måndag 31 mars 2008

Utan internet

Det kommer nog bli ganska tunt med inlägg den kommande veckan av skälet att vi i vår nya lägenhet som vi nu har flyttat in i än så länge inte har internetuppkoppling tack vara flytttider mm. Ursäktar för mina läsare.

Blogga från mobiltelefon ä som sagt inte riktigt lika inspirerande.

onsdag 26 mars 2008

Behöver vi alla dessa aktiefonder?


Aktiefonder är i grunden en fantastisk produkt. Det ger möjligheterna att till mycket små sparsummor var delägare i välskötta och välmående företag och ta del av dessa företags värdeskapande samtidigt som man ibland kan ställa sig undrande til mycket tokigheter i fond branschen.

De första aktiefonderna som ser ut ung som dagens produkter har funnits i dryga 40 år innan dess var det mer en frågan om partnerskap och varianter på aktiesparklubbar som fungerade på samma sätt som dagens fonder. Under dessa dryga 40 år har antalet fonder fullkomligt exploderart och på de allra flesta marknader finns det idag betydligt fler aktiefonder som investerar på en viss marknad än vad det finns aktier. Antalet Svenska aktiefonder som investerar i Sverige är betydligt fler än aktier noterade på stockholmsbörsen. Låter i mina ögon inte riktigt klokt

Den stora "fiffigheten" med aktiefonder är att små sparare subventioneras då det för några hundralappar är synnerligen kostnadseffktivt med fondsparande men avgiftsstrukturerna som fonderna behagar sig av gör det allt som oftast mycket dyrt att fondspara för miljontals kronor. Detta är mycket bra för den som sparar några hundralappar i månaden men kanske lite oklokt när hundralapparna har växt till sig så mycket att man tex. har en miljon kronor i fondsparande och då en fondavgift på 1,5% medför att man betalar 15 000kr per år (eller 40kr om dagen) till fondbolaget plus då givetvis courtage, depåavgifter osv som belastar fonden utöver avgiften. Dyrt att fondspara under längre tid således. Ex. för den som fondsparar 1000 kr i månaden och ökar denna summa med inflationen vare år och sedan får en avkastning på underliggande aktier på 6% så betaar man under 20 år ung. 160 000kr i avgifter, skulle inte dom pengarna var bättre att spara själv?

En lustighet med fondavgifter som jag tycker är den stora skillnad som har utvecklats mellan olika marknader där fondavgiften allt som oftast är högre om man köper en fond som investerar på e utlänsk marknad medan en svensk aktiefond idag får allt lägre avgifter (tom gratis). Fondavgiften är enbart en betalning för tänsten att förvalta fonden. Det är bra att debatten om fondavgifter har kommit igång bra för sverigefonderna där många enkelt kan jämföra fonderna med t.ex. OMXS30 och konstatera att de allra flesta sverigefonder inte slår index. Nu tycker jag i och för sig att index inte är spciellt bra att jämföra med men det är ändå en fingervisning om att avgifterna som fonderna tar ut slår mot avkastningen. När det gäller utländska fonder som te.x. de senaste årens populära Kina och Indienfonder så är avgifterna normalt mycket höga även om fondförvaltarna likväl sitter på precis samma kontor som fondförvaltarna som förvaltar den där Sverigefonden, dessutom är det ingen som bryr sig om index i Kina eller Indien så bankerna kan forsätta att ta ut fasta avgifter på tex. 3%.

Själv tycker jag det är mycket tråkigt med en allt mer utbyggd institutionalisering av företagsägandet i Sverige. Jag tycker genuint att företag skall ägas av människor av kött och blod och inte represerats av fondförvaltare och pensionsbolag som röster för aktier med andras pengar. Överlag vil jag tro att alla typer av företag mår bra av goda huvudägare och det är nog ingen slump att många av de bäst avkastande aktierna på börsen i stort sett alltid har en stark huvudägare. Dessutom tycker jag aktier har en stor fördel i att det är synnerligen lärorikt i samhällskunskap och ekonomi om att just äga aktier istället för fonder som mer är anonymt och likgiltigt.

I mitt privata sparande äger jag idag enbart en enda fond, en fond som investerar i hela världen på ett sätt som jag kan sympatisera med detta ger bra spridning i världen och i övrigt äger jag enbart aktier. Jag månadssparar inte in fonder eller aktier uan sparar pengar på ett bankontot för att ha den dagen jag vill köpa nya aktier. Regelbundenheten på aktieköpen blir helt okej.

Jag tycker det är tråkigt att ex. pensionssparande i olika former inte kan ske i aktier utan enbart i fonder. Möjligheter att placera tjänstepensioner och PPM pengar (gärna allt i samma depå) borde neligt mig förbättras, det är inte mer riskfyllt med gott aktiesparande än med fondsparande hur gärna än bakerna vill gör sken av detta

Man kan fråga sig om svenska aktier ger tillräckligt bra riskspridning i världen? jag vill påstå att de flesta större företagen på börsen normalt har försäljning i hundratalet länder och enbart en minoritet av sin försäljning i Sverige. Så gott som vilken globalfond som helst. Visst du ex. att 30-40% av alla blöjor i Ryssland kommer från svenska SCA?

PS. jag tippar på att jag tillhörde bland de allra första i landet att skicka in min deklaration. Då den gick in igår den 25:e och ännu har inte pappersblanketterna dykt upp i brevlådan. Bra med Internet och betydligt enklare att deklarera aktier på internet numera också.

onsdag 19 mars 2008

Hur säkra är egentligen aktieindexobligationer?


De senaste åren har en ny sparform vid blivit mycket populär hos många sparare, Aktieindexobligationerna.

För att förstå aktieindexobligationernas som är det vanligast namnet på strukturerade kapitalgarantera de produkter popularitet måste man gå tillbaka till 80 och 90 talets finanshistoria. Under 80 och framförallt under senare delen av 90-talet ökade intresset för aktiesparande markant då världens börser under längre period haft mycket bra utveckling överlag. Antalet fond och aktiesparare ökade mycket kraftigt och allt mer satsade sparpengar i dessa sparformer. Tillväxtstjärnorna i Svenskt näringsliv var tex. medicinbolaget Astra och telekombolaget Ericsson bolag som dessutom bättre än de flesta bolag hade klarat av den svenska finanskrisen i början av 90-talet och som ofta fallet är så inträffar bubbelvärderingar i just de branscher som klarade av föregående kris bra. I slutet av 90-talet hade då bolag som dessa mycket höga värderingar, många optimistiska aktieägare och en tillväxttakt som började bromsa in. Fallet blev mycket tungt som vi alla känner till och mångas aktieportföljer krympte ihop betydligt under perioden 2000-2002. Skandaler som Skandia, ABB och kapitalförsäkringsboomen under 98-99 hjälpte dessutom till att få folk att börja avsky aktier och debatten om bankernas roffande på fondavgifter medförde att även den sparformen blev allt mer opopulär där många gamla allemansfonder som innehållit så mycket som upp mot 40-50% Ericsson kan man ju dessutom ställa sig frågan om hur det var med riskspridningen även i våra fonder.

