklingen för börsindex (exl. Utdelningar) på lång sikt (har för mig att det var 106 års statistik) mer i stort sett exakt följt penningmängden i samhället. Om vi räknar penningmängden som ”verklig inflation” så har mao kursutvecklingen på börsen i stort sett inte givit någon real avkastning över huvudtaget, tråkigt men sant. Den enda ”reala” avkastning man fått har varit om där ynka procenten i årliga utdelningar, som tur är så har även utdelningarna stigit i takt med aktiekurserna så total avkastningen på index dessa 106 år har varit helt okej.

Låt oss exemplifiera med ett positivistiskt exempel att tillväxten (exl. ev. Inflation) försvinner från vår globala ekonomi och vi mer eller mindre har en kretslopps ekonomi där vi inte förbrukar mer energi än vi kan framställa förnyelsebart, inte mer träråvara än ett långsiktigt hållbart skogsbruk, och inte äter mer än vi kan framställa på åkern osv.

Kan man i en sådan ekonomi inte bevara kapital genom ägande av företagsverksamhet? Jodå det är min tro, säkerligen kommer vi även i framtiden föra en oviss kamp mot inflationen, saker blir med tiden dyrare i nominella tal och även de som tillverkar våra saker och tjänster brukar då som sagt höja sina priser och även i framtiden kommer nog företag sträva efter att tjäna pengar. Att alla skulle självhushålla sig själva ligger nog ganska långt bort i tiden.

Borde vi inte bättre använda pensionskapitalet i energiomställningen?

Om världens oljetillgångar står inför peak nu eller om 10 år, därav tvistar de lärda. Om det är 2 grader eller 1,2grader som är den kritiska gränsen för den globala uppvärmningen. Oavsett vilket så står vi inför om vi vill använda negativa ord, en kommande energikris eller om vi vill använda positiva ord en stor kraftfull energiomställning.

Frågan är inte hur eller om vi vill göra en energiomställning, utan snarare hur. Fossila bränslen är ingen långsiktig hållbar lösning och egentligen ingen direkt diskussionspunkt.

Personligen kan jag tycka att denna fråga diskusteras allt för lite i samhället och den stora knäckfrågan är säkerligen hur vi skall kunna allokera det nödvändiga kapitalet som behövs för omställningen.

Det behövs givetvis en stora flora av kapitalsatsande aktörer offentliga medel, företag och privatpersoner. För egen del kan jag tycka att det är lite märkligt att det idag inte pratas om att använda pensionsmedel till energiomställningen. Idag finns det enorma finansiella tillgångar i Ap-fonder, livbolag, pensionsförsäkringar, pensionsstiftelser mm. Pengar som skall förvaltas för framtiden med en god avkastning och som jag är övertygad om också kan göras genom att delta i energiomställning.

Idag är det med rätta förhållandevis strikta villkor för placeringar som får ingå i pensionskapital. I mångt och mycket aktier, obligationer, fastigheter eller fondandelar. För exempelvis avtalspensioner som är mycket vanliga bland oss anställda så är den enda godkända placeringsformer fonder antingen aktiefonder eller räntefonder ingé vidare valfrihet eller diversifieringsmöjligheter här inte.

Kanske behöver vi andra typer av placeringsmöjligheter. Tänk att använda sin avtalspension i ett delägande i ett vindkraftverk. Man kanske via sin IPS skulle kunna teckna preferensaktier (ett mellanting mellan obligationer och aktier) i ett lokalt fjärrvärmeverk? Ett företags pensionsstiftelse kanske skulle kunna investera i solpaneler på fastigheten som företaget verkar i och ta betalt av företaget för energibesparingen?

Anser du att vi kan utnyttja vårt pensionskapital i energiomställningen?

Det tog bara 30 år

Om jag uppfattat saken rätt så har man igår beslutat att slutförvaring av vårt uttjänta kärnbränsle skall lagras i berggrunden på orten Östhammar. Det må jag säga var på tiden efter sisådär 30 års utredande, projekterande och beslutsfattande. En demokratisk och byråkratisk fråga av stora mått alltså.

