onsdag 30 juni 2010

Att investera i en depression?

Då båda bloggarna öl-diversifierad och vi-som-gör-batterilådor-till-växthus-Cornucopia har i veckan skrivit några förmanande ord kring hur man investerar om du nu blir depression, vilka hästar skall man satsa på?. Det är inte ett osannolikt scenarie som vår käre ryss herr Kontradiev har lärt oss. Ekonomisk depressioner tenderar att drabba världsekonomin men ung var 60-80 år lagom för att varje generation skall glömma av den föregående generationens misstag. Statistiskt sett så borde det vara dags nu när det var 1930-talet innan och innan dess 1870-talet. Jag minns definitivt inte 1930-talet och inte mina föräldrar heller födda på 50-talet, Möjligtvis min far och morföräldrars generation skulle kunan lära oss, de som är i livet än vill säga.

Bästa sättet att lära sig om framtiden (inte minst investeringssammanhang) får man oftast genom att se de stora dragen i backspegeln. Perioden 1930-1938 präglades av global ekonomisk depression, när hjulen började snurra igen var det mestadels för att vi byggde upp krigsmakter och på depressionen följde sedan ett världskrig. En ruggig del av mänsklighetens historia. Sverige drabbades hårt av depressionen på 30-talet, Landets största företag gick under, Kruger&Toll men ”tack och lov” hade vi haft ett mycket besvärligt 1920-tal som även detta nog kan kategoriseras som depression. Våra svenska banker var därför pga av stor riskavsersion vid hyffsat god vigör under 1930-talet och uppgången i Sverige i slutet a 20-talet var inte alls lika spekulativ som i USa exempelvis och Sverige undgick i alla fall en total ekonomisk kollaps.

Men nu var det detta med investeringar och depressioner.
Vi låter Riksbankens historik guida oss genom perioden 1930-1938. Först så tar vi detta med inflationen. Under perioden 1930-33 så hade vi konstant deflation i landet, priserna sjönk med ung. 7% på tre år. Sedan följde en stabilisering i prisnivån och sakta men säkert började priserna återhämta sig för att 1938 ligga 1,8% högre än 8 år tidigare. Lönerna (för de som hade jobben kvar) sjönk också konstant fram till 1934, fast med beskedliga 2,5%, sedan återhämtning med några procent så lönervar 6% högre 1938 än 1930 men jag kan tänka mig att genomsnittsinkomsten sjönk mer, då arbetslösaheten gick upp.

Den svenska börsen gjorde inte många muntra under perioden 1930-33, den mer än halverades (minus 55%,), observera nu, inkl. utdelningar, räknar man bort dessa var det värre. Sedan stabiliserades börsen precis som priser och löner och började så smått återhämta sig från den riktigt deprimerade nivån. Om 1938 hade index återhämtat sig och stod 20% högre 1938 än 1930, observera inräknat utdelningar! Ingen vidare avkastning och man bör betänka att det nog var vanligare att äga (hade ägt är den rätta benämningen) aktier i Kruger&Toll än någon indexfond. (den första svenska aktiefonderna har premiär på 60-talet) så många hade blivit av med allt, men i mattematikens värld så kan vi räkna med att man ägde index.

Det andra alternativet var som bekant att spara på bankboken och jag räknar här med att avkastningen var riksbankens korta ränteindex (i själva verket så var nog avkastningen till sparbankernas kunder lägre än så, givetvis). Från ingångsvärdet 1930 till 1938 så ökade givetvis mängden pengar på bankboken kontinuerligt, perioden fram till 1934 var det en hög realränta med 3,1-4,1% per år i avkastning plus då att prisnivån i samhället föll. 1933 t.ex. var realräntan 6-7%, trevliga tider för den som har pengar på banken. Sedan sjönk räntenivån i slutet av 30-talet och man fick 2,5% per år jämt skägg de sista åren så realräntan blev i stort sett negativ, eller någon tiondel kring nollan realt. Sammantaget förräntades en hundring till 129kr perioden 1930-38, nominellt.

Låt säga nu att man stod där 1930-med en årslön på banken, Hasse med en årslön i aktieinnehav och Greta med en årslön på sparbanksboken. Båda med genomsnittslön och exakt genomsnittligt kokta ägg på den genomsnittligt stora frukostmackan. Som genomsnittligt goda samhällsmedborgare á la 30-talet sparade dom genomsnittligt undan 10% av sin genomsnittliga lön varje år (lönerna sjönk ju så sparandet sjönk givetvis också).

Hasses börspengar sjönk som en sten givetvis i början men sedan återhämtade sig börsportföljen för att sammantaget avkastning+nysparande 1938 uppgå till 2,09 ggr startvärdet eller då 1,97 årslöner till följd av den ökade lönenivån. Greta hade glada tider initialt och hennes pengar var trygga (vilket inte var sant då det inte fanns någon insättningsgaranti) och avkastade realt bra och sedan lite sämre. Även hon med en årslön intialt och 10% i sparande varje år1938 uppgick bankboken till 2,16 ggr startvärdet eller 2,04 årslöner.

Vi åskådliggör detta i en bild


Vad skall man då dra för slutsatser av detta historiska exempel?
Under 30-talsdepressionen var bankboken en bättre placering än börsen, även vid regelbundet långsiktigt sparande. Aktier är inte en usel investering enbart för att det bli depression, det är betydligt mer riskfyllt att köpa aktier i hgkonjunktur. Då låneräntan är högre än sparräntan så var säkerligen amortering av skulder bland de bästa av ”investeringar” man kunder göra under perioden, särskilt de år som det var deflation och realräntan åkte upp i skyn.

tisdag 29 juni 2010

Svar på lite frågor (Investors "jättekassa")

Hej Stockman
Avanzas kundtidning placera.nu skrev om Investor och då jag føljt dem en tid før att førr eller senare køpa lite så førsøker jag følja med och læsa vad som sker. Och då kom återigen æmnet om deras jættekassa upp, och frågan ær hur mycket som återstår av den i dagslæget? Har før mig att jag læste, tror det var hos dig, att de ju anvænt en stor del av Scaniapengarna, bla. på nyemissioner, och nu senast har de ju æven køpt mer i SAAB. Men hos Avanza skriver de fortfarande om Investors jættekassa så nu tænkte jag att jag måste kika lite på det innan jag køper något utan att veta vad jag køper.
/U


Hej U
Du har givetvis rätt i detta fall. Investor har inte på något sätt en nettokassa. Investor har idag en nettoskuld. Vid senaste kvatalsrapporten redovisade Investor en nettoskuld på lite drygt 1,3Mdr. Sedan dess har man delat ut egen utdlening och tagit emot utdelning och litar vi på Investors föredömliga årsredovisning (diagram höger sida sid. 39) så delade investor ut mer pengar än man tog emot och detta har då ökat skulden sedan kvartalsrapporten med mellan tummen och penkfingret omkring 600Mkr. Sedan har man då sedan senaste kvartalsrapporten köpt SAAB aktier för dryga miljarden. Sedan har Investor oftast en ganska stor "burnrate" i form av kostnader så man kan nog anta att Investor idag har en nettoskuld omkring 3Mdr (observera att min felmarginal i detta fall är synnerligen stor, då jag inte räknat på det).

Sedan har ju ändå Investor en stabil finansiell situation. Vid senaste kvartalsrapport hade man t.ex. tillgångar för 152Mdr och på denna summa är 3Mdr ingen större skuld om än på marginalen, 2% eller vad det nu blir.

Ur ett annat perspektiv har dock Investor en stor kassa, bruttokassa. De senaste åren har Investor tagit upp stora lån med lång löptid (snittlånen är bundna på 13 år idag). och när man tagit upp lån så får man som bekant pengar på bankboken men måste betala ränta, vid senaste kvartalsrapport så hade Investor upptagna lån på 22,6Mdr samtidigt som man hade likvida medel/"kassa" på 17,6Mdr. Sedan hade man korta finansiella placeringar på 2,5mdr, 800Mkr i fordringar, 300mkr i pensionskuld.

Ur det perspektivet så har mao Investor en mycket stor kassa och stor finansiell frihet. Man kan mer eller mindre göra vad man vill utan att fråga banken om lov.

Men scaniapengarna är "slut" numera och fortsatta investeringar handlar om att antingen sälja tillgångar eller att öka sin nettoskuldsättning även om man handlar för likvida medel.

måndag 28 juni 2010

Svar på lite frågor (covered call for dummies)

En fråga. Dina exempel med köp&säljoptioner. Jag har ett par tusen SCA och skulle vilja sätta ut en säljoption på dessa. Tjäna de mellankronor du berättar om och invänta förfallodagen.
Du skriver så pedagogiskt och jag vet inte vart jag skall få info om hur man ställer ut en option,,eller var de står...kostar etc.
Mitt önskeexempel är 1000SCA B som jag vill lova för en kurs länge fram. Kan du vägleda mig?
mvh. Frans


Hej Frans
Skall försöka förklara så lättförståligt som möjligt om en sk covered call. Med exemplet 1000 SCA aktier som du önskade.

Vill först och främst klargöra att optioner (utställda på aktier) inte är något man skall syssla med om man äger mindre poster med aktier. 1000 aktier är normalt sett handelsposten (sedan bör man givetvis ha ett antal aktier i sin portfölj) och äger man mindre bör man fokusera på att öka sina tillgångar.

Först 1option=100aktier och handelsposten/kontrakten är normalt sett 10 dvs 1000aktier. Option innebär rätten/möjligheten att till ett förutbestämt pris antingen sälja (säljoption) eller köpa (köpoption) en tillgång, normalt sett aktier. Äger man 10 köpoptioner i SCA så har man alltså rätt att köpa 1000aktier i SCA till ett viss pris.

En option har alltid en utställare/säljare och en köpare. Det är köparen som har möjligheten/optionen att agera. Den som ”ställt ut”/sålt optionen har därmed en skyldighet gentemot ägaren av optionen. Den som har möjligheten betalar en sk. Premie till den som tar på sig skyldigheten, i detta fall du som äger aktier.

Covered call fungerar då på följande sätt, på ett förenklat sätt.
Du har minst 1000 aktier i SCA sedan länge och du har inga större förhoppningar på dessa aktier skall stiga i pris på kort sikt men är ändå långsiktigt positiv till aktien, inte helt ovanligt.

En covered call gör du nu genom att ställa ut köpoptioner med ditt egna innehav som säkerhet. Så det allra värsta som inträffa är helt sonika att någon köper dina aktier, av dig för ett pris som du bestämt. För detta ohyggliga framtidsscenarie så kommer du nu att få lite pengar, vi tar det steg för steg (på "mitt" sätt)

Det första du skall bestämma dig för är när när ditt löfte om att sälja dina aktier skall vara. Låt säga att du kan tänka dig att sälja dina aktier fram tom december 201(när som helt fram till dess). Du tittar då i listan över köpoptioner för SCA dom löper ut i december 2010. Allra enklast är det oftast att prata med din mäklare i telefon, dom har betalt för att förklara. I denna lista hitter du helt många olika optioner och det som skiljer dom åt är det förutbestämda priset på aktien.

