Ställa ut säljoptioner for dummies

Säkerligen finns det flera bloggläsare till denna blogg som har en förhållandevis likvid kassa från aktieplaceringar (detta inlägg vänder sig i första hand till er). Liksom det finns individer som har stor andel aktier.  I båda situationerna sitter man liksom i smeten. Har man massa aktier så kan ju börsen rasa och har man kassa så kan ju börsen gå upp och i värsta fall så köper man tillbaka aktier för dyrare penning än man sålt för. Ja ni vet. Och jag skulle nog vilja gå så långt att en bra rekommendation är att alltid försöka eftersträva en fördelning på 50/50 mellan aktier och sparboken, du vet gungorna och karusellerna...

 

Men åter till detta med att vara likvid och ha kassa. 

Hur ska man då hantera denna situation? 

Ja det finns så klart många valmöjligheter vilket är en klar fördel med att vara likvid. Man har tid att reflektera och tänka efter. Ett sätt är att luska ut ur fundamental synvinkel till vilka kursnivåer man kan tänka sig köpa en viss aktie, ett annat alternativ är att vara inriktad på teknisk analys.

 

Ett förhållandevis bra sätt att hantera problemet är att ställa ut säljoptioner, särskilt nu när det är förhållandevis hög volalitet på börsen och priset på optioner då blir ganska så höga. Nedan ska jag försöka enkelt beskriva ett hypotetiskt exempel på hur man kan tänka genom att använda aktier i företaget Sandvik som exempel.

Förutsättningen för exemplet är att du idag ha en likvid kassa om minst 75 000kr som du kan tänka dig använda för en enda enskild aktieplacering.

 

Sandviks aktie kostar idag ca. 85kr stycket. Du tycker detta är lite dyrt och är likvid. Däremot så skulle du kunna tänka dig att köpa 1000st Sandvikaktie för 75kr om nu kursen skulle rasa ned till denna kurs.

Ett alternativ du har är ju att sitta och vänta och möjligtvis få någon procent i årsränta från banken på din kassa. Går sandvikaktien ned till 75kr, så köper du. Går aktien upp så kommer du så klart inte göra någonting alls. 

 

Ett tredje alternativ är att använda en mycket enkel optionsstrategi. Att ställa ut/sälja säljoptioner.

Du som ställer ut/säljer säljoptioner åtar dig ett krav att köpa en viss aktie för ett visst pris, i detta fall 1000st Sandvik aktier för 75kr styck. Den som köper din option har just en option (möjlighet men inget krav) att sälja 1000st Sandvik aktier för 75kr till dig.  För den möjliglighet/option så måste den som köper denna option betala dig som motpart en summa pengar för att ingå detta löfte. 

 

Skulle Sandvik exempelvis rasa ned till 50kr så gör optionsköparen en rejäl vinst såklart, som då denne kan köpa Sandvikaktier för 50kr och sälja för 75kr. men låt säga att aktien står still på 85kr så kommer ju optionsköparen inte utnyttja sin option/möjlighet då man då gör förlust.. Då låter man option helt enkelt löpa ut och så blir det en lite, liten förlust kort och gott. 

 

Du som optionsutställare/säljare gör vinst i form av att du får en liten summa pengar för ditt löfte och dessutom så skulle du ju i vilket fall som helst köpt Sandvikaktien för 75kr och du skulle liktförbaskat fått en förlust om aktien föll ned till 50kr.

Så hur går det till?

Du har en påse pengar på kontot (minimum 75 000kr avsett för detta ändamål enskilt) och du kan tänka dig köpa Sandvik för kursen 75kr fram till och med november månad. Antingen så ringer man till sin mäklare och berättar detta så hjälper denne till att mäkla affären eller så leter man själv upp den optionen som uppfyller kraven. 

De flesta banker samt hemsidan derivatinfo har bra sökmotorer för detta.  Vi väljer i detta fall lösendag i november.  Så den aktuella optioner som vi hittar via bankens hemsida heter då SANDW75  vilket betyder SAND=Sandvik, W=november 75=lösenkurs 75kr.

Denna option kostar idag cirkus 3kr per bakomliggande aktie (i alla fall kvällen den 14 september då detta inlägg skrevs). Vilket innebär att du som säljer/ställer ut denna option (tänk på att optioner handlas i poster om hundra aktier så du ska ställa ut 10kontrakt) erhåller 3000kr minus courtage.

I praktiken innebär detta två alternativ. Du kommer antingen att köpa Sandvik aktie för 75kr styck plus erhålla 3000kr i en premie. Eller så kommer du inte köpa aktien (Om Sandviks aktie håller sig över 75kr) och då enbart få premien.

Om man ser optionspremien som en ”årsränta” på likvida medel så blir denna förhållandevis god. Kassan som krävs för att vara 100% säker är 75 000kr, erhållen premie 3000kr på ett fjärdedels år. Årsräntan blir mao (3000/7500)*4=16% inte så illa pjåkigt att förränta kassan med denna ränta så länge man är likvid.

Sandvik satsar på Stureplansstrategi

Du känner väl till det gamla ordspråket " Om inte Mohammed kan komma till berget så får berget komma till Mohammed". Ja så kanske man skulle kunna sammanfatta Sandviks nya strategi att flytta sitt huvudkontor från Sandviken till kungliga huvudstaden. Dessutom så gör ju Sandvik maskiner som mycket väl kan flytta hela berg vilket gör det ännu lite behändigare med en sådan flytt.

För som första VD sedan 1800-talet så vägrade som bekant Sandviks nya VD Olof Faxander att flytta med sin familj från Nacka till Sandviken när han tillträdde som VD och då är det väl logiskt att Sandvik får lov att flytta huvudkontoret så Faxander får lite närmare till jobbet. Dessutom blir det mer praktiskt för de som bestämmer andra styrelseledamöter som Fredrik Lundberg och Andres Nyrén som nu enklare kan knacka på Sandviks VDs dörr mot tidigare lite tjurskalligare VDar som mest kanske drömde sig tillbaka till när familjen Stenbeck och Kinnevik var ägare och inte några Handelsbanksdirektörer i storstaden när dom satt där "ute i skogen" i Sandviken och muttrade.

Personligen så tycker jag en flytt av ett huvudkontor i många fall är huvudet under armen. Visst finns det fördelar så klart men också stora fördelar med enklare logistik, enklare rekrytera folk osv. Men en lång flytt av ett stort företags HK är ingen smal sak att göra.  Man tvingas nu hyra in i sig  svindyra ändamålsenliga lokaler i huvudstaden. (vem vet, kanske blir det Stockholm Waterfront där även sfärkollegan SCA har sitt huvudkontor). rekrytera personal, säga upp personal, flytta personal, avgångsvederlag, IT-miljö, rekrytera kompetenstapp, förändrade kommunikationsstrukturer.............bla bla.

Man kommer på gott och ont få större personalrotation. Visst är det lättare att kanske rekrytera kompentent folk men säkerligen ökar sannolikheten också att kompetent folk slutar i högre grad. Dessutom kommer man säkerligen tappa mycket av sin nuvarande personal i HK då dom kanske är precis lika benägna att flytta som Faxander och inte flytta med till Stockholm (eller Amsterdam).  Nu tänker sig Sandvik ett smalt "spets HK" i huvudstaden men säkerligen så kommer nog huvudkontoret med tiden växa till sig då givetvis så många som möjligt vill ha nära till ledningen.  Man kommer också tvingas ta stora engångskostnader i samband med flytten enligt ovan. men kanske viktigast av allt. Fler individer än tidigare kommer komma längre bort från en produktionsanläggning.

Men det är ju inte nog med att enbart flytta HK. Följande soppa ska nu kokas ihop:

Nu väntar vi bara på att Sandvik byter namn till kanske, Nybroviken?

Utdelningshöjning och All-time-high från Industrivärden

För investmentbolag  där avlämnande rapporter av förståliga skäl är inga direkt kioskvältare är halvårsrapporterna de mest intressanta. Orsaken till att dessa rapporter tilldrar intresse är att investmentbolagets innehavsbolag då har avgivit sina aktieutdelningar och man kan då ge en prognos på vad nästa års aktieutdelningar från investmentbolaget blir mellan tummen och pekfingret. 

