måndag 21 november 2011

Arne Karlssons gloria på sned?

En av börsens mest mytomspunna och tillika den bäst orienterande börs-VD kan blicka tillbaka på ett tungt år. För det har inte direkt varit något lysande år för Arne Karlsson och Ratos. Den magiska touchen som varit kring Ratos affärer verkar i år vara bruten. 2011 verkar bli ett år  då goda reavinster lyser med sin frånvaro. Medize såldes i somras för 910Mkr och totalavkastning på detta innehav blev 4% per år, och innehavet Superfos som också är bokförda i år och där blev totalavkastningen 2% per år.  Så låga totalavkastningar på innehavsbolag tillhör inte vanligheter då Ratos målsättning och också resultatet över tid ligger på en avkastning om 20% på investerat kapital. Så i år verkar det gått i stå och året har varit ett år då man främst förvärvat nya dotterbolag och tilläggsförvärvat i befintliga innehav. Ser man det ur positiv synvinkel så bygger man för framtiden....

Även idag meddelade att Ratos att man säljer två barn-barns bolag då dotterbolaget Contex säljer två av sina dotterbolag. Resultatet blir såklart pengar i plånboken och Contex kan betala tillbaka lån och kan genomföra en utdelning till Ratos, men det blir en bokföringsmässig förlust av affären. 

Även operationellt i bolagen har det varit ett tungt år för Ratos. Vinstnivåerna har varit sjunkande i flera innehav även om en hel del kan förklaras med att Ratos tagit kostnader av engångs och strukturskäl. Något som förhoppningsvis ökar dotterbolagens förmåga att generera vinster kommande år.  Även omsättningsmässigt är det inget höjdarår med en omsättningsökning på den sammanlagda portföljen om 1% (tom sista sept). På sista raden har det i det närmaste varit fritt fall och vinsten är ned 63% totalt sett. Tredje kvartalet genererande Ratos innehavsbolag med knapp nöd vinst över huvudtaget (+10Mkr) på aggregerad nivå. De bolag som haft det värst är badrumsbolaget Hafa (som i år förlorat sin största kund), DIAB (underleverantör till vindkraft), och AH Industries (även dom underleverantörer till bla. vindkraft mm.).

Även på börsen har Ratos aktie till skillnad mot så ofta förr inte rosat marknaden. Aktiekursen är ned från ca. 130 till i dagsläget ca. 70kr och till detta skall dock läggas en frikostig aktieutdelning på 5,25kr. klart sämre än börsen som helhet mao.

Ratos balansräkning tycker jag inte ser direkt rocksteady ut i dagsläget som den gjorde vid ingången till lågkonjunkturen 2008-2009 då Ratos ett tag nästan hade 5,5Mdr i nettokassa. Förvisso har manidag en nettokassa på 900mkr  men ska man upprepa fjolårets utdelning på 5,25kr per aktie (ca. 1,7mdr) så måste utnyttja sina kreditmöjligheter i moderbolaget och ta upp lån för att dela ut pengar.( Kreditlinan i Ratos moderbolag räcker till två års utdelningar räknat från noll i nettokassa.)  Visst är Ratos moderbolag starkt ekonomiskt, men det behövs då många dotterbolag har en förhållandevis aggressiv kapitalstruktur. Kanske inte i jämförelse med andra riskkapitalbolag men likväl mer skulder än genomsnittet på börsen. och med högre skuldsättning så ökar bolagens känslighet för nedgångar i lönsamhet. Ett bra exempel på detta är "den lilla fotnoten" Ratos har i sin rapport om att man de senaste månaderna har tvingas skjuta till 55mkr i dotterbolaget GS-Hydro, enbart för att stärka upp balansräkningen. Om konjunkturen försämras markant blir det mer av denna varan och utdelningen till aktieägarna lär bli mer osäker.