Även om börsen de senaste åren återhämtat sig betydligt och givit mycket bra avkastning är det min uppfattning att aktiesparande har blivit än mer opopulärt. Nettoinflödet in i fonder har varit negativt nu under flera år, antalet aktieägare har minskat i rask takt då allt mer kapital har instutionaliserats och en fastighetsmarkand som verkat både mer stabil och givit bra avkastning har helt enkelt fått fler individer att satsa på sitt boende än på den riskfyllda börsen som många ser som en form av spel.

Samtidigt har börsens svängningar alltid en fascination och möjligheterna att göra bra vinster vill man ju inte stå utanför men framförallt vill man överhuvudtaget inte förlora några pengar! Några nya felinvesteringar som dom där Ericsson aktierna som banken rekomenderade blir det aldrig mer tal om…

Bankerna har givetvis följt med i denna utveckling och den stora tillväxtstjärnan på sparfronten har senaste åren varit olika kapitalförsäkrade sparformer och mest populär är Aktieindexobligationen som precis som de nu i USA kritiserade CDO obligationer en kombinationsprodukt där man har kombinerat olika finansiella instrument i syfte att få en produkt som ger ett kapitalskyddat belopp om ett antal år i kombination med möjligheter till avkastning om olika former av index utvecklas positivt. Sparformen har blivit så populär att många tom rekommenderat AIO istället för räntebärande sparande även om de mesta investerare säkerligen stått i valet mellan aktiebaserade investeringar eller AIO. Huvudargumenten har givetvis varit alla investerares våta dröm med låg risk och möjlighet till hög avkastning på samma gång.

Givetvis kan man som kritiskt granskade sparare förstå att avgifterna som man betalar på denna sparform överlag varit synnerligen höga då det i de flesta fall krävts att indexen som indexobligationerna baserats på stigit med över 10% för att ge någon avkastning alls till spararen. Indexen som produkterna baserats på har ofta inte heller varit totalavkastningsindex utan index utan kapitalöverföringar. Samtidigt kan det kännas attraktivt att veta att man maximalt förlorar en viss summa pengar samt att man har möjligheten precis som i fallet aktiefonder tjäna på att pengar om aktiemarkanden utvecklas bra.

I gårdagens DI kunde man läsa en liten men intressant notis om säkerheten med AIO som jag själv inte varit fullt införstådd med. Då AIO normalt inte sätts samman med standardiserade produkter som finns tillgängliga på markanden och ej heller produkter som investeraren blir ägare av (han/hon äger istället AIOn) innebär detta alltid att det finns en garant bakom varje AIO. Det normala är att garanten för produkten är banken som ger säljer AIOn men det kan även vara någon form av ”underleverantör” som en investmentbank eller liknande.

Frågan man då i dessa turbulenta tider kan ställa sig vad skulle hända om det värsta inträffade och garanten skulle hamna på obestånd? Enligt DI har te.x. tusentals svenskar investerat i AIO där garanten varit just nu aktuella investmentbanken Bear Stearns (de aktuella AIO skall visst har varit sålda av Penser fondkommission och Garantum). Om vi i en svensk bank har satt in kontanter på ett sparkonto täcker insättningsgaratinämden insättningar upp till 250 000kr om banken skulle gå i konkurs. Äger vi aktier eller obligationer i en depå hos en bank är dessa innehav våra egna och fullt flyttbara till annan bank och när det gäller ex. pensionsförsäkringar så finns det krav på bankerna utanför balansräkningen skall ha försäkringar som täcker det garanterade beloppet även om banken skulle konka. Fonder som en bank förvaltat likvideras normalt alt säjs till annat fondbolag så där är man alltid säker att få tillbaka sina pengar.

Med vad händer med en produkt som Aktieindexobligation om garanten går omkull? Jag skall villigt erkänna att jag inte har den minsta en aning! Enligt DI kan en situation uppstå att AIO blir helt värdelös utan minsta garanti även om jag skulle gissa på att någon form av restbelopp säkerligen borde kunna skakas fram av den konkursade banken. Om jag själv hade haft större belopp placerade i AIO skulle jag nu definitivt ställa frågan till den bank som garanterat min investering.

Själv investerar jag helst i så rena investeringar som möjligt och för mig är AIO inget alternativ.

tisdag 18 mars 2008

Industrivärden höjer aktieutdelningen...även nästa år


Årsredovisningen från Industrivärden trillade igår ned i brevlådan och för mig som tycker om att läsa årsredovisningar är det alltid kul när årsredovisningarna dyker upp. Lite missnöjd måste man ändå vara på designen av årets årsredovisning är olik hur det har sett ut de senaste åren, inte snyggt i samlingen…nåväl

Industrivärden har under år 2007 gjort några mycket stora investeringar, för lånade pengar. Investeringarna är Volvo där man genomfört en maktkamp mot Christer Gardells fondbolag och de andra stora investeringarna är nyemissionen i SSAB och köp av aktier i Sandvik och Hemtex. Sett till dagens kursnivåer måste framförallt köpet i Volvo ses som ett i alla fall kortsiktigt misslyckande. Volvo är däremot i grunden enligt mig ett mycket fint bolag som jag tror har stora möjligheter att förbättra sin lönsamhet. Det kanske inte är det mest spännande bolaget men bolaget har en fin position att utveckla i världsekonomin och dessutom står man mycket finansiellt starkt rustat med en idag i stort sett obefintlig nettoskuld. Mao har Volvo de finansiella musklerna att antingen dela ut mer pengar till aktieägarna eller investera för tillväxt. Får man dessutom bättre koll på lönsamheten kan det vara en bra investering. Men som sagt har det för Industrivärden hittills varit en ren och skär förlustaffär. Historien av illa tajmade storinvesteringar som Industrivärden gjort håller i sig som bekant.

Däremot ingen ont som inte för något gott med sig. I samband med de stora köpen i Volvo som genomfördes under sommaren 2007 lade också Industrivärden om sitt finansieringsprogram för sin skuldsättning. Man tecknade ett längre obligationslån till fast bunden ränta. Efter den senaste tiden finansiella turbulens på lånemarknaden måste de villkor som under vilka Industrivärden då tecknade sina lån ses som mycket förmånliga. Enligt Industrivärdens avsnitt om finansiell riskhantering i årsredovisningen skrivs att den genomsnittliga räntan som man betalar på alla sina lån just nu är 4,6% och den genomsnittliga räntebindningstiden är hela 58 månader dvs knappa 5 år. Man har givetvis olika swapavtal osv för att ha viss flexibilitet men i stort sett är man idag mycket okänslig för kortsiktiga räntesvängningar. Och det kommer ta flera år fram till dess man måste betala högre räntor, Sett på dagens direktavkastningar från t.ex. Volvo är 4,6% inte allt för dyr finansieringskostnad även om lån alltid är riksfyllda.

Som aktieägare i Industrivärden finns det givetvis också fördelar med den senaste tidens stora aktieköp som Industrivärden genomfört. Desto mer aktier man äger desto mer aktieutdelning tar man också emot inte minst aktieköpen i Volvo kommer tillföra Industrivärden mycket inkommande aktieutdelning i jämförelse med föregående år. Det normala är sedan att Indsutrivärden delar ut lika mycket utdelning som man tar emot minus finansnettot och förvaltningskostnader.