 

Idag den 5 juli avlämnade Industrivärden sin rapport. I media skrivs om antingen värdeförändringarna av innehavsbolagen (dvs bolagets resultatutveckling) eller bolagets substansvärde. Den förstnämnda är i dagens läge totalt ointressant då det är historia och inte har någonting med bolagets bakomliggande finansiella ställning att göra överhuvudtaget. Substansvärdet är förstås intressant då det talar om tillgångar-skulder per aktie. 

Media har hilltills dock missat något ganska så intressant. I rapporten redovisar nämligen Industrivärden all-time-high. vafalls har inte substansvärdet gått ned? Jodå, men all-time high i skulder. Bolaget har nu en nettoskuld på 15,9Mdr(!) aldrig har Industrivärden någonsin haft så stor nettoskuld som idag. Nettoskuldnivå är förvisso konvertibelfinansierad i stor grad (vilket innebär att skulder kan komma att försvinna (i utbyte mot fler aktier) om börsen utvecklas positivt i några år. Men likväl har Industrivärden en ganska så påtaglig finansiell risk i sig idag. Skuldsättningsgraden är några procent över 20% och ett rejält börsfall kommer gröpa ur substansvärdet.

I Industrivärdens fall redovisar man idag ett substansvärde på 135kr per aktie. Under första halvåret har Industrivärden fortsatt nettoköpt aktier i Volvo, Handelsbanken och Sandvik. Man har också genomfört en bytesaffär med Lundbergs där den gode Lundberg har fått köpa onoterade A-aktier i Skanska och betalat med lika många B-aktier+10%. En affär som Industrivärden tjänade 70mkr. Värt att notera att Industrivärden, Lundbergs och diverse närstående stiftelser inom Handelsbankssfären nu är största ägare i Volvo. Ett av Sveriges allra största företag har återigen fått en svensk huvudägare efter att detta har innehafts av franska Renault under många år. 

  

Mest intressant är dock att beräkna prognosen på nästkommande års aktieutdelning. Formel för att beräkna denna finns i följande blogginlägg. Industrivärden har numera hela sin portfölj näringsbetingade aktier dvs en ägarandel i innehavsbolagen på mer än 10%. Detta gör att hela portföljen blir ”skattefri” från schablonbeskattning. 

 

I år har man erhållit utdelningsintäkter på 2,403 Mdr jämfört med fjolårets 1,379Mdr, en saftig höjning av inkommande utdelningar mao. Hitills i år har man betalat 0,287Mdr i räntor och dubblar vi denna summa så kommer man i år betala ca. 574mkr. Lånen är mestadels finansierade genom utgivna fleråriga konvertibler till fast låg ränta. Räknar lite slarvigt med att bolaget har avdragsgilla förvaltningskostnader om 50mkr på helåret. Totalt för att Industrivärden då ska få en neutral skatteposition för året 2011 så bör man teoretiskt föreslå en utdelning om 1,779 Mdr till aktieägarna. 

Sedan har investmentbolaget viss möjlighet att fördela mellan olika år så denna utdelning är ju inte huggen i sten. I den bästa av världar så delar man ut lite för mycket när vinsterna och utdelningarna ökar i innehavsbolagen så att man på så sätt snabbt kan dra ner på den egna utdelningen när vinster och utdelningar sjunker i innehavsbolagen.  1,779mdr innebär en utdelning om ca. 4,6kr per aktie till våren, mot 4kr som man delade ut i våras, vilket var betydligt mer än ”neutral utdelning”. 

Generellt så ser det förhållandevis bra ut första kvartalet med innehavsbolagens vinster (vilka är grunden för Industrivärdens utdelning på sikt) Bland de större innehavsbolagen stiger Sandvik och Volvos vinster rejält i fortsatt återhämtning från krisen,  och såväl Ericsson, handelsbanken och SCA har idag svagt stabilt stigande vinster. Balansräkningarna är klart bättre generellt i bolagen än för några års sedan då det fanns klar svaghet i de flesta bolag utom Ericsson.

Är man optimistiskt lagd så tror man på 5kr per aktie i utdelning från Industrivärden medan den pessimistiske som tror det blir en konjunkturavmattning och nedgång under hösten så kan man nog räkna med att Industrivärden sparar lite krut och delar ut som i år, 4kr per aktie. Mest troligt är det nog en utdelning omkring 4,5-4,75kr per aktie.

Svenska stålet

Så sakteliga så börjar situationen för den svenska stålindustrin efter några års mörker. Efterfrågan är inget fel på idag även om priset på stålproduktion kontra inköpspriset på järnmalm och kol (de mest betydande insatsvarorna) inte är lika gynnsamt som det en gång i tiden varit. En lekmanna mässig bedömning är att investeringarna inom den globala stålindustrin 20005-2008 var ”för stora” vilket lett till en betydligt större global produktionsapparat idag än vad det finns efterfrågan för. Medan det i järnmalm och kolindustrin är samma ”trånga” produktion. 

De senaste åren har alltså gruvor gynnats mer än stålverk och följaktligen är det idag en boom inom gruvindustrin och de så bekanta cyklerna går väl om varandra kan jag tro. Ett annat tecken i skyn på en gryende förbättrad situation för stålverken är väl också att det börjar gå bra för Degerfors fotbollsklubb igen. Går det bra för bruket….ja ni vet.

 

Järn och stål är ju en gammal svensk industritradition som spåras tillbaka många hundra år i tiden. Den största uppryckningen gjordes av Gustav Vasa som importerade mängder med kunniga européer till den svenska bergslagsregionen  som lärde oss svenskar att sälja mer än råstål av tvivelaktig kvalité. Idag är vi i Sverige duktiga på stål, världsbäst? Det får andra bedöma.

Vad har vi i Sverige för stålföretag egentligen? Och vart i Sverige hittar vi deras produktion (i sverige)? 

 

Dels så har vi det gamla statliga stålbolag Svenskt Stål AB, idag börsnoterat som har produktion i Luleå, Oxelösund och Borlänge idag. Huvudägare är Industrivärden. Inriktningen är grovplåt (tänk schaktblad till gruvmaskin) och tunnplåt (tänk karrosser till lastbilar) med allt mer speciella tillämplinngar. SSAB har de senaste åren haft lönsamhetsproblem och har det fortfarande.

Sedan har vi Sandvikens Jernverk som idag ingår i den globala jätten Sandvik och inom divisionen med det kryptiska namnet Material technology (tidigare hette det Sandvik specialstål vill jag minnas). Stålindustrin är idag inte längre den viktigaste industrin inom Sandvik utan idag är det främst produktion av skärande verktyg och gruvmaskiner som är den stora biten. Sandvik specialstålverk gör väldigt speciella tillämpningar med allt från ånggeneratorrör till specialtrådar till stålblad i rakapparater. Sandvik har kommit ur sin lönsamhetssvacka och även specialstålet, förslåt Material technology tjänar nu anständigt med pengar.

 

Sedan är det lite tunt med andra börsnoterade svenska stålverk. Många klassiska bruk finns kvar men inte speciellt många är längre egna företag. Klassiska företag som Fagersta, Avesta, Uddeholm, Grängesberg, Degerfors, Hofors finns inte kvar längre.  Men bruken finns kvar och man ingår i andra koncernen 

 

Outokumpo är en riktigt stor aktör i Sverige och börsnoterat i Finland. Dom fokuserar på rostfritt stål och har produktion i bla. Avesta , Degerfors och Torshälla. Outokumpo har haft stora lönsamhetsproblem och en ganska så ansträngd finansiella situation men kanske börjar man efter några svåra år skönja en liten antydan till bättre tider när man gjorde vinst under första kvartalet, kanske dock bara var en effekt av Degerfors fotbollsklubb framgångar?

 

 En annan aktör är Ovako (ej börsnoterad och innehållande bla. SKFs gamla stålverk) som om jag inte har fel har produktion i Boxholm, Hofors, Hällefors och möjligtvis något ställe till. 

 

Sedan finns norska ScanasSom bla är ägare av Björneborg och Söderfors stålverk. Scana är börsnoterat i Norge. Scana har likt Outokumpo och SSAB fortsatt stora lönsamhetsproblem och gör fortsatt förluster under första kvartalet 2011. 

 

En annan aktör som går att investera i aktier i är österriska Voest Alpine som är ägare till gamla Uddeholmsbolag med t.ex. munkfors stålverk.

