Industrivärden gör en favorit i repris

Investmentbolag har som bekant synnerligen svårt att göra nyemissioner pga den sk. Investmentbolagsrabatten där en krona i bolaget städigt normalt sett värderas till ca. 70-90 öre.

Detta samtidigt som att bolagens mottagna kassaflöde enligt skatteregler måste betalas ut till aktieägarna så medför detta att större investmentbolag har synnerligen svårt att expandera om man så önskar. Sålunda handlar det om att sälja innehav eller låna pengar för att investeringskapital. Sedan finns det några andra tekniska möjligheter, dels så kan man ju fusionera sig med något annat investeringsbolag det som t.ex. Kinnevik gjorde med sin moder eller Investor och Providentia, ett annat sätt är att använda sin en egen aktie som betalningsmedel, fungerar när det köpta bolaget handlas under substansen som i fallet där Brinova har lagt beslag på bolag eller när Öresund slutligen köpte upp Custos eller i de lyckliga fall där investmentbolaget värderas högre än substansen vilket nu t.ex. innebär att Ratos har goda möjligheter att köpa bolag med sin egen aktie som betalningsmedel.

En annan variant att få in lite kapital i ett investmentbolag är att ge ut konvertibler. Industrivärden var ett sådant lyckat exempel som har använt sig av konvertibler. Industrivärden ”gav” ut konvertibler under den svenska 90-talskrisen. Pengarna från denna utökning av balansräkningen använde Industrivärden för att förvärva investmentbolaget Bacho som gav Industrivärden en helägd industrirörelse samt indirekt också inköpen i Sandvik. Investor använde sig av konvertibelemission när man gjorde sitt jätteförvärv genom att köpa ut Saab-Scania från börsen.

Även nu igen så här knappa 20 år senare så skall då Industrivärden återigen ge ut ett konvertibellån. Denna gång så ställer man dock inte ut kollektbössorna till de egna aktieägarna utan ”säljer” till institutionella investerare i block om 1 M euro. Dryga 10 Mkr i minst teckningspost i en ”nyemission” har kanske inte något som gemene man och kvinna hemma i stugorna hämtar upp ur byrålådan direkt. Sedan kan et säkerligen bli så evetuellt att det sedermera kan bli så att ett antal banker köper upp konvertibler och ”styckar upp” dessa i småspararportioner. Handelsbanken har t.ex. ofta gjort så för sina egna bankkunder, där man som kund i Handelsbanken har kunnat köpa företagsobligationer i poster om hava basbelopp när börsnoteringen haft handelsposter i miljonsklassen.

Rent tekniskt sett är konvertibler en kombination mellan obligationer och optioner. Räknar man en teoretiska utspädningen som ränta så kan man hypotetisk säga att om Industrivärdens aktie går upp mindre än 5% per år så får Industrivärden betala 2,5% i ränta på dessa pengar i form av ett lån vanligt lån och konvertibelägarna får sina pengar tillbaka som kontanter (alt. att Industrivärden lägger ett bud på dem om några år och betalar med sina egna aktier). Om dock den egna aktien stiger med mer än 5% om året så får man betala 2,5%+(9,1%/5) i utspädning minus att man då slipper 4,5Mdr i lån vilket med dagens mått innebär att nästan häften av bolagets nettoskuld försvinner som kompensation för den dyra räntan för nuvarande aktieägare. Den billiga räntan 2,5% (om nu substansvärdet utvecklas svagt) skall ställas emot den ränta som man idag har på sina lån 4,5% så nettoskuldsmässigt sänker man då sin låneränta rejält.

Sedan är det lite intressant hur skall man använda pengarna i Industrivärden?
Är det för att delta i nyemissioner i t.ex. Volvo och Sandvik? Eller har man planera på intåg i något nytt herrelöst bolag? Ändrar man strategin till att även ha helägda bolag och köper ut något av de mindre innehaven? Hoppas bolaget på en dubbeldippsituation på börsen dvs där man nu säljer sin aktier till en hård ”valutakurs” och sedan shoppar billigt. Eller är det helt enkelt för att lösa lite av sina lån?