torsdag 20 december 2012

Lär dig skilja på försäljningar av aktier och nyemissioner

Som aktieägare, bankkund, medlem i Aktiespararna, är allmänt smårik eller prenumererar på någon obskyr tidning som inriktar sig till en förmodat välbeställd målgrupp så möts man ibland av investeringserjudanden.

De brukar vara någon inlaga på någon sida, en liten reklamplats eller i dessa digitala tiden kanske ett mail eller reklam på hemsida. Om vi bortser från bankernas försäljning av konstruerade produkter såsom aktieindexoligationer, certifikat och annat så brukar det antingen röra sig som någon form av lån till ett bolag i form av erbjudande om obligationer eller så ägarandel i ett bolag i form av aktier. Det vanligaste är såklart aktier så jag tänkte låta detta inlägg handla om aktier. 

Grunden är ju att man år någon form av emissionserbjudande om ett företag med en fantastisk produkt, otroligt eftertraktade tjänster, man vill kanske göra ett förvärv  och i alla stycken så kan man väl tro att företaget har fantastiskt fina framtidsutsikter. Ja ni har sett dessa erbjudande om investeringar är jag helt säker på.

Vad problemet är att man brukar läsa dessa erbjudanden med samma ögon. Man tittar lite på företagets verksamhet, ledning eller man kanske känner dom på pulsen i form av en företagspresentation. Sedan bildar man sig en uppfattning om man vill investera eller inte. Får räknar i dessa lägen. Man kanske inte ens kan räkna då företaget är nystartat och istället bildar man sig en syn på dessa framtidsutsikter

En sak brukar man nästan alltid bortse i från och det är trist då detta i högsta grad är en central fråga. Om erbjudandet om investering är i form av en nyemission i företaget i fråga eller en försäljning av aktier från bolaget huvudägare. Ytterst central fråga, men sällan att skrivs så mycket om detta i prospekt och erbjudandehandlingar. Brukar nämnas på någon rad i början översiktligt och detaljer om transaktionen brukar stå i kapitlen med de lite högre numren långt bak i prospektet.

Varför är då detta så centralt? Alternativ ett med nyemission av aktier är den alldeles primära uppgiften att förse företag med riskkapital. Pengar att använda till en verksamhet, pengar att riskera och pengar att betala löner till anställda. Utan dessa riksvilliga pengar stannar mycket av funktionssättet i det svenska näringslivet. Dina pengar du satsa blir faktiskt till en maskin, en rysk fastighet, eller en diamantgruva.

Alternativ två, dvs där syftet med erbjudandet av investering är att sälja bolaget från en större ägare är inte en central uppgift för aktiemarknaden. Här handlar det rakt ut att "casha in" likt du själv när du säljer din begagnade bil på Blocket. Du vill ha så mycket pengar som möjligt och inget konstigt med detta utan bara en normal kapitalistisk grundtanke om att tjäna pengar. Dina pengar du investerar blir ingenting annat än pengar i handen på någon som som troligtvis dricker champagne efter försäljningen lyckades.

I vissa fall så genomförs försäljningen av aktien i form av en ägarspridning och bolaget börsnoteras i  i samma veva som huvudägaren säljer av en del av sitt ägande. Detta fall är egentligen ganska så klokt, jämför när t.ex. Industrivärden noterade Indutrade eller företaget Nibe såldes in på börsen. Bolaget har kvar en tydlig huvudägare (som tjänat lite pengar) och du som investerare får en marknadsnoterad tillgång som du kan realisera om du så skulle vilja. En marknadsnotering ställer också krav på informationsspridning mm. I vissa fall går det åt pipan, i andra fall lyckande placeringar. Men du har alltid möjligheten att på ett enkelt och billigt sätt avyttra din tillgång.

Tyvärr finns det också många väldigt tragiska fall i dessa nyemissioner och försäljningar. Kortfattat finns det så många sätt att blåsa små aktieägare att det nästan är svårt att räkna upp dessa i ett normalt långt inlägg men kortfattat så kan det i en nyemission var ett snett förhållande mellan "nya" och "gamla" pengar  men detta är förhållandevis enkelt om man har vissa form av matematiska och ekonomiska kunskaper.