I denna bloggpost tänker jag inte ta ställning för eller emot kärnkraft, mer än att jag kan konstatera att el från Kärnkraft är betydligt trevligare än att elda brunkol. Samtidigt är kärnkraft givetvis inte en långsiktigt hållbar förnyelsebar energikälla. Hur man än vänder och vrider på saken så är det tveksamt om någon energikälla är det, jordens atomer är trots allt begränsade, även kisel som ingår i solceller.

Alldeles oavsett om man är för eller emot kärnkraft så är det så att Sverige under nu ganska så många år haft kärnkraft i elproduktionen. Vi har också levt med ordentlig dubbelmoral i denna fråga. Med i stort ett förbud att forska inom området, inte haft någon uranbrytning inom landet trots att vi sitter på uppskattningsvis tredje största Uranreserverna i världen efter Ryssland och Kanada, säkert värt mer än Norges oljereserver. Vad som är än mer anmärkningsvärt i frågan är att vi inte ens har tagit hand om våra egna sopor från kränkraftverken nej dom har vi exporterat till Storbritannien trots att vi själva har hyfsade möjligheter och god berggrund för ändamålet. Nej bryta uran i Australien och skicka soporna till engelsmännen och kvinnorna verkar vara melodin i Sverige. Miljöministern garanterar visst också att vår slutförvaring inte skall ta emot andras sopor, men att vi har exporterat våra sopor verkar inte bekymra.

Jag stöder fullt ut att vi nu börjar hantera våra egna sopor och skall vi de närmsta 30-40 åren även ha kvar kärnkraft så borde det nog vara rimligt att vi även bryter vår egen uran…. eller? Man kan ju börja med de ”högar” med alunskiffer som ligger runt om i landet. Dessa uppskottande högar sedan gammal skifferbrytning kommer förr eller senare leda till miljöproblem i framtiden vare sig vi tar till vara på uranen eller inte.

Den kommande slutfövaringsenheten i Östhammar lär nog bli en arbetsplats med ganska så långsiktigt trygga anställningsförhållanden för de som jobbar där. Då slutförvaringen skall klara av kommande istider…

På tal om energi. Personligen har en tv antenn på vårt hus som inte används det minsta. Någon som har ett tips på vad man kan använda denna till? Kanske kan man sätta upp ett mini-vindkraftverk? Givetvis ej ekonomiskt försvarbart med dagens elpriser, men ett hjälpligt inflationskydd om än främst idealistiskt i alla fall.

Utsläpp och inkomster/utgifter?

Senaste tiden har det i media varit en hel del diskussion om att en del företag inom den svenska basindustrin har tjänat ganska stora summor på att sälja utsläppsrätter för Co2 utsläpp. Bla. SSAB och SCA har det senaste året tjänat stora summor pengar på att avyttra tilldelade utsläppsrätter. En del av förklaringen till dessa vinster är väl lite lägre produktionstakt i lågkonjunkturens spår och därav lägre behov men också på att båda företagen arbetat aktivt och hyfsat framgångsrikt för att just minska sina utsläpp (och därigenom tjäna pengar på detta)

Först skall jag klargöra att jag i denna fråga är jävig i frågan. Jag är ett big fan av systemet med utsläppsrätter. Det finns mängder med fel och brister i det nuvarande systemet t.ex. att det inte är ett globalt system, kanske lite för mycket utsläppsrätter osv men grundprincipen att det skall kosta att skita ned naturen är helt rätt och likaså det omvända att det skall vara ekonomiskt lönsamt att minska sina Co2 utsläpp är också helt rätt, enligt mig.

vad tycker du? är det rätt att SSAB och SCA tjänar månmiljonbelopp på sina minskade utsläpp?

jag tycker det är klart olyckligt att företag som bevisligen är duktiga inom miljöområdet i media hängs ut som "gratisätare".

