söndag 16 december 2012

Upp till bevis Nyrén!

Så här strax innan julefriden sänker sig ner över Svea rike så möttes vi av en förhållandevis intressant nyhet att franska Reanult säljer alla sina aktier i Volvo. Den försäljning av aktier sker dels genom att ett antal röststarka À-aktier köps av bl.a Industrivärden och dels genom att Reanult konverterar resterande av sina A-aktier till B-aktier och har genom några investmentbanker försålt detta till mängder med institutioner. Kanske inget som de flest höjer på ögonbrynen för men jag vill påstå att detta är synnerligen big news. Ett av de allra största svenska företagen har Mao återigen fått en svensk huvudägare, genom Industrivärden och då indirekt genom ask-i-ask Fredrik Lundberg.

Låt oss titta lite på historien ett ögonblick för att förstå helheten. AB Volvo kommer ursprungligen från ett dotterbolag till svenska kullagerfabriken, SKF som började tillverka bilar och lastbilar för att få större avsättning för sina kullager. Bolaget delades ut till SKFs ägare och blev sedan självständigt. Efter WW2 var Volvo ett av de svenska företagen som stod redo att leverera sina varor till en värld i återuppbyggnad. Under legendariska Gunnar engellau växte företaget fantastiskt och blev ett av våra största svenska företag. Sedan kom PG in i bilden och bolaget växte vidare. Man växte ifrån sina aktieägare till den grad att Volvo i sig blev en maktfaktor och sfärbolag. Volvo och Wallenbergs blev de två stora maktblocken i svenskt näringsliv och Volvo fusionerade sig med bl.a. Beijerinvest (Anders Wall). Man ägde såväl livsmedelsbolag, läkemedel, snus och massa andra tokigheter mer än lastbilar. Man förskte få in norska staten i en oljaffär bla. Bolaget som maktfaktor hade ingen huvudägare utan PG som direktör blev den som bestämde först som VD och sedan som styrelseordförande. Det sista beslut PG skulle ta var att fusionerade sig med Reanult. Protesterna blev massiva från hela ledningen och ägarna. PG fick gå och med det inleddes nedmonteringen av Volvo som sfär. Succesivt avyttrades kringsaker. Såväl pengar som bolag delades ut till aktieägarna. 99 såldes personbilstillverkningen till Ford och även om bolaget fortfarande var spretigt så blev det allt mer inriktat på lastbilar, bussar och motorer.

Här står Mao ett nyfriserat bolag med en tydlig kärnprodukt utan huvudägare. Givetvis såg Wallenbergs sin chans. Investor köpte in sig med 5% och började förhandla med bolaget genom sitt egna bolag Scania. Med Scania-Volvo skulle Sverige bli bland de störst i världen på lastbilar och Wallenberg bli huvudägare. Konkurrensmyndigheterna slog bakut. Bolaget skulle få monolpolliknande ställning i vissa delar av världen bl.a. Sverige. Affären sprack. Investera sålde sina aktier och det var status qou. Samma dag som undertecknad fyllde 20år annonserade alternativ affären till Scania. Fusion med Reanult som nu hade ledningens stöd. Volvo tog över deras lastbilsverksamhet (Mack och Reanult) och betalde med egna aktier. Bolaget fick stordriftsfördelarna och huvudägaren.

För många var det dock uppenbart att fransmännen inte skulle kvarstå som huvudägare under evinnerlig tid. Två aktörer såg detta framsynt. Christer Gardell och Industustrivärden (med deras då starke man Tom Hedelius som var mångårig styrelseledamot i Volvo. Båda aktörerna köpte aktier och maktkampade. sedan kom finanskrisen och bolaget drabbades hårt, hade dessutom precis innan delat ut alldeles för mycket pengar. Reanult sålde inte sina aktier.

Tills nu då. Jag tror personligen att Nyrén och de andra industrivärden direktörerna är synnerligen nöjda hur detta har utvecklats nu. Med affären blir Industrivärden solklart huvudägare, Gardell blir helt överspelad och äntligen efter mer än ett halvt sekel så får Volvo en ägare av kött och blod.

Vad händer här näst? Gissningsvis en hel del skulle jag vilja tro. Jag tror mer på renodling och avyttringar än expansion de kommande åren för Volvo. Mer fokus på lönsamhet än tillväxt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gadgeten innehöll ett fel