måndag 21 november 2011

Arne Karlssons gloria på sned?

En av börsens mest mytomspunna och tillika den bäst orienterande börs-VD kan blicka tillbaka på ett tungt år. För det har inte direkt varit något lysande år för Arne Karlsson och Ratos. Den magiska touchen som varit kring Ratos affärer verkar i år vara bruten. 2011 verkar bli ett år  då goda reavinster lyser med sin frånvaro. Medize såldes i somras för 910Mkr och totalavkastning på detta innehav blev 4% per år, och innehavet Superfos som också är bokförda i år och där blev totalavkastningen 2% per år.  Så låga totalavkastningar på innehavsbolag tillhör inte vanligheter då Ratos målsättning och också resultatet över tid ligger på en avkastning om 20% på investerat kapital. Så i år verkar det gått i stå och året har varit ett år då man främst förvärvat nya dotterbolag och tilläggsförvärvat i befintliga innehav. Ser man det ur positiv synvinkel så bygger man för framtiden....

Även idag meddelade att Ratos att man säljer två barn-barns bolag då dotterbolaget Contex säljer två av sina dotterbolag. Resultatet blir såklart pengar i plånboken och Contex kan betala tillbaka lån och kan genomföra en utdelning till Ratos, men det blir en bokföringsmässig förlust av affären. 

Även operationellt i bolagen har det varit ett tungt år för Ratos. Vinstnivåerna har varit sjunkande i flera innehav även om en hel del kan förklaras med att Ratos tagit kostnader av engångs och strukturskäl. Något som förhoppningsvis ökar dotterbolagens förmåga att generera vinster kommande år.  Även omsättningsmässigt är det inget höjdarår med en omsättningsökning på den sammanlagda portföljen om 1% (tom sista sept). På sista raden har det i det närmaste varit fritt fall och vinsten är ned 63% totalt sett. Tredje kvartalet genererande Ratos innehavsbolag med knapp nöd vinst över huvudtaget (+10Mkr) på aggregerad nivå. De bolag som haft det värst är badrumsbolaget Hafa (som i år förlorat sin största kund), DIAB (underleverantör till vindkraft), och AH Industries (även dom underleverantörer till bla. vindkraft mm.).

Även på börsen har Ratos aktie till skillnad mot så ofta förr inte rosat marknaden. Aktiekursen är ned från ca. 130 till i dagsläget ca. 70kr och till detta skall dock läggas en frikostig aktieutdelning på 5,25kr. klart sämre än börsen som helhet mao.

Ratos balansräkning tycker jag inte ser direkt rocksteady ut i dagsläget som den gjorde vid ingången till lågkonjunkturen 2008-2009 då Ratos ett tag nästan hade 5,5Mdr i nettokassa. Förvisso har manidag en nettokassa på 900mkr  men ska man upprepa fjolårets utdelning på 5,25kr per aktie (ca. 1,7mdr) så måste utnyttja sina kreditmöjligheter i moderbolaget och ta upp lån för att dela ut pengar.( Kreditlinan i Ratos moderbolag räcker till två års utdelningar räknat från noll i nettokassa.)  Visst är Ratos moderbolag starkt ekonomiskt, men det behövs då många dotterbolag har en förhållandevis aggressiv kapitalstruktur. Kanske inte i jämförelse med andra riskkapitalbolag men likväl mer skulder än genomsnittet på börsen. och med högre skuldsättning så ökar bolagens känslighet för nedgångar i lönsamhet. Ett bra exempel på detta är "den lilla fotnoten" Ratos har i sin rapport om att man de senaste månaderna har tvingas skjuta till 55mkr i dotterbolaget GS-Hydro, enbart för att stärka upp balansräkningen. Om konjunkturen försämras markant blir det mer av denna varan och utdelningen till aktieägarna lär bli mer osäker.

Jag brukar i mina inlägg kring Ratos återkoppla till ett enkelt sätt att värdera Ratos. Ratos målsättning är som sagt att generera en avkastning på 20% på genomföra investeringar.  Detta är ett värde som förväntas bli över tid (och också ett resultat man haft sedan 1999 då man lade om strategin till den nuvarande). En liten del av denna avkastning kommer från innehavens löpande vinster och utdelningar och det mesta förväntas komma från reavinster då man säljer innehav då man förhoppningsvis får bättre betalt då man ökat bolagens förmåga till vinstförmåga och därmed pris.

Idag har Ratos ett eget kapital om 44kr per aktie (total ca. 14Mdr) mestadels i form av investerat i bolag men också en nettokassa om ca. 900Mkr i moderbolaget. En avkastning om 20%kan med andra ord förväntas generera vinster på 8,8kr per aktie sett över tiden. Räknar lite överlagsmässigt att 10% av dessa vinster tillfaller moderbolagets anställda, knappt 8kr mao. Detta då OM Ratos även fortsatt över tid uppfyller sitt höga avkastningsmål. Räknar vi med ex. 15% i avkastning på investerat kapital hamnar avkastningen (både kapitaluppbyggnad och utdelningar) till aktieägarna på ca. 6kr. Sett till dagens kursnivå på 70kr ger detta en avkastning på ca. 8%, vilket återigen gör att Ratos aktie hamnar på acceptabla avkastningsnivåer även om det kanske inte är tillräckligt billigt än så länge.

torsdag 17 november 2011

De bakomliggande orsakerna till livbolagskrisen


Krisen för landets livbolag fortsätter med oförminskad styrka även om det inte skrivs mycket i media om det, idag tar t.ex. till och med mainstreammedia, eller etablerade författaren eller vad tusan-man-nu-ska-kalla honom Cornucopia upp att Swedbank är nästa aktör att få problem med sitt livbolag och tradförsäkringar. 

Värst drabbat verkar dock i mina ögon Länsförsäkringar vara, observera, ur min högt subjektiva synvinkel och inte speciellt vetenskapligt undersökt då jag som humorfylld bloggskribent i kommentarer blivit beskylld för att lida av hybris så ta mig inte på för stort allvar.

Länsförsäkringar har nu genomfört följande åtgärder för att undgå tvångsförvaltning av finansinspektionen. Man har satt enåterbäringsränta till 0%, helt stoppat nyteckning avtradförsäkringar, man har sålt ägandet av fonder från Livbolagettill sakförsäkringsbolaget och man har också gjort den drastiska åtgärden att sälja hela(!!) börsportföljen av aktier och livbolagets aktier består nu enbart av illlikvida aktier i företrädesvis onoterade bolag såsom t.ex. Bergvik Skog och Hemfosa mm. 

Priset på Länsförsäkringar fonder verkar vara sålt till ett hyfsat överpris så med andra ord så känns det som Länsförsäkringar Sak har dränerats på pengar. Kanske blir det dyrare bilförsäkring nu? Länsförsäkringars livbolag är också farligt nära gränsen när man kommer få mer frekventa besök från finansinspektionen.

Det är lite lätt att förstå sig på varifrån krisen för livbolagen kommer. Att börsen gått ned är förstås en delförklaring men det är endast en liten del. Den största delen är att de svenska statspappersräntorna har sjunkit ner till nivåer som inte setts sedan gamla kungars tider, då investerare springer som galningar till att köpa svenska statsobligationer. Sjunkande statslåneräntor medför också förstås att livbolagens tillgångar ökar i värde, men det medför också att livbolagens skulder(pensioner som ska betalas ut i framtiden) ökar.

Så vi tar ett litet räkneexempel, för att exemplifiera detta på ett mycket förenklat sätt. Jag bortser i detta exempel helt och hållet från avgifter för sparandet.

Jag har i detta exempel valt personen fröken Söt som socker som både är blond och blåögd men det går precis lika bra att ta undertecknad (han med bybris i sina blogginlägg), som istället är tunnhårig och 31 år (suck börjar tom få vissa gråa hår..). Undertecknad har också en tradförsäkring på tvång genom en kollektivavtalad tjänstepension utan valmöjlighet.

Fröken Söt som socker är 30 år gammal (om du nu inte valt undertecknad som exempel) och sätter in en pigg och fräsch hundralapp hos Livbolaget Risky Business i en tradförsäkring. Fröken söt som socker har valt just en tradförsäkring för att hon själv inte vill förvalta sina pengar och hon vill ha ett tryggt och säkert sparande med låga avgifter. Livbolaget Risky business har en garanterad ränta på 2% per år. Utöver denna ränta så kan bolaget såklart ge återbäring om man lyckas väl med sin förvaltning. 

Fröken söt som socker har då fått ett löfte/garanti om att sin enda hundralapp när hon är 65år gammal och går i ålderspension ska vara värd minst 200kr (minimum 2% ränta i 35år). Om hon sedan tar ut sin pensionsförsäkring på 10års tid till hon fyller 75år så kommer då denna enda hundralapp ge henne minst en månadsutbetalning på ca. 1kr och 60öre varje månad mellan 65 och 75 år. Väldigt överslagsmässigt beräknat.

Gott så för fröken Söt som socker, hon kan nu planera sin pension och en insatt 100lapp blir inflationssäkrad om riksbanken de kommande 35 åren når sitt inflationsmål på 2% per år.

Ur livbolaget Riskybusiness sida så ser det ju ut på följande sätt: 

Dom har fått en ny pigg och fräsch hundralapp bland sina förvaltningstillgångar, kravet och garantin som dom ställt ut är att om 35 år ha 200kr tillgängliga att betala ut till unga fröken söt som socker. Dessa 200kr blir såklart en skuld för livbolaget, tillgången är hundralappen man har att förvalta. 

Skulden (200kr) ska dock inte betalas ut nu, utan om 35 år detta medför att man i försäkringsteknisk synvinkel ska diskontera denna summa. Hundralappen bland tillgångarna kommer ju som sagt att generera avkastning de kommande 35 åren (ränta-på-ränta). Diskonteringsräntan som livbolagen använder brukar vara räntan på lite längre statsobligationer som också brukar vara de allra vanligaste placeringstillgångarna i livbolaget.

Här inträder de kusliga effekterna. 
Även om jag i detta exempel använder lite väl förenklade räknemetoder. Om vi diskonterar 200kr på 35 år med räntan 3% som kanske är ett lågt normalläge så har livbolaget idag en skuld på ca. 69kr och en nyinsatt tillgång på 100kr. Det känns ganska så bra, då kan livbolaget mycket kortfattat ha en bra buffert (gentemot tillgången man fått på 100kr) och kan placera i en del aktier utöver statspapperstillgångarna som ligger i botten och täcker upp för garantin.

MEN, om diskonteringsräntan blir 1,5% som är räntan på svenska statsobligationer idag (ja jag höftar), så blir de 200kr diskonterade till 117kr i skuld för risky business (matteformel X=200*0,985^35, rätta mig gärna om jag har fel, jag gör ofta fort och fel). Här inträder då de stora problemen, tillgångarna ökar med en hundring genom insättningen och skulderna med 117kr(!) för livbolaget. Livbolaget hamnar mao för just denna nya insättning i ett underskott och måste i bokföringsteknisk synvinkel ta från reserverna/överskottet eller vad man nu kallar det för att få tillgångar och skulder att gå ihop. Resultatet blir en försämrad solvens (förhållandet mellan tillgångar och skulder i livbolaget) innebär att bolaget måste sänka sina risker så man inte äventyrar pensionsspararnas pengar så att det verkligen finns pensioner att betalas ut. Sälj aktier och köp statsobligationer per automatik alldeles oavsett vad förvaltaren tror om framtiden, såsom Länsförsäkringar gjort.