En EL-nörds bekännelser

Lördagen innehöll som bekant Earth Hour, timmen då man skulle släcka ned belysningen i hemmet, vilket också skedde i undertecknads hus där stearinljus säkerligen bidrog till mer av den globala uppvärmningen än om jag hade haft ljuset tänt. Det är ju alltid intressant att så här i efterhand se om det hade effekt. För de allra flesta är detta kanske svårt att påvisa eller avvisa, men inte i detta hem här minsann brinner nördlampans sken flitigt. Jag bor nämligen i ett hus där en elmätare skickar iväg elförbrukningen per automatik och dessutom är "min lilla ort" också en av orterna i ett testområde där man genom energibolaget (dom där med röd skylt) kan via internet kan få sin egen elförbrukning redovisad timme för timme med alla upptänkliga analysmöjligheter.

Nedanstående redovisas detta hems elförbrukning i lördags.


Bortförklaringar: En stor del av dagen tillbringades hemma, Vi klev inte upp ur sängen innan 8 vilket får ses som sovmorgon, på förmiddagen tvättades det i tvättmaskin men tillhörande damsugning och dessutom bakades det bröd av undertecknad, klockan 14-15 så hejjades det friskt på skidskyttar på tv,diskades i maskin och fikades, klockan 1730 fick vi 4 vuxna och 3 barn som gäster och den ordentliga toppen innebar både matlagning i ugn och på spis. Middag (en och annan öl lyste upp tillvaron fram till Earth hour där stearinljusen drogs igång. Sedan tror jag vi avslutade kvällen med att se på lite tv, i säng kring midnatt.


Uppenbart är det på det så att belysning i vårt fall har förhållandevis lite utslag på totalförbrukningen av el vilket också visade sig i resulaten från Earth Hour. Vi har genomgående lågenergilampor i huset med något enstaka dimrande undantag. Tvättmaskin, diskmaskin och framförallt användande av ugn drar gissningsvis ganska mycket ström.

Någon som har ytterligare analyser?


Tillägg: Beklämmande visar det sig också att lördagen den 28 mars i särklass var den dag i månaden mars där det gick åt mest ström. Nu får väl jag spöstraff av svenska naturskyddsföreningen och WWF. Tre gånger så mycket mot torsdagen den 26.e exempelvis (då jag inte ens sov hemma i och för sig.). Total förbrukning i huset av el under mars månad tom den 30.e 193kWh. Lägg på några till så har man hela månaden. Tiläggas bör att huset inte värms upp med el utan med fjärrvärme.

När fan blir gammal...

Blir han som bekant religiös.




Jag tänkte ta tillfället i akt och ge ett kort boktips. Nationalekonomen Klas Eklunds bok "Vårt klimat". Att det kommer en bok som denna just nu är verkligen ingen tillfällighet men däremot så så är det uppseendeväckande med bokens författare. En av våra "ärkekapitalister" som skriver om miljö och klimat, hur trovärdigt är det?

Själv läste jag första boken av Klas Eklund på gymnasiet. Den mycket kända boken "Vår ekonomi" som är en grundläggande lärobok i samhällsekonomi. För övrigt mycket pedagogiskt bra skriven också och en av böckerna som jag anser borde vara obligatoriskt som skolbok för samtliga gymnasieelever då den behandlar många saker som vi alla borde kunna. Boken kom ut först någon gång på 80-talet och uppdateras men jämna mellanrum.

För den som inte vet om Klas Eklund så är han en av vårt lands duktigaste nationalekonomer de sista åren. Han har varit både politiskt sakkunning för sossarna samt chefsekonom i SEB. För ett par år sedan så slutade han som chefsekonom sadlade om helt, "downshiftade" och köpte sig istället en gård på landet och började skriva om miljö.

Men åter till Klas Eklunds nya bok, Vårt klimat. Den behandlar sambanden mellan ekonomi, miljö, klimat mm mm. Skriven ur en ekonoms synvinkel och som alltid när det gäller Klas Eklund, ytterst pedagogiskt. Innerst inne så tror jag att Klas Eklund precis som mig är en urbota optimist som tror att det går att kombinera ekonomisk tillväxt och samtidigt ett ansvarsfullt levande mot planeten Tellus.

