måndag 31 augusti 2009

Än har Ratos koll på sina risker

Jag tänkte att jag skulle skriva några rader om Ratos som brukar vara populärt om jag förstår saken rätt bland bloggen läsare. Ratos, som för någon vecka eller två sedan avlämnade sin rapport för det första halvåret.

Ratos har under det sista året kommunicerat att de kommande 2 åren blir ”mellanår” för Ratos med små möjligheter att göra stora exitresultat, men nu är ju Ratos heller inget direkt helt renolda private equity fond utan med tanke på att man är noterat som investmentbolag så har Ratos ganska bra möjligheter att under lite sämre affärsförhållande verka som ett gammalt hederligt konglomerat med dotterbolag som sinsemellan inte direkt har något med varandra att göra men där moderbolaget kan utgöra en fin plantskola och odlingsjord för fina bolag.

Så kortsiktigt så får vi nog se på Ratos som just ett konglomerat som får försöka ”värka ut” den sämre konjunkturen. Först av all så kan man maa rapporten dra slutsatsen att Ratos likt nästa alla andra bolag har drabbats av de sämre tiderna och många av innehavsbolagen har fått se efterfrågan

Jag vet att jag skrivit det många gånger förut men det viktigaste ha förståelse för när det gäller Ratos är Ratos övergripande målsättning att man över innehavsperioden för innehaven skall generera en årlig avkastning på 20% på investerat kapital, den avkastning skall komma ifrån industriellt och finansiellt riktiga beslut. Historiskt har Ratos visa sig vara ett mycket bra ägare med ett resultat överstigande sin målsättning.

Samtidigt är det då som aktieägare mycket viktigt att hålla koll på det kapital som Ratos har till sitt förfogande och möjligt att arbeta i aktieägarna tjänst. Mer viktigt än att fokusera på vad den redovisade vinsten är för tillfället då denna med tanke på Ratos verksamhet kan variera kraftigt kvartal till kvartal men också år till år.

Ratos gick in i år 2009 med en hundralapp per aktie i eget kapital oh vid halvårsskiftet så redovisade man ett kapital på 93 kr per aktie samtidigt så bör man då också betänka att man skyflat ut 9kr per aktie till aktieägarna. Så det faktiska kapitalet har vuxit till sig med två kronor under året, de två kronorna är givetvis ett resultat av vinster i innehaven som skapats. Dessa två spänn på en hundring på ett halvår ligger givetvis långt från Ratos målsättning om 20% på kapitalet om året. Sedan är det givetvis så också att vissa innehav i Ratos portfölj har backat mer än andra och Ratos agerar oftast med en belåning i innehavsbolagen som är kopplade till att bankerna som lånar ut pengar har krav på bolagen att uppfylla vissa nyckeltal. Då nu lönsamheten i flera bolag är sjunkande så leder detta till att Ratos måste skjuta till kapital i innehavsbolagen i syfte att den finansiella hävstången skall vara under kontroll och bankerna också skall vara nöjda med riskerna. Om vänt så leder givetvis att Ratos kan få ganska fina lyft i lönsamheten den dagen volymer och efterfråga börjar öka.

Det första halvåret så har Ratos lastat in lite gyllene guldslantar i Contex, Diab, Euromaint, Inwido och Jötul i syfte att ta ner deras skulder. Samtidigt är det intressant att Ratos kan göra dessa nyemissioner helt utan de problem som många börsnoterade bolag har vid nyemissioner med krångliga processer och dyra garantipremier

De senaste åren har man kunnat lyfta ur pengar i inlösen/refinansieringar och utdelningar men idag så är det lite payback time och man skall nog vara klart nöjd med att Ratos moderbolag har så starka finanser med nästan 3Mdr på kassakistans botten att ta av för nödår och för förvärv.

Men den bakomliggande verksamheten har trots allt vad jag bedömer hittills i alla fall bra riskkontroll men spontant så känns det kanske som att Ratos borde ta det lite varligt med utdelningen till våren. Då ”konglomerat Ratos” i löpande avkastning på ett år har svårt att tjäna in de där 9kronorna per aktie på ett år och pengar mycket väl just kan behöva användas för amorteringar i innehavsbolagen.

Sedan finns det ju som alltid några bolag som fortsatt utvecklas väldigt bra i portföljen. Anticimex och Haglöfs ger mycket fina pengar. Anticimex klarar idag nästan 20% på eget kapital i avkastning i löpande verksamhet trots ganska stora skulder att betala ränta på. Surdegarna är de större innehaven Lindab och Inwido som tappat en stor del av sin lönsamhet. Värderingen av Ratos som aktie ger i dag vid handen att man kan förvänta sig en avkastning de kommande 10 åren omkring 10-12% i totalavkastning om Ratos fortsatt uppfyller sina målsättningar och 5-6% om avkastningen på eget kapital hamnar kring halva målsättningen.

torsdag 27 augusti 2009

Fegisar vinner i längden



Svenska Dagbladet( i alla fall på nätet) har idag flera artiklar med Fredrik Lundberg med en lätt kritisk ton. Lundbergs ammunition är slut, inget börsklipp för maktbolagen, Lundberg förvånad över det kraftfulla börsrallyt

Mao så har nu e24.se bytt fott och från att ha varit pessimister om framtiden och kritiserade av SHB/Lundbergssfären (när det var köpläge) till att nu vända på klacken och istället ta upp att tesen att "Lundberg har missat börsrallyt" osv.

Det är givetvis ett korrekt konstaterande att flera av de svenska investmentbolagen inte har direkt varit aktiva på köpsidan. SHB har gjort knappt något, Investor har stöttat sina innehav i nyemissioner, Kinnevik har kasat nya pengar efter gamla i Metro, Ratos har bara gjort små tilläggsförvärv osv.

Jag kan tycka det är lite besynnerligt att våra affärstidningar som Dagens Industri, Svenska dagbladet, Affärsvärlden osv är så sensationshungriga på dom stora affärerna i Näringslivet samtidigt vill jag nog säga att dom är ganska dåligt införstådda i hur våra svenska investmentbolag verkligen fungerar.

Kortfattat så kan man säga att svenska investmentbolag har och kommer alltid ha väldigt små möjligheter att göra stora tilläggsförvärv i stora börsnedgångar. Förutsättningar för dessa förvärv är helt sonika att man säljer av innehav. Investor försäljning av Scania är ett lysande exempel, dess pengar kan Investor använda (även om man redan bränt iväg mer än hälften), den andra möjligheten är ökad skuldsättning eller ett stort operativt kassaflöde (dvs ett år av kraftigt ökande utdelningar från innehaven). Skuldsättning är ofta problematiskt i stora nedgångar och kassaflödet är ju bara att glömma när tiderna blir sämre, tvärt om blir det ofta tvärt om dvs bolaget måste öka sina skulder enbart för att betala ut fjolårets utdelningspliktiga resultat, En miljard av Investors kassa försvann på så sätt i våras utan minsta notis i affärspressen.

Men även trots dessa faktorer och investmentbolagen hade gjort förvärv så är detta faktiskt något som inte skulle märkts direkt mycket. Hade Investor köpt in sig i ett bolag i våras för låt säga 1Mdr och kursen har gått upp 50% så har man som sagt tjänat 500Mkr vilket ger ung en halvprocent eller något på Investors substansvärde. Dvs det som spelar roll och verkligen roll är innehavens kort och långsiktiga utveckling. Vältajmade börsaffärer spelar (i all fall kortsiktigt) väldigt liten roll.

Men åter Till herr Lundberg och hans Lundbergföretag som för övrigt idag rapporterade sent som attan för det andra kvartalet, har dom verkligen varit så dåliga på att ta tillvara möjligheterna?

Låt oss ta en titt på kassaflödet i Lundbergs.
Lundbergs har det första halvåret fått 881Mkr i Aktieutdelningar från sina innehav samt 148Mkr i rörelseresulat från sina fastigheter. Totalt ung. 1Mdr.

Denna miljard har Lundbergs använt på följande sätt:
-Man har delat ut 372Mkr till sina aktieägare
-Man har investerat i börsaktier för 313Mkr
-Man har gjort fastighetsinvesteringar på 87Mkr
-Samt betalat skatt, räntor och kostnader för moderbolaget på ung. 100Mkr

Det som är kvar upp till miljarden har man använt för att minska sin nettoskuldsättning lite.