Jag brukar i mina inlägg kring Ratos återkoppla till ett enkelt sätt att värdera Ratos. Ratos målsättning är som sagt att generera en avkastning på 20% på genomföra investeringar.  Detta är ett värde som förväntas bli över tid (och också ett resultat man haft sedan 1999 då man lade om strategin till den nuvarande). En liten del av denna avkastning kommer från innehavens löpande vinster och utdelningar och det mesta förväntas komma från reavinster då man säljer innehav då man förhoppningsvis får bättre betalt då man ökat bolagens förmåga till vinstförmåga och därmed pris.

Idag har Ratos ett eget kapital om 44kr per aktie (total ca. 14Mdr) mestadels i form av investerat i bolag men också en nettokassa om ca. 900Mkr i moderbolaget. En avkastning om 20%kan med andra ord förväntas generera vinster på 8,8kr per aktie sett över tiden. Räknar lite överlagsmässigt att 10% av dessa vinster tillfaller moderbolagets anställda, knappt 8kr mao. Detta då OM Ratos även fortsatt över tid uppfyller sitt höga avkastningsmål. Räknar vi med ex. 15% i avkastning på investerat kapital hamnar avkastningen (både kapitaluppbyggnad och utdelningar) till aktieägarna på ca. 6kr. Sett till dagens kursnivå på 70kr ger detta en avkastning på ca. 8%, vilket återigen gör att Ratos aktie hamnar på acceptabla avkastningsnivåer även om det kanske inte är tillräckligt billigt än så länge.

torsdag 17 november 2011

De bakomliggande orsakerna till livbolagskrisen


Krisen för landets livbolag fortsätter med oförminskad styrka även om det inte skrivs mycket i media om det, idag tar t.ex. till och med mainstreammedia, eller etablerade författaren eller vad tusan-man-nu-ska-kalla honom Cornucopia upp att Swedbank är nästa aktör att få problem med sitt livbolag och tradförsäkringar. 

Värst drabbat verkar dock i mina ögon Länsförsäkringar vara, observera, ur min högt subjektiva synvinkel och inte speciellt vetenskapligt undersökt då jag som humorfylld bloggskribent i kommentarer blivit beskylld för att lida av hybris så ta mig inte på för stort allvar.

Länsförsäkringar har nu genomfört följande åtgärder för att undgå tvångsförvaltning av finansinspektionen. Man har satt enåterbäringsränta till 0%, helt stoppat nyteckning avtradförsäkringar, man har sålt ägandet av fonder från Livbolagettill sakförsäkringsbolaget och man har också gjort den drastiska åtgärden att sälja hela(!!) börsportföljen av aktier och livbolagets aktier består nu enbart av illlikvida aktier i företrädesvis onoterade bolag såsom t.ex. Bergvik Skog och Hemfosa mm. 

Priset på Länsförsäkringar fonder verkar vara sålt till ett hyfsat överpris så med andra ord så känns det som Länsförsäkringar Sak har dränerats på pengar. Kanske blir det dyrare bilförsäkring nu? Länsförsäkringars livbolag är också farligt nära gränsen när man kommer få mer frekventa besök från finansinspektionen.

Det är lite lätt att förstå sig på varifrån krisen för livbolagen kommer. Att börsen gått ned är förstås en delförklaring men det är endast en liten del. Den största delen är att de svenska statspappersräntorna har sjunkit ner till nivåer som inte setts sedan gamla kungars tider, då investerare springer som galningar till att köpa svenska statsobligationer. Sjunkande statslåneräntor medför också förstås att livbolagens tillgångar ökar i värde, men det medför också att livbolagens skulder(pensioner som ska betalas ut i framtiden) ökar.

Så vi tar ett litet räkneexempel, för att exemplifiera detta på ett mycket förenklat sätt. Jag bortser i detta exempel helt och hållet från avgifter för sparandet.

Jag har i detta exempel valt personen fröken Söt som socker som både är blond och blåögd men det går precis lika bra att ta undertecknad (han med bybris i sina blogginlägg), som istället är tunnhårig och 31 år (suck börjar tom få vissa gråa hår..). Undertecknad har också en tradförsäkring på tvång genom en kollektivavtalad tjänstepension utan valmöjlighet.