 

Vill man investera i Frankrike kan man köpa aktier i Eramet som först och främst är inriktat på gruvindustri men även har stålindustri i Sverige genom Kloster Speedspel (Jan Stenbecka gamla skötebarn som bröts loss ur Fagersta) med verksamhet i bergsslagsorterna Vikmanshyttan och Långshyttan. 

 

Sedan har vi ju några andra icke börsnoterade såsom stjärnan,  Åkers (stålverk i Åkers Styckebruk) som tjänat pengar mest hela långkonjan. Och lilla restbiten av Fagersta genom Fagersta stainless som jag inte har en aning om.

 

Ja det var lite om svensk stålindustri och det finns som sagt mer alternativ är SSAB. Biter svenskt stål ännu?

Lundbergs anno hösten 2010

Att läsa Lundbergs rapporter påminner en hel del om Remarque gamla succeroman ”på västfronten intet nytt” från 1929. Faktiskt en av böckerna som förbjöds i hitlertyskland redan i början av 1930-talet.

Ja det händer inte så mycket hos Lundbergs utan det påminner lite om ett stillasående skyttegravskrig där mycket är sig likt sedan gårdagen. Fast bakom det stillastående så händer det faktiskt en hel del, fast det tar tid, lång tid.

Lundbergs fastighetsrörelse
Fastighetsinnehaven i Lundbergs består som sagt utav två delar. Dels en helägd fastighetsrörelse som är koncentrerad till mellansverige (bla. en del fastigheter här i Örebro men främst i Östergötlands båda städer Lin- och Norrköping) denna består ung. utav hälften bostäder och hälften kommersiella fastigheter, främst kontor och handel. Den andra delen består utav ett stor ägande i det börsnoterade fastighetsbolaget Hufuvstaden där Lundbergs äger ung. 45% av kapitalet och 88% av rösterna och bolagsstämmorna i detta bolag mer eller mindre är en spel för galleriet, då Lundbergs totalkontrollerar bolaget. Hufvudstaden har uteslutande tokcentrala kommersiella fastigheter i centrala Göteborg och Stockholm (samt parkeringsfastigheter som är undantaget som bekräftar reglen). Mest känt är nog NK varuhuset i Stockholm och Femmanhuset i GBG. Fastighetsrörelsen är synnerligen konservativ , i mitt tycke nästan för konservativ då det mestadels är ett gammalt bestånd byggt i egen regi. Synd kan jag tycka att Lundbergs arbetat mer aktivt med utvecklingen av beståndet. De senaste åren har det ju varit synnerligen goda tider för att ombilda gamla hyresrätter till bostadsrätter och för samma pengar man i så fall får in kunna bygga helt nya hyresrätter (vilket exempelvis Wallenstam gjort förtjänstfullt). Även i finansiella termer är Lundbergs konservativa, Hufvstadens skuldsättningen är synnerligen låg och räknar vi in Lundbergs moderbolags skulder i det egna fastighetsbeståndet så är skuldsättningsgraden knappt 35%. Inget att ligga sömnlös om nätterna för i jämförelse med många yngre fastighetsentreprenörer som arbetar med skuldnivåer som är de dubbla.

Sammantaget utgör fastighetsinnehaven ung. knappt hälften av Lundbergs tillgångar idag. Det senaste året har fastighetskonjunkturen tinat upp ordentligt och Lundbergs har gjort uppskrivningar av fastighetsinnehaven med 2,7%. Ganska konservativ och många andra fastighetsbolag har skrivit upp sina värden med det dubbla. Man kan nog skönja en ganska konservativ värdering. Avkastningen på sysselsattkapital i fastighetsinnehaven är dock ingen sexig porrnovell. Den ligger sammantaget omkring 5% idag sett till båda bolagen. Bättre än bankboken i vart fall men 5% är inte mycket.

Holmen
Holmen förtjänar nog en egen rubrik idag ty då detta bolag är problembarnet idag. I holmen äger Lundbergs 28% av kapitalet och 52% av rösterna. Så även här är det ingen större dramatik på bolagsstämman. Holmen utgör ca. 12% av substansen i Lundbergs.

Det är uppenbart att Holmen de senaste 10 åren gjort mycket dåliga investeringar överlag, med stöd av Lundbergs. Tidningspappersmaskiner i Spanien som mest varit en förlustmaskin och det är nog lite med hjärtat i halsgropen man just nu bygger Sveriges största sågverk i en sågverkskonjunktur som inte är allt för munter just nu idag och klart på inbromsning då det byggs allt färre småhus ute i Europa. Holmens jättesågverk lär nog bromsa in denna situation än mer vad gäller utbud och efterfrågan. Tidningspapper ser det också inte allt för ljust ut idag för, kort och gott är det en produkt som minskar och Holmen gör så gott dom kan när det gäller att försöka nischa in sig i olika magasinspapper men lönsamheten klarar inte av kostnaden av lånade pengar. Kartongrörelsen i Iggesund ser dock högst frisk ut idag.

Holmen har dock en del goda stöttepelare till den industriella rörelsen, ett stort skogsinnehav som Lundbergs då indirekt äger 28% av och en energirörelse med främst vattenkraftverk. Båda dessa verksamheter klarar idag av kostnaden för räntor. Sammantaget så kan man nog anta att Holmen handlas klart under substansvärdet men har dålig avkastning. Det mesta av värdet i Holmen är också först och främst realtillgångar skog och elkraft.

Investeringsverksamheten
Sedan finns då en investeringsverksamhet i Lundbergs där det finns en aktieportölj som sköts ung. som en paktieportfölj hos en privatperson där utdleningar återinvestseras varje år. Lundbergs har ju den "fördelen" att man inte är ett investmentbolag utan istället en vanligt aktiebolag som skattar för reavinster på aktier men å andra sidan själva bestämmer hur mycket man delar ut. Detta leder också till att Lundbergs hela tiden nettoinvesterar, bara i år har Lundbergs köpt aktier för 1,5Mdr. Sammataget är aktieportföljen ex. Holmen, fastigheter och Hufvudstaden ca. knappt 40% av substansen.

Lundbergs investeringar inom Handelsbankenssfären har rönt mycket uppmärksamhet de senaste åren. Lundbergs har kommit in som största ägare i Industrivärden och man har tankar rejält med Sandvik aktier även om man bara äger några få procent av detta bolag. Även i Handelsbanken har Lundbergs 1,8% av bolaget. Kan tyckas lite men det handlar om en post på 2 Mdr. Även i Industrade har Lundbergs en miljardpost.

Sedan är frågan om Lundbergs sakta men säkert kan "mala ned" Handelsbankssfären med? Kan säkert ske men det kommer kräva riktigt mycket tid (Fredrik själv när nog vara i graven när så kan ske) och det kommer också krävas att man saminvesterar med såväl Lundbergs, Fredrik Lundberg privatperson, stiftelsen, Lundebrgs båda döttrar (som för övrigt har rejält omfångsrika portföljer de också). Då 30% ägarandel utlöser budplikt och t.ex. Industrivärden är alldeles för stort för att Lundberg idag skall kunan svälja hela bolaget. Fast jag tror nog att Lundbergs mer ser det som att han har en affärspartner i SHB. 

Är obligationer alltid säkrare än aktier?

Förhållandet mellan aktier och obligationer är något som alla borde lära sig en del om. För i högsta grad så påverkar dom varandra. Den som lånar ut sina pengar får en fast bestämd ränta på sina pengar, sedan pengarna återbetalda när obligationer löper ut och den som äger företag får istället del av vinsten som uppkommer i företaget. Om företaget lånar pengar så måste man betala ränta till utlånaren (obligationsinnehavaren) och således så måste alla investeringar som ett företag gör ge en bättre avkastning än räntan på lån. I händelse av likvidering av ett företag så har alltid obligationsägarna företräde till bolagets tillgångar framför aktieägarna som står sist i kön. Obligationen står för tryggheten och aktien för möjligheten.

Räntenivåer på obligationer styr i högsta grad värderingen av aktier och även omvänt så vill jag nog påstå att världens obligationsmarknader också påverkas av aktiemarknaden. Kort sagt du blir ingen bra investerare om du inte lär dig spelet mellan obligationsägare och aktieägare och du ör vara öppen för att investera i båda värdepappersslagen.

Det som lärs ut i den ekonomiska skolningen är att ränteplaceringar alltid under alla förutsättningar är säkrare än aktier och att aktier alltid på lång sikt är en bättre investering än aktier. Jag vill påstå att detta är felaktigt.

