Lärdomar från Algots

Med dagens rapport från H&M så är det dags att skriva lite näringslivshistoria kring kläder. Dra inga paralleller utan se det som en sedelärande historia.

I mitten av 60-talet börsintroducerades företaget Algots (Algot Johansson AB) från Sjuhärdsbygden på Stockholmsbörsen.

Det var på tiden en stor börsintroduktion av ett framgångsrikt företag. Från att på 1910- talet ha startats med hjälp av några kronor på fickan, arbetskraft och idéer hade företaget vid börsintroduktionen växt explosionsartat under 50 år. När bolaget börsintroducerades var man Skandinaviens största konfektionsföretag och tillverkade miljontals klädesplagg. Nästan varje svensk hade på 50- och 60-talet några prima kvalietskläder från Algots. 

Vid introduktionen berömde affärspressen företaget för solida finanser och synnerligen god likviditet. Detta trots den på den tiden häpnadsväckande expansionen, vilket för företag oftast är påfrestande för finanserna, inte minst klädföretag. Algots var i början av 60-talet ett svenskt mönsterföretag  där grundaren var styrelseordförande och nästkommande generationer arbetade sig upp inom företaget. Fördjupar mig inte här men det fanns som oftast med framgångsrika entreprenörer också lite personliga moraliska tveksamheter krigs ägarfamiljerna (dom var två stora aktieägare). 

Det avgörande steget för att företaget blev framgångsrikast tog man mitt under den värsta delen av 30-talskrisen i spåren av Krugerkrashen. Då började Algots successivt avsluta det traditionella sättet att sy kläder, hemsömnad där kvinnor i bygden sydde kläder i sitt hem och som sedan lämnades in för vidare försäljning av grossister (som kallas Knallar i Sjuhärdsbygden). Nej Algots såg framtiden komma och var först med det nya. Han lät inte bara tyget spinnas av maskiner utan nu introducerade man löpande-bandet produktion. Kvinnor fick jobb på toppmoderna fabriker som var effektiviserade efter amerikanskt snitt precis som på Ford eller Chrysler. In med tyg i ena änden och ut med färdiga kvalietetsplagg i andra änden.

Ett helt nytt sätt att sy kläder!

Framgången blev oerhörd av denna förändringstid. De största problemen Algots hade var brist på arbetskraft och råvaror och det gick att lösa. Ny arbetskraft flögs bokstavligen in från Finland och Jugoslavien och bolaget byggde tom nya bostäder åt de nya anställda i egen regi och råvaruinköpare köpte in tyger för glatta livet.

Algots konkurrerade under expansionen ut många av sina konkurrenter och blev till slut det största konfektionsföretaget i Skandinavien.

Mot slutet av 60-talet började företaget hacka så smått, men det var bara lite hack i kurvan. Bolagets kunder började dra ner sina beställningar till följd av att utländska konkurrenter kunde sälja så mycket billigare kläder. Detta trots att Algots var bland de första klädesföretagen att sälja kläder direkt på postorder och då kunde kapa bort butiksledet. Postorderförsäljningen gjorde för övrigt Algots kund Ellos sura som slutade köpa kläder av Algots till sina kataloger och importerade kläder istället.

I takt med de första frihandelsavtalen under 60- och 70-talen så kunde entreprenörer med lönsamhet börja sälja kläder mellan europeiska länder när tullar, restriktioner och handelshinder började försvinna allt mer. Vilket i sig var en revolution och omställningsfaktor i näringslivet.  Plötsligt började de höga svenska arbetskraftskostnaderna inom textilindustrin bli allt mer kännbara för den arbetsintensiva textilindustrin. Konkurrenter betalde bara 10%(!) av lönerna för textilanställda i ex Portugal och kunde då producera kläderbetydligt billigare som svenska butikskedjor sedan sålde. 

Men på Algots förstod man vad som skulle komma. Här gällde det att möta framtiden med tillförsikt och ställa om företaget till den nya verkligheten.

Algots startade upp produktion i Portugal, i Finland och skulle själva bli en lågkostnadsproducent fast med med den svenska höga kvaliteten i botten och på så sätt bli bäst på båda planhalvor.  Man fick också statligt stöd för produktion i Västerbotten vilket man utnyttjade. 

Tyvärrr lyckades inte Algots ställa om företaget tillräckligt snabbt, man kom på efterkälken. Man lyckades inte skapa tillräcklig lönsamhet i det nya och tillväxten i portugisiska fabriker var inte tillräcklig kraftig samtidigt som den svenska tillverkningen rasade samman. 1977 tog det slut och Algots ansökte om konkurs, året efteråt avled företagets åldersstigna grundare. 