Att göra nettoinvesteringar i aktier på dryga 300Mkr och 87Mkr i fastigheter är ingen liten summa även om Lundbergs är ett stort bolag, att dessutom göra detta samtidigt som man betalar utdelning till sina ägare och amorterar ned sina skulder är bra/förståndigt klokt.

Är då ammunitionen slut som E24.se skriver? Knappast om man studerar Lundbergs balansräkning. Det är sant att Holmen har långt kvar till nästa extra utdelning, och när det gäller Hufvudstaden så blir det nog bara en liten utdelningshöjning till nästa år, Industrivärden, Sandvik lär sänka utdelningen, medan resten nog förhoppningsvis kan behålla sin utdelning. Men trots nästa vårs lite sämre inkomster så har Lundbergs resurser då man är så stadd i kassan.

Lundbergs är dock konservativa och man har uttryckt en "tak" på skuldsättningen som är 50% skuldsättning av sina fastigheter och börsportföljen helt obelånad. För att komma upp hit så kan man investera knappt 1,5 Mdr. En trevlig krigskassa att ha och man kan också jämföra lite med andra bolag. Låt säga att Lundbergs skulle låna upp sina fastigheter lika mycket som ett stabilt bolag som Fabege och sedan låna upp sin börsportfölj som Investors maxlånetak på 30% då har Lundbergs ett kapital att ta av som är drygt 9Mdr stor. Tillsammans med sin och döttrarnas egna börsportföljen så skulle mao Lundbergs redan idag i stort sett kunna köpa ut Industrivärden från Börsen, men fram till dessa dröjer nog en 15-20 år...

tisdag 25 augusti 2009

Ett bortglömt storföretag?



Som ni säkerligen har förstått som läsare av denna blogg så har jag ett liten fabless för svensk näringslivshistoria mm. så denna dag blir det inget om börsen eller något om den makroekonomiska utvecklingen utan några rader om ett stort onoterat företag med svensk anknytning.

Vi svenskar känner ju till flera stora onoterade bolag med svenskanknytning, alla studenters favorit företag IKEA t.ex. och statliga vattenfall. Två företag som det skrivs väldigt mycket om i svensk media och som är ständigt aktuella. Det finns också många företag som är rejält stora men som man i stort sett aldrig hör ett knyst om, Tetra Laval är ett sådant företag.

Tetra Laval har en väldigt brokig historia, fylld av familjeintriger i värsta såpoperastil och stora ”hemliga” ekonomiska transaktioner för att undgå att betala skatt i Sverige. Företaget har varit på vippen att gå i konkurs många gånger om men räddas av strålande insatser i företaget och någon gång också av familjen Wallenberg och deras bank.

Men den som startade allt var nu bortgångne Ruben Rausing eller närmare bestämt några av hans anställda. Ruben ville bli rik och satsade på en marknad där möjligheterna att göra stora pengar på de rätta ideeérna fanns, han sa helt sonika upp sig från sitt jobb som ”påläggskalv” i Stockholms Enskilda Bank och startade ett förpackningsbolag, Åkerlund&Rausing. Några anställda inom företaget råkade sedan göra en riktigt fin uppfinning, en pappersförpackning i form av en tetraeder/pyramid. Det kanske inte låter så mäkligt och det tog många år innan man fick en fungerande verksamhet men i grunden var ”tetran” en revolution, fullt i klass med ett annat svenskflaggskepp såsom kullagret. ”Tetran” medförde att man kunde transportera flytande livsmedel i en lätt, hygienisk förpackning men det viktigaste av allt var att man kunde förpacka det flytande livsmedlet i ett slutet kontinuerligt system. Det kanske inte låter så märkligt men denna lilla förpackning har sparat många människors liv i världen, då inga bakterier kan ta sig in i förpackningen och medförde också att lagringstiderna ökade markant vilket inte minst var en sak som sparat många av världens U-länder från svältkatastrofer. Dessutom kunde man minska kostnaderna på alla mejerier, transportföretag och hos dagligvaruhandlare.

”Tetran” har sedan utvecklas i en mängd olika former, fyrkantiga förpackningar, påsliknande, med skruvkork, Hexagonliknande osv. Företaget Tetra Pak har också utvecklas, efter de första 30 årens ”hawaiiföretagande” och återkommande kriser och konfliker. 1990 så köpte man upp ”gamla” Alfa Laval och bytte namn till Tetra Laval.

Det finns givetvis ingen fullödig årsredovisning över företaget hemlighetsfull som man är men kortfattat så består idag Tetra Laval av tre rörelsedrivande helägda bolag. Dels Tetra Pak, en av de mest internationella företag vi har i Sverige med verksamhet i knappt 200(!!) länder och en årsomsättning på ungefär 90Mdr. Sedan finns i koncernen en del av ”gamla Alfa Laval” dvs DeLaval som riktigt stora på mjölk maskiner, omsättning ung 11Mdr, sedan företaget Sidel som är väldigt okänt men deras plastflaskor är väldigt kända dvs dom gör PET flaskor. Omsättning ca. 13 Mdr.

Totalt omsätter de rörelsedrivande bolagen således 115 Mdr och om man var börsnoterade så hade man varit en av de absolut största företagen i OMXS30. Sedan utöver de rörelsedrivande bolagen så finns det givetvis en mängd olika tillgångar, bland annat så är man största ägare det på börsen återintroducerade verkstadsbolaget, Alfa Laval med ung. 30% av kapitalet. Sedan finns det säkert en ”hel del” andra tillgångar i bolaget kan man misstänka så sent som 1995 så köpte en av Rubens Rausings barn och hans familj ut den andra delen av släkten. Halva Tetra Laval köptes då för 40Mdr, kontant mao ett sammanlagt värd på 80mdr, sedan dess har ju Tetra förpackningsrevolution fortsatt så värdet är väl minst dubblat till idag.

I dag finns i bolagets styrelse , 3 st barnbarn till Ruben Rausing. Alla lär nog för övrigt vara bland världens allra rikaste individer. Jörn, Finn och Kirsten Rausing, den sistnämnda med en frisyr minst lika hårresande som *hon på Sverige television vad hon nu heter*. Wolksswagenchefen BERND PISCHETSRIEDER sitter för övrigt också i styrelsen

Tetra Laval är som sagt en av de mest internationella företag med svenskanknytning som vi har. Det är också ett företag som kanske har den tydligaste inriktningen på de sk. BRIK länderna. Kina är största marknaden och Brasilen nummer två. Även om Tetra givetvis är stora i USA och har många viktiga svenska underleverantörer såsom exempelvis Kinnevikägda Korsnäs som tillverkar vätskekartong.

Och sist men inte minst, i söndags var jag på barndop och fick uppleva tetrans baksida dvs man sticker i ett sugrör i förpackningen lämnar över den till en liten tvååring som klämmer till allt för hårt med beryktat resultat….. Varför finns det inte en backventil i sugrör som det finns i ex. en pipmugg, vore väldigt praktiskt för bordsgrannar till 2 åringar? Borde försöka uppfinna en sådan och ta patent.

måndag 24 augusti 2009

Nyemission bra både för Swedbank och banksystemet

Swedbank har fått stå ut mycket spott och spe i såväl blogginlägg media media som vid fikabord och tv soffor runt om i Sverige. Jag tror alla är överens om att bankens risktagande i Baltstaterna och Ukraina varit på tok för höga vid fel tillfällen och det tragiska är att Swedbank varit med och upprepat många av de misstag som genomfördes under den svenska bankkrisen. Man kan lugnt ställa sig från om vad ”sparbanken” lärt sig av 90-talets finanskris i Sverige.

Swedbanks aktieägare har straffas dyrt för detta, i rejäla kursfall för aktien och först en nyemission och nu inte allt för lång tid efteråt ytterligare en nyemission. Rekordvinster har vänts till rörelseförluster med kreditförlusterna inräknade. De båda nyemissioner uppgår nu sammanlagt till 27Mdr vilket faktiskt är ungefär lika mycket pengar som Swedbank/föreningssparbanken har haft i aktieutdelningar sedan dessa fusionerades samman. Var enda krona som delats ut har nu på kort tid stoppats tillbaka. Lagom kul, kan jag tror för gamla aktieägare.

