onsdag 26 mars 2014

Handelsbankens interntransaktioner

I dagens mediarapportering kan vi läsa att Handelsbankens banken gjort en interntransaktion som består av att man köpt innehav av sina pensionsstiftelser vilket innebär att SHB blir ägare av mer än 10% av rösterna i både SCA och Industrivärden och därigenom inte blir en renodlad bank längre och kan undkomma vissa delar av påtvingade regelverk från EU.

I exempelvis Dagens industri och organisationen Aktiespararna verkar det enligt mig råda viss okunskap kring hur SHB-sfären är uppbyggd, historiken och strukturen och vilka tillgångar som idag finns i SHB.

Först kommer här en mycket förkortad historielektion som är helt nödvändig för att förstå nuvarande situation.

I begynnelsen fanns Handelsbanken. En privatbank startad på 1800-talet, precis som exempelvis Stockholms enskilda Bank, Göteborgs Bank och Skandinaviska Banken. Grundarna var avhoppare från SEB. Privat bank som tjänar pengar till sina aktieägare, tillskillnad mot exempelvis sparbanker.

Handelsbanken tjänade pengar och expanderade, man förvärvade och växte organiskt. Handelsbanken var en bank för näringslivet och lånade därigenom ut pengar till företag. Efter förvärvet av Norrlandsbanken 1917 blev SHB det i särklass dominerande kreditgivaren till svensk skogsindustri. Under 1920-talets första del stora ekonomiska kris genomförde SHB (som kreditgivare) tillsammans med dåtidens stora industrialist Kruger och en annan stor kreditgivare, Skandinaviska banken stora rationaliseringar i Norrlands skogsindustri och dessa mängder av småbolag samlades i ett nystartat bolag vid namn Svensk cellulosa Aktiebolag (SCA) och skogsföretagens krafttillgångar samlades i bla AB Hammarforsen (som sedan blev uppköpt av SCA och sedan sålt från SCA till Syndkraft/EON).

Under 30-talskrisen gick Krugerkoncernen i konkurs. Vilket drabbade stora delar av svenskt näringsliv i allmänhet och även SHB led tungt i denna kris dock hade man en stor och rejäl krigskassa. Handelsbankens satt helt plötsligt med stora mängder nödlidande krediter i företag man lånat ut pengar till. Ett antal av dessa krediter resulterade i att SHB tog över ägandet av en mängd bolag genom dotterbolaget AB Handel och Industri som förvaltades i SHB. Bland ägarandelar som hamnade i detta bolag kan nämnas Ericsson, bergvik, Fagersta, SCA, Amledahl, Munktell mfl.

Under slutet av 30-talet och början av 40-talet förändrades lagstiftningen i den mån att man förbjöd banker att långsiktigt äga industriföretag vilket SHB då gjorde gjorde. Övertagandet av ägarandelar under 30-talet hade då skapat stora värden för ett antal banker som behövde förvaltas på annat sätt för aktieägarnas bästa. För att komma runt regelverket bildade SHB bolaget Industrivärden, Stockholms Enskilda Bank bildade bolaget Providentia och Skandinaviska banken bildade AB Custos. Dessa bolag delades sedan ut till bankernas respektive aktieägare och bankens ledning var också med i styrelsen i Industrivärden. I Handelsbanken så var många stora ägare av Banken just anställda vilket innebär att det genom Industrivärden uppstod redan från början ett korsägande mellan Industrivärden och SHB, till i motsats på Providentia där familjen Wallenberg ägde större delen av kapitalet och Providentia delades ut till familjen Wallenberg i stor omfatttning. (Providentia och det äldre Investor AB kom sedan att fusioneras)

Då bankerna genom förpliktelser gentemot sina anställda hade pensionsskulder så skapade SHB också en intern ”pensionskassa” (OBS ej Oktogonen den tillkom betydligt senare) istället för att teckna försäkringar hos förförsäkringsbolag som skulle säkra dessa pensioner. Initialt så lades innehavet i SCA (som ansåg särskilt långsiktigt och strategiskt) i pensionsstiftelser. För att säkerställa SCAs pensionsskulder så skapades här också pensionsstiftelser där tillgångar av aktier i bla SHB och Industrivärden inköptes. Respektive bolag utser sedan respektive stiftelses styrelse. Utöver pensionsstiftelserna har SHB sedan 1970-talet också satt upp forskningsstiftelser som årligen donerar pengar till vetenskaplig forskning i vad man skulle säga är inom bankens intresseområden. 