Fröken Söt som socker är 30 år gammal (om du nu inte valt undertecknad som exempel) och sätter in en pigg och fräsch hundralapp hos Livbolaget Risky Business i en tradförsäkring. Fröken söt som socker har valt just en tradförsäkring för att hon själv inte vill förvalta sina pengar och hon vill ha ett tryggt och säkert sparande med låga avgifter. Livbolaget Risky business har en garanterad ränta på 2% per år. Utöver denna ränta så kan bolaget såklart ge återbäring om man lyckas väl med sin förvaltning. 

Fröken söt som socker har då fått ett löfte/garanti om att sin enda hundralapp när hon är 65år gammal och går i ålderspension ska vara värd minst 200kr (minimum 2% ränta i 35år). Om hon sedan tar ut sin pensionsförsäkring på 10års tid till hon fyller 75år så kommer då denna enda hundralapp ge henne minst en månadsutbetalning på ca. 1kr och 60öre varje månad mellan 65 och 75 år. Väldigt överslagsmässigt beräknat.

Gott så för fröken Söt som socker, hon kan nu planera sin pension och en insatt 100lapp blir inflationssäkrad om riksbanken de kommande 35 åren når sitt inflationsmål på 2% per år.

Ur livbolaget Riskybusiness sida så ser det ju ut på följande sätt: 

Dom har fått en ny pigg och fräsch hundralapp bland sina förvaltningstillgångar, kravet och garantin som dom ställt ut är att om 35 år ha 200kr tillgängliga att betala ut till unga fröken söt som socker. Dessa 200kr blir såklart en skuld för livbolaget, tillgången är hundralappen man har att förvalta. 

Skulden (200kr) ska dock inte betalas ut nu, utan om 35 år detta medför att man i försäkringsteknisk synvinkel ska diskontera denna summa. Hundralappen bland tillgångarna kommer ju som sagt att generera avkastning de kommande 35 åren (ränta-på-ränta). Diskonteringsräntan som livbolagen använder brukar vara räntan på lite längre statsobligationer som också brukar vara de allra vanligaste placeringstillgångarna i livbolaget.

Här inträder de kusliga effekterna. 
Även om jag i detta exempel använder lite väl förenklade räknemetoder. Om vi diskonterar 200kr på 35 år med räntan 3% som kanske är ett lågt normalläge så har livbolaget idag en skuld på ca. 69kr och en nyinsatt tillgång på 100kr. Det känns ganska så bra, då kan livbolaget mycket kortfattat ha en bra buffert (gentemot tillgången man fått på 100kr) och kan placera i en del aktier utöver statspapperstillgångarna som ligger i botten och täcker upp för garantin.

MEN, om diskonteringsräntan blir 1,5% som är räntan på svenska statsobligationer idag (ja jag höftar), så blir de 200kr diskonterade till 117kr i skuld för risky business (matteformel X=200*0,985^35, rätta mig gärna om jag har fel, jag gör ofta fort och fel). Här inträder då de stora problemen, tillgångarna ökar med en hundring genom insättningen och skulderna med 117kr(!) för livbolaget. Livbolaget hamnar mao för just denna nya insättning i ett underskott och måste i bokföringsteknisk synvinkel ta från reserverna/överskottet eller vad man nu kallar det för att få tillgångar och skulder att gå ihop. Resultatet blir en försämrad solvens (förhållandet mellan tillgångar och skulder i livbolaget) innebär att bolaget måste sänka sina risker så man inte äventyrar pensionsspararnas pengar så att det verkligen finns pensioner att betalas ut. Sälj aktier och köp statsobligationer per automatik alldeles oavsett vad förvaltaren tror om framtiden, såsom Länsförsäkringar gjort.

En viss hjälp på traven får förstås livbolagen att räntenedgångar ökar bolagets placeringstillgångar (i alla fall de tillgångar som är svenska statsobligationer), men det stora dilemman som kan uppstå blir sedan när räntan börjar stiga lite svagt, då skulderna minskar men placeringstillgångarna (obligationer) också minskar. Har man då ont om andra tillgångar som stiger i värde så blir det knapert.

onsdag 16 november 2011

Skilsmässan klar och bodelningsavtalet upprättat mellan Hagströmer & Qviberg

Om du går in på google och skriver: lägg ner Öresund så innehåller den översta länken ett blogginlägg som undertecknad skrev med samma titel i somras.