En viss hjälp på traven får förstås livbolagen att räntenedgångar ökar bolagets placeringstillgångar (i alla fall de tillgångar som är svenska statsobligationer), men det stora dilemman som kan uppstå blir sedan när räntan börjar stiga lite svagt, då skulderna minskar men placeringstillgångarna (obligationer) också minskar. Har man då ont om andra tillgångar som stiger i värde så blir det knapert.

onsdag 16 november 2011

Skilsmässan klar och bodelningsavtalet upprättat mellan Hagströmer & Qviberg

Om du går in på google och skriver: lägg ner Öresund så innehåller den översta länken ett blogginlägg som undertecknad skrev med samma titel i somras.

Jag sammanfattade då mina tankar kring att det nästintill vore en omöjlighet att Hagströmer och Qviberg skulle med gemensamt skrivbord och ägande driva vidare investmentbolaget Öresund efter alla turer kring HQ. Och jag föreslog att man helt sonika skulle likvideras och bommas igen.

Jag förstår nu att Mats och Sven läst mitt inlägg (självironi, men håll med om att det är synnerligen komiskt att förslag i inlägg som skrivs på denna blogg kring HQsfären har en kuslig benägenhet att inträffa) och tagit sommaren och hösten på sig att fundera över hur man skulle kunna lösa upp sina knutar.

Ja det är förstås ingen lågoddsare med dagens besked att Öresund läggs ner, förlåt styckas i två fristående bolag efter de båda huvudägarnas ägarandelar.

Det mesta om uppdelningen finns så klart att läsa i media. Men några intressanta reflektioner vill jag göra. De båda bolagen som nu bildas kommer få stora skillnander mellan sig. Öresund blir ett investmentbolag som investerar i börsaktier och troligtvis får hög direktavkastning och transparens. Mottagna aktieutdelningar från innehaven kommer slussas ut till ägarna.

Hagströmers nya lilla älskling blir inte ett investmentbolag utan ett förvaltningsbolag som har stora ägarpositioner i några noterade och några onoterade bolag. Det nya bolaget kommer därför helt bestämma sina aktieutdelningar och det finns faktiskt en möjlighet att Hagströmer helt slopar aktieutdelningar (tänk Warren Buffett)i bolaget och istället använder inkommande kassaflöden till att bygga substans och investera i fler onoterade bolag. Skattetekniskt finns denna möjlighet för Hagströmers nya bolag och jag sätter en slant på att det blir snåla utdelningar.

Observera också att affärerna som H och Q har ihop inte är helt slut, de båda bolagen bildar ett gemensamt holdingbolag för att hantera ägandet i Carnegie och Klarna. Så dom kommer fortfarande tvingas samarbeta.

Jag måste samtidigt ge en liten eloge till två styrelseledamöter i Öresund som reserverat sig mot beslutet, Nachemson och Märta Josefsson. Jag förstår att dom reseverat sig. Öresund skulle precis lika gärna kunnat likvidera sig i annan form och det är uppenbart att H och Q hanterat Öresunds övriga aktieägare (förutom dom själva) som om dom var någon form av deltagre i de båda herrarnas privata plåböcker. Nej lösningen som nu presenteras är förstås bäst för de båda huvudägarna och blir ganska så osmakligt för den lille aktieägaren med ett par hundra aktier, de individer skulle lika gärna kunnat bli utköpta av de båda. En annan invändning mot beslutet blir att förvaltningskostnander blir högre sett till det totala börsvärdena på gamla Öresund. Substansvärdet på nya Öresund blir inte vansinnigt stort för att vara ett investmentbolag, i själva verket blir det ett av börsens mindre investmentbolag.

Märkligt är också att Stefan Charette deltagit i styrelsebeslutet och sagt bifall samtidigt som han i praktiken redan blivit lovad ett nytt jobb åt Hagströmer (som självfallet var jävig och inte deltog i beslutet tillsammans med Q). Det är med andra ord en väldigt oenig styrelse som lagt fram förslaget....

tisdag 15 november 2011

Dags igen Carnegie?

Den före detta krachade banken Carnegie som återuppstod på den tredje dagen från de döda likt fågel fenix avlämnade idag rapport. Carnegie är ju ett helt annat företag idag än innan då man även tagit över det andra gökboet HQ-bank och man har fått nya ägare i form av Bure, Altor, Öresund och Carnegies egen personal såklart, så bonusvillkoren säkras. Någon börsnotering av Carnegie finns ju inte kvar (ja jag bortser från stämningsbolaget D. Carnegie och Co.). Fast för såväl börsnoterade Bure som Öresund så är det ett viktigt innehav, bara Öresund värderar ju sin andel till över 800mkr vilket gör det till Öresunds näst största innehav trots att HQ-Bank gick under, så Öresund säkrade i alla fall upp sina tillgångar bra tillskillnad mot resten av aktieägarna i HQ....

Rapporten kan enklas sammanfattas med att Carnegie vänder en liten vinst det första halvåret till förlust efter september månads utgång. Tredje kvartalet har varit ett rejält mörkt hål och banken redovisar en förlust på 95Mkr, på tre månander.ganska så mycket pengar i jämnförelse då man hade rörelseintäkter på 1386mkr på de första nio månanderna. Förlust på cirkus omsättningen i årstakt baserat på Q3.

Carnegie skyller på lite extraordinära kostnader och klart vikande marknad, omorganisationer, mm. Starka nyckeltal i form av kapitaltäckning, men man kan se att banken har betydligt mindre tillgångar idag än för ett år sedan, mindre inlåning från sina kunder, mindre utlåning.

Intressant i sammanhanget är att Carnegie Norgechef och vice norgechef valde att hastigt och lustigt kliva av sina arbeten för någon vecka sedan. Lite märkligt såhär strax innan rapport....

Med tanke på bankens historik så är det ju nästan relevant och fråga om det är dags nu igen? Och vad för lik i garderoben som finns denna gån?

lördag 12 november 2011

SCA har fler strukturaffärer att göra



SCA aktien har den senaste veckan för en gångs skull kommit lite i ropet efter att bolaget tecknat avtal om att förvärva Georgia-Pacific europeiska mjukpappersverksamhet, som allt som oftast går under varumärket Lotus som man numera även ser i svenska butiker med ojämna mellanrum. Affären är en rejält stor affär inom SCA största affärsområde, Mjukpapper, där man nu har för avsikt att förvärva en av sina värsta konkurrenter på SCAs största marknad, Europa. Analytiker och journalister verkar i alla fall lyriska och aktien har handlats upp rejält (för att vara med SCA-mått). Flera analytiker verkar ta fasta på att SCA nu äntligen genomför välbehövliga strukturaffärer och att SCA styrka inom den viktiga mjukpappersverksmaheten med toapapper, näsdukar, servetter och hushållspapper förbättras väsentligt. Säkerligen kommer man också kunna rationalisera en den i produktionsapparaten.

Jag tror dock inte man ska ropa allt för mycket hej innan man hoppat över bäcken då affären säkerligen kommer granskas mycket hårt av konkurrensmyndigheter då SCA efter en tänkbar affär får en mycket stark marknadsposition i Europa. 2001 så försökte SCA förvärva Metsä-Tissue men då blev det nobben av EU och i det stora hela så är nog denna affär värre ur konkurrenssituationen sett ut konsumenternas synvinkel. Men kanske blir man lite räddad av den europeiska skuldkrisen denna gång.

Avtalet med GP föregicks av en annan mycket märklig affär som SCA genomförde för ett tag sedan och som jag nästan hade tänkt att skriva om och det var att SCA säljer 50% av sin verksamhet i Australien, Nya Zeeland och diverse saltstänkta öar down under. SCA skriver själva att man etablerar ett "joint-venture" och det hade man kanske kunnat förstå om det vore så att man givk in i ett join-venture med en konkurrent eller så. I detta fallet är det ingalunda så utan i detta fallet handlar det om att sälja 50% i den lokala verksamheten till en rent finansiell aktör i form av ett prive-equity bolag (tänk EQT, Ratos..). Nu efter budet på GP mjukpapper så faller förstås bitarna på plats då affären med riskkapitalbolaget frigör 3,5mdr i kontanter till SCA, pengar som kommer väl till pass när man nu gör förvärv på 12,3Mdr. För SCAs skuldsättning blir väl stor ändå även med 3,5 friska miljarder i handen.

Är det nu en bra affär? Tja säg den som vet, troligtvis så finns det en del synergier samtidigt som det alltid finns stora risker  i stora affärer. SCA beroende av Europa ökar än mer men då hela europeiska banksystemet håller på att skita ner sig så kommer det säkert väl till pass med mer toapapper i portföljen.

Sedan kan man bara hoppas på att SCAs affärer är ett litet trendbrott när det gäller strukturaffärer. Även om de stora strukturaffärerna säkerligen lär dröja till Handelsbankenssfärens starke man herr Martin-Löf som varit i SCA sedan min far gick småskolan viker hädan.

För i min mening behöver SCA verkligen göra strukturaffärer för det finns många surdegar i den synnerligen omfattade balansräkningen. Strukturaffärer handlar som sagt inte alltid om att köpa även om nu SCA mestadels brukar göra detta (för lånade pengar). Ett område som man enligt mig verkligen bör ta tag i är tryckpapper (tidningspapper, magasinspapper, reklamblad etc.) Det är en undanskymd verksamhet i SCA som döljs inom affärsområdet skogsindustriprodukter tillsammans med sågverk, vindkraftverk, pappersmasseproduktion, pelletstillverkning och massa andra tillgångar.

Tryckpapper är en liten verksamhet i stora SCA, men är huvudverksamheten i t.ex. Stora Enso och Holmen. Det är också en verksamhet och lider av överkapacitet och svag lönsamhet. Man behöver väl heller inte vara direkt kärnfysiker för att inse att tryckpapper inte direkt är någon sprudlande framtidsverksamhet. Faktum är att en hel del av konsumtionen av tryckta tidningar helt försvunnit de senaste 10 åren (upp mot 30%) och ska man spå lite i kristallkulan så tror jag nog att mobiltelefoner och surfplattor kommer accelerera denna utveckling precis hur gärna Holmen, Stora Enso och SCA skriver att det tryckta ordet har ljuva framtidsutsikter.

StoraEnso och finska UPM är de största aktörerna på marknaden med 23 och 17% av den europeiska marknaden. förlusttyngda Norske skog har 10% (Norske skogs enda produktområden för övrigt, därav problemen) sedan är SCA och Holmen jämnstora med 6% av den europeiska marknaden. Konsolidering och nedläggningar av kapacitet behövs. Jag hoppas innerligt att SCA är den säljande delen på denna marknad, och att man tar tag i sina problem i tid innan liemannen gör det.

SCA har när det gäller tryckpapper tre bruk för produktion av tryckpapper. Ortviken i Sundsvall,  Laakirchen i Österike och Aylesford (hälftenägt tillsammans med Mondi) i Storbritannien. Ortviken är fullt ut integrerad med den övriga svenska övriga verksamheten såsom skogsinnehavet, Östrands pappersmassetillverkning osv. Här kan man väl möjligtvis tänka sig att denna produktion ska kunna skapa mervärde bör behållas i dagsläget alternativt att denna fabrik skulle ingå i någon form av strukturaffär tillsammans med Holmen (läs Hallsta Pappersbruk) bakåtintregrationen bör an vara rädd om. Men däremot så anser jag att en försäljning av de båda bruken i Laakirchen och Aylesford bör ske snarast med störst prioritet på det brittiska bruket som är en ren tidningspappersfabrik. Bättre sälja nu än om 10 år då man troligtvis antingen fått lägga ner verksamheten eller att den kan ses som värdelös.