Allra störst risker tar man anser jag om man köper aktier, av en huvudägare som säljer (dvs bolaget i sig tillförs inga pengar) i ett onoterat bolag utan notering i samband med affären. I vissa än mer tragiska fall har det i dessa situation tom sålts på folk kapitalförsäkringar och andra dyra förvaltningsskal runt investeringen som i sig blir extremt riskfylld. Än värre är det kanske att ett par entreprenörer startat ett bolag för egna pengar. Sedan startar ett annat bolag (inte sälllan på någon junfru-ö), köper det första bolaget och säljer sedan en del av aktierna till ett betydligt högre pris till småsparare. Resultatet är att bolaget i sig kan bli underfinansierat men den anonyma huvudägaren (vilket oftast är ledande befattningshavare) blir rikt som sålt aktier till överpris. Och med rikedomen så kan man ju blåsa småspararna igen genom att genomföra nyemission med kraftig utspädning och garantera nyemission och således köpa tillbaka sitt ägande än billigare.

Jag skulle nästan vilja gå så långt att jag i generella termer alltid skulle vilja avråda från dessa investeringsmöjligheter som inte är börsnoterade och där du inte finansierat företaget utan istället dess ägare, om det inte handlar om någon egen form av näringsverksamhet där man har ett stort inflytande/ägarandel i rörelsen. Får du en ägarandel på  0,05% av ett bolag och kontakten är pressmeddelanden och i bästa fall en årsredovisning, ja då finns det roligare saker att lägga pengarna på, om tillgången är onoterad och du inte har något personligt inflytande.

måndag 17 december 2012

Vidareutveckling på Lundaluppens inlägg idag om Industrivärden och Volvo

Den gode bloggaren Lundaluppen har idag publicerat ett inlägg kring Industrivärden med en klok kritisk granskande lupp.

Lundaluppen skriver citat: "men för oss som hängt med ett tag har herr Nyrén förstört stora värden." Jag tänkte problematisera lite kring detta och kolla på hur stora värden som Nyrén kan tänkas ligga bakom i värdeförstörande och om det verkligen är så illa som det sägs.


Anders Nyrén tillträdde som VD för Industrivärdenden 3 maj 2001 sedan dess har Industrivärdens aktie gått plus 13 procent. Något ynka lite bättre än börsindex (OMXS30) exkluderat utdelningar någo tännu lite bättre med utdelningar inräknat. Jämför vi med antagonisten Investor så är utvecklingen i stort sett helt likvärdig. Nyréns period är inte strålande, inte heller en katastrof.

Nyrén efterträdde Claes Reutersköld som var en mycket karismatisk och frispåkig person. Dessutom mycket pedagosisk och skrev förträffligt trevliga VD ord. Jag ser vissa likheter med Investor Börje Ekholm. Herr Reutersköld gjorde under sin period ett antal lyckade affärer och några synnerligen misslyckade. Mest minnesvärd med misslyckade är väl Skandia och försäljningen av Fundament (ett stort fastighetsbolag) 1997 hade ju inte varit fel att behålla idag. Att reutersköld lät Ericsson utgöra nästa halva substansvärdet när det var som värst var ett radikalt misslyckande och dålig riskspridning. Å andra sidan var de inititala inköpen i bla. Sandvik ingen dum idé. Över till Nyrén.

Vid Nyréns första kvartalsrapport såg Industrivärdens portfölj ut enligt följande:

87% av tillgångarna var börsportföljen. 13% den onterade portföljen. På denna tid var Industrivärdet ett blandat investmentbolag.
Börsportföljens största innehav:
Ericsson 27% (hade första kvartalet 2001 gått ned 45%!), idag för övrigt 7%
Handelsbanken 11%
Skandia 11%
Sandvik 11%
SCA 10%
Läkemedelsportföljen 10% (dvs Lundbeck, Pfizer och Pharmacia)
Resterande 20% (dvs SSAB, Scania(!), Skanska, Volvo mfl)

 Onoterade dotterbolag:
Indutrade
Besam
Indutrade
mfl.

Översiktigligt, vad har Nyrén gjort? Det man först och främst kan säga är att han i högsta grad har renodlat Industrivärden. Han har avvecklat hela de onterade kapitalplaceringarna, sålt alla de helägda bolagen (Indutrade börsnoterad). Han har avvecklad Industrivärdens  komplicerade aktiestruktur och den är idag bara en A och C aktie. De olika komplicerande mellantingen är borta.

Idag (sista september) ser den reodlade börsportföljen ut enligt nedan:
Handelsbanken 25%
Sandvik 20%
Volvo 18% (större idag)
SCA 14%
Ericsson 7%
Skanska 5%
Indutrade 5%
SSAB 4%
Höganäs 2%

Nyréns affärer då? Ja ytterst så är och förblir såklart Volvo, Nyrén Nemisis. det är utifrån detta han idag bedöms i affärspressen på gott och ont. Men samtidigt icke den allenarådande affären vi bör ge honom betyg över.