Låt säga nu att du kan tänka dig att sälja dina aktier för 105kr styck. Då får du en avkastning på 10-12% på ett halvår mot nuvarande kurs, en årsavkastning på omkring 20% är inte illa, plus det faktum att du erhåller en premie.

Du har nu lokaliserat den option du vill sälja, SCA B, december 2010 och priset 105kr. På fikusspråk kommer nu din mäklare berätta att denna option heter SCAB0L105 För dig ointressant då det är innehållet du vill åt. Om du däremot håller på att "bolla" (köpa och sälja optioner under löptiden mao) med optioner och optionstrataegier så bör du verkligen lära dig dig bokstavskombinationerna. I detta förenklade fall förutsätts att du ställer ut optioner och har kvar den till tiden löper ut eller du bli utlöst, och att du alltid äger aktier du åtagit dig att ev. sälja, då kan du sova lungt på huvudkudden.

Då en option=100aktier så behöver du nu sälja/ställa ut 10 SCAB0L105 för att detta skall motsvara dina 1000aktier. Den svenska börsen är som bekant stängd nu så här kl 2130 en måndag men på nätet så kan man se att den aktuella optionen har handlats till lite drygt 2kr under dagen. För dig som optionsutställare medför detta att du kommer erhålla exempelvis 2,20kr per aktie i rena pengar. Så fort du ställer ut optionen så får du alltså en "extra aktieutdelning" i detta fall på 2200kr minus courtage (100-200kr beroende på vilken bank du göra dina affärer hos). Pengarna kan du göra preis vad du vill med. i din depå kommer du nu få - (minus) 10 SCAB0L105. Vilket betyder att du sålt denna option.

Sedan har vi då läget att vi äger 1000aktier i SCA samt har ställt ut optionen SCAB0L105. Kortfattat innebär detta att dina aktier troligtvis kommer säljas (eller räkna i alla fall med det, men det sker ofta inte innan de allra sista dagarna på löptiden) dina aktier kommer mao under optionens löptid inte kunna bli mer värda för dig än 105kr. (fast du fick ju 2,20kr per aktie i kontanter också). Låt säga nu att aktierna kostar 110kr på slutdagen, då kommer dina aktier troligtvis att säljas för 105kr och du får betala courtage en gång till.

Det andra alternativet är som bekant att börsen backar. Det är givetvis tråkigt för dina aktier, dom går ner i pris. Låt säg att det i december är så att SCA kostar 85kr per aktie. Då får du lov att behålla dina aktier och dina utställda optioner försvinner och blir värdelösa för den som köpt dem av dig. Det som du får lov att trösta dig med är det faktum att du i alla fall fick 2200kr (minus courtage). och inget hindrar dig från att nu göra om samma procedur igen.

Så länge börsen går upp lite, står still eller går ned så tjänar du pengar på ditt optionsutställande och det är först vid kraftiga uppgångar som du förlorar en slant på det, men i gengäld så har ju dina aktier gått upp så att du får en ålig avkastning på 20% och det är ju inte så dumt det heller.

Hoppas det vara någorlunda lättbegripligt. Jag tycker inte man bör komplicera till det allt för mycket med optioner utan less is ofta more.

Svar på lite frågor

Har fått ett antal frågor som jag tänkte ta mig tid att besvara lite i några inlägg.

förkortad fråga
Jag funderar också mycket på hur jag skall kunna bli rik och tjäna pengar. Har försökt med att jobba vanligt men har alldrig känt att det har varit min sak och framför allt så är jag för lat tror jag. Ha länge också funderat på att skriva en blogg hör ju hela tiden om hur alla som bloggar tjänar pengar hela tiden! Undrar är det så himla enkelt att tjäna pengar på en blogg? mvh Martin....

Hej Martin,

Jag vill nog påstå att det är en myt att man blir rik genom att starta en blogg. Som bloggare kan man givetvis få lite intäkter i form av reklam på sidan (på denna blogg har jag ibland haft sådan), sk. Trafikstyrning där man får en liten slant när någon klickar på en länk som t.ex. google annonser som ovanför detta inlägg) eller någon form av provision när någon klickar på en länk och köper en bok eller liknande och där du får 2% eller liknande i provision.

Intäkternas storlek beror först och främst på att man har många läsare, desto mer läsare din blogg har desto mer intäkter är möjliga att skapa för sig. Det viktigaste för att skapa sig många läsare vill jag nog utan vidare forsningseferenser påstå är att skriva, mycket, ofta och intressanta inlägg, inte ett inlägg varannan dag som undertecknad. Ett visst mått av datortekniskt kunnande behövs också. Själv är jag analfabet på detta området tyvärr för egen del.

För egen del så har jag haft intäkter från googleanonnser där får jag några kronor (oftast 2-8kr eller något sådant) varje gång en läsare klickar på en sådan länk. Enligt googles egen statistik så gör 0,14% av mina läsare detta senaste månaden. (per sidvisning). Så för att få ett klick så behövs normalt sett för min del då kanske 800-900 sidvisningar (vilket ungefär är vad denna blogg har per dag i besökare). Sedan betalar man som bekant 50-70% i skatt på denna intäkt om några kronor om dagen. Givetvis ökar förmågan att generera pengar exponentiellt beroende på antalet läsare. För min del handlar det om några kronor per dag i inkomst, max, före skatt.

Skulle man räkna timpengen för min egen del på denna blogg så är det ekonomiskt vansinne givetvis, hade varit bättre för min del att sälja brödbak på torget söndag förmiddagar. Men så skapade jag inte denna blogg för att tjäna pengar utan i teaurapetiskt syfte då det gick upp för mig att min petternicklas inte kan producera några barn (men adoption är närmare) samt det faktum att jag behöver slå ihjäl lite tid då jag ofta åker tåg.

Säkerligen är det mer ekonomiskt lönsamt att registrera sig på någon sida där man får betalat (oftast i form av presentkort) för att besvara enkätundersökningar från diverseföretag än att blogga.

Det finns också trevliga sidor där man själv kan ta del av affilateintäkter när man handlar på nätet. T.ex. 3% i rabatt om man handlar på snart börsaktuella CDON.com, adlibris, bokus, outnet eller var du nu handlar. Klicka på länken nedan så kan du erhålla en egen slant direkt på momangen.

plusikassan.se

Är det dyrare att leva idag?

I morse så läste jag tabloidtidningen Metro, kanske inte så mycket för läsandets skull utan mer för att lösa dagens suduko och fördriva några minuter av livet. Men jag kunde inte hålla mig ifrån att läsa en artikel som handlade om hur dyrt det hade blivit med att ha barn. Artikeln innehöll en jämförelse mellan att ha barn 1980 oc idag och årtalen är ju inte minst intressant då jag själv råkar vara född 1980 för 30 år sedan numera sedan i april och man hade jämfört typfallet ”bebisen” och ”tonåringen” i artikeln.

Sammantaget så kan man säga att artikeln inte direkt innehöll några överraskningar utan det handlade helt sonika om att inflationen hade gjort många utgifter dyrare fullt naturligt, vissa produkter i högre takt än inflationen medan andra produkter i mindre takt. Egentligen är jag inte ens säker på om kostnaderna verkligen hade stigit i takt med löneinflationen i samhället, men vi lämnar det dit hän. Jag kom inte håg vart ifrån siffrorna i artikeln kom (metro lär väl knappast ha egna journalister?) men låt säga att det var konsumentverket

Men kontentan och det kanske mest intressanta i artikeln var det faktum att konsumentverket (om det nu var dem)hade gjort en hel del justeringar kalkylen över produkter och konsumtion som nu anses "nödvändiga" utgifter till våra barn. Bla. så innehöll baskalkylen till 13 åringen numera både Mp3 spelare och mobiltelefoner, nödvändiga utgifter som föräldrar numera får lov att ta med i hushållsbufferten och som medverkat i att det blivit dyrare att vara föräldrar. Även barnmat till bebisar är numera helt och fullt burkmat mot att föräldern med barn födda 1980 förväntades till viss del göra egen mat till de små.

Sammantaget så tror jag helt sonika att det inte alls blivit dyrare att vara förälder utan att vi helt sonika frivilligt har höjt våra utgifter i takt med att vi fått det bättre ställt. Både till våra barn och på oss själva och den som är utan skuld kastar första stenen.

Hur kommer det sig att vi människor så ofta skaffar oss mer utgifter så fort våra inkomster ökar? Och inkomstökningar så ofta går till att fylla våra liv med mer plast i tillvaron.

fredag 25 juni 2010

Trevlig Midsommar!

Efter att ha ätit en skön frukost på vår soliga altan så vill jag önska alla bloggens läsare en rikttigt trevlig och skön midsommarafton. Ta det lungt me lilla nubben bara.

Tack för att du läser!

tisdag 22 juni 2010

Industrivärden anno juni 2010


Tidningen Börsveckan har enligt utsago rekommenderat att ett antal investmentbolag ät värda att sälja och andra värda att köpa såsom det alltid brukar vara. Huruvida råden är baserad på absolut (dvs plus i avkastning) eller relativt (dvs bättre/sämre än andra investmentbolag) har jag ingen aning om.

Ett av bolagen som Börsveckans läsare rekommenderas att sälja är Industrivärden så varför inte titta lite på hur det ser ut för industrivärden idag.

Industrivärden har idag ett substansvärde på omkring 49,7Mdr kronor eller mellan 128-129 kr per aktie om jag räknat någorlunda rätt. kursen på bolagets C-aktie är idag 92,5 och sammantaget handlas då industrivärdens aktie med en substansrabatt om ung. 28% mot det fulla substansvärdet. På inget sätt ovanligt utan det är nog inom rimlighetens gräns att aktien handlas med 10-40% rabatt mot substansvärdet.

Bolagets totala aktieportfölj är värd ung. 61,5Mdr idag. Nettoskulden ligger omkring 11,8Mdr och skuldsättningsgraden ligger således idag på cirkus 19,2% av tillgångarna. (som att som husägare ha lån på 20% av bostadens marknadsvärde). I Januari emitterade Industrivärden ett 5årigt konvertibellån på ung. 5Mdr som påverkar situationen idag. Emissionen av konvertibellånet medförde att Industrivärden fick gott om likvida medel i kassan. Någon miljard av dessa pengar är idag redan investerade men man kan nog anta att Nyrén har likvida medel på knappt 4Mdr så den finansiella rörelseförmågan är förhållandevis god även om nettoskulden är på 19,2%. Konvertibellånet löper på en ränta om 2,5% de kommande 5åren och det kan nog ses som synnerligen förmånligt. Konvertibellånet har en konverteringskurs på 116kr (i ev. nyemitterade C-aktier). Och till denna konverteringskurs krävs det att kursen på C-aktien stiger med 5% per år i genomsnitt de kommande 5 åren. I Händelse av konvertering tillförs bolaget ca. 5Mdr i eget kapital och skuldsättningsgraden går ner mot behagliga 10% (uppgången oräknat). En kraftig uppgång på aktierna de kommande 5 åren medför dock en ev. utspädning i substansvärdet för nuvarande aktieägare kontra konvertibelägarna. Men jag kan tänka mig att aktieägarna trots allt blir komfortabla med detta då kursen i så fall ändå går upp.