För övrigt köpte jag idag nya längdskidpjäxor även om kyla och snö än verkar lysa med sin frånvaro likt vinster inom tidningspapperstillverkning, kanske därav rean..

måndag 7 november 2011

Derivatsmällarna i fastighetsbolagen

 På bild Castellums fastighet Borgaren i Örebro

Jag har passat på läsa de senaste kvartalsrapporterna för de börsnoterade fastighetsbolagen.
Fastighetsbolagen mår överlag förhållandevis bra. Vakanserna är låga, hyrorna stabila och tom ökande, räntorna är låga och fastighetsvärden har kunnat skrivas upp då avkastningskraven har varit stabila. Över det stora hela upplever jag att fastighetsbolagen är stabila och även om deras underliggande avkastning är låg till mycket låg så är den i alla fall bättre än räntan på bankboken. Bolagens aktier har värderats upp något de senaste månaderna.

En sak sticker helt klart ut i de senaste kvartalsrapporterna och det är att i stort sett samtliga fastighetsbolag redovisar stora nedskrivningar på derivatinnehav. Många gånger större nedskrivningar här än uppskrivningar på fastighetsvärden. Stora pengar har nu förlorats på derivataffärer som fastighetsbolagen genomfört. Exempelvis gör Fabege en nedskrivning på en kvarts miljard, Castellum knappa 400Mkr och Lundbergs stolthet det lite mindre skuldsatta bolaget Hufvudstaden skriver ned för 85mkr.

Orsaken till dessa nedskrinvingar av derivat är den senaste tidens räntenedgångar. Fastighetsbolagen har ju allesammans stora räntebärande skulder. Lån som oftast tas upp hos de stora affärsbankerna och används för att finansiera bolagens verksamhet. Som privatperson så brukar man vid t.ex. bostadslån få välja mellan att ha bostadslån med rörliga räntor eller bunda räntor. Bostadslån brukar normalt sett sedan automatiskt förlängas när lånen löper ut. För stora kommersiella fastighetsbolag är det ju betydligt större summor det handlar om och det handlar också om bolag som kan gå i konkurs till skillnad mot privatpersoner. Fastighetsbolagens lån är därför (här kliver lekmanna-hobby-bloggaren in) lån som tecknas vid en viss tidpunkt och gäller fram till ett visst datum, sedan får bolagen lov att betala tillbaka detta lån (oftast med ett nytt tecknat lån).

Ett stort fastighetsbolag med stora räntebärande skulder vågar givetvis inte ha lån där hela kreditpotföljen löper ut vid ett enda tillfälle. Råkar det just vid denna tidpunkt vara turbulent på finansmarknaden kan detta drabba bolaget rejält. Nej fastighetsbolagen sprider oftast sina risker när det gäller lånen. De olika bolagen har givetvis sedan olika finansiella riskprofiler. Allt från aggresivt belånade bolag till konservativa Hufvudstaden. De stora fastighetsbolagen har sedan egna finansavdelningar som kontinuerligt bevakar kreditmarknader och räntenivåer och bolagen använder sedan själv olika derivat såsom ex. ränteswappar för att själv justera räntebindningstider istället för att låsa sig vid valet man gjorde från början.

Vi kan ta Huvudstaden för enkelhetens skull då dom har en förhållandevis enkel låneportfölj (och låg skuldsättning). Hufvudstaden har en räntebärande upplåning på 3,9Mdr. Upplåningen är uppdelad på tre förfallotillfällen då bolaget måste ta upp nya lån, 2011 (250mkr), 2013 (950mkr) och 2017 (2700Mkr). Dessa lån har sedan Hufuvstaden swappat om så att man har en jämn räntebindning (med tyndpunkt på kort räntebindning) från år 2011 till 2017. genomsnittsräntan Hufuvstaden betalar på dessa lån är låga 3,7% i genomsnitt.

Varför Hufuvstaden gör så små derivatnedskrivningar jämfört med ex. Castellum och Fabege härrör sig till att bolaget har klart mindre upplåning kontra deras fastighetsvärden, trots "någorlunda likvärdig" storlek på bolagen. (21mdr i tillgångar för Hufv, 30mdr för  Fabege och 33Mdr för Castellum)

Så när uppkommer då förluster i derivat? Ja en ränteswap kan ju innebära att man låser fast sin ränta på ett visst läge under en viss tid. Låt säga 4% i ränta för de kommande 3 åren. Derivatförlusterna som nu uppdagats kommer ifrån att bolaget låst sin räntebindning till högre nivåer än dagens marknadsvärden som hypotetiskt kanske är 3,5%, dvs bolagen måste betala kraftigt för att låsa upp derivaten om dom nu skulle vilja det. Omvänt om man bundit sin ränta på låg nivå så innehåller swappavtalen då ett visst värde. De stora nedskrivningarna handlar om att swapparna värderats till marknadsvärden, inte att det är några realiserade förluster.

Över tiden (flera år) blir dock swapavtal oftast nollsummeaffärer annat än att man kanske får betala lite mer eller lite mindre i finansnettot.

onsdag 2 november 2011

Skara-Bert blir EU- stödet till Närke.

I somras så skrev jag ett inlägg om att den lilla staden jag bor i (Kumla) från EU hade fått lite pengar för att utveckla centrumhandeln.

I lokalblaskan nerikes allehanda Kunde man igår läsa att hur dessa stödpengar från ESF-fonden (dvs EU stöd) nu ska användas. En av projekten som det satsas på är en föreläsning med Bert Karlsson. http://na.se/nyheter/kumla/1.1421974-bert-karlsson-besoker-kumlas-kopman ja du läste helt rätt, Skara-Bert ska hålla föreläsning för EU-bidrag.

På något sätt känns det som synnerligen absurt, Jag har inget emot Skara-Bert han är säkert en trevlig prick och väl värd att lyssna på. Men upplägget....

Stora delar av Europa genomlider nu en stor finansiell tragedi, det görs enorma nedskärningar i den offentliga ekonomin, det är inte säkert att grekiska skolbarn kan börja skolan nästa höst, pensionsålderns höjs på löpande band (67år verkar bli EUnorm), kommer det finnas barnomsorg i Portugal om några år?, arbetslösheten är enorm.

Och mitt i denna tsunami så ska Bert Karlsson komma till Kumla och föreläsa hur man kan utvecklamcentrumhandeln, för stödpengar från EU. Svårt att finna ord, dessa stödpengar skulle jag gladeligen skänka till Greker, italienare och spanjorer där gör det säkerligen mer nytta.

tisdag 1 november 2011

All makt utgår ifrån folket

Greklands premiär minister Papa... Nej jag tänker inte ens försöka skriva namnet satte igår kväll rejäl skrämselhicka i jordens finansiella marknaden då han gick ut och proklamerade att Grekland skulle hålla folkomröstning om landets räddningspaket  som man förhandlat fram med EU och som ett rekomenderat brev på posten tog det inte många timmar innan en rejäl sell-off sker runt vårt klot.

Säkerligen är det många av Europeiska Unionens minister som har sagt några väl valda svordomar om den käre G-Pap, hur han nu trasslat till euländernas ekonomiska förehavanden. Många är säkerligen rejält besvika på den grekiske svartfotingen som å ena sidan suttit och förhandlat om krispaketen och sedan låter "pöbeln" röst om så svåra saker som enbart välutbildade finansministrar förstår sig på.

Själv så tycker jag faktiskt att den mustachbeprydde mannen från Grekland gör helt rätt, för i en demokrati utgår all makt från folket. Förutsättningen för att ha en regering och parlament är att dessa har folkets stöd. Utan det grekiska folkets stöd så har g-pap inte haft mandat att förhandla. Nu är det upp till grekerna att säga sitt om man kan tänka sig det framförhandlade krispaketet eller om man vill vara med om en mycket osäkert alternativ.

Precis på samma sätt är det här i Sverige i den lokala kommunen, all makt utgår från folket. I den kommun som jag själv bor i (styrt av S i egen majoritet sedan Hedenös) så har kommunen (läs kommunens styrande S-politiker) investerat oerhört stora pengar i små och stora projekt med lånade pengar.... hyreshus, nybyggda skolor, en sjöpark, badhus, uppvärmda konstgräsplaner osv. 

I grunden är detta en synnerligen välmående kommun med årligen ökande befolkning som tidigare haft god finansiell ställning efter att ha sålt det kommunala energibolaget till EON med god förtjänst, problemet är att kommunen investerat upp dessa pengar och långt mer därtill och i den S-märkta budgeten för de kommande åren fortsätter man lita på att kapitalmarknaden ska erbjuda kommunen billiga nya lån. Jag ser stora problem, även för en liten svensk kommunen att ta dessa stor investeringar konstant år efter år för ny nettoupplåning utan amortering för någonstans så blir det payback time och i den tiden prövas om kommunen gjort kloka investeringar som har sitt värde eller om man mest lagt pengarna i den konstgjorda sjön.

måndag 31 oktober 2011

fondbolagens gnällförening

Som det ser ut nu så införs en föändring av den svenska beskattningen av fonder. Ingenting är förstås klart innan det sista besluten är klubbade i riksdagen men som förslaget ser ut just nu så är det en liten förändring som medför att svenska fonder blir skattebefriade och i gengäld så inför en liten årlig schablonskatt som motsvarar den skatt som tidigare fonden betalat.

För den som inte vet så har svenska fonder tom i år samma beskattning som ett investmentbolag dvs att fondens ränte och utdelningsintäkter är skattepliktiga + ett schablonvärde på 1,5% av fondförmögenheten. Fondens utgifter t.ex. courtage, lönen till fondförvaltaren osv är avdragsgilla (dock ej fondförvaltningsavgiften då denna tillfaller banken som förvaltar fonden) skillnaden mellan fondens intäkter och utgifter måste sedan fonden skatta för eller så måste fonden genomföra en årlig utdelning för lika mycket som det skattepliktiga beloppet. spararen som äger fondandelar får sedan skatta fondens utdlening precis som en aktieutdelning eller ränta på ett bankonto. Det är denna skatt som nu helt skall tas bort och istället ska fondspararen få betala 0,14% eller vad det nu var i en årlig skatt.

Syftet med förändringen är dels att svenska och utländska aktie och räntefonderska beskattas lika. Det är bra enligt mig. Det har ju varit en ganska så sjuk situation att t.ex. norskregisterade fonden Skagen global och storbankernas globalfonder haft olika beskattning (sämre beskattningssituation för den svenskreggade fonden) oftast har den utländska fonden inte behöft skatta någonting och inte har behövt ge utdenning som den svenska.

Sedan är det ingen föändring på situationen med reavinst eller förlust den dagen man säljer fonden. Varför finns då skatten räcker det inte med att betala reavinst/förlust den dagen man säljer fonder?

Syftet är att det ska bli en likvärdig situation mellan fonder och aktier. Skulle skatten inte finns så skulle fonder gynnas skattetekniskt framför aktier av skälet att fonder då skulle kunna återinvestera aktieutdelningar utan skatt inom ramen för fonden. Något som aktieägare inte kan göra. Visst kapitalförsäkring/ISk säger du kanske, men då måste man som sagt betala årlig avkastningsskatt.

Lobbyorganisationen "fondbolagens förening" som är en sammanslutning av diverse banker och försäkringsbolag håller just nu på att slutföra de sista lobbyinsatserna inför riksdagsbeslutet i slutet av november. Lobbytant och farbrödernas från banken har givetvis inget emot att skatten tas bort på fonder men däremot är man kritiska mot att fondsparare beskattas, något som såklart är fullt förståeligt precis som McDonalds tycker momsen på mat är för dyr och kakelsättaren till badrummen tycker ROTavdraget skulle vara 100% av arbetstiden.