Under de knappa 12 år han varit VD så har har gjort några affärer från ax till limpa dvs där man köpt och sedan sålt bolaget. Dessa bolag är Össur, Munters, Tandberg och Hemtex Resten av arbetet har varit att avyttra bolag som förvärvades före hans tillträde eller köpa på sig bolag som ännu inte är avyttrade (Volvo, Höganäs). Låt oss först dissekera de affärer som genomförs från ax till limpa.

Vi börjar med den största tråkigheten Hemtex. Här har Industrivärden förlorat rejält med pengar -90% eller något i avkastning kan jag tro. En smärre katastrof och den sista affären med försäljningarna talade man inte ens om i ett pressmeddelande. Inga superstora pengar som tur är.

Sedan så tar vi Munters. Här fick Industrivärden på en innehavstid av 5-6 år en avkastning på +50%. Förvärvades före och såldes efter finanskrisen så med det facit någorlunda godkänt skulle jag vilja säga.

Tandberg, en kalasaffär. +55% på ett års innehavstid. enbart ett par hundra miljoner i vinst dock. Värre blev det för Ericsson som köpte bolaget av Industrivärden.

Sedan den riktiga stjärnsmällen. Det isländska bolaget Össur som Industrivärden ägde under några år. Köpte mer i och stöttade i en nyemission i samband med förvärv och sedan sålde. Avkastning +90%. Knappt en halv miljard i vinst.

Utifrån dessa fyra innehav så får man väl ge Nyrén med knappt godkänt. Utöver dessa bolag så har vi de bolag som sedan Nyrén påbörjat men ej ännu avslutat. Dessa är: Volvo, ingen god affär än så länge. Ett nollresultat exklusive utdelningar. Höganäs uppskattar jag ligger plus 40-50% under innehavstiden ed frikostiga utdleningar dock. Bättre än börsindex under given period.

Några ytterligare reflektioner under Nyréns period. Industrivärden har ökat den finansiella risken i bolaget med allt mer belåning. Ur en historisk synvinkel, mycket ovanligt för att vara Industrivärden.  Jag ser detta som negativt överlag. På den positiva sidan vill jag lägga till att Nyrén medverkat i emissionen av konvertibler detta har givetit Industrivärden mycket låga räntekostnader. och här får vi kvittot om det var lyckat om några år. Idag ser jag att det är bättre att konvertiblerna blir till aktier än ersätts med lån. Köpen i Handelsbanken har hitills varit bra och "gratislunchen" när Lundbergs ville aktiebyta A och B aktier drog Industrivärden in en liten hacka på.

Sammanfattande betyg av Nyrén 3 av 5. Men mycket hänger på hur Volvo utvecklas de kommande åren.

söndag 16 december 2012

De allmänna bostadsbolagets revansch. Nu har ni chansen!

Den svenska bostadsmarknaden har för att säga det ärligt, punkterat rejält. I de flesta orter har bostadspriserna gått ner, nybyggnationen är på väg rätt ner i källaren, riskvilligheten hos bostadsköpare minskar och bostadsbyggare såsom JM, Skanska mfl får allt svårare att sälja sina nybyggnationsprojekt samtidigt som bankerna som är finansiärer allt mer drar öronen åt sig.

I denna situation anser jag vi (dvs "samhället") bör istället för att sitta med armarna i kors agera proaktivt. Samhällsbyggandet måste fortsätta. Det finns yttersta viktiga bostadsfrågor att ta tag i, alldeles oavsett bostadsmarknaden. Vi behöver kloka, energieffektiva bostäder för Sveriges befolkning alldeles oavsett konjunktur och bostadsbubblor. Jag anser inte vi har råd att vänta på den allsmäktige "marknaden" att ordna detta. Bättre att vi samhällsmedborgare tar tag i problemen medan marknaden har fullt upp med eurokriser och vilken färg det är på Berlusconis kalsonger,

Jag vill i det blogginlägg peka ut en viktig aktör som i dagens situation och marknad har möjligheten att agera proaktivt, De allmännyttiga bostadsbolagen. Från att ha varit undanskymda, tråkiga," hyresbostäder för de som inte har råd att köpa" osv så är det nu dags att gå från statist till dirigent. För i denna marknad så är det klart att hyresrätten blir allt mer eftertraktad. I en allt mer krisande marknad för byggföretag finns också större möjligheter att pressa byggkostnader samtidigt som många kommunala bostadsbolag har lättare att finansiera sig än privata fastighetsbolag. Guldläge att återigen bli samhällsbyggare.