Industrivärden har det senaste året gjort stora köp i Volvo. Ganska nyligen löste man ut en option om att köpa volvoaktier för 63kr vilket var en mycket god affär då kursen idag är knappa 90. De stora köpen i Volvo (samt inte minst uppgången i denna aktie) har medfört att Industrivärdens tillgångsfördelning skiftat betydligt sista halvåret.

Största innehavet i Industrivärden är idag Sandvik med knappt 23% av aktieportföljen därpå följer Handelsbanken med 21% dvs 44% av bolagets exponering ligger mot dessa båda företag. Tredjestörsta inneha är nu Volvo om jag räknar rätt med 12% en storförändring beroende på tilläggsköp och kursuppgång. Sedan följer SCA med 11%, Ericsson med 10,5%, SSAB på 10% bland de största innehav. Resterande 12% av aktieportföljen består av Skanska 6% Indutrade 4%, Höganäs och Munters med ung. 1% varderas +/- några tiondelar och slutligen Hemtex som Industrivärden numera bokför som kortfristiga finansiell placering.

Industrivärden har genom att dela ut lite för lite i aktieutdelningar de senaste två åren byggt upp en liten skatteskuld i bolaget och det troliga är nog att Industrivärden nu ”kvittar ut” denna skuld genom att även nästa år dela ut 3kr per aktie även om den skattepliktiga utdelningen är lägre med knappt en krona. Så räkna med 3kr i utdelning nästa år, en direktavkastning på dryga 3% idag. Om man skall tro på tidningen Affärsvärlden och deras SME prognoser om de utdelningar som kommer till våren så kommer dessa att stiga i takt med att konjunkturen förbättras. Vid oförändrad aktieportfölj så skulle då Industrivärden våren 2011 få in 1,75Mdr i mottagna utdelningar och Industrivärden skulle då vid en egen utdelning på 3kr få ett överskott om ung. 0,6Mdr nästa vår och även om man har räntebetalningar omkring knappt 0,5Mdr och lite förvaltningskostnader (kort handel oräknat) så får man trots allt ett litet överskott vilket Industrivärden inte haft sedan länge.

De förväntade utdelningshöjningarna till nästa vår skvallrar också om att Industrivärdens utdelningar kan komma att öka till våren 2012 med minst en 50öring per aktie i alla fall (till 3,5kr) men detta är som bekant beskaffat med stor osäkerhet.

Business as usual. och Sverre är sig lik as usual också

måndag 21 juni 2010

Två livbolags allokering av tillgångar

Nästintill alla svenskar har i någon form tillgångar i livbolag vare sig vi vill det eller inte. Säerskilt om vi till livbolag också räknar in Ap fonderna.

Många svenskar står också inför situationen att man tvingas välja i vilket livbolag man vill ha sina pengar. Man kan också stå inför situationen att man erbjuds att löneväxla några tusenlappar av sina lön mot lite extra insättningar i ett livbolag eller lösa in några outtagna semesterdagar mot pengar i en pensionsförsäkring/livbolag.

Livbolag är en kollektiv form av pensionsförsäkring dvs alla pensionssparares pengar förvaltas gemensamt. I grunden så fanns det enbart detta sätt i våra första pensionskassor, pensionsstiftelser eller tjänstpensioner. Det är enbart de senaste 20 åren som valfriheten kommit fram i fondförsäkringar och liknande.
Tyvärr är det nästintill ogörligt att förstå sig på skillnader mellan olika livbolag och ”hur bra dom är” det är solvenskvot, återbäringsräntor, garantiavkastningar mm mm. Men i grund och botten är det faktiskt ganska enkelt då det är den framtida avkastningen på de finansiella placeringarna som bolaget har som avgör avkastningen. Så jag tänkte i detta inlägg beskriva skiilnader i fördelningen mellan två livbolag.

Båda två utgör sig faktiskt för att var de livbolag med bästavkastning e senaste 10 åren med passusen i att det stora bolaget enbart jämför sig med ”jämförbara bolag”. De två bolagen som är AMF pension och lilla Kåpan pension. AMF pension är ett bolag öppet för alla som önskar medan Kåpan pension är öppet för de som någon gång varit statligt anställd. Om än så bara några månader i ett projekt på Karolinska institutet eller liknande.
Jämförelsen baserar sig på senaste årsredovisning.

Övergripande allokering
AMF pension har i sin övergripande fördelning 60,4% räntebärande, 32,5% aktier och 7,1% fastigheter. Kåpan pension har 53% räntebärande, 31% aktier, 8% fastigheter och 8% övriga tillgångar. Mao förhållandevis lika med skillnaden att AMF pension har mer räntebärande och Kåpan mer övriga tillgångar.

Räntebärande tillgångar
Här uppträder e stor skillnad mellan AMF och Kåpan. AMF pension har hela 87% av sina räntebärande tillgångar (dom som var 60,4% av totalen) i statsobligationer, knappt hälften av dessa obligationer är svenska och lite drygt hälften är utländska. I sin ränteportfölj har AMF en stor exponering mot USD och EUR som valutor. 13% av ränteportföljen är företagsobligationer även här fördelat ungefär fift-fifty mellan Sverige och utlandet. Kåpan å sin sida (med 53% ränta) har enbart 17% av sina ränteportfölj i statobligationer, allting valutasäkrat till SEK. i Kåpan ligger istället den stora exponeringen i svenska bostadsobligationer med hela 44% av ränteportföljen. Resterande 39% är företagsobligationer. AMF tar således betydligt större valutapositioner (bra när svenska kronan faller i värde, obra omvänt) medan Kåpan istället enbart har ränteportfölj i svenska kronor men i gengäld större exponering mot företag oh svenska bolånetagare. Man kan anta att den statsfinasiella krisen i sydeuropa drabbat AMF en del medan den lär ha gått Kåpan förbi mer eller mindre oberört.

Aktietillgångar
Övrgripande hade AMF 32,5% aktier. Dessa aktier är allokerade till 46% mot svenska aktier, 28% amerikanska aktier, 16% Europeiska aktier och 10% asistatiska aktier (varav japan är störst).
Kåpan har en likartad allokering med 51% Sverige och 38% OECD länder (Europa-USA-Japn) och 11% i utvecklingsländer.
Torde ge mycket likartad avkastning de båda livbolagen.

fastighetstillgångar
här uppkommer den andra stora skillnaden mellan livbolagen även om den övergripande fördelningen med 7,1% fastigheter hos AMF och 8% fastigheter hos Kåpan. AMF har 90% av sina fastighetstillgångar i kommersiella lokaler dvs kontor och affärer. 10% är bostäder. Det kanske mer uppseendeväckade är att 90% av det totala fastighetsbeståndet ligger i en ort, Stockholm. 8% i Västkustens Göteborg och 2% i lilla Västerås. Kåpan har å sin sida en helt annan profil på sina fastigheter. 38% av deras fastigheter är skogsfastigheter genom att Kåpan är en av de stora ägarna i skokgsförvaltningsbolaget Bergvik, 31% är sedan infrastrukturfastigheter dvs broar, vägar, hamnar etc. Investerat genom privat-equity. Kvar blir enbart 21% till traditionella fastigheter i murbruk och tegel. Dessa tillgångar förvaltas genom att man äger fastighetsaktier (en del utländska bla.)

Övriga tillgångar
AMF äger inga övriga tillgångar utöver ovan nämda. Kåpan har 8% av den övergripande portföljen i övriga tillgångar. Dessa övriga tillgångar är fördelade på 51% Hedgefonder, 41% ”finansiella instrument” som enligt årsredovningen verkar vara olika värdeppapper där Kåpan har tagit på sig kreditrisk och sist men inte minst 8% i olika råvaruindex, t.ex. olja, guld etc. ”finansiella” nstrument känns inte helt stabilt kan jag tycka.

Under 2009 så fick AMF pension en avkastning om 12,9% på sina tillgångar och Kåpan 13,8%

Vilket bolag hade du valt av de ovannämnda?

söndag 20 juni 2010

Less is much more

Jag måste medge att jag är lite allergisk mot begreppet ”spännande nytt investeringsförslag” eller liknande fraser och normalt sett också allgergisk mot nya typer av finansiella produkter som poppar upp i en strid ström från våra finansiella institut. Jag har skrivit om detta fler gånger förr.

Jag har full respekt för att många känner sig förvirrade, villrådiga och osäkra när man idag vill spara en slant för framtiden. Banker och rådgivare gör sitt bästa för att komplicera tillvaron för oss och har lösningen i en uppsjö av finansiella produkter som skärddarsyr de behov man talar om för banken (plus då givetvis att bankiren bankiren blir ytterst välmående också ). Lika så har vi ekonomiska teorier om att hör risk ger hög avkastning, ,vilket jag ställer mig mycket tveksam till.

Ibland så tror jag många har uppfattningen att sparande och förvaltande är något nytt. Så är ju inte fallet i själva verket så har vi människor förvaltat små och stora förmögenheter i tusentals år och det finns i grund och botten inget skäl att faktiskt göra på något annat sätt än våra förfäder.

Det vanligaste sättet är säkerligen att skaffa sig en bostad eller använda sina tillgångar för att bygga ut sitt hus. Min farmor och farfar byggde sig ett litet hus i unga år och dom byggde ut sitt hus när familjen blev lite större så att sjärterummet skulle bli lika stort som hjärterummet. Andra har ägt sin skog eller åkermark.

Ett annat sätt att förvalta sin förmögenhet är givetvis att spara några mynt under huvudkudden, ett par silverbestick till julmiddagen eller graverade manchettknappar. Saker som behåller sitt värde över tiden likt en guldtacka.

Sedan finns ju också möjligheten att låna ut sina tillgångar mot ersättning. Man kan arrendera ut sin åker eller sätta in sina pengar på bankboken. När min farmor och Farfar byggde sig sitt hem så lånade dom 2000kr från den lokala sparbanken och betalade ränta så att bankens insättare i sin tur kunde få lite avkastning på sina insatta pengar. Med tiden så betalade farmor och Farfar av sitt lån och satte i sin tur in lite pengar på sparbanken så att nästa generation kunde låna en slant och bygga sitt hem som mina föräldrar gjorde för 30 år sedan. Den lokala självständiga sparbanken finns kvar där än idag.