Ett av Sveriges mer framgångsrika och solida företag hade på bara ca 15år från toppen efter 50 års nästan oavbruten expansion kraschlandat. Från en solid stjärna till ett konkursbo övertaget av bankerna och statlig konkursförvaltare. 

Ja vad kan vi lära oss av detta? 

Omställningens tid är här för H&M

Under senaste veckan har jag lyssnat på boken Handelsmännen som är en bok som beskriver företaget H&M. Boken är en god beskrivning över företaget och går igenom historik, personporträtt och kulturen bakom detta fantastiska företag. Boken skrevs år 2001 så det är ingen purfärsk bok utan i själva verket lite av en historisk skrift, om än intressant.

Sett med ungefär 15 år i backspegeln är den i mina tycken en väl intressant bok då det ger många bra beskrivningar till varför H&M befinner sig där man gör just nu. För H&M är idag inte vad man en gång var, eller för att vara rakt på sak i mitt tycke. H&M är just precis vad man var för 15 år sedan, med de fördelar och nackdelar detta inneburit. En skomakare blir ju lätt vid sin läst om man en gång var framgångsrik.

Först en liten historisk tillbakablick mellan år 2001 (då boken skrevs) och idag och det senaste bokslutet.

Låt oss börja med aktien.
Vid utgången av år 2001 stod aktien i ungefär 100kr och idag efter en besvikelse över försäljningssiffror senaste månaden så står aktien i 235kr. Pengarna i aktien har mer än fördubblats och utdelningarna har distribueras punktmässigt.

Låt oss då titta på försäljningen.
År 2001 sålde H&M för 46,5Mdr, i senaste bokslutet 222,8Mdr. En god utveckling som kommit ifrån av att H&M öppnat fler butiker runt om i världen.

Övergår då till vinsten på nedersta raden.
År 2001 summerade den till 3,8Mdr medan vinsten idag är 18,6Mdr. Per aktie motsvarar detta lite drygt 11kr idag.

På 16 års sikt så har H&M presterat väl. Inget snack om saken. Studerar man tidsperioden närmare under dessa 17 år så finner man dock att den mest positiva utvecklingen togs under de första åren och lite slarvrigt så kan man säga att de sista 8-9 åren så har vinsten i bolaget stått still med lite variationer medan försäljningen ökat ständigt genom att man har fortsatt att hela tiden öka antalet butiker. Just butiksantalet, butiksexpansionen, jakt på de bästa butikslägena är något som är inrutat i H&M och som beskrivs mycket gott i boken enligt ovan. samt något som också grannlaga redovisats i varenda kvartalsrapport även om man nu skall sluta redovisa denna magiska siffra i antalet butiker.

Så vad är då problemet? Har man ett problem som är bestående eller är det temporärt?
H&M levererar ju uppenbarligen långsiktigt i alla fall på 16 års sikt. Men har hackat de sista åren, "sista åren" som numera börjar bli ganska många år och vi kan börja prata om en trend. Studerar man balansräkningen i H&M närmare under de sista 10 åren så är det uppenbart att H&M använt sin mycket starka finansiella position till att expandera. Då lönsamheten svikit så har balansräkningen i takt med expansionen blivit svagare.

Västvärldens handelsmönster avseende kläder är nu i en ganska så kraftig brytningstid, det kan man nog säga utan att behöva utge sig för att vara någon expert. Några klädhandlare växer så det knakar (Tänk Zalando), medan vissa har dukat under (tänk mindre kedjor) och sist så har vi en del som vuxit som marknaden (tänk H&M).  Starka varumärken växer gott, resten är utsatta för hård priskonkurrens.

Jag hade häromveckan en diskussion med en vän till mig kring just H&M och han beskrev problem synnerligen gott i en mening.

"Till H&M går man för att handla kläder."

Låt mig problematisera meningen för att beskriva hur jag tänker.
1. Man går till H&M dvs man går i sina skor på stora gatan och kliver in i butiken.
2. Man är på H&M (butiken) och handlar kläder. Dvs varumärket H&M är nog betydligt tydligare associerat med just själva butiken som alltid ligger på bästa stället som alla vet än själva varumärket på de kläder man faktiskt säljer(!).