Klas Eklunds slutsats i boken blir i mångt och mycket att vi globalt måste ta betalt för utsläpp och ansluter sig därmed till PPP (polluter pays principle). Om vi får ett bra pris på utsläpp och ändlinga energiresurser av olika slag så kommer detta vara det bästa drivkraft för att privatpersoner, företag och stater skall ändra på sina beteenden och inköp och satsa sina pengar i verksamhet som är långsiktigt hållbar och därigenom också betydligt mer lönsam. Precis det som hänt bland på uppvärmning av småhus i Sverige de senaste 10 åren.

Konstaterar att jag inte skrivit så många inlägg sista veckan. Men för att citera den Norske excentriske fondförvaltaren Kristoffer Stensrud,

"Arbete, sunt förnuft och mycket läsning. De flesta snackar för mycket och läser för lite."

Smart-EL?

Hörde just en radioreklam från företaget Smart-El. Det är ett företag som vill sälja på ungdomar/skolklasser mm att till släkt och vänner sälja lågenergilampor likt ex. jultidningar

Det är ju jättekul att ungdomar (och övriga) lär sig lite entreprenörskunskap och aktiverar sig och tjänar egna pengar. Lågenergilmaporna säljs i paket ex. med 4 lampor, (2 mostv 40W och 2 motsv 25W) som säljs för 330kr och då får försäljaren en provision på 50kr per paket.

Själv köpte jag igår 5 st lågenergilampor på Clas Ohlson, dom kostade 100 spänn men jag kan faktiskt tänka mig att sälja dom för 200kr, någon som vill slå till?

Sverige mot elöverskott?

Sverige är historiskt sett ett land med låga priser på el. Det har sina naturliga förklaringar i att vi haft gott om rinnande vatten i vårt land och ett par kärnkraftverk som producerat till låga kostnader även om baksidan kanske är höga livscykelpriser på kränkraft och att vi i Sverige våldfört oss på många naturrikedomar bla. vårt allra största vattenfall som numera sedan 20-talet inte finns mer. De låga kostnaderna på el har dock i högsta grad varit en bidragande orsak till Sveriges goda industriella utveckling under 1900-talet.

De senaste åren har det i Sverige rått ett elunderskott dvs vi har inom landet producerat mindre elektricitet än vad vi gjort av med. Detta är en av flera viktiga faktorer till att vi i konungariket Sverige haft allt mer stegrande priser på el. Men frågan är om vi inte nu med elpriserna har kommit om inte till vägs ände men om än in på en betydligt lungnare utveckling på elpriserna.

Om jag inte är fullkomligt felunderrättad så pågår det idag väldigt stora planeringar för utökad produktionskapacitet för elkraft. I siffror räknat ung 300 Mdr som energibolag har i investeringspipeline. Mycket av detta är givetvis väldigt bra satsningar som med tiden bygger en mer hållbar energiförsörjning i Sverige. Det är investeringar i vindkraft, solkraft, fjärrvärmeverk som också utvinner el, effektivisering av vattenkraft mm. Även i många större industriföretag pågår idag stora projekt inom just energiförsörjning. I många fall riktigt kloka satsningar med vindkraft, energiutvinning ur spillvärme och alla möjliga möjligheter.

Exempelvis företaget SCA som är Sveriges allra största markägare med marktillgångar nästan lika stora som Belgien lämnade i mitten av december in en tillståndsansökan till regeringen om ett enormt vindkraftprojekt på SCAs mark som skulle öka den svenska vindkraftsproduktionen med över 50%. Man tänker sig heller inte betala en krona för detta utan pengarna står det norska kraftföretaget Statkraft för mot en ägarandel på 60% mot att SCA mark (bergsknallar i skogen) ger en ägarandel på 40%. Om allt går som det är tänkt i detta fall så kan vindkraftverk vara på plats under 2010.

Till dessa cirkus 300mdr i totala investeringar skall vi givetvis också lägga privatpersoner investeringar i berggvämrepumpar, luftvärmepumpar och alla andra upptänkliga energibesparingsåtgärder. Nere i Skåne var det någon indivd som tom byggde ett ”plusenergihus” dvs där solcellerna genererade ett överskott av el i förhållande till husets hushållsel. EU drar ju också nu sitt strå till stacken och har beslutat att EU äntligen förbjuder nyförsäljning av glödlampor, lågenergilampor är det som gäller i framtiden. Stort som smått mao.

