Kan medioker tillväxt ge fantastisk långsiktig avkastning?

Jag tror att de flesta investerare idag har uppfattningen om för att göra en bra långsiktig aktieinvestering att man dels måste självfallet köpa aktier till ett bra pris samt också det faktum att företaget skall ha en bra utveckling för sin omsättning och vinstutveckling, det som kan som sägas vara företagets tillväxt. För att ta ett exempel så kanske du köper aktier i företaget Guld och gröna skogar AB som då värderas ganska lågt låt säga p/e 10 då aktien kostar 100kr och vinsten är 10 kr per aktie. De kommande 7 åren har bolaget en vinsttillväxt på 15% per år och då är vinsten efter 7 år ung. 26 kr per aktie och med ett p/e tal som kanske har krupit upp till 11 torde då aktien vara värderad till 286kr och vi har mer än dubblat pengarna. Detta uppfattar säkert de allra flesta som en synnerligen god investering. Skulle vinsttillväxten enbart vara 5% per år och p/e talet blir 11 borde aktien efter 7 år kosta 154kr. Mao är det logiska att se på saken att tillväxten är något mycket bra för aktieplaceringarna såvida man inte köper aktierna för dyrt.

I årets ”letter to shareholder” från Berkshire vänder sig Bufett och Munger emot detta sätt att se på avkastning. Tvärt om kan ett företag som visar mycket god tillväxt vara en mycket dålig placering även om man köpt aktierna billigt och vice versa kan ett företag med medioker tillväxt vara fantastiskt god investering. Så hur kan då detta komma sig?

Bufett tar sin egen favoritinvestering som exempel, företaget See’s Candy som gör chokladaskar. Bufett köpte detta företag år 1972, ett år då företag sålde totalt 16 miljoner pounds godis, helt klart en hel del. Idag så hade företag växt lite och säljer idag 32 Miljoner punds godis. Mao så har företaget lyckats att öka sin försäljning (volym) av choklad med ung 2% per år, kanske ingen direkt tillväxtstjärna även om vi verkar äta mer godis idag än på 70-talet. Priset på chokladaskar har givetvis med inflationens hjälp och med ett starkt varumärke ökat i pris under dessa år dessutom. År 1972 när Bufett köpte bolaget så hade man en försäljning på 30M dollar mot att idag ha en försäljning på 383 M dollar. Mao har försäljningstillväxten varit ung 7,5% per år. Även det ingen speciellt imponerande siffra direkt med tanke på att inflationen över tiden har legat runt 4%i USA.

Bufett betalde år 1972 25M dollar och företaget gjorde då vinst på 5M dollar så detta kan nog ses som förhållandevis billigt även med hänsyn taget till den mediokra tillväxten. För den som tycker p/e 5 med dagens mått låter anskrämligt billigt så bör man komma ihåg att inflationen och räntan i början av 70-talet var hög vilket då avspeglar sig i höga riskpremier på aktier då man kunde få 7-10% i riskfri ränta vilket ger lägre p/e tal på aktier. Vinsterna har för See’s Candy självfallet ökat med tiden i takt med att försäljningen vuxit och förra året hade man en vinst på 82M dollar mao bara något enstaka högre marginaler idag och vinsterna har även dom bara ökat med dryga 7,5% per år.

Hur sjutton kan nu detta vara en fantastisk investering?
När Bufett köpte bolaget år 1972 med en omsättning på 30M dollar och 5M dollar i vinster (före skatt dessutom) så krävdes det att See’s candy hade 8M dollar i företaget för att driva sin verksamhet mao pengar investerade i maskiner, lager, likvida medel för löner osv Säsongsmässigt så har företaget ibland också en liten nettoskuld. Säljaren av bolaget var säkert glad för att ha fick 25 Mdollar betalt för att ha investerat 8M dollar i företaget så Bufett betalde sett till detta ganska dyrt. Däremot var företaget lönsamt och sett i relation till företagets kapitalbehov så tjänade See’s candy över 60% på insatt kapital. Synnerligen bättre än bankboken även på 70-talet även om Buffet fick vänta några år för att få tillbaka sina pengar då han hade betalt ett ”överpris” på bolagets bokförda värde.

Det normala är sedan givetvis att företagets kapitalbehov ökar i takt med företagets expansion när man investerar i bättre maskiner, större produktionskapatcitet, större lager och mer likvida medel, mer personal osv. Därav att företagen normalt behåller en stor del av årets vinst i företaget och balansräkningen ökar i omfång ett företag som dubblar sin produktion behöver ju som sagt dubbelt så stor eller effektiv produktionsapparat. I fallet See’s candy skulle mao de pengarna som krävs för att driva företaget idag ha ökat med omsättningens utveckling mao 7,5% per år och idag haft investerade pengar på ca. 100M dollar. Även detta skulle göra företaget synnerligen lönsamt idag. I själva verket behövs det idag enbart 40mdollar investerade i företag för att fungera som det gör idag med den omsättning och vinst som skapas i företaget och även idag har företaget bara en mindre nettoskuld några månader om året så det är inte frågan om en högre belåning á aggresivt riskkapitalbolag.

Summasummarum blir att ägaren av See’s candy sedan år 1972 enbart har behövt öka det insatta kapitalet med 32M Dollar, resten har helt enkelt inte behövts i bolaget och har därmed delas ut till ägarna. Lägger man ihop bolagets vinster sedan år 1972 har man totalt sett tjänat 1,35Mdr dollar! Och denna summan minus då de 32M dollar som satsas i företaget mao ca. 1,32Mdr dollar har överförts direkt till Berkshire som från grunden bara satsade 25 Mdollar, det är synnerligen god avkastning (nästan 53 gånger pengarna på 35 år) även man ”exitvärdet” på See’s candy kanske bara är p/e 5 på årets vinst dvs drygt 400M dollar.

Pengarna som Bufett fått från bolaget har sedan använt för att investera i andra lönsamma företag……och ränta på ränta har byggts på.

Vilket företag tycker du är mest likt See´s candy i Sverige på börsen idag?
Eller kanske en chokladtårta?