Rebalansering

De allra flesta som investerar pengar på kapitalmarknaden i form av aktier, obligationer, fonder etc har i år fått en mycket god avkastning på pengarna. Faktum är att svenskarnas finansiella förmögenhet  numera är större än någonsin. Dags att bunkra upp bubblande drycker, för vi är rikare än någonsin.

Jag tror också många börjar känna en liten oro komma smygande i magen. Hur lång tid skall börsuppgången pågå? När tar det stopp och går ned? Men så länge det går upp så vill man ju vara med på festen?

I denna situation så är det lätt att säga att man ska äga så mycket aktier man bara kan när det går upp och sedan när det går ner hoppa av i nedgången. I teorin helt rätt att göra och skulle leda till fenomenal avkasnting med tiden. Praktiken och verkligheten desto svårare. lätt hänt att inte sälja på toppen och när man sedan sålt på vägen ner kan man ge sig sjutton att det vänder upp sedan igen kraftigt.

Det jag i denna situtation när nu börsen har gått bra ett tag och optimismen åter börjar flöda och det till och med kanske börja pratas om en och annan aktie i fikarummet igen. Då om något är det dags att börja tänka på diversifiering och rebalansering. 

Diversifiering handlar ju om att inte lägga alla ägg i samma korg. Vill man äga aktier, så äger man några olika. Sedan fundera på hur mycket man skall binda i aktier, räntebärande och reala tillgångar. 

Rebalansering handlar om att leva efter det man faktiskt tänkt. 

Låt säga att man gick in i 2013 med 50% av sitt sparande i form av aktier och 50% i form av ränteplaceringar. En medveten strategi och riskval. Aktierna i år kanske har avkastat 25% och räntetillgångarna 2% (i bästa fall). Situationen blir då att vi idag då sitter med 55% av våra tillgångar i aktier och 45% i räntebärande. Utan att vi har gjort någonting så har vår riskbenägenhet ökat och vi är i högre grad exponerade mot börsen. Eftersom börsen dessutom gått upp så kraftigt kan man också anta att risken mot för ett år sedan ökat en del. Vår risk är alltså klart högre idag. Börsen kommer ge förmodat sämre avkastning framåt och vi är samtidigt mer exponerade mot börsen.

Rebalansering handlar dom att återställa sitt riskval. En passiv strategi är att återställa till det ursprungliga läget dvs 50/50 och vi då säljer av aktier och köper räntebärande för pengar så vi igen får 50/50. Vill man ta en mer aktiv strategi så kanske vi nu när börsen gått upp rejält väljer att minska ner aktiedelen till 40% och räntor till 60%. Fortsätter å andra sida börsen upp var ju detta ett mindre lyckat val.

Jag skulle nog säga att ett klokt val i förhållande mellan räntor och aktiedel är något som passar de allra flesta och genom regelbunden rebalansering efter de finansiella marknadernas upp och nedgångar skapar med tiden en god riskjusterad avkastning, till en förhållandevis godtagbar risk. Okej det är ingenting du kommer bli stenrik på, men helt okej avkastning då du köper lite aktier när börseen står lågt och säljer av lite när den står högt utan att direkt behöva tänka och ta stora "alexanderhugg".

Prefrensaktieboomen

Just nu pågår en mindre boom på stockholmsbörsen med emitterandet av prefrensaktier. För att vara Sverige en förhållandevis ny sak för aktieägare att sätta sig in i. Senast i raden är Fastpartner (nyss avslutat emission) och Ratos (pågående)

Först något om sparformen

Prefrensaktie kan ses som någon form av mellanting mellan aktie och obligation. Det är aktier som har en förutbestämd utdelning som är ”prefererad” dvs den måste betalas ut före man ger utdelningar till vanliga aktieägare men själva ägandet är att likställa med aktieägande och kapitalet som bolaget får in genom att emittera prefrensaktier blir i balansräkningen upptaget som eget kapital fast det blir en form av räntebärande skuld. Då utdelningen är förutbestämd så kommer inte en preferensaktieägare få ta del av ett stigande överskott av vinster i bolaget genom höjda utdelningar utan den blir den förutbestämda utdelningen man får ut. Å andra sidan så får man ett visst skydd på nedsidan om vinsterna i bolaget sjunker. Preferensaktien ger dock inte alls samma säkerhet som obligationen (och utlånande banker) som alltid står före i kön om det blir en konkurs.

I många fall så brukar preferensaktierna också ges viss attraktivitet genom att man delar upp utdelningen exempelvis kvartalsvis så att de ger innehavaren löpande ”ränteintäkter”/utdelningar.

Det var vad en preferensaktie var för något. Då blir frågan. Varför är dessa så populära att emittera just nu? För att det ska finnas popularitet så måste det finnas intresse från både köpare och emitterade företag.

Ur köparens perspektiv (t.ex. småspararen) så råder det idag en brist på något säkrare tillgångar med något mer räntan än den minimala ränta som en bank ger vid inlåning. I dagens låga ränteläge så kräver vi inte så värst många procent i avkastning innan det börjar vattnas i munnen på oss. Ex 5% i avkastning är ju ung. dubbla räntan mot vad kostnaden för ett bostadslån är idag.

Den andra parten är ju det emitterande företaget. Varför ger dessa ut preferensaktier? Kontra lån så är ju räntan något högre idag. Å andra sidan så räknas ju preferensaktier som eget kapital vilket i alla fall bokföringsmässigt

Man kan tänka sig några situationer.

1. Den farliga situationen. Dvs ett bolag som faktiskt inte får låna på banken och har en riskfylld företagsaffär. Dessa företag ger ut prefrensaktier och företagsobligationer då detta är enda sättet att ta upp lån.
2. Det andra man kan tänka sig är att ett företag ser detta som ett attraktivt alternativ till ordinarie krediter. Dels är löplängden ofta ”oändlig” på prefrensaktier och med dagens ränteläge är det billigt att ta upp så långa lån till 5-6%. I ett annat ränteläge kan detta visa sig vara en bra affär jämfört med att stå i skuld till banken i alla fall för en del av lånen.
3. Man kan också tänka sig att bolag emitterar prefrensaktier främst av bokföringskäl. Ex. Fastighetsbolag som vill uppvisa god soliditet men ändå ha en god utväxling mellan fastigheternas direktavkastning och räntan på bolagets skulder.

Personligen så tycker jag än så länge att det är positivt med det ökande intresset för prefrensaktier även om det med tiden om boomen fortsätter säkerligen kommer bli allt mer avarter

En liten intressant aspekt kring obligationer i investeringssparkonto

Nu ska jag ge mig ut på djupt vatten efter ett litet eventuellt kryphål.

En skillnad mellan nymodigheten investeringssparkonto och den gamla kapitalförsäkring är att man in i ett investeringssparkonto kan överföra värdepapper till skillnad mot en kapitalförsäkring där man enbart kan föra in kontanter.

Om man idag har exempelvis har aktier i en depå så kan man be banken öppna ett investeringssparkonto och från sin depå föra dit aktier utan att behöva sälja och köpa tillbaka aktierna som man behöver göra i en kapitalförsäkring. Detta kommer då förstås i skatteteknisk mening räknas som en försäljning från depå och man behöver reavinstbeskatta men man behöver inte betala courtage.

Nu skall jag beskriva en intressant aspekt på hur detta (om jag förstått saken rätt, vilket sker på synnerligen lösa grunder och med beaktande om mina kunskapsluckor) till viss del kan utnyttjas. Först lite grunder för attt förklara resonemanget.

En aktie ger i många fall årligen en aktieutdelning. Säg att aktien kostar 100 kr och ger 5 kr i utdelning. Aktien kommer då på x-dagen avskilja 5kr i utdelning och teoretiskt sjunka 5kr i pris. Det finns såklart inga fria luncher.

Köper du aktien i en depå dagen innan utdelning för 100kr kommer den dagen efter stå i 95kr och du har fått 5kr i utdelning. Skulle du sälja aktien gör du en avdragsgill reaförlust på 5kr och blir beskattad för 30% av 5kr utdelningen. Ingen skillnad mot om du köper aktien inom ISK. Du behöver då inte skatta för udelningen men kan i gengäld inte göra avdrag för förlusten. Du kan mao inte göra några vinster på att överföra aktier från depå till ISK.

En obligation när man köper den fungerar lite på annat sätt. Låt mig ememplifiera. Låt säga att du vill köpa en obligation med nominellt belopp 50 000 som handlas på par (dvs kurs 100) och där den årliga räntan är 5%.

Köper du obligationen dagen innan den årliga kuponen avskiljs så kommer du får betala 100%*50 000kr+ den upplupna räntan som förgående ägare har rätt till. Dvs i detta fallet (0.05*50000)/365*364=2493kr totalt sett 52493kr. Dagen efter då kupngen avskils så får man 2500kr i näven. Du som obligationsägare tjänar mao bara en dags ränta, då du bara ägt obligationen en dag.

Äger man obligationen i en depå så får man såklart betala skatt på den utbetalade räntan 2500kr. Den sk. upplupna räntan som man betalar i samband med förvärvet blir skattetekniskt en utgiftsränta precis som att betala ränta på ett bostadslån. Du har såleds rätt till ränteavdrag och kan i deklarationen kvitta de 2493kr mot de inkommande 2500kr.

Köper du obligationen inom ramen för ISK har du ingen avdragsrätt för de 2493kr men får å andra sidan de utbetalade 2500kr skattefritt. Summasummarum, en dags ränta skattefritt (med undantag av den årliga scahblonskatten förstås).

Men nu till det intressant. Med risk för att jag missuppfattat saken helt. Låt säg att du köper obligationen i en depå. Du betalar 52493kr varav 2493kr blir en ränteugift som du får ränteavdrag för (747kr tillbaka på skatten alltså). Innan du får din betalda ränta så överför du sedan din obligation från dig till dig själv från depå till ISK. Inom ramen för ISK får du sedan obligationsräntan utbetalad skattefritt. Summasummarum en skattevinst på drygt 700kr utöver de 7kr i en dags ränta om man gör på detta sätta mot att köpa obligationen inom ISK helt.

Är jag helt ute och cyklar??  Ja troligtvis, behöver man lyfta fram upplupen ränta då man överför obligation från depå till ISK eller? Någon som kan förklara?