Jag sammanfattade då mina tankar kring att det nästintill vore en omöjlighet att Hagströmer och Qviberg skulle med gemensamt skrivbord och ägande driva vidare investmentbolaget Öresund efter alla turer kring HQ. Och jag föreslog att man helt sonika skulle likvideras och bommas igen.

Jag förstår nu att Mats och Sven läst mitt inlägg (självironi, men håll med om att det är synnerligen komiskt att förslag i inlägg som skrivs på denna blogg kring HQsfären har en kuslig benägenhet att inträffa) och tagit sommaren och hösten på sig att fundera över hur man skulle kunna lösa upp sina knutar.

Ja det är förstås ingen lågoddsare med dagens besked att Öresund läggs ner, förlåt styckas i två fristående bolag efter de båda huvudägarnas ägarandelar.

Det mesta om uppdelningen finns så klart att läsa i media. Men några intressanta reflektioner vill jag göra. De båda bolagen som nu bildas kommer få stora skillnander mellan sig. Öresund blir ett investmentbolag som investerar i börsaktier och troligtvis får hög direktavkastning och transparens. Mottagna aktieutdelningar från innehaven kommer slussas ut till ägarna.

Hagströmers nya lilla älskling blir inte ett investmentbolag utan ett förvaltningsbolag som har stora ägarpositioner i några noterade och några onoterade bolag. Det nya bolaget kommer därför helt bestämma sina aktieutdelningar och det finns faktiskt en möjlighet att Hagströmer helt slopar aktieutdelningar (tänk Warren Buffett)i bolaget och istället använder inkommande kassaflöden till att bygga substans och investera i fler onoterade bolag. Skattetekniskt finns denna möjlighet för Hagströmers nya bolag och jag sätter en slant på att det blir snåla utdelningar.

Observera också att affärerna som H och Q har ihop inte är helt slut, de båda bolagen bildar ett gemensamt holdingbolag för att hantera ägandet i Carnegie och Klarna. Så dom kommer fortfarande tvingas samarbeta.

Jag måste samtidigt ge en liten eloge till två styrelseledamöter i Öresund som reserverat sig mot beslutet, Nachemson och Märta Josefsson. Jag förstår att dom reseverat sig. Öresund skulle precis lika gärna kunnat likvidera sig i annan form och det är uppenbart att H och Q hanterat Öresunds övriga aktieägare (förutom dom själva) som om dom var någon form av deltagre i de båda herrarnas privata plåböcker. Nej lösningen som nu presenteras är förstås bäst för de båda huvudägarna och blir ganska så osmakligt för den lille aktieägaren med ett par hundra aktier, de individer skulle lika gärna kunnat bli utköpta av de båda. En annan invändning mot beslutet blir att förvaltningskostnander blir högre sett till det totala börsvärdena på gamla Öresund. Substansvärdet på nya Öresund blir inte vansinnigt stort för att vara ett investmentbolag, i själva verket blir det ett av börsens mindre investmentbolag.

Märkligt är också att Stefan Charette deltagit i styrelsebeslutet och sagt bifall samtidigt som han i praktiken redan blivit lovad ett nytt jobb åt Hagströmer (som självfallet var jävig och inte deltog i beslutet tillsammans med Q). Det är med andra ord en väldigt oenig styrelse som lagt fram förslaget....

tisdag 15 november 2011

Dags igen Carnegie?

Den före detta krachade banken Carnegie som återuppstod på den tredje dagen från de döda likt fågel fenix avlämnade idag rapport. Carnegie är ju ett helt annat företag idag än innan då man även tagit över det andra gökboet HQ-bank och man har fått nya ägare i form av Bure, Altor, Öresund och Carnegies egen personal såklart, så bonusvillkoren säkras. Någon börsnotering av Carnegie finns ju inte kvar (ja jag bortser från stämningsbolaget D. Carnegie och Co.). Fast för såväl börsnoterade Bure som Öresund så är det ett viktigt innehav, bara Öresund värderar ju sin andel till över 800mkr vilket gör det till Öresunds näst största innehav trots att HQ-Bank gick under, så Öresund säkrade i alla fall upp sina tillgångar bra tillskillnad mot resten av aktieägarna i HQ....