Det senaste 10 åren har t.ex. statsobligationer generellt sett varit en klart bättre investering än att investera i ett aktieindex. I Sverige så står börsindex på minus efter 10 år. Köpte du en 10 åring statsobligation för 10 år sedan har du väl fått en 5-6% per år kan jag tänka mig. Och för varje investerad 100-lapp har du idag 150kr(plus ev. räntan på utbetalad ränta). 10 år är en förhållande lång tidsperiod men likväl så har statsobligationer givit bättre avkastning än aktier, i teorin borde det givetvis inte varit möjligt. Eller? I teorin så borde ju aktier på en sådan lång tidsperiod ha avkastat räntan plus riskpremie, men det har aktier alltså inte gjor de senaste 10 åren.

Men idag är situationen synnerligen riskfylld för långa statsobligationer skulle jag vilja säga. Långa 10åriga svenska statsobligationer handlas idag mer eller mindre till all-time-high. Omvänt så blir då deras ränta, all-time-low. I själv verket så får man inte ens 3% om året, snarare närmare 2,3%. Sedan om 10 år så får du sedan tillbaka dina pengar, I bästa fall om svenska staten då fortfarande klarar av att betala sina långivare. Skulle det de kommande åren bli inflation så kommer ju också dina pengars köpkraft minska och icakassen har blivit dyrare. Men det är nog ganska så säkert att du får tillbaka pengar.

I Sverige så har Riksbanken ett inflationsmål på 2%. Prickar man det målet så får alltså ägarna av t.ex. statsobligation 1047 en real avkastning på 0,3% per år, inte så sexigt direkt och jag vill påstå att riskerna med denna obligation är större än en aktieinvestering på 10 år i t.ex. Lundbergs (som till 55% består av lågbelånade fastigheter som avkastar omkring 6% per år).

Sedan finns det också riktigt usla investeringar.
Låt oss ta skräckexemplet Japanska statsobligationer. Vi börjar med räntan, den är lägre än den svenska. Anmärkningsvärt i sig. Men vad som är än mer anmärkningsvärt är den höga risknivån kontra den dåliga avkastningen. Den Japanska staten har idag en skuldsättningen som är mer än dubbelt så stor som landets BNP och man har ett underskott i de löpande statsfinanserna.

Detta kanske inte säger så mycket för dig mer än tidningsrubriker. Men låt oss översätta utlåningen i form av ett icke säkerställt lån till ett industriföretagföretag.

Bolagets/statens skulder är alltså dubbelt så stora som omsättningen och bolaget gör idag förluster. Den skuldsättningen är minst sagt tuff och vi kan ju t.ex. jämföra med företaget Sandvik som ibland ses som hårt skuldsatt. Sandvik har idag en nettoskuld på 29Mdr mycket givetvis men om Sandvik skulle vara lika skuldsatt som Japan så skulle man då haft en nettoskuld på 160 Mdr eller något sådant…Sedan går Sandvik idag med vinst till skillnad mot Japan. Visst är det teoretiskt för Sandvik hade aldrig kunnat få lån på banken på med en nettoskuld om 160mdr till skillnad mot Japan eller USA där det alltid verkar finnas villiga långivare. Att Japan dessutom betalar lägre räntor än Sandvik vilket ju är ett mysterium i sig också. Jag tycker nog det är betydligt mer riskfyllt att låna ut pengar till Japan än Sandvik. fast det kan det väl inte vara i den finansiella teorin?

Men kan det finnas någorlunda investeringsalternativ i obligationsmarknaden? Självklart men då får man leta bland företagsobligationer. Den som t.ex. funderar på aktier i Black earth Farming bör även titta på deras obligationer då räntan nästan är tvåsiffrig idag.

Industrivärden anno juni 2010

Tidningen Börsveckan har enligt utsago rekommenderat att ett antal investmentbolag ät värda att sälja och andra värda att köpa såsom det alltid brukar vara. Huruvida råden är baserad på absolut (dvs plus i avkastning) eller relativt (dvs bättre/sämre än andra investmentbolag) har jag ingen aning om.

Ett av bolagen som Börsveckans läsare rekommenderas att sälja är Industrivärden så varför inte titta lite på hur det ser ut för industrivärden idag.

Industrivärden har idag ett substansvärde på omkring 49,7Mdr kronor eller mellan 128-129 kr per aktie om jag räknat någorlunda rätt. kursen på bolagets C-aktie är idag 92,5 och sammantaget handlas då industrivärdens aktie med en substansrabatt om ung. 28% mot det fulla substansvärdet. På inget sätt ovanligt utan det är nog inom rimlighetens gräns att aktien handlas med 10-40% rabatt mot substansvärdet.

Bolagets totala aktieportfölj är värd ung. 61,5Mdr idag. Nettoskulden ligger omkring 11,8Mdr och skuldsättningsgraden ligger således idag på cirkus 19,2% av tillgångarna. (som att som husägare ha lån på 20% av bostadens marknadsvärde). I Januari emitterade Industrivärden ett 5årigt konvertibellån på ung. 5Mdr som påverkar situationen idag. Emissionen av konvertibellånet medförde att Industrivärden fick gott om likvida medel i kassan. Någon miljard av dessa pengar är idag redan investerade men man kan nog anta att Nyrén har likvida medel på knappt 4Mdr så den finansiella rörelseförmågan är förhållandevis god även om nettoskulden är på 19,2%. Konvertibellånet löper på en ränta om 2,5% de kommande 5åren och det kan nog ses som synnerligen förmånligt. Konvertibellånet har en konverteringskurs på 116kr (i ev. nyemitterade C-aktier). Och till denna konverteringskurs krävs det att kursen på C-aktien stiger med 5% per år i genomsnitt de kommande 5 åren. I Händelse av konvertering tillförs bolaget ca. 5Mdr i eget kapital och skuldsättningsgraden går ner mot behagliga 10% (uppgången oräknat). En kraftig uppgång på aktierna de kommande 5 åren medför dock en ev. utspädning i substansvärdet för nuvarande aktieägare kontra konvertibelägarna. Men jag kan tänka mig att aktieägarna trots allt blir komfortabla med detta då kursen i så fall ändå går upp.

Industrivärden har det senaste året gjort stora köp i Volvo. Ganska nyligen löste man ut en option om att köpa volvoaktier för 63kr vilket var en mycket god affär då kursen idag är knappa 90. De stora köpen i Volvo (samt inte minst uppgången i denna aktie) har medfört att Industrivärdens tillgångsfördelning skiftat betydligt sista halvåret.

Största innehavet i Industrivärden är idag Sandvik med knappt 23% av aktieportföljen därpå följer Handelsbanken med 21% dvs 44% av bolagets exponering ligger mot dessa båda företag. Tredjestörsta inneha är nu Volvo om jag räknar rätt med 12% en storförändring beroende på tilläggsköp och kursuppgång. Sedan följer SCA med 11%, Ericsson med 10,5%, SSAB på 10% bland de största innehav. Resterande 12% av aktieportföljen består av Skanska 6% Indutrade 4%, Höganäs och Munters med ung. 1% varderas +/- några tiondelar och slutligen Hemtex som Industrivärden numera bokför som kortfristiga finansiell placering.

Industrivärden har genom att dela ut lite för lite i aktieutdelningar de senaste två åren byggt upp en liten skatteskuld i bolaget och det troliga är nog att Industrivärden nu ”kvittar ut” denna skuld genom att även nästa år dela ut 3kr per aktie även om den skattepliktiga utdelningen är lägre med knappt en krona. Så räkna med 3kr i utdelning nästa år, en direktavkastning på dryga 3% idag. Om man skall tro på tidningen Affärsvärlden och deras SME prognoser om de utdelningar som kommer till våren så kommer dessa att stiga i takt med att konjunkturen förbättras. Vid oförändrad aktieportfölj så skulle då Industrivärden våren 2011 få in 1,75Mdr i mottagna utdelningar och Industrivärden skulle då vid en egen utdelning på 3kr få ett överskott om ung. 0,6Mdr nästa vår och även om man har räntebetalningar omkring knappt 0,5Mdr och lite förvaltningskostnader (kort handel oräknat) så får man trots allt ett litet överskott vilket Industrivärden inte haft sedan länge.

De förväntade utdelningshöjningarna till nästa vår skvallrar också om att Industrivärdens utdelningar kan komma att öka till våren 2012 med minst en 50öring per aktie i alla fall (till 3,5kr) men detta är som bekant beskaffat med stor osäkerhet.