Stena och lite om varför räntebevis är populärt i detta företag

Ett av Sveriges allra största "företag" är Stenasfären som består utav tre olika bolag, Stena AB, Stena Metall och Stena Sessan. Alla tre bolagen är rejält stora bolag, Stena metall omsätter 29Mdr och Sessan6Mdr plus delägande i företagen Meda, Concordia och Beijer Electronics. Fast jag tänkte i detta blogginlägg lämna dessa båda företag därhän och istället prata om Stena AB, som det kanske borde skrivas mer om i mitt tycke då det är ett viktigt svenskt bolag i näringslivet.

Stena AB är i sig, som en av tre delar i Stenasfären ett jättebolag man omsätter ungefär 28Mdr och har en balansomslutning på knappt 100Mdr! Bolaget är uppdelat i fem olika affärsområden plus en intern finansrörelse. Affärsområdena är; det största i form färjelinjer som trafikerar ett antal olika linjer och säkerligen har många av bloggens läsare bland andra tusental kanske åkt till Danmark eller Tyskland genom att ta Stena Line dit. Stena Line omsätter 9,7Mdr och binder 12 mdr i kapital.

Det näst största affärsområdet mätt i omsättning är Offshore Drilling som är en av de större borrriggsoperatörerna (som synes på bilden). Man hyr alltså på kontrakt ut borrriggar för olje och gasutvning på riktigt besvärliga platser på jorden. Bla har man isklassde borrriggar som säkerligen kommer operera i Arktis utkanter. Detta affärsområden omsätter 6,5mdr och binder drygt 20 Mdr i kapital.

Nästa affärsområde är en rederirörelse med lite olika former av fartyg som RoRo, bulkfartyg mm. Idag ett problemområde globalt sett då det finns en stor global överkapacitet på lastfartyg kontra efterfrågan. Stena omsätter här unge 2,5mdr.

Sedan finns det i koncernen Stena Fastigheter som är ett av Sveriges allra största fastighetsbolag med fastigheter värda 26Mdr(!). Fastighetsbolaget har en tonvikt på bostadsfastigheter (70%) vilket gör verksamheten mycket stabil men med låg direktavkastning. Fastigheterna är främst koncentrerade till Stockholm, Göteborg och Malmö och en mindre utlandsverksamhet. Omsättningen är 2,3mdr.

Det sista affärsområdet är Stena Adactum som är en investeringsbolag med tillgångar på ung. 5,3mdr som är investerade i företagen Ballingslöv (Kök), Blomsterlandet (blommor), Envac (avfallshanteringssystem) och Stena Renewable (Vindkraftsproduktion). Utöver dessa bolag har man också aktier med skiftande ägarandel i Midsona, Gunnebo och Mediatec.

Stena är som sagt ett helägt bolag av familjen Olsson så det går inte att köpa aktier i detta bolag men sista tiden har det dykt upp en hel del investeringsmöjligheter till strukturerade räntebärande investeringar med Stena AB som kreditrisk. Såväl Nordea, Handelsbanken, SEB som Socité Genéralé har gett ut olika former av strukturerade produkter där Stena AB är det bakomliggande bolaget.Bland Nordeas nya populära räntebevis så verkar räntebeviset i Stena var det med största omsättning vilket kanske inte är så konstigt så småsparare i räntepapper kollar väldigt mycket på högsta yielden.

Man kan fråga sig varför just Stena blivit ett så populärt bolag för detta ändamål? Svaret står att finna i Stena AB balansräkning. De olika affärsområdena är överlag kapitaltunga verksamheter och det är inte billigt att köpa fartyg och fastigheter. Total sett har Stena AB ca. 98,5mdr i balansomslutning, eget kapital finansierar verksamheten med drygt 30,3mdr. Resten är olika former av skulder, uppskov mm. Den allra största finansieringen är skulder till kreditinstitut (dvs banker) till över 41mdr(!). Detta gör Stena till en MYCKET stor enskild kund i det svenska banksystemet. Gissningsvis har samtliga svenska storbanker lånat ut pengar till Stena och nervöst följer företaget utveckling.

Det är här det intressanta med de olika formerna av räntepapper som bankerna ger ut med Stena som bakomliggande såsom t.ex.  länk till SEBs erbjudande, Nordea räntebevis stena och SG. För bankerna är detta en dyr form av upplåning då dom tvingas betala dig som räntebevisinvesterare Stibor 90+5,5% ca. Men det finns en mycket intressant aspekt i att Nordea, SEB mfl genom att ge ut räntebevisen kan hegda bort sin egen kreditrisk på Stena. Om Stena kommer på obestånd och får problem att problem med betalningssinställelse så skickar banken eventuella kreditförluster från sig själv till innehavare av räntebevisen.Man förlorar lite räntepengar genom den normala upplåningen men minskar bankens risk.

För ett bolag som Stena med enorm upplåning från bankerna så kan värsta tänkbara scenariet för bankerna bli väldigt ödesdigra så genom att betala lite extra ränta vid egen upplåning så slipper man risker i banksystemet. Istället är det du som räntebevisinvesterare som bär kreditrisken.

Från det kommunala bostadsbolaget till Japanska obligationsinvesterare

 Du som läser detta blogginlägg är delägare i en mängd olika företagsverksamhet. Statliga bolag, olika bolag som bedrivs på regions och landstingsnivå och såklart kommunala bolag som kanske ligger lite närmare och konkretare den egna intressesfären. En kommun har som bekant oftast ett par kommunala bolag. Kommunala bolag är i normal fallet fristående från den kommunala balansräkningen och finansierar sig själva. Dvs kommunen behöver i sin balansräkning inte redovisa den nettoskuld som ett kommunalt bolag har utan man kan enbart redovisa en tillgång i form av att man äger aktier i ett bolag med ett visst hypotetiskt värde, i normalfallet värdet på det egna kapitalet i bolaget.
Oftast är de största kommunala bolagen de kommunala bostadsbolagen som i många fall är en stor och omfattande verksamhet. Kommunala bostadsbolag finns i stort sett varenda kommun och försörjer kommuner med hyresrätter. Detta göra man utifrån dubbla perspektiv, dels givetvis i form av ekonomiska principer där verksamheten ska gå med vinst (om än mycket låg) med också  i form av ett socialt perspektiv  där exempelvis en nyskild småbarnsmamma går före i kön och i den bästa av världar snabbt får en ny bostad istället för att hamna på gatan eller inneboende hos vänner. 

Bostadspolitik vara namnet och en viktig kommunal verksamhet. Ett privat fastighetsbolag där man kan ju hyra ut vakanta lägenheter till mer elle rmindre vem man vill (observera besittningsskyddet när man väl hyr bostaden) och dessutom så kan man göra detta enbart i syfte att tjäna en massa pengar. Någon social omtanke behöver inte en privat hyresvärd visa.
Själv så växte jag upp i den lilla kommunen Mark i södra Västergötland så vi kan ta detta kommunala bostadsbolag som heter Marks bsotads AB som exempel. Marks bostads AB verkar som sagt i Marks kommun, en kommun med ca. 35 000 invånare om jag minns det rätt. Markbostads AB ska då enligt gällande regelverk bedriva en bostadsfastighetsrörelse som vilar både på företagsekonomiska principer och social omtanke om invånarna i Mark.
Marks bostad har enligt deras hemsida ett eget kapital på 146 mkr och en balansomslutning på 772mkr, En soliditet på lite lägre än 20% mao. Nettoskulden i bolaget är lite drygt en halv miljard för att höfta, en nettoskuld på omkring 16 000kr per kommuninvånare för enbart detta kommunala bostadsbolag. Barnfamiljen med mamma, pappa och två knoddar i Hyssna, Sätila eller Horred står indirekt i borgen för ett lån på 68000kr, ganska mycket pengar.

Nu äger ju detta kommunla bostadsbolag först och främst bostadsfastigheter som har en låg vakansgrad och därigenom en låg oprationell risk i verksamheten. Men jämför man siffrorna med de fastighetsbolag som finns på börsen så är den finansiella risken i bolaget hög och den kan vara detta pga att det konkret eller indirekt finns en kommunalt borgensåtagande. Om det kommunala bostadsbolaget får problem så kommer kommunen mao gå in som en räddande ängel och det är då sett ur utlånarens sida en lite lägre risk att låna ut pengar till detta kommunala bostadsbolag än till ett börsnoterat bolag som lättare går i konkurs för det här inte finns några aktieägare som med garanti ställer upp med pengar. 

20% i eget kapital och 80% lån är ingalunda några exceptionellt svaga siffror när det gäller kommunala bostadsbolag, det finns kommunala bostadsbolag som bedrivs med mindre än 10% i soliditet. Dvs dom lånar mer pengar i % av tillgångarnas värde än vad en privatperson rekommenderas göra i lånetaket på 85% av bostadens värde.
Ett kommunalt bolag kan låna pengar på både banken och kapitalmarknaden i övrigt. För att enklare komma åt den sk. kapitalmarknaden så har landets kommuner och landsting bildat bolaget Kommuninvest, som för övrigt har sitt ursprung från den landsända som jag själv bor idag (Närke) där länets kommuner gick ihop för att få bättre lånevillkor. Det Kommuninvest gör idag är att sälja obligationer till investerare som används för att försörja landets kommuner, landsting och därtill hörande kommunala bolag med billiga krediter. 

Genom att bunta ihop alla behov av krediter som finns inom hela denna sektorn i så kan man sälja obligationer med hög kreditvärdigheter till exempelvis pensionsfonder, försäkringsbolag och andra investerare som vill ha denna typ av investeringar. Nu har jag ingen aning om Marks Bostads AB är ansluten till  Kommuninvest eller om man lånat upp alla sina pengar på exempelvis Sjuhärads sparbank men i teorin så skulle man kunnat låna pengar på kommuninvest som ett alternativ till banken.
Hur har då i sin tur Kommuninvest finansierat sig? Ja för det första så bedrivs själv kommuninvest med ett minimalt eget kapital, omkring 0,5% av balansomslutning! Men kan bedriva verksamheten med så lite eget kapital genom att det finns ett solidariskt borgens åtagande mellan de kommuner som är medlemmar i kommuninvest. Dvs skulle Kommuninvest få ekonomiska problem så måste de kommuner som är anslutna skjuta till mer pengar enligt deras andelstal i den ekonomiska föreningen som Kommuninvest är. 