Rapporten kan enklas sammanfattas med att Carnegie vänder en liten vinst det första halvåret till förlust efter september månads utgång. Tredje kvartalet har varit ett rejält mörkt hål och banken redovisar en förlust på 95Mkr, på tre månander.ganska så mycket pengar i jämnförelse då man hade rörelseintäkter på 1386mkr på de första nio månanderna. Förlust på cirkus omsättningen i årstakt baserat på Q3.

Carnegie skyller på lite extraordinära kostnader och klart vikande marknad, omorganisationer, mm. Starka nyckeltal i form av kapitaltäckning, men man kan se att banken har betydligt mindre tillgångar idag än för ett år sedan, mindre inlåning från sina kunder, mindre utlåning.

Intressant i sammanhanget är att Carnegie Norgechef och vice norgechef valde att hastigt och lustigt kliva av sina arbeten för någon vecka sedan. Lite märkligt såhär strax innan rapport....

Med tanke på bankens historik så är det ju nästan relevant och fråga om det är dags nu igen? Och vad för lik i garderoben som finns denna gån?

lördag 12 november 2011

SCA har fler strukturaffärer att göra



SCA aktien har den senaste veckan för en gångs skull kommit lite i ropet efter att bolaget tecknat avtal om att förvärva Georgia-Pacific europeiska mjukpappersverksamhet, som allt som oftast går under varumärket Lotus som man numera även ser i svenska butiker med ojämna mellanrum. Affären är en rejält stor affär inom SCA största affärsområde, Mjukpapper, där man nu har för avsikt att förvärva en av sina värsta konkurrenter på SCAs största marknad, Europa. Analytiker och journalister verkar i alla fall lyriska och aktien har handlats upp rejält (för att vara med SCA-mått). Flera analytiker verkar ta fasta på att SCA nu äntligen genomför välbehövliga strukturaffärer och att SCA styrka inom den viktiga mjukpappersverksmaheten med toapapper, näsdukar, servetter och hushållspapper förbättras väsentligt. Säkerligen kommer man också kunna rationalisera en den i produktionsapparaten.

Jag tror dock inte man ska ropa allt för mycket hej innan man hoppat över bäcken då affären säkerligen kommer granskas mycket hårt av konkurrensmyndigheter då SCA efter en tänkbar affär får en mycket stark marknadsposition i Europa. 2001 så försökte SCA förvärva Metsä-Tissue men då blev det nobben av EU och i det stora hela så är nog denna affär värre ur konkurrenssituationen sett ut konsumenternas synvinkel. Men kanske blir man lite räddad av den europeiska skuldkrisen denna gång.

Avtalet med GP föregicks av en annan mycket märklig affär som SCA genomförde för ett tag sedan och som jag nästan hade tänkt att skriva om och det var att SCA säljer 50% av sin verksamhet i Australien, Nya Zeeland och diverse saltstänkta öar down under. SCA skriver själva att man etablerar ett "joint-venture" och det hade man kanske kunnat förstå om det vore så att man givk in i ett join-venture med en konkurrent eller så. I detta fallet är det ingalunda så utan i detta fallet handlar det om att sälja 50% i den lokala verksamheten till en rent finansiell aktör i form av ett prive-equity bolag (tänk EQT, Ratos..). Nu efter budet på GP mjukpapper så faller förstås bitarna på plats då affären med riskkapitalbolaget frigör 3,5mdr i kontanter till SCA, pengar som kommer väl till pass när man nu gör förvärv på 12,3Mdr. För SCAs skuldsättning blir väl stor ändå även med 3,5 friska miljarder i handen.

Är det nu en bra affär? Tja säg den som vet, troligtvis så finns det en del synergier samtidigt som det alltid finns stora risker  i stora affärer. SCA beroende av Europa ökar än mer men då hela europeiska banksystemet håller på att skita ner sig så kommer det säkert väl till pass med mer toapapper i portföljen.