Ett annat sätt att förvalta sin förmögenhet har givetvis varit att investera den i någon form av näringsverksamhet. Min farfar använde sin tid och köpta verktyg till att snickra hus åt andra, min morfar satsade pengar i kor, grisar, traktor av märket Ford och någon såmaskin och som kund i Jordbrukskassan sedan ”urminnes tider” så har han också haft andelar och aktier i den banken sedan så gick att göra. Andra i samma generation som mina mor och farföräldrar satsade i klädesbutiker som Erling Persson i hennes & Mauritz eller i mediciner som i Astra andra kanske ”hängde på” familjen Wallenberg. I företag har alltid behövs pengar, antingen ”egna” eller lånade och i alla tider sedan Hedenös har family, fools and friends stöttat, hjälpt till och spekulerat i affärer i vid mening.

Jag tror att vi idag har mycket att vinna på less is more. Det finns lärdomar i att man bör diversifiera sig mellan reala tillgångar (om det så bara är för att vara fastighetsägare med sig själv som hyresgäst likväl som en skogsfastighet), en slant sparat och buffert för sämre tider och kanske delägare i några få företag. I Grund och botten finns det inte skäl att komplicera det mer.

En annan lärdom är att man tar stora risker med sitt kapital om man bara har pengar på banken utlånade mot ränta eller har alla sina tillgångar i realtillgångar utan reserver eller bor i en hyresrätt med alla sina pengar investerade i aktier. Inflation, lönsamhet i näringslivet, realräntor och liknande tenderar som bekant att gå i otakt. Med en klok diversifiering är frågan om vi behöver tillväxtmarknadsfonder, guldbullx3 certifikat, super duperjätteavkastningskonstruerade hybridobligationen osv.

lördag 19 juni 2010

Aktiebolaget Ryska juridikfonden

En kväll denna vecka så var undertecknad inbjuden till en sk. Placerings/reklam -kväll där man som åhörare fick för sig presenterat ett antal olika företag som hade sina idéer om hur man kunde förvalta sina surt förvärvade pengar på ett så klokt som sätt som möjligt. Som ni säkert förstår så gick undertecknad inte dit för att i första få investeringsförslag utan givetvis för att det var gratis mat. En stor och god salamibeprydd chibatta serverades tillsammans med ett glas rödvin, vad mer kan man begära? Möjligtvis att stolarna inte var så bekväma.

Ett av företagen som var där och presenterade sig var Realfonder/Jibréus & Ölvestad Alternativa Investeringar AB ett bolag som säljer andelar i riskkapitalfonder som investerar i reala tillgångar. Två av deras ”fonder” presenterade sig, Realfond Ryssland och Realfond Skog. Dessa fonder är ju inte direkta fonder utan helt sonika riskkapitalfonder i form av aktiebolag där det finns en klausul som säger att bolaget skall upplösas inom X antal år. Aktieägarna avsäger sig inflytande (företaget styrs på riskkapitalmanér av ett managementbolag som tar ut en avgift från bolaget och en andel av realisationsvinsten när bolaget likvideras.

Först av allt så finns det många sympatiska inslag i dessa fonder dels är det trevligt att ”fonderna” tillgängliggör reala investeringar i små andelar för en allmänhet. Som småsparare är det inte helt enkelt att kasta upp miljontals kronor att köpa hyreshus, ett vindkraftverk, skogsegendomar, jordbruksmark och liknande. Fonderna medför att fler delar på insatserna mot att man i gengäld får betala förhållandevis hutlösa avgifter till försäljare och managementbolag. En annan sak som är trevligt är att realfonder verkar utan belåning dvs det finns ingen finansiell hävstång utan tillgångar köps kontant. Du som andelsägare ”äger” mao då en obelånad tillgång (såvida du inte har skulder själv). Gott så.

De närmast groteska avgifterna (2,5% courtage,+0,5%/0,8% förvaltningsavgift+20% av vinsten överstigande +15%/SSVX) i ”fonderna” borde givetvis förtjäna ett inlägg alena men idag så tar vi och skippar detta och uppmuntrar läsarna att tänka själv. Vi tar istället och skriver om företaget/fonden realfond ryssland.

Realfond Ryssland affärsidé är att köpa jordbruksmark utanför Moskva. Inte för att primärt driva jordbruk och odla havre utan för att driva en tillståndsprocess för att omklassificera marken till tomtmark för småhusbyggande och sedan sälja antingen villa/fritidstomter till allmänheten eller som ett projekt med färdiga tillstånd till ett byggbolag. Fonden/företaget hoppas på så sätt under en 3-4 års period uppnå en årlig avkastning om 40-50%. Ja du läste rätt, per år. Detta under förutsättning att dagens priser förblir intakta och att man lyckas med omklassificeringsprocessen på utsatt tid. Om man ser till riskerna så ligger dessa i dels att processen kan bli fördröjd, i värsta fall lyckas man inte alls och får sälja marken som jordbruksmark igen, man kanske inte får sålt sina tomter, tomtpriserna kanske rasar osv osv. God maximal potential om allt går fort men synnerligen gott om potentiella svarta svanar.

Upplägget sker i form av ett aktiebolag som enligt avtal skall likvideras inom några år. Allmänheten får lov att köpa B-aktier helt utan rösträtt (dock rätt till kapitalet givetvis) medan företaget styrs av ett managementbolag som löpande fakturerar bolaget enligt förutbestämda kostnader och en prestationsbaserad avgift vid avslut. Managementbolag satsar också egna pengar och består av ett antal individer som gjort detta förr (bla. IKEAs gamla marketableringsansvarig om jag förstod saken rätt) Snarlikt de flesta riskkapitalfonder men med mycket mindre insatser, i detta fall 55 000kr och riktat mot allmänheten.

Personligen har jag lite svårt att se på vilket sätt detta är en realinvestering?

Man köper i och för sig jordbruksmark men avkastningspotentialen ligger inte alls i någon realavkastning i form av skörd, timmer, hyra, levererad elkraft eller olja. Nej avkastningen ligger enligt mitt sätt och se på saken helt i juridiken, en juridikfond. Man investerar i förvaltarnas juridiska kompetens i den ryska halvkorrumperade administrationen att bedriva tillståndsärenden. Så varför inte byta namn till Aktiebolaget Ryska juridikfonden?

Undertecknad har inget som helst samröre med Realfonder och har inga pengar investerade i dessa företag

torsdag 17 juni 2010

Kassaflöde for dummies

Häromdagen lyckades jag på något mirakulöst sätt logga in i statistikprogrammet google analytics och se vilka av de inlägg jag skrivit i denna blogg som varit mest populära. Flera av de allra mest lästa inläggen var de som innehöll rubriken …for dummies (följande inlägg är förresten allra vanligast att ni har läst) som jag skrivit ett antal.

Så jag tänkte passa på att skriva ett inlägg inom samma genre, denna gång blir det kassaflöde for dummies.

Jag vill först klargöra att jag är tekniskt sett totalt okunnig inom redovisning och har inte några studier inom detta område (okej några få poäng inom personalekonomi). Sedan har jag läst ekonomiska rapporter från börsbolag under dryga 10-talet år så en viss hum har jag kanske. Om än som lekman och detta inlägg är att betrakta som personligt.

Alla börsbolag redovisar i sina kvartalsrapporter tre typer av rapporter. Det är en resultatrapport, något som oftast tilldrar sig allra mest intresse där bolaget talat om vilken vinst man gjort och affärstidningarna basunerar ut om denna vinst var bättre eller sämre än genomsnittet av gissningarna av sveriges vassaste knivar i börslådan och om det var en chock, explosion eller katastrof (sätt valfritt ord före eller efter dessa ord så har du rubriken i DI eller SvD.

Sedan har vi då balansräkningen som talar om företagets ekonomiska ställning med tillgångar och skulder och det som är över när skulderna är dragna till aktieägarna det sk. Egna kapitalet.

Sist så har man en tredje uppställning den sk. Kassaflödesrapporten dvs sammanställning av in och utbetalningar som är genomförda.
För att exemplifiera kassaflödesrapporen i en ”for dummies” variant så använder vi denna gång ett exempel och vi tar företaget Systemair som lämpligtvis avger sin bokslutkommunike när de flesta andra skickar ut sin rapport för första kvartalet.

Den ser ut som följer
Rörelseresultat 66,4
Justering för poster som inte ingår i kassaflödet 20,1
Finansiella poster -2,8
Betald inkomstskatt -35,1
Kassaflöde från den löpande verksamheten
före förändring av rörelsekapital 48,6

Förändring av rörelsekapital 18,1
Kassaflöde från den löpande verksamheten 66,7

Kassaflöde från investeringsverksamheten -21,4
Kassaflöde från finansieringsverksamheten -28,5
Periodens kassaflöde 16,8

Likvida medel vid periodens början 73,8
Omräkningsdifferenser i likvida medel -4,7
Likvida medel vid periodens slut 85,9

Innan vi går in på kassaflödesrapporten i detalj så måste först förklara skillnaden mellan ett positivt kassaflöde och en ”vinst” som bolaget gör. I den enklaste av världar köper företaget en maskin med den maskin tillverkar man sedan produkter av varor man köper (och betalar sin personal givetvis) in och efter låt säga 5 år så är maskinen utsliten och byts ut. I resultatrapporten fungerar detta på så sätt att man köper maskinen för kanske 100 000kr sedan skriver man av maskinen i sin bokföring på kanske 5 år med samma summa varje år, i detta faller så är maskinen en kostnad för företaget om 20 000kr per år fast det är ju inga pengar som den kostar mer än i bokföringen. Detta medför att resultaträkningen inte påverkas när man köper in eller ersätter maskinen, superförenklat. Kassaflödet det fungerar ju på så sätt att man betalar pengar för maskinen sedan gör man inga andra betalningar mer än löpande kostnader såsom löner, ström, momsinbetalningar och råvaror mm. innan det är dags att köpa en ny maskin. Kassaflödet handlar alltså om pengar in och ut, inte vinster på pappret. Ibland stämmer det ganska bra mellan resulat och kassaflöde, ibland stämmer det inte alls.

Kassaflödesrapporterna är normalt sett uppdelade i olika segment först tar man rörelsersultatet från resultatrapporten man lägger till någon rad om vilka ”kostnader” som inte finns i verklighetens pengar (t.ex. avskrivningar) då får vi ett ”pengaöverskott” (eller underskott) från den löpande verksamheten. Här har vi då inkluderat inkomsterna från försäljning minus löpande kostnader kan man säga. Någon rad om skatter ofta. Och någon rad om de räntor man betalat till banken. För systemair blir detta kassaflöde från verksamheten 66Mkr+20Mkr i ”justeringar” (läs avskrivningar oftast)-2,8Mkr till banken i räntor och -35Mkr till Skattmasen. Kvar blir ett överskott på 48,6Mkr.