Ett problem på dagens bostadsmarknad är unga familjer i universitet och högskoleorter och kranskommunerna till dessa. Man kan tro att unga människor även framgent kan tänkas vänslas med varandra, bli kära och bilda familj som vi gjort i alla tider. Hus är ingen evighetsprodukt och bostäder behöver byggas, särskilt i kommuner som växer i invånarantal. Familjen Pelle och Lisa som träffades under studieperioden har fått jobb och skaffar barn. Pelle och Lisa har inte de 15% i kontantinsats som banken kräver för att köpa bostad och dom är heller inte direkt sugna på att köpa.

Det proaktiva kommunala Bostadsbolaget i min fiktiva kommun fjollträsk ser möjligheterna och har startat ett fastighetsprojekt vid namn lyckliga gatan, som består av 12 st radhus. Bostäderna är väl lämpade för en ung nybildad familj, energieffektivt och fullt lagom stort i storlek (dvs betydligt trängre än Vräkvillan som säljs till ett hutlöst pris i närheten av byggbolaget Tälja guld som smör AB).

Radhusen på lyckliga gatan är inflyttningsklara i form av sök. Hyrköp. Dvs det är en hyresrätt som det bara är att flytta in i helt utan några pengar men med det undantaget att hyresgästen erhåller en option att köpa bostaden till produktionskostnaden inom en 6års period. För enkelhets skull så tänker vi oss att prododuktionskostnadem för detta lilla energieffektiva radhus med IKEA inredning har en produktionskostnad på 1,5mkr. hyran som BoiFjollträskAB tar ut är 10 500kr i månaden. Då ingår, drift, kapitalkostnad och allting annat som ett fastighetsbolag måste ha täckning för även ett allmännyttigt bostadsbolag som BoiFjollträskAB.

Vad som ytterligare är speciellt är att 500kr av hyran i normalfallet är en vinst men som i detta fall läggs i en liten pott. Om det är så att Kalle och Lisa vill köpa bostaden för 1,5 Mkr någon gång under de kommande 6åren så får dom lov att nyttja 500kr per månad dom bott i bostaden hos BoiFjollträskAB som en delfinansiering. Flyttar dom eller inte vill förvärva bostaden så tillfaller pengarna efter 6 år BoiFjollträskAB. Detta blir då profit och ersättning för att dom tar risken under tiden Kalle och Lisa är hyresgäster. Om Kalle och Lisa köper bostaden så visst blir det ingen direkt vinst för BoiFjollträskAB men det är trots allt ett allmännyttigt bostadsbolag och dessutom så frigörs nu pengar som bolaget kan använda i det fortsatta bostadsbyggandet i Den lilla kommunen fjollträsk.

Fördelen för Kalle och Lisa är i mitt tycke också ganska så fina. Dom kan flytta in i en bostad, som hyresrätt men det kan också om det går väl och familjen fortfarande är lycklig bli deras egna ägna hem. Förvärvar dom bostaden efter 6år, så har deras hyrande också skrapat ihop en liten kontantinsats på 36000kr tillsammans med sina egna sparpengar dom nu lyckats spara ihop genom enträget arbete och sparsamhet.

Detta är i mitt tycke ett sätt för ett kommunalt bostadsbolag att idag vara proaktivt. Andra möjligheter är exempelvis att det idag med hyresrätter är lättare att styra vart kommuninvånarna ska bo. En privat aktör vill i en kommun allt som oftast bygga i de allra mest centrala delarna i kommunens huvudort. Det är mest lönsamt i en uppåtgående bostadsmarknaden med följden att allt mer folk dras till det centrala. Idag när färre vill köpa, så kan hyresprojekt på orter lite utanför centralorterna bli väl så attraktiva för unga familjer. Det kan då mycket väl bli bidragande orsaker till att den lilla ICA butiken får vara kvar i orten, invånarna trivs bättre utan några direkta kostnader.

Ratos hösten 12, säg hur står det till?

Private-equity konglomeratet Ratos har haft ett rätt så besvärligt år över lag. Aktien har gått kräftgång, resultaten i innehavsbolagen har varit synnerligen skrala och det har i vissa bolag varit så besvärligt att den finansiella situationen har behövt stöttats från moderbolaget. En tuff start för nya VDn Susanna Campell. Som för övrigt verkar vara en mycket spännande, mångfacetterad och kunnig person. På den positiva sidan för året kan läggas en god exit i bolaget Stofa där Ratos under innehavstiden gör ett totalresultat om en årlig ränta på 55% på den initiala investeringen. Får betecknas som lysande skulle jag vilja säga. Mindre lysande är försäljningen av Contex. En miserabel affär med IRR på -16%. Tidigare i vår har man sålt Anticimex med gott sammanfattande slutresultat.

Nu ska man som aktieägare inte hålla sig fast i det förflutna utan bedöma ett bolag för dess kommande Resultat. Så låt oss se på hur det ser ut i dag för Ratos så här strax innan jul nådens år 2012 i väntan på jordens undergång enligt mayakalendern som planenligt sker i nästa vecka.