Men samtidigt idag så skall man nog inte glömma bort att dessa båda nyemissioner ger Swedbank rejält starkare finanser och om jag förstår saken rätt så får man efter den nu kommande nyemissionen en av hela europas starkaste balansräkningar bland banker. Å andra sidan lär det behövs då Swedbank med sin affärsexponering inte direkt har den roligaste profilen på affärsverksamhet med banking i Baltikum, Ukraina osv. Men att Swedbank nu med privata pengar genomför en nyemission är någon som är bra för hela det svenska banksystemet. Ju mer eget kapital som finns i de svenska bankerna desto bättre för hela banksystemet, har vi dessutom mycket privat kapital i våra banker så minskar risken att staten måste agera lender of last resort som i fallet Carnegie och Kauphing Sverige.

En intressant passus i denna nu föreslaga nyemission är att ett antal fristående sparbanker nu förmodas öka sin ägarandel i Swedbank. Denna gång är det de starkaste sparbankerna som stärker greppet och inte de sparbanker som tidigare hade bildat ett gemensamt bolag. Nu i denna nyemission är det ett antal fristående sparbanker som stärker sin position. En av många är t.ex. lilla Varbergs sparbank som tidigare hållit sig helt utanför sparbankernas belånade affärsbolag som nu har köpt in sig och nu äger en knapp procent av Swedbanken, helt själva.

Men till sist måste man ställa sig frågan, hur kan aktieägarna i Swedbank ha förtroende för den nuvarande ordföranden? Han som är ”arkitekten” bakom Ukraina och de senaste årens kraftiga expansion i Baltstaterna. För mig är det ganska obegripligt…….

lördag 22 augusti 2009

Ratos vs. Industrivärden 7 år tillbaka i tiden

Journalisten Tomas Linnala på e24.se skrev häromdagen i en artikel en jämförelse mellan Ratos och Industrivärden där han jämförde de bägge ägarbolagens marknadsvärden på börsen sedan 10 år tillbaka i tiden. Konstaterandet var att Ratos strategiförrändring 1999 från att vara ett vanligt investmentbolag såsom Industrivärden till att bli ett bolag som satsar på främst onoterade företag varit mycket lyckosamt.

Artikeln fick mig att börja rota i bokhyllan då jag nog tycker Linnala gör det lite lätt för sig genom att bara titta på marknadsvärden så jag skall i nedanstående ord försöka göra en liten utvecklingen. Men bara då 7 år tillbaka i tiden. Varför då välja 7 år? jo det är för att undertecknad ägt aktier i båda dessa bolag i lite drygt sju år båda två medan lite längre i fallet Ratos. Ibland lite mer aktier i bland lite mindre osv. men jag har hela tiden i stormar och solsken i alla fall haft lite aktier i båda dessa bolag i minst 7 år.

Först så måste man ju konstatera det mycket intressanta sammanträffandet att substansvärdet idag faktiskt nästan på kronan är lika högt i både Industrivärden och Ratos. Ratos redovisar ett eget kapital innestående i sina bolag på 93 kr per aktie och Industrivärdens tillgångar kanske efetr fredagens kursrusning ligger någon krona över detta. priset på aktierna är ju en annan sak.

Vad som däremot mot kanske är än mer sammanträffande är att priset på respektive aktien vid utgången av nådens år 2002 var också den nästan på pricken lika, 92kr för Industrivärden (man har dock splittat 1:2 på vägen) medan Ratos kostade 95,5kr per aktie och även Ratos har ju splittat 1:2. Dock kan man inte titta på börskurvan från någon mäklare över Ratos då bolaget också gjort ett inlösenprogram vilket i mäklarvärlden innebär en justering av kursen medan för aktieägarna är det pengar i fickan.

Substansvärdet vid utgången av 2002 var dock lite olika. Ratos var dyrare och här låg substansvärdet bara någon krona över kursen medan Industrivärden som alltid handlas med hyfsat rabatt så där var substansen 124kr per aktie (motsvarar idag 62kr) man fick mao "mer för pengar" av att köpa industrivärden.

Men "värdet" på ett investmentbolag är som konservativ investerare, substansvärdet dvs hur mycket pengar finns tillhanda och utdelningar på vägen. Ratos handlas ju idag till en rejält premie mot bokfört värde. Med det bortser vi från i denna undersökning, för vi vet ju inte kanske är det så att Ratos återigen kanske trillar ned i priset på aktien till sitt substansvärde.

Men låt säga då att man vid årsskiftet 2002/2003 gick till sin bank och köpte X aktier av vardera sort. Hur har dessa utvecklas fram till idag? (vilket då är lite relevant för undertecknad då han ägt aktier i båda under denna tid) För som jag skrivit så många gånger förr så styrs inte avkastningen av enbart kursutvecklingen utan också att utdelningar som man fått på vägen.

I många fall så brukar man beräkna totalavkastningen som att utdelningen återinvesteras i akiekursen vid tillfället för X-dagen. För den som till övers inte råkar ha sina aktier hos aktieinvest eller Handelsbanken aktiespar vilka båda två tillhanda håller återinvesterade utdelningar så förefaller det sig ju så att utdelningarna trillar in som pengar, inte som aktier.

Vi tänker oss nu att den lilla farbrorn (eller gumman) som gick till banken och köpte både företagen dock var en slö jävel som bara ville samla utdelningarna på hög dvs utbetalade utdelningar från de båda bolagen återinvesteras inte ut blir kontanta medel. från årskskiftet 2002 fram till idag så har Indsutrivärden delat ut 26kr och 25 öre per aktie (omräknat för splittar) inte illa pinkat och en krona i handen är ju lika mycket värd i pengar som en i aktier tänker den lilla farbrorn (eller gumman). 26,25 är faktiskt 57% av summan han/hon en gång i tiden betalade för aktien.

Men han/hon har nog också haft tillfälle att glädja sig åt Ratos då det bolaget delat ut sedan 2002 54kr och 24 öre per aktier, vilket hör och häpna faktiskt är mer än han/hon betalade för aktien.

Så här har utvecklingen sett ut med utbetalda utdelningar blivit lagda på hög på substansvärdet.



På detta sätt så har Industrivärdet givit en årlig avkastning på substansvärdet på 9,6% från 2002 fram till idag med Ratos givit ung 18,5% i årlig tillväxt på substansen. Kom dock ihåg att jag räknat med 0% i ränta på utdelningar så avkastningen har varit bättre såvida man inte köpt dyra aktier 2006-2007 för utdelningarna vill säga. Ratos har mao gjort bättre affärer än Industrivärden det går inte att ifrågasätta, men värderingen på bolaget har också stuckit iväg.

Hur framtiden ser ut kan vi dock bara gissa om.

torsdag 20 augusti 2009

Riskanalyser av fastighetsbolags substansvärden

I veckans upplaga av tidningen affärsvärldens så har man samlat en diger skara förståsigpåare i en börspanel som fått tycka till om den framtida utvecklingen på börsen. I panelen så ingick så ofta som förr den notoriske optimisten Mats Qviberg. Mats Qviberg är ju en framgångsrik gammal aktiemäklare som blivit miljardär på äldre dar genom fantastiska affärer ihop med kompanjonen Sven ” pessimisten” Hagströmer.

Mats Qviberg tog i artikeln upp fastighetsbolag och han ställde sig lite frågande till priset på Fabege där för övrigt Qviberg är både huvudägare och styrelseledamot. Och han jämförde priset på aktien (idag 36kr) med substansvärdet på företaget vilket i senaste rapporten är på 59kr per aktie. Substansvärdet på ett fastighetsbolag räknas helt sonika ut genom att man tar värdet på alla tillgångar dvs fastigheter och ev. pengar och drar sedan bort bolagets skulder, kvar blir då ett substansvärde.

Substansvärdesaffärer är ju för övrigt H&Q sfärens gamla hemmaplan där man genom åren gjort en mängd goda affärer på att köpa något som handlas till ett pris understigande dess substans och sedan realisera det fulla värdet. Listan innehåller bla. nedläggningen av Custos, övertagandet av Drott har skapat mången krona i Qvibergs plånboko.

Om man skall tro redovisningen i Fabege så handlas alltså bolaget idag med 40% substansrabatt historiskt stor rabatt helt klart på fastighetsbolag. Och Mats Qviberg bedyrade att revisorer och andra granskade ögon intygade att substansvärdet var just var det var om inte mer. Nu är det ju så att ett fastighetsbolag inte enbart är ett substansvärde utan många andra faktorer är minst lika viktiga att ta hänsyn till när det gäller fastighetsaktieaffärer. Kassaflöden, ränteteckningsgrader, vakansgrader, hyresutveckling osv. men i denna bloggpost skall vi just fokusera på en enda sak substansvärdet.