Så i slutskedet har nu fondbolagens förening tagit till snyftet. Skatten slår ju mot barnfamiljer och fattiga pensionärer! (obs det gjorde ju den gamla utdleningsskatten på fonder också men det behöver man ju inte berätta). Man har också tagit fram 5 skäl till att genomföra en skattesänkning för just specifikt fonder. Även denna list innehåller ett intressant påstående att införande av skatten skulle missgynna fonder när det i själva verket är så att om man tog bort skatten skulle detta vara en ren subvention på fonder kontra aktier.

Att skatten på fondsparande skulle vara något direkt dåligt fördelningspoltiskt enligt lobbyorganisationen som slår extra hårt mot ensamstående småbarnsföräldrar och fattigpensionärer är kvalificerat skitsnack. Det är knappast dessa som sitter med stora fondinnehav. Hör och häpna skulle jag nog uppskattningsvis gissa att det istället är de allra mest välberagde i vårt samhälle som har störst finansiella tillgångar i form av fonder. De fattigaste barnfamiljerna och fattigpensionärerna har nog i själva verket i många fall inga fonder alls och berörs inte av förändringen.

Det det handlar så klart om lobbyism för fondbolagens förening, vill givetvis att just deras produkter ska subventioneras. Om fonder skattetekniskt gynnas framför aktier ja då kommer i teorin fler välja fonder framför aktier och bankdirektören och fondbolagens föreningens medlemmarbli rikare och kan köpa mer nybakta baguetter till frukostmackan och dyrare skumpa till nyårsafton.

måndag 24 oktober 2011

Arenabubblan

SVT sport har de senaste dagarna börjat granska den svenska "Arenabubblan" där var och varannan kommun idag bygger nya hockey, bandy, fotboll, handboll, korgbollarenor... till stans/byns stolthet. Ja nästan varje stad har ju en stans stolthet i alla fall i någon sport och då behöver man ju en ny arena. Att det byggs så mycket arenor idag beror förstås på att det dels funnits gott om pengar (att låna) och att de olika specialidrottsförbunden successivt ökat arenakraven för att just "professionalisera" sin idrott eller kanske "öka den internationella konkurrentkraften" eller varför inte helt enkelt göra den ena idrotten mer populär framför den andra sporten i syfte att locka mer sponsorer och större publikum.

Läser man svensk fotbollsförbundets Arenakrav 2014 (dvs det som byggs idag) så måste man som bollklubb idag exempelvis har minst  5 duschar i varje omklädningsrum, sjukvårdsrum, presskonferenslokal, 2 rum (plus toalett) a sammanlagt 20kvm för dopingkontroller, 1200 lux belysning med reservkraftaggregat för att klara strömavbrott, 3000 numrerade stolar (regnskyddat), sjukstuga för publik, lednings och kontrollrum för polisen(!), 950(!!) VIP stolar (dessa 950 stycken måste känna sig väldigt V I P,..), 150 kvm arbetsrum till TV-journalister, 50 platser på pressläktare, 3 separata kommentatersbås för TV med tre platser i varje, en nödutrymningsväg för domaren.......

Ja detta är minimikrav för att ens få spela i Allsvenskan, bäva månde Åshöjdens BK, eller rättare sagt deras kommun för fotbollsklubben betalar givetvis inte själv. För har stan en bra fotbollsklubb, så ska stan betala och klubben fokusera på att betala den där miljonen eller två till klubbens stolthet.(snittmånadslönen i Allsvenskan bland fotbollsspelare ligger dock omkring 70 000kr i månaden)

Och granskningen som SVT gör är såklart helt rätt i för det är i mitt tycke ett rejält slöseri med pengar som idag pågår i de svenska arenabyggena och någon form av utpressning mellan förbund, klubbar och kommuner.

Den största juvelen i kronan i Arenasverige är såklart den nya vackra Nationalarenan i Solna som kan ta emot upp till 65000 besökare. Platsen där svenska landslaget kommer spela sina bollkamper blandat med diverse konserter kan jag tänka mig. Vacker är den i alla fall och vem som lånat ut pengar till projektet är ju inte direkt svårt att lista ut heller...


På något sätt så liknar den ärade nationalarenan 1980-talet arenabygge nummer 1, dvs Globen i Stockholm. Världens största sfäriska byggnad. Globen står kvar där än idag och här liras det puck och sjungs musikaler och i de omkringliggande butikerna säljs det kläder och smågodis.  Men det är minsann inte samma ägare idag som när Globen byggdes för mitt under den svenska fastighetskrisen så fick globens ägare lov att lämna in nycklarna till banken. Det snusförnuftiga investeringsbolaget Lundbergs fick den gång se en av sina investeringar pantrealiseras av kreditgivaren Stadshypotek (som sedemera köptes upp av Handelsbanken.

Stadshypotek fick lov att skriva ned värdet och lånen och drev globen vidare och efter att Handelsbanken köpt upp stadshypotek så delades sedan fastighets AB Balder (nej inte dagens balder (som var ett IT-bolag) utan "gamla Balder") ut från Handelsbanken innehållande en klump med fastigheter som Stadshypotek hade fått lov att överta, sedan styckades detta bolag sönder och samman på börsen.  Idag ägs väl Globen Arena av Chocie, kan det stämma?

Det skulle nog inte förvåna mig om Nationalarenan om några år går samma öde till mötes som Globen och de som då får stå för fiolerna är främst Solna Stad, Svenska fotbollsförbundet och familjen Paulsson genom bolagen Peab och Fabege som idag äger projektet.  

Som skattebetalare kan jag tycka att det är fullkomligt vansinne att kommunala pengar en masse allokeras till att bygga VIP-platser och nödutgångar för fotbollsdomare när man tänker på annan verksamhet som torde prioriteras högre.

måndag 17 oktober 2011

Och det bidde en tummetott till Investors aktieägare...

Riskkapitalbolaget EQT hade idag offentliggjort en rejält stor affär när man säljer servicebolaget ISS till G4S som därmed bildar ett av världens största företag sett i antalet anställda kan man idag läsa på E24.

Affären är intressant inte minst strukturellt då det torde gå att hitta en hel del synergier mellan servicebolaget och säkerhetsbolaget.  Vi kan låta denna affär utgöra ett bra exempel på hur värden slussas i komplicerade processer. (I alla fall för mig som utomstående)

Först av allt så är det ju väldigt snårigt att tränga in i alla kringelibukter mellan wallenbergsbolagen och de pengar som slussas mellan dessa bolag.

EQT är förstås helt självständiga från Investor men det är väl i praktiken en form av avknoppning som en gång i tiden gjordes rån Investor med familjen Wallenberg i spetsen. EQT (tillsammans med Goldman Sachs) köpte ISS genom att lägga ett publikt bud på den börsnoterade  danska koncernen i mars 2005. Priset på bolaget var 22,1Mdr DKK. Enligt DI så tillsköt EQT och GS cirkus 8Mdr DKK, resterade ca. 14Mdr DKK lånades upp på banken.

EQT stod för 55% av ägandet och GS 45%. EQTs andel av affären var således ca. 12,2Mdr DKK varav största delen var lån. Säkerligen så var SEB med på ett hörn i affären som har tjänat pengar på räntenetton i finansieringen också kanske också som rådgivare. Bankens anställda på detta får såklart bonus och andra gratifikationer, särskilt nu när risken i affären försvunnit och EQT cashar hem.

EQT i sin tur är sedan ett fondbolag som säkerligen tar ut både ett förvaltningsarvode och prestationsarvode i affären. Säkerligen är det en fördelning på ca. 80% till EQTs investerare och 20% av vinsten till EQT (ja jag skjuter från höften).  EQTs investerare får mao behållaen andel av vinsten, efter lånen till banken är återbetalade och EQT fått sina provsions och bonuspengar.

Sen då detta med EQT och Investor. Investor är som sagt EQT största sponsorer och investerare. I den aktuella fonden som ISS låg inom så var Investors andel låga 10%. 10% av de kvarvarande pengarna tillfaller mao Investor. Investor i sin tur har sedan affärsområdet "finansiella investeringar" där bolagets investeringar inom EQT ligger inom. Så innan vinster trillar ned till Investors aktieägare så måste mmao dessa anställda gratifieras för gott excelräknande i samband med att Investor gick in med 10% i den aktuella EQT-fonden.

Vad man dock bör komma ihåg är att ett antal befattningshavare inom Investor och Wallenbergsfären får lov att direktinvestera i EQT, vid sidan om Investor. Man kan mao paralellinvestera med Investors inom just detta dessa belånade riskkapitalfonder utan att då behöva dela dessa investeringar med aktieägarna i Investor. Situationen med dessa blir ju synnerligen intressant då Investor flera gånger köpt från EQT eller tvärt om. Eller köpt i hop med EQT.. Det har ju varit intressanta affärer inom Investor med t.ex. Aleris där mer eller mindre hela styrelsen blivit jävig då man både varit köpare och säljare och det teoretiskt kunnat vara så att en styrelseledamot gärna hade sett att Investor köpt dyrt av privatekonomiska skäl.  Men Investor har säkerligen bra rutiner för att jäviga ledamöter inte är med i beslut.

Ja det påminner en hel del om sagan med Tödde och Mödde där skräddaren(?) till slut hade förvandlat kostymen till en tummetott. Eller hur det nu var....

Om man söker på ISS på Investors hemsida så får man just ingen träff och det är väl också det symptomatiskt, att det i praktiken inte är en stor affär trots att världens största företag sett i antalet anställda.

söndag 16 oktober 2011

A tribute to farmor

Idag fyller min farmor Elsa 90år,  en klart respektingivande ålder som förtjänar ett litet blogginlägg med en liten twist med slagsida åtde ämnen som brukar skrivas om på denna blogg.

Min farmor föddes som sagt år 1921 i en tid som är radikalt annorlunda mot idag även i den lilla orten Horred i södra Västergötland där min farmor levt hela sitt liv, även om hon nu sista året varit på Ålderdomshem i i Skene. Det stora kriget, vilket vi senare skulle komma att kalla första världskriget hade avslutas för några år tidigare och det rådde stark fredstro i Svea rike. Vi rustade ner vårt försvar då det aldrig mera skulle bli några krig i vår närhet.

Bara knappa 20 år senare skulle min farfar (som tyvärr inte blev lika gammal som min farmor) skickas hundratals mil bort till den svenskfinska gränsen vid Kalixfors med bössan i högsta hand och väntandes när antingen tysken eller ryssen skulle komma över gränsen. En mycket osäker tid kan jag tro för farmor där hemma med små barn (min pappa var dock sladdis i familjen och föddes inte innan 1955) och ett förhållandevis nybyggt hus. Det var som sagt en fattig familj som hade fått lov att låna pengar på den lokala banken för att ha råd att med egna händer bygga ett litet hus. På det enda pantbrev som huset fick stod det 3000 riksdaler, en ansenlig summa för en snickare som min farfar, som dessutom blev inkallad under kriget.

Sverige var vid denna tid också ett klart fattigt land, speciellt på den svenska landsbygden. Min farmor föddes i ett litet hemman på den svenska landsbygden med många syskon och munnar att mätta i familjen. Flera av min farmors syskon emigrerade till det stora landet i väster där rikedomen fanns att finna till skillnad mot det fattiga "Lort-Sverige" (begreppet kom dock inte att användas innan 30-talet). Farmor stannade dock kvar i Horred och samma år som hon föddes fick vi i Sverige allmän rösträtt, ett stort steg i vår demokratiprocess.