Låt oss börja med den finansiella balansräkningen. I denna sammanställning förutsätter jag att avtalen om Stofa och Contex slutförs planenligt.
Ratos har idag aktieinnehav i 15 olika bolag. Tidigare har man kommunicerat att man i normalfarter ska ligga mellan 15-20 innehav så man ligger på den nedre delen av antal bolag. Dvs mer troligt med förvärv idag än avyttringar.

Dessa 15 bolag är upptagna om ett bokfört värde om 10,092 Mdr. Utöver de upptagna aktieinnehaven så har Ratos en påse pengar som uppgår till ung. 3,3mdr om vi räknar de senast avtalade försäljningarna som genomförda. Ratos har Mao på moderbolagsnivå en stark finansiell ställning där en fjärdedel av tillgångarna utgörs av cash.

Total substansvärde uppgår således till ung. 13,3-13,4 Mdr. Beräknat i relation till antalet utestående aktier som finns i bolaget cirkus lite avrundat 42 kr per aktie. 10,5 per aktie i cash.

Sedan då resultaten. Här kommer vi idag in i pudelns kärna på Ratos problem. Borträknat sålda bolag så är vinsten från bolagen på sista raden 33Mkr de första 9månaderna i år. Verkligen inget att skryta med sett till tillgångarna på 10mdr. Riktigt åt pepparn får man nog lov att säga. För visso har bolaget förklarat att en hel del av försämringen är engångskaraktär. För 40mille om året i löpande vinster på årsbasis i innehavsbolagen räcker inte alls för att motivera bolagets storlek. Om vi räknar löpande vinster i innehavsbolagen sedan 2007 och sätter årets resultat till just magra 40mkr så får vi ett genomsnitt i löpande vinster om drygt 1,2mdr per år. Kommer bolagen resultat lyfta sig hit? Kräver nog en hel del hjälp med konjunkturen. Dock är Ratos idag mindre i balansräkningsomfång idag än snitten de senaste 6åren, så idag kanske vi kan hoppas på i alla fall 1mdr i löpande vinster. 3,1kr per aktie, resten av kalkylresultaten får lov att komma från exitresultat.

Ratos målsättning är att generera en IRR om 20% på bolagets tillgångar. Med vinstdelningar, kostnader mm. Så uppskattar jag kalkylmässigt detta till 18% per år. Dvs kalkylmässig vinst per aktie om man litar på bolagets målsättning 7,5kr. Det är utifrån denna siffra vi bör bedöma bolagets utdelningskapacitet. Sett till aktiekursen en långsiktig kalkyl p/e på knappt 9. Dvs hyfsat billigt om dom når sin målsättning. Ganska dyrt om dom når halvvägs långsiktigt. Utdelningen? Den är idag (eller rättare sagt i våras) 5,50kr per aktie. Det finns idag dessa pengar i kassakistan att dela ut och ändå ha en investeringsslant över. Höjning, inte troligt enligt mig då 5,50 i relation till kalkylen 7,5 är lite riskfyllt speciellt då bolaget kortsiktigt har lönsamhetsproblem. Sänkning? Nja, kanske det bästa för bolaget idag men oddset är nog ändå oförändrad utdelning. Hade jag fått bestämma så hade jag sänkt utdelningen till 4kr med hänvisning till bolagens skrala lönsamhet idag och konjunkturutvecklingen.

Nu bör vi såklart lägga stora säkerhetsmarginaler på detta såklart.

Upp till bevis Nyrén!

Så här strax innan julefriden sänker sig ner över Svea rike så möttes vi av en förhållandevis intressant nyhet att franska Reanult säljer alla sina aktier i Volvo. Den försäljning av aktier sker dels genom att ett antal röststarka À-aktier köps av bl.a Industrivärden och dels genom att Reanult konverterar resterande av sina A-aktier till B-aktier och har genom några investmentbanker försålt detta till mängder med institutioner. Kanske inget som de flest höjer på ögonbrynen för men jag vill påstå att detta är synnerligen big news. Ett av de allra största svenska företagen har Mao återigen fått en svensk huvudägare, genom Industrivärden och då indirekt genom ask-i-ask Fredrik Lundberg.