H&M är i mina tycken drottningen på klädeshandel på stan. God kvalité, till lågt pris och butiken lägligt placerad just där man faktiskt går förbi och det är lätt att slinka in när man ändå behöver en ny skjorta eller någon ny topp till festen på lördag. Att man råkar ha en H&M topp på festen är sedan något man knappt själv inte ens tänker på mer än att den satt bra och var snygg.

Brytningstiden som klädhandeln befinner sig i är just problemet för H&M.

1. Allt fler människor runt om jorden har fått högre disponibla ekonomiska medel. 
Detta ökar klädesförsäljningen generellt (främst länder med lägre BNP) men för ett land som Sverige så betyder inte mer pengar i plånboken att man handlar mer skjortor och toppar. Nej man byter ut den lite billigare skjortan, mot en lite finare skjorta så man på kontoret eller i skolan kan visa upp loggan som förklarar vilken typ av människa man är. (för undertecknads del , om man skall ironisera över sig själv så kanske ett sportigt varumärke som tar bästa ansvaret för miljön?).  Denna trend där fler får mer pengar över i plånboken har varit mumma för starka varumärken med en tydlig nisch, se inte minst på LVMH. Det är med andra ord inget konstigt att nya köpcentrum är fulla av diverse "concepts stores" och "show rooms" och företag som är mer av varuhuskaraktär (tänk Åhlens...) allt mer blir en mindre del av stadsbilden.
För H&M är detta en möjlighet men framför allt en utmaning då man konkurrerar allt mer med starka varumärken och allt mindre med duktiga detaljister. H&M har svarat med att bygga upp lite nya egna varumärken, ja jag har lite svårt att komma på nu vad dom hette bara....

2. Allt fler konsumenter börjar successivt handla kläder online.
Här behövs väl ingen förklaring men väl en liten reflektion (hänvisar återigen till mina egna val)
Hur gör man då om låt säga behöver ett par nya jeans?. Först uppstår tanken på att jag behöver ett par jeans, sedan tänker man lätt på varumärket XX sedan söker man i sökmotorn eller går kanske direkt till en prisjämförelsesajt för att se vart just ett par XX modell YY går att köpa till lägsta pris. Några klick senare så hamnar man hos ett företag som råkar sälja just detta varumärke, som man konstigt nog tänkte på. Försök gärna själv några gånger och inse att du kommer in rätt ofta på Zalando och motsvarande och rätt lite på H&M...

Summasummarum.
Brytningstiden är här för H&M. klarar man av att förändra sig lika framgångsrikt som man gjort tidigare, när brytningen nu handlar om själva kärnan bakom H&M? Just nu ser det i mitt tycke väldigt mörk ut och fortsätter utvecklingen de senaste åren börjar vi närma oss det "otänkbara" att H&M nog behöver sänka sina utdelningar....

Nyårsklockorna klämta

De sista självande timmarna av 2010 är nu på väg att löpa ut, börsen har strax stängt och med denna stängning så är det dags för skatteverket att samla ihop information inför deklartioner och företag att sätta samman de sista siffrorna i årsbokslutet.

Det blev ett märkligt börsår 2010. Den svenska ekonomin återhämtade sig säkerligen snabbare än någon vågat förutspått och negativa BNP siffror vändes snabbt till kraftigt positiva. De låga räntorna fick privatpersoner, företag och finansiella marknader att jubla. Riskpremier har sänkts i kombination med kraftigt ökade vinster i många fall. Lönsamheten är idag rejält stark skulle jag vilja säga. Ta bara två globala företag som t.ex HM och AtlasCopco, inga fel på vinsterna där inte.

Samtidigt finns det som alltid mörka moln i horisonten. Bad moon rising som Creedance sjöng i en låt en gång. Statsfinanserna i många av jordens länder är minst sagt bedrövliga och det lär bli många år med offentliga nedskräningar, sänkta pensioner, allt mer privatiserad sjuk och äldreomsorg (inte minst nya karolinska som skanska skall delfinansiera är ju ett talande exempel). Resursknappheten i världen blir också allt mer talande och vi blir allt fler som slåss om allt mindre. I många fall direkt ändliga resurser och stora stora framtida omställningsproblem.

Börsen är sedan botten 08/09 mer än väl dubblad, inflationen är stigande främst i de "producerande" länderna vilket självfallet leder till ökande priser hos oss "konsumerande länder" med höjda räntor och troliga dåliga realöneökningar. Detta talar nog helt klart mot börsen som helhet. Samtidigt finns det en annan intressant och positiv sak, många av våra stora företag har varit sparsamma och balansräkningarma är i många fall riktigt bra. Två bra exempel är t.ex. electrolux, 100Mdrs företaget med nettokassa, byggföretaget Skanska även det med urstarka finanser, värdering av företag är ju som sagt både earning & assets. Inte bara vinster som åker upp och ned. 2011 kan bli ett år av "stockpicking" dvs där det kan skilja mycket mellan goda och dåliga investeringar även bland de allra största och välanalyserade företagen.