Sedan har vi normalt sett en viktig rad som okså ingår i kassaflödet från verksamheten och det är förändring av rörelsekapitalet dvs hur har bolaget karvat eller lagt till i sin balansräkning. Man kanske har sålt av hela sitt lager exempelvis eller så har man byggt upp en stort lager. I systemairs fall är denna summan 18,1Mkr, dvs man har tagit 181 mkr från sin balansräkning genom att sälja av tillgångar i högre grad än man ”köpt in”. Anledningen till att man särredovisar detta är givetvis att detta många gånger är ”one timers” ett lager kan man ju bara sälja av en gång sedan är det tomt
Då ökar kassaflödet givetvis från den löpande verksamheten i systemairs fall till 66,7Mkr.

Sedan kommer vi ner på investeringsverksamheten . Hur mycket har bolaget investerat i nya tillgångar? I Systemair fall så har man gjort investeringar i maskiner, datorer eller andra materiella tillgångar om -21,4Mkr dvs invetseringarna har kostat pengar. Denna siffra är ofta intressant att ställa mot justeringarna mot rörelseresultet. Detta för att se att bolagets investeringar håller någorlunda jämn takt med avskrivningarna. Investerar man mycket mindre än man skriver av under lång tid ja då kommer bolaget i framtiden att hamna i ett läge där mycket tillgångar blir gamla så att säga.

Nästa rad i fallet systemair är kassaflöde från finansiering och kortfattat berättar denna summa hur företaget har agerat med sin bank. Har man tagit upp lån så har man ”fått” pengar av banken har man amorterat så har man ”givit åter” pengar till banken. I fallet Systemair så har man -28,5 i kassaflöde från finansiering dvs man har amorterat 28,5Mkr av sina skulder dvs företaget har krymt sin balansräkning med blivit av med skulder.

Sammanfattar vi läget efter dessa rader då får vi ett kassaflöde från redovisningsperioden, totalt sett.

Kvar är sedan ingående likvida medel dvs den summa pengar på bankontot som man hade när perioden började 73,8Mkr i fallet Systemair. Sedan en liten rad om omräkningsförändringar av dessa likvida medel. Kanske hade man t.ex. pengar på ett bankonto i grekland genom ett grekiskt bolag och i takt med försvagningen av Euron vs. Kronan så får man lov att värdera ner sina kontanter 4,7Mkr i förlust gör tex. Systemair under denna period.

Så summa summarum hade då Systamair 73,8Mkr i likvider i början, under perioden har man fått ett överskott på 16,8Mkr och sedan har man en liten valuta förlust på 4,7Mkr och följaktligen har man då när perioden är slut 85,9Mkr på banken.
Jag vet inte om jag förvirra mer än jag förklara kanske men det har kanske med att detta var inlägg nummer 600

tisdag 15 juni 2010

Hur stora skulder klarar vi av?

Den skönsskrivande bloggmatadoren Cornucopia? Författade ett tänkvärt inlägg om skuldsättningen hos svenska privatpersoner och drog slutsatsen att vi svenska privatpersoner som grupp har mer likheter med den Grekiska Ö-världen än att vi tycker om olivolja och fetaost.

Inlägget är befogat och det är också befogat att ställa sig frågan om hur stora skulder vi klarar av som grupp?, vi privatpersoner. Att mäta skulderna mot våra inkomster är givetvis det mest rimliga att göra, tyvärr så växer inte bostäder av sig själv och betalar sina egna räntebetalningar och amorteringar utan vi får vackert använda våra inkomster till detta ändamål. Kortfattat så kräver ”större” hus större inkomster. Om jag får lov att vara lite kategorisk så fokuserar vi idag väldigt mycket på relationen tillgångar vs. Lån och mindre på inkomster vs. Lån. När finansinspektionen upprättar förslag på restriktioner för bostadslån så är det ett krav på kontantinsats, inte ett krav på en viss inkomst för en viss lånestorlek eller amorteringskrav. Nej har man bara en miljon i kontantinsats (oftast innestående i nuvarande bostad) så skall väl vi alla klara av att köpa sig en 4-5 miljoners villa eller? Jag vill inte ha någon specifik uppfattning men tycker att det är mer sunt om vi faktiskt fokuserar mer på våra inkomster och vår betalningsförmåga. Kassaflödesberäkningar för att tala investeringsspråk.

Nu kom jag inte riktigt ihåg var Cornucopia? Visade att skuldsättningsgraden var men låt säg att vi avrundar den till 2 idag dvs vi har som grupp dubbelt så höga skulder som vi har inkomster (före skatt).”Di unge” svenskarna har troligtvis betydligt högre skulder än så medan ”di gamle” (tänk 55+) som grupp säkerligen har mindre skulder. Att så är fallet är ju egentligen inget problem så länge som di gamle har pengar på banken och man via denna finansiella institution men idag är det nog mer så att både unga och gamla svenskar lånar pengar från någon kinesisk pensionsfond med tanke på relationen inlåning - utlåning i våra svenska banker men det är en annan historia.

Är siffran 2 då rimlig i medel? Låt säg att vi om något år eller två får en ränta på 6%. I detta läge skulle då genomsnittssvensken lägga 12% av sin bruttoinkomst på räntor. Betalar vi 30% i skatt så blir nettokostnaden 17% av våra inkomster (ja jag bortser från att den finns ett finanspolitiskt skatteavdrag på 30% av räntekostnaden, det är bara ett räkneexempel). Är denna siffran rimlig? Därom tvistar de lärde.
Om vi återgår till ”di unge” och ”di gamle” så kanske vi kan räkna med att ”di unge” har dubbelt så stora lån som ”di gamle”. Familjen ungtupp skulle då ha skulder på ung 2,65ggr inkomsten och familjen gammelmössan, 1,35 ggr inkomsten. Räntebetalningarna på nettolönen vid 6% ränta blir då ca. 22,5% för ungtupparna och 11% för gammalmössorna. Är denna siffra rimlig?. Därom tvistar de lärde.

Man kan ju också göra den ”optimistiska” kalkylen att de kommande 10 åren så stiger bostadspriserna med 7% om året medan inkomsterna stiger låt säga 3% om året. Då får vi om 10 år en genomsnittlig skuldsättning om knappt 3 (2,93 för att vara lite excelkorrekt). Om vi fortfarande tror att de unga har dubbelt så stora skulder som de gamla. Då blir skuldsättningen 2 och 4. Vid 6% i bolåneränta betalar de unga då nästan 35% av nettolönen i räntekostnader och de gamla hälften. Är denna siffra rimlig? Därom tvistar de lärda.

Justerar man sedan för stad och ”landsbygd” ja då blir det stora räntebetalningar för unga storstadsbor helt klart. Om vi tänker oss att denna grupp har dubbelt så höga skulder som ”landsbygdsbor”….

Vi kan alla ha olika uppfattningar om vad som är höga och låga skulder men någonstans så måste ökad skuldsättningen komma till ett tak.

Nu frågar sig du om jag nu skriver detta för att tala om någon nära stående ekonomisk kris till följd av bostadspriserna. Nej inte alls. Där min oro denna gång faller är det faktum att allt mer av våra pengar och inkomster verkar allokeras till just bostäder

Vi har trots allt 100% inkomster varken mer eller mindre. Desto mer pengar vi allokerar till bostäder av tillgångar och inkomster desto mindre har vi över till annat. Desto mer pengar vi lägger på bostäder desto mindre har vi råd att köpa plugg-in-hybrider, nya LED tv-apparater, grekisk fetaost eller lokala biobränsleeldade fjärrvärmeverk.

måndag 14 juni 2010

Lite sommarmode på bloggen

Så här i sommartider så har jag (samt exempelvis riskminimeraren och Cornucopia?) passat på att byta utseende på denna blogg med blogspots nya designmallar. Jag är tyvärr lagom begåvmningshandikappad och fullständigt ointresserad av hemsidebyggande, sökordoptimering, artikelpingande och liknande teknikaliteter (det var tack vare min vän Henrik som jag överhuvudtaget lyckades registrera namnet www.stockman.nu exempelvis) så någon förmåga att nu kontrollera om detta blir snyggt på olika datorer , operativsystem och webläsare det har jag inte. Men konstaterar nu att denna text är någorlunda läsbar på min fyra år gamla iMac med firefox.

Har också lagt in ett litet sökfält på bloggen till höger där man nu enkelt kan skriva sökord och se vad jag(eller avgivna kommentarer) skrivit i ämnet.

Som läsare så kan du nu också i sanna facebookanda ”gilla” eller lite rebelliskt ”ogilla” respektive inlägg som undertecknad författar. Återstår och se om jag kommer ligga sömnlös om nätterna med skakande tänder över betygen på inläggen. Mycket nöje!

söndag 13 juni 2010

IC companys

De flesta som läser denna blogg har säkert inte ungått att se att klädförsäljaren MQ nu skall börsnoteras efter affärstidningsskvaller om detta i säkerligen 3 år.

MQ är säkerligen ett företag som många appelerar till då vi alla förr eller senare brukar köpa kläder och det är många som köpt ett klädesplagg eller två på MQ. Omsättningsmässigt så är MQ i Sverige Sveriges näst största klädesförsäljare på herrkläder (fastiskt större än HM!) och på damkläder är man femma i marknadsandelar. Mycket av dessa marknadsandelar ligger troligen inte direkt i volym utan att man har kläder i det lite dyrare prissegmentet och då inte behöver sälja lika mycket för att få en hög omsättning. MQ har ett antal egna varumärken men man säljer också ett antal märkeskläder såsom Peak perfomance, Jackpot, Levis, Lyle&Scot, och Tiger of Sweden osv. Varumärken som är mångas favoriter.

Så det är inte konstigt att det skrivs och talas mycket om MQs börsnoteraring då kläderna ligger många varmt om hjärtat, personligen går jag motvilligt i klädesbutiker men det har väl hänt att jag inhandlat någon skjorta eller tröja på MQ.

Vad som däremot är lite konstigt är att det i svensk affärspress skrivs oerhört lite om en av MQ viktigaste leverantörer som också är lite av konkurrent och dessutom börsnoterat om än i Köpenhamn istället för Stockholm. Det danska företaget IC Companys, där Sverige faktiskt är den viktigaste marknaden.

Aldrig hört talas om företaget?
Säkerligen okänt för många men däremot är företagets varumärken desto mer kända. Största varumärket är Peak Performance, nummer två är Tiger of Sweden sedan följer varumärken såsom Jackpot, Inwear, Cottonfield, Matinique samt några mindre. Kliver man in i en MQ butik så förstår man att IC Companys är en viktig leverantör till MQ och värsta konkurrenten Brothers.

Organisatoriskt så är IC uppdelat i i tre delar. Dels en grossitrörelse som säljer dessa varumärken till MQ och andra märkesbutiker. Omsättningsmässigt utgör detta knappt 65% av företaget sedan driver man också egna butiker under namn som t.ex. Peak perfomance general store. I sverige har man 15 franchisebutiker och 27 egna butiker men Danmark är största butikslandet. Denna verksamhet utgör knappt 35% sedan en lite outletverksamhet. Företaget är att betrakta som helt Europeiskt i sin intjäning(om än lite utanför) med Norden som huvudfokus.