Sedan då den andra delen av Kommuninvest finansiering det som inte är eget kapital utan skulder. Kommuninvest har ju som bekant ingen inlåning som banker (tänk bankonton som man kan sätta in pengar på) utan man har endast upplåning genom att man löpande ger ut obligationer. I högsta grad är Kommuninvest en internationell verksamhet. För visso säljer man sina obligationer till svenska banker, försäkringsbolag och pensionsfonder men upplåningen i SEK är faktiskt så låg som 32% av totalen av upplåningen. Nästan 70% går till den internationella kapitalmarknaden som det så vackert heter. I första hand sker upplåning i amerikanska dollar och japanska Yen och utöver detta mindre upplåning i CHF,  NOK, Euro, AUD osv.  Denna upplåning i internationell valuta swappas sedan om så att det i normalfallet inte skall finnas någon valutarisk i kommuninvests verksamhet så att man på förhand vet vilken kostnad bolag har för utgivna obligationer mätt i svenska kronor .
Så det där nya kommunala bostadsprojektet i din hemkommun kan det mycket väl vara japanska pensionärer som är med och finansierar...

De bakomliggande orsakerna till livbolagskrisen

Krisen för landets livbolag fortsätter med oförminskad styrka även om det inte skrivs mycket i media om det, idag tar t.ex. till och med mainstreammedia, eller etablerade författaren eller vad tusan-man-nu-ska-kalla honom Cornucopia upp att Swedbank är nästa aktör att få problem med sitt livbolag och tradförsäkringar. 

Värst drabbat verkar dock i mina ögon Länsförsäkringar vara, observera, ur min högt subjektiva synvinkel och inte speciellt vetenskapligt undersökt då jag som humorfylld bloggskribent i kommentarer blivit beskylld för att lida av hybris så ta mig inte på för stort allvar.

Länsförsäkringar har nu genomfört följande åtgärder för att undgå tvångsförvaltning av finansinspektionen. Man har satt enåterbäringsränta till 0%, helt stoppat nyteckning avtradförsäkringar, man har sålt ägandet av fonder från Livbolagettill sakförsäkringsbolaget och man har också gjort den drastiska åtgärden att sälja hela(!!) börsportföljen av aktier och livbolagets aktier består nu enbart av illlikvida aktier i företrädesvis onoterade bolag såsom t.ex. Bergvik Skog och Hemfosa mm. 

Priset på Länsförsäkringar fonder verkar vara sålt till ett hyfsat överpris så med andra ord så känns det som Länsförsäkringar Sak har dränerats på pengar. Kanske blir det dyrare bilförsäkring nu? Länsförsäkringars livbolag är också farligt nära gränsen när man kommer få mer frekventa besök från finansinspektionen.

Det är lite lätt att förstå sig på varifrån krisen för livbolagen kommer. Att börsen gått ned är förstås en delförklaring men det är endast en liten del. Den största delen är att de svenska statspappersräntorna har sjunkit ner till nivåer som inte setts sedan gamla kungars tider, då investerare springer som galningar till att köpa svenska statsobligationer. Sjunkande statslåneräntor medför också förstås att livbolagens tillgångar ökar i värde, men det medför också att livbolagens skulder(pensioner som ska betalas ut i framtiden) ökar.

Så vi tar ett litet räkneexempel, för att exemplifiera detta på ett mycket förenklat sätt. Jag bortser i detta exempel helt och hållet från avgifter för sparandet.

Jag har i detta exempel valt personen fröken Söt som socker som både är blond och blåögd men det går precis lika bra att ta undertecknad (han med bybris i sina blogginlägg), som istället är tunnhårig och 31 år (suck börjar tom få vissa gråa hår..). Undertecknad har också en tradförsäkring på tvång genom en kollektivavtalad tjänstepension utan valmöjlighet.

Fröken Söt som socker är 30 år gammal (om du nu inte valt undertecknad som exempel) och sätter in en pigg och fräsch hundralapp hos Livbolaget Risky Business i en tradförsäkring. Fröken söt som socker har valt just en tradförsäkring för att hon själv inte vill förvalta sina pengar och hon vill ha ett tryggt och säkert sparande med låga avgifter. Livbolaget Risky business har en garanterad ränta på 2% per år. Utöver denna ränta så kan bolaget såklart ge återbäring om man lyckas väl med sin förvaltning. 

Fröken söt som socker har då fått ett löfte/garanti om att sin enda hundralapp när hon är 65år gammal och går i ålderspension ska vara värd minst 200kr (minimum 2% ränta i 35år). Om hon sedan tar ut sin pensionsförsäkring på 10års tid till hon fyller 75år så kommer då denna enda hundralapp ge henne minst en månadsutbetalning på ca. 1kr och 60öre varje månad mellan 65 och 75 år. Väldigt överslagsmässigt beräknat.

Gott så för fröken Söt som socker, hon kan nu planera sin pension och en insatt 100lapp blir inflationssäkrad om riksbanken de kommande 35 åren når sitt inflationsmål på 2% per år.

Ur livbolaget Riskybusiness sida så ser det ju ut på följande sätt: 

Dom har fått en ny pigg och fräsch hundralapp bland sina förvaltningstillgångar, kravet och garantin som dom ställt ut är att om 35 år ha 200kr tillgängliga att betala ut till unga fröken söt som socker. Dessa 200kr blir såklart en skuld för livbolaget, tillgången är hundralappen man har att förvalta. 

Skulden (200kr) ska dock inte betalas ut nu, utan om 35 år detta medför att man i försäkringsteknisk synvinkel ska diskontera denna summa. Hundralappen bland tillgångarna kommer ju som sagt att generera avkastning de kommande 35 åren (ränta-på-ränta). Diskonteringsräntan som livbolagen använder brukar vara räntan på lite längre statsobligationer som också brukar vara de allra vanligaste placeringstillgångarna i livbolaget.

Här inträder de kusliga effekterna. 

Även om jag i detta exempel använder lite väl förenklade räknemetoder. Om vi diskonterar 200kr på 35 år med räntan 3% som kanske är ett lågt normalläge så har livbolaget idag en skuld på ca. 69kr och en nyinsatt tillgång på 100kr. Det känns ganska så bra, då kan livbolaget mycket kortfattat ha en bra buffert (gentemot tillgången man fått på 100kr) och kan placera i en del aktier utöver statspapperstillgångarna som ligger i botten och täcker upp för garantin.

MEN, om diskonteringsräntan blir 1,5% som är räntan på svenska statsobligationer idag (ja jag höftar), så blir de 200kr diskonterade till 117kr i skuld för risky business (matteformel X=200*0,985^35, rätta mig gärna om jag har fel, jag gör ofta fort och fel). Här inträder då de stora problemen, tillgångarna ökar med en hundring genom insättningen och skulderna med 117kr(!) för livbolaget. Livbolaget hamnar mao för just denna nya insättning i ett underskott och måste i bokföringsteknisk synvinkel ta från reserverna/överskottet eller vad man nu kallar det för att få tillgångar och skulder att gå ihop. Resultatet blir en försämrad solvens (förhållandet mellan tillgångar och skulder i livbolaget) innebär att bolaget måste sänka sina risker så man inte äventyrar pensionsspararnas pengar så att det verkligen finns pensioner att betalas ut. Sälj aktier och köp statsobligationer per automatik alldeles oavsett vad förvaltaren tror om framtiden, såsom Länsförsäkringar gjort.

En viss hjälp på traven får förstås livbolagen att räntenedgångar ökar bolagets placeringstillgångar (i alla fall de tillgångar som är svenska statsobligationer), men det stora dilemman som kan uppstå blir sedan när räntan börjar stiga lite svagt, då skulderna minskar men placeringstillgångarna (obligationer) också minskar. Har man då ont om andra tillgångar som stiger i värde så blir det knapert.

30-talet går igen

På bild, stenansiktet Jakob Wallenberg 1892-1980

Man ska ju passa sig för att dra allt för långtgående paralleller mellan historiska skeenden och idag men samtidigt så ska man också passa sig för att tro att allting är annorlunda idag mot förr.  Trots allt är väldigt mycket samma förr som idag. Man behövde förtjäna sitt uppehälle, företag och privatpersoner behövde låna pengar, investerare som hade pengar ville få avkastning och privatpersoner behövde trygga sin ålderdom.1930-talet och 2010-talet har således många likheter.

De allra flesta har hört talas om 30-talsdepressionen och krisen som då drabbade oss. De brutala börsfallen i spåren av en uppumpad aktiemarknad i slutet av 20-talet med efterföljande lågkonjunktur och krugerkrasch. Aktiemarknaden nådde en mycket låg nivå år 1932. Detta vet som sagt alla. Däremot så är det många som tror att 1932 var ett fantastiskt år att investera och från 1932 så steg börsen i ”evig tid”. Nej så var så klart inte fallet, vilket jag kommer beskriva lite nedan. För det finns mycket stora likheter mellan 1930-talet som helhet och idag och hur börsen, räntor och statsskulder har utvecklats.

Vi börjar med statsskulderna. Ett sätt att rädda världen under 30-talsdepressionen var som sagt att sätta igång stora offentliga ”räddningspaket”, då som nu. USA satte igång ”New deal” och vi i Sverige började vi bygga ut vårt vägnät, elförsörjning, vattenkraftverk (exempelvis Krångede Vattenkraftverk), skolor och sjukvård. Detta trots att vi egentligen inte hade pengar. I slutet av 1930-talet fick vi därför kraftigt ökade statsskulder runt om i världen. Ser vi till I Sverige ökade statsskulden från ca. 20% av BNP till 50% av BNP.  Det är en rejäl försämring av statsfinanserna som sagt.

Kraftigt ökade statsskulder och sämre kreditvärdighet bland stater borde som sagt lett till ökade räntor. Men icke, istället sjönk räntenivåerna ner till riktigt låga nivåer då det var stark riskaversion bland investerare, så det blev räntenivåer som inte synts till innan idag då. Intresset för statsobligationer med försämrad kreditvärdighet är alltså lika då som nu.  Investerare var brända på börskraschen i början av 30-talet och nu så tog man det säkra före det osäkra och placerade mer kapital i statsobligationer med följden att prisnivåerna på dessa steg och avkastningen minskade.