Substansvärdet är i senaste Fabegerapporten är 59kr och priset 36kr. Marknaden litar antagligen inte på att bolaget skall kunna behålla sitt substansvärde eller så värderar man ned bolaget för den dåliga avkastningen dvs driftsöverskottet i relation till investerat kapital. Den första punkten är alltså om marknaden inte litar på bolagets substansvärde, låt oss leka med lite siffror.

Fabege ägde sista juni fastigheter för 29,4Mdr och övriga tillgångar för 0,8Mdr. Sedan så hade man räntebärande lån som uppgår till ung 19Mdr samt övriga skulder på ung 1,2 Mdr för enkelhetens skull. Man har då ung. 10 Mdr i eget kapital och det utgör substansvärdet.

För att bolagets egna kapital skall gå ned så måste antingen bolaget ha en löpande förlust eller så måste bolagets tillgångar skrivas ned. Fabege som välartat fastighetsbolag lär knappast sätta sig i situationen att förlora pengar löpande på driften såvida inte räntan löper helt amok. Återstår då nedskrivningar av tillgångar dvs att bolagets fastigheter sjunker i pris mao det som marknadens aktörer idag prisar in i Fabegeaktien utifrån ett substansvärdesperspektiv.

Om vi tänker oss att fastigheterna sjunker med 10% i pris vad händer då med bolagets substansvärde? Då skrivs fastigheterna ned från 29,4 till 26,46Mdr och bolaget har fortfarande skulder på 19 + 1,2 kvar blir då 6,2Mdr i substansvärde plus övriga tillgångarna på 0,8Mdr. Då Fabege har 164 382 154 utestående aktier så blir då substansvärdet på ungefär 42,6 kr per aktie. Sedan bör man ju också komma ihåg at bolaget har en viss löpande intjäning som bättrar på substansvärdet lite för varje kvartal.

Om fastigheterna skrivs ned med 20% i pris ja då faller substansvärdet ned till 23,5+0,8=24,4 minus skulderna på 20,2Mdr och kvar blir 4,2Mdr eller 25,5kr per aktie.

Mao dagens akiekurs på Fabegeaktien prisar in att fastigheterna skall skrivas ned med ungefär 12-15% procent i Fabeges fall, förvaltningsresultatet oräknat. Den viktigaste aspekten för värdet på näringsfastigheter är sedan hyresnivåerna, kommer dessa sjunka med 12-15%? Det berör vi inte i denna bloggpost.

onsdag 19 augusti 2009

Energitankar

Energibolag är något som det inte dräller med på Stockholmsbörsen nä rbåde Graninge , Sydkraft mm sedan flera år inte finns där längre. Självfallet finns det Nordiska alternativ som Hafslund eller Fortum, men det hade varit klart spännande med ett svenskt alternativ till exempelvis kanadensiska Great Lakes Hydro som för övigt snart skall byta namn till Brookfield Renewable och 2011 skall bli ett vanligt aktiebolag istället för en fond/trust.

Great lakes som jag snart skall beskriva ägs till 50,1% av kapitalförvaltaren Brookfield en viktig sak att komma ihåg. Brookfield är ett prive equity företag fokuserat på infrastruktur, energi, skogs och fastighetsinvesteringar. Alla investeringar görs hittills i fondform ungefär likt t.ex. svenska EQT. Vissa av fonderna såsom just nämnda Great Lakes Hydro eller skogsfonden Acadian Timber är börsnoterade medan andra är helt privata. Brookfield är alltid delägare i alla fonder/företag och även moderbolaget Brookfield går att handla på de nordamerikanska börser.

Great Lakes är som sagt ett energiföretag, eller närmare bestämt en energitrust/fond. Man äger idag 89 stycken vattenkraftturbiner och 126 vindkraftverk som alla ständigt och jämt står och utvinner el. Man arbetar uteslutande med långsiktiga avtalsleveranser på upp till 20 åriga elkontrakt och långsiktiga låneupphandlingar och låser på så sätt in starka och stabila kassaflöden på lång tid så länge vind och vattenkraftverken är välskötta och välavkastande. Sedan bolaget bildades för ung. 10 år sedan så har man genererat en årsgenomsnittlig avkastning på de pengar man använt på ca. 12%. Idag så verkar man med en balansräkning med ung. 70% lånade pengar och 30% aktiekapital. Med tanke på den synnerligen stabila verksamheten och bundna lån och bundna elkontrakt så skapar man ständigt och jämt kassaflöden till hyfsad risk och man har idag tom månatliga utdelningar till aktieägarna som idag på årsbasis motsvarar ung. 7% av aktiekursen. 2011 så ändras lagstiftningen för truster och börsnoterade fonder i Kanada vilket medför betydligt högre skatter men Great Lakes målsättning är att dagens amorteringar (kassaflödet som genereras utöver utdelningarna) och en viss expansion i alla fall skall medför att nuvarande månatliga utdelningar skall kunna behållas över denna period. Vid expansion vs köp av vatten eller vindkraft så har Great Lakes ibland använt sig av sin egen aktie som betalningsmedel, ganska klokt för att hålla finanserna i skick. Kanske inte vrålspännande överlag men visst hade det varit intressant med ett svenskt alternativt även om utdelningarna då hade blivit årsvis istället för månadsvis.

För knappt 2 år sedan så hade jag ganska så långtgående planer på att investera i ett lokalt energiprojekt i form av vindkraftverk i Aktiebolagsform. Idag så här i efterhand är jag glad att jag inte gjorde den investeringen även om jag är glad över att fått hyfsat god insyn i vindkraftsprojekt. Dels så har ju elpriset fallit ganska kraftigt vilket i sig försenat projektet som ännu inte är igång men kanske mer problematiskt hade varit/är att Swedbank var huvudfinansiär med en i mina ögon ganska aggressiv finansiering. Jag hade för min andel i vindkraftverket fått satsa drygt 100 00kr i form av några tusenlappar i aktiekapital och resten i ett aktieägarlån för att månatligen förhoppningsvis kunna ta del av kassaflöde i form av ränta samt att min ”andel” också hade lånat upp 900 000kr av Swedbank. Projektet hade alltså ur bankens perspektiv arbetat med ung. 10% soliditet och 90% Swedbankpengar. Så där vansinnigt stora marginaler och kassaflöden och jag tror inte banker är så pigga idag att omfinansiera projekt som dessa till villkor som dessa.

Projektet även om jag inte är med i båten gav mig ganska så stor insyn i vilka delar i vindkraftkedjan som tjänar pengar, främst den som äger marken (betalat arende) samt den som bygger vindkraftverken. Ägaren har mindre marginaler och tar större risker.

tisdag 18 augusti 2009

Andras pengar, eller egna?

Kvällslektyren på nattduksbordet för undertecknad har senaste dagarna varit boken ”spelet om Volvo” vilken är en ung. 10 år gammal bok, lånad på biblioteket som på ett initierat sätt beskriver alla de turer och maktkamper som präglat AB Volvo under de senaste 80 åren. Hur bolaget hanterat konjunkturcykler, kriser och ägarproblem. Nu skall denna bloggpost inte handla om Volvo även om jag säkerligen kommer att på ett eller annat sätt kommer återkomma till det företaget i kommande bloggposter. En lång rad näringslivspersonligheter passerar revy i boken men oftast med den maktgalne PG Gyllenhammar i centrum under lång tid. En av individerna som också berörs i boken är en av 70-80talets stora affärsmän, Anders Wall. Anders Wall är idag 78 år gammal och var för ett tag sedan sommarpratare i radioprogrammet Sommar i P1 förutom då att han vid 78 års ålder fortfarande är styrelseleordförande i börsbolaget Beijer Alma till vardags.

I sitt sommarprogram så pratade Anders Wall en del om Volvo och ”volvoaffären” dvs fusionen mellan Walls industrikonglomerat Beijer invest och Volvo. Anders Wall fick i radion tillfälle att spy ur sig lite galla över PG Gyllenhammar som han inte verkar ha så mycket till övers för. Men han berörde också ett annat mycket intressant ämne, ”OPM”

OPM eller ”andras människors pengar” på svenska ansåg han är en av förklaringarna bakom finansiella kriser och bristande etik och moral i näringslivet. Problemet där t.ex. en fondförvaltare som förvaltar andras pengar är mer benägen att ta stora risker när han själv inte riskerar något, Han tog upp Skandia som ett exempel. När Skandia tappade sina huvudägare och de nya ägarna allt mer blev pensionsfonder och andra kapitalplacerare så försvann alla styrelseledamöter som de facto ägde bolaget och istället kom Skandia präglas helt och hållet efter anställda direktörer som dikterade alla villkor i bolaget och tog alla former av beslut, givetvis då mer till sin egen privatekonomisk fördel än för aktieägarnas fördel.