Överlag har den industriella utvecklingen för Industrivärdens kärninnehav under årets varit bra om vi undantar Ericsson som fått se fallande vinster. Samtliga bolag i Industrivärdens portfölj utom då just Ericsson har därför till vårens bolagsstämmor föreslagit höja ordinarie aktieutdelningar och i vissa även fall extra utdelningar. Kortfattat betyder detta att även nästa år kan Industrivärdens aktieägare se fram emot en ökad utdelning från Industrivärden nästkommande år.

Ett i alla fall på mig förvånade beslut i ett av Industrivärdens kärninnehav var Handelsbankens bokslut. Själv var jag övertygad om att Handelsbanken skulle genomföra ett inlösenprogram av aktier pga försäljningen av SPP i stället för som nu fallet med en extra utdelning. Fördelen med ett inlösenprogram sett ur Industrivärdens perspektiv är att detta skulle skattetekniskt kunna fungera som en avyttring av värdepapper som för Investmentbolag är skattefritt vilket mao skulle medfört en amortering av Industrivärden skulder som idag sett i relation till tillgångarna är höga för att vara Industrivärden. Effekten av denna nu föreslagna extra utdelning medför givetvis att skuldsättningen minskar i Industrivärden men detta är enbart att tillfällig art då industrivärden av skatteskäl med största sannolikhet kommer vilja dela ut dessa pengar om ung ett år för att slippa betala bolagsskatt. Det enda inlösenprogram som nu föreslagits i Industrivärdens portfölj är i år Höganäs som genomför ett inlösenprogram som tillför Industrivärden ung 50 Mkr inte mycket till amortering om man har skulder på 11 mdr. Handelsbankens extra utdelning istället för inlösenprogram innnebär nu att det inte blir någon förmögenhetsuppbyggnad i Industrivärden utan pengarna hamnar istället om ett år hos Industrivärdens aktieägare. Något som ex. Industrivärdens storägare, Lundbergs säkert inte har något emot då det förbättrar deras framtida kasaflöde och ökar deras möjligheter att t.ex. köpa fler aktier i Industrivärden.

Årets föreslagna utdelning från Industrivärden blev ”bara” 5 kr sett i ljuset av räntebetalningar under hösten för Volvoköpen utan några ytterligare inkomster. Glädje är att om man räknar samman vårens inkommande aktieutdelningar för Industrivärden så är dom nästan 1 mdr högre än föregående år. Finansnettot kommer givetvis dra ner denna summa i kommande egen utdelning betänkligt då skuldsättningen sett över året troligtvis kommer vara högre. Förvaltningskostnaderna kommer säkert öka med någon eller några miljoner till företagsledningen men kvar till aktieägarna kommer bli en aktieutdelning som är högre än årets utdelning på 5 kr per aktie. Det skulle inte förvåna mig om utdelningen nästa år blir högre än 5,50kr per aktie även om kanske en viss del av utdelningen kommer föreslås som ”extra utdelning” då det kanske kan bli svårt att upprätthålla lika hög utdelning året efter om konjunkturen viker ned och utdelningarna från innehaven inte blir lika omfattande som de som nu är föreslagna till våren.

Mao även om skuldsättningen idag är hög och är nära att slå i taket så är det ändå ingen ko på isen och skäl att ligga sömnlös om nätterna enligt mig.

måndag 17 mars 2008

Spridningseffekter från krisen i USA?


Mycket riktigt fick Bear Sterns problem att ordna upp situationen även om det nu gick betydligt snabbare än vad jag trodde och säkerligen är inte sista ordet sagt nu när ”gamarna” börjar positionera sig för övertagande.

En relevant fråga som man skulle kunna ställa sig med anledning av den senaste tidens finansiella utveckling i USA är vilka tänkbara effekter som detta kan få här på hemmaplan.

För det första så är det alltid på det sättet att en finans/bankkris är av temporär art såvida det inte helt skulle leda till en samhällskollaps. Att västvärldens befolkning en masse skulle ställa om till att bli grottmänniskor och alla leva som jägare och småjordbrukare ser jag som förhållandevis otroligt och därför är min uppfattning därför att denna just nu pågående finanskris är av tillfällig art och tom situationen på 30-talet klarade storfinansen av. Förr eller senare hamnar marknaden i någon form av jämviktsläge där risken kontra avkastningen accepteras och att de flesta omeddelbara kreditförluster är utklarade. Däremot kan säkert riskpremier ställas om i förhållande till hur det var för ett år sedan av mera permanent art. Men för att långsiktigt göra affärer och konsumera måste man ändå veta spelreglerna och känna ett visst mått av stabilitet. I längden blir ofta kreditförluster ofta ”överbokade” och återvinningsbara på samma sätt som den svenska bankkrisen i början av 90-talet lett till resultatåterföringar så sent som 15 år efter krisen.

Att det har skett allt större skillnader i riskpremier på olika typer av finansiella instrument är i grund och botten bara sunt efter en period av mycket låga riskpremier på de mest suspekta investeringar och lån men allt som ofta har marknaden nu i USA tagit ut svängarna lite väl mycket enligt mig. Till exempel 3 mån amerikanska statsskuldväxlar (innehållet i korta räntefonder) handlas idag till en prisnivå där räntan/yielden är 1,06% i en situation där inflationen är runt 4% i USA och ”fedräntan” är 3,5%. Placerare i Statsskuldsväxlar är alltså nöjda med att förlora några procent om året då detta ändå verkar en bättre placering än andra tillgångar där man nu spekulerar att förlusterna blir större. Om man däremot som Bolånekund i USA idag vill köpa sig ett hus eller lägga om lånet ja då får man räkna med att slanta upp 6-7% i ränta såväl på bundna som rörliga bottenlån och marknaden för topplån har i stort sett havererat. Inte kul speciellt inte för dem som band sina lån under 2005 på 3 år och nu måste skriva om sina lån till betydligt högre räntor.

I Sverige har vi de senaste åren varit allt mer bortskämda med att t.ex. bolåneräntor och sparräntor slaviskt följer utvecklingen för Riksbankens styrränta som idag är på 4,25%. Vilket idag leder till att sparkontot normalt ligger lite lägre och bolåneräntan ligger lite högre. För oss förefaller det ganska osannolikt att t.ex. bolåneräntor skulle gå upp när riksbanken ev. skulle sänka räntan vilket nu har skett i USA.

Kan en tänkbar global spridningseffekt från USAs finanskris vara just det faktum att bolåneräntorna kommer stiga även om tex. reporäntan i Sverige hålls stabil eller sänks?

fredag 14 mars 2008

I grund och botten är det sunt när bubblor brister


Den amerikanska "finanskrisen" har pågått i snart ett halvår nu och idag har det kommit signaler om det vad i alla fall jag anser det hitills värsta och det är att en av USAs och för den delen även en av de allra största investmentbankerna i världen, Bear Stearns nu får nödkrediter av Federal reserve och konkurrenten JP Morgan. Nödkrediterna sträcker sig i 28 dagar framåt och frågan är om Bear Sterns verkligen reder ut detta, jag tvivlar och tippar på att detta kan bli det första riktigt stora offret i den amerikanska finanskrisen. Aktien för bolaget faller som en sten och halva börsvärdet är borta bara idag. Från ATH för bolagets aktie som nåddes i januari 2007 är nu aktien ned 80%. Inte kul att vara aktieägare där inte.