Business as usual. och Sverre är sig lik as usual också

Biter svenskt stål fortfarande?

Häromdagen så var jag på en IR-träff/företagspresentation av verkstadsbolaget Sandvik. Ett av de allra största svenska verkstadsbolagen och med en lång och ärefylld historia med en börsnotering redan 1901.

Att Sandvik varit ett framgångsrikt företag kan man förstå genom att bara skriva en mening, aktieutdelningar varje år sedan börsnotering 1901 och endast två förlustår under bolagets 150-åriga historia. Det är få verkstadsbolag som kan visa upp den imponerande historiken, sedan bör man då komma ihåg att ett av dessa två förlustår på 150 år just inträffade i fjol, återkommer till detta lite senare.

Vad är det då som gjort Sandvik så historiskt framgångsrika? Och vad är det som drivit utvecklingen från gamla Sandvikens Jernverk till dagens högteknologiska företag?

Svaret är nog att Sandviken varit mycket duktiga på forskning av utveckling och faktiskt skapa mervärde för sina kunder, när andra företag först och främst sålt produkter har Sandvik sålt det det som kunderna verkligen vill ha, svenskt stål biter som bekant.

Men vad gör då Sandvik? Även om det är ett välkänt företag så är det nog ändå så att Sandviks produkter är förhållandevis okända även om Sandviks produkter i högsta grad är något som påverkar våra urbana liv och även om du rakar dig med rakblad från Gilette eller rakapparat från Philips så är det Sandvik som levererat blad och skärhuvuden, oavsett om vi får vår energiförsörjning från en kärnkraftverk eller ett fjärrvärmeverk så har Sandvik allt som oftast med ett finger i spelet och även i en höftprotes och oljerigg. I grunden handlar det om att leverera det kunden vill ha och ett materialkunnande om metaller.

De två största affärsområdena i Sandvik behandlar metaller på lite annorlunda sätt, dels gruvteknik där Sandvik tillsammans med AtlasCopco är världsledande och där IR-chefen jämför dessa båda bolag som två jämnstarka parhästar där man turas om att inneha ledarpositionen.

Det andra affärsområdet vid sidan av specialstålen och gruvteknik är vad man på engelska kallar tooling dvs verktyg som borrar, fräser, svarvar och gör andra roliga saker.

Sådana verktyg är nog närmast den ultimata konjunkturindikatorn, ett skärhuvud på en industriell svarv lever inte många minuter och är något som mer eller mindre hela tiden måste förnyas och när svarvarna börjar tystna så går det redan dagen efteråt mindre beställningar till Sandvik. Även om det är en konjunkturkänslig produkt så är det oftast en mycket lönsam produkt och Sandvik arbetar ständigt med att förse sina kunder med allt bättre produkter och IR mannen som hade företagspresentationen var noga med att poängtera att trots att Sandvik gjort stora nedskärningar tillföljd av lågkonjunkturen hade hade man inte gjort några besparingar på FoU eller säljstyrkan. Man arbetar ständigt med förbättrade produkter och man vill vara ute och träffa kunderna lika mycket i dåliga tider.

Om vi övergår till det finansiella så är det idag lite lätt att känna igen gamla Sandvik, ett resultat på minus är något unik. Sandvik är historiskt sett också ett företag med stabila finanser och när man idag har nettoskulder som är större än eget kapital så känns inte heller det som direkt som ”gamla Sandvik”, direktavkastningen är ju heller inget att skåla i champagne över. Personligen så tycker jag nog nästan att det vore bra för Sandvik att göra en nyemission även om dagens balansräkning kan bli en rejäl hävstång om ekonomin vänder.

Sandvik är också ett företag med väldigt stora fasta kostnader något som i denna dramatiska nedgång inte direkt varit kul. Som jag skrivit om tidigare på denna blogg så jämförs i affärspressen och analyser nästan alltid Atlas och Sandvik, i en del fall är det uppenbart att även en del bankanalytiker inte förstår sig på de stora skillnaderna mellan företagen. Inom gruvteknik är det sant att dom är hyfsat jämförbara men resterade del av företag är närmast dramatiskt olika. Atlas köper in produkter och sätter samman detta till en kompressor exempelvis, nedgången som varit nu har mao drabbat Atlas underleverantörer hårdare än Atlas. Sandvik ja dom gör ju allt själva, det rullar ju i stort sett in malmklumpar i ena änden på Sandvik och ut i andra ändan kommer mycket förädlade produkter, till på köpet enorma lagervolymer av exempelvis nickel. Sandvik äger för övrigt en volframgruva också, kanske är något att ha en firmafest i.

Om vi nu går in i en ”bungyjumpekonomi” där efterfrågan kommer tillbaka starkt så kommer även Sandviks resultat att ta rejäl fart då det numera finns hävstångseffekter både industriellt och finansiellt i företaget även om riskerna inte skall underskattas. Jag ställde själv en fråga om Sandviks investeringsbehov framgent och i alla fall IR-presentatören sade att man är mycket välinvesterade idag och skulle kunna sälja för 100Mdr på årsbasis utan att behöva göra mer än löpande inveesteringar.

I Industrivärden intet nytt

Industrivärden är ett intressant bolag. Synnerligen enkel affärsidé, förvaltning av börsnoterade aktier i främst stora svenska industriföretag. Bolaget har en helt transparent portfölj som går att följa dag för dag. Och bolaget omhuldas också av skatteregler som gör det enkelt att förstå utdelningar från bolaget osv.

Industrivärden är också i mångt och mycket en maktspelare där man tar ett aktivt ansvar i några svenska ”klendoder” som man kommit över vid olika tillfällen. Grunden är Handelsbanken, en gång i tiden Industrivärdens moder och från det bolag som man 1944 blev utdelat och använde sin maktbas till att köpa just Handelsbanks aktier för att säkra ägarmakten i detta bolag. Industrivärden blev sedan förvaltare av Handelsbankens övertagna panter från Kreugerkraschen t.ex. SCA och Ericsson. Andra bolag har man köpt över ett gammalt statligt bolag som t.ex. SSAB och i andra fall så har man ”bråkat” och styckat bolag t.ex. när man ihop med andra ägare gjorde slarvsylta av gamla Skånska cementgjuteriet och på köpet då snodde med sig Sandvikens Jernverk ett gammalt Stenbeckbolag. Sean har man ibland hör och häpna fatiskt sålt av stora aktieinnehav som t.ex. AGA och PLM. Oftast (men inte de senaste 5-6åren) så har Industrivärden också haft onoterade bolag. (likt Ratos t.ex.). Man gjorde under 90-talskrisen t.ex. ett bra köp när man köpte upp ett annat investmentbolag (Bahco) väntade in lite bättre konjunktur och har sedan sålt av några småbolag som t.ex. Besam som man sålde till AssaAbloy.

I industrivärden händer det sällan någonting direkt märkvärdigt utan orden status Quo är nog de lämpligaste , eller vad sägs om DI rubriken, ”Industrivärden gjorde ingenting senaste kvartalet”. Det går oftast decennier mellan de riktigt stora affärerna på senare tid t.ex. intåget i Volvo 2007 och dess för innan Sandvik ung. 10 år tidigare…det är med den tidshorisonten man bör bedöma deras förvaltning och industriella kunnande. Resten ja det är helt enkelt att man förvaltar ett antal bolag och har årsstämmor där man klubbar igenom årliga trevliga styrelsearvoden och bjuder på saft och bulle till småspararna. Industrivärden är mao ingen actionfilm med Bruce Willis utan nog mer någon överdrivet lång svart-vit stumfil från Ivar Krugers dagar.

Det intressanta är att mången massmedia och analytiker direkt missar hur bolaget fungerar. Man ältar sig över att inget händer, om man har för mycket skulder eller är för passiv osv. och allt som oftast så missar man ändå de små ”finesserna” i förvaltningen utan väntar in saker som händer med 10 år mellanrum. Och man missar det viktigaste faktumen att kärninnehaven är de som bestämmer avkastningen. Just nu så är det muntra miner när substansvärdet åkt upp över 70% i år och någon annan skriver förmanade om att faran inte är över för bolaget stora skuldsättning. Detta kvartalet som nu är genomgånget så gjorde däremot Industrivärden som alltid lite ”småjusteraringar” som fastiskt inte alltid är så små.