Vad som dock är mindre känt är att vi i slutet av 30-talet är att vi i slutet av 1930-talet fick en ”dubbel-dipp” i ekonomin, inte minst på börsen. Då börsen under perioden från årsskiftet 37/38-40/41 sjönk med -24,4% (exl. utdelningar), vilket faktiskt är ungefär lika med den börskrasch som nu varit med den skillnaden att kraschen kom väldigt snabbt idag relativt 1937-40 då kraschen drog ut på tiden 2,5år mot ett halvår nu. Men det kan väl tänkas att det går upp och ner även framgent.

Nedan visas börsindex (exl. utdelningar) under 1930-talet  

Denna ”dubbel-dip” blev dock inte alls lika allvarlig som i början av 30-talet i den verkliga ekonomin även om vinsterna så klart minskade. Vi kan ju exempelvis ta Svenska Kullagerfabriken som har publicerade årsredovisningar från år 1907 på nätet som var och är  ett brett verkstadsbolag där kan man i historiken utläsa att vinsterna sjönk från 24Mkr år 1937 till 20Mkr år 1938 och 1939, vinsterna sjönk mao omkring 20%. Att det inte blev så allvarligare än så berodde främst  pga av att många företag hade haft några år när man var sparsam och företagen hade bunkrat upp balansräkningarna efter infernot några år tidigare. konjunkturen klarade sig hyfsat trots att statsfinanserna i många länder var mycket ansträngda, inte minst i Tyskland. PÅ börsen handlas som bekant den privata sektorn.

Många företag hade också i väldigt friskt minne att det inte var så lätt att låna på banken när man som bäst behövde det och det vara klokt att då ha egna pengar. Men så är det ju som bekant, har man bränt sig på het gröt så börjar man blåsa på frukostyoghurten.

Men det finns också många andra likheter med 30-talet mot idag. En stor likhet är frånvaron av realränta i slutet av 30-talet. Den korta bankräntan var konstant längre än inflationen 1937-1940, med ett kort undantag 1938 när situationen var en realränta på cirkus 0% hur kul nu detta är. Även den långa (5åringa statsobligationer) gav negativ realränta till följd av de upptrissade priserna på populära statsobligationer.

Man kan mao konstatera att perioden från 1937 till 1940 var usel som investeringsperiod. Börsindex gick ned ca. 25% (utdelningar oräknat), En kort ränteplacering (jmf med att ha pengar på bankonto) gav negativ real avkastning och en lång obligation gav ingenting heller, i värsta fall förlust även här.

 

Allra värsta året var 1940. Inflationen steg i det närmande krigets spår till 13,5%(!), Börsen sjönk med 19%, den korta räntan var 3,3% (bankboken på sparbanken gav omkring 2% i ränta kan jag då gissa) och även bankboken tappade mao rejält i värde realt sett. Än värre var det för innehavare av längre statsobligationer där räntan steg från 2,9% till 3,9% vilket med dagens mått innebär att den som ägde en  säker ”obligationsfond” (fanns troligt en inte denna nymodighet då) fick förluster. För en 5% riktigt lång obligation innebär en sådan räntestegring att priset på obligationen sjunker från ca. 170 till 130… nästan sämre än investeringen än börsen.

 

Långsiktigt var dock 1940 ett riktigt bra år att investera i aktier. För med de höga riskpremier som då fanns på aktier så fanns det inte så mycket alternativ till att aktier framgent fick lov att följa vinstutvecklingen i företagen. Företagens varor är som bekant det som vi betalar för så omsättning och vinster steg i den tilltagande inflationens spår. Direktavkastningen på börsen vid detta tillfälle var också klart gynnsam och präglad av två börsnedgångar som präglade investerare.

 

Då kan man ju ställa sig det högsta relevanta frågan om inflationen återkommer även idag precis som på slutet av 30-talet trots att statsobligationsräntorna något år innan inte signalerade det? Ingen aning, framtiden får vi lov att uppleva.

 

Nu skulle man så klart också skrivet något om guldpriset, fastighetspriser, priser på skog under denna period men jag passar bollen till någon annan bloggare att ta vid från detta inlägg.

Räntedramtik och riksgäldsprat

Standard&Poors sänkte som bekant kreditvärdighetsratingen på Amerikas Förenta stater (till skillnad mot Confederate States of America gick i "konkurs" och gick under redan år 1865). USA bedöms alltså av S&P inte längre vara riktigt likakreditvärdiga som tidigare. Om man är mindre kreditvärdigare än tidigare så borde detta enligt "sunt-förnuft-modellen" resultera i att det är färre som vill låna ut pengar till en och när man vill låna så borde låneräntan bli lite högre.

Har denna förändring nu skett? Inte alls...
I själva verket har amerikanska statsobligationer blivit än mer populära! Fler investerare vill köpa amerikanska statsobligationer istället för aktier exempelvis. Räntan som borde ha gått upp har i själva verket gått ned och amerikanska statsobligationer upp till 3 år ger i praktiken ingen ränta alls.  Invetserare är helt sonika beredda att låna ut pengar till USA helt gratis(!). Känns som en bra investering....eller kanske inte.
....
On the shore, dimly seen thro’ the mist of the deep,
Where the foe’s haughty host in dread silence reposes,
What is that which the breeze, o’er the towering steep,
As it fitfully blows, half conceals, half discloses?
Now it catches the gleam of the morning’s first beam,
In full glory reflected, now shines on the stream
’Tis the star-spangled banner. Oh! long may it wave
O’er the land of the free and the home of the brave!
.....

Konungariket Sverige med nationalhymnen Du gamla du fria tillhör fortfarande den allt mer exklusiva skaran av små-små batterier (AAA) och även här hemma i Sverige så verkar svenska statsobligationer nu blivit oerhört populära. Det har varit närmast dramatiska förändringar på räntemarknaden. Bara enbart idag har yielden på svenska 5åriga statsobligationer handlats ned 17 punkter, på en enda dag.

Från en ränta på 1,87% på morgonen till stängningskurs på 1,70%. En låneränta på 1,7% är inte dyrt på ett 5 årigt bundet avtal och frågan är väl om det det ens är lönt för svenska staten att amortera på statsskulden utan det istället är mer lämpligt att bygga upp valutareserven för man vet ju aldrig när nästa kris dyker upp. och då lär man väl inte få låna till 1,7%, så sent som i Januari var räntan på 5åringar nästan 3,5%.... Vi får väl se hur Stefan och polare Bosse på riksbanken och riksgälden väljer att hantera situationen. Man kanske tom väljer att öka upplåningen nu när vi befinner oss på all-time low yields, nästan.

På tal om riksgälden och räntor så börjar nu det svenska bankstödet från 2008-2009 förlåt, det svenska Swedbankstödet  att allt mer löpa ut och sista juni hade man bara 136Mdr utlånade mot toppnoteringen på över 350mdr. Alla lån förfaller helt enligt plan och prognosen är att svenska staten gör en vinst på 5,8Mdr (644kr per svensk medborgare) på detta stöd. Vinsten är bankernas (läs Swedbank, Volvo finans mfl) räntor till svenska staten minus statens upplåningskostnader. Bara att gratulera. Hade Riksgälden varit en affärsbank så hade vi väl i tidningarna fått läsa om mångmiljonbonusar till Bo Lundgren och Daniel Barr och andra chefer inom Riksgälden.

Under finanskrisen 08-09 så införde Sverige också en bankstabilitetsfond där vi ska fondera pengar att använda i kommande finanskriser. Stabilitetsfonden betalas av svenska banker. Desto mer pengar man har utlånade desto mer får man lov att betala i extra "skatt".  Exempelvis fick skötsamma Handelsbankens aktieägare betala en halv miljard till svenska staten under enbart det första halvåret (vi svenska medborgare tackar Fredrik Lundberg för pengarna..) i stabilitsfondsavgift. Totalt sett är den svenska stabilitetsfonden sista juni värd 35,2mdr.

Amerikansk statsobligationsbubbla?

Det är återigen frossa och rädsla som råder på de ekonomiska marknaderna. En kall vind, för att inte säg storm sveper in över riskfyllda tillgångar i spåren av skuldkriser och oro för vikande konjunktur. 

Senaste tiden har mycket pengar i de finansiella marknaderna flyttats från aktier till exempelvis guld och den "säkra" räntemarknaden. Många placerare har lagt sig likvida (vilket i praktiken innebär att man har valuta och ränteplaceringar)  istället för att ha riskfyllda positioner.

Att guldpriserna stiger i tider av finansiell oro känns befogat även om guldets prisuppgångar nu börjar bli rejält stora och nu nått till priskurvorna börjar bli kusligt bubbellika och att prisuppgången mer eller mindre oavbrutet pågått i 10 års tid vilket då innebär att "ingen" förlorat pengar på tillgången och många tror på den räta linjens logik om evigt stigande priser. jmf med prisuppgångar på bostäder sista 10 åren och allt allt fler mindre investerare satsar på guld kan man förstå enbart genom att snabbt titta på inläggen på exempelvis DI börssnack. (Di Börsnack är för övrigt en mycket intressant plats att studera mänskliga beteenden på såsom rädsla, girighet, argsinthet....etc)

Vad som däremot inte känns så befogat är de enormt höga priserna på amerikanska statsobligationer. Den amerikanska staten är skuldsatt, en del skulle nog säga att staten är pank och bankrutt. Man har också stor politisk oenighet om hur man ska komma tillrätta med denna situation och hur man ska få statens inkomster och utgifter att balanseras. Situationen idag där de årliga budgetunderskotten är mångdubbelt större BNP tillväxten (som till viss del består av inflation) är givetvis fullkomligt ohållbart i längden. Men likväl är väldigt många placerare beredda att investera i landets höga statsskuld istället för att äga mer riskfyllda tillgångar. Såväl små som stora placerare. Den lille amerikanska småspararen som säljer sina coca-cola-aktier och istället satsar i en räntefond gör just detta, köper statspapper och lånar ut pengar till den arme skuldsatte sjuklige patienten. Frågan är om inte många amerikanska storföretag mår betydligt bättre än staten idag.