Kombinationen av mycket stora energinvesteringar, väldigt många energibesparande åtgärder, samt en rejäl lågkonjunktur på det. Det är en kombination som man gissningsvis kan tro på något år återigen kan leda till att Sverige hamnar i elöverskott. Plocka bort 5-6 pappersmaskiner, något stålverk och en lägre produktion i tillverkningsindustrin generellt och det är många kWh som inte försvinner upp i rök. Baksidan är väl tyvärr att många hållbara energiprojekt kan komma att skutas upp. Samtidigt när bollen redan är i rullning är den svår att stoppa och statsjeeparna är nog inte på väl tillbaka trots lägre bensinpriser. Men långsiktigt kommer nog efterfrågan på el öka stadigt

Vad är föresten ett bra elpris för en privatperson i dagsläget?
Jag tecknade för första gången i mitt liv ett rörligt abonnemang denna gång för ett tag sedan. Priset på abonnemanget är genomsnittspriset på Nordpool varje månad+ 3,5 öre på kWh+ alla skatter och avgifter, ingen fast kostnad, ingen fakturaavgift. Är det ett reko pris där man bara köper hushållsel?

skogsfastigheter for dummies

På denna blogg har jag ibland berört vissa former av alternativa investeringar av olika slag och jag tänkte ta tillfället iakt att prata om ytterlige en investeringsform som inte är berört i bloggen innan, att äga skog. Först så vill jag påpeka att jag inte på något sätt är en expert, har några personliga erfarenheter eller ens är direkt kunnig heller för den delen heller när det gäller skogsfastigheter utan det som skrivs nedan har i mångt och mycket teoretiska utgångspunkter från litteratur som jag läst och vänner och bekanta som äger skog. Om ni upptäcker några direkta fel i innehållet ned så kommentera gärna.

Att äga eller deläga jord och skogsbruksfastigheter är faktiskt mycket vanligare än man tror här i landet och t.ex. 5% del av Handelsbankens kunder äger sådana tillgångar och det gäller säkert de andra storbankerna också. Dessutom har ju vissa Banker i mångt och mycket specialiserat sig på jord och skogsbruksfastigheter bla Danske Bank och Landshypotek. Detta inlägg skall dock inte handla om jordbruk (vilket jag egentligen är lite mer insatt i) utan om investeringar i skog.

Det första man bör tänka på om man som privatperson köper en skogsfastighet är att man i och med köpet kommer att bli företagare i din egen näringsverksamhet dvs en enskild firma skattetekniskt. Det normala idag är nog också att man då både är enskild företagare samt löntagare och då blir man av skatteverket tilldelad en FA skattsedel. Precis som med andra näringsverksamheter som kommer verksamheten klassas som aktiv eller passiv (olika skatteklasser). Det gå också att äga skog i ett aktiebolag men då krävs det alltid ett förvärvstillstånd från Länsstyrelsen och det får man lättast om man hänvisar till regionalt företagande mm.

En skogsfastighet består av två eller tre delar. Dels ofta någon form av fastighet som kan vara en sommarstuga eller ett hus. Dessa kommer då klassas som privatbostad och ingår då inte i näringsverksamheten såvida man inte hyr ur fastigheterna likt ett hyreshus. De övriga två delarna är dels marken som skogen står på samt skogen givetvis. Markens kvalitet är viktig för den långsiktiga avkastningen och det som man då brukar ange är den uppskattade "tillväxtkraften" i marken vilket ges i nyckeltalet bonitet medan storleken anges i hektar (ha) vilket är 100x100m. Desto högre bonitet desto snabbare växer skogen och vice versa. Detta är en av förklaringarna till varför det är billigast att köpa skog som ligger ganska nära fjällområden (låg bonitet) och som dyrast att köpa skog i bördiga marker i t.ex. Skåne där skogen växer betydligt snabbare (hög bonitet)