Även Volvo vill jag nog säga har lidit av precis samma problem under lång tid. Volvo har sällan haft ägare av kött och blod utan istället precis tvärt om. I min kvällslektyr så tas t.ex. PG Gyllenhammars åsikt om att företagsledare INTE skall vara stora aktieägare i ett företag utan skall istället vara en motpol mot aktieägarnas ”kapitalistiska krav”. Säkerligen var det brist på ägarstyrning och svaga styrelser som ledde till att PG Gyllenhammar redan på 80-talet kostade Volvo koncernen ca. 30Mkr om året i lön, pension, tjänstebilar, tjänstebostäder, tjänstesemesterbostad osv. knappast till gagn för Volvo…men att vara Volvodirektör var mumma ekonomiskt sett.

En annan ”OPM” som Anders Wall tog upp i sitt sommarprogram är bankers lånade av andra pengar. Den som agerar med mycket lånade andras pengar tenderar självklart att ta stora risker. Anders Wall fick själv se sig i stort sett raderad under 90-tals krisen tack vare högt risktagande och lån av andras pengar. Men han kom tillbaka, lärde sig läxan och är idag huvudägare i det fina bolaget Beijer Alma ett bolag med stabil soliditet.

Nej själv så har jag en förkärlek för ägare av kött och blod. Det förekommer knappast några svindlande Skandiaaffärer i bolag som Lundbergs där Fredrik Lundberg är personlig ägare till över halva kapitalt i företaget eller I HM med familjen Persson äger eller i Öresund med Hagströmer och Qviberg.

Men jag tycker också om företagsledare som tar privatekonomiska risker med stora aktieposter i det egna bolaget och på så sätt hamnar i samma sits som aktieägarna trots att man inte varit en gammal huvudägare. Låt mig exemplifiera när Johan Molin tillträdde som VD i AssaAbloy så var hans första åtagande, första arbetsdagen att ringa till banken och be dom köpa 500 000aktier i bolaget där han nyss tillträtt, en rejält stor summa på ung. 50Mkr knappast några pengar som en ung Vd för Nilörngruppen hunnit spara ihop. Enligt någon affärstidning lär huvudägarna i Assa dvs Melker Schörling och Gustaf Douglas ha, mot ränta, lånat ut de pengar som Molin inte själv hade på sparkontot när han tillträdde. Jag kan tro att Molin idag lägger ned en hel del kraft på att göra ett gott jobb och få ledningen att agera i ägarnas intresse. Kommer Assa utvecklas på ett bra sätt så lär Molin tjäna en hacka dessutom utan några Skandiafarser.

måndag 17 augusti 2009

Stocks for the long run....ändå

Bloggaren Cornucopia presenterar ett mycket intressant inlägg och en snygg grafiskt bild om att OMX30 index i mångt och mycket på lång sikt följt utvecklingen för inflationen mätt som penningmängd det som kallas M3 måttet. Detta åskådliggörs på ett snyggt sätt i följande bild.

Visst känns det lite deprimerande att man realt sett (dvs inkl. inflation) så har svenska aktier under de senaste dryga 100åren inte givits någon avkastning alls trots då att den svenska börsen tillhör en av de bästa i världen har vi ju alla lärt oss så är börsuppgångarna rent och slätt ett resultat av att penningmängden i samhället ökat. Inte minst under den dåliga tiden på 70-talet då inflationen och penningmängdsökningarna översteg börsens utveckling.

Vad som däremot inte finns med i Cournucopias snygga diagram är en väldigt viktig sak, nämligen den löpande avkastningen från aktier dvs aktieutdelningar. Dom där kronorna som delas ut varje vår. Direktavkastningen från aktier dvs aktieutdelningarna i relation till kursen varierar som bekant över tiden. I viss lägen är den höga för viss företag i andra lägen är den låg eller uteblir osv. Men allt som oftast så delas det ut lite pengar till ägarna av företag. Utdelningarna brukar inte vara direkt stora en tumregel över tid är kanske att ett företag har vinster som är en tiondel av omsättningen och att 25% av vinsterna delas ut. Mao ca. 2,5% av årsomsättningen resterande 97,5% går till att betala leverantörer, anställda, konsulter, firmafester, investeringar för framtiden osv. Men dom där 2,5% av årsomsättningen är i ett långsiktigt perspektiv oerhört betydelsefulla för den långsiktiga avkastningen. Vilket jag snart skall exemplifiera. Men att tala om börsen utan utdelningar är som att tala om att träd i skogen inte växer och kan avverkas.

Totalavkastningsindex brukar det heta när man lägger in utdelningar som återinvesterade i börsindex. Dom där 2,5% av årsomsättningen blir mao ränta på ränta i bästa fall plus att förhoppningsvis så växer företaget. Cornucopia visar förtjänstfullt att tillväxten på företag och därmed också värdet långsiktigt korrelerar mycket väl med penningtillväxten i samhället.
Men om man då lägger till dessa utdelningar som kommer så skapas det en avkastning som blir real dvs som ger en extra avkastning utöver att penningmängden och inflationen driver priset/värdet på företag.

I nedanstående diagram har jag använt mig av riksbankens egna historik över dels penning mängd, börsindex på stockholmsbörsen samt totalavkastnings index dvs där vi återlägger utdelningar tidsperioden som jag haft tillgång till är 1919-2006 via riksbankens hemsida för alla dessa variabler. Skalan på diagrammet är logaritmisk.



Som synes så följer aktieindex kusligt nära penningmängden utan att ge någon synbar real avkastning. Ser vi däremot på totalavkastning med utdelningar så kan man däremot se att totalavkastningsindex inkl. utdelningar givit rejält mycket bättre betalt och dessutom en realavkastning. I Siffror räknat så har totalavkastningsindex under tidsperioden 1919-2006 givit en avkastning som är 4,35% i årsgenomsnitt+penningmängsökningen i samhället. Aktier har mao inte bara bevarat sitt kapital utan dessutom också förräntat kapitalet. Den som satte in en 100lapp för 86 år sedan i den tidens penningvärde hade år 2006, 3890kr i dagens penningvärde. Sedan har ju inflationen dessutom gjort sitt också utöver detta.

Så hur var det nu dom sa ”Stocks for the long run and dividends never lie”, det gällde på 1800talet och det gäller nog idag också. Men tro inte att priset på dina aktier skall stiga mer än penningmängdsökningen, det har dom historiskt inte gjort.

söndag 16 augusti 2009

Din pension är inte statens ansvar

Fond och pensionsförvaltaren AMF pension har gjort en enkätundersökning där man frågor några tusen svenskar om vilket ansvar som man tycker att man har för sin pension och vilket ansvar som staten har för att du får en försörjning
Kortfattat så kan man säga att 70% av svenska folket tycker att staten har det största ansvaret för att man skall få en försörjning som pensionär. Knappt hälften anser sig också sakna kunskap för att kunna ta ett eget ansvar.

Jag tycker resultatet är direkt anmärkningsvärt att så många tror sig kunna leva livets glada dagar och sedan så skall pappa/mamma staten så där som en trygg hand i stormen och dela ut allmosor till dom som byggt upp landet. Kortfattat skulle jag vilja säga, ta dig i kragen och väx upp!

Ansvaret för att du genom hela livet skall ta tillräckligt med pengar för att klara livets nödtorft har du givetvis själv. Så väl när du är 25 år som 75 år ingen skillnad förutom då att det nog är mer troligt att du inte jobbar så mycket när du är 75.. Sedan så har vi en form av grundtrygghet som antingen kan heta garantipension, socialbidrag, bostadsbidrag, sjukersättning eller studiemedel t.ex. Man kan alltid diskutera huruvida våra välfärdssystem är tillräckliga eller inte och det är en debatt som vi ständigt skall föra. Men detta inlägg skall inte handla om detta utan om pensionen dvs den delen av pensionen

Det allra viktigaste för att få en högre pension är garantipensionen är att lägga undan en slant under tiden man är i yrkesför ålder. Det viktigaste är så klart då att skaffa sig inkomster antingen genom tjänst, näringsverksamhet eller kapitalinkomster. Inkomst av tjänst och aktiv näringsverksamhet ger som bekant pensionspengar inom såväl inkomstpensionen och PPM systemet. Har du sedan en god arbetsgivare så avsätts det oftast pengar genom någon form av tjänstepension pengar som kommer öka din levnadsstandard efter avgången ur yrkeslivet.