Låt oss titta lite på historien ett ögonblick för att förstå helheten. AB Volvo kommer ursprungligen från ett dotterbolag till svenska kullagerfabriken, SKF som började tillverka bilar och lastbilar för att få större avsättning för sina kullager. Bolaget delades ut till SKFs ägare och blev sedan självständigt. Efter WW2 var Volvo ett av de svenska företagen som stod redo att leverera sina varor till en värld i återuppbyggnad. Under legendariska Gunnar engellau växte företaget fantastiskt och blev ett av våra största svenska företag. Sedan kom PG in i bilden och bolaget växte vidare. Man växte ifrån sina aktieägare till den grad att Volvo i sig blev en maktfaktor och sfärbolag. Volvo och Wallenbergs blev de två stora maktblocken i svenskt näringsliv och Volvo fusionerade sig med bl.a. Beijerinvest (Anders Wall). Man ägde såväl livsmedelsbolag, läkemedel, snus och massa andra tokigheter mer än lastbilar. Man förskte få in norska staten i en oljaffär bla. Bolaget som maktfaktor hade ingen huvudägare utan PG som direktör blev den som bestämde först som VD och sedan som styrelseordförande. Det sista beslut PG skulle ta var att fusionerade sig med Reanult. Protesterna blev massiva från hela ledningen och ägarna. PG fick gå och med det inleddes nedmonteringen av Volvo som sfär. Succesivt avyttrades kringsaker. Såväl pengar som bolag delades ut till aktieägarna. 99 såldes personbilstillverkningen till Ford och även om bolaget fortfarande var spretigt så blev det allt mer inriktat på lastbilar, bussar och motorer.

Här står Mao ett nyfriserat bolag med en tydlig kärnprodukt utan huvudägare. Givetvis såg Wallenbergs sin chans. Investor köpte in sig med 5% och började förhandla med bolaget genom sitt egna bolag Scania. Med Scania-Volvo skulle Sverige bli bland de störst i världen på lastbilar och Wallenberg bli huvudägare. Konkurrensmyndigheterna slog bakut. Bolaget skulle få monolpolliknande ställning i vissa delar av världen bl.a. Sverige. Affären sprack. Investera sålde sina aktier och det var status qou. Samma dag som undertecknad fyllde 20år annonserade alternativ affären till Scania. Fusion med Reanult som nu hade ledningens stöd. Volvo tog över deras lastbilsverksamhet (Mack och Reanult) och betalde med egna aktier. Bolaget fick stordriftsfördelarna och huvudägaren.

För många var det dock uppenbart att fransmännen inte skulle kvarstå som huvudägare under evinnerlig tid. Två aktörer såg detta framsynt. Christer Gardell och Industustrivärden (med deras då starke man Tom Hedelius som var mångårig styrelseledamot i Volvo. Båda aktörerna köpte aktier och maktkampade. sedan kom finanskrisen och bolaget drabbades hårt, hade dessutom precis innan delat ut alldeles för mycket pengar. Reanult sålde inte sina aktier.

Tills nu då. Jag tror personligen att Nyrén och de andra industrivärden direktörerna är synnerligen nöjda hur detta har utvecklats nu. Med affären blir Industrivärden solklart huvudägare, Gardell blir helt överspelad och äntligen efter mer än ett halvt sekel så får Volvo en ägare av kött och blod.

Vad händer här näst? Gissningsvis en hel del skulle jag vilja tro. Jag tror mer på renodling och avyttringar än expansion de kommande åren för Volvo. Mer fokus på lönsamhet än tillväxt.

lördag 15 december 2012

Varför denna aversion mot kreditkort?


I brist på ork för annan sysselsättning med en rejäl förkylning i kroppen så tar jag ett litet bloggmarathon idag. (har väl en del bloggande att ta igen sista halvåret)   Bland "ekonomibloggar" (hurvida det finns ett begrepp som detta) så prisas sparsamhetens lov och göra inköpen på kreditkort är om inte dödsstraff på så i alla fall något man förtjänar några piskrapp för. Ärligt talat, jag förstår inte detta. Tycker i själva verket kreditkort ur konsumenthänseende är genialiskt. Äger själv bara kreditkort och göra alla mina inköp på kredit. Vafalls? Sedan kanske jag inte är som konsumerar allt för mycket.

Tro mig, det är inte ditt kreditkort som gör dig fattig. Utan hur mycket du väljer att konsumera för, alldeles oavsett om du handlar med kontanter, bankort eller kreditkort. Det är vår konsumtion vi behöver förändra ang julklapptips vill jag tipsa om "naturagåva" a la Cornucopia Visst finns det säkert individer som handlar mer enbart för att "man inte ser pengarna" vilket givetvis är synnerligen beklagligt men detta är i grunden en fråga om konsumtionbeeteenden och inte en fråga om transaktionssättet.