Så jag lyfter bubbelglas och önskar er alla ett gott nytt år. Några nyårslöften? Själv hoppas jag under någon gång nästa år bli förälder om allt går som det ska. Det blir nog ett äventyr som jag hoppas inträffar. I vårt fall pga "skit i förgasaren" så inkluderar detta en resa till sydafrika. Håller en lite tumme..

Published with Blogger-droid v1.6.5

Framtiden viktigare än historien

Det är många som fokuserar sitt aktiesparande på kassflöden och utdelningar, vilket jag skulle vilja säga är klokt, för de genomsnittliga företagen kommer med tiden inte ha en kursutvecklingen som inte är speciellt annorlunda än mängden pengar i omlopp som både undertecknad och bloggaren Cornucopia beskrivit . De förväntningar vi kan ha på aktier är således att behålla vår köpkraft i tillvaron samt årligen få en utbetalad ränta på pengarna, även denna ränta kan också med tiden tänkas utvecklas i takt med pengamängden. Men det är gott så! Kombinationen av en real tillgång och en realränta är det få investeringar som ger. Obligationen ger ingen förbättring av vår löpkraft istället urholkas dess värde även om vi får ränta, guldtackor behåller vår köpkraft men ger ingen ränta etc.

Mao dividens don’t lie, utdelningar skojar man inte bort. Samtidigt så är det så att vi kan lära mycket av historien men det är inte historien vi lär få utdelningar ifrån. Den som köper aktier idag får inte fjolårets utdelningar. Lite förvånande kan jag då tycka att många fokuserar just på historien, många tror att bolag som hade hög direktavkastning förr om åren per automatik även har det igen, så kan det i många fall vara men det kan också så att det verkligen inte är fallet, det finns också en del exempel på är sjunkande aktiekurser mycket väl kan ha lett till att direktavkastningen i framtiden ökar.

Även om man inte bör gissa allt för mycket om framtiden finns det goda skäl att i alla fall skumma på ytan om just framtiden.
Om vi idag sätter en ”skamgräns” på 4% i direktavkastning sett till dagens kurser vad har vi då för svenska lite större bolag som kan tänkas uppfylla det i prognos till vårkanten?

Några kandidater kan säkerligen vara: Astra, Axfood, Betsson, Cardo, Castellum, Fabege, Hakon, HiQ, HM, Holmen, Intrum Justitia, Kungsleden, Peab, Ratos,Securitas, Skanska, tele2 och Telia
Därmed inte sagt att dessa bolag skulle vara bra eller dåliga köp…det vet vi först i framtiden.

Tankar om vårens aktieutdelningar

Det är givetvis långt kvar till den tidiga våren när de flesta bolag i Sverige håller bolagsstämma och beslutar om årets aktieutdelningar med mera men jag tänkte ändå ge lite tankar om saken då det säkerligen intresserar många och det är nu på hösten som många styrelser säkert börjar ta upp frågan om utdelningarna.

Investmentbolagen är ju de som är enklast att hålla koll på när det gäller utdelningar då dessa har klara regler för hur stor utdelningen skall vara för att undgå bolagsskatt. Kortfattat kan man säga att i samtliga av de större investmentbolagen såsom Öresund, Industrivärden och Investor mm till våren med största sannolikhet kommer sänka utdelningen till följd av att man inte behöver betala ut lika mycket av skatteskäl. Och då kurserna gått upp ganska så kraftigt under året leder detta till klart lägre direktavkastning jämfört med föregående år.

Generellt sett sedan över börsbolagen så tror jag att vårens utdelningar blir något lägre än årets. Många bolag har i år klart sämre lönsamhet, kassaflöden och även om man kanske kan skymta att bättre tider är på gång så lär man vara rädd om finanserna innan man öppnar pengapungen.