Åren 1920-1921 var ekonomiskt sett ett par riktiga katastrof-år. Under det stora kriget (WW1 alltså) hade Sverige, som alltid under krig, upplevt en starkt inflation där priserna steg då det blev knappt om förnödenheter och arbetskraft. Kriget ökade också efterfrågan på många industrivaror som hade koppling till mobilisering och krigsmaktens behov. Bakslaget i ekonomin kom efter kriget när prisnivåerna först stagnerade för att sedan vändas i kraftig deflation. Det blev gott om arbetskraft, löner och priserna sjönk. Något som i förlängningen kom att drabba det svenska banksystemet mycket hårt. Hur illa konjunkturen var unde dessa år kan vi bland annat läsa om i Svenska kullagerföreningens årsredovisning för 1921 där följande står att finna:

Den i förra årets berättelse omnämnda nedgången i bolagets avsättning som började göra sig kännbar från och med juli månad 1920, fortsatte oavbrutet under hela år 1921 och har medfört att bolagets försäljning uppgått till enbart en tredjedel mot föregående år

Och så är det många som säger att snabba konjunkturnedgångar skulle vara något modernt påhitt. För övrigt sänktes SKF medarbetares löner med i genomsnitt 14,56%(!) förutom stora uppsägningar. Deflation var ordet...

Under åren 1920-1921 så mer eller mindre fullkomligt havererade det svenska banksystemet till följd av stora kreditförluster och en stor del av de svenska bankerna gick helt sonika under. Några statliga insättningsgarantier fanns då inte på denna tid utan hade man sparpengar i en sådan bank så fick man se dom försvinna upp i rök.

I denna kris där min Farmor föddes mitt i  fanns det dock stora vinnare som kunde köpa upp stora tillgångar till vrakpriser, två av dessa var familjen Wallenberg och Ivar Kruger med det nybildade holdingbolaget Kruger&Toll.  Den högbelånade Kruger skulle ju sedan gå under i nästa stora finansiella kris men det är ju en annan historia.

Det är ju enbart ett fåtal av dagens företag som var börsnoterad och där information står att finna. Äldst på Stockholmsbörsen är ju som bekant Svenska Handelsbanken (börsnoterad sedan 1870-talet). Wallenbergarnas Investor var ganska så nyligen börsnoterade. Deras största innehavsbolag var år 1921:

1. SKF
2. Halmstad-Nässjö Järnvägsbolag
3. Svenska ostindiska kompaniet
4. Svenska oljeslageriaktiebolaget
5. Göteborgs Ris & Valskvarn

Andra innehavsbolag i Investor vid denna tid var t.ex. Marabou, Göta-Kanalbolaget, Kol&Koks, Svenska diamantborrningsbolaget (föregångaren till AtlasCopco), Svensk filmindustri och järnvägen Stockholm-Saltsjön.

Som sagt 1921 då  min farmor föddes var en annan tid, även i det svenska näringslivet. Aktier var det nog inte tal om att äga i ett fattigt hem på landsbygden särskilt inte efter börsbubblan år 1912 då optimismen löpt fullkomligt amok i samband med att Sverige fick arrangeras sommar-OS

SKF som nämndes ovan omsatte förresten drygt 17Mkr, med brakförlust. Sveriges största företag år 1921 var säkerligen Grängesbergsbolaget som vid denna tid såväl bedrev järnvägsverksamhet, ett par stålverk, rederirörelse, svenska metallverken och gruvrörelse såväl i bergslagen, Gällivare samt i det nytillkomna LKAB. Samt lite skog och kraftrörelse förstås.

 Så Grattis Farmor!, vi i Sverige har det betydligt bättre idag år 2011 än år 1921 och mycket har vi nog att tacka den generation min farmor tillhör, kunskapen att gör fantastiskt goda moccatårtor lär nog tyvärr också den falla i glömska.

måndag 10 oktober 2011

Nyemission i SSAB nästa huvudvärk för Nyrén?

Industrivärden rapporterade häromdagen för det tredje kvartalet. Först ut på hela börsen skulle jag tro. Inga större förändringar utan bolaget har fortsatt att köpa Volvo aktier och nu har man också sålt av lite aktier i SCA och Handelsbanken för att finansiera detta utöver att man sin vana trogen ökar på sina lån.

Likt en papegoja så skriver dess VD Anders Nyrén att börsen är billig, efter nedgång kommer uppgång och bra bolag alltid överpresterar med tiden.Alldeles oavsett om Nyrén tycker börsen är billig eller inte så är det ett krav att Industrivärden klarar av sina egen affärsidé att vara aktiv och långsiktig ägare i ett antal välskötta industribolagbolag, det är ju från dessa bolag vinsterna och värdet kommer, inte från Nyréns kontor.

 Att vara aktiv och långsiktig ägare handlar om att vara med i upp och nedgång och ha möjligheterna att ställa upp i snålblåsten likväl som man står vid grinden i högkonjunkturens solglas och inkasserar inkommande grindslantar.

Ett av Industrivärden allra största problembarn idag är SSAB. Det finns många frågetecken kring SSAB som även skrivits om på denna blogg. Mycket av problem härrör sig från det stora dyra köp som SSAB genomförde 2007 då man förvärvade ungefär hälften av bolaget IPSCO. Som alltid när man förvärvar i en brinnande högkonjunktur så får man lov och handla dyrt, vilket SSAB gjorde. Vilket resulterade i en stor nettoskuld, stor goodwillpost men såklart fina välinvesterade industrier i nordamerika.

Stålindustrin åkte som bekant rätt ner i avgrunden likt rutschbanan på Liseberg under finanskrisen 2008-2009 vad som värre ä,r är att stålindustrin olikt stålindustrins kunder (volvo, Scania, Atlas etc) inte fick ett lika kraftigt uppsving under 2010 och början av 2011. Detta berodde nog en stor del på att mer eller mindre vart enda stålverk i världen byggde ut under perioden 2005-2008 för att möta den ökande efterfrågan från Kina. Många nya stålverk startades också. Följden blev att det inte blev någon återhämtning då utbudet av stål vart för stort och stålpriset hölls kvar på låga nivåer medan insatsvarorna kol och järnmalm återhämtade sig i pris.

Stålföretagen klämdes mao mellan sina leverantörer och kunder som båda haft ganska så goda dagar ett tag. SSAB lönsamhet ökade förstås från brakförluster, men knappast upp till acceptabel lönsamhet.  Ett problem för SSAB idag är att konjunkturen så sakteliga börjar vika, bolag som Scania drar ner på takten och konkurrenter som Rautarukki börjar vinstvarna. Om det blir illa, så kan det verkligen bli illa för SSAB och Industrivärden kommer få ta sitt lä siktiga ansvar på allvar.

SSAB har idag en nettoskuldsättning i senaste rapporten på 18,5mdr vilket med hänsyn till dagens redovisade eget kapital är en nettskuldsättningsgrad på ca. 65%. Bolagets målsättning är att ha en skuldsättningsgrad på under 30%.”Det gamla trygga SSAB”  brukade skaffa sig en stor nettoskassa i högkonjunkturer för att dela ut och ha och ta utav i sämre tider.

Idag har vi en stor nettoskuld….och är på väg mot sämre tider. Det är ju förstås omöjligt för utomstående och gissa om vad SSAB har för avtal med sina kreditgivare. Givetvis har man trygga Handelsbanken inom sfären men även här så hamnar man någonstans i situationen att bankerna börjar bli nervösa, investerare börjar bli nervösa och så kan det lätt bli en nedåtgående  trend.

Enligt min uppfattning så bör man snart tänka över SSABs skuldsättningsgrad. Ska vi ner mot bolagets egna målsättningar (över en konjunkturcykel) så ska bolagets skulder halveras. Frågan är om bolagets egna kassaflöde räcker för detta i de sämre tider som verkar komma allt närmare? Tveksamt…

Om vi tänker oss att bolaget genomför en nyemission på 9Mdr dvs aktieägarna får lov att betala av knappa hälften av bolagets skulder med nya ägarpengar så är detta en klart stor sak att genomföra. SSAB har idag 323 934 775 aktier. Detta innebär att varje andel i SSAB kapital (aktie kallas dessa) ska in med cirkus 27-28kr. Industrivärden har knappt 57M aktier i SSAB. En kalkyl som ovan kräver mao att herr Nyrén slantar upp med 1,6mdr plus då att man kanske ska stå som garant för en större del av en tänkbar nyemission då man är huvudägare och långsiktig ägare. Då ökar Industrivärdens skulder med ytterligare en tiondel . Hoppas herr Nyrén och Lundberg sover gott om natten…

Om man själv tänker sig köpa SSABs aktie  idag då man kanske anser den vara ett klipp så kan det nog vara en god idé att just stoppa undan 28kr per inköpt aktie på ett bankonto, just in case.

måndag 3 oktober 2011

Till Marcus Birros försvar

Okej, detta blir inget blogginlägg som riktar sig till denna bloggens "kärnväljare", vill du inte läsa så klicka vidare i cyberrymden helt enkelt. Det finns nämligen en underbar fördel med att ha en egen blogg och det är att man får lov och skriva precis vad man vill, pilutta dig du arme läsare!

Mediepersonligheten (i brist på ord) och kristdemokraten Marcus Birro gick igår ut och offentligt kandiderade till partiledarposten i Kristdemokraterna till deras kommande kongress. En kandidatur som han snabbt tog tillbaka då han själv insåg att den inte gick att kombinera med sitt arbete som programledare på TV4. Trots detta snabba tillbakadragande fick den fotbollsälskande och skönskrivande Birro med mer eller omedelbar verkan sparken som programledare från TV4. Som motiverar sitt beslut med att kvällsöppet är ett debattprogram som tar upp mycket politiska programpunkter och det då är omöjligt att ha en programledare med starka poltiska sympatier. Synnerligen bisarr ursäkt enligt mig.

Så om du vill bli programledare i TV i program med visso politiska inslag så ska man alltså exempelvis heta Gustaf Fridolin (MP) (Kalla fakta) eller Sivert Öholm (KD), inte heta Marcus Birro och tycka om fotboll och vilja bli partiledare nej då får man kicken. Det är skillnad på skit och pannkaka som en god vän till mig brukar säga.

Men den gode Marcus skulle väl kunna bedriv någon form av "valkampanj" i sitt arbete? Nu är det ju inte riktigt svenska folket som utser partiledare i kristdemokraterna utan kristemokraternas valda ombud på partistämman. Vi pratar om ett par hundra individer som en partiledarkandidat måste förankra sin kandidatur hos. Detta lobbyarbete bedriver man nog bäst utanför TV-rutan än i. Om han sedan skulle bli vald till partiledare kan han givetvis fortsätta som programledare men fram till detta är det ju synnerligen långt kvar och fram till dess så förstår jag inte alls varför han inte skulle kunna vara programledare i TV. Inte minst efter att han själv dragit tillbaka sin kandidatur?

Nej min åsikt är att vi behöver betydligt fler människor som Marcus Birro! Människor som har ett politiskt engagemang och då till övers inte råkar vara proffspoltiker sedan barnsben. Våra svenska partier tappar allt fler medlemmar, vi svenskar blir allt mer poltikerfientliga vilket såklart leder till att vi får ännu mer proffspolitiker då ingen som säger sin mening vid kökdbordet ens vågar vara medlem i ett politiskt parti trots att man kanske i själva verket vill påverka världen, europas förenta stater eller knohults kommun.

Problemet med TV4 agerande är att det ytterligare späder på detta politikerförrakt och leder till än mer proffspolitiker som har hela sin yrkesbana inom politiken, från ungdomsförbund till pensionärsavdelningen. Hallelulja fader Mats Odell!