Skulle Bear Sterns gå i konken är detta givetvis en sak som får stor betydelse för amerikansk ekonomi och säkerligen kommer förtroendet för finanssektorn svika betänkligt. Dessutom kan säkert finansbolag som haft utlånade pengar till Bear Sterns få problem MEN, i grunden och botten är det mycket sunt när bubblor brister. Att blåsa ut bubblor skapar långsiktigt bättre och stabilare ekonomisk utveckling även om dte är smärtsamt till en början

I efterhand är det alltid lite kul när man ser på hur investeringar har genomförts. I IT bubblans tidevarv slängde små som stora investerare enorma belopp rakt in i bolag med skyhöga värderingar och noll i kassaflöde och vinster. p/e talen i IT bubblan pressades för vissa bolag upp till nivåer där investerare trodde att IT bolag skulle kunna visa enorma vinstökningar år efter år i decennier...vilket givetvis inte skedde.

I dagens läge kan man fundera över hur klokt det egentligen har varit de senaste åren när små svenska kommuner som Varberg har köpt amerikanska kommunobligationer belånade till 90% för att "dra nytta av yieldspreaden", eller Hedgefonder som ägnat sig åt synnerligen spekulativ carry-trading med samma syfte, låna billigt och tjäna lite mer än låneräntan. Aggresiva private equityföretag som köpt ut bolag med så hög skuldsättning att nästan redan höga vinster har svårt att täcka räntebetalningar i syfte att få så hög ränta som möjligt på eget kapital, bolånekunder som belånat sin hus till 120-130% av köpepriset för att köpa en ny bil eller renovera om köket, fastighetsbolag som byggt hela sin affärsidé på att fastigheterna alltid stiger i pris och däremed blir god direktavkastningen från fastigheterna överflödigt, att privatpersoner har börjat ta lån via SMS, Att det skapats hybridobliagtioner med både bra och dåliga krediter men där de bra varit i sådan majoritet att hybridobliagtioner fått den högsta kreditvärderingen trots att risken var hög.

När "svarte-petter" nu slussas runt mellan banker,försäkringsbolag, hedgefonder och investmentbanker utlöses givetvis ett stort säljtryck och sk. riskaversion där alla nu vill bort från riskpapper. Bränt barn skyr som bekant elden och den som brände sig på varm mjölk blåer gärna på frukostyoghurten. Men i denna värdepapperiseringens tidevarv är det lätta att glömma bort att det bakom de flesta värdepapper finns tillgångar som blivit belåande. Vissa tillgångar kommer bli värdelösa andra kommer nu överföras till långivarna. Och som bekant finns bakom varje bolån ett hus, ett lån till en industri en industrirörelse och i en kommunobligation finns en kommun som allt som oftast betalar sina lån.

Som långsiktig investerare i aktier gäller det att skapa perspektiv på tillvaron, bubblor kommer och går men grundläggande värden består. I alla de bubblor som USA och även Sverige för den delen genomgått har det givetvis funnits många "offer" och konkurser. Belånade investerare har förlorat hela sina förmögenheter och andra mindre riskfyllda investerare har kanske fått se priset på sina tillgångar rasa med hälften, skrämmande ja visst speciellt då bakkriser kan krypa tätt intill den egna privatekonomin. Fråga bara amerikanska bolåne kunder som fått se bolåneräntorna stiga när amerikanska riksbanken sänkt styrräntan med 1,5%!

Däremot finns det i alla kriser också vinnare och allt som oftast är det de investesterare, banker, fonder, försäkringsbolag osv. som inte tog så stora risker utan höll hårt i sin soliditet och investerings kapital. Som exempel kan vi ta de två värsta kriserna i svensk finansiell historia dels Krugerkrashen i början av 30-talet då Sveriges i särsklass största bolag gick omkull, Kruger & Toll. Det var ett med dagens mått mätt enormt investeringsbolag, en av de största i världen. Men tyvärr alldeles för hårt skuldsatt och bolaget gick under och långivarna tog över bolagets tillgångar. Främst var det tre svebska banker som klarade krisen och var stadda i kassan. Stockholms enskilda bank, Handelsbanken och Skandinaviska enskilda banken. Visst fick dom enorma kreditförluster som dom dock klarade ut, men när röken hade skingrats så satta dom på ägandemakten i bolag som Ericsson, Asea, Stora Kopparbergs, Tändsticksaktiebolaget, Atlas Copco, Volvo, fastigheter i hela stockholm mm och bankerna kunde bilda tre investmentbalag som varav två än idag finns kvar, Investor (som dock tjuvstartade år 1917), Industrivärden och Custos (idag fusionerat med Öresund).

I 90-talets bankkris upprepades samam mönster. Många banker och fastighetsbolag gick omkull men krisen repade sig ändå förhållandevis väl och när allt var klart satt de banker som var kvar på enorma fastighetstillgångar som delades ut till aktieägarna, Balder och Näckebro till SHB ägarna, Dilligentia till SEB, Mandamus och Tornet till Swedbank osv......Värden idag på hundratals miljarder.

Ja men nu säger säkert någon att det hade ju varit mycket bättre att "sälja allt" ligga likvid och sedan gå in när det vänt. I teorin ja, i praktiken är det få som lyckas. Vi andra får hoppas på att vår strategi är av karaktären av ett paraply, kanske blir man lite våt men håller sig ändå rätt torr.

torsdag 13 mars 2008

Styrelseordföranden som jobbar gratis


Så här dags när årsredovisningar publiceras på löpande band och kallelser till årsstämmor dyker upp i dagstidningarna på flera sidor så brukar det allt som oftast bli ett stort medietryck med stort fokus på ersättningar till ledningar och styrelsemedlemmar. Om oskäliga lönehöjningar och gigantiska bonus och optionsprogram. Facken rasar, affärstidninar gör tjokare rubriker än vanligt osv. Det tråkiga är allt som oftast att det verka fokuseras mer på ersättningarna än om individerna har gjort ett bra eller dåligt jobb.

Givetis är ersättningarna till börsbolagets ledningar och styrelser mycket höga sett utifrån sin egen inkomst. Samtidigt är det min personliga uppfattning att individer som gör ett bra jobb skall ha bra betalt och gör man ett mycket bra jobb ja då skall man ha mycket bra betalt. Sedan tycker jag det är bra om ledningen i ett företag har så lika intressen som möjligt med aktieägarna och är därför inte alls främmande för aktieprogram och likande. Givetivs skall incitamentsprogram och liknande vara väl utformade, rättvisa och inte helt orimliga och självfallet skall ett företags goda utveckling även komma anställda på lägre nivåer till godo. Men när det gäller ex. VD löner tycker jag att det lätt blir fel fokus när en VD kanske tjänar 12 Mkr. Visst är det kanske dyrt men har individen gjort ett fantastiskt bra jobb kanske det till aktieägarna har skapats miljarder...och kan man få miljontals kronor för att lira boll ja då tycker jag man skall ha en bra slant om man t.e.x som VDn i Securitas har över 100 000 anställda under sig och en klok ledning förstår också att man inte bara kan betala ledningen om det går bra för företaget. och tycker man som aktieägare inte som styrelsen ja då är det bara att gå iväg till årstämman och framföra sina åsikter, det är tillåtet för alla aktieägare små som stora.

