I Industrivärden intet nytt

Industrivärden är ett intressant bolag. Synnerligen enkel affärsidé, förvaltning av börsnoterade aktier i främst stora svenska industriföretag. Bolaget har en helt transparent portfölj som går att följa dag för dag. Och bolaget omhuldas också av skatteregler som gör det enkelt att förstå utdelningar från bolaget osv.

Industrivärden är också i mångt och mycket en maktspelare där man tar ett aktivt ansvar i några svenska ”klendoder” som man kommit över vid olika tillfällen. Grunden är Handelsbanken, en gång i tiden Industrivärdens moder och från det bolag som man 1944 blev utdelat och använde sin maktbas till att köpa just Handelsbanks aktier för att säkra ägarmakten i detta bolag. Industrivärden blev sedan förvaltare av Handelsbankens övertagna panter från Kreugerkraschen t.ex. SCA och Ericsson. Andra bolag har man köpt över ett gammalt statligt bolag som t.ex. SSAB och i andra fall så har man ”bråkat” och styckat bolag t.ex. när man ihop med andra ägare gjorde slarvsylta av gamla Skånska cementgjuteriet och på köpet då snodde med sig Sandvikens Jernverk ett gammalt Stenbeckbolag. Sean har man ibland hör och häpna fatiskt sålt av stora aktieinnehav som t.ex. AGA och PLM. Oftast (men inte de senaste 5-6åren) så har Industrivärden också haft onoterade bolag. (likt Ratos t.ex.). Man gjorde under 90-talskrisen t.ex. ett bra köp när man köpte upp ett annat investmentbolag (Bahco) väntade in lite bättre konjunktur och har sedan sålt av några småbolag som t.ex. Besam som man sålde till AssaAbloy.

I industrivärden händer det sällan någonting direkt märkvärdigt utan orden status Quo är nog de lämpligaste , eller vad sägs om DI rubriken, ”Industrivärden gjorde ingenting senaste kvartalet”. Det går oftast decennier mellan de riktigt stora affärerna på senare tid t.ex. intåget i Volvo 2007 och dess för innan Sandvik ung. 10 år tidigare…det är med den tidshorisonten man bör bedöma deras förvaltning och industriella kunnande. Resten ja det är helt enkelt att man förvaltar ett antal bolag och har årsstämmor där man klubbar igenom årliga trevliga styrelsearvoden och bjuder på saft och bulle till småspararna. Industrivärden är mao ingen actionfilm med Bruce Willis utan nog mer någon överdrivet lång svart-vit stumfil från Ivar Krugers dagar.

Det intressanta är att mången massmedia och analytiker direkt missar hur bolaget fungerar. Man ältar sig över att inget händer, om man har för mycket skulder eller är för passiv osv. och allt som oftast så missar man ändå de små ”finesserna” i förvaltningen utan väntar in saker som händer med 10 år mellanrum. Och man missar det viktigaste faktumen att kärninnehaven är de som bestämmer avkastningen. Just nu så är det muntra miner när substansvärdet åkt upp över 70% i år och någon annan skriver förmanade om att faran inte är över för bolaget stora skuldsättning. Detta kvartalet som nu är genomgånget så gjorde däremot Industrivärden som alltid lite ”småjusteraringar” som fastiskt inte alltid är så små.

Man har börjat sälja av ”lite” aktier i Sandvik och SSAB sista tiden och man har inte köpt aktie för lika mycket utan i själva verket så har bolagets skulder börjat sjunka ned till lite mer behagliga nivåer. Man har också köpt aktier i Ericsson och tidigare under året i SCA. Ericsson tror jag faktisk att det var 7-8 år sedan man senast köpte aktier i. och dessa små affärer stärker i alla fall min uppfattning att Industrivärden börjar bli lite rädd om sitt eget kassaflöde och att två bolag som kommer sänka sin utdelning just är bla. Sandvik. Genom att sälja aktier i den egna portföljen med lite sämre direktavkastning och istället köpa aktier med lite högre direktavkastning så ökar Industrivärdens möjligheter att ha högre utdelningar som till 15% går direkt ned i fickan på familjen Lundbergs.

Intressant också att substansrabatten i aktien gått upp till ung. 25% numera mot hälften vid årsskiftet, vilket jag tolkar som att substansrabatten på aktien är en synnerligen dålig värdering av aktien.