Individer som reser mycket i sitt arbete har i de allra flesta fall kreditkort. "Förr i tiden" så var det förhållandevis vanligt att dessa kreditkort var företagskort dvs räkningen gick till firman som betalade kalaset och så fick man löneavdrag för ev. privata utgifter på kortet. Idag efter diverse tobleroneaffärer, riksrevisionens granskningar av statliga myndigheter och ett och annat missbruk med kortaffärer på våra större svenska företag så är företagskorten på kraftig tillbakagång även bland högt uppsatta tjänstemän. Normalfallet idag är att företag och offentlig sektor erbjuder att man som anställd erbjuds ett gratis kreditkort men där allt skrivs på dig som privatperson. Dvs räkningen går inte till firman utan till dig som privatperson och sedan får du på reseräkningar styrka de utgifter du haft får får ersättning för dessa och så får du i bästa fall ersättning utbetalad samtidigt som räkningen på kortet ska betalas. Mao så kan du själv antingen använda ditt erbjuda "gratiskort" eller så får du ordna eget kort. Vilket enligt mig enbart är av godo för dig som anställd (du kan få bonus på utlägg du inte betalar bla.)

Kreditkort har som sagt många fördelar. Du får en räkning varje månad och får på så sätt ränta på dina pengar  du har kvar på ett konto och redan handlat för och i vissa fall så får du bonus/cashback/fondandelar/points/awards mm för summan du handlat för. Företag och banker gör ju allting för att knyta upp dig i olika lojalitetsprogram för även dom tjänar ju stora pengar på kortanvändande.

Observera att du verkligen inte bör ha mer kort än du verkligen använder då detta belastar din kreditscore. Helst ska man enbart ha ett kort! Reser man mycket så kanske det är att rekomendera att ha två så ett alltid är i reserv av olika betalningssystem (Mastercard/Visa mfl.)

Vilket är egentligen det bästa kreditkortet idag?
Finns otroligt många kort med mer eller mindre förmåner och det är väl en omöjlighet att ge rekomendationer. Men det finns många intressant kort mer mervärden mer än bankens enklaste bankort. Reser du tåg exempelvis torde SJ kort vara klokt och ge dig ett par gratisresor med tåg per år, SAS Eurobonus kort för flygresenären där inköp bli flygresor, Remenber Card ger 1% i kontanter tillbaka på allt du handlar, Handelsbanken Platinum ger gratis tillträde till flygpplatslouncher (alla som väntat ideliga timmar i flygbyten lär nog uppskatta detta) samt 0,5% av köpesumman utbetald i fondandelar. Sedan finns ju AMEX med alla deras förmåner men det har jag aldrig begripit mig på.. De allra flesta kreditkort innehåller också betydligt bättre reseförsäkringar än standardbankkort.

Använder man storbankernas kreditkort och är kund i annan omfattning så torde själva kortavgiften vara bland det lättaste att pruta bort.

Köp nu, betala inom 60år

Banken SEB gick igår på sedvanligt SEB-manér utan med centralt tagna beslut på ett huvudkontor där man givetvis är betydligt mer klokare än ute bland bankpöbeln på kontoren. Denna gång är beslutet från Kungsträdgården att kräva amorteringar på lån tagna på över 70% av bostadens pris och på detta 60årig amorteringstakt. Som vanligt centralstyrt och centraliserat och denna gång centralt beslut om amortering. Basta!

Jämför med konkurrenten SHB som aldrig skulle ta sådana centrala beslut så deras beslutsfattande sker på det lokala kontoret i dialog mellan kund och handläggare. Jag roade mig med att fråga en god vän som arbetar på ett lokalt SHB kontor om hur deras kunder(typ mig bl.a.) amorterar idag. Vännen (som jobbat på det lokala kontoret +15år) svarade att schablonmässigt så har alltid alla kunder som lånat över 75% amorterat sina lån så länge hon minns med enstaka undantag till följd av sjukdom, arbetslöshet mm. och bland de lägre belånade är det väl "omkring 50-60%" av kunderna som amorterar. Äldre generationer brukar ha betalat av sina lån. Huruvida situationen på det lokala SEB kontoret är annorlunda vet jag inte och det är svårt att ta reda på då SEBs hemsida inte visar ett lokalt telefonnummer på sin hemsida, utan ett nummer till "(o)personlig service" för privatkunder vid någon central disk någonstans i världen. Kulturskillnader...