Men det finns givetvis undantag från regeln med välbetalda ledningar, om än sällsynta sådana. Sten K Johnsson t.e.x är styrelseordförande i det mycket välskötta konglomeratet Midway Holding AB och i årets kallelse till bolagstämman så föreslås att att de fyra ordinarie styrelseledamöterna skall erhålla 100 000kr vardera för det kommande årets arbete och styrelseordföranden, ja han föreslås arbeta gratis åt sin arbetsgivare. För något styrelsearvode det blir det inte. Nu blir ju inte Sten K Johnsson helt lottlös då han är Midways störste ägare med över 10 miljoner aktier och aktieutdelningen är 5kr styck så han har förhoppningvis en slant på banken när det är dags att betala elräkningen.

Ett annat fall är VDn i investeringsbolaget Lundbergs som på många år nu inte fått någon löneförhöjning alls, inga bonusprogram eller rörlig lön, "bara" 1,5Mkr i lön år efter år trots att han är VDn för ett av landets största förvaltningsbolag. Även här går VDn inte helt lottlös då han äger nästintill 90% av bolaget och tar emot en liten men likväl ökande aktieutdelning år från år så han klarar sig nog han också även om han enligt utsago skall ha en stor och dyr villa.

onsdag 12 mars 2008

Varför dessa korkade kommunaltjänstemän?


Senaste dagarna har man i media kunnat läsa om att flera svenska kommuner har fått ta förluster på investeringar genomförda i amerikanska kommunobligationer genom investmentbanker från något alpland. Bla har Helsingborgs kommun förlorat hela 60 Mkr och Varberg förlorat 3,5 Mkr som kommunen förvaltat för att säkra pensionsåtagande åt kommunens anställda. Själv är jag uppväxt utanför Varberg vilket gör mig ännu mer upprörd över detta.

För mig känns det helt obegripligt att en svensk kommun som Varberg investerat i belånade amerikanska kommunobligationer. Det torde för det första inte för någon svensk kommun finnas större anledning att investera i amerikanska obligationer utställda i dollar överhuvudtaget när en kommuns pensionsåtagande och pensionsutbetalningar med största sannolikhet sker i svenska kronor. Precis på samma sätt som det för en svensk bolånekund är mest logiskt att ta ett banklån i svenska kronor även om troligtvis ett banklån i japanska Yen säkerligen skulle ge betydligt lägre ränta som därmed blir ett bra val så länge Yenen och kronan är stabila mot varandra.

Nåväl kanske det kan vara en viss form av diversifiering att investera i amerikanska obligationer men varför i såfall väljer man att investera i amerikanska kommunobligationer och inte i statsobligationer? Men låt säga att det finns skäl att investera i amerikanska kommunobligationer då dom med stor säkerhet säkerligen ger lite högre ränta än amerikanska statsobliagtioner men varför i hela friden väljer man då att investera i BELÅNADE amerikanska kommunobligationer? Där affärsupplägget helt och hållet bygger på att antagandet att obligationerna inte sjunker i värde och att upplåneräntan alltid är lägre än inkomsträntan.

Man kan också ställa sig frågan varför man som kommun överhuvudtaget anlitar en Schweizisk investmentbank som EFG?

Vad är det som helt plötsligt blivit fel med lokala banker och fondbolag om man själv inte anser sig ha kompetensen att investera direkt i obligationer och aktier? Eller varför inte göra det enkelt för sig genom att investera pengarna i indexfonder i respektive räntebärande och aktier? Eller ha ett lokalt investeringsråd med lokala duktiga kaptalförvaltare? I Varbergs fall ligger fondbolaget Simplicity ett stenskast från kommunhuset och likaså Varbergs sparbank som ex. blev vald till årets bank i Sverige år 1994 som säkerligen kan bistå med förvaltningskompetens. Nej istället vänder man sig till en Schweizisk investmentbank som erbjuder investeringsupplägg som man helt klart inte har förstått sig på, logiskt?

När köpte du en belånad amerikansk kommunobligation senast? Skulle du vilja att din kommun gjorde det med dina skattepengar? Tror du komuntjänstemannen som beslutade om denna placering själv skulle investera med sina egna pengar i belånade amerikanska
kommunobligationer? Men som sagt upphör man aldrig att förvånas när det gäller kommunala tjänstemän och ekonomiska beslut.

tisdag 11 mars 2008

Paus i konsumtionsboomen?


De senaste åren har Sverige och det stora flertalet länder i t.ex. Västeuropa upplevt en period av starkt stigande konsumtion bland privatpersoner. Det finns självfallet flertalet olika förklaringar till den stigande kunsumtionen såsom reallöneökningar, låga räntor, lågt sparande, sänkta skatter, låg inflation, goda vinster i många svenska företag, sjunkande arbetslöshet, stigande huspriser, stigande börskurser osv. Kortfattat har den stora majoriteten i Sverige fått allt mer i plånboken i kombination med att många har känt stark framtidstro och därigenom dragit ned på sparande och amorterande och istället ökat på lån för kanske en badrumsrenovering eller en köksmakeover och istället för att spara gjort den där drömresan med familjen. faktum är att det börjar bli väldigt många år sedan som det nettosparades här i landet...

Oavsett om man ser ett optimistiskt eller pessimiskt scenarie de kommande åren så tror jag de flesta är överens om att de synnerligen goda tider som vi de senaste åren upplevt troligen antingen kommer bromsa in eller helt enkelt bytas mot sämre tider. Ett besvärligt problem i dagsläget är att BNP tillväxten har bromsat in lite och ligger idag på omkring 2,5% och en inflationstakt som ligger på omkring 3,5% dvs någon procentenhet högre.

Kombinationen av lite svalare BNP tillväxt och en inflationstakt som ligger någon procentenhet högre medför att många individer troligtvis får uppleva fenomenet att det inte blir några reallöneökningar utan det mesta av ev. löneökningar äts upp av kostnadsökningar på livsmedel, transportkostnader, el, hyror och ränteutgifter mm. och slutsumman kanske tom blir att det blir något mindre kvar i plånboken. Spceciellt kan exempelvis gälla pensionärer som inte på samma sätt kan höja sin realinkomst om inflationstakten blir högre.

Personligen lutar jag mot ett scenarie där det blir en form av "paus" i den privata konsumtionen och ett tänkbart scenarie är att fler blir intresserade av att spara och amortera och det blir färre handelsdagar på det lokala köpcentrumet och färre omgjorda kök när utsikterna på arbetsmarkanden, sämre reallöneökningar och lite mer ostadig fastighetsmarknaddär finansinspektionens beräkningar är att den genomsnittlige bolånekunden i Sverige idag har lån på 59% av marknadsvärdet av fastigheten om jag inte missminner mig.

Eller vad tror du? Shop until you drop?

fredag 7 mars 2008

Gör något roligt av ditt oranga kuvert!


