Den Islands president och staten (som är numera ägare av Kauphing bank mfl) har nu beslutat sig för att upphäva sin bankgaranti till bankens insättare/sparare utanför Island och en hel del britter förlorar nu sina sparpengar som man satt in i tron att man hade insättningsgaranti på sparpengarna. I Sverige så gick ju svenska staten in och helt sonika förstatligade Kaupthing Sverige (som sedan Ålandsbanken köpte) så att svenska sparare skulle vara trygga med sina sparpengar.
Historien isig är intressant och det går att dra paralleller till Sverige. Idag är det i Sverige en debatt om hur omoraliskt och oetiskt det är att banker och finansbolag lånar ut pengar i form av smålån som t.ex. Sveadirekt som meddelar att här kan man låna några tusenlappar till räntan 15,7%. Eller varför inte bluestep som i radioreklam om att här kan man låna även om man har betalningsanmärkningar och osäker inkomst.
Jag tror många som läser denna typ av bloggar som denna har uppfattningen att denna typ av lån kan inte är något som man anser folk skall nyttja osv.
Samtidigt är det nog som så att en del av denna bloggens läsare säkerligen är med och finansierar denna typ av affärsverksamhet genom att sätta in sparslantar på konton som t.ex. Sveas konto som ger 2,25% i ränta eller Bluesteps motsvarighet där man idag kan få 3-4% i ränta.
Jag sticker ut hakan och säger att utan att dessa företag skulle haft insättningsgaranti på sina bankonton så är det nog tveksamt om deras affärsverksamhet haft varit direkt framgångsrik. Möjligheten till denna expansiva kreditgivning finns helt enkelt i att svenska staten ger dessa företag en form av statsgaranti.
Är det rätt och rimligt?
Svaret måste förstås vara nej, och visar på det orimliga med statliga garantier. Utan statliga garantier på insatta pengar kunde bluestep och Svea Direkt drömma om att någon ville sätta in pengar hos dem och låta dem tälja pengar med >10% i spread mellan in- och utlåningsränta.
SvaraRaderaStatliga ingrepp leder alltså till SMS-lån...
Å andra sidan skulle alla inlåningsräntor vara betydligt högre utan den statliga insättningsgarantin, och med det också högre ränta på utlåningen.
Bra inlägg. Att sänka den statliga insättningsgarantin tillbaka till 250 000 SEK hade förmodligen gjort viss skillnad.
SvaraRaderaJa i vart fall är det inigen helt lätt frågeställning. I grunden är insättningsgaranti en sak som skapar trygghet i osäkra tider och förebygger helt klart bank-runs men å andra sida är just problemet att kreditmarknadsbolag med många gånger väldigt osäker utlåning och kan kan locka pengar och hela sina affärsidé just pga insättningsgarantin.
SvaraRaderaHelt korrekt, jag är med och finansierar Bluesteps utlåning (och skulle inte göra det ifall det inte var statligt garanterat).
SvaraRaderaMan borde se till att dessa betalar ordentliga premier till garantisystemet.
Jag har pengar hos Svea Ekonomi. Men jag skulle aldrig sätta en krona hos dem om sparandet inte omfattades av statlig insättningsgaranti.
SvaraRaderaVad är det i processen du undrar är rätt och riktigt egentligen? Jag kan väl inte påstå att jag är rimligt insatt i tanken med insättningsgaranti för att kommentera över huvud taget men here goes...
SvaraRaderaJag har inga egna pengar i något av bolagen du skriver om, men om jag hade det så skulle ju mina pengar vara garanterade av staten. Bankerna, eller vad man ska kalla dem, lånar sen ut mina pengar mot orimlig ränta och tjänar grova pengar. Den som lånar pengarna begår i mitt tycke ett grovt misstag, men det skiter jag i grunden ganska fullständigt i. Att staten garanterar de insatta pengarna och därmed faciliterar möjligheten för folk att skuldsätta sig bortom gränser kan väl inte ses som annat än moraliskt fel? Men sen när var moral något man förknippar med staten eller pengar? Den som lånar har gjort sitt val. Taskigt läge att betala skitlånet sen, men inte mitt problem. Att bankerna tjänar pengar sticker i jantenerven förstås men, äh jag accepterar väl det då...
Något att fundera på, är själv med.
SvaraRaderaNej, jkulle inte vara det om inte "garantin" fanns med.