Alla dessa avsättningar i olika former medför att de allra flesta vuxna har någon form av samlat pensionskapital. Jag är den första att tycka att dagens pensionssytem har många brister då överblickbarheten är mycket svår samt att bristen på möjligheter att samla sitt pensionskapital leder till stora kostnader för pensionssparande vilket jag skrivit om tidigare. Många banker och fondbolag kan tjäna gräsligt med pengar på dessa brister och värre är att många inte förstår hur mycket pengar dom egentligen har, och måste ha för att kunna vara utan lön när man blir äldre.

För de allra flesta så är pensionskapitalet den största delen av dina besparingar. Jag kan tänka mig att för medelsvensson är ligger det samlade pensionskapitalet säkerligen över en halv miljon per huvud eller något sådant. Medelsvensson har nog inte den storleken på finansiella tillgångar på bankontot eller fondportföljen kan jag tro.

För övrigt anser jag att det borde vara skyldighet för alla banker och pensionsförvaltare att rapportera till www.minpension.se det är helt klart beklagligt att en bank som t.ex. Avanza med rejält många kunder inte rapporterar dit med följden att deras kunder inte fullt ut kan nyttja minpension.se.

Hur tänker du inför din pensionering? Vilket ansvar tar du själv? Och kanske mest intressant Hur mycket pengar i pensionskapital anser du dig behöver dels när du är 30, 47 och 65 år för att täcka din försörjning från 65 år.

fredag 14 augusti 2009

En konjunkturindikator så god som någon annan?

Investors Vd, den skönskrivande Börje Ekholm använder ofta kulspetspennan i Investors rapporter om en egen konjunkturindikator som han följer. I Börjes fall så var det visst någon shoppinggata i New York där nu senaste trenden var att allt fler butiker har bommat igen, klart värre än första kvartalet men han också kunde konstatera den gode ekholm att ett antal butiker nu byggdes om för nya kunder vilket man kanske skulle kunna säga är lite hoppfullt om framtiden och kanske var det inga direkt gröna skott i ekonomin men i alla fall att stammen på trädet i vart fall inte är helt genomrutten.

Själv så åker jag ofta förbi ett litet sågverk och jag har börjat bli allt mer medveten om att en kort blick på sågverket också verkar vara en hyfsat god temperaturmätare. Det lilla sågverket har en ganska så enkel överblickbarhet och kortfattat så ligger på ena sidan om verket ett virkesförråd med timmer och på andra sidan av bruket så ligger en brädgård med inplastade sågade plankor klara för leverans.

Egentligen fram till förra sommaren som var det en ganska så jämn och fin balans mellan virkeslagret och brädgården med min novisa blick. Det var lagom fullt på båda sidor så att säga. I början på hösten 08 så var det uppenbart att sågverket hamnade i problem. Virkeslagret växte över alla bredder till följd av att man köpt in mer än vad efterfrågan var och man fick inte vidare sålt något heller så brädgården blev överfull den med. Det lilla sågverket fick mao klassiska lagerproblem och man kunde riktigt se hur sågverkets pengar nu låg på gårdsplan klart mer än på bankboken. Det lilla verket inledde nu operation lageravveckling och jag kan tänka mig att man mer eller mindre bommade igen produktionen i vintras, säkerligen med ett antal uppsägningar som följd.

Sakta men säkert så började man i alla fall minska ned brädgården något med att i alla fall sälja lite av sitt lager om än att virkeshögarna var väl så stora tack vare produktionsstopp.

Men det var en mycket intressant syn som senast mötte mig som sågverkssneglare vid senaste blicken i går efter att inte sett till det lilla bruket på hela sommaren. För det visade sig nu att i stort sett hela virkeslagret var förbrukat förutom några få virkeshögar, en rejäl och radikal lageravveckling av virkeslagret hade nu skett och med tanke på att brädgården i våras var i hyfsat läge så har man kunnat frakta iväg i produktionstakten.

Man kan väl tänka sig att efter frågan med ROT-avdrag har ”kickat igång” när det byggts altaner, byts fönster och inte minst som mig själv dvs det kanske har byggts ett och annat kajakställ i sommar och kanske skvallrar det lilla sågverket om att den allra värsta lagersituationen nu är avklarad och nu handlar det helt enkelt om att producera och leverera i jämn om än något mindre takt än högkonjunkturåren 2006-2007. Säkerligen kan nu också en och annan skogsbonde sälja lite timmer igen efter marknaden för detta mer eller mindre varit stängd i knappt ett år.

torsdag 13 augusti 2009

Kommer du ihåg allemansfonderna?

Igår så hittade jag min gamla hemkunskapsbok från högstadiet i bokhyllan när jag letade efter ett recept. Som bekant så var Hemkunskap lite mer än att lära sig laga mat, duka och undvika att diska under rinnande vatten. Det innehöll också en del andra nyttigheter som att lära sin konsumenträtt, källsortering och privatekonomi t.ex.

När jag bläddrade i just kapitlet om privatekonomi som var fullt av en massa snunsförnuftiga meningar om det dumma med att handla på kredit och det är billigast att själv spara först innan man konsumerar.

Men jag fastnade på området sparande där det stod några rader om allemanssparandet. Något som numera inte finns kvar i Sverige även om de flesta bankerna faktiskt har kvar sina allemansfonder trots att dom idag är som vilka fonder som helst. Om jag inte helt missminner mig så var Sparbankens allemansfonder min personliga första kontakt med aktier och fondermen det är nog mer att tacka mina föräldrar för än mig.

Allemanssparandet var ett fördelaktigt sparande som fungerade på så sätt att man antingen satte in pengar på ett allemanskonto eller i en allemansfond. Man fick sätta in maximalt 2000kr i månaden. Avkastningen på detta konto i form av ränta eller utvecklingen på allemansfonderna var skattefria men om man ville ta ut pengar så var man tvungen att betala 1% i avgift till staten. En annan finess med allemanssparandet vara att om man var mellan 18 och 28 år gammal så kunder man ta fördelaktiga lån till en summa som var tre gånger storleken på allemanssparadet för att användas som "flytta hemifrån lån" motsvarande, till en insats i ett köpt boende eller till inventarier.

Syftet för allemanssparandet var och jag citerar finansutskottets betänkande om upphörande av lagen om allemanssparande.

"Allemanssparandet infördes år 1984 för att stimulera hushållens sparande.
Avsikten härmed var att underlätta finansieringen av det statliga
budgetunderskottet och att tillföra näringslivet riskkapital."


Men låt oss se på situationen idag. Är inte dessa ovanstående meningar precis lika viktga idag? Vi har unde rlång tid haft ett för lågt privat sparande i relation till våra lån, ostabilare statsfinanser kräver stabilare privatekonomi hos medborgarna och näringslivet har i dessa dagar också stora behov av riskvilligt kapital för att främja en god långsiktg utveckling.

Borde vi kanske återigen införa allemanssparande 2.0?

onsdag 12 augusti 2009

Är börsen som Liseberg?

Häromdagen läste jag på ett internetforum nedanstående tänkvärda inlägg.

Ja, börsen är alltmera som en tombola och inte som en seriös marknadsplats. Det accelererar hela tiden i något slags vansinnesrace. Du är hela tiden bara en knapptryckning bort från marknaden, tidigare fick man som jag gå upp till banken för att göra affärer och då hade man noga tänkt igenom det hela. Nu har vi även de s.k. tillväxtmarknaderna att leka med och miljontals kineser som leker med sina besparingar. Drömmen om snabb rikedom lockar in allt flera relativt okunniga spekulanter som vanligtvis hamnar helt snett med sina investeringar. Nej, jag frågar mig verkligen om börsen är till för oss mindre sparare. Å andra sidan kan man fråga sig hur hälsosamt det är om bara institutioner äger aktier medan privata ägare försvinner. Det är ett dilemma, som jag ser det.