Nåväl amorteringar, det är givetvis och självklart bra att folk(dvs du och jag) amorterar våra bostadslån vi tagit. Även jag har bostadslån och amorterar även om det i mitt fall är en belåning under SEB magiska gräns och jag kanske inte skulle blivit tvingad, men givetvis bär jag genom lånet privatkonomiska risker. Ett hus är ingen evighetsprodukt utan för att behålla sitt värde behöver man drifta och underhålla huset, och som jag anser betala av lånet då det inte minst är ekonomiskt rationellt också. Jag brukar säga att man bör skilja på rollen som fastighetsägare och hyresgäst och räkna på båda sakerna om man ska köpa hus. Om du köpt din bostad intar du båda rollerna och kan med ena handen räkna som en fastighetsägare och med andra handen om din hyra är rimlig som hyresgäst.

Om Amortering blir allt mer vanligt förekommande bland bostadslånetagare så tror jag att det finns en väldigt tydlig förlorare på detta. Nätmäklarna. Det finns givetvis många som istället för att amortera förslöar sina pengar allsköns plastprylar och senaste stereroanläggningen men troligen så är det så att de allra flesta är någorlunda rationellt tänkande individer som du och jag. Värre är det ju för grannen som vi alla alltid skakar på huvudet åt. hur har dom råd? :) Om man inte amorterar så brukar man som sagt lägga undan lite pengar och förslösar inte mer av det faktum att man för lite mer i plånboken. Antingen spara på bankontot eller kanske i kapitalförsäkringen eller lilla fondsparandet.

Givetvis gör alla inte så men jag tror att företag som Avanza och Nordnet det senaste deceniumet levt gott på att sparsamma individer istället för amorteringar satt in pengar hos dessa banker och köpt aktier och fonder. Denna pengakran kan nog vridas om synnerligen hårt om sparsamma individer med bostadslån börjar amortera mer istället. Här kan amorteringskulturen slå rejält mot dessa "sparbankers" lömsamhet. Men i grund och botten är detta synnerligen gott, att det är återbetalningsdags.

Dansbandsmomsen

För en gångs skull senaste månaderna är jag hemma, det råder oväder (nu för tiden kallas väl oväder klass 1 katastrofvarning eller något), jag är dyngförkyld och har inga förpliktelser för dagen. Vad torde vara bättre förutsättningar för att skriva blogginlägg? Ska försöka hinna några stycken i helgen.

Låt oss börja med ett skatteinlägg då jag har visst politiskt intresse och engagemang (en av några anledningar till mindre tid). I Sverige så har vi skatter på konsumtion av olika slag som är uppbyggt kring en "normalskatt" (förenklad bild av verkligheten) och utifrån detta sedan skattelättnader för saker vi önskar att medborgarna ska konsumera exempelvis friskvård, livsmedel, renoveringstjänster, läxhjälp, städhjälp, krogbesök, kulturevenemang mm. Utöver detta så har vi sedan punktbeskattning av saker som inte är bra för oss medborgare såsom sprit, tobak, bensin, diesel och dansbandsmusik.

Ja du läste helt rätt. Dansbandsmusik punktbeskattas, punkt. Vilket för en del säkert är förståeligt maa av de obsena vulgära aktiviteter som pågår på dansbandsveckan i Malung och de texter som finns i dansbandslåtar som kanske inte främjar bildning och kultur. Klart att sådant förflackande av ungdomen bör extrabeskattas!

Jag kan däremot tycka att det är lite märkligt med punktbeskattningen av just dansbandsmusik. Om du tar ett valfritt musikband (ex. Kent eller Carola) och bjuder in till en konsert och där publiken står och gungar i takt till musiken så räknas detta som en kulturyttring och biljetter beläggs med 6% moms. Dvs något vi vill stimulera att folk gör. Övergår dansandes sedan i dansband ja då åker momssatsen upp till 25%. Börjar publiken tröttna på bandet och ersätter musiken med en inspelad skiva och dansar av bara sjutton (tänk danskurs) ja då övergår detta till friskvård och momsen blir återigen 6%. Att gå och dansa till levande musik är Mao varken kultur eller friskvård utan just dansband, med punktbeskattning.

Egentligen är det märkligt att det är på detta sätt. Riksdagsledamöter från alla politiska partier i riksdagen utom vänsterpartiet har motionerat om att förändra detta. bla finns motion om detta i årets allmänna motionstid. Att V inte stödjer en sådan förändring är väl naturligt då dansband må ses som en kapitalistisk fulkultur. Men som sagt om nu politiker i alla andra övriga partier i sveriges riksdag är överens om detta, varför sker ingen förändring? Det kan omöjligt vara en allt för viktig post i Anders Borgs pengahög att varje dansbandsbesökare betalar en tjugo per besök i dansbandsmoms, eller? Svaret är nog bara att majoriteten av politiker helt enkelt inte bryr sig om denna lilla fråga.

Nej jag tycker ni ska kunna gå ut och dansa då det både är trevlig kultur och bra friskvård.
Gadgeten innehöll ett fel