Man har börjat sälja av ”lite” aktier i Sandvik och SSAB sista tiden och man har inte köpt aktie för lika mycket utan i själva verket så har bolagets skulder börjat sjunka ned till lite mer behagliga nivåer. Man har också köpt aktier i Ericsson och tidigare under året i SCA. Ericsson tror jag faktisk att det var 7-8 år sedan man senast köpte aktier i. och dessa små affärer stärker i alla fall min uppfattning att Industrivärden börjar bli lite rädd om sitt eget kassaflöde och att två bolag som kommer sänka sin utdelning just är bla. Sandvik. Genom att sälja aktier i den egna portföljen med lite sämre direktavkastning och istället köpa aktier med lite högre direktavkastning så ökar Industrivärdens möjligheter att ha högre utdelningar som till 15% går direkt ned i fickan på familjen Lundbergs.

Intressant också att substansrabatten i aktien gått upp till ung. 25% numera mot hälften vid årsskiftet, vilket jag tolkar som att substansrabatten på aktien är en synnerligen dålig värdering av aktien.

En hel del fina kaassaflöden

Efter att ha läst ett antal kvartalsrapporter från diverse börsbolag så kan man konstatera att många bolag inte direkt har några lysande rörelseresultat i långkonjunkturens spår och att efterfrågan för det stora flertalet bolag ligger klart lägre i år än för ett år sedan men att man nu börjar se lite tecken på att efterfrågan är bättre än tidigare i år. Den stora tusenkronorsfrågan är om vilken som nu är ”nivån” på efterfrågan och hur mycket av denna efterfrågan som utgöra av olika statliga stimulanser.

På en punkt har däremot en del bolag fantastiska siffror, deras kassaflöden. I många bolag rinner det in rejält med pengar numera till aktieägarnas fromma och i många fall så är också kassaflödena betydligt bättre än vad bolagens redovisade resultat är.

Ett bolag som fått upp sitt kassaflöde ordentligt är exempelvis SCA. På månaderna juli till september så hade bolaget ett operativt kassaflöde om 4,8Mdr(!!) Vilket var mer dubbelt så mycket som det redovisade resultatet före skatt. Ett bolag som Sandvik redovisade förluster men hade ändå klarat att få in rejält med pengar i bolaget så att man kunnat betala av sin nettoskuld.

Vad beror då dessa i många fall direkt urstarka kassaflöden på? Och varför är det en så stor skillnad mot de redovisade resultaten?

Många bolag har i lågkonjunkturens spår gjort stora kostnadsbesparingar. Man har sagt upp personal, man har skaffat mindre lokaler, man har försökt minska sina lager osv. En annan hjälp på traven har många företag också fått av riksbanken om sänkt sina räntor vilket medför att många företag nu har lägre ränteutgifter än tidigare. En del av dessa kostnadsbesparingar syns i resultaträkningen direkt som te.x. minskade ränteutgifter och mindre löneutbetalningar. Andra syns inte i resultat.

Om ett företag säljer av sitt lager så märks detta inte speciellt mycket i resultaträkningen (såvida man säljer för upptaget värde i balansräkningen) nej detta påverkas i mångt och mycket inte alls. Däremot så medför det givetvis att kassaflödet in i bolaget blir bättre på bekostnad att man då säljer av tillgångar i balansräkningen. Vi kan t.ex. ta liknelsen med en familj som får 40 000kr i månadslön efter skatt varje månad och har en miljon i bostadslån. Och månatliga utgifter på låt säga 20 000kr i månaden. Om denna familj nu bestämmer sig för att sälja bilen en månad så medför ju detta att familjen får extra inkomster på kanske 80 000kr om bilen nu är värd så mycket. Det gör inte familjen rikare eller fattigare men däremot så kanske familjen har möjlighet att betala av sina lån med 80 000kr, precis så fungerar det fört.ex. Sandvik när dom säljer av delar av sitt enorma nickellager inget som syns i deras resultat, men i deras kassaflöden i rena pengar. Trots att dom går med förlust så får dom in mycket pengar och kan tom betala av lån.

Om vi t.ex. tar SCA som brukar vara ganska så stabilt från kvartal till kvartal så medför ett kassaflöde på 4,8Mdr som dom redovisade för senaste kvartalet en årstakt på 19,2Mdr, tror man att detta är SCA uthålliga kassaflödesnivå så framstår ju dagens aktiekurs som rena rånet då det operativa kassaflödet då blir 27kr per aktie och aktien då handlas i lite knappt ett pris på 4ggr kassaflödet (tänk 25% i årlig ränta) vilket är rejält billigt. Givetvis är så inte fallet (troligtvis) utan mycket av dessa kassaflöden är precis som SCA VD sa i kvartalsrapporten, en form av engångseffekter en lagarneddragning kan man som sagt bara göra ”en gång”. Precis som familjen som sålde av bilen som får det svårt att skaffa sig extra inkomster på 80 000kr månaden efteråt.

Tankar om vårens aktieutdelningar

Det är givetvis långt kvar till den tidiga våren när de flesta bolag i Sverige håller bolagsstämma och beslutar om årets aktieutdelningar med mera men jag tänkte ändå ge lite tankar om saken då det säkerligen intresserar många och det är nu på hösten som många styrelser säkert börjar ta upp frågan om utdelningarna.

Investmentbolagen är ju de som är enklast att hålla koll på när det gäller utdelningar då dessa har klara regler för hur stor utdelningen skall vara för att undgå bolagsskatt. Kortfattat kan man säga att i samtliga av de större investmentbolagen såsom Öresund, Industrivärden och Investor mm till våren med största sannolikhet kommer sänka utdelningen till följd av att man inte behöver betala ut lika mycket av skatteskäl. Och då kurserna gått upp ganska så kraftigt under året leder detta till klart lägre direktavkastning jämfört med föregående år.

Generellt sett sedan över börsbolagen så tror jag att vårens utdelningar blir något lägre än årets. Många bolag har i år klart sämre lönsamhet, kassaflöden och även om man kanske kan skymta att bättre tider är på gång så lär man vara rädd om finanserna innan man öppnar pengapungen.

En intressant aspekt är säkerligen också att det kan komma att ske en hel del förändringar i vilka bolag som är de som ger hög direktavkastning. Exempelvis så har det de senaste åren vari en hög lönsamhet i verkstadsindustrin med påföljande höga utdelningar och hög direktavkastning i dessa verkstadsbolag. I dagsläget så har de goda tiderna övergått i dåliga tider för verkstad och många ledningar försöker nu parera dessa dåliga tider på olika sätt med kassaflöden i fokus. När nu börsen också som alltid ”gått i förväg” och kurserna på dessa bolag är upp många kronor så kan jag tro att direktavkastningen denna säsong blir förhållandevis låg, särskilt för verkstadsbolag. Analytikerprognosen för verkstadsbolagen Volvo exempelvis är 1,50kr per aktie i utdelning (dryga 2% i direktavkastning idag) och en gammal högutdelare som SSAB spås inte dela ut någonting alls till våren, Sandvik spås sänka sin utdelning ned ordentligt också. Kan bli tufft för Industrivärdens kassaflöden denna säsong helt klart.

Högbelånade fastighetsbolag lär nog också få det svettigt att dela ut stora summor pengar till våren. Det notoriska direktavkastningsbolaget Kungsleden t.ex. har idag ganska dyra lån och låg soliditet och ränteteckningsgrad som ligger klart under målet så här det nog det logiska att direktavkastningen inte blir något vidare utan bolaget frångår sin utdelnlingspolicy i syfte att stärka finanserna. Medan lägre belånade fastighetsbolag säkerligen kan höja utdelningarna då bolagens driftsnetton generellt har förbättras.

Samtidigt så ä det nog så att en del bolag med historiskt lite lägre direktavkastning som idag troligen får ganska så god utdelning i relation till kursen. Bolag som t.ex. Astra, Securitas, Tele2, Intrum Justitia, HM t.ex. för att nämna några tänkbara bolag som får en hög direktavkastning.

Men som sagt det är långt kvar av bokslutsåret 2009 och rattmuffar skall både tas på och av innan bolagsstämmor klubbar utdelningar, får säkerligen skäl att återkomma till denna fråga igen.

