Orienterare avled under träning (DN)
Mikael var nästan på dagen jämngammal med mig, 27 år och nog knappt att betrakta som halvvägs i livet. Jag lärde känna Mikael redan när vi var små då han föddes i grannbyn, milen bort. Först som en mycket duktig fotbollsspelare i grannklubben men det var sedan som orienteraren Mikael som vi skulle träffas mer.
Redan som ung var Mikael en fantastiskt duktig orienterare med många segrar till skillnad mot mig som inte nådde några större framgångar och de gånger som jag var före honom i resultatlistan var det nog en kombination att jag sprang bra och han dåligt. Under de senaste åren då jag själv tar trappat ner på orienterandet och även träningen för den delen också har Mikael varit så framgångsrik att han till och från varit med i landslaget i orientering och jag tror att han hade de bästa åren framför sig.
För orientering var Mikael som klippt och skuren. Som säkert 6-7 kg tyngre än mig hade han kanske inte den allra bästa kroppen för löpning men han var stark och uthållig som få vilket gjorde att han kom till sin rätt främst på långa banor i kuperad och tunglöpt terräng där hans framfart var som en maskin i skogen. Till detta hade han kyliga nerver och huvudet på skaft vilket gjorde mycket honom till en mycket teknisk orienterare som sällan gjorde några större misstag i skogen. Kombinationen av dessa egenskaper i kombination med mycket hård träning och stor målmedvetenhet gjorde honom framgångsrik.
Mikael hade precis som mig ett stort allmänt idrott och friluftsintresse och man kunde stöta på honom såväl på multisporttävlingar som i ett tåg på väg till den Svenska fjällvärlden. Idrott och friluftsintresset fick honom att utbilda sig till Idrotts och mattematiklärare, vilket han jobbade som i Göteborg. Varje gång man träffade honom var han alltid lika glad och trevlig och hade alltid något projekt att ta tag i.
Allra värst känns det när man vet att Mikael och hans flickvän har en liten Benjamin hemma som nu kommer växa upp utan Mr 100%.