En intressant aspekt är säkerligen också att det kan komma att ske en hel del förändringar i vilka bolag som är de som ger hög direktavkastning. Exempelvis så har det de senaste åren vari en hög lönsamhet i verkstadsindustrin med påföljande höga utdelningar och hög direktavkastning i dessa verkstadsbolag. I dagsläget så har de goda tiderna övergått i dåliga tider för verkstad och många ledningar försöker nu parera dessa dåliga tider på olika sätt med kassaflöden i fokus. När nu börsen också som alltid ”gått i förväg” och kurserna på dessa bolag är upp många kronor så kan jag tro att direktavkastningen denna säsong blir förhållandevis låg, särskilt för verkstadsbolag. Analytikerprognosen för verkstadsbolagen Volvo exempelvis är 1,50kr per aktie i utdelning (dryga 2% i direktavkastning idag) och en gammal högutdelare som SSAB spås inte dela ut någonting alls till våren, Sandvik spås sänka sin utdelning ned ordentligt också. Kan bli tufft för Industrivärdens kassaflöden denna säsong helt klart.

Högbelånade fastighetsbolag lär nog också få det svettigt att dela ut stora summor pengar till våren. Det notoriska direktavkastningsbolaget Kungsleden t.ex. har idag ganska dyra lån och låg soliditet och ränteteckningsgrad som ligger klart under målet så här det nog det logiska att direktavkastningen inte blir något vidare utan bolaget frångår sin utdelnlingspolicy i syfte att stärka finanserna. Medan lägre belånade fastighetsbolag säkerligen kan höja utdelningarna då bolagens driftsnetton generellt har förbättras.

Samtidigt så ä det nog så att en del bolag med historiskt lite lägre direktavkastning som idag troligen får ganska så god utdelning i relation till kursen. Bolag som t.ex. Astra, Securitas, Tele2, Intrum Justitia, HM t.ex. för att nämna några tänkbara bolag som får en hög direktavkastning.

Men som sagt det är långt kvar av bokslutsåret 2009 och rattmuffar skall både tas på och av innan bolagsstämmor klubbar utdelningar, får säkerligen skäl att återkomma till denna fråga igen.

Andras pengar, eller egna?

Kvällslektyren på nattduksbordet för undertecknad har senaste dagarna varit boken ”spelet om Volvo” vilken är en ung. 10 år gammal bok, lånad på biblioteket som på ett initierat sätt beskriver alla de turer och maktkamper som präglat AB Volvo under de senaste 80 åren. Hur bolaget hanterat konjunkturcykler, kriser och ägarproblem. Nu skall denna bloggpost inte handla om Volvo även om jag säkerligen kommer att på ett eller annat sätt kommer återkomma till det företaget i kommande bloggposter. En lång rad näringslivspersonligheter passerar revy i boken men oftast med den maktgalne PG Gyllenhammar i centrum under lång tid. En av individerna som också berörs i boken är en av 70-80talets stora affärsmän, Anders Wall. Anders Wall är idag 78 år gammal och var för ett tag sedan sommarpratare i radioprogrammet Sommar i P1 förutom då att han vid 78 års ålder fortfarande är styrelseleordförande i börsbolaget Beijer Alma till vardags.

I sitt sommarprogram så pratade Anders Wall en del om Volvo och ”volvoaffären” dvs fusionen mellan Walls industrikonglomerat Beijer invest och Volvo. Anders Wall fick i radion tillfälle att spy ur sig lite galla över PG Gyllenhammar som han inte verkar ha så mycket till övers för. Men han berörde också ett annat mycket intressant ämne, ”OPM”

OPM eller ”andras människors pengar” på svenska ansåg han är en av förklaringarna bakom finansiella kriser och bristande etik och moral i näringslivet. Problemet där t.ex. en fondförvaltare som förvaltar andras pengar är mer benägen att ta stora risker när han själv inte riskerar något, Han tog upp Skandia som ett exempel. När Skandia tappade sina huvudägare och de nya ägarna allt mer blev pensionsfonder och andra kapitalplacerare så försvann alla styrelseledamöter som de facto ägde bolaget och istället kom Skandia präglas helt och hållet efter anställda direktörer som dikterade alla villkor i bolaget och tog alla former av beslut, givetvis då mer till sin egen privatekonomisk fördel än för aktieägarnas fördel.

Även Volvo vill jag nog säga har lidit av precis samma problem under lång tid. Volvo har sällan haft ägare av kött och blod utan istället precis tvärt om. I min kvällslektyr så tas t.ex. PG Gyllenhammars åsikt om att företagsledare INTE skall vara stora aktieägare i ett företag utan skall istället vara en motpol mot aktieägarnas ”kapitalistiska krav”. Säkerligen var det brist på ägarstyrning och svaga styrelser som ledde till att PG Gyllenhammar redan på 80-talet kostade Volvo koncernen ca. 30Mkr om året i lön, pension, tjänstebilar, tjänstebostäder, tjänstesemesterbostad osv. knappast till gagn för Volvo…men att vara Volvodirektör var mumma ekonomiskt sett.