I dagsläget så går grossitrörelsen helt okej med rörelsemarginal på omkring 15%, butiks och outleten går däremot inget vidare, dessa rörelser går idag med förluster på några procent och sedan så skall man betala räntor och skatter på koncernresultatet. Den typ av verksamhet som IC bedriver binder däremot förhållandevis lite kapital med ett löpande investeringsbehov omkring 4% av omsättningen (enligt om själva) så om man gör vinster så blir det en del reda pengar över för expansion eller utdelningar.

Däremot så är givetvis märkeskläder en konjunktur och räntekänslig verksamhet är det dåliga tider eller höga räntor ja då handlar medelkunden säkert billigare kläder än ny goretex jacka från Peak Perfomance eller en kostym från Tiger. Så det blir naturligt tydliga svängingar i resultatet i betydligt högre grad än lågpris, resulattet är idag halverat mot toppen på konjunkturen.

Aktien då?
Den kan jag nog tycka är lite dyr idag ur ett värdeperspektiv på 206DKK per aktie. Aktien värderas i nivå med försäljen ungefär. Normaliseras vinsterna någorlunda uppåt så ligger p/e talet omkring 18-20 kan jag tro, 4,5 ggr eget kapital, med en nettoskuld på 400M DKK (vilket är ung 24DKK per aktie) den finansiella nettoskulden har gjort att IC idag inte har någon utdelning å andra sidan amorterar man idag ner sina skulder och det är inte fy skam heller. Långsiktigt så är policyn att dela ut 30% av resulatett på sista raden. Skulle väl ge en utdelning kring 3dkk per aktie eller 1,5% i direktavkastning med dagens intjäning.

Om man däremot tänker sig att att företaget skulle börja gå riktigt bra med rörelsemarginal på 15% i grossiströrelsen, 10% i butikerna och 5% i outletsen, &% i ränta på nettoskulden och 28% skatt ja då skulle vinisten per aktie hamna omkring 18kr om p/e talet falla ned mot 10-12, utdelningen skulle kunna vara omkring 6dkk per aktie(direktavkastning 3%) Känns mer lockande men dit är det långt kvar, ritkigt långt kvar skulle jag tro. så jag passar.

Men det är ett intressant företag med en märkesflora istället för ett ensidigt beroende av ett varumärke såsom Björn Borg och Odd Molly exempelvis och konstigt att det inte skrivs mer om det då deras kläder är så populära i Sverige inte minst på MQ.

torsdag 10 juni 2010

Hade börje rätt?

Investors Vd Börje Ekholm skrev i någon investorrapport för två år sedan sedan om att han tyckte att man i Sverige borde ge styrelsen större mandat att genomföra riktade snabba nyemissioner, vid kriser och snabbt uppkomna affärsmöjligheter.
Jag var ganska kritisk till Ekholms utspel och var rädd att om man gav styrelsen mer mandat till större riktade nyemissioner ja då finns tydliga risker med att andra aktieägare skulle lida skada framför huvudägaren som oftast är den som just sitter i styrelsen.

HQ affären visar dock kanske att Börje kanske hade rätt?

Låt säga att HQs styrelse hade fattat beslut om en omedelbar kapitalinjektion i form av riktad nyemission om 500Mkr i HQ Bank direkt från huvudägaren Öresund samma dag som nedläggningsbeslutet av tradingen och utökade förluster.
HQ hade då inte tvingats genomföra någon publik nyemission, man hade inte behövt sälja HQ fonder och HQ hade fått pengar på bordet inom någon timme, Inga problem att uppfylla kapitalkrav och troligen ingen rejäl kölhalning i media och bloggar såsom denna, mer än någon dag eller två.

HQ minoritetsaktieägare hade säkert klagat lite om kursen på nya aktier var så låg, aktiespararna hade protesterat lite mot sveket mot den lilla aktieägaren men frågan är om inte värdet i HQ hade bevarats på ett bättre sätt än vad som nu blivit fallet?

onsdag 9 juni 2010

Tradingduvan blev en gökunge

Tradingskandalen på HQ bank rullar vidare och har nu tagit ganska så intressanta
turer och långt ifrån sista ordet är sagt, men jag kan inte riktigt hålla mig...

Innan man dömer ut ledningen kompetens och liknande i hårda ordalag så bör man konstatera att Tradingen som bekant varit en trivsam duva i Hagströmer & Qviberg fondkommission, förlåt Bank, fram till någorlunda nyligen. Man hade visat vinster 50(!) kvartal i följd, det är alltså kontinuerliga vinster varje kvartal i 12,5 år fram till dess vinsterna började utebli och istället visa förluster för två år sedan snart. En siffra som inger respekt och man bör ha detta i åtanke innan man kritiserar HQ Bank allt för mycket för tradingen, har du gjort lönsamma vinster i 12,5 år på raken så är det klart att det är svårt att fatta nedläggningsbelsut, framför att tro att det är en tillfällig svacka.

Nu skulle jag vilja slå ett slag för årsredovisningar och den kanske lite mer torftliga men ack så intressant läsningen lite längre bak i årsboken. Som jag skrivit tidigare så tycker jag man skall läsa årsredovisningar bakifrån och framåt, då får man reklamen och de fantastiska framtidsutsikterna när man är lite lagom trött och kan fokusera på de lite små detaljerna istället.

Tyvärr har HQs miljöarbete(!) (japp, det är helt sant och framgår av årsredovisningen under miljöarbete sidan 33) varit inriktade på att numera inte skicka ut årsredovisningen i pappersform till alla aktieägare utan enbart de som hör av sig så det kanske är färre än brukligt som läst 2009 års upplaga. Mindre pappersförbrukning, mindre lästa noter.

HQs trading är ju en verksamhet som för utomstående har varit synnerligen svår att ta sig till och begripa mer är de kommentarer som finns i text. Det ligger givetvis i sakens natur att man inte helt kan berätta i vilka värdepapper man har särskilt inte nu när tradingportföljen är under avveckling i HQ, då man i så fall skulle få en hel hop med företag som skulle spekulera ner tillgångar som man vet att HQ säljer. Så det är givetvis klokt att man inte säger en flaska om vilka värdepapper som är problemen. Men det blir mycket intressant att om något år eller två få läsa om vad som hände bakom stängda dörrar.

I bolagets årsredovisning så får man dock en lite inblick. Inte om strategier och hur man tjänar pengar, men lite översiktigt om vilka tillgångar man ägde vid årsskiftet och på så vis också omfattningen och därav lite om risken.

Om jag förstår saken rätt enligt not 27 i HQ årsredovsining så hade man i tradingverksamheten vid årsskiftet aktier och andelar för knappt 2,1Mdr och man ägde derivatinstrument (optioner, terminer, och you name it)för lite drygt 2,3Mdr (en del egenvärderade tillföljd av att marknadsvärdering saknas). Dessa tillgångar var finansierade genom att man tagit upp värdepapperslån på 760Mkr och sedan ställt ut derivat (derivatskulder alltså) till lite drygt 3,2Mdr. Sedan hade man då ett eget kapital i tradingrörelsen på nästan exakt 400Mkr i komplement till lånen.

Verksamheten har varit intrikad på arbitrage och market-making och är i normalfallet någorlunda marnknadsneutral enligt årsredovisningen.

Jag är verkligen ingen expert på derivat, terminer, CFD kontrakt eller för dens skull andra massförstörelsevapen såsom atombomber och kemisk krigsföring men man kan nog ändå dra slutsatsen att HQ trading vid årsskiftet agerat med en belåning om 90% och eget kapital om ca. 10% som säkerhetsmarginal. Detta är givetvis en synnerligen riskfylld verksamhet tycker jag som lekman. Tappar man lite i tillgångsvärden så försvinner det egna kapitalet snabbt om man är belånad till 90%. Precis som för husägare som lånar 90% och fastighetsbolag med denna belåning. Någon bank som lånar ut 90% till ett kommersiellt fastighetsbolag är nog tveksamt om det finns idag. Men det verkar alltså fungera att sitta och handla värdepapper med denna belåning i alla fall.

Den andra siffran som förpliktigar att skriva någon rad om är omfattningen. Tradingverksmahetens tillgångar var vid årsskiftet alltså 4,4Mdr. Om Det värsta inträffade (vilket är teoretiskt sett omöjligt, precis som Tage Danielsson sa om Harrisburg olyckan) så förlorar man alltså 4,4Mdr när alla aktiebolag som man har aktier i eller derivat mot går i putten. Nu är det givetvis inte så utan det kan säkerligen vara så att man är ganska marknadsneutral dvs lika mycket sälj-optioner som köp så en sådan händelse med konkurser skall egentligen inte påverka så mycket. Sedan finns säkert en masa komplicerade value-a-risk ekvationer som beräknar olika risker av olika slag och sannolikheten för olika utfall enligt olika finansiella krav.

Det stora problemet är dock att det alltid skall finnas någon att handla med, försvinner hela marknaden ja då får man uppskatta värdet och marknadsutvecklingen i sig spelar mindre roll och man får hoppas att marknaden någon gång i framtiden kommer tillbaka så att man får ett kvitto på att de egna värderingar är rätt uppskattade. Precis på samma sätt som tomatodlaren som kommer till marknaden och inser att ingen vill köpa, vad är då tomatena värda?

Så vad var den maximala teoretiska förlusten, då vid årsskiftet? Ingen aning, So What frågar sig säkert du som bloggläsare? Behöver man bry sig, det är väl resultaträkningen som gäller?

Ja det som är lite so what i denna affär är att hela HQ AB koncernen har ett eget kapital på vid årsskiftet på 1,2Mdr (varav ca. 400Mkr var allokerat till tradingverksamheten). I teorin finns det här alltså en ”killer” om det vill sig riktigt illa när man i egen bok äger aktier och derivat för 3 ggr eget kapital. Eller som HQ Bank skriver i sitt pressmeddelande till motivet varför man säljer HQ Fonder till Öresund för att täcka upp för tradingförluster.

Enligt de kapitaltäckningsregler som gäller måste HQ bland annat vid varje tillfälle uppfylla ett visst kapitalkrav. Den planerade forcerade avvecklingen kan komma att innebära att det uppstår brister i kapitalbasen fram till dess att nyemissionslikviden erhålls.

Spot on. (fast varför ställde inte Öresund ut ett efterställt förlagslån till HQ, hade givit samma effekt?)

Jag kan som lekman tycka att omfattning av tradingen gentemot bankens storlek och eget kapital är lite….nja…vet inte vad jag skall säga, scary movie kanske?