Vi lever idag i en snabb värld. Säkerligen allt för snabb för att vara hälsosam för oss människor. Vi närmast bombarderas med information snabbt och bara en knapptryckning bort. Information som i vår snabba tillvaro i högsta grad påverkar finansiella tillgångars priser på både rationella och orationella sätt. Det är helt klart svårt att hänga med i svängarna och jag tror många ser just dessa förändringar som ett stort tombola eller någon skräckinjagande berg och dalbana på Liseberg. Och det är nog i högsta grad aktuellt att ställa sig frågan om ”börsen” är en plats för små sparare? Jag är nog den första att flika in något om att amortering av bostadslån kan vara ett utmärkt för många.

Samtidigt är en aktie precis samma sak idag som det var på 1800-talet, just en andel av ett företag vilket vi ständigt måste påminna oss om företag som måste tjäna pengar för att överleva och när man inte tjänar pengar måste man överleva på de pengar man har eller ta in nya pengar. Sedan har vi med största säkerhet idag en betydligt mer likvid och volatil handel för dessa företagsandelar. Att hålla isär denna kombination av en företagsandel och en närmast hysterisk och manodepressiv marknad är inte lätt och det är otroligt lätt att fokusera på helt fel saker. Säkerligen är det många aktie och fondägare som fokuserar sitt informationsflöde till att dagligen se hur mycket portföljen är prissatt, man blir glad när den går upp och lite deppad när den går ned. Talar gärna på kräftskivan om vilka klipp man gjort men vill helst inte prata alls om placeringarna de tillfällen då siffrorna är röda i depåsammanställningen. Och så håller man koll på omvärlden genom att skumläsa tidningar och kanske gå in på di.se/e24.se/wsj.com osv. Jag skulle nog vilja säga att man då hamnar just mitt i bruset, läser det alla läser, agerar som andra agerar och tycker att börsen ä ett enda stort tombola.

Skulle jag föreslå några alternativ till att stirra på depån och läsa di.se så skulle jag förslå att läsa böcker (gärna med olika inriktningar såsom filosofi, miljö, psykologi, makroekonomi, historia osv.) och samt årsredovisningar. Säkerligen är det mer relevant information är vad någon bakåtkammad 22 åring sommarjobbare på en tidning nära stureplan skriver för dagen. Sedan så måste man lära känna sin egen psykologi hur man reagerar på sina egna uppfattningar och information.

Sedan kan man med rätta också ställa sig frågan om långsiktigheten i företag för att världen står inför enorma ekonomiska utmaningar både nu och i framtiden. Energikriser, klimatkriser, demografiska kriser, inflationskriser, kreditkriser, pandemier, valutakriser mm. Saker som fundamentalt kommer förändra affärsmöjligheterna för många företag. Vissa kommer gå under andra kommer blomstra precis som det varit genom historien. Samtidigt så har vi människor en fantastisk förmåga att klara oss igenom stora svårigheter i vår strävan för att äta oss mätta, hålla oss varma i en bostad, transportera oss, ha en fin gräsmatta och vara nyfiken på den tekniska utvecklingen.

För tänk att vi redan många hundra år tillbaka i tiden kunde ha god ekonomisk tillväxt långt innan vi upptäckt oljan och gasen, vår uppfinningsrikedom är viktigare än vi tror.

tisdag 11 augusti 2009

Industrivärdens huvudvärk finns kvar

Industrivärdens huvudvärk finns kvar
I förra veckan så rapporterade investmentbolaget Industrivärden för det första halvåret och i takt med börsens uppgång så har givetvis Industrivärdens portfölj ökat ungefär lika mycket att man sedan har haft en stor belåning av portföljen har ytterligare katapulteffekt på substansvärdet som är upp omkring +50% i år.

Den stora uppgången på börsen har givetvis lämnat andrum åt Industrivärdens skuldsättning som nu återigen kommit ner på mer normala nivåer efter att som mest nästan varit på gränsen till 40%. Med de senaste månadernas uppgång i backspegeln så kan man givetvis säga att Industrivärden kortsiktigt har gjort helt rätt i att ligga hårt belånad och bara ”vänta ut det värsta” som VD Anders Nyrén påtalat i tidigare rapporter sedan har man givetvis långsiktigt dragit på sig för mycket skulder i fel tillfällen (Läs massiva Volvoköp och SSAB dunderförvärv i USA sommaren 2007). Sedan är det viktigt att man fokuserar på hur det ser ut här och nu och vägen framåt man kan inte direkt köra bil framgångsrikt genom att enbart titta i backspegeln.

Industrivärden har givetvis ett antal huvudvärkar i portföljen, SSABs finanser och resultat ser inte så trevliga ut med tanke på en stor ”tickande” goodwillpost och en produktion som står helt still hela sommaren. Volvo förlorar stora pengar idag i resultaträkningen och även Sandvik förlorar rejält med pengar idag. Man bör dock ägna någon tanke åt skillnaderna mellan Wallenbergsfären och Handelsbanksssfärens stora skillnader i att bedriva företag. Media verkar idag knappast tro att det är någon skillnad alls.

Låt oss titta på Atlas och Sandvik vilka två företag som media i stort sett tror är samma typ av företag. I stället för Atlas så skulle vi också lika gärna kunna ta Husqvarna. Atlas och Sandvik konkurrerar direkt mot varandra inom t.ex. gruvmaskiner. Atlas som idag fortsatt tjänar pengar är i mångt och mycket satstillverkning dvs man köper in en massa produkter från underleverantörer och sätter samman dessa produkter till exempelvis en gruvmaskin eller kompressor sedan har man också en duktig och välskött serviceverksamhet. Rasar orderingången så drar Atlas ned på sin produktion och slutar köpa komponenter från sina underleverantörer. Atlas har definitivt visat att man är snabba med omställningar, bland deras underleverantörer är det nog idag inte lika glada miner. Husqvarna har dock med sin skuldsättning och tillbakagång i efterfrågan tvingats till en nyemission. Sandvik å sin sida (och för den delen hela SHBsfären) har istället en mycket mer integrerad och diversifierad verksamhet. Sandvik har givetvis också sina gruvmaskiner men man har också enorma råvarulager, egna stålverk och man har på så sätt en produktion mer från ax till limpa.

När orderingången rasar för Sandvik så blir det fort problem i hela kedjan. Man måste skära ner produktionen av gruvmaskin, komponenter, stålverk och sedan som lök på laxen så har man i denna nedgång också fått se värdet på sina råvarulager att sjunka rejält. Man står där med skägget i brevlådan med stora fasta kostnader och svidande förluster (speciellt sedan redovisningsreglerna IFRS infördes) vad som däremot är en viktig skillnad är att man kan upprätthålla ganska så goda kassaflöden och därför uppkommer allt som oftast inga direkta kapital behov och nyemissioner utan man kan istället ”slimma ner” sin kostnadsmassa och tunga balansräkning. Problemet är att det är kapitalintensivt att expandera och då kanske nyemissionsbehov, problemet för konkurrenten Atlas när uppgången väl kommer är att man lätt hamnar i sina leverantörers goda vilja då man inte kontrollerar hela kedjan. Eventuella nyemissionsbehov uppkommer oftast när produktionen är som lägst.

En annan intressant sak i rapporten väl värd behandla som faktiskt också verkar ha gått media förbi är att Industrivärden i denna rapport period inte köpt Volvo aktier vilket man i stort sett löpande nu gjort under 3 års tid. Istället så har man ökat kapitalinnehavet i lite mer konjunkturstabila SCA. Det verkar som man nu har handlat färdigt Volvo eller att man ser SCAs stabila kassaflöden som trevligare med tanke på skuldsättningen. Man har också i takt med Handelsbankens rejäla kursuppgång sålt av en del av aktierna även om SHb fortsatt utgör bolagets viktigaste innehav med cirkus 23% av portföljen.

Ett problem som snart kommer komma till Industrivärden som investmentbolag är fallande kassaflöden vilket är lika med sämre utdelningar För industrivärden väl och ve så är det av största vikt att innehav som SCA och Handelsbanken är ”frikostiga” med utdelningar när det nu ser tungt ut för t.ex. Sandvik, SSAB och Volvo. Man bör också vara medveten om att när aktieutdelningarna sjunker från innehaven så tar det ett år innan detta också drabbar investmentbolagets aktieägare och det är här det också kommer in problemet med en stor räntebärande nettoskuld som drar bort mycket av utdelningskapaciteten investmentbolaget. Det kan mycket väl vara så att nästa vår så delas det ut omkring 3-3,50kr per aktie i Industrivärden och sedan våren 2011 så halveras denna utdelning till kanske 1,50kr pga av dåliga utdelningar våren 2010 från innehaven. Det kommer nog bli skäl att återkomma till denna kalkyl.