Sedan kan man bara hoppas på att SCAs affärer är ett litet trendbrott när det gäller strukturaffärer. Även om de stora strukturaffärerna säkerligen lär dröja till Handelsbankenssfärens starke man herr Martin-Löf som varit i SCA sedan min far gick småskolan viker hädan.

För i min mening behöver SCA verkligen göra strukturaffärer för det finns många surdegar i den synnerligen omfattade balansräkningen. Strukturaffärer handlar som sagt inte alltid om att köpa även om nu SCA mestadels brukar göra detta (för lånade pengar). Ett område som man enligt mig verkligen bör ta tag i är tryckpapper (tidningspapper, magasinspapper, reklamblad etc.) Det är en undanskymd verksamhet i SCA som döljs inom affärsområdet skogsindustriprodukter tillsammans med sågverk, vindkraftverk, pappersmasseproduktion, pelletstillverkning och massa andra tillgångar.

Tryckpapper är en liten verksamhet i stora SCA, men är huvudverksamheten i t.ex. Stora Enso och Holmen. Det är också en verksamhet och lider av överkapacitet och svag lönsamhet. Man behöver väl heller inte vara direkt kärnfysiker för att inse att tryckpapper inte direkt är någon sprudlande framtidsverksamhet. Faktum är att en hel del av konsumtionen av tryckta tidningar helt försvunnit de senaste 10 åren (upp mot 30%) och ska man spå lite i kristallkulan så tror jag nog att mobiltelefoner och surfplattor kommer accelerera denna utveckling precis hur gärna Holmen, Stora Enso och SCA skriver att det tryckta ordet har ljuva framtidsutsikter.

StoraEnso och finska UPM är de största aktörerna på marknaden med 23 och 17% av den europeiska marknaden. förlusttyngda Norske skog har 10% (Norske skogs enda produktområden för övrigt, därav problemen) sedan är SCA och Holmen jämnstora med 6% av den europeiska marknaden. Konsolidering och nedläggningar av kapacitet behövs. Jag hoppas innerligt att SCA är den säljande delen på denna marknad, och att man tar tag i sina problem i tid innan liemannen gör det.

SCA har när det gäller tryckpapper tre bruk för produktion av tryckpapper. Ortviken i Sundsvall,  Laakirchen i Österike och Aylesford (hälftenägt tillsammans med Mondi) i Storbritannien. Ortviken är fullt ut integrerad med den övriga svenska övriga verksamheten såsom skogsinnehavet, Östrands pappersmassetillverkning osv. Här kan man väl möjligtvis tänka sig att denna produktion ska kunna skapa mervärde bör behållas i dagsläget alternativt att denna fabrik skulle ingå i någon form av strukturaffär tillsammans med Holmen (läs Hallsta Pappersbruk) bakåtintregrationen bör an vara rädd om. Men däremot så anser jag att en försäljning av de båda bruken i Laakirchen och Aylesford bör ske snarast med störst prioritet på det brittiska bruket som är en ren tidningspappersfabrik. Bättre sälja nu än om 10 år då man troligtvis antingen fått lägga ner verksamheten eller att den kan ses som värdelös.


För övrigt köpte jag idag nya längdskidpjäxor även om kyla och snö än verkar lysa med sin frånvaro likt vinster inom tidningspapperstillverkning, kanske därav rean..

måndag 7 november 2011

Derivatsmällarna i fastighetsbolagen

 På bild Castellums fastighet Borgaren i Örebro

Jag har passat på läsa de senaste kvartalsrapporterna för de börsnoterade fastighetsbolagen.
Fastighetsbolagen mår överlag förhållandevis bra. Vakanserna är låga, hyrorna stabila och tom ökande, räntorna är låga och fastighetsvärden har kunnat skrivas upp då avkastningskraven har varit stabila. Över det stora hela upplever jag att fastighetsbolagen är stabila och även om deras underliggande avkastning är låg till mycket låg så är den i alla fall bättre än räntan på bankboken. Bolagens aktier har värderats upp något de senaste månaderna.