Måste säga att jag har svårt att få en uppskattning om hur HQ bör värderas idag, är aktien bilig?, dyr? Konkursrisk? Enorm vinstpotential? Hur stor förluster blir det i tradingen? Framförallt hur stor blir kundflykten från HQ Bank? Är det en bank-run som genomförs nu? Vad är intjningsförmågan i kvarvarande verksamhet?, kommer HQ tjäna tillräckligt med pengar för att kunna köpa tillbaka HQ fonder på sin option utställd av Öresund?

Så, when in doubt....

tisdag 8 juni 2010

Spiltan, ett dyrt val

I december så skrev jag ett inlägg om det lilla investmentbolaget Spiltan.

Spiltan är ett investmentbolag ”noterat” på den lilla börslistan alternativa aktiemarknaden och dess VD är den kända Per H Börjesson som skrivit boken så här kan alla människor blir miljonärer och han har också givit ut en bok om Warren Buffett och hans investeringsprinciper. En man och ett bolag som ideligen varit kritisk till den finansiella sektorn och det är väl med rätta han är det.

Jag skrev vid föregående inlägg att Spiltan inte direkt lever som man lär och jag står fast vid den ståndpunkten att man inte gör det. Spiltan sprider sina tillgångar i spridda skurar i diverse tillgångar på en förhållande orationellt sätt och hänvisningarna till att man gör som Warren Buffett förefaller nästan löjligt. Men detta inlägg skall inte nu handla om detta, det vore ju lite tråkigt att upprepa sig själv en gång till.

Istället så skall vi prata kostnader.
Kostnadsmedvetenhet är något som Per H predikar till småsparare. Köp aldrig en dyr bankfond om du kan få en likvärdig billig indexfond är ett råd som skulle kunna komma fråm Per H. vilket är fullständigt rationellt. En förvaltningsavgift på 1,5% i en indexföljande-Sverigefond blir med största sannolikhet ung. 1,5% per år sämre än den gratis förvaltade marknadsförningsfonden Avanza Zero (kräver dock depå hos Avanza för att spara i). Logiskt skall man då välja den billigare.

En variant på Sverigefond kan ju vara att ex. köpa aktier i Industrivärden, Investor och Kinnevik. Då får man också en aktieportfölj väldigt lik en svensk indexfond (med HM som undantag) men med den skillnaden att man inte betalar fullt pris (substansrabatten..)och följaktligen något bättre möjligheter till något bättre totalavkastning lång sikt, framförallt genom effekten av återinvesterade aktieutdelningar.
Sedan skall man förstås avlöna dyra handelsbanksfarbröder och en och annan pensionerad Wallenbergare men sammantaget ligger dessa kostnader på omkring 0,15% i både fallet Investor och Industrivärden. Dyrt i kronor räknat men förhållandevis modest i procenten. Dessa stora bolag har stora tillgångar att slå ut stora kostnader på .

Men vad sägs dom om att istället förvalta sina pengar i snusförnuftiga Spiltan? Då slipper man ju vara en del av Sverker Martin-Löfs och Pirre Wallenbergs levebröd.

Problemet är även här att Spiltan inte riktigt lever som man lär, här heller. Spiltan har idag tillgångar mellan tummen och pekfingret på 170Mkr. Totalt sett har Spiltan koncernen kostnader på 12,7Mkr, 7,2Mkr av dessa kostnader hör till de två dotterbolagen Spiltan fonder och Spiltan pension så det är ju inte rättvist att helt räkna in i förvaltningskostnaderna men kvar blir 5,5mkr som Spiltan varje år kostar aktieägarna. I relation till tillgångarna som förvaltas är detta lite drygt 3%, varje år.

Siffran får ju nästan Storbankens fonder att se prisvärda ut och återigen framstår Spiltan som att man inte riktigt lever som man lär, å andra sidan vem gör det.

Nu kommer säker någon att säga att Spiltan har många onterade bolag, visst. Men det har Investor och Ratos också. Båda bolagen med betydligt lägre kostnader än Spiltan sett till substansvärdet.

Ett litet arv skiftat

Häromdagen så fick jag ett arv utskiftat till mig.

Nu förstår jag om du som bloggläsare spetsar öronen och funderar på om Stockman fått tillträde till ett herresäte i den Västgötska myllan vid viskans stränder, ett helt valv fyllt med guldtackor i något alpland eller blivit huvudägare i något börsbolag?

Tyvärr kan jag meddela dig, arvet var denna gång tyvärr inte så stort från någon barnlös stenrik farbror. Arvet var på summan knappt 25 spänn och ”utbetalades” från premiepensionsmyndigheten in på det premiepensionskonto som man får lov att förvalta fram till dess man antingen själv trillar av pinnen eller att det är dags att ta ut sin allmänna pension efter ett långt yrkesliv.

Arvet jag fick ”utbetalat” består således av de pengar som fanns på de under året avlidna män och kvinnorna i mitt fall födda 1980 och deras PPM konton. Dessa pengar är sedan fördelade på oss ”överlevare” i samma årgång. Efterlevandeskydd dä pengarna tillfaller dödsboet kan man dock inte teckna innan man blir pensionär.

Otäckt och direkt vidrigt när man tänker på dödliga trafikolyckor, självmord, arbetsplatsolyckor och våldsbrott. Som jag skrev på denna blogg så avled en av mina barndomsvänner för några år sedan, mitt i livet, överraskade. Elitidrottsman men framförallt Pappa till en några månader gammal baby som sedan dess är faderslös, jag blev av med en vän. Livet är kort och gott jävligt orättvist

Att det på mitt konto kommer in pengar från sådana tragedier känns inte roligt. Jag hade gärna avstått dessa knappt 25 kronor och gärna skänkt dom till välgörande ändamål. Varför finns inte det valet att göra i PPM? Man kan välja en massa fonder, man kan välja att ge bort delar av sin premiepension till äkta make men avstå arvsvinsten till välgörande ändamål, njet.

Så idag gjorde jag slag i saken och har skänkte bort en slant själv istället till Stiftelsen min stora dag, dom hjälper sjuka barn att förverkliga sina drömmar som att få klappa definer eller träffa sina stora Idol det känns roligare än att få en arvsvinst på PPM kontot

måndag 7 juni 2010

Shoppa på distans


Visst är det lite fascinerande att följa olika trender i samhället, långsiktiga trender om hur samhällets produktion och konsumtion förändras över tid. Vissa trender kan vi vara pessimistiska inför (världens oljekonsumtion inte minst) medan andra trender är av det optimistiska slaget.

En intressant trend är helt klart E-handel dvs där varuhuset har flyttat in i iMacen eller paddan och där vi konsumenter skippar att ta bilen till köpcentrumet eller flanera längs med stadens gator och istället stannar kvar i soffan eller vid skrivbordet (eller att man kan ha tid att vara ute och cykla istället, eller grilla en korv). För dryga 10-talet år sedan så var det på den svenska börsen en hype av sällan skådat slag och IT konsulter värderades till miljonbelopp per anställd och bara man visade upp ett prospekt om att starta en e-handelshemsida så strömmade det in pengar i nyemissioner och börsnoteringar. Problemet var ju bara det att ingen då handlade på nätet eller för den delen att företaget tjänade pengar således blev det en börsbubbla utan dess like också, du kommer kanske ihåg e-handlaren boo.com som skulle ta världen med storm?

Numera även om det är så att våra köpcentrum tenderar växa allt mer så känns det som om e-handeln har blivit vuxen, eller i alla fall en någorlunda mogen tonåring. Många e-handelsföretag tjänar nu pengar även börsnoterade renodlade e-handelsföretag såsom tretti.se (vitvaror) och Netonnet.se (elektronik) och frågan är om vi nog inte snart börjar hamna i en situation där e-handelsföretag faktiskt börja ta marknadsandelar från den ”reguljära” handeln, i alla fall från köpcentrum? Om jag skulle köpa en ny tvättmaskin, varför skulle jag ta bilen åka till det närbelägna köpcentrumet, ”kånka” runt på en tunga tvättmaskin fram och tillbaka istället för att helt sonika beställa den via datorn och två dagar senare kommer en trevlig karl till dörren och hjälper till att bära in den? Känns nästan enklare att titta på tvättmaskiner via nätet än åka till Mediamarkt eller el-giganten och se allmänt förvirrad ut framför någon nyanställd.

Det intressanta i denna omstrukturering som är att det uppstår nytt näringsliv och annat dör sotdöden. Det startas idag otroligt många små näthandlare av alla de sorter, företag som startar som e-handlare utan att ha varit något ”butiksförsäljare” innan. De allra flesta är otroligt små och säkerligen tveksamt lönsamma och påminner nog om postorderfirmor startade i garaget på 50-60-talet. Sedan finns det då dom renodlade något större som får lite mer stordriftsfördelar och logistikflöden. Sedan så finns det dessa ”gamla” butikskedjor som också startar e-handel som ett komplement till de ordinarie butiker. Vissa har gjort detta framgångsrikt men det finns säkert en hel del företag som kan få problem om e-handeln börjar knapra marknadsandelar från butiker.

Tittar man exempelvis friluftsbranschen där jag personligen genom åren lagt en och annan krona så är och var nog Naturkompaniet(hette tidigare friluftsmagasinet) en av de största men på nätet så är nog Naturkompaniet att betrakta som ett fiasko. Istället har företag som t.ex. Addnature.com hux flux växt ut till stjärnan på nätet (dubblat försäljningen på två år) medan Naturkompaniet satsas på att öppna fler fysiska butiker, i och för sig väl så.

Det skulle inte förvåna mig om det blir en ganska så omfattande konsolidering inom e-handelsföretag där olika företag köper upp varandra. Stordriftsfördelarna är uppenbara och driva en eller sjuttielva hemsidor men med en gemesam infrastruktur ja då finns det nog industriell logik i allt större och konsoliderade e-handlare med många produktområdet men gemensam logistik. Många av alla e-handlare är givetvis för små för att kunna ta på sig någon roll som ”omstrukturerare” men det skall bli intressant att följa Kinneviks (läs MTGs..) avknoppning där man nu samlar sina e-handelsföretag i ett separat börsnoterat företag (som om jag förstår saken rätt skall heta CDon), Kinnevik är ett idag finansiellt starkt företag som gärna ger sig ut på nya äventyr och där barn sparkas ur "boet" när dom blir mer mogna såsom mobiltelefonin och reklam-tvn. Blir det en köpräd från detta bolag?

söndag 6 juni 2010

Ett boktips för hängmattan

Känns som sommaren kom snabbt så fort det stod Juni i kalendern och själv fick jag tillfälle att lufta kajaken igår.


Jag tycker som bekant om att läsa böcker och annan litteratur (inte inte sommartid) så jag tänkte kort och gott ge ett litet litteraturtips. Boken This time is different av Carmen M. Reinhart och Kenneth S. Rogoff Boken handlar kort och gott om finanskriser, inte i singular som "finanskrisen" utan finanskriser, finanskriser som världen gått igenom de senaste 800-åren (ja det var innan vi hade kommit på att pumpa upp olja ur marken/havet). Som du säkert förstår så är bokens sentens att vi har en viss benägenhet att få återkommande kriser. Boken är faktaspäckad som en encyklopedi med många olikheter, likheter och bakomliggande faktorer till varför uppgångar och nedgångar i ekonomin blir som dom blir.