Skogen kan ju vara av väldigt skiftande karaktär allt från i stort sett kalhyggen, obrukbar mark (sk. Impedient) eller stora färdigvuxa 100 åriga tallar. Dessutom kan ju skogen innehålla flera olika trädslag som är mer eller mindre attraktiva) Dessa skillnader är i högsta grad mycket påverkande för vilket pris som fastigheten betingar en fastighet med mycket avverkningsbar skog blir ju väldigt attraktiv och en fastighet med skog som inte kommer kunna avverkas på många år blir därmed betydligt billigare. För att kunna göra någotsånär jämförbara priser mellan olika fastigheter så brukar man årligen i en skogsbruksplan uppskatta beståndet av skog samt också skogsinnehållet i kubikmeter eller som det ofta brukar heta, skogskubikmeter (skm). Detta är ju däremot inte samma som den ved som man kan sälja vid avverkning utan det brukar försvinna ca. 20% av skm vid slutavverkning. Sedan är det ju så fantastiskt att skogen växer varje år med några procent dvs gör man ingenting med sin skog under två år så kommer antalet skm ha ökat tack vare att skogen växt.

Skogens och markens kvalitet avgör således det mesta av priset på skogsfastigheten. Precis som med hyreshus är det idag också det vanligaste att man lånar pengar till skogsinvesteringar men här skiljer det sig ganska mycket mot hur man får låna i jämförelse med ett hyreshus. I ett hyreshus kanske man får lova att låna maximalt 75% av marknadsvärdet medan det på skogsfastigheter är lite mer besvärligt. Marken är ju en dundersäker tillgång men däremot så kan ju markägaren avverka skog så att värdet på fastigheten sjunker detta betyder att ju bättre och äldre skog det finns på fastigheten desto mindre(!) pengar får man låna. Är det en fastighet med mycket ung skog får man således låna mycket. Dessa kalkyler finns för att skydda bankerna från kreditförluster.

Men säg då t.ex. at du har sett på en skogsfastighet som kostar 1 Mkr och där banken maximalt kan tänka sig låna ut 600 000kr och man själv kanske bara är beredd att satsa 200 000kr hur kan man då finansiera denna skog? I samband med att man köper skog är det brukligt att man också avverkar en viss del av den avverkningsbara skogen. Detta kan man då sälja som sk. Avverkningsrätter till ett skogsföretag dvs att skogsföretaget ges rätt att avverka skog. För detta får man då ersättning låt säga 400 000kr varav man får 300 000kr som förskott. På så vis får man ihop till sin fastighet och kan betala säljaren. När sedan avverkningsrätten har gått till likvid så kan man dessutom börja amortera av sina lån. Dock är ju skogsintäkter en inkomst för ditt enskilda företag som du måste betala skatt på. För att stimulera näringsverksamhet och skogsägande så finns då ett sk. Skogsavdrag vilket är hälften av virkesförsäljningar i detta fall får man alltså göra avdrag med 200 00kr i den första deklarationen. Dessa avdrag måste dock återföras enligt vissa regler inom ett antal år. Skogen ger också ganska oregelbundna inkomster då det vissa år är mycket stora intäkter och andra år mesta kostnader. Därför får man sätta in skogsinkomster utan att betala skatt (avkastningsskatt som en pensionsförsäkring dock) på ett sk. Skogskonto. När man sedan tar ut pengar och betalar kostnader återförs skatten. Dvs liknande regelverk som konstnärer har.

Precis som med hyreshus så finns det vissa regler för hur man måste minst sköta sin fastighet. Detta regleras i Skogsvårdslagen. Det viktigaste man bör komma ihåg i den är att ekonomiska och miljömässiga skäl skall väga lika tungt. Man får då inte bedriva t.ex. skövling av skog. Det viktigaste reglerna är annars att alla avverkad skog måste återplaneras samt att det på en fastighet aldrig får finnas mindre än 50% skog/kalmark yngre än 20 år.