Det hänger liksom ihop

Ibland så springer man på diskussioner med individer om det här med förhållandet mellan kapital och lönearbete, den eviga trätefrågan. Många gånger givetvis starkt influerade av olika politiska och ideologiska inriktningar vilket är ganska synd kan jag tycka samtidigt som många också är förhållandevis okunniga om samspelet mellan anställda och kapital. Så jag tänkte ge en mycket kortfattat introduktion till hur det hänger ihop i vårt samhälle.

Kortfatta t så kan man säga att företag är omöjliga att driva utan både kapital och arbetskraft. Utan kapital skapas inga arbeten och omvänt skapas heller inga vinster utan arbetskraft. Och utan dessa båda åror i båten får heller inte rorsman faster Staten några inkomster.

Aktieägande i olika former är mao en mycket viktig samhällsfunktion då det är deras kapital som skapar arbetstillfällen och skatteinkomster för våra offentliga utgifter. Utan goda vinster kan företaget inte expandera och öka sina löner. Man sitter mao i varandras ömsesidiga knä eller kanske bättre beskrivet genom den klassiska UGL övningen där man sitter ned lutandes mot varandras ryggar, faller en faller båda…

Men hur mycket kapital krävs det t.ex. för att skapa arbetstillfällen? Detta beror givetvis helt och fullt ut på vilken verksamhet det är frågan om. En del verksamheter är arbetsintensiv som t.ex. en advokatbyrå där det inte finns så många mer tillgångar är de som går hem på kvällen. Omvänt så kan et företag också vara mycket kapitalintensiv t.ex. ett fastighetsbolag där pengarna som behövs för att köpa fastigheter kanske ä den viktigaste tillgången och där antalet vaktmästare inte är så stort.

Men jag kan bjuda på ett litet hypotetiskt exempel i ett av våra mest ärefyllda klassiska företag, Sandvikens Jernverk eller kort och gott Sandvik. Sandvik är ett mycket stort företag som har ungefär 50 000 anställda (i alla fall vid senaste årsskifte, idag säkert färre). Samtidigt så finns det i Sandvik idag 1 186 287 175 aktier och såldes krävs det en mobilisering av ung 23 700 aktier och dess kapital för att sysselsätta en genomsnittsanställd i Sandvik samt finansiering av alla bolagets tillgångar vid sidan av nettolåneskulden. Nu är ju i och för sig Sandvik ett kapitalintensivt företag med specialstålverk, stora lager och mängder med andra ”dolda” tillgångar. 23 700 aktier motsvarar ung. idag ett börsvärde på 1,8Mkr så det är inte gratis att driva den typen av företag och betala anställda.

Omvänt är det ju fantastiskt att individen med en aktieportfölj med ett värde om 1,8Mkr faktiskt vid sidan av sitt eget arbete faktiskt också avlönar och låter en annan individ fåförverkliga sina drömmar och spara ihop pengar så att man kan avlöna en annan anställd och en bit av den offentliga sektorn.

På bild, kamvandring det är livet!

Industrivärdens huvudvärk finns kvar

Industrivärdens huvudvärk finns kvar
I förra veckan så rapporterade investmentbolaget Industrivärden för det första halvåret och i takt med börsens uppgång så har givetvis Industrivärdens portfölj ökat ungefär lika mycket att man sedan har haft en stor belåning av portföljen har ytterligare katapulteffekt på substansvärdet som är upp omkring +50% i år.

Den stora uppgången på börsen har givetvis lämnat andrum åt Industrivärdens skuldsättning som nu återigen kommit ner på mer normala nivåer efter att som mest nästan varit på gränsen till 40%. Med de senaste månadernas uppgång i backspegeln så kan man givetvis säga att Industrivärden kortsiktigt har gjort helt rätt i att ligga hårt belånad och bara ”vänta ut det värsta” som VD Anders Nyrén påtalat i tidigare rapporter sedan har man givetvis långsiktigt dragit på sig för mycket skulder i fel tillfällen (Läs massiva Volvoköp och SSAB dunderförvärv i USA sommaren 2007). Sedan är det viktigt att man fokuserar på hur det ser ut här och nu och vägen framåt man kan inte direkt köra bil framgångsrikt genom att enbart titta i backspegeln.

Industrivärden har givetvis ett antal huvudvärkar i portföljen, SSABs finanser och resultat ser inte så trevliga ut med tanke på en stor ”tickande” goodwillpost och en produktion som står helt still hela sommaren. Volvo förlorar stora pengar idag i resultaträkningen och även Sandvik förlorar rejält med pengar idag. Man bör dock ägna någon tanke åt skillnaderna mellan Wallenbergsfären och Handelsbanksssfärens stora skillnader i att bedriva företag. Media verkar idag knappast tro att det är någon skillnad alls.

Låt oss titta på Atlas och Sandvik vilka två företag som media i stort sett tror är samma typ av företag. I stället för Atlas så skulle vi också lika gärna kunna ta Husqvarna. Atlas och Sandvik konkurrerar direkt mot varandra inom t.ex. gruvmaskiner. Atlas som idag fortsatt tjänar pengar är i mångt och mycket satstillverkning dvs man köper in en massa produkter från underleverantörer och sätter samman dessa produkter till exempelvis en gruvmaskin eller kompressor sedan har man också en duktig och välskött serviceverksamhet. Rasar orderingången så drar Atlas ned på sin produktion och slutar köpa komponenter från sina underleverantörer. Atlas har definitivt visat att man är snabba med omställningar, bland deras underleverantörer är det nog idag inte lika glada miner. Husqvarna har dock med sin skuldsättning och tillbakagång i efterfrågan tvingats till en nyemission. Sandvik å sin sida (och för den delen hela SHBsfären) har istället en mycket mer integrerad och diversifierad verksamhet. Sandvik har givetvis också sina gruvmaskiner men man har också enorma råvarulager, egna stålverk och man har på så sätt en produktion mer från ax till limpa.

När orderingången rasar för Sandvik så blir det fort problem i hela kedjan. Man måste skära ner produktionen av gruvmaskin, komponenter, stålverk och sedan som lök på laxen så har man i denna nedgång också fått se värdet på sina råvarulager att sjunka rejält. Man står där med skägget i brevlådan med stora fasta kostnader och svidande förluster (speciellt sedan redovisningsreglerna IFRS infördes) vad som däremot är en viktig skillnad är att man kan upprätthålla ganska så goda kassaflöden och därför uppkommer allt som oftast inga direkta kapital behov och nyemissioner utan man kan istället ”slimma ner” sin kostnadsmassa och tunga balansräkning. Problemet är att det är kapitalintensivt att expandera och då kanske nyemissionsbehov, problemet för konkurrenten Atlas när uppgången väl kommer är att man lätt hamnar i sina leverantörers goda vilja då man inte kontrollerar hela kedjan. Eventuella nyemissionsbehov uppkommer oftast när produktionen är som lägst.

En annan intressant sak i rapporten väl värd behandla som faktiskt också verkar ha gått media förbi är att Industrivärden i denna rapport period inte köpt Volvo aktier vilket man i stort sett löpande nu gjort under 3 års tid. Istället så har man ökat kapitalinnehavet i lite mer konjunkturstabila SCA. Det verkar som man nu har handlat färdigt Volvo eller att man ser SCAs stabila kassaflöden som trevligare med tanke på skuldsättningen. Man har också i takt med Handelsbankens rejäla kursuppgång sålt av en del av aktierna även om SHb fortsatt utgör bolagets viktigaste innehav med cirkus 23% av portföljen.

Ett problem som snart kommer komma till Industrivärden som investmentbolag är fallande kassaflöden vilket är lika med sämre utdelningar För industrivärden väl och ve så är det av största vikt att innehav som SCA och Handelsbanken är ”frikostiga” med utdelningar när det nu ser tungt ut för t.ex. Sandvik, SSAB och Volvo. Man bör också vara medveten om att när aktieutdelningarna sjunker från innehaven så tar det ett år innan detta också drabbar investmentbolagets aktieägare och det är här det också kommer in problemet med en stor räntebärande nettoskuld som drar bort mycket av utdelningskapaciteten investmentbolaget. Det kan mycket väl vara så att nästa vår så delas det ut omkring 3-3,50kr per aktie i Industrivärden och sedan våren 2011 så halveras denna utdelning till kanske 1,50kr pga av dåliga utdelningar våren 2010 från innehaven. Det kommer nog bli skäl att återkomma till denna kalkyl.

Substansvärdet är idag i Indsutrvärden ca. 94kr medan C-aktien kostar 70 kr och skuldsättningsgraden är 23% vilket då ger en soliditet på 77%.