Precis som många andra har jag senaste veckan fått mitt oranga brev från Försäkringskassan. Detta brev är säkert ångestfyllt och obegripligt för många så mitt råd är helt enkelt att man skall göra något roligt av detta synnerligen tråkiga brev (vill du veta mer om din pension är det bättre att gå in på www.minpension.se). Och Swedbank har ett mycket bra förslag på vad man kan göra med sitt oranga kuvert -Vik det till en tupp!

Vill du vika din egen tupp så finns ritningen för detta på följande adress

torsdag 6 mars 2008

Kan medioker tillväxt ge fantastisk långsiktig avkastning?

Jag tror att de flesta investerare idag har uppfattningen om för att göra en bra långsiktig aktieinvestering att man dels måste självfallet köpa aktier till ett bra pris samt också det faktum att företaget skall ha en bra utveckling för sin omsättning och vinstutveckling, det som kan som sägas vara företagets tillväxt. För att ta ett exempel så kanske du köper aktier i företaget Guld och gröna skogar AB som då värderas ganska lågt låt säga p/e 10 då aktien kostar 100kr och vinsten är 10 kr per aktie. De kommande 7 åren har bolaget en vinsttillväxt på 15% per år och då är vinsten efter 7 år ung. 26 kr per aktie och med ett p/e tal som kanske har krupit upp till 11 torde då aktien vara värderad till 286kr och vi har mer än dubblat pengarna. Detta uppfattar säkert de allra flesta som en synnerligen god investering. Skulle vinsttillväxten enbart vara 5% per år och p/e talet blir 11 borde aktien efter 7 år kosta 154kr. Mao är det logiska att se på saken att tillväxten är något mycket bra för aktieplaceringarna såvida man inte köper aktierna för dyrt.

I årets ”letter to shareholder” från Berkshire vänder sig Bufett och Munger emot detta sätt att se på avkastning. Tvärt om kan ett företag som visar mycket god tillväxt vara en mycket dålig placering även om man köpt aktierna billigt och vice versa kan ett företag med medioker tillväxt vara fantastiskt god investering. Så hur kan då detta komma sig?

Bufett tar sin egen favoritinvestering som exempel, företaget See’s Candy som gör chokladaskar. Bufett köpte detta företag år 1972, ett år då företag sålde totalt 16 miljoner pounds godis, helt klart en hel del. Idag så hade företag växt lite och säljer idag 32 Miljoner punds godis. Mao så har företaget lyckats att öka sin försäljning (volym) av choklad med ung 2% per år, kanske ingen direkt tillväxtstjärna även om vi verkar äta mer godis idag än på 70-talet. Priset på chokladaskar har givetvis med inflationens hjälp och med ett starkt varumärke ökat i pris under dessa år dessutom. År 1972 när Bufett köpte bolaget så hade man en försäljning på 30M dollar mot att idag ha en försäljning på 383 M dollar. Mao har försäljningstillväxten varit ung 7,5% per år. Även det ingen speciellt imponerande siffra direkt med tanke på att inflationen över tiden har legat runt 4%i USA.

Bufett betalde år 1972 25M dollar och företaget gjorde då vinst på 5M dollar så detta kan nog ses som förhållandevis billigt även med hänsyn taget till den mediokra tillväxten. För den som tycker p/e 5 med dagens mått låter anskrämligt billigt så bör man komma ihåg att inflationen och räntan i början av 70-talet var hög vilket då avspeglar sig i höga riskpremier på aktier då man kunde få 7-10% i riskfri ränta vilket ger lägre p/e tal på aktier. Vinsterna har för See’s Candy självfallet ökat med tiden i takt med att försäljningen vuxit och förra året hade man en vinst på 82M dollar mao bara något enstaka högre marginaler idag och vinsterna har även dom bara ökat med dryga 7,5% per år.

Hur sjutton kan nu detta vara en fantastisk investering?
När Bufett köpte bolaget år 1972 med en omsättning på 30M dollar och 5M dollar i vinster (före skatt dessutom) så krävdes det att See’s candy hade 8M dollar i företaget för att driva sin verksamhet mao pengar investerade i maskiner, lager, likvida medel för löner osv Säsongsmässigt så har företaget ibland också en liten nettoskuld. Säljaren av bolaget var säkert glad för att ha fick 25 Mdollar betalt för att ha investerat 8M dollar i företaget så Bufett betalde sett till detta ganska dyrt. Däremot var företaget lönsamt och sett i relation till företagets kapitalbehov så tjänade See’s candy över 60% på insatt kapital. Synnerligen bättre än bankboken även på 70-talet även om Buffet fick vänta några år för att få tillbaka sina pengar då han hade betalt ett ”överpris” på bolagets bokförda värde.

Det normala är sedan givetvis att företagets kapitalbehov ökar i takt med företagets expansion när man investerar i bättre maskiner, större produktionskapatcitet, större lager och mer likvida medel, mer personal osv. Därav att företagen normalt behåller en stor del av årets vinst i företaget och balansräkningen ökar i omfång ett företag som dubblar sin produktion behöver ju som sagt dubbelt så stor eller effektiv produktionsapparat. I fallet See’s candy skulle mao de pengarna som krävs för att driva företaget idag ha ökat med omsättningens utveckling mao 7,5% per år och idag haft investerade pengar på ca. 100M dollar. Även detta skulle göra företaget synnerligen lönsamt idag. I själva verket behövs det idag enbart 40mdollar investerade i företag för att fungera som det gör idag med den omsättning och vinst som skapas i företaget och även idag har företaget bara en mindre nettoskuld några månader om året så det är inte frågan om en högre belåning á aggresivt riskkapitalbolag.

Summasummarum blir att ägaren av See’s candy sedan år 1972 enbart har behövt öka det insatta kapitalet med 32M Dollar, resten har helt enkelt inte behövts i bolaget och har därmed delas ut till ägarna. Lägger man ihop bolagets vinster sedan år 1972 har man totalt sett tjänat 1,35Mdr dollar! Och denna summan minus då de 32M dollar som satsas i företaget mao ca. 1,32Mdr dollar har överförts direkt till Berkshire som från grunden bara satsade 25 Mdollar, det är synnerligen god avkastning (nästan 53 gånger pengarna på 35 år) även man ”exitvärdet” på See’s candy kanske bara är p/e 5 på årets vinst dvs drygt 400M dollar.

Pengarna som Bufett fått från bolaget har sedan använt för att investera i andra lönsamma företag……och ränta på ränta har byggts på.

Vilket företag tycker du är mest likt See´s candy i Sverige på börsen idag?
Eller kanske en chokladtårta?

onsdag 5 mars 2008

Läs årsredovisningar!


Årsredovisningar tycker jag tillhör det mest intressanta som går att läsa som aktieägare i en tid där allt mer verkar handla om pressmeddelanden och artiklar i affärspressen. I en årsredovisningen finns allt som oftast utömlig information över ett företagstverksamhet, historik riskfaktorer mm. Likaså finns det tillgång till en utförlig resultat och balansräkning med flertalet noter med utökad information. Ofta finns dessutom historik över flera år vilket i alla fall jag nog tycker är bland det mest intressanta. I mindre obskyra bolag skall man också noggrannt läsa revisorsberättelsen.