En annan ”OPM” som Anders Wall tog upp i sitt sommarprogram är bankers lånade av andra pengar. Den som agerar med mycket lånade andras pengar tenderar självklart att ta stora risker. Anders Wall fick själv se sig i stort sett raderad under 90-tals krisen tack vare högt risktagande och lån av andras pengar. Men han kom tillbaka, lärde sig läxan och är idag huvudägare i det fina bolaget Beijer Alma ett bolag med stabil soliditet.

Nej själv så har jag en förkärlek för ägare av kött och blod. Det förekommer knappast några svindlande Skandiaaffärer i bolag som Lundbergs där Fredrik Lundberg är personlig ägare till över halva kapitalt i företaget eller I HM med familjen Persson äger eller i Öresund med Hagströmer och Qviberg.

Men jag tycker också om företagsledare som tar privatekonomiska risker med stora aktieposter i det egna bolaget och på så sätt hamnar i samma sits som aktieägarna trots att man inte varit en gammal huvudägare. Låt mig exemplifiera när Johan Molin tillträdde som VD i AssaAbloy så var hans första åtagande, första arbetsdagen att ringa till banken och be dom köpa 500 000aktier i bolaget där han nyss tillträtt, en rejält stor summa på ung. 50Mkr knappast några pengar som en ung Vd för Nilörngruppen hunnit spara ihop. Enligt någon affärstidning lär huvudägarna i Assa dvs Melker Schörling och Gustaf Douglas ha, mot ränta, lånat ut de pengar som Molin inte själv hade på sparkontot när han tillträdde. Jag kan tro att Molin idag lägger ned en hel del kraft på att göra ett gott jobb och få ledningen att agera i ägarnas intresse. Kommer Assa utvecklas på ett bra sätt så lär Molin tjäna en hacka dessutom utan några Skandiafarser.

Tankar om valutor

Valutor är någonting som i högsta grad påverkar investeringar av olika slag samtidigt som det är mycket, mycket svårt att förutse hur olika valutor kommer röra sig den kommande tiden. Senaste veckan har t.ex. dollarn stärks förhållandevis mycket mot SEK osv. så intresset för valutaexponering har nog hux flux ökat nu igen så det kanske känns som aktuellt med lite valutatankar.

I generella termer tycker man inte skall lägga för mycket krut på valutor då det är en marknad som är mycket svår att direkt ha någon uppfattning om och det är också mycket svårt att dessutom tjäna pengar på valuta även om man kanske skulle ha rätt uppfattning. Valutamarkanden är enorm och den är synnerligen likvid och välanalyserad. Valutamarknaderna är betydligt större än aktiemarknaden t.ex. Varje dag säljs och köps det enorm mängder av olika valutor. Vad som styrpriset på en viss valuta är inte alltid helt lätt att förstå sig på. Även om hög tillväxt, hög ränta och sunda statsfinanser teoretiskt sett skulle leda till starkare valuta och självklart det omvända förhållandet. USA har nog mycket att skylla sig själva för att dollarn har tappat så mycket i värde. Det finns också fler ibland konstlade priser där olika valutor kanske har en fast växelkurs mot varandra mot att det egentligen borde vara så att en vsis valuta borde stärks i förhållande till den andra. Jag tror att fler än en riksbankschef har ägnat en tanke på peggen mellan Kinas Yaun och amerikanska dollarn.

Även om valutor inte bör vara styrande för investeringar kan det däremot vara nyttigt att ha en förståelse för hur valutor påverkar olika företag för det kan skilja sig ganska mycket hur det ser ut från företag till företag. Dels så finns det företag som påverkar generellt sett lite av valutor. Exempel på sådana företag är ett företag som finns i Sverige och har produktion, försäljning osv. här i landet alena. Ett sådant företag påverkas mycket marginellt av valutor och möjligtvis kan det ligga en viss risk i om det landet valuta försvagas väldigt mycket. En sådan situation kan lätt leda till en allt mer tilltagande inflation och högre räntor vilket kanske påverkar företagets kunders köpkraft samt att det minskar resultatet tillfölj av dyrare finansnetto om företaget är belånat. Men det är främst en fråga om indirekta exponeringar.