Räntekurva över amerikanska statsobligationer. Siffrorna till höger är den procentuella räntan.

Ratinginstitutet Standard&Poors har nu sänkt USAs kreditvärdighet till AA+ med negativa utsikter istället för normala rocksteady AAA. Vilket givetvis är fullkomligt logiskt när statsskulden är över 100% av BNP och knappt 10% av BNP i årliga budgetunderskott. Ändå är investerare beredda att sälja av och ligga likvida och låna ut pengar till den skuldsatte sjuklingen till räntan 0,2-0,3% (översatt till p/e tal runt 300(!!) eller så..). Jag personligen  finner inte detta som någon form av stöd i fundamenta utan drar slutsatsen att som investerare är amerikanska statsobligationer överprissatta, för att inte säga bubbelprissatta. Det borde kännas mer logiskt med en sjunkande dollar och stigande statsskuldsräntor för USA, å andra sidan ska man nog passa sig för att investera mot ett sedeltryckeri...don´t fight the fed.

I de kraftiga nedgångarna på aktiemarknaderna där mer eller mindre alla aktier dras med i fallet kommer det nog också framgent att kunna gå och hitta ett och annat fynd till bättre priser.

Häromdagen passade jag förresten på och besteg 7 bergstoppar över 1600 möh på en och samma dag. Pust och stön och hjärtat fick klappa många extra slag den dagen....visst ser det inbjudande ut att knyta in sig i rep när man ser sånt här...?

Lite tankar om obligationsemissioner

Jag fick i e-postlådan för någon vecka sedan information om att oljebolaget PA Resourses just nu genomför en emission av obligationer till allmänheten. Orsaken till att man vill låna pengar av kreti och pleti som undertecknad är förstås att man inte får tillgång till billiga banklån. Precis som den som inte har en fullstor kontantinsats på en köpt bostad får hänvisas till dyrare lån än traditionella bolån.

För att småsparare skall teckna obligationslån i ett ganska så "okänt" företag så vill man förstås ha en rejäl ränta. I fallet PA Resourses har julskinkan fått en rejäl fettsvål då den årliga kupongen är 10,5% och löptiden ca. 3år. Sedan sockrar man upp erbjudandet likt julbordets efterrätt för obligationsspekulatanter med en dessert genom att så länge man har ett förhållande med varandra obligationsinnehavaren och företaget, så lovar aktieägarna ställa upp med att minst ha en 40% soliditet i bolaget. Går man under denna gräns får aktieägarna slanta upp med pengar, fast i vanlig stil så är man kanske inte riktigt lika noga med att informera aktieägarna om denna konvergant som det så vackert heter på finansiska.

När det gäller obligationsinvesteringar så måste man alltid ställa sig frågor, varför får detta bolag inte lån på banken till bättre ränta? Varför skall jag vara villig att ta på mig mer risk än våra affärsbanker?

PARE är också en företag (likt Eniro förövrigt) som till största delen saknar huvudägare av fläsklägg och rotmos och bolagets ägarskap skall hanteras av ett antal fonder samt tusentals småsparare (som i PAREs fall väldigt ofta äger sina aktier via kapitalförsäkringar vilket gjort Avanza Pension och Nordnet Pension till bland de största ägarna. Bolag som inte ens besöker bolagsstämman... Då kräver förstås banker bättre säkerheter för att ge ut lån.

När man investerar i obligationer så är det först och främst en bolags balansräkning man skall kolla på. En aktieägare är ju först och främst intresserad av att få ta del av ett företags vinster och då kanske man bör intressera sig en hel del för resultaträkningen. En obligationsägare får ju aldrig ta del av några vinster men däremot så är det av synnerligen vikt att titta på balansräkningen då en konkurs ofta medför att dina pengar försvinner upp i det blå.

Sista september såg det ut så här (mycket schablonmässigt på större poster) för PA Resourses.

Tillgångar
Materiella tillgångar 7Mdr
Kundfordringar 700Mkr
Likvida medel 700Mkr
Totala tillgångar: ca. 8,4Mdr

Dessa tillgångar är finansierade på följande sätt: Långa lån till banken 2,1Mdr
Kortfristiga lån till banken 1,4Mdr
Konvertibler 1,1Mdr (11% i ränta..)
Skatteskuld 500Mkr
avsättning 300Mkr (saneringskostnader)
leverantörsskulder 300Mkr
kort skatteskuld 100Mkr
Totala skulder ca. 5,8Mdr

resten eget kapital dvs ca. 2,6Mdr.
OBS att detta är en mycket schematisk bild.

I PA redovisning redovisas Konvertibler som eget kapital men det är nog mest rimligt att se det som en skuld då man trots allt betalar 11% på dom.

Min personliga  åsikt att i fall med lite mer riskfyllda bolag (observera skillnaden mot tramsbolag som man aldrig bör lägga pengar i) med både investeringsbara obligationer och aktier så är det dumt att ropa över för mycket, obligationen kan minst vara en lika god investering som aktien. Allt för sällan är det inte så att obligationen ger bättre avkastning på några års sikt.  Ett bra exempel på intressant fall är det Kinnevik och Lundinkontrollerade jordbruksföretaget Black Earth farming, en aktie som inte rosat marknaden sedan nyintroduktionen på stockholmsbörsen men den som skippade aktien och istället investerade i bolagets obligation som introducerades ung. samtidigt så har man inkasserat sisådär 12% om året, inte illa. Man bör också beakta att obligationsinnehavaren har tagit mindre risk, och fått högre avkastning.

För övrigt är jag mycket förbryllad av att PAREs emission inte är registrerad hos finansinspektionen vilket faktiskt är ett krav om man skall emittera värdepapper som skall upptas för handel till allmänheten….fy skäms.

på bild, Kruger&Tolls obligationer från 20-talet.

Svenska staten satsar på strukturerade obligationer, kom och köp!

Svenska staten håller just nu på att emittera lite obligationer till svenska folket. Det är ju inget direkt konstigt ,statsobligationer som finansierar den svenska statsskulden ges löpande ut påp de finansiella marknaderna. Andra vanliga obligationsemissioner av staten är att SBAB finansierar sin bolånestock genom att ge ut bostadsobligationer och ett antal statliga bolag emitterar företagsobligationer t.ex. Vasakronan och Vattenfall.

Denna specifika emission är dock av synnerligen annorlunda slag. Svenska Staten (förlåt, det helstatliga bolaget Svensk Exportkredit) håller nämligen på patt emittera fyra stycken strukturerade obligationer. En valutaobligation, en sk. Jordbruksobligation, en råvaruobligation och slutligen en hedgefondsobligation.

Det är för mig ganska så obegripligt varför ett statligt företag som Svensk Exportkredit finansierar sin verksamhet genom att ge ut strukturerade obligationer istället för traditionella företagsobligationer eller att man helt sonika tar lån hos banker. Men vi lever som bekant i nya tider idag…

SEK sysslar ju traditionellt sett med statliga garantier av större exportaffärer, ibland har man själv även varit den som lånat ut pengar i samband med exportaffärerna. Jag har lite känslan av att SEK allt mer börjar leva sitt egna lilla liv och agera lite småpåveaktigt som vilken affärsbank som helst. I samband med Swedbanks behov av nyemission för några år sedan så lånade SEK ut pengar till ett förvaltningsbolag som ägde Swedbankaktier och lånade för att teckna i nyemission. När sedan Swedbanks aktiekurs dök så uppstod säkerhetsproblem i lånet och Svenska staten, förlåt återigen AB Svensk exportkredit fick helt sonika gå in och ta över panten i form av Swedbankaktier och indirekt så är svenska staten numera en av de största ägarna i Swedbank.

Så denna emission av strukturerade obligationer är väl bara en del på vägen mot att vara med och leka bland dom andra fina bankerna i Sverige på den vackra kredithimlens stjärnspegel.

Är obligationer alltid säkrare än aktier?

Förhållandet mellan aktier och obligationer är något som alla borde lära sig en del om. För i högsta grad så påverkar dom varandra. Den som lånar ut sina pengar får en fast bestämd ränta på sina pengar, sedan pengarna återbetalda när obligationer löper ut och den som äger företag får istället del av vinsten som uppkommer i företaget. Om företaget lånar pengar så måste man betala ränta till utlånaren (obligationsinnehavaren) och således så måste alla investeringar som ett företag gör ge en bättre avkastning än räntan på lån. I händelse av likvidering av ett företag så har alltid obligationsägarna företräde till bolagets tillgångar framför aktieägarna som står sist i kön. Obligationen står för tryggheten och aktien för möjligheten.

Räntenivåer på obligationer styr i högsta grad värderingen av aktier och även omvänt så vill jag nog påstå att världens obligationsmarknader också påverkas av aktiemarknaden. Kort sagt du blir ingen bra investerare om du inte lär dig spelet mellan obligationsägare och aktieägare och du ör vara öppen för att investera i båda värdepappersslagen.

Det som lärs ut i den ekonomiska skolningen är att ränteplaceringar alltid under alla förutsättningar är säkrare än aktier och att aktier alltid på lång sikt är en bättre investering än aktier. Jag vill påstå att detta är felaktigt.

Det senaste 10 åren har t.ex. statsobligationer generellt sett varit en klart bättre investering än att investera i ett aktieindex. I Sverige så står börsindex på minus efter 10 år. Köpte du en 10 åring statsobligation för 10 år sedan har du väl fått en 5-6% per år kan jag tänka mig. Och för varje investerad 100-lapp har du idag 150kr(plus ev. räntan på utbetalad ränta). 10 år är en förhållande lång tidsperiod men likväl så har statsobligationer givit bättre avkastning än aktier, i teorin borde det givetvis inte varit möjligt. Eller? I teorin så borde ju aktier på en sådan lång tidsperiod ha avkastat räntan plus riskpremie, men det har aktier alltså inte gjor de senaste 10 åren.

Men idag är situationen synnerligen riskfylld för långa statsobligationer skulle jag vilja säga. Långa 10åriga svenska statsobligationer handlas idag mer eller mindre till all-time-high. Omvänt så blir då deras ränta, all-time-low. I själv verket så får man inte ens 3% om året, snarare närmare 2,3%. Sedan om 10 år så får du sedan tillbaka dina pengar, I bästa fall om svenska staten då fortfarande klarar av att betala sina långivare. Skulle det de kommande åren bli inflation så kommer ju också dina pengars köpkraft minska och icakassen har blivit dyrare. Men det är nog ganska så säkert att du får tillbaka pengar.