Substansvärdet är idag i Indsutrvärden ca. 94kr medan C-aktien kostar 70 kr och skuldsättningsgraden är 23% vilket då ger en soliditet på 77%.

måndag 10 augusti 2009

AP fondernas bästa tid är kanske nu?

I Sverige så ar vi ett pensionssystem som dels är finansierat genom ”löpande räkning” dvs att alla vi som idag arbetar använder en del av våra skattebetalningar för att betala pension till de som inte längre arbetar. Sedan har vi som komplement ett allmänt fonderat system vid namn premiepension dvs pengar som vi avsätter idag förvaltar dessa pengar efter bästa förmåga (eller låter sjunde APfonden göra det åt oss) för att sedan ha pengar den dagen vi går i pension.

Som man kan förstå så blir pensionerna ganska så känslig för konjunktursvängningar tex som när arbetslösheten ökar kraftigt och sänker inbetalningarna in i pensionssystemet. Därför har vi också ett ”buffertsystem” i form av ett antal AP-fonder. AP fonderna finns där dels för att trygga en viss form av avkastning och dels utjämna ”kortsiktiga” svängningar i den ekonomiska utvecklingen.
2008 var ett riktigt tråkigt år för pensionssystemet då dels inbetalningar i systemet började sjunka men också mycket kraftig tillbaka gång på i stort sett alla finansiella marknader. Balanseringen av systemet kräver nu en ovanlig åtgärd i form av sänkta allmänna pensioner från kommande årsskifte. Jag har för mig att det skulle motsvara ung. 300kr i månaden för en genomsnittspensionär. Förändringen berör dock inte de pensionärer med minst sk. Garantipension den ligger fast.

Utvecklingen för pensionssystemet har ju inte direkt varit roligare år 2009 där nu arbetslösheten ökar än mer och många också får sänkta löner i diverse krisavtal det är inte goda nyheter för pensionen. Men det finns däremot ett område som förbättrar situationen, AP fonderna. De finansiella marknaderna har nu ”som vanligt” börjat piggna till rejält redan innan konjunkturen har börjat repa sig detta medför nu att AP fonderna kan börja göra nytta som en buffert i pensionssystemet vilket minskar sannolikheten att vi återigen måste även nästkommande år måste sänka våra pensioner. Sedan kan man ju alltid ha åsikter om deras förvaltning innehåller goda eller mindre goda placeringar.

Kanske är det så att AP fondernas bästa tid är nu?

söndag 9 augusti 2009

Varje dags varor


Får ursäkta att det är lite tunnsått med inlägg på denna blogg nu i sommar. Får väl ursäkta mig med att jag personligen tycker det är mycket roligare att plocka bär, cykla, paddla kajak, underhållsmåla lite fönster och lägga ett nytt golv och annat än att sitta inne och skriva på en dator. (just nu gör så kan jag ändå passa på då mitt saftkok håller på att rinna av)

Jag tror överlag att många aktiesparare i sina portföljen söker ett antal kanske lite stabilare aktier och vad passar då inte bättre än att ha någon/några aktier inom kategorin dagligvaror dvs det som vi köper på den lokala matvarubutiken.

Tyvärr så tycker jag att det är väldigt tunnsått med högkvalitativa börsföretag att investera i när det gäller mat. i alla fall ur en internationell jämförelse.

Först av allt har vi försäljarna dvs Hakon Invest som deläger ICA och Axfood som äger Willys exempelvis. Men man skall ha klart för sig att båda dessa företag har ganska dåliga marginaler och räntabilitet på det investerade kapitalet. Axfood hade förra året nettomarginaler på 2,5% och även ICA balanserar på tunna marginaler och i dagsläget har jag för mig att ICA tom gör förluster även om man tjänar pengar i Sverige.

Kliver vi sedan in i butikerna och tittar oss omkring i hyllan så har vi inte heller här många svenska alternativ att investera i. Den största svenska leverantören till svenska matvarubutiker är nog en ekonomisk förening, Lantmännen med varumärken som Kronfågel, axa och t.ex Kungsörnen. Det är en rejäl bjässe som faktiskt omsätter hela 40Mdr även om en del av omsättningen tillhör verksamheter utanför direkt varor i i en matvarubutik

Sedan finns det två stycken finska leverantörer som båda är börsnoterade vid namn HKScan och Atria. Båda två är verksamma främst inom kött och lika så har båda förvärvat stort i Sverige HK köpte just Scan och Atria har bla. köpt upp det tidigare svenska börsnoterade bolaget Sardus med varumärken som pastejköket och Falbygdens Ost. Båda företagen ger förresten ut sina kvartalsrapporter även på svenska. Båda Atria och HKScan är även dessa verksamheter med tunna marginaler och knappast någon direkt växande verksamhet.

Går vi vidare i martvaruhyllan så kommer vi utsökt att hamna in på "the big three" dvs tre stycken multinationella jättar på livsmedelsområdet. De tre stora är Holländska Unilever som för övrigt har en svensk styrelseordförande (Michel Treschow) dom gör både mat under varumärken som Slotts, Lipton, Becel, Korr men även t.ex. hygienartiklar som Sun och Yes. Sedan har vi Amerikanska Kraft Food där Warren Buffett är en hyfsat stor aktieägare med varumärken som Oboy, Gevalia och Marabou och flera hundra andra varumärken. och den sista av de tre stora är Schweiziska Nestlé med varumärken som Nescafé, KitKat, Smarties och inte minst barnmat där man är störst i världen.

Vad som är intressant är att dessa tre företag faktiskt tjänar hyfsat bra med pengar, alla tre med dubbla siffror på vinstmarginalen.

Sedan finns det ju i affären också många andra lite mer nischade företag såsom "bryggerierna" Carsberg, Pepsi och Coca-Cola.

och sedan vid kassan så hittar vi ju gottepåsarna från Leaf (läkerol, Ahlgrens bilar och Marabou) ägda av ett riskkkapitalebolaget Nordic Capial och en gammal olympiamedaljör som VD (Bengt Baron).

Sammanfattningsvis så kan man säga att företagen inom dagligvaror är väl värda att investera i men där de svenska alternativ inte direkt är "top-of-the line". Skulle jag rösta för något alternativ så skulle jag nog rösta på Nestlé med god lönsamhet och en någorlunda växande verksamhet tack vare att man är stora i BRIC länderna och en mycket fin historik på ständigt och jämnt ökande utdelningar. Stabil balansräkning må jag också säga.

nej nu var det dags att ta om hand om den där saften också som nog runnit av nu.

tisdag 4 augusti 2009

Hur kan konsumtionen vara så stark?



Senaste tiden har det de första signalerna på återhämtning i den globala ekonomin börjat skymta fram från en låg nivå och nu ställer sig allt mer frågan om det blir en snabb återhämtning (med inflationsproblem) eller om det blir en "dubbeldip" där nya problem kommer fram och gör återhämtningen långsam.

PÅ ett område så skall jag villigt erkänna att jag själv haft helt fel uppfattning, vår konsumtion. i ett läge med försämrad ekonomisk utveckling så var det min tro att vi i första hand skulle satsa på att dra ner på vår konsumtion och spara mer. Sparkvoterna har om jag förstår saken rätt gått upp något (speciellt i USA) men vår konsumtion har vi inte dragit ned på trots de bistra tiderna sista månaderna ökar nu istället detaljhandelns försäljning.

Tittar man på den BNP utveckling som varit i Sverige senaste året så har vi en markant nedgång i industriproduktion, export samt i stort sett stillastående offentliga utgifter. Arbetslösheten har ung fördubblats och fastighetspriserna har sjunkit med några procent. Men det som är intressant är att privatkonsumtionen varit en positiv faktor dvs detaljhandeln har klarat sig riktigt bra. Inte minst Hennes & Mauritz och alla deras konkurrenter är ju ett strålande bevis på detta.

Så hur sjtutton kan konsumtionen vara så stark som den ändå varit? Personligen så kan jag tycka att det är lite oroande att vår produktion och export inte går i takt med vår konsumtion och det verkar lite som om vi i Sverige allt mer går mot en "amerikansiserad" ekonomin där konsumtionen utgör en större del av den ekonomiska karta.

PÅ bild, kvällssol över Vättern
Gadgeten innehöll ett fel