Så självklart tycker jag att man som aktieägare skall ta tillfället i akt att i alla fall noggrannt läsa årsredovisningar minst i de bolag som man själv äger aktier i. Det kommer ge dig god kunskap om verksamheten i alla fal ur ett teoretiskt perspektiv. Om man direktägar aktier så brukar allt som oftast bolaget skicka hem årsredovisningen i brevlådan men är bolaget inte så frikostiga eller om du äger aktier i en kaptalförsäkring så går det lika bra att skicka efter årsredovisningen.

Idag presenterades en av årets första årsredovisningar, först ut är i år Investmentbolaget Öresund. Investmentbolag och årsredovisningar kanske inte är det mest intressanta men Öresunds årsredovisning har som alltid ett läsvärt del från VD och styrelseordföranden. Öresund är synnerligen frispråkiga och här ges det kängor till höger och vänster och fullt med sunt förnuft. Bland annnat ställer sig Öresund lite frågande till hur hållbart det är för de isländska bankernaatt låna pengar dyrare än man själv lånar ut...

I den mer finansiella redovisningen kan man för Öresunds del ta del av bla. att Öresund tjänade mer än 30 Mkr på att blanka Kungsledenaktier och att man tappade 350Mkr i substansvärde genom att kursen på Nobia föll. Som enda tillfälle om året så publicerar Öresund sin fullständiga aktieportfölj som den såg ut årets sista dag i årsredovisningen och här kan man bla. se att Öresunds inflytande i Volvo är betydligt högre än vad många kan ha trott då man äger över 8M A-aktier i Volvo finansierat genom att blanka B aktier. Värt att påpeka är att de onoterade innehaven i Öresund börjar växa till sig lite mer än tidigare och att man mycket förvånade faktiskt äger aktier i både Avanza som man en gång i tiden startat och dessutom i värsta konkurrenten Nordnet.

måndag 3 mars 2008

Mr. +400863%


Det amerikanska investeringsbolaget Berkshire Hatahaway har de senaste veckan presenterat år 2007 år resultat och också det mycket läsvärda brevet ”Letter to Shareholder” som är årets VD ord där VDn presenterar årets resultat, årets köp och också en djup insikt i hur ledningstrojkan (Warren Bufett och Charlie Munger) tänker om investeringar som gjorts och vad som komma skall.

Jag tror att majoriteten av bloggens läsare tidigare har hört talas om Warren Bufett och att han är en av historiens mest framgångsrika investerare och affärsmän. Warren Buffet är synnerligen mytomspunnen och välanalyserad men jag tänkte ändå ta tillfället i akt att denna vecka skriva några inlägg om Warren Buffet och hans bolag. Detta första inlägg skall jag översiktigt försöka beskriva Investeringsbolaget Berkshire Hatahaway.

Berkshire Hatahaway är ett bolag som de senaste 40 åren haft en synnerligen god utveckling då bolagets substansvärde sedan år 1965 har ökat med drygt 400 000% vilket medför att en investerad krona år 1965 har vuxit till högst avsevärda belopp idag. Med vår högt avkastande svenska börs kanske 21,1% i genomsnittsutveckling på BSH substansvärde över tiden sedan nuvarande ledning tog över kanske inte kan ses som enorm avkastning tom är det något under vad småspararen ”aktiestinsen” har lyckas prestera över tiden men sett i relation till den amerikanska börsen som bara nått upp till halva genomsnittsavkastningen och skillnaden mellan 10% per år och dryga 20% per år blir med tiden tämligen enorm.

Så vad är då Berkshire Hatahaway för något och hur fungerar företaget?
Berkshire Hatahaway är i grunden inget gammalt investmentbolag som Investor eller Industrivärden utan en textiltillverkare som Warren Bufett köpte aktier i början av 60-talet. Warren Bufett var redan då en aktad investerare som förvaltade pengar i ett ”partnership” ganska lika såsom Christer Gardell bedriver sina investeringar där privatpersoner och institutioner är låsta för ett visst antal år och där Buffet förvaltar deras pengar. Detta gamla ”partnership” är numera upplöst och pengarna är återförda till sina ägare.

Köpet av Berkshire Hatahaway baserades på att det i bolaget fanns mycket finansiella tillgångar sett i relation till priset på bolagets aktie samt en textilrörelse som tillsynes såldes gratis. Mao såg Warren Bufett chansen att köpa en krona för 20 öre plus en rörelse som skulle tjäna pengar. Investeringen i textilrörelsen blev inte speciellt lyckad då bolaget gjorde förluster utan Buffet som blev huvudägare fick tillsammans med den andra huvudägaren Charlie Munger som också inträdde i bolaget samtidigt som Buffet fick helt enkelt lägga ner rörelsen och sälja av alla tillgångar som hade med textil att göra. Kvar i bolaget blev då en hög med pengar kort och gått. Buffet valde då att lösa upp sitt ”partnership” och istället anställa sig själv som VD för Berkshire Hatahaway. Munger och Bufett började investera bolagets pengar i börsnotersde aktier som han gjort framgångsriks tidigare. Bland de första investeringarna som gjordes var i bolag som Washington Post och Bilförsäkringsbolaget GEICO. Några aktieutdelningar har inte skett från Berkshire Hatahaway med undantag av första året då Buffet blev huvudägare. Med tiden har investeringarna ökat i omfattning med såväl förvärv av stora aktieposter och dessutom flera helägda rörelser som skapar kassaflöde och möjligheter till nya investeringar. Med tiden och i takt med att Berkshire Hatahaway blivit ett allt större bolag har fokus förskjutits mot att istället för andelar av företag köpa upp hela företag. Aktieinvesteringar görs dock regelbundet och Bufett har själv sagt att det är betydligt bättre att äga delar av riktigt bra företag än äga hela mediokra företag.

Berkshire Hatahaway av idag är uppbyggt i några olika delar och företagets värde består av dels finansiella tillgångar som givetvis fluktuerar upp och ner i pris och dessutom 76 olika helägda företag som tjänar pengar och kassaflöde in i Berkshire Hatahaway. Vi tar de olika delarna av Berkshire Hatahaway en och en i taget.

Försäkringsdelen
Berkshire Hatahaway äger ett antal större försäkringsrörelser bland. GEICO som Berkshire Hatahaway började att köpa aktier i och när bolaget under en tid hade stora ekonomiska problem så köpte Bufett upp hela bolaget, en klockren långsiktig affär och dessutom gick han då i sin Läramästare Benjamin Grahams fotspår som också gjort sin bästa affär på GEICO aktier. GEICO är en av de större bil och motorcykelförsäkringsbolagen i USA. Bland andra försäkringsföretag inom Berkshire Hatahaway kan nämnas finns ex. GeneralRE som är ett återförsäkringsbolag och flertalet mindre försäkringsbolag.