Jag är av den åsikten att vi behöver fler poltiker i detta land, många fler. Vi behöver frikyrkliga kristdemokrater, såssar, tokmoderater, miljöpartistmuppar och till och med en och annan kommunist.

Just för att all makt i sverige utgår från folk,för det är du, jag och Marcus Birro som röstar till sveriges riksdag och det är vi som bestämmer vilka som sitter i riksdagen. Det är sedan du, jag, din kompis brorsa eller Marcus Birro som blir valda till våra poltiska företrädare i den lokala barn och ungdomsförvaltningen i din hemkommun, kanske siter i det kommunala bostadsbolagets styrelse eller blir partiledare för kristdemokraterna. 97% av landets förtroendevalda arbetar för vår demokrati helt ideelt dessutom. 3% av våra förtroendevalda får lön mer än resan till kommunfullmäktige betalt.

Säkerligen har du någon på ditt jobb eller dagisplats som är poltiskt aktiv. Gör Louise von Rosengroda ett sämre arbete som tidningsbud för att hon är vänsterpartist? Kan man vara en god polis som Rutger Bonnläpp och tilllika vara centerpartist?

Är det inte just mer av vardagspoltiker som hoppar in och ur poltiken, tom kanske byter parti ibland och när man blir riktigt sugen kandiderar till partiledarposten istället för att sitta och skriva krönikor i Aftonbladet? Är det verkligen mer proffspoltiker i Bryssel vi vill ha? Är det inte det du vill ha så tycker jag du ska bli poltiskt aktiv och engagera dig för dina åsikter!

Nej nu skulle jag vilja se en rejäl rungande debatt mellan Jonas röda fanan Sjöstedt och Marcus med handen på bibeln Birro det hade varit riktigt roligt. Men inte på TV4.

söndag 2 oktober 2011

Solceller september 2011

Som jag skrivit tidigare så har undertecknad precis installerat ett solcellssystem på mitt hus och hade igår förmiddag öppet hus med en liten förevisning hur systemet fungerar och en liten frågestund. Jag uppskattar att ca. 25 personer dök upp vid tillställningen, en och annan bloggläsare också. Jag tackar å det varmaste den bloggläsare som hade med sig blomsterskott som nu står planterade på fönsterbrädan!

Bild från framtidsveckans hemsida

Nu skulle jag såklart skrivit hur fantastiskt mycket el jag producerat september månad Tyvärr har mitt nätbolag (det där tyska bolaget med en röd skylt) inte riktigt skött sina åtaganden (grrr) som dom skulle ha gjort vilket gör att jag tyvärr inte kan redovisa någon direkt produktionssiffra då varken jag eller en elektriker jag anlitar  får in och pilla i nätbolagens utrustning som finns i våra lägenheter och hus. Men om EON nu geschwint ordnar till sina åtaganden så lovar jag att inte bli allt för förbannad på dom.

Vi går nu in i höstmånader vilket medför att möjligheterna till solenergi nu faller drastiskt för varje vecka som går då solen står allt lägre över horisonten så det kommer inte bli många kWh producerade innan nästa vår. solcellsenergi är och förblir en sommaraktivitet.

Många hade frågor om den tekniska biten.
Så en kortfattad presentation. Rent krasst så fungerar systemet så att det produceras likström på mitt tak genom att små elektroner vandrar från det ena kiselskiktet till det andra i i solcellerna. Denna likström leds sedan ner i trådar från respektive solcellsmodul till två stycken växelriktare jag har på källarväggen. Här omvandlas likströmmen till 220V växelström som vi har i våra uttag. Strömmen leds sedan till till husets elcentral för vidare transport och mätning.

I första hand matchas producerad ström och förbrukad ström inom huset. Dvs strömmen från solcellernas skickas direkt till frysboxen och kylskåpet eller vad för elektrisk pryl man nu har igång. Om det blir ett underskott i systemet (dvs när jag förbrukar mer än jag producerar, tänk mitt i natten eller på vintern) så köper jag kompletteringsel precis som vanligt enligt prislistan i elavtalet jag tecknat.

Om det blir ett överskott i systemet dvs att jag producerar mer än jag förbrukar (exempelvis en solig sommardag då jag befinner mig på arbetet) så kommer strömmen skickas ut från huset och jag kommer få betalt för den el jag säljer i form av det aktuella priset på elbörsen nordpool (minus ett antal ören), betalt för sk. "nätnytta"  samt sk. grönt cetifikat (stödsystembidrag till förnyelsebar elproduktion). Nettomätning (dvs kvittning mellan köpt och såld el på varje elfaktura) är tyvärr inte aktuellt för min del idag, men jag hoppas förstås att detta inför då det skulle innebära ett antal kronor bättre inkomster varje månad.

Fullständiga ekonomiska kalkyler kan jag tyvärr inte göra då jag dels enbart gissat årseffekten och jag har dessutom inte riktigt betalat ett kommersiellt pris för anläggningen.

Nej nu ska jag tillvara ta äpplen från trädgården en masse då mitt ena äppelträd dignar av äpplen.

torsdag 29 september 2011

Vilken nationell självförsörjningsgrad på mat kan vi tolerera?

Många roliga vitsar kan man dra om smörbristen som nu pågått i landet ett litet tag. Frågan är hur mycket "allt smör i Småland" nu egentligen är? inte mycket smör finns det i alla fall...

Vi står väl inte direkt och faller på om man ska ha smör eller margarin i baket eller matlagning men situationen är ändå värd att filosofera kring. Man tycker ju att det borde vara goda tider för våra svenska mjölkbönder men så är inte fallet kan jag intyga med en morbror med ett par hundra mjölkkor.

Riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) är en förhållandevis intressant filur och riksdagsledamot som intresserar sig mycket för risker som det svenska samhället kan stå inför. Han sitter med i försvarsutskottet och EU-nämnden. I grunden är agronom och lantbrukare och har således också ett stort intresse för jordbruksfrågor då han tidigare suttit med i LRFs förbundsstyrelse.

Hans inslag i den svenska försvarspolitiken med mera lämnar jag därhän men jag tänkte lyfta upp en debatt Staffan har intressanta fakta kring de svenska riskerna i livsmedelförsörjningen som herr Danielsson omnämner i ett blogginlägg

Jordbrukspolitik är komplicerat och jag personligen innehar inte tillräcklig kompetens på område för att egentligen uttala mig. Men Staffan Danielssons inlägg i debatten är ganska intressant när han konstaterar att Sverige är ett av länderna i Europa med högst andel jordbruksimport. Mer än hälften av vår mat är importerad!

Min morfar (som är gammal lantbrukare still going strong på väg mot 90 år) har i sitt förråd kvar gamla ransoneringskuponger från kriget (dvs WW2). Kuponger som jag själv lekte med när jag var liten och jag är väl väldigt mycket för ung för att faktiskt förstå att det inte vara så många år tillbaka i tiden som det blev brist på mat här i landet och smör, kaffe, socker, mjöl med mera fick lov att inhandlas tillsammans med färgglada små papperstalonger. Skulle vi mot all förmodan hamna i en livsmedelskris igen med stängda gränser, ja då blir det betydligt värre då vår inhemska produktion på mat är lägre än den någonsin varit. Och Volvobilar blir mat inte mätt på...

När vi ändå pratar lantbruk så ta gärna och läs SIK rapporten 830 som tar upp intressanta jämförelser mellan konventionellt och ekologiskt lantbruk. Där klimatpåverkan skiljer sig betydligt mer mellan olika enskilda gårdar än skillnaden mellan ekologiskt och konventionellt lantbruk.

onsdag 28 september 2011

Krisen i Länsförsäkringar Liv


Ok old news (inlägget skrev för en knapp vecka sedan men glömde publicera

Som skrivs i media de sista dagarna så befinner sig ett antal ömsesidiga livbolag i en synnerligen prekär situation där solvensen dvs bolagens åtaganden kontra värdet på deras förvaltningsåtagande är på väg att urholkas betänkligt.

Varför blir det då på detta sätt?

Dels så aktiemarknaden gått ned betänkligt men det behöver inte vara något större problem. Vad som dock är ett problem för livbolagen är att låga räntenivåer, har blivit lägre. Det har inneburit matt livbolagen fått kursvinster på sina innehav i statsobligationer bla. Men räntenivåerna är också avgörande för beräkningar av bolagets skulder som ökar då räntenivåerna går ned. Kortfattat så fungerar det på så sätt att bolagen exempelvis har ett garantiåtagande på låt säga 2% per åt på insatta pengar. Denna ränta är något man måste betala till sina kunder och som ingår i Livbolagets skulder. År då bolagets tillgångar avkastar bättre än 2% så medför detta att bolaget bygger upp ”reserver” som man antingen ge återbäringsränta till sina kunder på eller ”spara i ladorna”. Återbäringen är räntan man får på sina pensionspengar utöver garantiräntan. Detta återbäring kan bolagen göra ett återtagande på om det blir stora ras vilket skedde t.ex. inom AMF och som deras dåvarande VD undvek genom att göra överflytt till fondförsäkring vid synnerligen lämpligt tillfälle...ja ni kommer säkert ihåg AMF-soffan.

Problemet nu är att många livbolag börjar närma sig kritiska punkter för när de garanterade åtagandena börjar bli kännbara i bolagens balansräkningar.

Ett av bolagen som idag ligger värst är idag det klassiska bolaget Länsförsäkringar Liv. Enligt uppgift ligger deras solvens idag på ca. 112. Vilket i praktiken betyder att bolaget befinner sig nära gränsen för någon form av bokföringsteknisk ”konkurs” där bolaget inte kan leva upp till de garanterade åtagande som man har. Konkurs blir det ju inte i teknisk mening men man kommer inte kunna hålla sin "garanterade" ränta och sina löften till pensionsspararna.

Jag personligen har en gammal pensionsförsäkring som ligger inom Länsförsäkringar Liv, förvisso en fondförsäkring så jag berörs inte mer än indirekt av krisen inom Länsförsäkringar Liv. Häromdagen så fick jag ett brev i postlådan med avsändare, Länsförsäkringar Liv. 

I brevet förklarade man att man med anledning av den krisartade situationen har vidtagit två åtgärder. En åtgärd är att man stoppat att ta emot nya kunder i den traditionella livförvaltningen. Detta innebär att det kommer in färre friska pengar in i Länsförsäkringar Liv. Pengar som direkt får ett åtagande om garantiränta och på så sätt ”profiterar” på gamla pengar. Stopp för nya kunder mao dom hänvisas till fondförsäkringar. Länsförsäkringar kommer också sälja fondförsäkringarna från Livbolag till försäkringsbolaget (Länsförsäkringar Sak) detta för att undvika någon form av "utmätning" av fondförsäkringar gentemot livsparare kan jag gissa,

Andra åtgärder som att sälja av stora mängder aktier det har nog redan Länsförsäkringar gjort och möjligheterna att återta solvens tack vara börsuppgångar blir nog sämre och sämre.

Jag har mycket svårt att se hur detta problem ska lösas. Med nuvarande räntenivåer så kommer livbolag bli statsobligationsportföljer med mer eller mindre noll i avkastning, i alla fall noll i real avkastning. Ett alternativ är ju att ombilda livbolagen till vinstutdelande (som ex. Handelsbankens Livbolag) där ett företag bakom garanterar avkastningen men i gengäld tar del av eventuell överavkastning. Men kan kan ju då undra om Länsförsäkringar Sak och de olika länsförsäkringsbolagen kan tänka sig hantera en sådan konstruktion? Förra gången detta var uppe på tapeten så röstade pensionsspararna nej eller om det nu var Finansinspektionen som sa nej.