I Sverige så har Riksbanken ett inflationsmål på 2%. Prickar man det målet så får alltså ägarna av t.ex. statsobligation 1047 en real avkastning på 0,3% per år, inte så sexigt direkt och jag vill påstå att riskerna med denna obligation är större än en aktieinvestering på 10 år i t.ex. Lundbergs (som till 55% består av lågbelånade fastigheter som avkastar omkring 6% per år).

Sedan finns det också riktigt usla investeringar.
Låt oss ta skräckexemplet Japanska statsobligationer. Vi börjar med räntan, den är lägre än den svenska. Anmärkningsvärt i sig. Men vad som är än mer anmärkningsvärt är den höga risknivån kontra den dåliga avkastningen. Den Japanska staten har idag en skuldsättningen som är mer än dubbelt så stor som landets BNP och man har ett underskott i de löpande statsfinanserna.

Detta kanske inte säger så mycket för dig mer än tidningsrubriker. Men låt oss översätta utlåningen i form av ett icke säkerställt lån till ett industriföretagföretag.

Bolagets/statens skulder är alltså dubbelt så stora som omsättningen och bolaget gör idag förluster. Den skuldsättningen är minst sagt tuff och vi kan ju t.ex. jämföra med företaget Sandvik som ibland ses som hårt skuldsatt. Sandvik har idag en nettoskuld på 29Mdr mycket givetvis men om Sandvik skulle vara lika skuldsatt som Japan så skulle man då haft en nettoskuld på 160 Mdr eller något sådant…Sedan går Sandvik idag med vinst till skillnad mot Japan. Visst är det teoretiskt för Sandvik hade aldrig kunnat få lån på banken på med en nettoskuld om 160mdr till skillnad mot Japan eller USA där det alltid verkar finnas villiga långivare. Att Japan dessutom betalar lägre räntor än Sandvik vilket ju är ett mysterium i sig också. Jag tycker nog det är betydligt mer riskfyllt att låna ut pengar till Japan än Sandvik. fast det kan det väl inte vara i den finansiella teorin?

Men kan det finnas någorlunda investeringsalternativ i obligationsmarknaden? Självklart men då får man leta bland företagsobligationer. Den som t.ex. funderar på aktier i Black earth Farming bör även titta på deras obligationer då räntan nästan är tvåsiffrig idag.

Industrivärden gör en favorit i repris

Investmentbolag har som bekant synnerligen svårt att göra nyemissioner pga den sk. Investmentbolagsrabatten där en krona i bolaget städigt normalt sett värderas till ca. 70-90 öre.

Detta samtidigt som att bolagens mottagna kassaflöde enligt skatteregler måste betalas ut till aktieägarna så medför detta att större investmentbolag har synnerligen svårt att expandera om man så önskar. Sålunda handlar det om att sälja innehav eller låna pengar för att investeringskapital. Sedan finns det några andra tekniska möjligheter, dels så kan man ju fusionera sig med något annat investeringsbolag det som t.ex. Kinnevik gjorde med sin moder eller Investor och Providentia, ett annat sätt är att använda sin en egen aktie som betalningsmedel, fungerar när det köpta bolaget handlas under substansen som i fallet där Brinova har lagt beslag på bolag eller när Öresund slutligen köpte upp Custos eller i de lyckliga fall där investmentbolaget värderas högre än substansen vilket nu t.ex. innebär att Ratos har goda möjligheter att köpa bolag med sin egen aktie som betalningsmedel.

En annan variant att få in lite kapital i ett investmentbolag är att ge ut konvertibler. Industrivärden var ett sådant lyckat exempel som har använt sig av konvertibler. Industrivärden ”gav” ut konvertibler under den svenska 90-talskrisen. Pengarna från denna utökning av balansräkningen använde Industrivärden för att förvärva investmentbolaget Bacho som gav Industrivärden en helägd industrirörelse samt indirekt också inköpen i Sandvik. Investor använde sig av konvertibelemission när man gjorde sitt jätteförvärv genom att köpa ut Saab-Scania från börsen.

Även nu igen så här knappa 20 år senare så skall då Industrivärden återigen ge ut ett konvertibellån. Denna gång så ställer man dock inte ut kollektbössorna till de egna aktieägarna utan ”säljer” till institutionella investerare i block om 1 M euro. Dryga 10 Mkr i minst teckningspost i en ”nyemission” har kanske inte något som gemene man och kvinna hemma i stugorna hämtar upp ur byrålådan direkt. Sedan kan et säkerligen bli så evetuellt att det sedermera kan bli så att ett antal banker köper upp konvertibler och ”styckar upp” dessa i småspararportioner. Handelsbanken har t.ex. ofta gjort så för sina egna bankkunder, där man som kund i Handelsbanken har kunnat köpa företagsobligationer i poster om hava basbelopp när börsnoteringen haft handelsposter i miljonsklassen.

Rent tekniskt sett är konvertibler en kombination mellan obligationer och optioner. Räknar man en teoretiska utspädningen som ränta så kan man hypotetisk säga att om Industrivärdens aktie går upp mindre än 5% per år så får Industrivärden betala 2,5% i ränta på dessa pengar i form av ett lån vanligt lån och konvertibelägarna får sina pengar tillbaka som kontanter (alt. att Industrivärden lägger ett bud på dem om några år och betalar med sina egna aktier). Om dock den egna aktien stiger med mer än 5% om året så får man betala 2,5%+(9,1%/5) i utspädning minus att man då slipper 4,5Mdr i lån vilket med dagens mått innebär att nästan häften av bolagets nettoskuld försvinner som kompensation för den dyra räntan för nuvarande aktieägare. Den billiga räntan 2,5% (om nu substansvärdet utvecklas svagt) skall ställas emot den ränta som man idag har på sina lån 4,5% så nettoskuldsmässigt sänker man då sin låneränta rejält.

Sedan är det lite intressant hur skall man använda pengarna i Industrivärden?
Är det för att delta i nyemissioner i t.ex. Volvo och Sandvik? Eller har man planera på intåg i något nytt herrelöst bolag? Ändrar man strategin till att även ha helägda bolag och köper ut något av de mindre innehaven? Hoppas bolaget på en dubbeldippsituation på börsen dvs där man nu säljer sin aktier till en hård ”valutakurs” och sedan shoppar billigt. Eller är det helt enkelt för att lösa lite av sina lån?

Det farliga räntesparandet

Att räntespara är tryggt och säkert sägs det, den som spar h*n har som sagt. Givetvis är det sant och alla människor har behov av en slant på banken inte minst som en likviditetsbuffert för sämre tider då sjukdom, arbetslöshet osv kan drabba oss alla.
Aktier, fastigheter och andra typer av investeringar är ses däremot som riskfyllda placeringar och det är givetvis sant så svängningarna på dessa placeringar kan vara betydande. Ner ena året med med nästan hälften och sedan tjurrusning året efter om vi pratar om aktiemarknaden 2008-2009. Men vågar då hålla på med aktier? Verkar ju vara rena ramen spekulationen…..då är det tryggare med bankboken eller hur?
Samtidigt så talas det mycket lite om det riskfyllda räntesparandet och med detta menar jag då inte risken att en utgivare av en företagsobligation går i konkurs utan något helt annat nämligen penningvärdets eviga tendens att försämra sig med tiden. Särskilt riskfyllt blir detta i det läget vi nu befinner oss i men låg ränta och svag tro på framtiden.

En liknande situation inträffade i början av 30-talet. Ekonomin försämrades rejält men krugerkrascher, statsfinanserna började urholkas, riksbanken fick sänka räntan och vår tro på framtiden sjönk betänkligt. För att hantera krisen så lånade svenska staten pengar av svenska folket (och andra intressenter) och man lånade upp pengar genom att ge ut en 35 årig statsobligation från 1933 till 1968. Tiderna var usla 1933 så räntan blev 3% per år. Tryggt och säkert, 3% årligen som utbetalades en gång om året, i 35 år.
Det låter tryggt, men blev en fullkomligt usel investering. Det var korrekt att perioden 1933 till 1968 var oroliga tider men såväl andra världskriget, korea-krig och ett vietnamkrig på slutet. Samtidigt, för sveriges del så blev dessa år inte så illa som man kunde befara 1933. Men det var också en tid när värdet på en krona försämrades ganska så betänkligt. Från deflation som var vanligt förekommande på 20-30 talet så fick vi inflation och det som på 30 talet gick att köpa för en krona kostade mångdubbelt så mycket på 60-talet.

För den som investerade en krona i statsobligationen 1933 så fick man bara tillbaka bara en rejält tilltufsad krona 35 år senare. Dessutom efter skatt så täckte inte ens utbetalningarna

Herr Anér i boken som jag citerade i inlägget häromdagen konstaterade att fram till att hans bok skevs så var den faktiska (realt) avkastningen på obligationen minus ungefär 80% (!!) alltså, hela 4/5 delar av värdet på det investerade kapital et hade gått upp i rök, pga det försämrade penningvärdet. Skulle man sälja obligationen när Anér skrev sin bok skulle man dessutom realisera en kursförlust på obligationen då man i början av 60-tale ville ha högre kupong än 3% varpå oblipgationen fick säljas till underkurs.

Problemet idag är att vi är många som genom AP-fonder, pensionsstiftelser, livbolag, uppbackning för försäkringspremier till huset osv osv äger just långa svenska statsobligationer i en likartad situation som år 1933, när det idag är låg ränta och dåliga framtidsutsikter och många kanske ser börs, fastigheter och andra tillgångar som allt för riskfyllda. Problemet är om en kronas värde minskar med tiden…
Som jag ser det finns det betydande risker med statsobligationer idag, en inflation runt 0% lär vi inte ha speciellt många år till och blir det sedan lite högre räntor och mer inflation så kommer värdet på innehav minska rejält.