En sak sticker helt klart ut i de senaste kvartalsrapporterna och det är att i stort sett samtliga fastighetsbolag redovisar stora nedskrivningar på derivatinnehav. Många gånger större nedskrivningar här än uppskrivningar på fastighetsvärden. Stora pengar har nu förlorats på derivataffärer som fastighetsbolagen genomfört. Exempelvis gör Fabege en nedskrivning på en kvarts miljard, Castellum knappa 400Mkr och Lundbergs stolthet det lite mindre skuldsatta bolaget Hufvudstaden skriver ned för 85mkr.

Orsaken till dessa nedskrinvingar av derivat är den senaste tidens räntenedgångar. Fastighetsbolagen har ju allesammans stora räntebärande skulder. Lån som oftast tas upp hos de stora affärsbankerna och används för att finansiera bolagens verksamhet. Som privatperson så brukar man vid t.ex. bostadslån få välja mellan att ha bostadslån med rörliga räntor eller bunda räntor. Bostadslån brukar normalt sett sedan automatiskt förlängas när lånen löper ut. För stora kommersiella fastighetsbolag är det ju betydligt större summor det handlar om och det handlar också om bolag som kan gå i konkurs till skillnad mot privatpersoner. Fastighetsbolagens lån är därför (här kliver lekmanna-hobby-bloggaren in) lån som tecknas vid en viss tidpunkt och gäller fram till ett visst datum, sedan får bolagen lov att betala tillbaka detta lån (oftast med ett nytt tecknat lån).

Ett stort fastighetsbolag med stora räntebärande skulder vågar givetvis inte ha lån där hela kreditpotföljen löper ut vid ett enda tillfälle. Råkar det just vid denna tidpunkt vara turbulent på finansmarknaden kan detta drabba bolaget rejält. Nej fastighetsbolagen sprider oftast sina risker när det gäller lånen. De olika bolagen har givetvis sedan olika finansiella riskprofiler. Allt från aggresivt belånade bolag till konservativa Hufvudstaden. De stora fastighetsbolagen har sedan egna finansavdelningar som kontinuerligt bevakar kreditmarknader och räntenivåer och bolagen använder sedan själv olika derivat såsom ex. ränteswappar för att själv justera räntebindningstider istället för att låsa sig vid valet man gjorde från början.

Vi kan ta Huvudstaden för enkelhetens skull då dom har en förhållandevis enkel låneportfölj (och låg skuldsättning). Hufvudstaden har en räntebärande upplåning på 3,9Mdr. Upplåningen är uppdelad på tre förfallotillfällen då bolaget måste ta upp nya lån, 2011 (250mkr), 2013 (950mkr) och 2017 (2700Mkr). Dessa lån har sedan Hufuvstaden swappat om så att man har en jämn räntebindning (med tyndpunkt på kort räntebindning) från år 2011 till 2017. genomsnittsräntan Hufuvstaden betalar på dessa lån är låga 3,7% i genomsnitt.

Varför Hufuvstaden gör så små derivatnedskrivningar jämfört med ex. Castellum och Fabege härrör sig till att bolaget har klart mindre upplåning kontra deras fastighetsvärden, trots "någorlunda likvärdig" storlek på bolagen. (21mdr i tillgångar för Hufv, 30mdr för  Fabege och 33Mdr för Castellum)

Så när uppkommer då förluster i derivat? Ja en ränteswap kan ju innebära att man låser fast sin ränta på ett visst läge under en viss tid. Låt säga 4% i ränta för de kommande 3 åren. Derivatförlusterna som nu uppdagats kommer ifrån att bolaget låst sin räntebindning till högre nivåer än dagens marknadsvärden som hypotetiskt kanske är 3,5%, dvs bolagen måste betala kraftigt för att låsa upp derivaten om dom nu skulle vilja det. Omvänt om man bundit sin ränta på låg nivå så innehåller swappavtalen då ett visst värde. De stora nedskrivningarna handlar om att swapparna värderats till marknadsvärden, inte att det är några realiserade förluster.