Även dessa stiftelser förvaltar SHB, Industrivärden och SCA aktier. Sedan har också SHB satt upp en vinstandelsstiftelse  vid namn Oktogonen som är en form av bonussystem för bankens anställda där insättningar sker från banken om lönsamheten är högre än jämförbara banker och att bankens aktieutdelning bibehålls eller ökar. 

Andelarna i denna stiftelse är lika för samtliga bankens anställda oavsett befattning. Även här har tillgångar i form av SHB, SCA och Industrivärden aktier.

Sammantaget har korsägandet bestått och de olika företagen äger i stora delar varandra med en förvisso också stor mängd fria aktier som du och jag kan köpa på börsen inom SHB sfären.

För att skydda denna konstruktion med banken med stort B i så finns en röstbegränsning på max 10% för varje aktieägare i SHB. Så genom pensionsstiftelser i både SCA och SHB och genom Industrivärden så innehar ”Sfären” mer eller mindre fullständig  kontroll över SHB, SCA och Industrivärden uppdelat på flera olika juridiska ägare. Konstruktionen gynnar mao att dela upp aktieinnehav på flera händer likt man gjort i SHB. (Familjen Wallenbergs ägande är konstruerat i annan form genom sk. ”ask-i-ask ägande” vilket är helt annorlunda i sin uppbyggd.

Reglering mellan dess tre bolag SHB, SCA och Industrivärden är med största sannolikhet omhuldade av en mängd olika aktieägaravtal sedan urminnes tider. 

Media lyfter ofta fram ”herrklubben” som sitter i varandras styrelser och det är såklart en bedrövlighet i detta men det är också ett resultat av att ”banken”/”sfären” utöver ett betydande inflytande över varandra. 

Det finns också historiska orsaker till varför ledningar och styrelser är en blandning mellan ”bankens folk” och ”industrins folk”. (t.ex. ex. på Industrivärden som haft en styrelseordförande varannan gång från ”banken” och varannan gång från ”industrin” ända tillbaka till 1944.

Nu till problemet här och nu. Den mängd av nya regelverk som sköljer över bankerna från EU och Sveriges riksdag (precis som regelförändringarna efter 30-talet där banker förbjöds långsiktigt äga rörelsedrivande bolag.) innebär en mängd olika restriktioner som gör det svårt för SHB att bedriva verksamhet på det sätt man gör idag. Ang SHB ägarinflytande i SCA och Industrivärden så verkar en del journalister idag har missat det faktum att banken redan idag har ett betydande ägande i just dessa bolag (hittills ”dolt” genom korsägande stiftelse, ett ägande som man måste förvalta att då VD eller Styrelseordförande i banken medverkar i dessa styrelser. Något som med kommande regelverk mer eller mindre blir förbjudet.

Gårdagens affär mellan stiftelserna och banken kan på lång sikt faktiskt göra SHB sfären mer transparent kan jag tro och det är i grunden bra.

 

lördag 22 mars 2014

Aktiestinsen och sparandelinjen

Idag är det officiellt att 98-årige legendaren Lennart "aktiestinsen" Israelsson kandiderar för Centerpartiet till höstens kommunfullmäktigeval i Nässjö. Jag själv kommer kandidera både till riksdagen och Kumla kommun. Har läst några rykten om det på Twitter så hade det på känn men kul ändå! Man är som sagt aldrig för gammal för att engagera sig. 

Aktiestinsens kandidatur för Centerpartiet är ett utmärkt tillfälle att lyfta fram Centerpartiets förslag om sparandelinje som man hitills helt ärligt ska säga inte rönt någon större framgång med. 

Översiktligt går sparandelinjen ut på att det skall bli mer lönsamt att bli sparsam och det skall finansieras genom att det skall bli mindre lönsamt att låna. Idag är det mer aktuellt än någonsin då svenskarnas benägenhet att låna ökar med stadiga 5% om året samtidigt som sparsamheten förblir låg, ohållbart i längden och ökad sårbarhet i samhället.

En sparandelinje är också viktigt att ta fram då det svenska området för finansiellt sparande nu genomgår vissa förändringar. Det ena som verkat i något år är Investeringsparkonton som går ut på att det skall bli enklare att äga fonder och aktier och är en sparform som schablonbeskattas och många svenskarna ser i dagarna för första gången i sin deklaration hur de förtryckta uppgifterna ser ut i deklarationen. En annan förändring är att skatten för fonder är omgjorda under 2013 och man nu betalar en låg schablonskatt på 0,12% på innehav istället för att fonder genom skatteregler tvingas ge utdelningar som beskattas med 30%. Den tredje och största förändringen är att avdraget för insättningar i pensionsförsäkringar är på väg att försvinna. Detta lär leda till att de allra flesta kommer sluta spara i pensionsförsäkringar och i den bästa av världar övergå till investeringssparkonto.