Sedan finns företag med mycket stor valutaexponering dvs ett företag som t.ex. tillverkar varor här i Sverige och som sedan exporterar sina varor för att t.ex. säljas i USA. Skulle då dollarn sjunka kraftigt så medför detta att företaget ställs inför valet att antingen höja sina priser alt. att man får sämre marginaler. Ingendera är egentligen trevliga val. Ett exempel på företag som varit drabbat av just denna problematik är Volvo PV som har mycket försäljning i USA. För Volvo PVs del har de senaste årens kraftiga dollarförsvagning gröpt ur alla form av lönsamhet och verksamheten går idag med stora förluster. En stor del a problemen går att koppla till att företaget säljer mycket i USA och tillverkar mycket i Sverige. Ett företag som Atlas Copco har i mångt och mycket likartade problem meen helt klart är det så att efterfrågan på gruvutrustning och kompressorer varit större än större än efterfrågan på stora svenska bensinslukande personbilar varit i USA.

Givetvis finns det också företag med omvänd exponering när det exempelvis gäller dollar dvs ett företag som köper in produkter i dollar men som sedan har försäljning i Sek eller Euro. Ett exempel på företag som gynnats kraftigt av de senaste årens dollarfall är Hennes & Mauritz men även SSAB som har de flesta av sina råvaruinköp som man tecknar på konrakt skriva i dollar. SSAB är ett dolar som gynnats enormt de senaste åren av i mångt och mycket konstant fallande dolla och en numera nästan aldrig sinande efterfråga på stål. Nu har ju också SSAB till viss del hedgat sig bort från risken med stigande dollar genom att köpa upp en kandensiskt/amerikanskt företag och därmed ökat sin produktion och försäljning på den nordamerikanska kontinenten. Det är inte helt ologiskt att HM och SSAB inte hängt med i den senaste tidens ganska kraftiga börsuppgång tillskillnad mot företagen som är vinnare på den senate tidens dollarförstärkning.

Det finns också företag med "omräkningsexponering" (tror knappast det ordet finns i SAOL) dvs man tillverkar och säljer varor i samma land men där en stor del av försäljningen sker i en annan valuta. Ett bra exempel på ett sådant företag är AssaAbloy samt också Securitas. AssaAbloy har mycket försäljning i dollar men man har också mycket tillverkning i dollar följden blir vid en dollarförsvagning givetvis att företagets vinster minskar i redovisningsvalutan Sek, dessutom krymper till viss del balansräkningen och bolagets egna kapital men företaget har inga problem med att hålla uppe sina marginaler och tjäna pengar. Man kan mao lätt luras och tro att ett resultat egentligen är bättre eller sämre än vad det egentligen är om man räknar bort omräkningseffekterna. Sådana företag är i mångt och mycket trevliga tycker jag då man slipper oroa sig för marginalen annat än i "kärnaffären" med efterfrågan på bolagets produkter som i fallet AssaAbloy eller tjänster som i fallet Securitas.

Det finns också företag som vars varor säljs och köps i en viss valuta (främst dollar givetvis) fast varor egentligen kanske inte säljs i USA. Exempel på sådana företag är gruv och oljeindustri men även också skogsmassa. Många gånger leder en dollarförsvagning till ökade priser på råvarorna om efterfråga är konstant och även tvärt ofta fallandepriser om efterfrågan är konstant om dollarn skulle stärkas. Sedan kan ju konspiratoriskt resonera om huruvida det är oljan som styr dollarn eller tvärt om…

Så sammanfattningsvis tycker jag man skall bry sig mycket lite om valutasvängningar men däremot bör man vara försiktig med bolag som ä kraftigt valutaexponerade och som dramatiskt kan få sin lönsamhet beskuren av förändringar som i mångt och mycket ligger utom företagets möjlighet att påverka. Ett bra portföljtips kan vara att köpa aktier som har motvänd exponering dvs ett företag som gynnas av ett dollarfall och ett företag som missgynnas av det samma. På så sätt kan man genom portföljtänkande hedga bort en del osäkerhetsmoment i valutor och oberoende av hur valutorna utvecklas så både gynnas och missgynnas man och genomsnittutvecklingen blir förhoppningsvis god. En kraftigt ensidigt exponerad aktieportfölj (givetvis kan det vara obligationer och reala tillgångar också) kan bli problematisk om man har fel uppfattning om valutarörelser eller att man helt enkelt kanske "glömt bort" att ett företagets resultat de senaste åren varit dopande eller underutvecklade tillföljd av valutor.

På bild, "forsen" i jämte "skutan"

Tar detaljhandelsfesten paus?