Blir små sparare stora företags banker de kommande åren?

Någon mer än mig som har upplevt att utbudet av företagsobligationer har ökat ordentligt de senaste månaderna. Även en hel del erbjudanden som t.om. riktar sig till privatpersoner?

Någon djuplodande analys till varför det just är på detta sättet idag har jag inte direkt men det känns ändå som en logisk förklaring att förutsättningarna för att låna pengar i banker klart har försämrats senaste året för företag. Under 2006-2007 var påslagen gentemot statsobligationer för stora företag enbart några tiondels procent, idag däremot handlar det om rejäla riskpremier. 6-7% handlar det om i många fall även för många stor traditionella svenska industriföretag. I den riskaversionen från bankernas sida så är det nog på det sättet att många mindre placerare kan nöja sig med kanske 5-6% i ränta på företagsobligationer och ändå känna att man gjort en bra affär. Man kan nog också dra slutsatsen att en stor del av de svenska bankernas ökade utlåning till stora svenska företag helt sonika beror på att utländska banker har sagt upp en hel del lån.

Verkstadsbolaget Sandvik exempelvis slutförde häromdagen en upplåning av pengar där man riktade sig till mindre investerare istället för att låna pengar av banken. Man erbjöd 5,25% i ränta på en 4 årig obligation har jag för mig och målsättningen var att låna upp 500Mkr. Gensvaret från mindre investerare (både privat och institutionella) var enastående och hela 3000 investerare var beredda att ta risken i Sandvik till denna ränta och företaget kunde istället låna upp 1,7Mdr…billigare än om man lånat på banken.

Jag tror att det nu kan komma en våg av emissioner av företagsobligationer till mindre placerare det kommande året. Många företag är svältfödda på krediter, de svenska bankerna är inte beredda att direkt ta stora risker idag och många investerare är svältfödda på ränteplaceringar som ger några procent mer än bankboken i ränta. Sverige har ju historiskt sett varit ett land med väldigt lite privatobligationer och i stort sett all in och utlåning har gått via banksystemet, svenskars placeringar har främst varit i aktier. Men vi behöver faktiskt inte åka så långt bort för att hitta andra investeringsmönster. Danmark har i lång tid haft väldigt fragmenterat banksystem med små lokala banker och som en konsekvens har en hel del av stora företags upplåning har varit privatobligationer och färre än i Sverige har ägt aktier.

Personligen så kan jag tycka det är sunt att både investera i obligationer och aktier. Dessutom är jag övertygad att de flesta blir bättre aktieinvesterare om man har god koll på obligationsmarknaden. Obligationsinvesterare ser nämligen på risker helt annorlunda än aktieinvesterare. Villkoren för ett företags upplåning är i högsta grad en mycket intressant information om man skall investera i samma företags egna kapital. Omvänt kan man också ibland se att aktiemarknaden diskonterar in ordentliga katastrofer gör utlånarna av pengar inte detta så kan mycket väl aktien bli ett bra köp osv.

Hur köper man då företagsobligationer/förlagslån/privatobligationer som privat investerare? Precis som aktier, man vänder sig helt sonika till sin bank. Idag finns det ganska många olika investeringsalternativ i obligationer även med något mer modesta insatser. Handelsbanken är av tradition en av bankerna med mycket transaktionsaktivitet i räntemarknad (går även handla företagsobligationer via nätet i deras aktiedepå). lilla Öhman fondkommission är en annan bank med lite mindre företags obligationer. Där kan man bla. se att stenbeck och Lundinföretaget Black Earth farming får betala dyra två siffriga räntor idag på sina lån.

Moder och dotterbolag

Någonting man bör ha koll på här i världen när det gäller aktier och företagsinvesteringar är förhållandet mellan moderbolag och dotterbolag. Varför är då detta så viktigt? De allra flesta börsnoterade företag består inte enbart av ett företag utan istället av många något mindre företag och över finns då ett moderbolag som är det faktiska bolaget som är börsnoterat. Dotterblagen är fullt egna företag som håller bolagsstämma och delar ut pengar (även om dom bara har en ägare) och dessutom i de flesta fall är berättigade till att ge koncernbidrag.

I ett företags redovisning så kolsoliderar man sedan räkenskaparna (dvs lägger samman alla dotterbolagen+moderbolaget) i en koncernredovisning som består av en resultaträkning, balansräkning och allt som ofta också någon form av kassaflödesredovisning detta för att du som ägare skall förstå hur företagets totala utveckling har varit. Samtidigt så kan man många gånger bli lurad på just dessa sammanslagningar av en mängd olika företags räkenskapar. Det är kanske så att det är just något bolag som år dåligt medan de flesta delar av koncernen går ganska bra. Att tmaa ett aktuellt sådant exempel så är ju Swedbank ett bra exempel där det idag är bla. dotterbolaget Hansapank (träffande namn helt klart) som går ordentligt dåligt oh har stora kreditförluster (i alla fall i redovisningen än så länge) medan exempelvis företag inom Swedbank går ganska hyfsat. I teorin så skulle man exempelvis sätta Hansapank i konkurs och bara driva vidare resten av Swedbank nu är ju i detta inte direkt troligt då det med största sannolikhet skulle leda till ingen vill låna ut pengar till Swedbank. Samtidigt kan det för företag ibland vara så att lyckas man sälja/bli av med/göra KK med stora problembolag så kan detta få stora effekter på koncernens löpande räkenskaper även om man kanske temporärt visar en stor nedskrivning. New wave har idag t.ex. stora problem med dotterbolaget Orrefors-Kosta boda men skulle man få ordning på jsut detta företag eller kanske lyckas sälja det så kan detta få klara positiva effekter för företaget (dock inte kortsiktigt pga nedskrivningar). ABB är ett exempel som lyckades vända hela företaget genom att göra sig av med ”problemområden” som amerikanska aspbetsbolag och fläktverksamhet. Aktiemarknaden trodde på konkurs för ABB 2001-2002 men när förlustbolagen var borta tjänade man bra med pengar till slut.

I de flesta fall är dotterbolagen i ett företag ganska så lika varandra då ett företag kanske satsar på en viss marknad eller produkt även om många av våra största svenska företag är väldigt stora och därmed i stort sett alltid lite eller mycket diversifierade. AtlasCopco tillverkar ju som bekant både gruvmaskiner, kompressorer och anläggningsmaskiner. I vissa fall så är dotterbolagen ganska så självständiga och tom kanske börsnoterade i sig som Sandviks dotterbolag Seco Tools som finns att köpa på börsen. Där finns det andra aktieägare än Sandvik som tycker till hur bolagets bord skötas även om Sandvik i stort sett kan göra som man vill.

Många företag har dessutom intressebolag (dvs där man äger en mindre del) som i vissa flal har väldigt lite att göra med verksamheten mer än ett visst mått att ”strategiskt intresse” eller vad det brukar skrivas. SSAB exempelvis äger ju halva Oxölösunds hamn, hamnverksamhet har som bekant ganska lite att göra med Ståltillverkning. Många bolag har också egna mindre fastighetsbolag, ”strategiskt” t.e.x AB Volvo .

Sedan finns det också i högsta grad också företag med affärsidé att äga flera olika företag inom väldigt olika marknader. Ratos exempelvis äger både Friluftskläder från Haglöfs och Anticimex bolags som direkt inte har så mycket med varandra att göra mer än att dom har samma ägare. Ett annat konglomerat är Midway som har både dotterbolag som tillverkar medaljer och som säljer bilar.

En annan viktig aspekt att se på är bolagets skulder eller kassakista och vart dom ligger i en koncern. Kanske har man en masas dotterbolag som är väldigt skuldsatta men t.ex. ett moderbolag med väldigt starka finanser (Ratos har en sådan situation idag). I andra fall så kanske det är så att varenda dotterbolag inte har några skulder eller för den delen några större penningsummor på banken heller medan moderbolaget å sin sida har tagit lån med aktierna i dotterbolagen som säkerhet.

Ett företag kanske är ganska högt skuldsatt man kan klara av skulder och amortering ganska bra ändå pga av ett starkt moderbolag och omvänt finns också situationer där moderbolagen nästan direkt får problem om dotterbolag inte längre går lika bra trots en högre soliditet och lägre skuldsättning.

Som sagt det finns mycket att läsa på om moder och dotterbolag...