Dags att sälja (en del) obligationsfonder

Långa räntefonder/obligationsfonder (med statspapper) tillhör de mer vanliga fonderna i Sverige och det är många miljarder som är placerade i dessa fonder och ett normalt bankråd som man ofta kan stöta på är att man skall spara lite räntefonder och lite i räntefonder, vilket också gör fondtypen vanlig bland många av oss dödliga med några lappar varje månad i en räntefond och några lappar i en aktiefond varje månad är nog ett vanligt sparande.

De svenska Räntefonderna har de senaste åren varit vida bättre placeringar än aktier minst sagt och jag tror allmänt att de flesta faktiskt är nöjda med sina placeringar i räntefonder idag. Efter riksbankens senaste sänkning så tog ånyo denna fondkategori ett skutt och innehavarna fick lie extra kronor i avkastning.

Men kortfattat skulle jag nu säga att det är dags att sälja av de svenska längre obligationsfonderna då fonderna i dag med dessa abnormt låga räntenivåer ”står vid vägs ände”. Från denna nivå är det mer eller mindre omöjligt att räntan på statspapper sjunker i ränta (dvs positiva kursförändringar för en obligationsfond) och lika så ger dagens nominella ränta ingen direkt upphetsande löpande avkastning. I händelse av att vi nu ev. får ränteuppgångar vilket nog mycket talar för i, alla fall på lite sikt. I den situationen finns det stor risk att den trygga och ständigt avkastande räntefonden helt sonika ger negativ avkastning då det låga ränteläget gör att ränteförändringar nu betyder mer än löpande ränteinkomster.

Så om man nu skall sälja av fonder vad finns då för alternativ, när det gäller tryggt räntesparande? I första hand är nog ett bra tips skulel jag vilja säga att betala av lån för även här står vi nog vi vägs ände och bolån t.ex. lär nog knappast bli billigare än det är idag. En amortering och du slipper framtidens räntor, punkt slut. Sedan skall man givetvis inte amortera för snart senare ta ett lån för konsumtion för t.ex. ett bilköp eller en ny panna till huset.

Ett annat alternativ om än med lite mer risk är att växla över till en fond med företagsobligationer. Räntan på dessa är fortsatt någorlunda avkastande även om räntenivåerna gått ned även här. Ett lite mer trist men tryggt alternativ är att satsa på en kort räntefond/likviditetsfond/penningmarknadsfond det är en placering som inte kommer ge någon nämnvärd avkastning men i gengäld så tar du inte risken att få negativ avkastning till följd av räntestegringar, gärna lite inslag av företagscertifikat i fonden skulle jag nog rekommendera.

Sedan finns alltid alternativet att ha pengarna på ett bankonto eller göra en fast ränte eller obligationsplacering men det sistnämnda förutsätter att man inte har behov av likviditeten från att ta ut pengarna när man så önskar.

Blir små sparare stora företags banker de kommande åren?

Någon mer än mig som har upplevt att utbudet av företagsobligationer har ökat ordentligt de senaste månaderna. Även en hel del erbjudanden som t.om. riktar sig till privatpersoner?

Någon djuplodande analys till varför det just är på detta sättet idag har jag inte direkt men det känns ändå som en logisk förklaring att förutsättningarna för att låna pengar i banker klart har försämrats senaste året för företag. Under 2006-2007 var påslagen gentemot statsobligationer för stora företag enbart några tiondels procent, idag däremot handlar det om rejäla riskpremier. 6-7% handlar det om i många fall även för många stor traditionella svenska industriföretag. I den riskaversionen från bankernas sida så är det nog på det sättet att många mindre placerare kan nöja sig med kanske 5-6% i ränta på företagsobligationer och ändå känna att man gjort en bra affär. Man kan nog också dra slutsatsen att en stor del av de svenska bankernas ökade utlåning till stora svenska företag helt sonika beror på att utländska banker har sagt upp en hel del lån.

Verkstadsbolaget Sandvik exempelvis slutförde häromdagen en upplåning av pengar där man riktade sig till mindre investerare istället för att låna pengar av banken. Man erbjöd 5,25% i ränta på en 4 årig obligation har jag för mig och målsättningen var att låna upp 500Mkr. Gensvaret från mindre investerare (både privat och institutionella) var enastående och hela 3000 investerare var beredda att ta risken i Sandvik till denna ränta och företaget kunde istället låna upp 1,7Mdr…billigare än om man lånat på banken.

Jag tror att det nu kan komma en våg av emissioner av företagsobligationer till mindre placerare det kommande året. Många företag är svältfödda på krediter, de svenska bankerna är inte beredda att direkt ta stora risker idag och många investerare är svältfödda på ränteplaceringar som ger några procent mer än bankboken i ränta. Sverige har ju historiskt sett varit ett land med väldigt lite privatobligationer och i stort sett all in och utlåning har gått via banksystemet, svenskars placeringar har främst varit i aktier. Men vi behöver faktiskt inte åka så långt bort för att hitta andra investeringsmönster. Danmark har i lång tid haft väldigt fragmenterat banksystem med små lokala banker och som en konsekvens har en hel del av stora företags upplåning har varit privatobligationer och färre än i Sverige har ägt aktier.

Personligen så kan jag tycka det är sunt att både investera i obligationer och aktier. Dessutom är jag övertygad att de flesta blir bättre aktieinvesterare om man har god koll på obligationsmarknaden. Obligationsinvesterare ser nämligen på risker helt annorlunda än aktieinvesterare. Villkoren för ett företags upplåning är i högsta grad en mycket intressant information om man skall investera i samma företags egna kapital. Omvänt kan man också ibland se att aktiemarknaden diskonterar in ordentliga katastrofer gör utlånarna av pengar inte detta så kan mycket väl aktien bli ett bra köp osv.

Hur köper man då företagsobligationer/förlagslån/privatobligationer som privat investerare? Precis som aktier, man vänder sig helt sonika till sin bank. Idag finns det ganska många olika investeringsalternativ i obligationer även med något mer modesta insatser. Handelsbanken är av tradition en av bankerna med mycket transaktionsaktivitet i räntemarknad (går även handla företagsobligationer via nätet i deras aktiedepå). lilla Öhman fondkommission är en annan bank med lite mindre företags obligationer. Där kan man bla. se att stenbeck och Lundinföretaget Black Earth farming får betala dyra två siffriga räntor idag på sina lån.

Varför desssa enorma obligationsskillnader?

Obligationer tillhör till tillgångsklass som överlag utvecklats mycket bra det sista halvåret. Främst gäller detta då statsobligationer av olika slag vilket har samband med de kraftiga räntesänkningar som genomförts samt också en betydande riskaversion mot alla former av riskfyllda tillgångar som aktier exempelvis.

Räntan på statsobligationer är idag väldigt låg (och extremt låg i USA) och i Sverige får man idag betalt med en årlig ränta på 2,13% om man väljer att binda sina pengar i en statsobligation som gäller i 5 år. Detta omvandlar en hundralapp till 113kr på det får i alla fall inte mig att bli direkt upphetsad och investeringsvillig. Man kan också ställa sig frågan om en sjunkande ränta på statsobligationer egentligen är speciellt logiskt då de flesta stater idag väljer att skuldsätta sig allt hårdare genom massiva statliga stödpaket och statlig konsumtion (infrastruktur exempelvis). Precis som man som privatperson skuldsätter sig allt mer i relation till inkomster och säkerheter så borde väl banken vara allt mer benägen att höja räntan då kreditrisken ökar?
Men detta verkar inte gälla idag..

Amerikanska statsobligationer med enormt låga räntor samtidigt med en allt mer tilltagande skuldsättning av landets finanser känns allt mer som en bubbla.

Samtidigt är det också så att en annan del av obligationsmarknaden har fått se stigande räntor och sjunkande priser på obligationer. Främst gäller detta något längre företagsobligationer och förlagslån till banker. Gamla sanningar där räntenivåer på olika former av obligationer normalt sett brukar följa varandra med ett riskpåslag givetvis verkar idag inte heller gälla. De sämre tiderna för de flesta typer av företag har fått ränteplacerare att fly företagsutlåning lika mycket som aktier.


Häromdagen så passade jag på att byta fonder i undertecknads olika försäkringsinnehav (några pensionsförsäkringar av olika slag såsom PPM mm), vilket ine direkt händer så ofta. Själv tillhör jag den kategorin som ofta vill ha både räntebärande och aktiefonder samtidigt om än i lite olika omfattning givetvis. Men det känns ändå bra att övertiden ha lite av "gungorna och karusellerna" så man i alla fall kan glädja sig åt något. Idag har jag överlag liter mer aktier och lite mindre räntebärande.

I PPM valde jag denna gång att ha räntedelen, hälften i en fond som placerar i företagscertifikat (kort räntefond) och den andra halvan i just lite längre företagsobligationer (se ovan). Den sista fonden är nog inget som en teknisk analytiker skulle valt om man säger så..

Fondens största innehav är idag obligationer till ex. Stena, Danske bank och Handelsbanken. Visst kan sådana företag uppfattas som mycket riskfyllda men det känns ju ändå mer säkert i sådana fall med obligationer än med aktier.

frågor Ang. företagsobligationer

Jag har fått ett antal mail och några kommentar på föregående inlägg om företagsobligationer och hur man handlar dessa. På stockholmsbörsen finns många former av företagsobligationer noterade på obligationsbörsen (SOX). Idag finns ingen direkt form av elektronisk handel via nätmäklare utvecklad utan man får vackert göra som man gjorde förr där man ringde till mäklaren. Det finns både obligationer med höga som låga minimihandelsposter. Vissa obligationer kan handlas för tusenlappar medan andra handlas till miljonbelopp. Även aktieindexobligationer registreras på SOX.

Vissa mäklarfirmor är också lite smått specialiserade på företagetsobligationer och en av dessa firmor är Öhman fondkomission.

Just i det speciella fallet med Investors obligation så ser jag attt den handlas på Londonbörsen. Det är inte ovanligt för våra svenska företag som har mycket lån utställda i Euro. I många fall så erbjuder de banker som varit delaktiga i framtagandet av obligationslånet en enkel handel för deras kunder. Bland annat Handelsbanken och SEB är tora på företagsobligationer. T.ex. i fallet Investor och deras utestående obligationslån så erbjuder ex. Handelsbanken obligationshandel i lån som dom varit delaktiga i (ex. Investor) i belopp om 1000 Euro.