Andra tänkbara alternativ är att pensionsspararnas röstar igenom att deras livbolag omvandlas till någon form av "mixfond" utan garantier. Men även detta är nog ganska så osannolikt även om detta nog skulle öka livbolagens möjligheter (och risker) på sikt.

lördag 24 september 2011

Skatteberäkningar på investeringssparkonto och kapitalförsäkring mod. NY

Vid årsskiftet ändras beskattningen av kapitalförsäkringar samt så införs den nya sparformen Investeringssparkonto. De som idag har en kapitalförsäkring berörs av denna lagförändring vare sig man vill det eller inte.

Det verkar råda viss osäkerhet hur dessa beräkningar av skattesats sker.  Bland annat har bloggaren 4020.se skrivit inlägg kring rörighet i förslaget. Så jag tänkte redovisa två hypotetiskt ENKLA exempel över min uppfattning om hur beskattningen kommer tas ut. Jag kommer i detta inlägg inte beröra individer som belånar eller "trixar" (t.ex. att ta ut och sätta in pengar ofta från sin KF) på annat sätt i sin nuvarande sparande.

Grundförutsättningar för exempel ISK. 
Fröken Lisa Solstråle har idag en kapitalförsäkring på 300 000kr och månadssparar till denna kapitalförsäkring 2000kr i månaden löpande. Statslåneräntan är 3%. Så kommer flyger då champagnekorkarna i luften och vi går in i år 2012 och Lisa avvecklar sin kapitalförsäkring och startar ett ISK den 1 januari 2012. År 2012 blir också ett mycket märkligt år då detta år så står börsen helt still. detta är givetvis fullkomligt omöjligt men så är det för att exemplet ska bli så enkla som möjligt.

För ISK är det fyra stycken mättillfällen för skatteberäkningen. Med största sannolikhet 31/3, 30/6, 30/9 och 31/12.

För Lisa Solstråle blir första mättillfället sista mars 2012. Vid sista mars så har hon satt in 300 000kr+6000 dvs kapitalunderlag= 306 000kr. Hennes sk. schablonintäkt blir då (306 000*0,03)/4=2295kr i inkomst av kapital som hennes bank för bok på men inga pengar dras från kontot.

Vid sista juni är det återigen dags för avstämning och hennes kapitalunderlag är 306 000kr+6000kr i insättningar. Banken beräknar shablonintäkten till  (312 000*0,03)/4=2340kr. i inkomst av kapital som hennes bank för bok på men inga pengar dras från kontot.

Sista september ny avstämning och kapitalunderlaget är nu 312 000kr+6000kr och schablonintäkten blir (318 000kr*0,03)/4=2385kr

Sista december är det dags för sista avstämningstidpunkten och kapitalunderlaget är nu 318 000kr+6000kr i insättningar och schablonintäkten blir (324 000kr*0,03)/4=2430kr.

Banken sammanställer nu årsbeskedet och skickar ut ett brev till Lisa banken har sammanställt hennes schabloninktäkt till 9450kr. Denna siffra kommer automatiskt redovisas på Lisas deklaration utan att Lisa behöver göra någonting. Skatten som Lisa får lov att betala blir 9450*0,3=2835kr. Men vi bör här betänka att andra inkomster och utgifter inom inkomstlaget kapital påverkar skatten. Kanske betalar hon räntor på sitt bostadslån, har sålt sin skogsfastighet med förlust osv osv. Men rent rensat så blir hennes skatt i detta exempel 2835kr. 

Grundförutsättningar för exempel KF
Herr Kalle Mullerochelände han har istället en kapitalförsäkring fast med samma innehåll dvs Herr Mullerochelände har idag en kapitalförsäkring på 300 000kr och månadssparar till denna kapitalförsäkring 2000kr i månaden löpande. Precis som tidigare så kommer herr Mullerochelände ha kvar sin kapitalförsäkring under hela 2012. Vid årsskiftet 2012/2013 fastställs avkastningsskatten.

Först värdet på kapitalförsäkringen vid årets ingång, detta var 300 000kr. Sedan lägger vi till de premier som herr Mullerochelände betalar in under första halvåret dvs 12 000kr dessa beräknas fullt ut. För premier som herr Mullerochelände betalat in under andra halvåret dvs 12 000kr så beräknas dessa till hälften dvs 6000kr. (observera här att herr Mullerochelände inte belånar eller för ut/in pengar under året i sin KF)

Herr Mullerocheländes kapitalunderlag för avkastningsskatt blir således 300 000+12 000+6000=318 000 och avkastningsskatten blir då (statslåneränta 3%) =2862kr en summa som dras från kapitalförsäkringen.

Svårare än så är det nog inte att beräkna skatten om jag förstår saken rätt....

torsdag 22 september 2011

En bok i veckan är bra för magen


Bondlurken och kulturstroppen Cornucopia lallar visst omkring på bokmässan med troligtvis ett glas rosévin i ena och autografpennan i den andra handen kan vi läsa på hans blogg. Vilket givetvis stimulerar oss blogggrannar att skriva någonting om böcker.

Jag är en individ som tycker om att läsa det ska sägas med en gång. Brukar läsa en stund var kväll innan John Blund kommer på besök i min säng. Brukar både köpa böcker ibland och men främst låna på biblioteket. Läser både skönlitteratur och mer faktainspirerade böcker. Tycker mycket om näringslivshistoria bland annat (surprise, surprise...)

Senaste tiden har det dock hänt en liten revolution hemma i sängkammaren hos mig (fy dig om du nu tänkte någon snuskig tanke, det är ju böcker vi pratar om! (Övriga revolutioner i sängkammaren kommer inte nämnas på denna blogg ). Visst ligger det fortfarande någon bok, diverse gratis "reklamblad" och miniräknare på nattduksbordet. Men dessa attiraljer har fått sällskap av ett litet husdjur jag skaffat hemma då jag köpt mig en sån där surfplatta med ett äpple på baksidan. (detta inlägg skrivs på detta muskedunder kan jag meddela, tillsammans med mitt gamla blåtand tagendbord).

Bland nyheterna häromdagen kunde man läsa att KF-media (Akademibokhandeln, Bokus.com mm.) nu drar igång en storsatsning på e-böcker. Kul tycker jag även om jag inte direkt har någon lång erfarenhet av e-böcker.

Jag håller just nu på att läsa Jan Guillou helt nyutkommna bok Brobyggarna i form av en E-bok på iPaden. En ganska trevlig upplevelse hittills. Visst var och är jag till viss är jag lite skeptisk mot att hålla i en "plåtburk" istället för en bok men det går förhållandevis bra måste jag medge med viss skepisism (man behöver ju inte ens ha tänt sänglampan, bara en sådan sak). Självklart har man inte riktigt samma "känsla" som att hålla i en bok men likväl så funkar det.

Det är också många saker som är väldigt trevlig med böcker på iPad. Framförallt mitt lokala bibliotek då jag nu kan ligga hemma nersjunken i soffan eller nerkrupen i sängen och låna böcker direkt från biblioteket, helt gratis (ja förutom då kostnaden för den överdrivet dyra teknikprylen/leksaken)

Så i valet mellan att köpa Brobyggarna som E-bok för 147kr på Bokus.com så valde jag istället att helt gratis låna boken på det lokala biblioteket som en e-bok direkt från soffan. Tycker detta är en omåttligt fin tjänst till oss kommuninvånare och jag känner inget direkt stort behov av att ha boken på "bokhyllan" i iPaden för all framtiden utan nöjer mig med att gratis läsa ut boken på 28 dagar.
 5kr per e-boklån verkar författare få i provision också.

Småhusbyggaren gråter ut


Som man kan läsa om var och varannan dag så är de svenska bostadspriserna på väg ner och småhusbyggandet har gått ned kraftigt från toppnivåer även den värsta ROT trenden börjar väl avta också kan jag tänka mig. Riksbanken, finanssipektionen mm. Har vidtagit olika åtgärder (t.ex. råd till banker att kräva minst 15% i kontantinsats vid bostadsköp, räntehöjningar mm.)  för att bromsa att tidigare toppnoteringar löpt amok och lett till överhettning. 

Man kan såklart  idag diskutera om denna inbromsning nu blir förhållandevis hård eller om det i den perfekta av världar blir en mjuk inbromsning. Tyvärr så är det ju så för oss människor att alla fester leder förr eller senare mot sitt slut och med sansade åtgärder (varannan vatten) så kan man se till att man vid festens slut inte blir allt för bakfull dagen efter. För att leva i ett konstant festrus det gör man inte utan det normala är som sagt en vardag, en grå sådan denna tid på året.  Enligt min uppfattning så har de senaste årens marknad att kategorisera som feststämning, inte ett normalläge. Att man kan sälja lägenheter och villor i form av en enda visning när köpare står på kö och bjuder över varandra är inte ett normalläge. Lika så att det på mindre orter (likt den jag själv bor i) byggs nya hus som aldrig förr, det är heller inte ett normalläge.
 
Denna utveckling  från fest till normalläge drabbar så klart mäklare, småhusbyggare, sågverk och individer som köpt dyra hur till toppriser med hög belåning. För den skulle behöver viss nedgång till normalläge inte betyda att allt blir jämmer och elände utan att det helt enkelt blir vardag igen. Kloka företagsledare och ägare förstår detta. 
 
Sedan finns det förstås ett antal festprissar som gärna vill ha fest var eviga dag och direkt vid minst lilla nedgång pratar ut i media om att det nu är dags att plocka fram helrör och chipsskålar från poltikerhåll.  Vi har sett mäklarfirmor gråta ut i media om elaka krav på kontantinsats som borde försvinna och nu senast i raden kommer alla småhusbyggare som ryter till mot den tråkiga vardagen likt partyprincessor.
 
Ett av landets större företags exponerade mot denna utveckling för visso privat och inte börsnoterat är företaget Deromengruppen med sitt huvudkontor placerat i Derome. En ort som ä så liten att dom inte har eget postnummer (mellan Kinna och Varberg). För övrigt väldigt nära där jag självär uppväxt och där jag än idag har kvar mycket släkt och vänner.  Derome är ett synnerligen intressant företag som i sig förtjänar ett blogginlägg. Då deras VD och huvudägare Karl-Eriks Andersson i dagens Industri tar ton om att det är ett jäkla ofog att citat ”Riksbanken skrämmer upp husköpare”. 
 
Jag är lite oförstående inför detta påstående. Som jag ska skriva nedan men först en bakgrundsbeskrivning kring Deromegruppen (Derome) som Karl-Erik är VD och ägare av.
 
Derome är uppdelat i ett antal små dotterbolag. Först ett bolag som köper in virke (Timmer) från skogsägare i västsverige. Då jag själv är född i detta område så är det så att man som skogsägare i dessa trakter så säljer man antingen till antingen till Södra, StoraEnso eller till Derome. Detta virke använder sedan Derome i sina tre sågverk som ligger i Derome, Kinnared och Anneberg om jg minns rätt.  Så här sågas virket upp till plank, bräder, reglar och annat.  Restprodukter från sågverken tas om hand om genom att man har pelletstillverkning. En del av denna pellets har värmt upp mina föräldrars hus med jämna mellanrum. (senast så tror jag dock att farsgubben köpte från StoraEnso).  Derome bedriver sedan egen byggvaruhandel i Varberg och Derome samt säljer produkter till andra byggvaruhandlare runt om i landet. Utöver detta så har man också fabrik för konstruktion av takstolar. 
 