Summa av dessa förändringar är att fler svenskas kan antas få schablonskattemässiga kapitalinkomster. Av de som har ett sparande som sagt, då allt för få sparar.

Det finns fler sätt att effektuera en sparandelinje. Man skulle kunna tänka sig sänkt kapitalskatt och ränteavdrag. Med mera. Alla olika lösningar har sina för och nackdelar. En generellt sänkt skattesats för inkomst och utgift av kapital på 20% skulle exemplevis får stora förmögenhetsmässiga effekter och främst gynna de 10% av svenskarna som har 70% av den samlade förmögenheten.

Jag personligen gillar centerpartiets förslag om ett grundavdrag på kapitalinkomster. Förslaget jag sett här är att kapitalinkomster på upp till 5000kr blir skattefria. Detta skulle gynna "mindre förmögenheter" hos vanligt folk som får någon tusenlapp eller två i plånboken om dom är sparsamma men för dem med större tillgångar knappt skulle vara märkbart. Detta kan bli en stimulans för en generellt ökad sparsamhet och inöste minst leda till att Skatteverket kan slippa skicka ut tusentals deklarationer till barn vars föräldrar sparat ihop lite fonder eller pengar och där Skatteverket med noggrannhet kräver in de där futtiga hundralapparna i skatt på kapitalinkomsterna för dessa barn. 

Med ett grundavdrag på sparande kan alla, för egen tjänade peng spara ihop de där månadslönerna på bankboken eller i aktiesparande och denna summa kan innehas skattefritt.

Hur kan då finansieringen för detta grundavdrag se ut?
Vi bör verkligen göra något av de generösa ränteavdragen. Kanske sänka gränsen på 100 00kr i ränteutgifter som toppen för 30% ränteavdrag är, ner till kanske 50 000kr per år? Här är jag öppen för en mängd olika förslag på lösningar i syfte att stimulera sparsamhet och minska incitamenten till att leva på kredit.

tisdag 18 mars 2014

Tribute to Morfar

Den 18 mars år 1924 föddes min Morfar. Idag exakt 90 år sedan och dagen till ära intervjuas han i tidningen Hallands nyheter. Morfar Olle är helt klart en av mina idoler och det är väl bara att erkänna att man ärvt en hel del efter honom, samhällsengagemang (morfar har under lång tid haft förtroendeuppdrag i Centerpartiet bl.a.) intresse för näringsliv, sport, historia och aktier. Och han tycker det är roligt att skriva.

Jag hade glädjen att hälsa på min morfar i helgen och gratulera honom. Han visade då upp sitt senaste inköp, en surfplatta där han han han hade inlagt aktieappar(!) och han hade några hemsidor inlagda som favoriter, bland annat denna blogg och han är trots 90 år en inbiten läsare.

Morfar föddes som sagt 1924 så låt oss göra en tillbakablick till en svunnen tid genom att dyka ner i Investors årsredovisning anno just 1924.

Man bör först främst vara observant på att redovisningsreglerna på denna tid nog hade en hel del att önska från en enskild aktieägares synvinkel (innan det blev mer ordning efter krugerkraschen). 1924 hade Investor AB redovisade tillgångar på 66mkr varav aktier knappa 48mkr och resten obligationsupplägg. 28 Mkr i lån. Substansvärdet 1924 torde Mao vara lägre än man idag ger ledningen i lön...

Investors största innehav 1924 var följande:
1. Halmstad-Nässjö järnväg (!)
2. Svenska Ostindiska kompaniet (!)
3. SKF (observera att detta vara före Volvo delades ut till aktieägarna i SKF)
4. Järnvägen Stockholm-Saltsjön 
5.Fastighetsbolaget Västberga
6. Svenska oljeslageriaktiebolaget
7. AB Kol och Koks

Bland andra lite mindre innehav kan vi t.ex. En plantage för clementiner, diverse järnvägar runt om landet och diamantborriningsbolaget (en av ursprungen till Atlas Copco), Marabou choklad.

Som sagt 1924 var en annan tid och intressant i vilka stora insatser Investor hade satsat i realtillgångar som mark och järnvägar på denna mark.

Ska försöka göra en djupdykning i vilken avkastning man kan tänkas ha fått om man köpt en aktie i Investor år 1924 när tid ges.

Morfar
Gadgeten innehöll ett fel