Så sakteliga så börjar situationen för den svenska stålindustrin efter några års mörker. Efterfrågan är inget fel på idag även om priset på stålproduktion kontra inköpspriset på järnmalm och kol (de mest betydande insatsvarorna) inte är lika gynnsamt som det en gång i tiden varit. En lekmanna mässig bedömning är att investeringarna inom den globala stålindustrin 20005-2008 var ”för stora” vilket lett till en betydligt större global produktionsapparat idag än vad det finns efterfrågan för. Medan det i järnmalm och kolindustrin är samma ”trånga” produktion.
De senaste åren har alltså gruvor gynnats mer än stålverk och följaktligen är det idag en boom inom gruvindustrin och de så bekanta cyklerna går väl om varandra kan jag tro. Ett annat tecken i skyn på en gryende förbättrad situation för stålverken är väl också att det börjar gå bra för Degerfors fotbollsklubb igen. Går det bra för bruket….ja ni vet.
Järn och stål är ju en gammal svensk industritradition som spåras tillbaka många hundra år i tiden. Den största uppryckningen gjordes av Gustav Vasa som importerade mängder med kunniga européer till den svenska bergslagsregionen som lärde oss svenskar att sälja mer än råstål av tvivelaktig kvalité. Idag är vi i Sverige duktiga på stål, världsbäst? Det får andra bedöma.
Vad har vi i Sverige för stålföretag egentligen? Och vart i Sverige hittar vi deras produktion (i sverige)?
Dels så har vi det gamla statliga stålbolag Svenskt Stål AB, idag börsnoterat som har produktion i Luleå, Oxelösund och Borlänge idag. Huvudägare är Industrivärden. Inriktningen är grovplåt (tänk schaktblad till gruvmaskin) och tunnplåt (tänk karrosser till lastbilar) med allt mer speciella tillämplinngar. SSAB har de senaste åren haft lönsamhetsproblem och har det fortfarande.
Sedan har vi Sandvikens Jernverk som idag ingår i den globala jätten Sandvik och inom divisionen med det kryptiska namnet Material technology (tidigare hette det Sandvik specialstål vill jag minnas). Stålindustrin är idag inte längre den viktigaste industrin inom Sandvik utan idag är det främst produktion av skärande verktyg och gruvmaskiner som är den stora biten. Sandvik specialstålverk gör väldigt speciella tillämpningar med allt från ånggeneratorrör till specialtrådar till stålblad i rakapparater. Sandvik har kommit ur sin lönsamhetssvacka och även specialstålet, förslåt Material technology tjänar nu anständigt med pengar.
Sedan är det lite tunt med andra börsnoterade svenska stålverk. Många klassiska bruk finns kvar men inte speciellt många är längre egna företag. Klassiska företag som Fagersta, Avesta, Uddeholm, Grängesberg, Degerfors, Hofors finns inte kvar längre. Men bruken finns kvar och man ingår i andra koncernen
Outokumpo är en riktigt stor aktör i Sverige och börsnoterat i Finland. Dom fokuserar på rostfritt stål och har produktion i bla. Avesta , Degerfors och Torshälla. Outokumpo har haft stora lönsamhetsproblem och en ganska så ansträngd finansiella situation men kanske börjar man efter några svåra år skönja en liten antydan till bättre tider när man gjorde vinst under första kvartalet, kanske dock bara var en effekt av Degerfors fotbollsklubb framgångar?
En annan aktör är Ovako (ej börsnoterad och innehållande bla. SKFs gamla stålverk) som om jag inte har fel har produktion i Boxholm, Hofors, Hällefors och möjligtvis något ställe till.
Sedan finns norska ScanasSom bla är ägare av Björneborg och Söderfors stålverk. Scana är börsnoterat i Norge. Scana har likt Outokumpo och SSAB fortsatt stora lönsamhetsproblem och gör fortsatt förluster under första kvartalet 2011.
En annan aktör som går att investera i aktier i är österriska Voest Alpine som är ägare till gamla Uddeholmsbolag med t.ex. munkfors stålverk.
Vill man investera i Frankrike kan man köpa aktier i Eramet som först och främst är inriktat på gruvindustri men även har stålindustri i Sverige genom Kloster Speedspel (Jan Stenbecka gamla skötebarn som bröts loss ur Fagersta) med verksamhet i bergsslagsorterna Vikmanshyttan och Långshyttan.
Sedan har vi ju några andra icke börsnoterade såsom stjärnan, Åkers (stålverk i Åkers Styckebruk) som tjänat pengar mest hela långkonjan. Och lilla restbiten av Fagersta genom Fagersta stainless som jag inte har en aning om.
Ja det var lite om svensk stålindustri och det finns som sagt mer alternativ är SSAB. Biter svenskt stål ännu?
Erasteel har produktion i Söderfors också, där man för tillfället nyinvesterar ordentligt. Söderfors bruk är alltså uppdelat i Scana som du redan nämnt, Erasteel och sen ett företag till (tror jag).
SvaraRadera