Över tiden (flera år) blir dock swapavtal oftast nollsummeaffärer annat än att man kanske får betala lite mer eller lite mindre i finansnettot.

onsdag 2 november 2011

Skara-Bert blir EU- stödet till Närke.

I somras så skrev jag ett inlägg om att den lilla staden jag bor i (Kumla) från EU hade fått lite pengar för att utveckla centrumhandeln.

I lokalblaskan nerikes allehanda Kunde man igår läsa att hur dessa stödpengar från ESF-fonden (dvs EU stöd) nu ska användas. En av projekten som det satsas på är en föreläsning med Bert Karlsson. http://na.se/nyheter/kumla/1.1421974-bert-karlsson-besoker-kumlas-kopman ja du läste helt rätt, Skara-Bert ska hålla föreläsning för EU-bidrag.

På något sätt känns det som synnerligen absurt, Jag har inget emot Skara-Bert han är säkert en trevlig prick och väl värd att lyssna på. Men upplägget....

Stora delar av Europa genomlider nu en stor finansiell tragedi, det görs enorma nedskärningar i den offentliga ekonomin, det är inte säkert att grekiska skolbarn kan börja skolan nästa höst, pensionsålderns höjs på löpande band (67år verkar bli EUnorm), kommer det finnas barnomsorg i Portugal om några år?, arbetslösheten är enorm.

Och mitt i denna tsunami så ska Bert Karlsson komma till Kumla och föreläsa hur man kan utvecklamcentrumhandeln, för stödpengar från EU. Svårt att finna ord, dessa stödpengar skulle jag gladeligen skänka till Greker, italienare och spanjorer där gör det säkerligen mer nytta.

tisdag 1 november 2011

All makt utgår ifrån folket

Greklands premiär minister Papa... Nej jag tänker inte ens försöka skriva namnet satte igår kväll rejäl skrämselhicka i jordens finansiella marknaden då han gick ut och proklamerade att Grekland skulle hålla folkomröstning om landets räddningspaket  som man förhandlat fram med EU och som ett rekomenderat brev på posten tog det inte många timmar innan en rejäl sell-off sker runt vårt klot.

Säkerligen är det många av Europeiska Unionens minister som har sagt några väl valda svordomar om den käre G-Pap, hur han nu trasslat till euländernas ekonomiska förehavanden. Många är säkerligen rejält besvika på den grekiske svartfotingen som å ena sidan suttit och förhandlat om krispaketen och sedan låter "pöbeln" röst om så svåra saker som enbart välutbildade finansministrar förstår sig på.

Själv så tycker jag faktiskt att den mustachbeprydde mannen från Grekland gör helt rätt, för i en demokrati utgår all makt från folket. Förutsättningen för att ha en regering och parlament är att dessa har folkets stöd. Utan det grekiska folkets stöd så har g-pap inte haft mandat att förhandla. Nu är det upp till grekerna att säga sitt om man kan tänka sig det framförhandlade krispaketet eller om man vill vara med om en mycket osäkert alternativ.

Precis på samma sätt är det här i Sverige i den lokala kommunen, all makt utgår från folket. I den kommun som jag själv bor i (styrt av S i egen majoritet sedan Hedenös) så har kommunen (läs kommunens styrande S-politiker) investerat oerhört stora pengar i små och stora projekt med lånade pengar.... hyreshus, nybyggda skolor, en sjöpark, badhus, uppvärmda konstgräsplaner osv. 

I grunden är detta en synnerligen välmående kommun med årligen ökande befolkning som tidigare haft god finansiell ställning efter att ha sålt det kommunala energibolaget till EON med god förtjänst, problemet är att kommunen investerat upp dessa pengar och långt mer därtill och i den S-märkta budgeten för de kommande åren fortsätter man lita på att kapitalmarknaden ska erbjuda kommunen billiga nya lån. Jag ser stora problem, även för en liten svensk kommunen att ta dessa stor investeringar konstant år efter år för ny nettoupplåning utan amortering för någonstans så blir det payback time och i den tiden prövas om kommunen gjort kloka investeringar som har sitt värde eller om man mest lagt pengarna i den konstgjorda sjön.

Gadgeten innehöll ett fel