Någon flitig själ har också lagt ned ork på att översätta denna bok till Svenska och enligt CDon.se så kommer denna bok ut den 25 augusti. Kanske lite sent till semsterläsande i hängmattan men likväl så är denna bok ett synnerligen gott "upplagsverk" i bokhyllan inom den finansiella dårskapen där vi människor tenderar göra om samma misstag om och om igen.

och nej detta är ingen reklam utan jag skriver fritt från hjärtat utan att ha erbjudits någon gratisbok (men vill ni skicka så går det bra:-) ).

fredag 4 juni 2010

Exklusiva banktjänster

Det är säkert fler än jag uppmärksammat att det råder någon form av exklusivitets trend när det gäller banker och våra relationer till dessa. Vi skall bli private bankingkunder, förmånskunder, guldkunder och extra-allt-och-vi-kommer- ge-väldigt-bra-råd-kunder och gud vet allt. Tidningen Affärsvärlden hade i förra veckan ett private banking test där man gått runt och gjort intervjuer och poängsatt de olika bankerna, fast om jag förstår saken rätt har man mest frågat om kapitalförvaltning för ett arv m 7Mkr.

Först av allt vi jag klarlägga att jag ser ett behov av private banking( och det är en god affärsidé för bankerna) om du råkar vara fullt upptagen fotbollsstjärna med 92Mkr i årslön, 100-tim i veckan jobbande VD i ett internationellt storföretag, har en förmögenhet på 2 Mdr i en stiftelse på någon söderhavs ö eller står inför ett komplicerat arvsskifte där familjeföretaget i 4generationer skall säljas, eller du råkar vara ”byns starke kvinna” och är delägare i var och varannan lokal näringsidkares företag mm. Självklart.

Men man kan verkligen undra över vad familjen Andersson i Hudiksvall som sparat ihop 2 miljoner i sparbankens allemansfond skall med en privatbankir till?, eller varför Asta och Arvid 63 år skall bli förmånskunder för att få dom bästa råden. Eller varför en individ som är i behov av kapitalförvaltning så skall detta namnges i någon form av exklusiv supertjänst. Men kanske mest löjjeväckande är väl nätmäklarnas Avanza och Nordnets private banking, dessa exklusiva kunder får minsann ändå sitta och köpa och sälja sina aktier framför datorn i sommartider som vilken annan kund som helst, ursäkta förresten Avanza privatebanking kunder får lov att träffa en skatteexpert en(!) timme, och Nordnets kunder får ett visa kort som är svart till färgen.

Swedbank erbjuder exempelvis i takt med den exklusiva trenden att man kan bli mycket exklusiv sk. ”Nyckelkund” i banken. Det är ju en personlig och exklusiv tjänst så man förstår ju att banken tar en liten kostnad för detta (39kr i månaden, fast just som ”special price for you only” kan man nu få 3 månader av detta exklusiva koncept gratis) De som bankens exklusiva nyckelkunder erbjuds är:
En gång om året får du en genomgång av hela din ekonomi (där det läggs särskilt fokus på din pension)., Tillgång till en telefonbank , både att ringa till (!!) och ha som iFån applikation, bankkonton att förvara pengar på, ett kort att handla varor och tjänster med och som grädde på moset (eller om man vill se det som lök på laxen) så erbjuds du kunna handla aktier via en alldeles egen depå och inte minst så kommer du erbjudas mailtips för en bättre privatekonomi. Nyckelkund var namnet.

Även Nordea erbjuder samma exklusivitet som Swedbank med förmånskundskoncept där man enligt reklamen på det lokala bankontoret där jag bort erbjudas både bra priser och bästa råden (plus det exklusiva att man erbjuds ett urval av tom externa bankfonder) blir man sedan guldkund (med en affärsvolym på 1Mkr) ja då bjuder tom banken på årsavgiften på bankortet, exklusivt värre.

Exklusivt och ”private” var bara förnamnet…..…tänk lyckan att kunna få gå och träffa en banktjänsteman, en alldeles egen (fast hon/han svarar nog inte i jobbtelefonen efter kl. 15).

Själv är jag oerhört mallig för att jag har ett bankfack i den lokala bankens valv med lådan i borstad silverfärgad metall med mässingsbeslag istället för den normala plastlådan, har en hårddisk här vid sidan av mig just nu som jag tänkte placera där på måndag, private banki ng i sin bästa form (det sista sagt med viss ironi kanske).

onsdag 2 juni 2010

Varför saknar vi svenskar buffertar?

Som samhällsmedborgare så måste jag medge att jag blir beklämd när man läser en undersökning från försäkringsbolaget Länsförsäkringar som citerades en hel del för några veckor sedan. Undersökningen där man man genom intervjuer kommit fram till att ungefär vartannat(!!) hushåll eller vad det nu var, inte skulle klara av ett utebliven inkomst eller utgift om 20 000kr. Detta kan tyckas lite märkligt så det samtidigt är så att ung var 1/6 svensk är miljonär, till största delen (90-95% är siffror jag hört) är dessa individer miljonärer till följd av övervärden i bostadsfastigheter. Så så värst vanligt är det inte med miljonärer i reda pengar eller värdepapper i alla fall inte på medianen i jämförelse med medlet.

Så sammantaget så kan man med företagsekonomiska termer säga att genomsnittssvensken är förhållandevis solid idag även om förmögenheten nästan alltid är kopplad till övervärde i boendet men där likviditeten är synnerligen ansträngd. Särskilt om man räknar värdepapper som en mer bunden tillgång.

Är det inte märkligt att vi svenskar (där var 6:e är miljonär) har så små ekonomisk buffertar att var och vartannat hushåll inte klarar av en strulande försäkringskassa, A-kassa, utebliven löneutbetalning från arbetet, ett tvättrum som rasar samman eller ett bilbyte utan att stå med mössan i hand hos banken eller släkt och vänner? Man kan givetvis i den akuta situationen oftast finna syndabockar i form av Försäkringskassa, A-kassa, ett strulande försäkringsbolag eller rent otur ovh även om denna trygghet allt som oftast finns så har vi som enskilda hushålla i alla fall enligt mig en viss skyldighet att hantera tillfälligheter.
Jag tror även bland ungdomar att likviditeten många gånger är ansträngd även om man ser sig som ekonomiskt välmående. Är man all-in i aktieportföljen (eller kanske tom belånar den) så har man inga direkt valmöjligheter om när man skall köpa eller sälja aktier om det krävs lite större utgifter i privatekonomin.

Som jag skrivit om många gånger förut så slår jag gärna ett slag för sparkontot (och det är inte för att jag äger 3 sparbössor från 50-talet) (skall nog visa upp dom på bild någon gång i denna blogg. Att ha en slant sparad där handlar inte om att få någon direkt avkastning, det handlar kort och gott om trygghet och pengar att ta av en regnig dag och kanske också likviditeten att verkligen kunna köpa aktier den dagen börsen ramlar samman.

Till sista som kund i länsförsäkringar som var bolaget som genomförde undersökningen så får jag förresten tacka för årets återbäring som trillade in på kontot häromdagen, 13% av inbetalda försäkringspremier blev årets ”aktieutdelning” till oss ägare.

tisdag 1 juni 2010

HQ soppan allt mer smakrik

Turerna kring ”HQ-skandalen” eller vad man nu skall kalla det rullar vidare och med största sannolikhet så är nog inte det sista ordet sagt ännu och säkerligen så får vi nu se ett antal grävande journalister som försöker få fram historien bakom tradingsmällen, varför en styrelseledamot hoppar av över osämja kring en ”strategisk fråga”, om det kanske kan finnas sprickor i fasaden mellan H och Q och dom kanske är på väg åt var sitt håll? och varför hoppade egentligen förre Vd Enblad av? Och varför stannar HQ banks VDar inte mer än några år var? ….som sagt sista ordet är nog inte sagt.

Fast mitt i denna HQ turbulens så fastnade jag för att en av HQ banks främsta konkurrenter nu skall börsnoteras, finansgruppen Catellla som nu bla. Ingvar Kamrad mfl. nu säljer till bolaget Scribona som med transaktionen byter namn till just Catella. Den gamla skrivmaskinsgförsäljaren Scribona har på några år nu hux flux blivit en finansgruppen. Tidigare har man förvärvat Jan Stenbecks gamla privat-bank Banque Invik, lite obligationsportföljer och nu då Catella sammantaget blir det en ganska så omfattande finansgrupp

Det nya börsnoterade Catella består således av private banking (Catella+Invik), corporate finance och rådgivning (Catella) , en fondförvaltning (Catella) samt att man investerat i ett antal obligationsportföljer (EETI). En betydande direkt konkurrent till HQ som jag nu kan tänka mig gnuggar händerna efter debaclet inom HQ. En annan konkurrent är ju anrika Carnegie som först banktillståndet försvann för sedan tog staten över driften ett tag och bolaget såldes till investmentbolaget Bure och Altor.

Det är ju som utomstående enormt svårt att värdera "små" kapitalförvaltingsbolag. Det är först av allt svårt att begripa verksamheternas risker och möjligheter, få verksamheter kan vara så lönsamma och lika illa kan det snabbt gå riktigt fort utför om det sköts illa. Vidare är det svårt att beräkna p/e tal och liknande då deras intjäning så intimt är kopplade till de finansiella marknaderna men betoning på ” går det upp så går det upp och går det ner så går det ner”.

Ett sätt att värdera bolagen är att värdera bolagen efter deras förvaltade kapital detta då kundernas pengar är det som bolaget i grund och botten tjänar pengar på. Om vi tar HQ (på senaste rapport och innan nyemission) så förvaltar HQ idag sammantaget 92 Mdr och bolaget går idag att köpa på börsen till 1,95mdr och priset på bolaget är således ung. 2,1% av förvaltat kapital.

Det gamla anrika Carnegie som blev av med sitt tillstånd förvaltades av sten och sedan såldes till investmentbolaget Bure förvaltar idag också just 92Mdr kr och det totala bolagsvärdet upptaget i är ung. 1,4Mdr (enligt Bures egna värdering) Ett pris om ca. 1,5% på förvaltat kapital.

Catella som köptes av Scribona har ett förvaltat kapital till förfogande som är ung. 38Mdr om jag förstår saken rätt och Scribona betalade för ett skuldfritt Catella 417Mkr, ett pris om 1,1% på förvaltat kapital.

Men som sagt det är synnerligen komplicerade bolag och dom har lite olika sidoverksamheter vid sidan av kapitalförvaltning och spontant skulle jag nog säga att i alla fall jag begriper väldigt lite om bolagen….men att HQ skulle vara vansinnigt billig idag?, nja…
Gadgeten innehöll ett fel