Villkoren för Investors lån är
Obligationslånet löper till 2016-03-14, Valutan är Euro. Kupongen är 4,0%. priset är idag 78,94 (81,62 inkl upplupen ränta) vilket ger en effektiv ränta på 7,9% (i Euro) fram till slutdatumet.

Ett annat lån löper till 2012-03-12, Valutan är Euro. Kupongen är 6,125% %. priset är idag 99,14 (103,5 ikl upplupen ränta) vilket ger en effektiv ränta på 6,41% ( i Euro) till slutdatum

Mer om hur obligationer fungerar finns här

Våga ta kontrollerade risker idag

All form av investerings och affärsverksamhet och kanske livet i största allmänhet dessutom handlar om att våga ta kontrollerade risker. Tar man aldrig några risker vinner man inget kort sagt, den som tror att det går att få bra avkastning utan att ta risk går förr eller senare på en mina (Aktieindexobligationer ex.). På investeringsmarknaderna är det idag inte många som vågar ta risker. Förflyttar i oss över på andra sidan Atlanten så verkar panik råda och närmast absurd obenägenhet att ta några risker. Under en kort tid igår tex. Så var efterfrågan på de allra kortaste statsväxlarna från FED vilket i stort sett kan liknas med att man sätter in pengarna på det säkraste bankonto som finns med staten som trygghet. Efterfrågan på dessa kortaste statsskuldsväxlar var så hög att räntan (dvs avkastning) var ner på rätenivåer under 0,1%....Mao så är investerare idag beredda att i stort sett betala pengar för att inte förlora vilket nog får anses som absurt och madrassen förefaller då som ett bra val. Samtidigt ville väldigt få låna ut pengar till de ordinarie bankerna med följden att räntan på bankcertifikat steg betydligt. Vill du investera i amerikanska räntebärande tillgångar skall du inte köpa statspapper enligt mig, lika bra med rena dollar i så fall.

Att våga ta kontrollerade risker handlar också lika mycket om att inte ta dumma risker. Att spekulera och chansa är synnerligen dumt och leder förr eller senare till att man åker på ganska stora smällar. Typexempelt på detta är individer som har haft stora huslån och som under 2006-2006 när räntan var på 100-års lägsta valde att inte amortera och istället konsumera eller för den delen kanske köpa aktier…Jag tror många idag till viss del ångrar sig att man inte amorterade mer på sitt boende när man hade så bra möjligheter till detta. Eller för den delen företag som expanderat på lånade pengar och delat ut vinsterna..

Givetvis så kommer vi idag gå mot sämre tider, vinster kommer sjunka i företag, bolåneräntor kan förmodas stiga, arbetslösheten kan förväntas bli högre i Sverige, pensioner kommer urholkas. Det kommer kort sagt bli bistra tider för många av oss svenskar, ung som gammal även om verkligen får hoppas att vi får uppleva ett nytt 90-94 när hundratusentals svenskar aldrig fick chansen att komma in på arbetsmarknaden under flera år, konkurser stod som spön i backen och de individer som drabbas av dåliga försörjningsmöjligheter dessutom i vissa fall förlorade hundratusentals kronor på fastigheter när man sålde dessa. Trots allt ser det förhållandevis ljust ut för Sverige. Arbetslösheten är fortfarande låg, för att inte säga mycket låg, Sveriges statsfinanser är bättre än på många år vilket ger utrymme för reformer och inte minst faktum att svenska banker i denna kris än så länge har skött sig bra med vissa undantag. Många företag har också stabila finanser och en stor del av behovet av uppsägningar i företagen kanske denna gång kan hanteras genom att vi idag på den svenska arbetsmarknaden de kommande åren har stora pensionsavgångar.

Även om många är pessimister och mycket ser mörkt ut så tycker jag att man idag kan våga ta kontrollerade risker. Många aktier handlas idag med stor riskpremie och även om det skulle visa sig att vinsterna halveras så svarar ändå denna avkastning mot ett bra avkastningskrav som ligger klart över avkastningen från riskfria alternativ. Många aktieutdelningar kommer säkerligen att ligga still eller sänkas, men likväl kommer dessa aktieutdelningar idag ge bra direktavkastning. Det är dock lätt att man i investeringssammanhang blir ganska mycket löpsedelsfokuserad och man agerar på känslor som oro och uppgivenhet. Många företag på vår svenska börs är stabila i sin intjäning och förhållandevis okänsliga för finanskriser och sämre konjunktur. Dasspapper, livsmedel etc medan vissa delar givetvis är mer känsliga för sämre tider såsom gruvbolag och sjötransporter. I dåliga tider ges också möjligheter för bra företag att stärka sina positioner då man har sunda finanser. Det är ingen slump att företag som Handelsbanken, Getinge och Bank of America nu ställer sig på köpsidan och slår till med förvärv mitt under brinnande finanskris. Men företag som dessa gör det med ett kontrollerat risktagande. Getinge finansierar sitt förvärv genom att aktieägarna får står för pengarna i en nyemission för att slippa låna så mycket pengar och Handelsbanken köper enligt dem själva "14 lönsamma och mycket välskötta bankontor på orter är vi själva inte finns för ett pris som är ung lika mycket pengar som dessa banker har i sitt eget kassaskåp, dessutom så sänker vi dessa bankkontors upplåningskostnad". Det handlar som sagt om att våga ta risker.

Även på räntemarknaden tycker jag det finns skäl att börja ta risk idag. Många företagsobligationer på några år löptid handlas idag med väldigt stor riskpremie gentemot statsobligationer. Företagsobligationer i ex. stora stabila företag som Vattenfall, SCA och Volvo ger idag ordentligt bra avkastning (6-8%) och är säkerligen inget dumt val om man kan sitta med obligationerna löptiden ut tom Investors obligationer med sin superstabila balansräkning ger över 6% i ränta. Att företag som dessa skulle konka det håller jag som mycket osannolikt, men men det är ju lite högre risk än att köpa statspapper. 0,1% i ränta som T-notes gav igår innebär ju trots allt bara en liten förlust.

Men grunden för att våga ta risker är att man har en stabil grund att stå på. Den finansiella krisen som nu pågår kommer slå hårt mot exempelvis hårt belånade företag och företag. I sådana fall är det alltid grunden man bör prioritera.

HQ bank vågar gå mot strömmen

Den finansiella turbulensen som nu pågår har skapat en ganska stor riskaversion dvs få investerare vill idag ta risk och man säljer aktier och köper statsskuldsväxlar. Man vill bort från kreditrisker och väljer säkra papper och man vill bort från företag som anses konjunkturkänsliga och investerar hellre i okänsligare företag.

När många investerare följer samma investeringsmönster som en stor fårskock så uppstår det ganska dramtiska förändringar i prissättning på olika finansiella instrument. Ett område som idag är "iskallt" är marknaden för företagsobligationer där det har skett stora förändringar i prisnivåer. Att emittera företagsobligationer är ett sätt för företag att finansiera sin verksamhet och det kanske är på sin plats med en liten uppfräschning om hur det fungerar.

Ett företag behöver låna pengar. Man har då ena alternativet att man lånar pengar på en bank som är det allra vanligaste sättet och ett annat alternativ är att man emitterar obligationer till olika investerare där man t.ex. ger något högre ränta på obligationens nominella belopp än banken och det normala är sedan att man skriver in i villkoren att företaget inte skall skuldsätta sig över en vis nivå, att räntan skall kanske betalas två gånger om året eller att kanske det skall betalas ut en bonusränta om det går mycket bra för företaget och näst intill alltid är det också en tidsgräns på lånet t.ex 5 eller 10 år och att företaget har rätt att återköpa lånet för lite mer än nominella beloppet t.ex. 105%. Sedan säljer man då lånet till dess nominella belopp (100%) och noterar dessutom obligationen på någon form av marknad.

En annan form av företagsobligationer är kanske inte riktigt lika snygga men det är när en bank slår samman lån från flera olika företag och i värsta fall från flera olika banker (sk. syndikerade lån) och så säljer man sedan hela paketet till någon hugad investerare.

Vad som nu det senaste året skett är en dramtisk förändring av "andrahandsmarkanden" dvs marknadsplatsen där olika investerare köper och säljer företagsobligationer med varandra. Många har nu börjat se företagsobligationer som mycket riskfyllda i spåren av kreditkrisen och man har då sänkt priserna på dessa obligationer framförallt i relation till säkra papper men också att det blivit en betydligt större skillnader mellan olika företagsobligationer. I grund och botten var detta välbehövligt efter en period med mycket högt risktagande och låga kreditspreadar men frågan är om inte vågorna har gått lite för långt och vissa håll. Nu i efterhand har det också visat sig att många invetserare har gjort stora belånade investeringar i just företagsobligationer där man t.ex lånat till en 5% ränta och investerat med en yield på t.ex. 7% men följden att man blir synnerligen priskänslig på obligationerna och känslig för att yieldspreaden ligger konstant.

Så hur var det nu med överskriften om att HQ vågar gå mot strömmen?
Mitt i denna turbulenta marknadssituation så startar HQ ett företag/fond vid namn HQ Loans som just skall investera obelånat i företagsobligationer, jag tror inte riktigt detta hör till vanligheterna idag utan trenden är nog att många banker i stor sett lägger ner verksamheten inom detta område. HQ har stora ambtioner och satsar på avkastning som ligger runt 10% per år varav minst hälften skall ges företaget/fondens delägare som årlig direktavkastning. Löptiden på företaget/fonden skall vara omkring 5 år då man hoppas att marknaden är normaliserad igen och att man få utöver höga räntor också kan få visa kursvinster för att på så sätt nå upp till 10% i årlig avkastning. Haken och risken ligger givetvis om några företag i portföljen skulle gå i konken vilket då leder till kreditförluster för fonden. En annan hake för oss mindre investerare är att minsta teckningspost hos HQ är på en halv mille. Men intressant och se vilket intresse dom kommer möta bland investerare

HQ loans

Men givetvis finns det också för oss mindre investerare möjligheter att investera i lite mer riskfyllda företagsobligationer. Vad sägs om t.ex. Balder med 8,22% i årlig ränta, eller Unibet med 9,3%? Om du funderar på att investera i obligationer är det synnerligen vitkigt att inför beslutet läsa igenom prospektet och de villkor som finns på alla obligationer.