Dessa takstolar och annat konstruktionsvirke används genom att Derome har en egen småhustillverkning som är bland de större i landet skulle jag gissa. Dermoes småhus säljs under varumärkena A-hus och Varbergshus.  Hustillverkningen omsätter ca. 750Mkr dvs omkring knappt hälften av Sveriges största småhustillverkare (bolag som då enbart bygger hus).
 
Överskottet från Deromes verksamhet och för att hålla igång sin egen industri (man har byggt sina egna bostäder, i trä förstås) har man placerat i en fastighetsförvaltning med ca. 1000 lägenheter. Flest lägenheter runt omkring Varberg. 
 
Totalt sett omsätter Derome omkring 2 mdr och har en balansomslutning (utgången av 2009) på 1,6mdr så det är verkligen inget litet bonnföretag om nu någon skulle tro det.
 
Självklart är nu Derome ett företag som nu drabbas på alla fronter. Enormt taskig sågverkskonjunktur efter att Sveriges största (Holmen-Braviken)  och näst största (Södra-Värö) nyligen öppnat samtidigt som efterfrågan i Sverige gått ned. Sedan har Småhusbyggandet har gått ned, byggvaruhandeln viker. Virkespriserna fortfarande höga osv. Inte kul för Derome.
 
Så VDn Karl-Erik har börjat gråta ut i Dagens industri för att riksbanken ”skrämmer upp” de som kan tänka sig bygga ett nytt hus.  
 
Om man köper eller bygger ett nytt hus så kan man ju antingen göra detta för helt egna pengar (få förunnat att ha denna summa på bankboken i unga år när man skaffar familj) eller så låter man banken hjälpa till med finansiering. Jag skulle tro att det allra största flertalet av de som bygger ett nytt hus tar banklån för detta ändamål. 
 
Idag har vi en reporänta på 2% och vi har en ränteprognos som är förhållandevis bred där Riksbanken flaggar för att reporäntan fram till år 2014 flaggar för att reporäntan kan hamna allt mellan 0% och 7% med störst sannolikhet att den ligger mellan 1,5% och 4% de kommande åren. Är detta att skrämma upp husköpare?
 
Nej anser jag. Som bolånetagare så tar man normalt sett ett lån på väldigt lång sikt då ett hus har förhållandevis lång brukningstid. Låt säga att man har för avsikt att bo i ett hus i 40år. Räntekostnaden för att bo här med bostadslån blir då genomsnittsräntan över 40år, och det spelar förhållandevis lite roll vad räntan är idag. Men om vi tänker oss att riksbankens ränta de kommande åren är håller sig mellan 1,5-4% så innebär detta bolåneräntor mellan 2,5-7%. Skrämselräntor? Knappast…  och troligen inte någon direkt räntetopp sett över genomsnittsräntan de kommande 40åren.

Så upp med hakan Karl-Erik! Visst festen lider mot sitt slut men även en grå vardag har sin charm. Förhoppningsvis (ett visst mått av barndoms-lokalpatriotism kan här skönjas) så kommer Derome stå mycket starkare än många andra konkurrenter.  

torsdag 15 september 2011

Öppnar min dörr


Under perioden 1-9 oktober genomförs ett evenemang vid namn Framtidsveckan i Örebro Län.
Framtidsveckan är ett samarbetsprojekt mellan en mängd olika aktörer såsom kommunerna i länet, Länsstyrelsen, Naturskyddsföreningen, Örebro Universitet, Studiefrämjandet, EU(!!) med mera.

Under dessa dagar genomförs ungefär 200 olika små och stora arrangemang runt om i Örebro Län. Arrangemang som då har en gemensam knutpunkt i omställning till en mer resurssnål och hållbar framtid. Högt och lågt förstås och betydande skiftande kvalitet i arrangemangen. Allt från en kurs i att mjölksyra vitkål djupt inne i Tivedsskogen till klimatguidning av en representant från naturskyddsföreningen på ICA Maxin runt om i länet. I ett av arrangemangen kommer besökarna faktiskt möta mig i egen hög person.

Då undrar du säkert varför en individ som jag kommer vara med vid detta arrangemang. Kommer jag stå och yra om ekonomi och aktier eller om skog som investeringsobjekt i folkets Hus? Nepp inte denna gång. Kommer jag hålla kurs i att lägga in rödbetor? Nepp. Kommer jag hålla föredrag om det vackra i att paddla kajak eller springa i berg? nepp

Men undertecknad kommer däremot hålla öppet hus hem hos mig den 1 oktober mellan kl 10-12. Vid denna tidpunkt kommer jag ha en liten förevisning på min synnerligen nyinstallerade solcellsanläggning (ström alltså) som jag har på taket. En anläggning som är så ny att den sista tråden in in elcentralen idag inte är insatt av en behörig elektriker men detta ska enligt utsago (ja ni vet hantverkare..) ske inom den allra närmsta dagarna. Sedan kommer den vara upp and running även om någon vidare effekt i inte kommer tas utan innan nästa vår. Anläggningen är på 3000W och är 21kvm (14 paneler som sitter på 3x7m) och i den bästa av världar som kommer jag nästa sommar vara nettoförsäljare av el. På årsbasis kommer jag nog dock få köpa lite ström eller om det blir riktigt lyckat plus minus noll.

Så kom gärna förbi och titta in den 1 oktober, kl 10-12. Jag har såklart ingen aning om hur många som kan tänka dyka upp. I värsta fall så blir det väl ingen, om möjligt någon förskrämd kommunalpolitiker som blivit utkommenderad av partiet. Vem vet kanske det också blir någon som läser denna blogg? Om du uppger kodord "STÖVELSKAFT" och är allmänt välartad vid besöket så kanske, kanske jag kan tänkas bjuda på kaka och hemkokt saft till dig som besökare.

Lite nervöst måste jag medge att jag är. Det är ju alltid lite speciellt där man ska visa upp sin bostad för folk. Vad kommer folk att tycka? Man är ju ingen direkt inredningsstjärna men man får väl göra som fastighetsmäklarna och pimpa så gott det går. Det värsta är väl att man ska gå genom pannrummet för att se hjärtat i anläggningen (dvs två stycken växelriktare som gör om likström till växelström).ja ni vet ju hur det brukar se ut i pannrum...

För dig som inte kommer på besök så ska jag nog skriva något inlägg då och då som kritiskt följer upp effekten på anläggningen.

(PS. Som du ser på bilden verkar det vara lite småskuggigt, vilket beror på att bilden är tagen sent på eftermiddagen och att min anläggning inte ligger i södervinkel utan effekten på anläggningen blir bäst morgon-förmiddagstid. Ja alternativet hade varit att vrida huset (kändes lite dyrt) och jag var heller inte direkt sugen på att söka massa bygglov på mer avancerade konstruktioner på tak/altantak/tomt)med risk för att jag inte fått upp anläggningen i tid.

Ställa ut säljoptioner for dummies

Säkerligen finns det flera bloggläsare till denna blogg som har en förhållandevis likvid kassa från aktieplaceringar (detta inlägg vänder sig i första hand till er). Liksom det finns individer som har stor andel aktier.  I båda situationerna sitter man liksom i smeten. Har man massa aktier så kan ju börsen rasa och har man kassa så kan ju börsen gå upp och i värsta fall så köper man tillbaka aktier för dyrare penning än man sålt för. Ja ni vet. Och jag skulle nog vilja gå så långt att en bra rekommendation är att alltid försöka eftersträva en fördelning på 50/50 mellan aktier och sparboken, du vet gungorna och karusellerna...
 
Men åter till detta med att vara likvid och ha kassa. 
Hur ska man då hantera denna situation? 
Ja det finns så klart många valmöjligheter vilket är en klar fördel med att vara likvid. Man har tid att reflektera och tänka efter. Ett sätt är att luska ut ur fundamental synvinkel till vilka kursnivåer man kan tänka sig köpa en viss aktie, ett annat alternativ är att vara inriktad på teknisk analys.
 
Ett förhållandevis bra sätt att hantera problemet är att ställa ut säljoptioner, särskilt nu när det är förhållandevis hög volalitet på börsen och priset på optioner då blir ganska så höga. Nedan ska jag försöka enkelt beskriva ett hypotetiskt exempel på hur man kan tänka genom att använda aktier i företaget Sandvik som exempel.

Förutsättningen för exemplet är att du idag ha en likvid kassa om minst 75 000kr som du kan tänka dig använda för en enda enskild aktieplacering.
 
Sandviks aktie kostar idag ca. 85kr stycket. Du tycker detta är lite dyrt och är likvid. Däremot så skulle du kunna tänka dig att köpa 1000st Sandvikaktie för 75kr om nu kursen skulle rasa ned till denna kurs.
Ett alternativ du har är ju att sitta och vänta och möjligtvis få någon procent i årsränta från banken på din kassa. Går sandvikaktien ned till 75kr, så köper du. Går aktien upp så kommer du så klart inte göra någonting alls. 
 
Ett tredje alternativ är att använda en mycket enkel optionsstrategi. Att ställa ut/sälja säljoptioner.
Du som ställer ut/säljer säljoptioner åtar dig ett krav att köpa en viss aktie för ett visst pris, i detta fall 1000st Sandvik aktier för 75kr styck. Den som köper din option har just en option (möjlighet men inget krav) att sälja 1000st Sandvik aktier för 75kr till dig.  För den möjliglighet/option så måste den som köper denna option betala dig som motpart en summa pengar för att ingå detta löfte. 
 
Skulle Sandvik exempelvis rasa ned till 50kr så gör optionsköparen en rejäl vinst såklart, som då denne kan köpa Sandvikaktier för 50kr och sälja för 75kr. men låt säga att aktien står still på 85kr så kommer ju optionsköparen inte utnyttja sin option/möjlighet då man då gör förlust.. Då låter man option helt enkelt löpa ut och så blir det en lite, liten förlust kort och gott. 
 
Du som optionsutställare/säljare gör vinst i form av att du får en liten summa pengar för ditt löfte och dessutom så skulle du ju i vilket fall som helst köpt Sandvikaktien för 75kr och du skulle liktförbaskat fått en förlust om aktien föll ned till 50kr.

Så hur går det till?
Du har en påse pengar på kontot (minimum 75 000kr avsett för detta ändamål enskilt) och du kan tänka dig köpa Sandvik för kursen 75kr fram till och med november månad. Antingen så ringer man till sin mäklare och berättar detta så hjälper denne till att mäkla affären eller så leter man själv upp den optionen som uppfyller kraven. 

De flesta banker samt hemsidan derivatinfo har bra sökmotorer för detta.  Vi väljer i detta fall lösendag i november.  Så den aktuella optioner som vi hittar via bankens hemsida heter då SANDW75  vilket betyder SAND=Sandvik, W=november 75=lösenkurs 75kr.

Denna option kostar idag cirkus 3kr per bakomliggande aktie (i alla fall kvällen den 14 september då detta inlägg skrevs). Vilket innebär att du som säljer/ställer ut denna option (tänk på att optioner handlas i poster om hundra aktier så du ska ställa ut 10kontrakt) erhåller 3000kr minus courtage.

I praktiken innebär detta två alternativ. Du kommer antingen att köpa Sandvik aktie för 75kr styck plus erhålla 3000kr i en premie. Eller så kommer du inte köpa aktien (Om Sandviks aktie håller sig över 75kr) och då enbart få premien.

Om man ser optionspremien som en ”årsränta” på likvida medel så blir denna förhållandevis god. Kassan som krävs för att vara 100% säker är 75 000kr, erhållen premie 3000kr på ett fjärdedels år. Årsräntan blir mao (3000/7500)*4=16% inte så illa pjåkigt att förränta kassan med denna ränta så länge man är likvid.

Gadgeten innehöll ett fel