Skog kan innehålla mycket alternativa intäkter utöver den rena skogen. Man kan te.x. arrendera ut jakträttigheter på skogen vilket kan ge intäkter på allt mellan 10-300kr på ha. I Vissa fall vill en teleoperatör sätta upp en mast på fastigheten vilket då ger lite hyresintäkter. Om det finns blåsiga kullar på fastigheten kan man sitta på en riktigt guldgruva antingen kan man då ställa upp ett eget vindkraftverk (2Mw kostar ca. 20-35 Mkr) eller så låter man någon annan ställa upp ett vindkraftverk och då kan man a ut arrende på många gånger upp mot 100 000kr per år och vindkraftverk (normalt 3-5% av omsättningen). Vindkraftverk är dock tillståndspliktig verksamhet enligt miljöbalken och det kan ta flera år innan en sådan miljöprövning går igenom. Däremot så är det i allemansrättens land helt fritt att plocka bär och svamp från vilken skog man vill. Vill man däremot plocka själv är det ju fritt fram att fylla på matkällaren eller sälja blåbärsylt på torget. PÅ sikt kommer det säkert utvecklas nya anvädningsområden för mark och skogsråvara. Sverige sitter ju på stor möjligheter att t.ex. utveckla biodiesel ur tallolja.

Men är det då inte väldigt jobbigt att äga skog?
Här kan man nog se på två olika sätt. Det kan vara mycket jobbigt att äga skog om man sköter om alla drift själv, som röjning, gallring, ekonomi, plantering, avverkning osv. Precis på samma sätt som det är mycket jobbigt att äga ett hyreshus om man sköter om all drift och underhåll själv. Pga att ägarna av vår svenska skog förändras betydligt de senaste 30 åren och många idag inte längre bor i skogen så har det också blivit allt mer vanligt att man likt ett hyreshus hyr in någon som tar hand om driften och idag erbjuder de allra flesta skogsbolagen skogsbruksavtal dvs där skogsbolaget tar hand om alla praktiska göromål som man själv inte vill sköta om.

Med tanke på skogens avkastning där skogen växer varje år utan något vidare kassaflöde men med förmodat stor avkastning i framtiden samt att det normalt drivs som näringsverksamhet öppna stora möjligheter för en viss typ av köpare. Nämligen de som idag driver mycket framgångsrika enskilda företag med större intäkter än vad man egentligen behöver i lön. Sådana individer kan då köpa en "billig" skog med väldigt mycket ungskog och därmed kostnader och på så sätt kvitta inkomsterna från den andra näringsverksamheten med "förlusten" i skogen. Skogen växer sedan med tiden till sig ock kanske väljer man då att sälja skogen som då är mycket mer värdefull och dessutom blir en kapitalvinst…. En utmärkt pensionsförsäkring för dessa enskilda företagare, hörde jag någon nämna konsult och skogsägare, Göran Persson?

Så är då skogen en bra eller dålig investering? Framförallt är skog en mycket trygg och stabil realinvestering som på sikt kan tänkas ge några procent högre avkastning än inflationen i mångt och mycket vad den tänkbara avkastningen från hyreshus kan ge. Dessutom är skog ett synnerligen gott inflationsskydd i motsats .ex. många aktier. Självklart är det också på det sättet att man kan köpa dyrt och billigt vilket i högsta grad påverkar den långsiktiga avkastningen från skogen samt givetvis också katastrofer som stormar och skogsbränder. Men spring nu inte och köp skog bara baserat på detta blogginlägg. Ett bra tips kan vara att läsa boken SKOG den är mycket läsvärd.

Jag själv skulle mycket väl kunna tänka mig i framtiden äga en liten plätt skog om den gick att köpa för ett attraktivt pris i närheten. Kanske också en hel del av sentimentala skäl då jag tycker om att vistas i skog och mark och varför då inte i sin egen?

På bild, lite svensk skog

Dessa Handelsbanksfarbröder

En av förra veckans snackisar var att två äldre farbröder inom Handelsbankssfären gick ut i media och kritiserade den stora fokuseringen på koldioxidutsläpp som ett miljöproblem. Dessa båda herrar vid namn Per-Olof Eriksson och Sverker Martin-Löf anser att koldioxidutsläppen inte alls skulle vara något stort problem och vi skulle kunna bränna upp hur mycket olja vi vill utan att detta skulle vara något problem tvärt om bara bra då det skulle gynna växtligheten. Istället för att straffbeskatta koldioxidutsläpp så skulle vi fokusera på de verkliga miljöproblemen som t.ex. rent vatten och svält i världen.