De senaste 15-20 åren har detaljhandeln i Sverige haft en fantastisk fin utveckling inte minst anförda av svenska internationella succéer som Hennes & Mauritz och IKEA. Och jag tror att alla kan inse vilken närmast explosionsartad utveckling det har varit bara de sista 10 åren där ständigt nya köpcentrum har poppat upp i städerna både i Sverige och internationellt och allt fler kedjor har etablerat sig på de flesta köpcentrum och gallerior. Tillväxttalen har under många år nu varit tvåsiffriga.

Hur har då detaljhandeln kunnat visa den enorma tillväxt under så lång tid?

Det första skälet torde vara den mycket goda reallöneutvecklingen som svenska löntagare haft, på detta har sedan räntorna varit låga, inflationen mycket låg, en allmän kredittillväxt i samhället och stigande tillgångspriser på fastigheter och andra typer av tillgångar. Med detta i sett i backspegeln är det inte svårt förstå att detaljhandeln tillhör den sektorn i ekonomin som kanske haft den bästa utvecklingen på börsen sista 10-15 åren då konsumenterna ständigt fått mer pengar i plånboken. Med dagens situation i ekonomin är enligt mig något illavarslande med något högre inflation och inflationsförväntningar i kombination med högre räntor och stigande råvarupriser. Med stor sannolikhet kommer reallöneutvecklingen för den genomsnittlige löntagaren inte bli lika god som tidigare och precis som i början av 70-talet är det nog troligt att konsumtionen då tvingas gå ned då de flesta inte kommer välja att öka sina lån i ett högre ränteläge. Även om kärinflationen ännu inte är direkt hög så ökar kostnaderna mest för tunga utgiftsposter som mat, tanka bilen och lånen på fastigheten för familjer detta tror jag redan idag känns i plånboken för många.

De senaste kvartalen har det varit ganska mediokra för detaljhandeln. Flera tidigare tillväxtstjärnor som Clas Ohlson, Hemtex, Kappahl mm har visat förhållandevis svaga rapporter med medioker tillväxt. Det mest oroväckande enligt mig är att tillväxten i jämförbara butiker dvs genomsnittförsäljningen idag tom minskar och tillväxten hålls uppe av att kedjorna etablerar fler butiker. Det är ett intressant fenomen att i stort sett samtliga kedjor anammar HM och IKEAs framgångsstrategi att ständigt och jämt öppna nya butiker på nya marknader och i nya gallerier. Problemet med ständigt nya butiker i kombination med sjunkande försäljning eller i alla fall stagnerande låg tillväxt i jämförbara butiker blir att förr eller senare hamnar man i ett läge där marknaden är mättad med butiker och lönsamheten i butikerna blir mycket låg eller tom förlusttyngd. Den känslan som jag själv har i ett sådant fall är att det kan vara svårt att arbeta vidare med samma tillväxtmetoder för företagen haft och många företag hamnar i ett läge där verksamheten måste konsolideras och lönsamhet bör prioriteras framför tillväxt för att skapa bästa aktieägarvärde. En annan förändring lär också bli att kassaflödet och lönsamheten inte klarar av att bära en lika hög skuldsättning som tidigare oh därmed kanske möjligheterna till förvärv bli något sämre.

En annan tänkbar förlorare på sjunkande försäljning i jämförbara butiker kan tänkas vara fastighetsbolagen som har nischat in sig på att t.ex. äga köpcentrum och gallerior detta då ofta hyreskontrakten baserar hyrorna på omsättningen i butikerna och man får då se framför sig lägre hyresintäkter samtidigt som kapitalkostnaderna kan tänkas öka av högre räntor. Man kan komma att klämmas åt från två håll med tänkbart lägre lönsamhet som följd och i ett sådant läge tror jag man kan räkna bort stigande fastighetspriser och amortering av för höga lån kan bli en prioritet framför stora utdelningar till ägarna i de lite mer skuldsatta bolegen.

Det skall bli spännande att se hur ett fantastiskt företag som HM klarar av att tackla denna förmodat ganska svaga kommande marknad för detaljhandeln. HM är och förblir detaljhandeln stjärna och aktien har sin plats i en väldiversifierad aktieportfölj. HMs vinster kommer säkerligen att växa vidare i kombination med stigande utdelning och ständigt stark balansräkning men personligen så tror jag inte att HM kommer mäkta med att öka vinsterna i lika snabb takt som tidigare då tillväxten varit enastående. Även HMs tillväxttakt lär bromsas ned även om nya marknader säkerligen är en spännande krydda men frågan är om inte förväntningarna på företaget är lite för högt uppskruvade.

På bild, klippor på Bornholm