Försäkringsbolag är av sin karaktären synnerligen riskfyllda då premieinbetalningarna skall täcka de försäkringsutbetalningar som uppstår. Vissa år när förlusterna är små tjänar försäkringsbolag mycket goda pengar och år när större katastrofer inträffar som ex. 11 September katastrofen 2001 och orkanen Cahtrine härjade i den amerikanska södern kan förlusterna för bolagen bli synnerligen kännbara. För att försäkringsbolag långsiktigt skall ha förmåga att hantera riskerna krävs att bolagen har stora reserver av finansiella tillgångar samt att försäkringsbolagen är duktiga på att bedöma risker. De finansiella tillgångar som försäkringsbolagen hanterar beskrivs av Warren Bufett som ”float” dvs finansiella tillgångar som kan förvaltas med gott resultat helt gratis utan ränteesättning till kunderna som egentligen är de som står för pengarna så länge premieinbetalningar täcker utbetalningar. Kombinationen av duktiga försäkringsbolag med goda ledningar och Bufetts mästerliga placeringar har varit enastående och över tiden har försäkringsdelen skapat ett nästintill konstant flöde av pengar in i Berkshire Hatahaway med undantag då av ”katastrofåret” 2001 då Berkshire Hatahaway å andra sidan fick täcka upp för bolagen då försäkringsersättningarna blev mycket stora. Observera att ”floaten” inte skall sammanblandas med Berkshire Hatahaways investeringar utan det handlar främst om en enorm obligationsportfölj i såväl amerikansk och utländsk valuta men även lite börsaktier. Försäkringsbolag lyser numera tyvärr med sin frånvaro på Stockholmsbörsen efter styckningen och sedermera uppköpet av Skandia men tittar vi på andra sidan Östersjön finns företaget Sampo som bla. äger försäkringsbolaget IF (gamla Skandia försäkringar) och där kombinationen av Försäkringar, ”float” och investeringar finns och där Nalle Wahlroos står vid rodret på bolaget.

Energi och infrastruktur
I Berkshire Hatahaway finns flertalet helägda ”utillies företag” dvs bolag som sysslar med saker som el och gas distrubition. Branscher som detta är ofta synnerligen reglerade och oligopolaktiga samtidigt som kombinationen av höga inträdesbarriärer och en försäljningsvara som sakta men säkert följer med inflationen upp oftast skapar god avkastning och kan ge stora utdelningar som växer med tiden när väl de stora investeringarna är gjorda. BSH största innehav inom denna sektor är Western utilities och MidAmerican Även dessa företag lyser med sin frånvaro på Stockholmsbörsen och här är nog ett företag som Fortum ett bra exempel på liknande företag.

Finansiella företag
Warren Bufett har synnerligen god insikt i den finansiella sektorn och han heläger flertalet finansiella företag och har dessutom stora aktieinnehav i bla. American Express som tillverkar kort och i Banken Wells Fargo. Senaste året har Bufett också köpt in sig Bank of America som är en av de allra största bankerna i USA. Välskötta finansiella företag med låga kreditförluster blir med tiden synnerligen lönsamma och ger bra avkastning på det investerade kapitalet som jag skrev om i ett inlägg häromdagen. Flera av Buffetts investeringar i denna sektor har kommit till i osäkra och turbulenta tider där företagen istället för vinster har förlorat pengar bla. så köpte Bufett in sig i Wells Fargo i samband med förra bolånekriserna i USA under slutet av 80-talet då banken stod på en mycket skör tråd och där Buffet stod för pengarna som åter kunde få banken att blomstra och idag verkar Wells fargo vara en av bankerna i USA som klarar sig hyffsat. Clayton Homes är det största helägda bolaget med anknytning till den finansiella sektorn .

Övriga helägda företag (Tillverkning, Serviceföretag och försäljning)
I Berkshire Hatahaway finns flertalet andra former av helägda företag allt från fastighetsmäklare, Juvelerare, Godistillverkare, Tegelstenstillverkare och numera också jätteföretaget Marmon Industries mm. Överlag inga direkt High-tec företag men väl företag som oftast tjänar bra med pengar i relation till investerade pengar och såldes ger Berkshire Hatahaway bra och förhoppningsvis ökande kassaflöde. Mer om detta i senare inlägg.

Investeringar
Warren Bufett torde för de allra flesta var känd som en synnerligen god aktieinvesterare och i Berkshire Hatahaway finns det förutom helägda företag också en synnerligen stor portfölj av aktier i stora välkända företag. Flera av företagen har varit mycket goda placeringar såväl på aktiekursen som stigit som på goda aktieutdelningar som också stigit med tiden. I aktieportföljen finns flertalet kända företag med starka varumärken bla. Coca-Cola, Proctor & Gamble, Wal-mart och American Express. Warren Buffet har beskrivit sin investeringsstil som en mix mellan Benjamin Graham och Philip Fisher. Båda två är tidigare omnämnda i var sitt inlägg på denna blogg. Graham var en ”valueinvestor” som sökte tillfällen då man kunde köpa aktier för understigande deras värde eller ”instrinsic value”. Det intressanta var såldes skillnaden mellan pris och värde och när sedan aktien värderades upp så skulle aktierna säljas. Philip Fisher var Grahams motsats och sökte istället företag som långsiktigt hade den bästa utvecklingsmöjligheterna och som långsiktigt gav bra avkastning utan att se allt för mycket på prislappen. Buffet har av detta gjort sin egen mix och han söker företag enligt senaste "Letter to shareholder" som han 1) förstår sig på, 2) långsiktigt har goda ekonomiska möjligheter 3) Starka skyddsmekanismer runt företaget t.ex. att företaget är den billiagaste producenten eller ett starkt välkänt globalt varumärke 4)Företag kan köpas till en bra prislapp

Vissa av investeringarna har helt klart varit av karaktären ”Graham” t.ex. Petrochina som Buffet nu sålt med en mycket stor reavinst och där försäljningspriset var 8-9 gånger högre än inköpspriset trots att man bara ägt aktien i 6-7 år, Bufett skrev till sin glädje att enbart reavinstskatten från denna aktieaffär kan försörja hela den amerikanska statsapparaten under 4 timmar. Andra investeringar har mer varit av karaktären ”Fisher” som när Buffet köpte in sig i Coca-Cola som kunde se dyrt ut värderingsmässigt men där Bufett såg stora möjligheter då företaget hade mycket goda tillväxtmöjligheter i kombination med att bolaget tjänade bra med pengar på kapitalet som bolaget hade till förfogande. Sedan dess har Coca-Cola aktie haft en bra utveckling i kombination med allt större aktieutdelningar med tiden och Bufett är som alltid mycket långsiktig.

Sedan kanske man bör nämna lite om Berkshire Hatahaways utdelningspolicy och den är mycket enkel och det är att inga pengar alls dels ut till aktieägarna utan alla företagens vinster och aktieinnehavens utdelningar stannar i Berkshire Hatahaway och med tanke på att Berkshire Hatahaway med tiden har avkastat 21% på det investerade kapitalet har detta hitintills varit mycket bra för aktieägarna. Inte heller har bolaget splittat sin aktie som nu efter 400000% uppgång kan ses som tämligen dyr prismässigt per aktie.

Men Buffet är idag ganska negativ och han erkänner att det blir i stort sett omöjligt för Berkshire Hatahaway att fortsätta avkasta så bra som man gjort i historien men man förhoppningvis inte kommer göra Aktieägarna besvikna.

Citat från Letter to Shareholder
Berkshire's past record can’t be duplicated or even approached. Our base of assets and earnings is now far too large for us to make outsized gains in the future. …Though we can’t come clos to duplicating the past, we will do our best to make sure the future is not disappointing
Gadgeten innehöll ett fel