När jag läser artiklar som dessa måste jag säga att jag blir mycket besviken. Sverker Martin-Löf och Per-Olof Eriksson har gjort stora insatser för svenskt näringsliv tillbaka i historien. Eriksson är en av dem som är en bidragande orsak till Sandviks framgångsrika position idag samt att han också suttit som styrelseledamot i flera andra framgångsrika företag som t.ex. AssaAbloy. Martin-Löf behöver säkerligen ingen extra presentation men han har i alla fall varit VD i SCA (idag styrelseordförande) och dessutom flera tunga styrelseposter i svenskt näringsliv. I Högsta grad en person som delaktig i flera företag som jag själv har aktier i och båda herrarna förtjänar att få uppskattning för sina god insatser för svensk industri. Men i denna fråga är dom ute på hal is. Jag tror också att inte minst många som arbetar med CSR frågor inom SCA och Sandvik i högsta grad blir besvikna. I ett internationellt perspektiv så är SCA och Sandvik duktiga på dessa frågor med hållbar utveckling. T.ex. SCA rankas idag av WWF som en av världens mest framgångsrika internationella storföretag på miljö och hållbar utveckling och häromdagen fick dom en utmärkelse som en av världens bästa storföretag på att hantera etiska frågor. Tyvärr så lär mediebilden bli en annan när styrelseordföranden går ut och kritiserar beskattning av koldioxidutsläpp.

Givetvis är det viktigt att fokusera på alla typer av miljöproblem. Rent vatten håller jag med herrarna är ett mycket stort problem som vi kanske borde fokusera mer på. Men en i stort sett enad forskarvärld är överens om att klimatförändringar och "global warming" till följd av utsläpp från förbränning av fossila bränslen troligtvis är det kanske bland de allra största problemet som mänskligheten står inför. Kommer människorna fortsätta leva i harmoni och med nuvarande levnadsätt när polarisar smält, havsnivåer stiger, starka strömmar som golfströmmen kanske ändrar riktning, hela länder kanske översvämmas. I vart fall så lär miljöproblemen som dessa vara ett av de största hoten mot världsekonomin och bland de viktigaste arbetsinsatserna för denna fråga lär göras av min egen generation. Spännande i vart fall.

I Svensk och många gånger också i internationell miljölagstiftning så har man anammat de sk. "polluter pays principle"(PPP) dvs den som skitar ner skall var den som betalar. Har man t.ex. som fabrik släppt ut giftiga kemikaler i omgivningen så skall ägarna till fabriken och dess verkställande ledning kunna ställas till svar för vad dom gjort och dömas för t.ex. miljöbrott. Man har också t.ex. tagit vissa mindre steg internationellt för att anamma denna princip i kombination med att fokusera på de större miljöproblemen. Mest känt för detta kanske är det sk. Kyotoprotokollet där man internationellt (USA, Kina och ryssland undantaget tyvärr) enades om att minska utsläppen från fossila bränslen. PPP innebär givetvis att utsläpp av koldioxid är en miljöpåverkande aktivitet som i sin tur då företagen bör betala för att inte lämna över en skuld till kommande generationer.

Större omställningar som detta medför är definitivt smärtsamma inte minst för företag som Sandvik och SCA. Men även bör man tänka att det innebär uppoffringar och avbräck för SCA och Sandviks konkurrenter.xt Med vad herrar handelsbanksdirektörer kanske inte uppmärksammar är att om våra svenska företag blir mer framgångsrika med t.ex. begränsningar av koldioxidutsläpp så är detta som något på sikt kommer bli en konkurrensfördel och något som man kommer tjäna pengar på. Sån tur var verkar i alla fall enligt mig både SCA och Sandvik vara framgångsrika i sitt miljöarbete och båda företagen har kunnat sälja utsläppsrätter och på så sätt fått betalt för att minska utsläppen och kanske kommer SCA i framtiden kunna få betalt för en nettotillväxt i sin egen skog som i högsta grad binder mycket koldioxid.

Så farbröder Eriksson och Martin-Löf, är det inte snart dags att börja stämpla ut från kontoret och låta nya krafter ta över

På bild, Kosteröarna förra sommaren, en miljö att vara rädd om