I grund och botten är det sunt när bubblor brister

Den amerikanska "finanskrisen" har pågått i snart ett halvår nu och idag har det kommit signaler om det vad i alla fall jag anser det hitills värsta och det är att en av USAs och för den delen även en av de allra största investmentbankerna i världen, Bear Stearns nu får nödkrediter av Federal reserve och konkurrenten JP Morgan. Nödkrediterna sträcker sig i 28 dagar framåt och frågan är om Bear Sterns verkligen reder ut detta, jag tvivlar och tippar på att detta kan bli det första riktigt stora offret i den amerikanska finanskrisen. Aktien för bolaget faller som en sten och halva börsvärdet är borta bara idag. Från ATH för bolagets aktie som nåddes i januari 2007 är nu aktien ned 80%. Inte kul att vara aktieägare där inte.

Skulle Bear Sterns gå i konken är detta givetvis en sak som får stor betydelse för amerikansk ekonomi och säkerligen kommer förtroendet för finanssektorn svika betänkligt. Dessutom kan säkert finansbolag som haft utlånade pengar till Bear Sterns få problem MEN, i grunden och botten är det mycket sunt när bubblor brister. Att blåsa ut bubblor skapar långsiktigt bättre och stabilare ekonomisk utveckling även om dte är smärtsamt till en början

I efterhand är det alltid lite kul när man ser på hur investeringar har genomförts. I IT bubblans tidevarv slängde små som stora investerare enorma belopp rakt in i bolag med skyhöga värderingar och noll i kassaflöde och vinster. p/e talen i IT bubblan pressades för vissa bolag upp till nivåer där investerare trodde att IT bolag skulle kunna visa enorma vinstökningar år efter år i decennier...vilket givetvis inte skedde.

I dagens läge kan man fundera över hur klokt det egentligen har varit de senaste åren när små svenska kommuner som Varberg har köpt amerikanska kommunobligationer belånade till 90% för att "dra nytta av yieldspreaden", eller Hedgefonder som ägnat sig åt synnerligen spekulativ carry-trading med samma syfte, låna billigt och tjäna lite mer än låneräntan. Aggresiva private equityföretag som köpt ut bolag med så hög skuldsättning att nästan redan höga vinster har svårt att täcka räntebetalningar i syfte att få så hög ränta som möjligt på eget kapital, bolånekunder som belånat sin hus till 120-130% av köpepriset för att köpa en ny bil eller renovera om köket, fastighetsbolag som byggt hela sin affärsidé på att fastigheterna alltid stiger i pris och däremed blir god direktavkastningen från fastigheterna överflödigt, att privatpersoner har börjat ta lån via SMS, Att det skapats hybridobliagtioner med både bra och dåliga krediter men där de bra varit i sådan majoritet att hybridobliagtioner fått den högsta kreditvärderingen trots att risken var hög.

När "svarte-petter" nu slussas runt mellan banker,försäkringsbolag, hedgefonder och investmentbanker utlöses givetvis ett stort säljtryck och sk. riskaversion där alla nu vill bort från riskpapper. Bränt barn skyr som bekant elden och den som brände sig på varm mjölk blåer gärna på frukostyoghurten. Men i denna värdepapperiseringens tidevarv är det lätta att glömma bort att det bakom de flesta värdepapper finns tillgångar som blivit belåande. Vissa tillgångar kommer bli värdelösa andra kommer nu överföras till långivarna. Och som bekant finns bakom varje bolån ett hus, ett lån till en industri en industrirörelse och i en kommunobligation finns en kommun som allt som oftast betalar sina lån.

Som långsiktig investerare i aktier gäller det att skapa perspektiv på tillvaron, bubblor kommer och går men grundläggande värden består. I alla de bubblor som USA och även Sverige för den delen genomgått har det givetvis funnits många "offer" och konkurser. Belånade investerare har förlorat hela sina förmögenheter och andra mindre riskfyllda investerare har kanske fått se priset på sina tillgångar rasa med hälften, skrämmande ja visst speciellt då bakkriser kan krypa tätt intill den egna privatekonomin. Fråga bara amerikanska bolåne kunder som fått se bolåneräntorna stiga när amerikanska riksbanken sänkt styrräntan med 1,5%!

Däremot finns det i alla kriser också vinnare och allt som oftast är det de investesterare, banker, fonder, försäkringsbolag osv. som inte tog så stora risker utan höll hårt i sin soliditet och investerings kapital. Som exempel kan vi ta de två värsta kriserna i svensk finansiell historia dels Krugerkrashen i början av 30-talet då Sveriges i särsklass största bolag gick omkull, Kruger & Toll. Det var ett med dagens mått mätt enormt investeringsbolag, en av de största i världen. Men tyvärr alldeles för hårt skuldsatt och bolaget gick under och långivarna tog över bolagets tillgångar. Främst var det tre svebska banker som klarade krisen och var stadda i kassan. Stockholms enskilda bank, Handelsbanken och Skandinaviska enskilda banken. Visst fick dom enorma kreditförluster som dom dock klarade ut, men när röken hade skingrats så satta dom på ägandemakten i bolag som Ericsson, Asea, Stora Kopparbergs, Tändsticksaktiebolaget, Atlas Copco, Volvo, fastigheter i hela stockholm mm och bankerna kunde bilda tre investmentbalag som varav två än idag finns kvar, Investor (som dock tjuvstartade år 1917), Industrivärden och Custos (idag fusionerat med Öresund).

I 90-talets bankkris upprepades samam mönster. Många banker och fastighetsbolag gick omkull men krisen repade sig ändå förhållandevis väl och när allt var klart satt de banker som var kvar på enorma fastighetstillgångar som delades ut till aktieägarna, Balder och Näckebro till SHB ägarna, Dilligentia till SEB, Mandamus och Tornet till Swedbank osv......Värden idag på hundratals miljarder.

Ja men nu säger säkert någon att det hade ju varit mycket bättre att "sälja allt" ligga likvid och sedan gå in när det vänt. I teorin ja, i praktiken är det få som lyckas. Vi andra får hoppas på att vår strategi är av karaktären av ett paraply, kanske blir man lite våt men håller sig ändå rätt torr.